Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 2 år 1971

SfU 1971: 2

Nr 2

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om
höjt sjukpcnningtillägg inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen.

I motionen 1971: 42 av herrar Petersson i Röstånga och Sjöholm
hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om
förslag till nästa års riksdag om högre frivilligt sjukpenningtillägg inom
den frivilliga sjukpenningförsäkringen hos allmän försäkringskassa samt
att nu frivilligt försäkrad äger övergå till det nya högre sjukpenningtillägget.
»

I motionen 1971: 707 av herr Hedin m. fl. hemställes »att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om utredning och förslag syftande
till att hemarbetande make mot gängse premie skall kunna komplettera
sin obligatoriska sjukförsäkring med tilläggsförsäkring upp till ett högre
dagpenningbelopp än vad f. n. är möjligt.»

Gällande bestämmelser m. m.

Vid sidan om den obligatoriska sjukpenningförsäkringen finns vid
de allmänna försäkringskassorna en frivillig sjukpenningförsäkring. Denna
står öppen dels för försäkrad, som tillhör den s. k. hemmamakeförsäkringen
eller som skulle ha tillhört denna om hans årliga arbetsinkomst
understigit 1 800 kronor, dels för vissa studerande. Bestämmelserna
härom återfinns i 21 kap. lagen om allmän försäkring och i
kungörelsen om frivillig sjukpenningförsäkring hos allmän försäkringskassa.
Dessa bestämmelser innebär för hemmamakar och därmed jämställda
i huvudsak följande. Försäkring kan ske för sjukpenningtillägg
(dvs. sjukpenning utöver obligatorisk sjukpenning) om lägst en krona
och högst nio kronor. Den sammanlagda sjukpenningen får dock ej överstiga
femton kronor om dagen. Försäkringen kan tecknas med en karenstid
av 3, 18, 33 eller 93 dagar. Försäkrad, som är placerad i sjukpenningklass
1 eller 2, kan även välja försäkring utan karenstid. Även
för kategorin studerande gäller att det högsta belopp för vilket frivillig
försäkring kan meddelas (eventuellt inklusive sjukpenning från den
obligatoriska försäkringen) utgör femton kronor om dagen. Förmånerna
inom studerandeförsäkringen omfattar även barntillägg enligt reglerna
i 3 kap. 9 § lagen om allmän försäkring. För studerande gäller alltid en
karenstid om 18 dagar. För båda kategorierna av försäkrade gäller som
huvudregel att frivillig försäkring kan meddelas eller ändras till att

Riksdagen 1971.11 sami. Nr 2

SfU 1971:2

avse högre belopp endast för den som fyllt 55 år och som har god
hälsa. Viss möjlighet finns till kollektiv anslutning av medlemmar i
sammanslutning eller elever vid undervisningsanstalt. Den frivilliga försäkringen
finansieras dels genom egenavgifter, som fastställs av riksförsäkringsverket,
dels genom statsbidrag till de allmänna försäkringskassorna.
Bidraget utgör 20 procent av kassans utgifter för sjukpenningtillägg
och 75 procent av kassans utgifter för barntillägg inom studerandeförsäkringen.

Antalet frivilligt försäkrade hustrur uppgick den 1 januari 1970 till
omkring 195 000. Av dessa var sammanlagt cirka 83 000 eller drygt 40
procent försäkrade för högsta sjukpenningtillägg, nio kronor om dagen.
Den frivilliga studerandeförsäkringen omfattade vid samma tidpunkt
omkring 47 000 personer, av vilka knappt 29 000 eller omkring 60
procent hade högsta sjukpenning, femton kronor om dagen. Statsbidragskostnaden
uppgick under år 1969 till sammanlagt 4,7 milj. kronor.

Tidigare riksdagsbehandling m. m.

Maximibeloppet för sjukpenning inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen
- i förekommande fall inklusive sjukpenningen på grund av
den obligatoriska försäkringen - höjdes år 1962 till 12 kronor per dag
och fastställdes 1966 efter ytterligare höjning till nuvarande belopp,
15 kronor om dagen.

Frågan om den principiella utformningen av sjukförsäkringsskyddet
för hemmafruar diskuterades ingående under förarbetena till lagen om
allmän försäkring. Socialförsäkringskommittén, vars utredningsförslag
»Förtidspensionering och sjukpenningförsäkring m. m.» (SOU 1961:29)
låg till grund för propositionen i ämnet (prop. 1962: 90) övervägde men
förkastade tanken att införa en obligatorisk tilläggssjukpenningförsäkring
för hemmafruar. Departementschefen, vars uttalanden härutinnan godtogs
av riksdagen, anförde härom:

För egen del har jag kommit till samma uppfattning som socialförsäkringskommittén.
För mig, liksom för kommittén, har väsentligen två
synpunkter varit bestämmande. För det första kan man inte bortse ifrån
att stora svårigheter möter då det gäller att finna säkra hållpunkter för
en gradering i det enskilda fallet av sjukpenningens storlek. Vanligen
är ju tilläggssjukpenningen avsedd att ersätta en inkomst, som faller
bort på grund av sjukdom, men beträffande hemmafruarna skulle man
få bestämma tilläggssjukpenningen med ledning av en uppskattning av
de merutgifter i hemmet, som förorsakas av att husmoderns arbetsinsats
bortfaller. Dessa merutgifter varierar kraftigt efter en mångfald skiftande
omständigheter, bland dem barnantalet samt behovet av och kostnaden
för lejd hjälp. Det skulle knappast vara möjligt att inom ramen
för schablonregler komma fram till en rättvisande beräkning av dessa
utgifter. För det andra har jag den uppfattningen att avgifterna för en

SfU 1971:2

försäkring avseende tilläggssjukpenning åt husmodern för många familjer
skulle bli alltför betungande, om inte bidrag till försäkringen lämnades
av statsmedel, något som jag inte anser böra ske i fråga om en obligatorisk
sådan försäkring.

Vid fjolårets riksdag väcktes motioner med yrkande om utredning
angående höjning av tilläggssjukpenningen inom den frivilliga sjukförsäkringen.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970:5 avstyrkte
andra lagutskottet motionerna och anförde:

Enligt uttalande i årets statsverksproposition kommer frågan om sjukpenningens
inordnande i beskattningssystemet inom kort att utredas. I
samband med detta utredningsarbete måste också frågan om en ökning
av de nuvarande sjukpenningbeloppen prövas. Med hänsyn härtill saknas
anledning för riksdagen att ta något initiativ i anledning av motionerna
i denna del.

Den av utskottet omnämnda utredningen tillkallades efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1970 och har antagit namnet sjukpenningutredningen.
I utredningsdirektiven framhålls bl. a. att sjukpenningförsäkringen
är uppbyggd efter inkomstbortfallsprincipen men
att vissa undantag härifrån finns, såsom hemmamakeförsäkringen och
den frivilliga sjukförsäkringen för hemmamakar och vissa studerande.
Fortsättningsvis uttalas i direktiven bl. a. följande:

Om sjukpenningförmånerna blir skattepliktig inkomst innebär detta
att också sådan ersättning som inte baserar sig på arbetsinkomst blir
skattepliktig inkomst, såvida inte vissa förmånsformer undantas från
skatteplikt. Utredningsmannen bör överväga den lämpliga lösningen med
utgångspunkt i ett så långt möjligt konsekvent genomförande av principen
om skatteplikt för sjukpenningförmånerna. Vid en beskattning av
sjukpenningförmånerna måste de räknas upp till en sådan nivå att de
efter skatt ger minst samma kompensationsgrad som f. n.

Frågor som är förbundna med en utvidgning av sjukförsäkringsskyddet
för studerande är sedan den 30 juni 1967 under utredning av riksrevisionsverket
i samråd med centrala studiehjälpsnämnden, riksförsäkringsverket
och socialstyrelsen.

Utskottet

Vid sidan om den obligatoriska sjukpenningförsäkringen finns vid de
allmänna försäkringskassorna en frivillig sjukpenningförsäkring, som är
avsedd främst för dem som tillhör den s. k. hemmamakeförsäkringen
och för vissa studerande. Försäkringen kan meddelas för en sjukpenning
som sedan den 1 januari 1967 är maximerad till 15 kronor om dagen,
i förekommande fall inklusive sjukpenning från den obligatoriska
försäkringen. I regel kan endast den som ej fyllt 55 år och som har god
hälsa ansluta sig till försäkringen. Finansieringen av den friviliga sjuk -

SfU 1971:2

penningförsäkringen sker dels genom egenavgifter, som bestäms bl. a.
med hänsyn till sjukpenningens storlek, och dels genom statsbidrag om
20 procent av försäkringskassans utgifter för sjukpenning eller sjukpenningtillägg.

I de nu behandlade motionerna föreslås höjning av maximibeloppet
inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen. I motionen 1971:42 förordas
en generell höjning med hänsyn till de kostnadsstegringar som
skett sedan det nuvarande maximibeloppet fastställdes. Motionen
1971: 707 tar enbart sikte på hemarbetande makar. Med tanke på kostnaderna
för hemhjälp i samband med hemarbetande makes sjukdom
bör enligt motionärerna högsta sjukpenningbeloppet för denna grupp
vara detsamma som gäller inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen,
dvs. 52 kronor om dagen.

Motioner med liknande innebörd avslogs av fjolårets riksdag under
hänvisning till att frågan om höjning av sjukpenningbeloppen måste
prövas i samband med utredningen om sjukpenningens inordnande i beskattningssystemet.
I direktiven för denna utredning uttalas bl. a., att
sjukpenningförmånema, om de beskattas, måste räknas upp till en sådan
nivå att de efter skatt ger minst samma kompensationsgrad som f. n.

Av betydelse för bedömning av frågan om utvidgning av sjukförsäkringsskyddet
för studerande är också det utredningsarbete på området,
som pågår inom riksrevisionsverket i samråd med centrala studiehjälpsnämnden,
riksförsäkringsverket och socialstyrelsen.

De i förevarande motioner aktualiserade frågorna är således redan
föremål för utredning i skilda sammanhang. Med hänsyn härtill finner
utskottet ej erforderligt med något riksdagens initiativ i anledning av
motionerna.

Utskottet hemställer

att motionen 1971: 42 och motionen 1971: 707 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 februari 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp), Fredriksson (s),
Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s),
Mundebo (fp), fru Håvik (s), herr Nordberg (s), fröken Pehrsson (c),
herrar Marcusson (s)*, Andersson i Nybro (c)*, Adolfsson (m)*, Signell
(s) och Olsson i Stockholm (vpk).

* Ej närvarande vid betänkandets justering

SfU 1971:2

Reservationer

1) av herrar Jonsson i Mora (fp) och Mundebo (fp), som ansett
dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 4 med
orden »Motioner med» och slutar med orden »av motionerna» bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Av vad utskottet ovan har anfört framgår att sjukpenningen inom
den frivilliga sjukpenningförsäkringen under mera än fyra år varit
maximerad till nuvarande belopp, 15 kronor om dagen. De kostnadsfördyringar,
som inträffat under denna period, har medfört en väsentlig
urholkning av det skydd, som ifrågavarande försäkring är avsedd att ge.
Med hänsyn härtill är det enligt utskottets mening angeläget att det nuvarande
maximibeloppet höjs. Denna åtgärd bör lämpligen övervägas i
samband med sjukpenningutredningens pågående arbete rörande frågan
om sjukpenningens inordnande i beskattningssystemet. Detta utredningsarbete
bör således i fråga om den frivilliga sjukpenningförsäkringen inte
enbart ta sikte på en höjning av sjukpenningbeloppen som en konsekvens
av en beskattningsreform utan även på att återställa sjukpenningens
belopp till dess nivå den 1 januari 1967. Vid utredningen bör självfallet
beaktas de förslag beträffande sjukpenningförsäkringen för studerande,
som kan bli resultatet av det utredningsarbete på området, som pågår
inom riksrevisionsverket i samråd med centrala studiehjälpsnämnden,
riksförsäkringsverket och socialstyrelsen.

En sjukpenninghöjning av den storlek, som anges i motionen
1971: 707 är utskottet däremot inte berett tillstyrka.»
dels ock att utskottet bort hemställa

»att riksdagen i anledning av motionen 1971:42 och med avslag
på motionen 1971: 707 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
om utredning, i enlighet med vad utskottet anfört, av frågan om
höjning av nuvarande maximibelopp inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen.
»

2) av herr Adolfsson (m), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 4 med
orden »Motioner med» och slutar med orden »av motionerna» bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Som anförs i motionen 1971:707 blir kostnaden för anlitande av
hemhjälp i samband med hemarbetande makes sjukdom ofta mycket betungande.
Den högsta sjukpenning som i sådant fall kan utgå från allmän
försäkringskassa, 15 kronor om dagen, utgör en otillräcklig kompensation
för denna kostnad, överhuvudtaget innebär de nuvarande
reglerna om maximibelopp inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen
att denna försäkring ger ett bristfälligt skydd mot ekonomiska påfrestningar
i form av de merutgifter, som förorsakas av hemarbetande makes

SfU 1971:2

sjukdom. En väsentlig höjning av maximibeloppet för denna kategori
bör enligt utskottets mening därför komma till stånd. Den övre gränsen
bör därvid kunna sättas vid den högsta nivå, som nu gäller inom den
obligatoriska sjukpenningförsäkringen.

Utskottet förordar att den angivna frågan blir föremål för en utredning,
som lämpligen bör göras i samband med pågående utredningsarbete
rörande sjukpenningens inordnande i beskattningssystemet. Med
det anförda anser sig utskottet också ha besvarat motionen 1971: 42.»
dels ock att utskottet bort hemställa

»A. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 707 i skrivelse till
Kungl. Maj:t hemställer om utredning, i enlighet med vad utskottet
anfört, av frågan om höjning av maximibeloppet för hemarbetande
make som tillhör den frivilliga sjukpenningförsäkringen;
och

B. att motionen 1971: 42, i den mån den inte kan anses besvarad
med vad utskottet sålunda hemställt, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.»

ESSELTE TRYCK. STHLM 71 712070

■■