Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 34 år 1971

SfU 1971:34

Nr 34

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion om
åtgärder mot könsdiskriminering.

I motionen 1971:339 av herrar Björk i Gävle och Andersson i
Nybro (båda c) har hemställts »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
anhåller om översyn av förekommande lagstiftning, vari individer av
olika kön behandlas olika när det gäller rättigheter och skyldigheter».

Bakgrund

Spridda författningar för olika delar av samhällslivet, bl. a. inom socialförsäkringens
och arbetarskyddets områden, innehåller regler som
gör åtskillnad mellan män och kvinnor. Dessa regler belyses i det
följande. 1 samband därmed lämnas en redogörelse för tidigare riksdagsbehandling
av hithörande frågor, för lagändringar som nyligen
gjorts i syfte att åstadkomma jämställdhet mellan könen samt för det
reformarbete som alltjämt pågår på området.

1 anledning av motioner i ämnet behandlade 1967 års riksdag frågan
om jämställdhet mellan män och kvinnor inom socialförsäkringssystemet.
Motionärerna berörde ett flertal bestämmelser i lagen om allmän
försäkring, enligt vilka män och kvinnor behandlades olika, exempelvis
reglerna om hemmafruförsäkring och barntillägg inom sjukförsäkringen
och bestämmelserna om änkepension och hustrutillägg inom den allmänna
pensioneringen. På hemställan av andra lagutskottet (2LU
1967: 38) beslöt riksdagen att hos Kungl. Maj:t begära utredning av
frågan. Utredningsuppdraget överlämnades sedermera, såvitt gällde frågan
om jämställdhet mellan män och kvinnor inom sjukförsäkringen till
familjepolitiska kommittén och beträffande övriga frågor till pensionsförsäkringskommittén.

Vad gäller frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor inom
sjukförsäkringen biföll fjolårets riksdag en proposition i ämnet, utarbetad
på grundval av ett förslag från familjepolitiska kommittén. Propositionen
innebar huvudsakligen att den dittillsvarande s. k. hemmafruförsäkringen
omvandlades till en hemmamakeförsäkring och att de könsberoende
reglerna om barntillägg slopades. Efter denna reform kvarstår
inom sjukförsäkringen särbestämmelser för kvinnor i form av reglerna
rörande moderskapsförsäkringen. Dessa regler innebär
att kvinnlig försäkrad under vissa villkor har rätt till, förutom moder Riksdagen

1971. 11 sami. Nr 34

SfU 1971:34

skapspenning, tilläggssjukpenning för sammanlagt 180 dagar under tid
då kvinnan i anledning av barnsbörd avhåller sig från förvärvsarbete.
Frågan om utformningen av det ekonomiska stöd som moderskapsförsäkringen
ger under barnets första månader har ett nära samband med
spörsmålet om eventuellt införande av vårdnadsbidrag. Frågorna kommer
att behandlas av familjepolitiska kommittén i dess slutbetänkande.
1 det sammanhanget kommer kommittén — om dess ställningstagande i
övrigt ger anledning därtill — att pröva även frågan om ändring av
särregeln för kvinnor i 1945 års lag om förbud mot arbetstagares avskedande
i anledning av äktenskap eller havandeskap. Enligt 2 § i denna
lag får kvinnlig arbetstagare, som sedan minst ett år haft stadigvarande
anställning hos arbetsgivaren, icke skiljas från anställningen på den
grund att hon i samband med barnsbörd avhåller sig från arbetet under
skälig tid, högst sex månader.

Inom den allmänna pensioneringen finns ett flertal bestämmelser enligt
vilka rätten till pensionsförmåner i vissa fall är beroende av könstillhörighet.
De viktigaste av dessa regler gäller efterlevande makas rätt
till änkepension. Motsvarande pensionsrätt för efterlevande man
finns ej. En annan särregel av liknande karaktär avser hustrutill1
ä g g, som efter inkomstprövning och under vissa andra villkor kan
utgå till folkpensionärs hustru. Någon mot hustrutillägg svarande förmån
finns ej för man i det fall hustrun åtnjuter pension. B a r n t i 1 I1
ä g g inom folkpensioneringen utgår till ålders- eller förtidspensionär,
som har vårdnaden om eller stadgivarande sammanbor med barn under
16 år till sig eller sin hustru. Om pensionären är gift kvinna utgår ej
tillägget.

Samtliga nu nämnda regler har behandlats av pensionsförsäkringskommittén
i dess slutbetänkande »Familjepensionsfrågor m. m.» (SOU
1971: 19). Beträffande änkepensionen har kommittén funnit att denna
bör ersättas med bl. a. en oberoende av kön utgående försörjarpension.
Kommittén har dock ansett, bl. a. med hänsyn till det stora sociala behov
änkepensioneringen alltjämt fyller, att med denna reform tills vidare
bör anstå. Däremot har kommittén för omedelbart genomförande
föreslagit att hustrutillägget ändras till ett maketillägg och att barntilllägg
skall kunna utgå även till gift kvinna, som uppbär egenpension.
Kommitténs förslag är f. n. föremål för övervägande inom Kungl.
Maj:ts kansli.

Arbetarskyddslagen innehåller särbestämmelser för kvinnlig arbetskraft.
Som exempel kan nämnas 34 § i lagen, som föreskriver att kvinna
icke må användas till arbete under jord i gruva eller stenbrott. Det ingår
i uppdraget för den i fjol tillsatta arbetsmiljöutredningen att pröva
behovet av ifrågavarande bestämmelser. I direktiven uttalas bl. a. att
den fortgående utvecklingen mot jämställdhet mellan män och kvinnor
på arbetsmarknaden gör det naturligt att söka undvika särbestämmelser
för den kvinnliga arbetskraften i arbetsrättslig lagstiftning.

SfU 1971: 34

Under fjolårets riksdag behandlades ett antal motioner med förslag
till utredningar om bl. a. allmän lagstiftning mot könsdiskriminering och
om lagstiftning mot könsdiskriminering på arbetsmarknaden. Motionerna
avstyrktes av allmänna beredningsutskottet i dess av riksdagen godkända
utlåtande 1970:56. I utlåtandet erinrade utskottet inledningsvis
om de riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken, som statsmakterna antagit
år 1966 och som innebär bl. a. att någon särbehandling efter kön
inte får förekomma när det gäller användningen av arbetsmarknadspolitikens
medel. Utskottet pekade vidare på det reformarbete på området,
som pågår inom den år 1969 tillkallade utredningen rörande den
familjerättsliga lagstiftningen. Därvid hänvisade utskottet bl. a. till direktivuttalanden
enligt vilka det inte finns anledning att avstå från att
använda lagstiftningen om äktenskapet och familjen som ett av flera
instrument i reformsträvandena mot ett samhälle där varje vuxen individ
kan ta ansvar för sig själv utan att vara ekonomiskt beroende av
anhöriga och där jämlikhet mellan män och kvinnor är en realitet.
Utskottet berörde även de lagändringar som genomförts eller förbereddes
inom socialförsäkringens område. Efter att ha framhållit att frågan
om lagstiftning mot könsdiskriminering aktualiserats tidigare under vårriksdagen
i samband med behandlingen av en proposition angående godkännande
av en konvention om avskaffande av rasdiskriminering, m. m„
fortsatte utskottet:

Utskottet har vid sina överväganden i denna fråga kommit till den
uppfattningen att tillräckliga skäl f. n. inte föreligger för en allmän
lagstiftning mot könsdiskriminering. Det torde stöta på stora svårigheter
såväl att utforma som att upprätthålla en sådan lagstiftning och det kan
mot bakgrunden av det inledningsvis anförda hävdas att en utveckling
pågår som i förening med den ökade upplysning i hithörande frågor vilken
kan förväntas genom bl. a. skolundervisningen bör kunna i väsentliga
avseenden tillgodose motionernas allmänna syfte. Vad särskilt gäller
förslaget om lagstiftning mot könsdiskriminering på arbetsmarknaden
vill utskottet erinra om att, enligt ett av riksdagen godkänt uttalande i
den ovannämnda propositionen om rasdiskriminering, i vårt land råder
principen att lagbestämmelser skall användas för att reglera förhållandet
mellan arbetsmarknadens parter endast i den mån problemen inte kan
lösas avtalsvägen eller eljest särskilda skäl kan åberopas. Det borde således
i första hand anförtros arbetsmarknadens parter att frivilligt i samverkan
se till att rasdiskriminering på arbetsmarknaden hindras. Enligt
utskottets mening äger detta resonemang tillämplighet jämväl beträffande
könsdiskriminering på arbetsmarknaden.

Utskottet

I förevarande motion kritiseras lagbestämmelser, som behandlar individer
olika med hänsyn till kön. Motionärerna kräver en översyn av
sådan lagstiftning i syfte att åstadkomma full jämställdhet mellan
könen.

SfU 1971:34

Den i motionen aktualiserade frågan har anknytning främst till vissa
lagar på socialförsäkringens och arbetarskyddets områden.

Inom den allmänna pensioneringen gäller sålunda vissa särregler
för män och för kvinnor. Hit hör i första hand bestämmelserna om
änkepension och om hustrutillägg. Som exempel kan vidare nämnas den
regel rörande barntillägg inom folkpensioneringen enligt vilken sådant
tillägg inte kan utgå till pension som tillkommer gift kvinna. Samtliga
nu nämnda regler har behandlats av pensionsförsäkringskommittén i
dess under våren 1971 avgivna slutbetänkande. Kommittén förordar
att änkepensionerna på sikt skall ersättas med bl. a. en av kön oberoende
försörjarpension. Vidare föreslår kommittén att hustrutillägget
omvandlas till ett maketillägg samt att särbestämmelsen i fråga om
barntillägg slopas. Kommitténs förslag bereds f. n. inom Kungl. Maj:ts
kansli.

På sjukförsäkringens område antogs förra året vissa lagändringar
som syftade till att på detta område genomföra principen om jämställdhet
mellan män och kvinnor. Ändringarna innebar främst att den dittillsvarande
s. k. hemmafruförsäkringen ersattes med en hemmamakeförsäkring.
De särregler för kvinnor, som numera återstår inom sjukförsäkringen,
gäller moderskapsförsäkringen som bl. a. ger ekonomiskt
stöd under vissa förutsättningar till modern under barnets första levnadsmånader.
Den stundom ifrågasatta möjligheten att utsträcka detta
stöd till att även gälla fadern har ett nära samband med frågan om införande
av ett eventuellt vårdbidrag. Dessa frågor övervägs f. n. inom
familjepolitiska kommittén, som väntas lägga fram sitt slutbetänkande
i början av 1972.

Även arbetarskyddslagen innehåller särbestämmelser för kvinnor. Av
direktiven för den i fjol tillsatta arbetsmiljöutredningen framgår att
det ingår i utredningens uppdrag att pröva behovet i framtiden av
sådana bestämmelser.

Även på andra lagstiftningsområden än de nu nämnda, exempelvis
inom familjerätten, pågår utredningsarbete för vilket en ledande princip
angetts vara att åstadkomma jämställdhet mellan män och kvinnor.

Genom den utveckling som skett och som alltjämt pågår inom lagstiftningen
i det av motionärerna berörda hänseendet anser utskottet att
syftet med motionen är i allt väsentligt tillgodosett. Något riksdagens
initiativ i anledning av motionen är därför inte påkallat och utskottet
får således hemställa

att motionen 1971: 339 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 oktober 1971
På socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC CARLSSON

SfU 1971:34

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Fredriksson
(s), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i Nennesholm (c),
Karlsson i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Nordberg (s), Marcusson
(s), fröken Bergström (fp), herrar Jonsson i Alingsås (fp)*, Adolfsson
(m), Björk i Gävle (c) och Olsson i Stockholm (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Kl BKkniintTryektri»rAB* Stockholm 0106051

mmmm

mmi

mmMmffl

Mim

•‘v-! '' ' ’