Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 29 år 1971 SfU 1971:29

Nr 29

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående studiesocialt stöd till utländska studerande,
jämte motion.

Genom en den 26 mars 1971 dagtecknad proposition, 1971: 81, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över utbildningsärenden, föreslagit riksdagen att

1. antaga vid propositionen fogade förslag till

a) lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964: 402),

b) lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964: 401),

2. godkänna de riktlinjer för gäststipendier till utländska studerande
som föredragande statsrådet förordat.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning
av propositionen väckt motion, 1971: 1434 av herr Hamrin m. fl. (fp, c).

Av propositionen återges i det följande, förutom författningsförslagen,
endast vad föredragande statsrådet uttalat i fråga om gäststipendier till
utländska studerande.

De vid propositionen fogade författningsförslagen har följande lydelse: -

Förslag till

Lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964: 402)

Härigenom förordnas, att 3, 31 och 32 §§ studiehjälpsreglementet
(1964: 402) skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Studiehjälp utgår till svensk studerande så ock till annan studerande,
som är bosatt i riket.

Den som icke är svensk medborgare
äger dock icke rätt till studiehjälp,
om han bosatt sig i riket
huvudsakligen i syfte att här vinna
utbildning.

Den som icke är svensk medborgare
äger dock rätt till studiehjälp
endast om han bosatt sig i
riket huvudsakligen i annat syfte
än att här vinna utbildning.

1 Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 29

SfU 1971: 29

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

31 §

Annan studiehjälp än studiebi- Annan studiehjälp än studiebidrag
eller förhöjt studiebidrag utdrag eller förhöjt studiebidrag utgår
endast efter ansökan. går endast efter ansökan. I fråga

om studiehjälp till den som ej är
svensk medborgare kräves dock
alltid ansökan.

32 §

Beslut om studiehjälp meddelas, Beslut om studiehjälp meddelas,

där ej annat följer av andra eller där ej annat följer av andra, tredje

tredje stycket, av skolstyrelsen, om eller fjärde stycket, av skolstyrel läroanstalten

står under dess försen, om läroanstalten står under

vältning, och eljest av rektor. dess förvaltning, och eljest av rek tor.

Beslut om behovsprövat tillägg till studiebidrag så ock beslut om studielån
eller om studiehjälp för studier utom riket meddelas av centrala
studiehjälpsnämnden.

Fråga om sökande som icke är
svensk medborgare enligt 3 § äger
rätt till studiehjälp prövas av centrala
studiehjälpsnämnden. Har
nämnden tidigare funnit sökanden
äga sådan rätt till studiehjälp eller
rätt till studiemedel enligt 5 § studiemedelsförordningen
(1964:401),
skall han, när han senare ånyo ansöker
om studiehjälp, anses äga
rätt till studiehjälp enligt 3 § utan
ny prövning av nämnden, om han
fortfarande är bosatt i riket. Om
sist nämnda villkor är uppfyllt
prövas i ärende om behovsprövat
tillägg till studiebidrag eller studielån
av centrala studiehjälpsnämnden
och i ärende om annan studiehjälp
av skolstyrelsen eller rektor.

Fråga som avses i 29 § prövas av centrala studiehjälpsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Förslag till

Lag om ändring i studiemedelsförordningen (1964: 401)

Härigenom förordnas, att 5 och 34 §§ studiemedelsförordningen
(1964: 401) skall ha nedan angivna lydelse.

SfU 1971: 29

Nuvarande lydelse1

Föreslagen lydelse

5 §

Studiemedel utgå till svensk studerande så ock till annan studerande,
som är bosatt i riket.

Till den som ej är heltidsstuderande utgå studiemedel endast om han
bedriver studierna på minst halvtid och på grund av förvärvsarbete,
vård av egna barn eller andra särskilda skäl ej kan bedriva studier på
heltid.

Den som icke är svensk medborgare
äger icke rätt till studiemedel,
om han bosatt sig i riket huvudsakligen
i syfte att här vinna
utbildning.

J-v>1

Den som icke är svensk medborgare
äger rätt till studiemedel endast
om han bosatt sig i riket huvudsakligen
i annat syfte än att här
vinna utbildning.

34 §

Ansökan om studiemedel prövas
av studiemedelsnämnd eller för
fall, beträffande vilka Konungen
så förordnar, av centrala studiehjälpsnämnden.

Ansökan om studiemedel prövas
av studiemedelsnämnd om ej annat
följer av andra stycket eller av
bestämmelser som avses i tredje
stycket.

Fråga om sökande som icke är
svensk medborgare enligt 5 § äger
rätt till studiemedel prövas av centrala
studiehjälpsnämnden. Har
nämnden tidigare funnit sökanden
äga sådan rätt till studiemedel eller
rätt till studiehjälp enligt 3 § studie
hjälpsreglemente t (1964:402),
skall han, när han senare ånyo ansöker
om studiemedel, anses äga
rätt till studiemedel enligt 5 § utan
ny prövning av centrala studiehjälpsnämnden,
om han fortfarande
är bosatt i riket. Om sist nämnda
villkor är uppfyllt prövas av
studiemedelsnämnd eller i fall som
avses i bestämmelser enligt tredje
stycket av centrala studiehjälpsnämnden.

Även i andra fall än som avses
i andra stycket prövas ansökan om
studiemedel av centrala studiehjälpsnämnden
enligt bestämmelser
som Konungen meddelar.

Fråga om återkrav enligt 32 § prövas av centrala studiehjälpsnämnden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Med nuvarande lydelse avses den lydelse som har föreslagits i prop. 1971: 37
och som har tillstyrkts av utskottet i betänkandet SfU 1971: 28.

1* Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 29

SfU 1971: 29

Föredraganden

Det är enligt min mening angeläget att studerande från andra länder
får möjlighet att som gäststuderande vistas i Sverige. Man bör
enligt min mening räkna med att dessa studerande själva kan svara för
sitt uppehälle, i första hand genom att föra med sig hemlandets studiesociala
förmåner. Som jag antytt i det föregående tillämpar emellertid
inte alla länder principen att studiestödet kan föras med vid studier i
annat land. Enligt min mening bör man därför väsentligt utöka antalet
gäststipendier i Sverige för utländska studerande.

Svenska institutet förfogar f.n. över ca 65 stipendier vilka i huvudsak
används för bilateralt utbyte. Institutets gäststipendier utgår med 850
kr. i månaden jämte visst dyrortstillägg. För budgetåret 1972/73 bör
100 gäststipendier av ny typ inrättas. I vilken takt eventuella ökningar
skall ske får bedömas från år till år. Denna form av gäststipendier bör
kunna innehas i högst tre år och bör utgå med årsbelopp motsvarande
studiemedlen, dvs. vid basbeloppet 6 900 kr. sammanlagt 9 660 kr. Stipendierna
bör administreras av Svenska institutet. Jag vill framhålla
angelägenheten av att urvalet av stipendiater blir allsidigt.

Motionen

I motionen 1971: 1434 har hemställts

»att riksdagen vid sin behandling av proposition nr 81 måtte besluta 1.

att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa

a) att förslag föreläggs 1971 års höstriksdag om en utvidgning
av de studierådgivande och kurativa insatserna för utländska
studerande

b) att en utredning tillsätts med uppgift att framlägga förslag rörande
den framtida utformningen av utländska medborgares
studiemöjligheter i Sverige i enlighet med vad som anges i
motionen

2. att uttala att som villkor för rätt till studiestöd bör för annan än
flykting och övriga i propositionen exemplifierade grupper liksom
i nuvarande praxis gälla att vederbörande skall ha vistats
och förvärvsarbetat i Sverige under en period av ett år.»

Utskottet

Enligt nu gällande regler är utländsk studerande som är bosatt i Sverige
jämställd med svensk studerande i fråga om rätt till studiestöd.
Sådant stöd utgår dock inte till den som bosatt sig i riket huvudsakligen

SfU 1971:29

i syfte att vinna utbildning här. Med undantag för bl. a. flyktingar och
den sorn är gift med svensk medborgare krävs f. n. enligt praxis att
invandrare för att kunna erhålla studiestöd skall ha vistats och arbetat
cirka ett år i Sverige. Handläggningen av ansökningar om studiestöd sker
— inom studiehjälpssystemet — vid skolstyrelser och rektorsexpeditioner
och — inom studiemedelssystemet — vid studiemedelsnämndema. I
syfte att under kortare tid ge visst studiefinansiellt stöd åt utländska
gäststuderande utdelas f. n. ett begränsat antal stipendier, som administreras
av Svenska institutet. Förutsättningen för tillträde till svensk
högre läroanstalt är att den utländske studeranden har en grundexamen,
som berättigar till inträde vid motsvarande läroanstalt i hans hemland.
Kunskaper i svenska språket är däremot inte något krav.

På grundval av förslag från kommittén för utländska studerande dras
i propositionen upp nya riktlinjer för behandlingen av utländska medborgare
i studiesocialt avseende. I överensstämmelse med nuvarande ordning
behandlas i propositionen invandrare och gäststuderande som två separata
grupper.

I fråga om invandrare uttalas att huvudprincipen alltjämt bör vara att
endast den som är inlemmad i det svenska samhället bör ha rätt till
svenskt studiesocialt stöd. Detta anges innebära att studiestöd bör utgå
till utlänning som mottagits under sådana omständigheter att det klart
kan förutsättas att han kommer att stanna i Sverige. Till denna kategori
hänförs i första hand flyktingar och därmed jämförbara grupper. För
övriga utlänningar uppställs som villkor för rätt till studiestöd att vederbörande
med erforderliga tillstånd vistats och arbetat i Sverige under en
sammanhängande period av två år, om inte särskilda omständigheter
föreligger, t. ex. en nära familjeanknytning. Beträffande handläggningsordningen
föreslås att centrala studiehjälpsnämnden i fortsättningen skall
pröva principfrågan om utlännings rätt till studiestöd. Enligt förslaget
skall nämndens behandling av sådana ärenden ske inom en nyinrättad
delegation, vari skall ingå företrädare för utbildnings- och invandrarmyndigheter
samt studerandeorganisationer.

För att utvidga möjligheterna för utlänning att vistas här som gäststuderande
bör enligt propositionen fr. o. m. budgetåret 1972/73 inrättas
100 gäststipendier av ny typ. Stipendierna skall kunna innehas i
högst tre år och föreslås utgå med ett årsbelopp motsvarande studiemedlen,
dvs. med nuvarande basbelopp 9 660 kr.

I motionen 1971: 1434 framförs kritik mot åtskilliga av de i propositionen
framlagda förslagen. En väsentlig brist i propositionen är enligt
motionärerna att den inte tar upp de mera principiella överväganden
rörande utländska studerande och deras antal, som borde ligga till grund
för åtgärder på detta område. Motionärerna anser att det beträffande
antalet utländska studerande kan finnas skäl för någon form av reglering,
som skulle anknyta till principerna för vår invandringspolitik i

SfU 1971:29

stort. För nordiska studerande innebär förslaget enligt motionärerna en
avsevärd försämring, som strider mot andan i det nyligen undertecknade
nordiska kulturavtalet. Även den föreslagna ändringen av handläggningsordningen
kritiseras. Ärenden rörande utlännings rätt till studiestöd är
enligt motionärerna av invandringspolitisk natur och bör därför ej avgöras
av centrala studiehjälpsnämnden utan läggas under annan instans.
Möjligheter att överklaga beslut i sådana ärenden bör tillskapas. I motionen
ifrågasätts vidare om den föreslagna tidsgränsen för innehav av de
nya gäststipendiema — tre år — är lämplig. Vid bedömningen härav
måste man enligt motionärerna, som utgår ifrån att tillfredsställande
kunskaper i svenska kräver cirka ett års studier, ta hänsyn till att det
inte kan vara meningsfyllt för en utländsk studerande att återvända utan
fullföljd examen. Motionärerna framhåller vidare att det krävs ytterligare
insatser vad gäller svenskundervisningen för utländska studerande.

De kritiska synpunkter, som enligt det nu anförda framförs i motionen,
utmynnar samtliga i ett krav på tillsättande av en utredning med
uppgift att lägga fram förslag om den framtida utformningen av utlänningars
studiemöjligheter i Sverige. I avvaktan härpå bör enligt motionärerna
det nuvarande kravet på ett års vistelse här för rätt till studiestöd
bibehållas. Den föreslagna skärpningen i detta hänseende bör
således inte genomföras. I motionen yrkas att riksdagen måtte göra ett
uttalande av denna innebörd.

Frågan om reglering av antalet utländska studerande
behandlades även av kommittén för utländska studerande.
Kommittén föreslog att en sådan reglering skulle ske beträffande de
invandrare, som påbörjar sin vistelse här med studier. Flera remissinstanser
har i princip anslutit sig till förslaget men har däremot uttryckt
delade meningar om vilka kriterier som skall vara avgörande för bedömningen
av hur många utländska studerande regleringen skall omfatta.
Utskottet vill för egen del ansluta sig till den uppfattning i frågan, som
föredragande statsrådet givit uttryck för. Denna innebär att rätten till
studiestöd från något av de två studiesociala systemen inte bör göras
beroende av någon reglering i form av tillståndsgivning eller genom något
system av fastställda kvoter för antalet utländska studerande, som skall
tillåtas invandra. Rätten till studiestöd bör i stället utformas med
hänsyn till utlänningens faktiska anknytning till Sverige. Huvudprincipen
bör även i fortsättningen vara densamma, som gällt sedan det studiesociala
systemet infördes, nämligen att endast den som kan anses inlemmad
i det svenska samhället bör ha rätt till svenskt studiestöd. Ekonomiskt
stöd åt utländska medborgare som kommer till Sverige i syfte
att utbilda sig här bör däremot — såsom föreslagits i propositionen —
utgå i form av stipendier.

Vad gäller nordiska studerande hänvisar föredragande
statsrådet till en resolution, som antogs vid nordiska undervisningsminis -

SfU 1971:29

termötet 1959 och sorn innebar att nordiska studerande skulle kunna
föra med sig studiestödet från det egna landet vid studier i annat nordiskt
land. En särskild nordisk kommitté undersöker f. n. tillämpningen
av nuvarande regler. I likhet med föredraganden anser utskottet att för
nordiska studerande bör, i avvaktan på resultatet av detta kommittéarbete,
gälla i huvudsak samma regler som för utländska studerande i
övrigt.

Nuvarande ordning för handläggning av ärenden om studiestöd
åt utlänning har i vissa avseenden visat sig vara mindre tillfredsställande.
Uppsplittringen av handläggningen av dessa ofta svårbedömbara
ärenden på ett stort antal lokala myndigheter har bl. a. lett till en
oenhetlig bedömning av likartade frågor. En förbättring i detta hänseende
torde, såsom föredragande statsrådet och flera remissinstanser förordat,
lämpligen böra ske genom att handläggningen av dessa frågor
centraliseras. Eftersom ärendena i första hand får anses vara av studiesocial
karaktär är det enligt utskottets mening naturligt att stanna för
den av statsrådet förordade lösningen, nämligen att flytta över prövningen
av principfrågan om utlännings rätt till studiestöd på centrala
studiehjälpsnämnden. Genom att behandlingen av ärendena är avsedd
att ske inom en för ändamålet tillskapad delegation med representanter
för berörda myndigheter och studerandeorganisationer kommer också,
såvitt utskottet kan bedöma, ärendenas invandringspolitiska aspekter att
bli i erforderlig utsträckning beaktade. Utskottet kan alltså inte dela
motionärernas uppfattning att prövningen av dessa ärenden nu bör förläggas
till annan instans. Erfarenheterna av det nya systemet bör avvaktas
innan frågan om en annan handläggningsordning eventuellt tas
upp till förnyat övervägande. Därvid kan också den i motionen upptagna
frågan om införande av någon form av besvärsrätt aktualiseras. Med
det anförda tillstyrker utskottet propositionen i förevarande del.

Som framhålls av föredragande statsrådet och även utvecklas i motionen
är det av olika skäl angeläget att studerande från främmande
länder får möjlighet att som gäststuderande vistas i Sverige.
Förslaget om inrättande av de nya gäststipendierna innebär en väsentlig
förbättring av nuvarande stipendiegivning, såväl beloppsmässigt som i
fråga om antalet stipendier och tiden för innehav av dessa. Frågan om
de nya stipendierna kan anses lämpligt utformade med hänsyn till sitt
syfte torde vid behov få aktualiseras av stipendiemyndigheten, Svenska
institutet, först sedan någon tids erfarenhet vunnits av det nya systemet
Någon anledning att nu låta utreda denna fråga föreligger enligt utskottets
mening inte. Utskottet tillstyrker propositionen även i förevarande
del.

I propositionen behandlas även spörsmålet huruvida dokumenterade
kunskaper i svenska skall krävas för utomnordisk medborgares rätt
till tillträde till högre studier. Enligt statsrådet bör några generella krav

SfU 1971:29

härom inte f. n. ställas upp. I de fall då förkunskaper i svenska av utbildningsmyndighetema
bedöms som erforderliga bör, enligt vad statsrådet
uttalar, den som gått igenom kurserna 1—3 i svenska inom ramen
för vissa kurser för utländska studerande anses ha dessa förkunskaper.
Det förutsätts att utlänning som inte är gäststuderande och som behöver
genomgå någon av dessa kurser skall kunna få studiemedel. Utskottet,
som ansluter sig till föredragandens bedömning av frågan, utgår ifrån
att utbildningsmyndighetema i samband med anslagsframställningar lägger
fram erforderliga förslag i syfte att tillgodose ifrågavarande undervisningsbehov.

Det anförda ger enligt utskottets mening vid handen att en utredning
av det slag motionärerna åsyftar inte kan anses erforderlig. Utskottet
avstyrker således motionsyrkandet härom.

Rörande frågan om att utsträcka den karenstidsregel om ett
år som nu gäller till två år vill utskottet för egen del anföra följande.
Propositionens förslag härom bör ses mot bakgrund av den av utskottet
i det föregående förordade principen för utlännings rätt till studiestöd,
nämligen att sådan rätt bör tillkomma endast den som kan anses
inlemmad i det svenska samhället. Invandrare, som inte tillhör gruppen
flyktingar och därmed jämställda och som ej heller har någon direkt
familjeanknytning till Sverige, bör enligt utskottets mening kunna betraktas
som inlemmad först sedan han fått sådan anknytning till vårt land
att det klart kan förutsättas att han kommer att stanna här. Utskottet
anser det med hänsyn härtill befogat att i dessa fall utsträcka det nuvarande
kravet på ett års vistelse och förvärvsarbete för rätt till studiestöd
till två år. Härigenom uppnås också en anpassning till rådande
praxis för beviljande av bosättningstillstånd, vilket normalt sker efter
två år. För invandrare, som avser att bedriva studier i Sverige, torde den
föreslagna förlängningen av karenstiden även kunna medföra ökade
möjligheter att lära sig svenska och över huvud taget nå en bättre anpassning
till svenska samhällsförhållanden. Detta innebär i sin tur att vederbörande
får större utsikter att kunna bedriva sina studier med framgång.
I detta sammanhang må framhållas att av de utländska medborgare,
som under senare år beviljats studiemedel — år 1969 var siffran cirka
1 400 — erhöll 35 % studiemedel endast en gång, dvs. för en eller två
terminer. Det torde kunna antas att en inte obetydlig del av dessa gått
miste om rätten till fortsatta studiemedel därför att de inte uppfyllt
kravet på uppnådda studieresultat. Detta har säkerligen i många fall
haft sin grund i bristfälliga svenskkunskaper eller allmänna anpassningssvårigheter.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionsförslaget
i denna del. Motionsyrkandet avstyrks.

Motionen tar slutligen upp frågan om studierådgivning och
kurativ verksamhet i fråga om de utländska studerandena. Anslagen
till den särskilda studierådgivning, som anordnades första gången

SfU 1971:29

under läsåret 1969/70 i anslutning till universitetskurserna i svenska, är
enligt motionärerna mycket knappa. En avsevärd utbyggnad av denna
studierådgivning liksom av de kurativa insatserna bör enligt motionärerna
komma till stånd. I motionen yrkas att Kungl. Maj:t måtte förelägga
1971 års höstriksdag förslag härom.

I propositionen framhåller föredragande statsrådet att det finns motiv
för vidgade studierådgivande och kurativa insatser för utländska studerande.
Statsrådet uttalar att det ankommer på utbildningsmyndigheterna
att aktualisera förslag härom för kommande budgetår. Enligt utskottets
uppfattning får det bedömas som angeläget att en ökad satsning
sker på förevarande områden. Med hänsyn till vad statsrådet anfört
utgår utskottet ifrån att de förslag i ämnet, som petitamyndigheterna
finner skäl att lägga fram, kommer att bli föremål för en positiv
behandling. Därmed blir också syftet med motionen i förevarande del
i allt väsentligt tillgodosett.

Utöver vad ovan anförts föranleder propositionsförslagen ingen erinran
eller särskilt uttalande från utskottets sida.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa

1. att riksdagen antar de vid propositionen fogade förslagen till
lag om ändring i studiehjälpsreglementet (1964: 402) samt lag
om ändring i studiemedelsförordningen (1964: 401);

2. att riksdagen godkänner de i propositionen angivna riktlinjerna
för gäststipendier till utländska studerande;

3. att motionen 1971: 1434 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 maj 1971
På socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Fredriksson
(s), Ringaby (m), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i Nennesholm
(c)*, Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp)*, Björck i Nässjö (m),
fröken Pehrsson (c), herr Marcusson (s), fröken Bergström (fp), herrar
Gadd (s) och Signell (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herr Mundebo och fröken Bergström (båda fp), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 6 med orden
»Frågan om» och slutar på s. 8 med orden »Motionsyrkandet avstyrks»
bort ersättas med text av följande lydelse:

SfU 1971: 29

»Frågan om (=utskottet) skall omfatta. Enligt

utskottets mening bör i linje med nuvarande praxis rätten till studiesocialt
stöd i första hand göras beroende av utlänningens faktiska anknytning
till Sverige. En huvudprincip bör således alltjämt vara att endast den
som kan anses inlemmad i det svenska samhället bör ha rätt till svenskt
studiestöd. Som utskottet utvecklar närmare nedan bör kravet på inlemmande
— bortsett från gruppen flyktingar och därmed jämställda samt
från dem som har direkt familjeanknytning till Sverige — anses uppfyllt
beträffande den som vistats och arbetat här i ett år. I likhet med
motionärerna anser utskottet det emellertid därjämte angeläget att främja
en ökad invandring av studerande och grupper med högre utbildning.
Våra högre utbildningsanstalter bör i högre grad än vad som nu
är fallet kunna fungera som öppna och aktiva centra för ett vidgat kulturutbyte,
ökade forskningsinsatser i internationell samverkan och större
internationell förståelse över huvud taget. De i propositionen föreslagna
gäststipendierna får ses som en välkommen insats i detta syfte men är
enligt utskottets mening inte desto mindre otillräckliga. Som ytterligare
stimulansåtgärd borde övervägas att i viss utsträckning utvidga det studiesociala
stödet till att gälla även andra invandrargrupper än de förut
angivna. Detta förutsätter emellertid någon form av reglering av antalet
utländska studerande, som vill påbörja sin vistelse här med studier.
Kommittén för utländska studerande lade också fram ett förslag härom,
som i princip tillstyrktes av flera remissinstanser. Utskottet, som
inte nu anser sig kunna ta ställning till utformningen av en sådan reglering,
finner i likhet med motionärerna att frågan bör närmare övervägas.

Till frågan om de nordiska studerandenas ställning återkommer
utskottet nedan under avsnittet om den föreslagna förlängningen
av karenstiden.

Nuvarande ordning — — — (= utskottet) — frågor

centraliseras. Utskottet ställer sig emellertid tveksamt till förslaget att
prövningen av ifrågavarande ärenden flyttas till centrala studiehjälpsnämnden.
I sitt eget remissyttrande har nämnden i likhet med flera
andra remissinstanser förordat statens invandrarverk som prövningsinstans.
Det har därvid hävdats att ärenden om utlännings rätt till studiestöd
främst är av invandringspolitisk natur. Utskottet kan i princip
ansluta sig till denna uppfattning men anser att problemet — liksom
motionärernas förslag om införande av besvärsmöjligheter — bör utredas
närmare innan slutlig ställning tas. I avvaktan härpå vill utskottet
inte motsätta sig bifall till propositionen i förevarande del.

Som framhålls (=utskottet) i Sverige. Förslaget

om inrättande av de nya gäststipendierna innebär en förbättring av nuvarande
stipendiegivning och utskottet är därför berett att tillstyrka detsamma.
Den föreslagna begränsningen till tre år för innehav av sådant

SfU 1971: 29

stipendium framstår dock enligt utskottets mening som alltför snäv.
Syftet med den nya stipendieringen måste rimligtvis vara att ge gäststudenten
studiefinansiella möjligheter att avlägga akademisk examen.
Detta torde med den föreslagna tidsbegränsningen knappast vara möjligt
att åstadkomma, eftersom ett av de tre åren torde åtgå för inhämtande
av tillfredsställande kunskaper i svenska. Även på denna punkt
vill utskottet förorda ytterligare utredning.

Rörande frågan om dokumenterade kunskaper i svenska skall
krävas för tillträde till högre utbildning uttalar föredragande statsrådet
att några generella krav härom inte f. n. bör ställas upp. En motsatt
uppfattning redovisas av kommittén för utländska studerande och av de
flesta remissorgan som yttrat sig i frågan, bl. a. universitetskanslersämbetet.
Man har därvid pekat på de många studiemisslyckanden som sker
och de allmänna anpassningssvårigheter som uppstår till följd av bristfälliga
svenskkunskaper. Utskottet instämmer i dessa synpunkter och
vill dessutom kraftigt understryka angelägenheten av att svenskundervisningen
planeras effektivt och ges tillräckliga resurser.

Med hänvisning till det anförda har utskottet i likhet med motionärerna
kommit till den uppfattningen att de frågor, som utskottet nu berört,
bör göras till föremål för ytterligare utredning. Utskottet tillstyrker
följaktligen motionsyrkandet härom.

Föredragande statsrådet har i propositionen förordat att den i nuvarande
praxis tillämpade karenstidsregeln om ett år skall utsträckas
till två år. Kommittén för utländska studerande föreslog att
kravet på inlemmande skulle anses uppfyllt beträffande den som med
vederbörliga tillstånd vistats och arbetat i Sverige under längre tid.
Detta förslag mötte kraftigt motstånd bland flera remissorgan, och
många av dessa hävdade att den hittills gällande regeln borde bibehållas.
Utskottet vill för egen del notera att statsrådet icke anfört något
skäl för den föreslagna skärpningen. I en tid av ökad internationalisering
och ökad rörlighet över gränserna framstår det enligt utskottets
uppfattning som omotiverat att på detta sätt försvåra möjligheterna
för utländska medborgare att få svenskt studiestöd. Den nuvarande ettårsregeln
anser utskottet innebära en lämplig avvägning av de intressen,
som här gör sig gällande. Särskilt för de nordiska studerandena skulle
den föreslagna skärpningen vara till nackdel, samtidigt som den motverkar
de integrationssträvanden, som kännetecknar förhållandet mellan
de nordiska länderna. Förslaget strider enligt utskottets mening mot
andan i det nyligen undertecknade nordiska kulturavtalet, där det bl. a.
heter att avtalsparterna skall vidga möjligheterna för studerande och
andra hemmahörande i ett nordiskt land att utbilda sig och avlägga
examen vid de övriga nordiska ländernas utbildningsanstalter. Med
hänsyn till det anförda anser utskottet att den nuvarande ett-årsregeln
bör bibehållas och att riksdagen i enlighet med motionsyrkandet bör
göra ett uttalande härom.»

SfU 1971:29

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med
orden »I propositionen» och slutar med orden »väsentligt tillgodosett»
bort ersättas med text av följande lydelse:

»I propositionen (=utskottet) kommande budgetår.

Enligt utskottets mening är det nödvändigt inte bara att det på sikt
sker en kraftigt ökad satsning på den studierådgivande och kurativa
verksamheten bland de utländska studerandena. Situationen, som präglas
av oacceptabelt många studiemisslyckanden till följd av brister på
dessa områden, är också sådan att omedelbara förbättringsåtgärder
bör vidtas. Kungl. Maj:t bör därför såsom motionärerna föreslagit redan
till 1971 års höstriksdag lägga fram förslag till sådana åtgärder.»

dels ock att utskottet under 3. bort hemställa

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1434

a) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer

att en utredning tillsätts med uppgift att lägga fram förslag rörande
den framtida utformningen av utländska medborgares studiemöjligheter
i Sverige i enlighet med vad utskottet anfört; samt
att förslag föreläggs 1971 års höstriksdag om en utvidgning av de
studierådgivande och kurativa insatserna för utländska studerande; b)

uttalar att som villkor för utlännings rätt till studiestöd bör för
annan än flykting och övriga i propositionen exemplifierade
grupper gälla att vederbörande skall ha vistats och förvärvsarbetat
i Sverige under ett år.»

TRYCKERIBOLAGET IVAR HAGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1971