Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 14 år 1971

SfU 1971:14

Nr 14

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner om
höjning av åldersgränsen för barnpension inom folkpensioneringen.

Socialförsäkringsutskottet har i ett sammanhang behandlat följande tre
motioner, nämligen

1) motionen 1971:343 av fru Håvik m. fl., i vilken hemställts att
8 kap. 5 § lagen om allmän försäkring skall ha följande såsom motionens
förslag betecknade lydelse:

Motionens förslag

8 kap.

5 §

Gällande lydelse

Rätt till folkpension i form av
barnpension tillkommer barn, vars
fader eller moder eller båda föräldrar
avlidit och som icke fyllt
sexton år.

Rätt till

Rätt till folkpension i form av
barnpension tillkommer barn, vars
fader eller moder eller båda föräldrar
avlidit och som icke fyllt
aderton år.
för alla.

2) motionen 1971:703 av herr Annerås m. fl., i vilken hemställts ”att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en snabb översyn
av reglerna för erhållande av barnpension från folkpensioneringen i syfte
att eliminera de skillnader som föreligger i förhållande till barnpension
från ATP”,

3) motionen 1971:738 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., i vilken
hemställts ”att riksdagen måtte besluta om sådan ändring av lagen om
bidragsförskott som utgår till en förälder att detta bidragsförskott utgår
för barn upp till 18 år även när ATP ej kan utnyttjas”. Utskottet har med
hänsyn till innehållet i motionsmotiveringen behandlat motionen som om
yrkandet avsåg en höjning av åldersgränsen för erhållande av barnpension
inom folkpensioneringen från 16 till 18 år.

Gällande bestämmelser

Rätt till folkpension i form av barnpension tillkommer barn under 16
år som förlorat någon av föräldrarna. Pensionen utgör 25 % av basbeloppet
om en av föräldrarna avlidit och 35 % om båda föräldrarna är avlidna.
Sextonårsgränsen går igen i ett flertal andra sammanhang inom folkpensioneringen.
Om försörjaren själv åtnjuter folkpension kan barntillägg,
motsvarande 25 % av basbeloppet, utgå för varje barn under 16 år.

Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 14

SfU 1971:14

2

Invalidiserat barn kan för tid före den månad han fyller 16 år få
vårdbidrag i form av invaliditetsersättning, om han på grund av sjukdom,
psykisk efterblivenhet, vanförhet eller annat lyte för avsevärd tid och i
avsevärd omfattning är i behov av särskild tillsyn och vård. Invaliditetsersättning
uppgår till 60 % av basbeloppet. Efter det att barnet fyllt 16 år
kan invaliditetsersättningen bytas ut mot förtidspension, om barnets
arbetsförmåga bedöms som varaktigt nedsatt med minst hälften. Sextonsårsgränsen
har även betydelse för rätt till änkepension inom folkpensioneringen.
Änka som har vårdnaden om barn under 16 år har oavsett
egen ålder rätt till änkepension.

Inom tilläggspensioneringen utgår barnpension vid försäkrads frånfälle
till efterlevande barn under 19 år. Barnpensionen utgör för år räknat viss
procent av den förtidspension eller ålderspension som den avlidne var
berättigad till eller skulle ha kommit i åtnjutande av.

Inom yrkesskadeförsäkringen samt enligt militärersättningsförordningen
gäller i princip åldersgränsen 19 år för rätt till efterlevandelivränta
till barn. Inom sjukförsäkringen utges barntillägg till sjukpenning för den
försäkrades och hans makes barn under 16 år. Denna åldersgräns har
också betydelse för hemmamakeförsäkringen. En förutsättning för att en
ensamstående person utan förvärvsarbete skall få grundsjukpenning och
möjlighet att tillhöra den frivilliga försäkringen för tilläggssjukpenning är
nämligen att vederbörande har vårdnad om barn under 16 år.

Av andra åldersgränser som är av intresse i sammanhanget kan nämnas
att allmänt barnbidrag utgår t. o. m. det kvartal under vilket barnet fyller
16 år. Vid beräkning av bostadstillägg till barnfamiljer tas endast hänsyn
till barn under 16 år. Bidragsförskott kan utgå om vårdnaden av barn
tillkommer endast en av föräldrarna eller om barnet inte står under
föräldrarnas vårdnad. Bidragsförskotten utgör för år räknat 40 % av
basbeloppet eller om det skall räknas i förhållande till båda föräldrarna
25 % av basbeloppet för vardera föräldern. Rätten till bidragsförskott har
numera frigjorts från anknytningen till det i det individuella fallet
fastställda underhållsbidraget och i princip gjorts oberoende av såväl den
underhållsskyldige förälderns betalningsförmåga som av underhållsbidragets
storlek. Tidigare kunde bidragsförskott utgå längst t. o. m. den
månad under vilket barnet fyllt 16 år. Genom lagändring förra året,
vilken trädde i kraft den 1 januari 1971, har åldersgränsen höjts till den
månad under vilken barnet fyllt 18 år. Om den underhållsskyldige
föräldern avlider, ersätts bidragsförskottet av barnpension.

Historik

Barnpension inom folkpensioneringen infördes som en nyhet vid 1960
års riksdag. Till grund för propositionen i ämnet låg ett förslag av 1958
års socialförsäkringskommitté. Utredningen hade förordat att barnpension
skulle utgå till barn under 19 år. Tre ledamöter hade reserverat sig för
åldersgränsen 16 år. Dåvarande socialministern anslöt sig till reservanternas
ståndpunkt med den motiveringen att flertalet ungdomar i åldern
16—18 år hade egna inkomster av förvärvsarbete och därför saknade

SfU 1971:14

3

generellt behov av barnpensioner. Han anförde också att behovet av stöd
för ungdomar över 16 år som fortsatte sin utbildning borde även i de fall
då någon av föräldrarna avlidit lösas i annat sammanhang. 1 den mån
statsmakterna var beredda att öka statens utgifter för stöd åt barn och
ungdom syntes andra former än en höjning av barnpensionsåldern till 19
år böra få företräde, exempelvis en höjning av bidragsförskotten och
ökade stödåtgärder åt invalidiserade barn. Riksdagen godtog socialministerns
resonemang (prop. 1960:75, 2LU 1960:20).

Vid 1968 års riksdag väcktes motioner med yrkande att åldersgränsen
för barnpension inom folkpensioneringen skulle höjas till 19 år. Motionerna
avslogs på hemställan av andra lagutskottet (2LU 1968:13). Efter
en summarisk redovisning av samhällets stödformer åt barn, som helt
eller delvis ställts utan ekonomiskt stöd från de personer som normalt har
att svara för barnets uppehälle, anförde utskottet:

Enligt utskottets mening är det inte lämpligt att för en av de angivna
stödformerna isolerat höja åldersgränsen 16 år, i synnerhet som denna
gräns hänger samman med åldersgränser som uppställts för andra familjepolitiska
förmåner och inom familjebeskattningen. Utskottet är alltså
inte berett att biträda motionärernas förslag som syftar till lagändring
enbart inom folkpensioneringen. Utskottet anser sig emellertid kunna
utgå ifrån att sextonårsgränsen kommer att prövas under det reformarbete
som pågår inom familjepolitiken och den allmänna pensioneringen.
Familjepolitiska kommittén har sålunda till sig fått överlämnat ett
motionsförslag om höjning av åldersgränsen för bidragsförskott. Pensionsförsäkringskommittén
skall enligt utfärdade tilläggsdirektiv pröva familjepensioneringens
utformning. Kommittén skall därvid särskilt undersöka
möjligheten att i framtiden i ökad omfattning anknyta familjepensionsförmånema
till barnen.

Vid 1970 års riksdag beslöts en omfattande reformering av inkomstbeskattningen
av fysiska personer. Ett av huvudmålen för reformen var att
den skulle leda till en ytterligare förstärkning av levnadstandarden för
flertalet barnfamiljer och för ensamstående med hemmavarande barn. Förstärkningen
kom till uttryck bl. a. genom förbättringar av bidragsförskotten.
Förutom en höjning av beloppen beslöts en höjning av åldersgränsen
från 16 till 18 år (prop. 1970:65). I anledning av propositionen
väcktes motionen 11:1204 i vilken hemställdes om förslag till 1970 års
höstriksdag om höjning av åldersgränsen för barnpension inom folkpensioneringen.
Andra lagutskottet framhöll i sitt utlåtande 2LU 1970:40,
att ett flertal förmåner inom familjestödet och socialförsäkringen upphör
att utgå då barnet uppnått 16 års ålder och att frågan om höjning av
någon eller några av dessa åldersgränser vid olika tillfällen aktualiserats i
riksdagen. Yrkandena hade emellertid avvisats med motivering att det
inte var lämpligt att för en av stödformerna isolerat höja åldersgränsen, i
synnerhet som dessa hängde samman inbördes och med åldersgränser som
ställts upp inom familjebeskattningen. Riksdagen hade i stället utgått
från att 16-årsgränsen skulle kunna få en samlad bedömning under det
reformarbete som pågick i familjepolitiska kommittén och pensionsförsäkringskommittén.
Utskottet fortsatte:

SfU 1971:14

4

Mot bakgrund av dessa ställningstaganden, som enligt utskottets
mening alltjämt har relevans, har utskottet ställt sig tveksamt till det
lämpliga i att något år före familjepolitiska kommitténs slutredovisning
av sitt arbete bryta ut frågan om höjning av åldersgränsen för bidragsförskott.
Framför allt framstår det som en brist att man i propositionen
behandlat frågan utan att samtidigt redovisa frågan om höjning av
åldersgränsen för erhållande av barnpension inom folkpensioneringen.
Bidragsförskott är efter 1964 års reform i ämnet att jämställa med ett
ekonomiskt grundskydd för barnets försörjning av liknande karaktär som
barnpension. Det framhölls vid reformens antagande att syftet med
densamma bl. a. var att åstadkomma ett generellt och samordnat skydd
till samtliga barn i ofullständiga familjer, oberoende av vad som var
anledning till att barnets underhåll från den ene av föräldrarna uteblev.
Det var därvid naturligt att knyta an utformningen av bidragsförskotten i
den nya lagen till barnpensionerna. Ett bifall till propositionen i förevarande
del borde i konsekvens härmed följas av ett bifall till motionen
11:1204, i vilken hemställs om förslag till höstriksdagen om en höjning av
åldersgränsen för barnpension inom folkpensioneringen till 18 år. Utskottet
är emellertid inte berett att bifalla detta motionsyrkande, även om
utskottet i sak kan ansluta sig till detsamma. Anledningen härtill är att en
höjning av åldersgränsen för rätt till barnpension kan påverka andra
bestämmelser inom folkpensioneringen bl. a. bestämmelserna om änkepension.
Dessa bestämmelser liksom frågan om familjepensioneringen i
stort övervägs inom pensionsförsäkringskommittén, som avser att lägga
fram slutbetänkande före årets slut. Först när ställning tas till kommitténs
förslag i dess helhet kan frågan om åldersgränsen för barnpension inom
folkpensioneringen tas upp till slutlig prövning.

Trots de betänkligheter mot en separat höjning av åldersgränsen för
bidragsförskott som utskottet redovisat, vill utskottet inte motsätta sig
bifall till förslaget. Som föredragande statsrådet anfört drabbar den
nuvarande åldersgränsen många gånger de sämst ställda bland de ensamstående
barnförsörjarna. Det kan därför vara motiverat att i samband
med en stor reform som siktar mot förbättrade levnadsförhållanden för
låginkomsttagare besluta om en höjning av gränsen.

Utskottet

Rätt till barnpension inom folkpensioneringen tillkommer barn under
16 år som förlorat fader eller moder eller båda föräldrarna. I förevarande
motioner framställs yrkanden som syftar till en höjning av denna åldersgräns.
I motionen 1971:343 hemställs att riksdagen beslutar om en lagändring
av innehåll att åldersgränsen höjs till 18 år. Liknande yrkande framställs
i motionen 1971:738. I motionen 1971:703 föreslås utredning i syfte
att få en enhetlig åldersgräns för barnpensioneringen inom folkpensioneringen
och inom ATP-systemet, där gränsen är 19 år.

Pensionsförsäkringskommittén har i sitt denna dag avlämnade slutbetänkande
föreslagit att åldersgränsen för rätt till barnpension inom
folkpensioneringen höjs till 18 år. Förslaget är avsett att träda i kraft den
1 juli 1972. En ändring i enlighet härmed skulle tillgodose de önskemål
om en bättre samordning av det ekonomiska grundskyddet för barns
försörjning i fråga om bidragsförskotten och barnpensionerna, som
riksdagen förra året uttalat sig för. I avvaktan på den fortsatta beredning -

SfU 1971:14

5

en av kommitténs förslag är något riksdagens initiativ i anledning av
motionerna inte erforderligt. Utskottet får således hemställa

att motionerna 1971:343, 1971:703 och 1971:738 inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 1 april 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar:

ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s),
Fredriksson (s), Ringaby (m), fröken Sandell (s), herrar Karlsson i
Ronneby (s), Mundebo (fp)*, fru Håvik (s), herrar Björck i Nässjö (m),
Nordberg (s), fröken Pehrsson (c)*, herrar Hermansson i Malmberget
(vpk), Marcusson (s), Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Göteborgs Offsettrycken' AB, Sthlm 71.117 S