Social försäkringsutskottets betänkande nr 3 år 1971

SfU 1971: 3

Nr 3

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående
sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående.

I motionen 1971: 705 av herr Eriksson i Arvika behandlas de villkor
som gäller för tillhörighet till den s. k. hemmamakeförsäkringen. Den
som inte längre uppfyller dessa villkor avförs från sjukpenningförsäkringen
(nollklassas). Detta gäller enligt motionären änkor utan hemmavarande
barn under 16 år eller ensamstående med barn, som överskrider
16-årsgränsen. Motionären framhåller det som socialt otillfredsställande
att det allmänna försäkringsskyddet upphör i sådana fall.

Motionären hemställer »att riksdagen begär skyndsamt förslag till lösning
av den i motionen behandlade frågan om sjukpenningförsäkring
till vissa ensamstående.»

Gällande bestämnelser

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen omfattar dels försäkrad,
vars arbetsinkomst uppgår till minst 1 800 kronor per år, dels försäkrad,
vars årliga arbetsinkomst visserligen understiger nämnda belopp
men som faller under reglerna i 3 kap. lagen om allmän försäkring för
tillhörighet till den s. k. hemmamakeförsäkringen. Dessa regler, som
tidigare avsåg enbart s. k. hemmafruar, gäller fr. o. m. den 1 januari
1971 även manliga försäkrade. Reglerna innebär att försäkrad, som ej
fyllt 67 år och vars årliga arbetsinkomst ej uppgår till 1 800 kronor,
skal! placeras i sjukpenningklass 1, där sjukpenningen (= grundsjukpenningen)
utgör 6 kronor per dag, under förutsättning antingen att den
försäkrade är gift och stadigvarande sammanbor med sin make eller, i
annat fall, att den försäkrade stadigvarande sammanbor med barn under
16 år till honom eller hans make eller med någon, med vilken den
försäkrade varit gift eller har eller har haft barn. Försäkrad, som cj
längre uppfyller de angivna villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen
(och som ej heller har förvärvsinkomst om minst 1 800 kronor)
skall ej vidare omfattas av sjukpenningförsäkringen. Han avförs
från försäkringen vid månadsskiftet närmast efter det anledning till
ändringen uppkommit eller, i fall av makes död, vid fjärde månadsskiftet
efter dödsfallet.

Till hemmamakeförsäkringen anknyter en frivillig sjukpenningförsäkring
enligt bestämmelserna i 21 kap. lagen om allmän försäkring och

1 Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 3

SfU 1971:3

2

kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa.
Dessa bestämmelser innebär väsentligen att försäkrad som omfattas
av hemmamakeförsäkringen - eller som skulle ha tillhört denna
om inte hans inkomster utgjort hinder härför - kan teckna sig för ett
sjukpenningtillägg om lägst 1 krona och högst 9 kronor per dag, så att
den sammanlagda sjukpenningen blir högst 15 kronor per dag. Den som
avförs från hemmamakeförsäkringen förlorar rätten till fortsatt frivillig
sjukpenningsförsäkring.

Den 31 december 1969 omfattade den dåvarande hemmafruförsäkringen
i runt tal 900 000 kvinnor medan antalet frivilligt sjukpenning
försäkrade kvinnor - inklusive de som ej omfattades av hemmafruförsäkringen
- uppgick till cirka 195 000.

Tidigare riksdagsbehandling

Hemmafruförsäkringen omfattade då sjukförsäkringslagen trädde i
kraft endast sådana icke förvärvsarbetande kvinnor som var gifta och
sammanlevde med sin man. Genom lagändringar åren 1955, 1960 och
1962 utvidgades personkretsen för hemmafruförsäkringen till sin nuvarande
omfattning.

Krav på ändring av det villkor för tillhörighet till hemmafruförsäkringen
som hänför sig till barnets ålder (sextonårsgränsen) har väckts
i motioner åren 1962 och 1966 (2LU 1962: 27, 1966: 47). Motionerna
föranledde ingen åtgärd, men sistnämnda år uttalade utskottet att om
det blev aktuellt med en mera allmän omprövning av sextonårsgränsen
så förutsatte utskottet att även den ifrågavarande regeln skulle övervägas.

Vid 1968 års riksdag väcktes motioner med yrkande att den frivilliga
sjukpenningförsäkringen skulle utsträckas till att omfatta vissa ytterligare
grupper, bl. a. kvinnor som tidigare inbegripits under hemmafruförsäkringen
men som inte längre uppfyllde villkoren för denna på grund
av makes död eller på grund av att hemmavarande barn uppnått 16 års
ålder. Andra lagutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända utlåtande
nr 49 bl. a. att önskemålet om översyn av sjukpenningreglema delvis
torde bli tillgodosett genom det utredningsarbete som pågick inom familjepolitiska
kommittén. Enligt utskottet fanns det anledning antaga att
kommittén bl. a. skulle komma att pröva sextonårsgränsens betydelse
inom sjukpenningförsäkringen. Även för övriga i motionerna berörda
grupper - kvinnor som ej längre uppfyllde villkoren för hemmafruförsäkring
på grund av makes död och hemmadöttrar vars åldriga anhöriga
avlidit - borde enligt utskottets mening möjligheten att teckna frivillig
sjukpenningförsäkring bli föremål för utredning.

SfU 1971:3

3

Riksdagen begärde i enlighet med utskottets hemställan att frågan om
vidgad möjlighet att teckna frivillig sjukpenningförsäkring skulle bli föremål
för utredning i enlighet med vad utskottet anfört. Kungl. Maj:t
överlämnade sedermera frågan till familjepolitiska kommittén.

1 motioner till 1969 års riksdag hemställdes om utredning av frågan
om utsträckning av hemmafruförsäkringen till att omfatta även änkor
och frånskilda utan minderåriga barn samt kvinnor med barn som överskridit
sextonårsgränsen. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 29
hänvisade andra lagutskottet till att ifrågavarande problem redan var föremål
för utredning inom familjepolitiska kommittén och uttalade, att
det inte fanns anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan.

Utskottet

Den obligatoriska sjukpenningförsäkringen för den som är inskriven
vid allmän försäkringskassa omfattar dels försäkrad som har inkomst
av förvärvsarbete uppgående till minst 1 800 kronor om året, dels
- enligt reglerna för den s. k. hemmamakeförsäkringen - försäkrad upp
till 67 års ålder vars inkomst visserligen understiger nämnda belopp
men som stadigvarande sammanbor med make eller därmed jämställd
person eller med barn under 16 år. Som komplement till den obligatoriska
sjukpenningförsäkringen finns en frivillig sådan, som är avsedd
i huvudsak för hemmamakeförsäkrade och studerande. Den som inte
längre uppfyller villkoren för tillhörighet till hemmamakeförsäkringen
avförs från denna och förlorar därmed också rätten till fortsatt frivillig
sj ukpenningförsäkring.

I förevarande motion framhålls att bestämmelserna om hemmamakeförsäkringen
bl. a. medför att änkor utan hemmavarande barn under
16 år eller att annan ensamstående med barn, som överskrider sextonårsgränsen,
inte längre får kvarstå i sjukpenningsförsäkringen. Motionären
anser det socialt otillfredsställande att det allmänna försäkringsskyddet
upphör i sådana fall och hemställer, att riksdagen begär skyndsamt
förslag till lösning av frågan.

Riksdagen har tidigare och senast år 1969 haft att ta ställning till motioner
med krav på utvidgning av ifrågavarande försäkring till att omfatta
även de av motionären angivna grupperna. Sistnämnda år avslogs
motionerna på hemställan av andra lagutskottet, som i sitt utlåtande
uttalade bl. a. att frågan redan var föremål för utredning inom familjepolitiska
kommittén. Enligt vad utskottet inhämtat avser kommittén att
lägga fram sitt slutbetänkande under slutet av år 1971. I avvaktan härpå
finns enligt utskottets mening inte anledning för riksdagen att nu ta
något initiativ i frågan.

SfU 1971:3 4

Utskottet hemställer

att motionen 1971:705 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1971
På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), Fredriksson (s),
Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s),
Mundebo (fp), fru Håvik (s), herr Nordberg (s), fröken Pehrsson (c),
herrar Marcusson (s)*, Andersson i Nybro (c)*, Adolfsson (m)*, Signell
(s) och Olsson i Stockholm (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

ESSELTE TRYCK, STHLM 71 712071