Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 39 år 1971

SfU 1971:39

Nr 39

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion
angående samordningen av statliga pensioner till änkor, m. m.

I motionen 1971:476 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m) har yrkats
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte hemställa

a) om en ingående och lättfattlig information om de statliga efterlevandepensionerna,
samt

b) om utredning syftande till borttagande eller mildring av samordningseffekterna
för statsanställda änkor efter statstjänstemän.

Över motionen har på utskottets begäran avgivits yttranden av statens
personalpensionsverk, statens avtalsverk, Statsanställdas förbund, TCO:s
statstjänstemannasektion och Sveriges akademikers centralorganisation.

Motionen

I motionen anförs att en statsanställd änka, vars man varit anställd
i statens tjänst, får sin änkepension samordnad med sin egen statspension.
Hon vidkännes därigenom en betydande reduktion av sina pensionsförmåner.
Enligt motionärerna är den tekniska konstruktionen av samordningen
svår att förstå och inger hos pensionstagaren känslan av att
bliva förfördelad. En grundläggande orsak härtill är att statsanställda
inte blir tillräckligt informerade om samordningen.

Gällande bestämmelser m. m.

Statstjänstemännen erhåller pension enligt statens allmänna tjänstepensionsreglemente
och statens pensionslöneförordning. Sedan statstjänstemännen
fått förhandlingsrätt tillhör pensionsförhållanden de områden
om vilka partema kan träffa avtal. Någon avtalsreglering av
pensionsvillkoren har ännu inte kommit till stånd. Frågor om pensionsvillkoren
blir emellertid föremål för överläggningar mellan avtalsverket
och personalorganisationerna i samband med löneförhandlingarna. Vad
parterna därvid enas om redovisas i form av hemställan till Kungl.
Majit om författningsändringar av viss innebörd.

Det statliga pensionssystemet är tillämpligt på ordinarie och extraordinarie
tjänstemän samt på övriga tjänstemän under förutsättning att
de uppfyller vissa krav, bl. a. på viss tids tjänstgöring. Pension kan utgå
som ålderspension, sjukpension eller familjepension. För full ålders -

Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 39

SfU 1971: 39

pension krävs 30 tjänsteår. Pensionsunderlaget utgörs av slutlöneklassens
lönebelopp i den lönegrad tjänstemannen befinner sig vid pensionsfallet.
Har tjänstemannen haft lönegraden kortare tid än fem år kan
dock pensionsunderlaget bli något lägre. Vid högre lönegrader än C 2
inräknas inte hela lönen i pensionsunderlaget. Ålderspensionen och sjukpensionen
utgör i princip 65 % av pensionsunderlaget. Därtill kommer
vissa rörliga tillägg och efter 67 års ålder ett särskilt tillägg, f. n. ca
200 kr./månad. Familjepensionens storlek beror på antalet efterlevande.
En efterlevande får 32,5 % av pensionsunderlaget i pension. Procenttalet
stiger för varje ytterligare efterlevande.

De statliga pensionsförmånerna är samordnade enligt den s. k. bruttometoden
med förmånerna från den allmänna pensioneringen. Bruttosamordningen
innebär att den enskilde är berättigad till minst de förmåner
som skall utgå enligt pensionsreglementet. Skulle folk- och tillläggspension
tillsammantagna vid något utbetalningstillfälle överstiga
tjänstepensionens belopp skall det högre beloppet utbetalas. Samordningen
gäller enbart sådana pensioner som intjänats samtidigt. En tjänsteman
med endast tjugo tjänsteår får därför endast två tredjedelar av
folkpensionen samordnad. Fram till den 1 juli 1971 gällde särskilda bestämmelser
om samordning av familjepensionsförmån med annan personalpensionsförmån.
Enligt 7 § 5 mom. statens allmänna tjänstepensionsreglemente
samordnades familjepensionsförmån, som utgick enligt
reglementet, med egenpensionsförmån som den efterlevande förvärvat
i statlig, kommunal eller privat anställning. Samordningen innebar
att familjepensionsförmånen — om Kungl. Maj:t inte förordnat
annat — skulle minskas med en fjärdedel, dock högst med belopp motsvarande
hela egenpensionen. Som en följd av överläggningar i samband
med årets avtalsrörelse har bestämmelserna i 7 § 5 mom. pensionsreglementet
med retroaktiv verkan upphört att gälla fr. o. m. den
1 juli 1971 (SFS 1971:521).

Det statliga pensionssystemet har särskilt vad gäller samordning mellan
pension och socialförsäkringsförmåner ansetts komplicerat och svårtillgängligt.
Behovet av en på en gång utförlig och lättfattlig redogörelse
har ofta påtalats. Statens personalpensionsverk har också strävat efter
att successivt vidareutveckla sin informationsverksamhet. I stora drag
sker numera följande information i pensionsfrågor.

Varje blivande statspensionär får från pensionsverket ett pensionsbevis
med uppgift om pensionsförmånens bruttobelopp, om lönegrad vid den
förutsatta avgångstidpunkten och, när pensionen är avkortad, om den
del som pensionen utgör av hel pension. I beviset informeras vidare om
att pensionen är en kompletteringspension och om hur den beräknas
med hänsyn till socialförsäkringsförmåner.

När statspensionären blir berättigad till allmän tilläggspension och

SfU 1971: 39

folkpension jämte eventuellt pensionstillskott får han från försäkringskassan
ett skriftligt besked om beloppet av dessa förmåner. Han får
samtidigt av kassan underrättelse om att kompletteringspensionen och
socialförsäkringsförmånerna betalas ut av pensionsverket i ett belopp.

En gång om året får statspensionären från pensionsverket en specifikation
som visar hur stor del av det utbetalade pensionsbeloppet som är
allmän tilläggspension och folkpension.

Pensionär — och även den som fortfarande är i tjänst — får, om han
så önskar, en inom pensionsverket utarbetad skriftlig redogörelse för det
statliga pensionssystemet. Redogörelsen beskriver i förenklad form gällande
regler för hur den statliga pensionen ändrar sig när socialförsäkringsförmåner
utgår samtidigt. Pensionär med rätt till socialförsäkringsförmåner
får då också en specifikation som visar hur hans kompletteringspension
är beräknad.

Den aktiva personalen har nu bättre möjligheter än tidigare att få
information i pensionsfrågor hos anställningsmyndigheten. Pensionsverket
har nämligen tillställt anställningsmydighetema en katalog med
anvisningar för handläggning av pensionsärende samt anordnat kurser
för arbetstagare som handlägger sådana ärenden.

Personalen hos vissa av anställningsmyndigheterna är ytterligare tillgodosett
i informationshänseende. Där tillämpar man på försök ett
personaladministrativt datasystem som ökar information om pensionsförhållandena.
De tjänstematrikelutdrag, som man ämnar tillställa arbetstagarna
vartannat år, kommer att innehålla vissa från pensionssynpunkt
betydelsefulla uppgifter som t. ex. om tidpunkt för erhållande
av pensionsskydd och om ledigheter av betydelse för tjänsteårsberäkningen.

De statsanställdas huvudorganisationer bidrar verksamt till att informera
i pensionsfrågor. Informationen sprids främst genom handböcker
och artiklar i facktidskrifter. Dessutom förekommer kursverksamhet.

Frågan om ytterligare information om det statliga pensionssystemet
diskuterades i riksdagen den 15 april 1971 i anslutning till en interpellation
i ämnet. Statsrådet Löfberg förklarade i sitt svar att det, trots
det arbete som läggs ned på att informera om statens pensionsbestämmelser,
finns många pensionärer som vet alltför litet. Enligt hans mening
var det därför motiverat med en ökad information åt pensionärerna.
Det primära målet borde vara att så enkelt och lättförståeligt
som möjligt belysa hur det statliga pensionssystemet kompletterar den
allmänna försäkringen och hur den statliga pensionen konstruerats för
det ändamålet. Även i övrigt borde informationen gälla pensionsfakta
av särskilt intresse för dem som redan gått i pension. Statsrådet förklarade
sig beredd att medverka till att man utarbetar en så uppbyggd
pensionsfolder och delar ut den till alla statspensionärer. På fråga av

SfU 1971: 39

interpellanten förklarade statsrådet att en sådan folder borde kunna
föreligga inom ett år.

Remissyttrandena

Till kravet i motionen på en ingående och lättfattlig information
ställer sig remissinstanserna i huvudsak positiva. Statens personalpensionsverk
säger sig hysa starka sympatier för att snarast gå ut till
samtliga pensionärer med en skrift, i vilken på ett så lättfattligt sätt
som möjligt belyses hur det statliga pensionssystemet kompletterar socialförsäkringarna.
TCO-S efterlyser i likhet med motionärerna bättre information
till de statsanställda om pensionssamordningens verkningar
och menar att det bör åligga staten som arbetsgivare att svara för en
sådan information. SACO föreslår att ingående och lättfattlig upplysning
kommer till stånd beträffande hela det statliga pensionssystemet och
inte endast beträffande efterlevandepensionerna. Statsanställdas förbund
medger att bestämmelserna är komplicerade och att detta ställer särskilda
anspråk på information. Problemet har å andra sidan fortlöpande
varit föremål för uppmärksamhet från de fackliga organisationerna och
statens personalpensionsverk. Enligt förbundets mening tillgodoses informationsbehovet
tillfredsställande på detta sätt.

När det gäller frågan om utredning i syfte att mildra eller slopa
samordningsreglerna i fråga om efterlevandepensioner pekar samtliga
remissinstanser på att detta är en förhandlingsfråga, ehuru ännu inte
reglerad i kollektivavtal. Motionen avstyrkes därför i denna del.

Utskottet

I motionen hemställs dels om utredning i syfte att liberalisera eller
upphäva samordningsreglerna beträffande familjepension i statens allmänna
tjänstepensionsreglemente, dels om utarbetande av en ingående
och lättfattlig information om de statliga efterlevandepensionerna.

De samordningsregler som motionärerna åsyftar var vid tidpunkten
för motionens avlämnande intagna i 7 § 5 mom. tjänstepensionsrcglementet.
Enligt detta stadgande samordnades familjepensionsförmån
som utgick enligt reglementet med egenpensionsförmån som den
efterlevande förvärvat i statlig, kommunal eller privat anställning.
Samordningen innebar att familjepensionsförmånen minskades med
en fjärdedel dock högst med belopp motsvarande egenpensionen. Som
en följd av överläggningar mellan statens avtalsverk och personalorganisationerna
i samband med årets avtalsrörelse har bestämmelserna
i 7 § 5 mom. tjänstepensionsreglementet upphört att gälla från
den 1 juli 1971. Motionens syfte i denna del har således blivit helt till -

SfU 1971: 39

godosett och någon åtgärd från riksdagens sida är inte påkallad.

När det gäller frågan om information angående det statliga pensionssystemet
vill utskottet framhålla att åtskilligt redan nu görs i
detta hänseende såväl av statens personalpensionsverk som av de
statsanställdas organisationer. Det statliga pensionssystemet framstår
emellertid för många som komplicerat och utfärdade bestämmelser
anses svårlästa och invecklade. Behov av upplysning om systemets
uppbyggnad och de enskilda bestämmelsernas innebörd och konsekvenser,
inte minst i fråga om samordning med socialförsäkringsförmånerna,
är därför stort. I likhet med motionärerna och flertalet av
de i ärendet hörda remissinstanserna anser utskottet att en satsning
bör göras på ökad information om den statliga tjänstepensioneringen.
Som framgår av den föregående redogörelsen har det för frågor
av detta slag ansvariga statsrådet i svar på en interpellation tidigare
i år förklarat sig beredd att medverka till att en pensionsfolder utarbetas
med upplysningar på ett enkelt och lättförståeligt sätt om
väsentliga pensionsfakta. Enligt vad utskottet inhämtat har man inom
statens personalpensionsverk påbörjat arbetet med utarbetandet av en
sådan informationsbroschyr. Då således motionens syfte kan väntas
bli tillgodosett genom detta arbete är någon särskild åtgärd från riksdagens
sida inte påkallad.

Med hänvisning till det anförda får utskottet därför hemställa

att motionen 1971:476 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 november 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora
(fp)*, herrar Ringaby (m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm
(c), fru Håvik (s), herrar Mundebo (fp), Nordberg (s), Björck
i Nässjö (m), Marcusson (s), fröken Pehrsson (c), herrar Hermansson
i Malmberget (vpk)*, Andersson i Nybro (c) och Signell (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

N. O .Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971