Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 41 år 1971

SfU 1971: 41

Nr 41

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om
utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring.

Socialförsäkringsutskottet har i ett sammanhang behandlat följande
fyra motioner om utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring,
nämligen

1) motionen 1971:61 av herrar Molin och Jonsson i Alingsås (båda
fp) angående ersättningen enligt lagen om allmän försäkring för allmän
hälsokontroll, i vilken hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte anhålla om förslag till nästa års riksdag om sådan ändring
av reglerna angående ersättning från försäkringskassa att ersättning
normalt skall kunna utgå för viss del av kostnaden för allmän hälsokontroll”; 2)

motionen 1971:349 av fru Thunvall m. fl. (s) om ersättning enligt
den allmänna försäkringen för anskaffande av p-piller, m. m., i vilken
hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om en
sådan översyn av lagen om allmän försäkring som syftar till att medge
dels att ersättning utgår från den allmänna försäkringen även för kostnader
för läkarbesök i anslutning till utskrivning av recept på p-piller
och dels en rabattering av sådana piller”;

3) motionen 1971:719 av herr Olsson i Kil m. fl. (fp) om bidrag från
den allmänna försäkringen för inköp av glasögon, i vilken hemställts
”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag om bidrag inom
den allmänna försäkringens ram till glasögon för i första hand
barn t. o. m. grundskoleåldern och pensionärer”; samt

4) motionen 1971: 725 av fru Söder m. fl. (c) angående enhetliga läkarvårdskostnader,
i vilken hemställts ”att riksdagen beslutar att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om utredning av förutsättningarna för
att i reformen om enhetliga läkarvårdskostnader införa åtgärder inom
hälsovård och förebyggande sjukvård.”

Yttranden över motionerna eller vissa av dem har på utskottets begäran
avgivits av socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, Försäkringskasseförbundet,
Svenska kommunförbundet, Svenska landstingsförbundet,
Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO) och Sveriges akademikers
centralorganisation (SACO).

Gällande bestämmelser m.m.

Genom lagen om allmän försäkring är sjukförsäkringen, frånsett den

Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 41

SfU 1971:41

hjälp som utgår till barnaföderskor, begränsad till att avse ersättning
endast vid sjukdom. Enligt 2 kap. 2 § AFL utgår sålunda ersättning för
läkarvård endast vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan
vård. Ersättningsberättigad sjukhusvård är enligt 4 § samma kapitel endast
sådan vård, som på grund av sjukdom eller förlossning varit erforderlig.
Beträffande sjukpenning gäller att sådan utgår endast vid sjukdom,
som förorsakar nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften.
Bestämmelserna medför att ersättning inte kan lämnas exempelvis för
förebyggande hälsovård utom i fall som anges i det följande.

Lagen innehåller ingen definition av begreppet sjukdom. Förarbetena
till den tidigare lagen om allmän sjukförsäkring innehåller emellertid
några vägledande uttalanden härom (SOU 1944:15, s. 162 f.). Dessa
innebär i huvudsak följande. Som sjukdom kan betecknas varje onormalt
kropps- eller själstillstånd, som inte sammanhänger med den normala
livsprocessen. Vid bedömningen bör dock skälighetssynpunkter beaktas.
Om en person, som söker läkare, har skäl att anta att han är sjuk, bör
således ersättning kunna utgå även om läkaren inte kan konstatera någon
sjukdom. Ersättning bör också utges vid vård, som föranleds av
medfödda kroppsfel och genom vilken arbetsförmågan hos den vårdade
kan höjas. Det uttalas vidare att i tveksamma fall bör ersättning utgivas,
då den lämnade vården enligt läkares utsago är att betrakta såsom sjukvård.

Från huvudregeln att sjukvårdsförmåner utgår endast vid sjukdom
görs ett undantag i 2 kap. 7 § lagen om allmän försäkring. Här stadgas
bl. a. att försäkringskassa kan med arbetsgivare, som anordnar läkarvård
eller vidtager andra sjukvårdande åtgärder så att kassans utgifter för sjukvårdsersättning
kan antagas minska, träffa överenskommelse om skälig
gottgörelse för arbetsgivarens kostnader. Genom en sådan överenskommelse
kan försäkringskassan ersätta även hälsovårdande åtgärder. Till
sådana åtgärder räknas undersökningar för erhållande av arbetsanställning,
kontrollundersökningar, yrkeshygienisk verksamhet o. d. Enligt
särskilda tillämpningsföreskrifter får kassan förbinda sig att gottgöra
arbetsgivaren med högst hälften av hans nettokostnad för sjukvårdande
åtgärder. Har arbetsgivaren vidtagit även hälsovårdande åtgärder får
gottgörelsen bestämmas till högst hälften av de sammanlagda kostnaderna
för sjuk- och hälsovård under fortsättning att minst hälften av
kostnaderna kan antas belöpa på de sjukvårdande åtgärderna, överenskommelse
skall för att bli gällande fastställas av riksförsäkringsverket.

I april 1971 utgjorde antalet överenskommelser av nyssnämnt slag
220. Det är att märka att överenskommelse i många fall träffats med en
för ändamålet bildad sammanslutning av arbetsgivare, varför antalet
arbetsgivare som omfattas av överenskommelser är betydligt högre än
220. Enligt en siffra för augusti 1970 berördes sammanlagt omkring
408 000 arbetstagare av nu ifrågavarande överenskommelser. Försäk -

SHJ 1971:41

ringskassornas utgifter i anledning av sådana överenskommelser uppgick
under år 1970 till cirka 25 milj. kr.

Med sjukförsäkringen är läkemedelsförmånerna sammankopplade på
det sättet att den som är berättigad till sjukvårdsförmåner enligt sjukförsäkringen
också är berättigad till läkemedelsförmåner. Dessa regleras i
förordningen (1954:519) angående kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel
jämte tillämpningsföreskrifter till denna förordning. Liksom sjukvårdsförmånerna
utgår läkemedelsförmånerna endast vid sjukdom. Bestämmelserna
om kostnadsfria läkemedel innebär att försäkrad, som
lider av långvarig och allvarlig sjukdom, har rätt att utan kostnad erhålla
läkemedel under förutsättningar, som närmare anges i en särskild
kungörelse med förteckning över kostnadsfria läkemedel. Försäkrad
som lider av annan sjukdom har rätt att till nedsatt pris inköpa läkemedel
på apotek. För båda förmånerna gäller som villkor att läkare eller
tandläkare utfärdat recept på läkemedlet.

Från ett särskilt anslag under socialhuvudtiteln utgår statsbidrag till
vissa hjälpmedel för handikappade. Principerna för bidragsgivningen
antogs av riksdagen år 1968. Statsbidrag utgår till sjukvårdshuvudmännen
och vissa institutioner med hela kostnaden för bl. a. ortopediska
hjälpmedel, elektriska hjärtstimulatorer, talapparater, hörapparater och
hjälpmedel för den dagliga livsföringen. Bidragsbestämmelserna återfinns
i kungörelsen (1968:238) om statsbidrag till vissa hjälpmedel för
handikappade samt i tilllämpningsföreskrifter som socialstyrelsen utfärdat
med stöd av kungörelsen. I en av styrelsen upprättad hjälpmedelsförteckning
upptas de hjälpmedel som berättigar till statsbidrag. Bland
hjälpmedlen för den dagliga livsföringen ingår bl. a. vissa hjälpmedel
för synskadade, varmed i detta sammanhang avses person med en synskärpa
av högst 0,2 dioptrier på bästa ögat och som har påtagliga svårigheter
att läsa vanlig tryckt text. Sådana synskadade kan erhålla vissa
optiska hjälpmedel, t. ex. förstoringsglas och luppglas.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om ersättning från den allmänna försäkringen för hälsokontroll
och annan förebyggande hälsovård har inte behandlats av riksdagen
under senare år. Vid enstaka tillfällen har däremot prövats frågor
om anordnande av olika hälsoundersökningar. Vid 1966 års riksdag
väcktes sålunda motioner med förslag om försöksverksamhet med s. k.
riktad hälsokontroll med speciell inriktning på hjärt- och kärlsjukdomar
samt cancersjukdomar. Motionerna avslogs av riksdagen på hemställan
av allmänna beredningsutskottet (ABU 1966:21), som hänvisade till de
initiativ som redan tagits i fråga om riktade hälsokontroller och till att
såväl landstingen som medicinalstyrelsen hade sin uppmärksamhet riktad
på behovet av en utvidgning av denna verksamhet. I detta samman -

SfU 1971:41

hang bör nämnas att riksdagen under en lång följd av år anvisat medel
för allmän hälsokontroll. Med anlitande av dessa medel utfördes under
budgetåret 1969/70 i Gävleborgs län en försöksverksamhet med allmän
hälsokontroll, vilken avses skola upprepas innevarande budgetår.

Förslagen i motionerna 1971:61 och 1971:725 torde kunna ses som
delfrågor i ett större problemkomplex som gäller den fortsatta utbyggnaden
av hälso- och sjukvården. Det förtjänar därför att erinras om att
motionsyrkanden om utarbetande av ett hälso- och sjukvårdspolitiskt
program behandlats bl. a. av årets riksdag. Motionerna avstyrktes av
socialutskottet i dess av riksdagen godkända betänkande 1971:30. Utskottet
hänvisade bl. a. till ett utredningsarbete rörande ett system med
enhetligt uppbyggda sjukvårdsplaner, som pågår inom socialdepartementets
sjukvårdsdelegation.

Riksdagen har tidigare haft att ta ställning till motionsyrkanden som
syftat till en utvidgning av sjukförsäkringens hjälpformer till att omfatta
även andra förmåner än sådana som utgår i anledning av sjukdom i lagens
mening. Här må hänvisas till följande utlåtanden av andra lagutskottet,
vilka utlåtanden godkänts av riksdagen, nämligen 1962:11,
som bl. a. rörde ersättning för utgifter för behandling av gomdefekta
barn, 1967:58 rörande bl. a. frågan om vuxna neurosedynskadades rätt
till fria läkemedel, 1968:9 om ersättning enligt lagen om allmän försäkring
i samband med transplantation och 1970:77 om ersättning från
sjukförsäkringen för borttagande av tatuering.

Frågan om statsbidrag för inköp av glasögon har aktualiserats i riksdagen
vid ett par tillfällen. Ett motionsyrkande om sådant bidrag till glasögon
till synskadade barn behandlades av statsutskottet i dess av riksdagen
godkända utlåtande 1968:88. Utskottet erinrade om att handikapputredningen
övervägt frågan och för sin del funnit att den krävde
ytterligare utredning. Utskottet förutsatte att en sådan utredning skulle
komma till stånd. Även vid 1970 år riksdag behandlades liknande motionsyrkanden.
Enligt statsutskottet fanns det anledning att pröva frågorna
i anslutning till pågående utredningsarbete på handikappområdet
och att därvid överväga möjligheterna till en avgränsning av en eventuell
bidragsgivning till sådana fall då särskilda skäl föreligger. (SU 1970:5).
Riksdagen beslöt att ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Pågående och avslutat utredningsarbete

Genom beslut den 29 maj 1969 uppdrog Kungl. Maj:t åt socialstyrelsen
att verkställa en utredning om utvecklingen av hälsoundersökningar
och annan förebyggande hälsovård samt att därvid undersöka hur
denna verksamhet kunde samordnas och författningsmässigt och organisatioriskt
inordnas i det system som gäller för den av samhället bedrivna
sjukvården. Enligt beslutet skall styrelsen under utredningen i

SfU 1971:41

samråd med riksförsäkringsverket överväga avgränsningen av de sjukvårdsåtgärder
som ersätts av den allmänna försäkringen. Utredningen
beräknas slutföra sitt arbete under loppet av år 1972.

Efter Kungl. Maj:ts bemyndigande i juni 1969 tillkallades en utredningsman
för att utreda vissa frågor rörande sjukvårdskostnaderna, innefattande
dels en samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas
utveckling, dels en teknisk undersökning rörande verkningarna
individuellt och kollektivt av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas
finansiering (sjukvårdskostnadsutredningen).

En inom socialstyrelsen år 1968 tillsatt arbetsgrupp överväger f. n. förslag
till åtgärder för utbyggnad och effekti visering av samhällets service
för preventivmedelsrådgivningen. En vägledande princip för gruppens
arbete har angetts vara att all rådgivning av detta slag, innefattande även
preventivmedelsförskrivning, skall lämnas utan kostnad för den enskilde.
Gruppens utredningsarbete avser även frågor om rabattering av läkemedel
och tekniska medel som föreskrivs vid preventivmedelsrådgivning.

Efter bemyndigande av Kungl. Maj:t tillkallade justitieministern år
1965 sakkunniga med uppgift att bl. a. göra en allmän översyn av
abortlagstiftningen. De sakkunniga, som antog namnet ”1965 års abortkommitté”,
har numera slutfört sitt utredningsarbete och redovisat resultatet
härav i betänkandet ”Rätten till abort” (SOU 1971:58). I betänkandet
behandlas bl. a. frågor om information och rådgivning beträffande
födelsekontroll. Kommitténs överväganden och förslag i dessa delar
behandlas på s. 65—67 i betänkandet. I fråga om möjligheterna att
tillgodose behovet av individuell vägledning i preventivteknik och kvinnans
efterfrågan på medicinsk service för födelsekontroll konstaterar
kommittén att samhällets resurser är både otillräckliga och mindre väl
samordnade. Många människor är därför hänvisade till att söka råd och
hjälp inom den privata sjukvårdssektorn, ett förhållande som enligt
kommittén även hänger samman med den gräns som av kostnadsskäl
dräs mellan sjukvård å ena sidan och förebyggande hälsovård å den
andra. Kommittén hävdar att gränsdragningen, som bl. a. får den egendomliga
konsekvensen att en kvinna kan opereras för abort gratis men
måste betala för anskaffning av preventivmedel, ter sig ohållbar i fråga
om preventivmedelsrådgivningen. Denna rådgivning bör enligt kommittén
tillhandahållas utan kostnad för den enskilde. Kommittén anser att
frågan om ekonomiskt stöd från samhällets sida för utskrivning och inköp
av preventivmedel bör utredas. — Betänkandet remissbehandlas f. n.

Frågan om statligt ekonomiskt stöd för inköp av glasögon övervägs
f. n. inom socialdepartementet. En arbetsgrupp inom departementet är
sedan någon tid tillbaka sysselsatt med att söka klarlägga problemets
kvantitativa omfattning samt undersöka lämpliga principer för avgränsning
av de grupper som kan tänkas komma i fråga för stödet och de

SflJ 1971:41

ekonomiska konsekvenserna av olika alternativa lösningar. Resultatet
av gruppens arbete, som enligt uppgift beräknas vara avslutat inom den
närmaste tiden, kommer att läggas till grund för det slutliga ställningstagandet
i frågan.

Remissyttrandena

Motionerna 1971:61 och 1971:725

Motionerna avstyrks av samtliga remissinstanser utom Svenska kommunförbundet
och TCO. Från socialstyrelsens sida framhålls dock att
hälsoundersökningar bör ingå som ett led i den integrerade sociala och
medicinska omvårdnad som samhället bör tillhandahålla alla medborgare
oavsett anställningsförhållanden. Som skäl för avstyrkandet anförs
genomgående att man bör avvakta pågående utredningsarbete rörande
frågor med anknytning till motionsförslagen. Remissinstanserna hänvisar
främst till den utredning som f. n. verkställs inom socialstyrelsen
— delvis i samråd med riksförsäkringsverket — om utvecklingen av hälsoundersökningar
och annan förebyggande hälsovård. Riksförsäkringsverket
erinrar vidare om den kartläggning som sjukvårdskostnadsutredningen
har att göra av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas
fördelning och verket förutsätter att frågor om finansiering av sjukoch
hälsovårdande åtgärder tas upp till mera allmänt övervägande sedan
denna kartläggning skett. Försäkringskasseförbundet och SAF hänvisar
bl. a. till pågående försöksverksamhet med allmänna hälsoundersökningar.
SACO anser att förebyggande åtgärder i princip bör ersättas
av den allmänna försäkringen men finner med beaktande av sjukvårdens
bristande resurser att det är föga meningsfulllt att lägga ner
stora kostnader på hälsoundersökningar, vars medicinska och ekonomiska
lönsamhet är otillfredsställande klarlagd.

Svenska kommunförbundet ställer sig positivt till motionsförslagen
men framhåller att de ekonomiska konsekvenserna av dessa är svåra
att överblicka. Förbundet menar att åtgärder för att förebygga ohälsa
inte kan nog värderas för den enskilde och finner det otillfredsställande
att möjligheterna att erhålla förebyggande vård skall vara beroende av
vederbörandes inkomstnivå.

TCO tillstyrker motionerna och framhåller att en regelbunden hälsokontroll
borde komma alla till del i ett välfärdssamhälle. Så länge en
allmän hälsokontroll i offentlig regi saknas bör enligt TCO den enskilde
stimuleras att genomgå sådan kontroll. Möjligheten att få viss del av
kostnaden härför ersatt från försäkringskassan borde därvid få positiv
betydelse.

SfU 1971:41

Motionen 1971:349

Motionen, som SAF ej yttrat sig över, avstyrks av de flesta remissinstanserna,
även i detta fall med hänvisning till pågående utredningsarbete.
Mera positivt uttalar sig Svenska kommunförbundet och TCO.
Förbundet framhåller att det finns skäl att överväga åtgärder för att
komma till rätta med nuvarande brister och konsekvenserna av dessa i
fråga om preventivmedelsrådgivningen. Förbundet uttalar därvid att
mödravårdscentralerna i stort sett inte kan sägas fylla sin uppgift beträffande
denna rådgivning. Vidare bör enligt förbundet uppmärksammas
att gällande ersättningsregler i fråga om läkarkonsultation och receptförskrivning
ger visst utrymme för läkarens subjektiva tolkning. Sistnämnda
synpunkt återfinns även i socialstyrelsens yttrande. TCO delar
motionärernas uppfattning att kostnaderna för läkarbesök i samband
med förskrivning av preventivmedel, bl. a. p-piller, bör ersättas från den
allmänna försäkringen. Organisationen avstyrker däremot förslaget om
rabattering av p-piller med hänsyn till att detta inte är det enda antikonceptionsmedlet.

Socialstyrelsen hänvisar i sitt avstyrkande yttrande till den utredning
som pågår inom styrelsen rörande utbyggnad och effektivisering av samhällets
service för preventivmedelsrådgivningen. I det sammanhanget
kommer enligt styrelsen även att aktualiseras frågor om rabattering av
läkemedel eller tekniska medel som förskrivs vid rådgivningen. Styrelsen
ställer sig i princip positiv till en lösning av problemet men anser att
kostnadsfrågorna är i behov av en närmare penetrering. Enligt styrelsens
mening bör man därför avvakta resultatet av pågående utredningsarbete
och de framställningar och åtgärder som i samband därmed kan
bli aktuella.

Försäkringskasseförbundet hävdar att de betydande utgifter varmed
sjukförsäkringen skulle belastas vid ett genomförande av motionärernas
förslag bör kunna användas för mer angelägna reformer.

Motionen 1971:719

Motionen, över vilken SAF ej yttrat sig, tillstyrks av Svenska kommunförbundet,
TCO och SACO. Svenska landstingsförbundet erinrar
om att frågan om bidrag till glasögon aktualiserats vid skilda tillfällen
och förordar att handikappinstitutet får i uppdrag att utreda frågan.
Förbundet menar i likhet med LO, som avstyrker motionen, att glasögon
närmast bör hänföras till sådana hjälpmedel för handikappade
som avses med den särskilda kungörelsen härom.

SfU 1971:41

Utskottet

Enligt lagen om allmän försäkring är sjukförsäkringsförmånema —
frånsett den hjälp som lämnas i samband med havandeskap — begränsade
till att avse ersättning vid sjukdom. Även de med sjukförsäkringen
sammankopplade läkemedelsförmånerna, dvs. rätten till kostnadsfria
eller prisnedsatta läkemedel, utgår endast vid sjukdom. Ersättning för
hälsokontroll eller annan förebyggande hälsovård kan således ej utgå
till den vårdsökande. Däremot kan enligt en bestämmelse i 2 kap. 7 §
lagen om allmän försäkring arbetsgivare efter särskild överenskommelse
med försäkringskassa erhålla viss gottgörelse från kassan för sjuk- och
hälsovård, som arbetsgivaren anordnar för sina anställda.

I förevarande motioner läggs fram förslag som syftar till att även
andra vårdutgifter och kostnader än sådana som föranleds av sjukdom
i lagens mening skall kunna ersättas från den allmänna försäkringen.

Enligt motionen 1971:61 är det väsentligt att den förebyggande hälsovården
stimuleras, inte minst med hänsyn till samhällets stigande
kostnader för hälso- och sjukvård. Motionärerna vill ha förslag till nästa
års riksdag om sådan ändring av nu gällande regler att ersättning från
försäkringskassa normalt skall kunna utgå för viss del av kostnaden
för allmän hälsokontroll. Även motionen 1971:725 tar i första hand sikte
på åtgärder för att inordna hälsovård och förebyggande sjukvård inom
sjukförsäkringens ram. Motionärerna hemställer om en utredning
rörande förutsättningarna för att även sådan vård skall kunna omfattas
av sjukronorsreformen. Motionen 1971:349 tar upp frågan om ersättning
från sjukförsäkringen för förskrivning och inköp av p-piller. Det
föreslås att en översyn görs av lagen om allmän försäkring i syfte att
införa en sådan ersättning. Motionen 1971:719 slutligen behandlar frågan
om ekonomiskt stöd åt personer med synfel för anskaffande av
glasögon. Motionärerna anser att målet på sikt bör vara att samhället
täcker grundkostnadema för alla människor, som till följd av synfel
är i behov av glasögon. Reformen kan emellertid genomföras stegvis
så att i första hand de ekonomiskt mest utsatta grupperna blir hjälpta.
Motionsförslaget syftar till att bidrag för anskaffande av glasögon
skall kunna utgå från den allmänna försäkringen till i första hand
barn t.o.m. grundskoleåldern och pensionärer.

Frågor med direkt eller nära anknytning till de i motionerna framförda
förslagen är f.n. föremål för utredning i skilda sammanhang.
Socialstyrelsen har Kungl. Maj:ts uppdrag att verkställa utredning om
utvecklingen av hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård
och att därvid undersöka hur denna verksamhet författningsmässigt
och organisatoriskt skall kunna inordnas i den av samhället bedrivna
sjukvården. Under utredningen skall styrelsen i samråd med riksförsäkringsverket
överväga avgränsningen av de sjukvårdande åtgärder
som ersätts av den allmänna försäkringen. Enligt vad utskottet inhäm -

SfU 1971:41

tat beräknas utredningsarbetet kunna avslutas under år 1972. Av betydelse
för bedömningen av metoderna för finansiering av de i motionerna
föreslagna åtgärderna torde också bli den kartläggning som sjukvårdskostnadsutredningen
har att göra beträffande verkningarna individuellt
och kollektivt av nuvarande metoder för sjukvårdskostnadernas
finansiering. Frågor rörande kostnadsfri preventivmedelsförskrivning och
rabattering av preventivmedel utreds f.n. av en inom socialstyrelsen för
ändamålet tillsatt arbetsgrupp. Här må vidare nämnas att förslag till
ökade samhällsinsatser i fråga om preventivmedelsrådgivningen lagts
fram av 1965 års abortkommitté i dess nyligen avlämnade betänkande,
vilket f.n. remissbehandlas. Sedan riksdagen förra året uttalat sig för
cn närmare prövning av frågan om statsbidrag till glasögon, påbörjades
inom en arbetsgrupp i socialdepartementet en undersökning av olika
spörsmål med direkt anknytning till denna fråga. Gruppens arbete
väntas bli slutfört inom den närmaste tiden, och det kan enligt utskottets
mening förväntas att utredningsresultatet kommer att leda till en lösning
av frågan.

Syftet med de förmåner som enligt gällande regler kan utgå från sjukförsäkringen
är att kompensera för inkomstbortfall och kostnader som
föranleds av sjukdom. En utvidgning av ersättningsrätten till att omfatta
även sådana kostnader som avses med motionerna förutsätter
att den nuvarande huvudprincipen att — frånsett havandeskap — endast
sjukdom är ersättningsgrundande måste helt eller delvis överges.
En sådan ändring av grunderna för det nuvarande sjukförsäkringssystemet
måste enligt utskottets mening föregås av ingående överväganden.
Kostnadssidan måste studeras, och de betydande kostnadsökningar,
som följer av en sådan ändring, medför att en prioritering måste
göras i förhållande till andra reformkrav inom den allmänna försäkringens
ram. Även om utskottet i och för sig har förståelse för de
synpunkter som ligger bakom motionärernas önskemål anser utskottet
därför i likhet med de flesta remissinstanser som hörts i ärendet att resultatet
av det utredningsarbete som pågår på området måste avvaktas
innan de i motionerna framförda kraven kan tas upp till närmare prövning.
Utskottet avstyrker således motionerna.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

1. att motionerna 1971:61 och 1971:725 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd;

2. att motionen 1971:349 inte föranleder någon riksdagens åtgärd;
och

3. att motionen 1971:719 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 november 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

SfU 1971:41

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Ringaby (m), Karlsson
i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), fru Håvik (s), herrar Mundebo
(fp), Nordberg (s), Björck i Nässjö m), Marcusson (s), fröken
Pehrsson (c), herrar Hermansson i Malmberget (vpk)*, Andersson i Nybro
(c), fröken Bergström (fp) och herr Signell (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

vid utskottets hemställan under 1. av herr Mundebo och fröken Bergström
(båda fp) som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med orden
”Syftet med” och slutar med orden ”således motionerna” bort och
ersättas med text av följande lydelse:

”Utskottet vill i anledning av motionerna 1971:61 och 1971:725 starkt
framhålla vikten av ökade samhällsinsatser när det gäller hälsoundersökningar
och annan förebyggande hälsovård. Det bör enligt utskottets mening
ses som ett självklart led i den integrerade sociala och medicinska
omvårdnad, som samhället skall tillhandahålla alla medborgare, att även
den förebyggande hälsovården görs tillgänglig för envar på rimliga ekonomiska
villkor. En naturlig lösning av denna fråga synes vara att, såsom
framhålls i motionen 1971:61, låta viss del av kostnaderna för sådan
vård ersättas från den allmänna försäkringen. Självfallet måste den
närmare avgränsningen och de ekonomiska konsekvenserna av en sädén
reform utredas. Å andra sidan är det, både med tanke på den enskildes
välfärd och med hänsyn till de stigande sjukvårdskostnaderna, angeläget
att frågan får en snabb lösning. Enligt utskottets mening bör det
utredningsarbete på området, som bedrivits inom socialstyrelsen sedan
maj 1969, kunna avslutas inom sådan tid att förslag i ämnet kan föreläggas
1972 års riksdag. Utskottet tillstyrker alltså yrkandet i motionen
1971:61. Därmed torde också syftet med motionen 1971:725 bli
tillgodosett.

Utskottet anser det vidare angeläget att en positiv lösning av de i motionerna
1971:349 och 1971:719 aktualiserade frågorna snarast kommer
till stånd. Resultatet av det utredningsarbete, som f. n. pågår rörande dessa
frågor, kan väntas föreligga inom kort. Med hänsyn härtill anser utskottet
dessa motioner inte i dagens läge kräva något riksdagens intiativ.
”

dels ock att utskottet bort hemställa

”1. att riksdagen med bifall till motionen 1971:61 och i anledning
av motionen 1971:725 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om för -

SfU 1971:41

slag till 1972 års riksdag av innebörd att viss del av kostnaderna
för allmän hälsokontroll normalt ersätts från den allmänna försäkringen”.

AB Egneilska Boktryckeriet, Stockholm 1971