Socialutskottets betänkande nr 9 år 1971

SoU 1971:9

Nr 9

Socialutskottets betänkande i anledning av motion angående förfarandet
vid tillsättande av läkartjänster.

I motionen 1971:778 av herr Pettersson i Kvänum m. fl, (c, s, m)
hemställs ”att riksdagen beslutar, att förslag till besättande av läkartjänster
skall omfatta sex sökande eller, om antalet behöriga sökande är
mindre, samtliga sökande; samt att uppdra åt vederbörande utskott att
utforma erforderlig lagtext”.

Gällande bestämmelser m. m.

I sjukvårdslagen (1962: 242, omtryckt 1970: 211) och den därtill anknutna
sjukvårdskungörelsen (1970: 703) är bestämmelser meddelade
om åliggandena för landstingskommun och kommun som ej tillhör
landstingskommun att ombesörja läkarvård på sjukhus och läkarvård
utanför sjukhus i läkardistrikt samt om läkartjänster för sjukvårdsverksamheten
och om tillsättning av läkartjänsterna.

Enligt 6 § sjukvårdslagen skall sjukhus benämnas lasarett om det är
avsett för vårdbehövande oberoende av fallets svårare eller lindrigare art
och sjukstuga om det företrädesvis är avsett för mindre krävande vård.
Sjukstuga får vara försedd med högst trettio vårdplatser.

Sjukhus som är inrättat endast för förlossningsvård benämnes förlossningshem,
om det företrädesvis är avsett för mindre krävande vård.
Förlossningshem får vara försett med högst tio vårdplatser.

Sjukhus benämnes sjukhem om det till huvudsaklig del är inrättat för
vård av långvarigt kroppssjuka, vilka är i behov av sjukhusvård främst
i form av personlig skötsel men inte lider av tuberkulos, lättskötta psykiskt
sjuka, konvalescenter eller vårdbehövande som är jämförliga med
de nu nämnda.

De för sjukvården ansvariga läkarna är enligt 16 § sjukvårdslagen
vid lasarett överläkare, vid sjukstuga sjukstuguläkare samt vid sjukhem
sjukhemsläkare eller i förekommande fall överläkare. För fullgörande
av viss del av överläkares åligganden får finnas biträdande överläkare.
Vidare får för biträde i sjukvården finnas underläkare och extra läkare.
Flärutöver kan finnas konsultläkare. Tjänstebenämningen för läkare
vid förlossningshem är inte angiven i sjukvårdslagen. Vad som stadgas

1 Riksdagen 1971.12 sami. Nr 9

SoU 1971:9

om sjukhemsläkare skall emellertid äga tillämpning på motsvarande
läkare vid förlossningshem.

överläkare förordnas av den kommunala sjukvårdsstyrelsen tills vidare.
Sjukvårdsstyrelsen skall kungöra tjänst som överläkare ledig till
ansökan. Ansökningshandlingarna skall inges till socialstyrelsen. Socialstyrelsen
skall uppföra de fyra med avseende å förtjänst och skicklighet
främsta sökandena på förslag. När förslaget görs upp skall särskild
hänsyn tas till om sökanden kan åberopa framstående skicklighet, visad
genom berömvärd tjänstgöring å sjukhus, eller grundlig utbildning eller
väl vitsordat vetenskapligt forskningsarbete. Sjukvårdsstyrelsen förordnar
sedan efter att ha hört vederbörande sjukhusdirektion en av dem
som uppförts på förslaget.

Biträdande överläkare förordnas av sjukvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens
bemyndigande, av vederbörande sjukhusdirektion tills vidare eller
för viss tid. Förordnande som meddelats för viss tid får förlängas.
Sjukvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande, vederbörande
sjukhusdirektion skall kungöra tjänst som biträdande överläkare ledig
till ansökan. Förslag till ledig tjänst görs av läkarsakkunniga som socialstyrelsen
utser. På förslaget skall uppföras de tre med avseende å
förtjänst och skicklighet främsta sökandena. Samma befordringsgrunder
som vid tillsättning av överläkartjänst skall iakttas. Sjukvårdsstyrelsen
skall sedan höra den överläkare som innehavaren av tjänsten närmast
skall vara underställd och direktionen för sjukhuset samt sedan förordna
en av de sökande som uppförts på förslaget till tjänsten.

Underläkare förordnas av sjukvårdsstyrelsen eller, efter styrelsens bemyndigande,
av vederbörande sjukhusdirektion för högst tre år. Vid
tillsättning av underläkartjänster tillämpas samma förfarande som vid
tillsättning av tjänster som biträdande överläkare.

Även vid tillsättning av tjänster som sjukstuguläkare, sjukhemsläkare
vid sjukhem med flera än sextio vårdplatser och extra läkare, vilka
förordnas av sjukvårdsstyrelsen eller i förekommande fall vederbörande
sjukhusdirektion, skall av socialstyrelsen utsedda läkarsakkunniga
uppgöra förslag med de tre med avseende å förtjänst och skicklighet
främsta sökandena, om socialstyrelsen ej medgivit undantag från detta
förfarande. Samma befordringsgrunder som vid tillsättning av överläkartjänst
skall iakttas.

De ovan refererade bestämmelserna finns i 20 § sjukvårdslagen och
16—18 §§ sjukvårdskungörelsen.

För tillsättning av vissa läkartjänster vid kommunala sjukhus, som
upplåtits för läkarutbildning m. m., gäller vissa särskilda bestämmelser.
Detta är även förhållandet beträffande tillsättning av läkartjänster vid
karolinska sjukhuset och akademiska sjukhuset i Uppsala, för vilka sjukhus
sjukvårdslagen inte är tillämplig. I stället gäller för dessa sjukhus
av Kungl. Maj:t utfärdade reglementen.

SoU 1971:9

I varje läkardistrikt i landstingskommun och i Gotlands kommun
skall enligt 15 § sjukvårdslagen finnas minst en provinsialläkare. Härjämte
får anställas biträdande provinsialläkare och extra provinsialläkare.
I kommun som ej tillhör landstingskommun skall finnas minst en
stadsdistriktsläkare i varje läkardistrikt.

Provinsialläkare utnämns av Kungl. Maj:t. Sjukvårdsstyrelsen skall
kungöra tjänst ledig till ansökan. Ansökningshandlingarna skall inges
till socialstyrelsen. Socialstyrelsen uppför de fyra med avseende å förtjänst
och skicklighet främsta sökandena i den ordning de bör komma
i fråga till tjänsten. Sjukvårdsstyrelsen skall beredas tillfälle yttra
sig över förslaget. Socialstyrelsen avger därefter förord för någon av
dem som uppförts på förslaget.

Biträdande provinsialläkare förordnas av sjukvårdsstyrelsen för viss
tid eller tills vidare. Vid tillsättning av tjänster som biträdande provinsialläkare
och extra provinsialläkare skall av socialstyrelsen utsedda
läkarsakkunniga på förslag uppföra de tre med avseende å förtjänst
och skicklighet främsta sökandena i den ordning de anses böra komma
i fråga till vederbörande tjänst.

Bestämmelser om tillsättning av tjänster som provinsialläkare, biträdande
provinsialläkare och extra provinsialläkare är meddelade i 18 §
sjukvårdslagen och 14, 15 och 18 §§ sjukvårdskungörelsen.

Stadsdistriktsläkare i kommun som ej tillhör landstingskommun antas
enligt 19 § sjukvårdslagen av sjukvårdsstyrelsen, om ej kommunfullmäktige
förbehållit sig detta.

Behörighetsvillkor beträffande olika läkartjänster har meddelats i
kungörelsen (1915: 559) angående villkor för behörighet till vissa civila
läkarbefattningar. För behörighet till tjänster som överläkare och biträdande
överläkare vid sjukhus fordras enligt huvudregeln i kungörelsen
tre års sjukhusläkartjänstgöring, varav minst två år skall ha fullgjorts
inom området för den sökta tjänsten. För behörighet till tjänst som
provinsialläkare, biträdande provinsialläkare eller stadsdistriktsläkare
krävs enligt kungörelsen minst åtta månaders tjänstgöring som underordnad
läkare vid offentlig eller enskild sjukvårdsinrättning, varav minst
fyra månader vid s. k. odelat lasarett eller vid medicinsk eller kirurgisk
sjukhusavdelning. Socialstyrelsen har ansett en höjning av behörighetskraven
påkallad och en utredning om behörighetsvillkoren för olika
slag av läkartjänster ingår — som närmare anges i det följande — i
uppdraget för den s. k. läkartjänstutredningen.

Före den 1 januari 1971 gällde bl. a. att överläkare utnämndes av
Kungl. Maj:t och att socialstyrelsen resp. de särskilda läkarsakkunniga
skulle vid tillsättning av läkartjänster vid sjukhus uppföra de fyra respektive
tre sökande på förslag i den ordning de ansågs böra komma
i fråga till vederbörande tjänst.

Förslag till ändringar av sjukvårdslagen i dessa m. fl. avseenden be -

SoU 1971:9

handlades av 1970 års riksdag (prop. 1970: 42, 2LU 30). Förslagen
grundade sig på ett av en särskilt tillkallad sakkunnig avgivet betänkande
med förslag till ändringar i sjukvårdslagstiftningen (stencil S 1969: 1).
Den sakkunniges uppdrag hade avsett vissa frågor om sjukhusens organisation.

Den sakkunnige berörde även frågan om sjukvårdshuvudmannens rätt
att välja bland de sökande till en tjänst (betänkandet s. 30—-31) och uttalade
därvid att behörighetskrav, som fyller aktuella fordringar på
tjänsternas innehavare, måste finnas för att en friare valrätt bland de
sökande skulle kunna ifrågakomma. Sedan den sakkunnige påpekat att
gällande behörighetsvillkor daterade sig från år 1915 och att det torde
råda enighet om att dessa behörighetsvillkor i de flesta fall var helt
otillräckliga uttalade den sakkunnige att det kunde övervägas att utvidga
huvudmännens valrätt till samtliga kompetenta sökande först sedan
behörighetsvillkoren antingen moderniserats så att de motsvarade dagens
krav eller också slopats och ersatts av en kompetensprövning i varje
särskilt fall.

Av redovisningen i propositionen (s. 28) av remissyttranden över betänkandet
framgår att vissa landsting önskade vidga huvudmännens
valrätt till att omfatta samtliga kompetenta sökande till överläkartjänst.

Kungl. Maj:t föreslog dock inte någon ändring härutinnan.

Sedan statsmakterna år 1969 fattat beslut angående vidareutbildning
och fördelning av läkare m. m. (prop. 1969: 35, SU 83) som innebar att
läkarnas vidareutbildning förutsätts i ökad utsträckning ske på tjänster
för läkare i underordnad ställning, uppdrog Kungl. Maj:t i december
samma år åt socialstyrelsen att utreda och inkomma med förslag beträffande
dels de förändringar i tjänstekonstruktionen för läkare som
påkallas av förslagen i prop. 1969: 35, dels behörighetsvillkoren såväl
för utövande av läkaryrket som för olika slag av läkartjänster, varvid
även skall undersökas vilka regler för värderingen av läkares meriter,
som kan behövas vid tillsättning av olika slag av tjänster, dels de ändringar
i sjukvårdslagstiftningen som föranleds av ställningstagandena i
berörda frågor. Socialstyrelsen, som för utredningsarbetet bildat en särskild
arbetsgrupp (läkartjänstutredningen), har att senast den 1 juli
1971 inkomma med utredningsförslagen.

Utskottet

Vid tillsättning av läkartjänster hos sjukvårdshuvudmännen skall enligt
sjukvårdslagen med några få undantag förslag upprättas upptagande
de med avseende å förtjänst och skicklighet främsta sökandena. Förslagen
vid tillsättning av överläkartjänster och provinsialläkartjänster
upprättas av socialstyrelsen och skall uppta fyra sökande. Förslagen

SoU 1971:9

vid tillsättning av övriga tjänster skall uppta tre sökande och upprättas
av särskilda av socialstyrelsen utsedda läkarsakkunniga.

Beträffande provinsialläkartjänster skall sökandena uppföras på förslag
i den ordning de anses böra komma i fråga till vederbörande tjänst.
Bestämmelser om rangordning av de sökande som uppförs på förslag
gällde tidigare även beträffande läkartjänster vid sjukhus men har
från och med den 1 januari 1971 upphävts.

Motionärerna anför att mot bakgrund av de krav på administrativt
intresse och kunnande hos de i allmän tjänst anställda läkarna, som
under senare år växt sig allt starkare, de nu gällande reglerna för upprättande
av förslag framstår som alltmer otidsenliga. Det är inte ovanligt
att förslagsrummen upptas av transportsökande eller andra sökande
med många tjänsteår och vetenskapliga meriter medan sökande med
väl vitsordad administrativ förmåga inte erhåller plats på förslaget. Det
är inte heller ovanligt — anför motionärerna vidare — att förslagsrum
upptas av personer som i själva verket inte är intresserade av att erhålla
tjänsten utan söker för att pröva sina meriter i förhållande till
andra sökande. Även i övrigt framstår det enligt motionärerna som
otidsenligt att huvudmännen inte skall ha rätt att fritt välja befattningshavare.
Ett fritt val kan emellertid enligt motionärerna vara befogat
först sedan behörighetsvillkoren moderniserats eller ersatts av en kompetensprövning
i varje särskilt fall. För att undanröja vissa av de nackdelar
som är förenade med nuvarande system yrkar motionärerna att
riksdagen beslutar att förslag till besättande av läkartjänster skall omfatta
sex sökande eller, om antalet behöriga sökande är färre, samtliga
sökande. Utökningen av förslagen bör avse alla slag av läkartjänster.

Vid tillsättning av läkartjänster måste en ingående prövning ske av
behörighet och meriter med hänsyn till de krav den aktuella tjänsten
ställer. De bestämmelser som finns till ledning för behörighetsprövningen
kvarstår i princip oförändrade sedan 1915. Med hänsyn bl. a. till
utvecklingen inom läkarvetenskapen har bestämmelserna blivit alltmer
otidsenliga. Genom prövningen av de sökande i samband med upprättande
av förslag har nackdelarna emellertid kunnat begränsas. En utvidgning
av möjligheterna för huvudmännen att välja bland de sökande
förutsätter att huvudmännen kan pröva de sökandes kompetens med
utgångspunkt i moderna behörighetsregler. Utredningsarbete på detta
område pågår för närvarande genom läkartjänstutredningen, vars uppdrag
bl. a. omfattar översyn av behörighetsregler och regler om meritvärdering
beträffande läkartjänster. Läkartjänstutredningen skall senast
den 1 juli 1971 avge förslag i dessa frågor. Enligt utskottets mening
bör dessa förslag avvaktas innan man tar ställning i frågan om utvidgning
av valmöjligheterna för huvudmännen vid läkartillsättningar. Med
hänsyn till detta och då härtill kommer att läkartjänstutredningen även

SoU 1971:9

kan ha anledning att direkt komma in på frågan om utvidgning av dessa
valmöjligheter avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottet hemställer
att motionen 1971: 778 inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1971

På socialutskottets vägnar
RUNE GUSTAVSSON

Närvarande: herrar Gustavsson i Alvesta (c), Svensson i Kungälv (s),
Hamrin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i öskevik
(c)*, Hyltander (fp), fru Sigurdsen (s), herrar Akerlind (m), Johnsson i
Blentarp (s), Andreasson (c), fru Marklund (vpk), herrar Nisser (m),
Olsson i Timrå (s)* och Nilsson i Växjö (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710032