Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 7 år 1971

SfU 1971: 7

Nr 7

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående
grupplivförsäkring för hemmafruar.

I motionen 1971: 344 av herr lohansson i Skärstad m. fl. behandlas
det problem som i ekonomiskt hänseende uppstår för en familj i samband
med att en hemmaarbetande hustru avlider. Motionärerna anför
att vissa kategorier kunnat ordna ett tillfredsställande försäkringsskydd
genom att hustrun anslutits till mannens kollektiva grupplivförsäkring.
I många fall har emellertid denna lösning inte stått till buds och motionärerna
vill därför att hustrur skall få lagenlig rätt att mot erläggande
av avgift inträda i sin makes grupplivförsäkring.

Motionärerna yrkar »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller
om utredning av hemmafruarnas trygghetsfrågor i enlighet med de
i motionen anförda riktlinjerna».

Grupplivförsäkringar

Under 1960-talet har grupplivförsäkringar trätt i kraft för stora delar
av det svenska folket. Praktiskt taget alla kollektivt anställda omfattas
av tjänstegrupplivförsäkringar för vilka arbetsgivarna betalar premien.
I allt väsentligt gäller samma villkor för alla dessa försäkringar. Vid en
försäkrad arbetstagares frånfälle utgår helt grundbelopp med 31 500 kr.,
om den försäkrade vid dödsfallet ej fyllt 55 år och efterlämnar make
eller barn eller föräldrar. För varje barn under 17 år utgår tilläggsbelopp
med 9 000 kr. För barn mellan 17 och 20 år utgår tilläggsbelopp med
8 000-5 000 kr. För försäkrade som vid dödsfallet är 55-67 år trappas
grundbeloppet successivt av till 4 000 kr.

Den försäkrade arbetstagarens make eller maka är, även om egen anställning
inte föreligger, ansluten till tjänstegrupplivförsäkring. Detsamma
gäller kvinna som under äktenskapsliknande förhållanden sammanbor
med den försäkrade. Vid makes dödsfall utgår begravningshjälp
med 2 000 kr. och halvt tilläggsbelopp med 4 500 kr. för varje gemensamt
hemmaboende barn under 17 år.

Tjänstegrupplivförsäkringar omfattar i dag ca 3 milj. anställda och
680 000 medförsäkrade makar. Vid sidan om tjänstegrupplivförsäkringar
har utvecklats en vidsträckt verksamhet med grupplivförsäkringar omfattande
olika kategorier människor. Försäkringarna byggs upp med
de mest olikartade kollektiv som bas. De kan omfatta medlemmar i en

Riksdagen 1971.11 sami. Nr 7

SfU 1971:7

2

facklig organisation eller annan förening, mödrar med barn under 16
år, fastighetsägare som belånar sina hus i ett visst kreditinstitut etc.
Dessa former av grupplivförsäkringar lämnar regelmässigt utrymme
för medinträde för den försäkrades maka eller make. Till vissa försäkringar
ansluts makar automatiskt, i andra fall fordras särskild anmälan.
I sistnämnda fall uppställs krav på att en dominerande del av
makarna skall vara anslutna för att försäkringen i den delen skall träda
i kraft. De frivilliga grupplivförsäkringarnas skydd vid makes frånfälle
är i allmänhet fullständigare än tjänstegrupplivförsäkringamas på
det sättet att förekomsten av barn inte är villkor för ersättning. De frivilliga
grupplivförsäkringarna omfattar ca 3 milj. direkt försäkrade och
ca 900 000 medförsäkrade makar.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om en obligatorisk dödsfallsförsäkring har vid åtskilliga tillfällen
behandlats av riksdagen. Här må hänvisas till redogörelsen i 2LU
1967:44.

Vid 1967 års riksdag prövades frågan om införande av en allmän
grupplivförsäkring. Andra lagutskottet yttrade då i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 44:

Utvecklingen beträffande grupplivförsäkringar har gått snabbt. Antalet
arbetstagare som omfattas av tjänstegrupplivförsäkringar är i dag
avsevärt fler än för fyra år sedan, då försäkringsformen fick sitt genombrott.
Framför allt har försäkringsskyddet blivit effektivare genom att
flertalet grupplivförsäkringar kompletterats så att även för make till
försäkrad ges ett icke obetydligt skydd i de fall då minderåriga barn
finns i familjen. Härigenom har motionärernas syfte att bereda försäkringsskydd
vid hemarbetande hustrus död väsentligen tillgodosetts i varje
fall då verkligt behov därav föreligger. Beträffande personer som ej
har tjänstegrupplivförsäkring vill utskottet framhålla att vederbörande
genom frivillig grupplivförsäkring i regel kan få samma skydd som en
tjänstegrupplivförsäkring erbjuder och att det endast i sällsynta fall torde
förhålla sig så, att den som är intresserad av att erhålla ett försäkringsskydd
på kollektiv basis är betagen denna möjlighet. Mot angivna bakgrund
och med hänsyn till vad utskottet framhöll vid riksdagsbehandlingen
1966 - nämligen att frågan om förbättring och utökning av det
sociala trygghetssystemet är föremål för utredning i olika avseenden -kan utskottet inte finna det motiverat att ingripa på området lagstiftningsvägen.
Det är självfallet ur allmän synpunkt av värde att medborgarna
söker förbättra sitt efterlevandeskydd utöver det som erbjuds genom
samhälleliga åtgärder. Det är därför önskvärt att en god anslutning
erhålles till de olika försäkringsformer, som finns på området.
Bristande kännedom om existerande försäkringsmöjligheter kan medverka
till att vissa människor ej av eget initiativ förbättrar sitt försäkringsskydd.
Det finns dock anledning räkna med att försäkringsanstalterna
liksom hitintills kommer att föra en aktiv upplysningsverksamhet
på detta område.

SfU 1971:7

3

Vid utskottsutlåtandet var fogad en reservation av företrädarna i utskottet
för folkpartiet och centerpartiet. I reservationen yrkades att riksdagen
hos Kungl. Maj;t skulle anhålla om »en kartläggning av behovet
av ökat skydd genom grupplivförsäkring samt om en utredning avseende
möjligheterna att införa ett allmänt försäkringsskydd liknande det
som i form av grupplivförsäkring genom kollektivavtal tillförsäkrats
vissa grupper på arbetsmarknaden».

En motion med samma yrkande som i den nu förevarande avslogs
av fjolårets riksdag på hemställan av andra lagutskottet, som behandlade
motionen i utlåtandet nr 10. Utskottet anförde bl. a.:

Enligt utskottets bedömning har praktiskt taget alla som önskar tillhöra
en grupplivförsäkring möjlighet därtill. Tjänstegrupplivförsäkringar
inkluderar makar och även de flesta frivilliga grupplivförsäkringar innebär
möjlighet till makeanslutning. Något behov av lagstiftning av den
art motionärerna syftar till kan inte anses föreligga och utskottet avstyrker
därför motionsyrkandet. De problem som kan ligga bakom motionen
torde främst hänga samman med bristande kunskap bland medborgarna
om olika försäkringsmöjligheter. Det finns anledning räkna
med att försäkringsbolagen liksom hittills kommer att vara aktiva när
det gäller upplysningsverksamhet på det aktuella området.

Utskottet

I förevarande motion behandlas försäkringsskyddet för familjer i
samband med hustruns bortgång. Motionärerna gör gällande att hustru
i många fall saknar möjlighet att ansluta sig till mannens kollektiva
grupplivförsäkring. De föreslår att hustru skall få lagenlig rätt att mot
erläggande av avgift inträda i sin makes grupplivförsäkring.

En likalydande motion behandlades av andra lagutskottet under fjolårets
riksdag. I sitt utlåtande, som var enhälligt, erinrade utskottet inledningsvis
om den starka expansion som under den senaste tioårsperioden
skett i fråga om försäkringsbolagens verksamhet med grupplivförsäkringar.
Utskottet konstaterade att praktiskt taget alla kollektivavtalsanställda
omfattades av tjänstegrupplivförsäkringar och att även de
anställdas makar var anslutna till dessa försäkringar. Även beträffande de
frivilliga grupplivförsäkringarna, som enligt utskottet omfattade 2,5 miljoner
direkt försäkrade, framhöll utskottet att de flesta av dessa innebar
möjlighet till makeanslutning. Med hänsyn härtill ansåg utskottet
något behov av den föreslagna lagstiftningsåtgärden inte föreligga, och
utskottet avstyrkte därför motionsyrkandet. Utskottets hemställan bifölls
av riksdagens båda kamrar utan debatt.

Någon anledning för riksdagen att i år intaga annan ståndpunkt föreligger
enligt utskottets mening inte. Med hänvisning härtill avstyrker
utskottet motionsyrkandet och hemställer

SfU 1971:7

4

att motionen 1971: 344 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 mars 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson
i Mora (fp), Fredriksson (s), Ringaby (m), fröken Sandell (s), herrar
Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp),
fru Håvik (s), herr Björck i Nässjö (m), fröken Pehrsson (c), herrar
Hermansson i Malmberget (vpk), Marcusson (s)* och Signell (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

ESSELTE TRYCK, STHLM 71 718088