Socialutskottets betänkande nr 29 år 1971

SoU 1971:29

Nr 29

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om ökad forskning
angående den genetiska verkan av kemikalier, m. m.

I motionen 1971:765 av fru Nilsson i Kristianstad m. fl. (c) har
hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om

1. att åtgärder vidtas för att få till stånd ökad forskning beträffande
genetiska effekter av kemikalier i människans miljö, samt

2. att initiativ tages till lagstiftning i syfte att få till stånd rutinmässig
kontroll av nya och redan befintliga kemikaliers genetiska effekter.

Gällande bestämmelser m. m.

Livsmedel

Efter beslut av vårriksdagen (prop. 1971:61, JoU 41) träder vid
kommande årsskifte en livsmedelslag (1971:511) i kraft. Lagen är avsedd
att tillsammans med tillämpningsföreskrifter ersätta 1951 års livsmedelsstadga.
I den nya lagstiftningen skärps nuvarande bestämmelser om
livsmedelstillsatser och berikningsmedel. Vidare blir det möjligt att
meddela strängare föreskrifter i fråga om bekämpningsmedel, kvicksilver
och andra främmande ämnen i livsmedel.

Enligt 6 § får som livsmedelstillsats användas endast tillsats som
godkänts för livsmedlet i fråga. Konungen eller myndighet som konungen
bestämmer äger dock föreskriva annat. Fråga om godkännande prövas av
myndighet som konungen bestämmer. Godkännande kan förenas med
villkor. I lagen förstås med livsmedelstillsats, dels berikningsmedel som är
avsett att tillföras livsmedel för att förbättra dess näringsvärde, dels
annan vara eller ämne som är avsedd att tillföras livsmedel för att påverka
dess hållbarhet, konsistens, färg, smak eller lukt eller åstadkomma annan
bestämd egenskap hos livsmedlet, om berikningsmedlet, varan eller ämnet
ej är livsmedelsråvara. I prop. 1971:61 (s. 185) anför föredragande
departementschefen att med hänsyn till den allmänna hälsovården och
folkhälsan är det viktigt att inte andra tillsatser används än sådana som
prövats enligt vetenskaplig sakkunskap och erfarenhet. En förutsättning
för att ett ämne skall kunna godkännas som livsmedelstillsats måste vara
att det inte får antas göra livsmedlet otjänligt till människoföda. Vid
prövningen bör, anför departementschefen, beaktas inte bara mera

Riksdagen 1971. 12 sami. Nr 29

SoU 1971:29

omedelbart verkande toxiska eller andra hälsovådliga egenskaper hos
ämnet utan även dess eventuella genetiska eller andra långsiktiga effekter.
Vidare anför departementschefen bl. a. att man bör allmänt sett inta en
restriktiv hållning i fråga om godkännande av livsmedelstillsatser och att
man bör sträva efter att minska antalet redan godkända tillsatser.

Också andra ämnen än livsmedelstillsatser kan förekomma i eller på
livsmedel. Vissa sådana ämnen, exempelvis bly och bekämpningsmedel,
kan göra livsmedlen hälsovådliga. På senare år har uppmärksamheten fästs
på förekomsten av bl. a. kvicksilver, olika kemiska föroreningar, antibiotika
och hormoner. Sådana ämnen — främmande ämnen - definieras i
livsmedelslagen som ämnen som ej är livsmedelstillsats och som om de
ingår i livsmedel kan utgöra hälsorisk eller förändra dess normala
sammansättning eller beskaffenhet i övrigt. Enligt 10 § livsmedelslagen
kommer man, om det är påkallat från hälsosynpunkt, att kunna förbjuda
eller föreskriva villkor för hantering av livsmedel, som innehåller
främmande ämne eller vari sådant ämne överstiger viss halt. Departementschefen
(s. 1 88) framhåller att man bör i dessa ärenden inta samma
restriktiva hållning som i fråga om tillsatsämnen; sålunda bör vid
prövningen beaktas inte bara mera omedelbart verkande toxiska eller
andra hälsovådliga egenskaper hos ämnet utan även dess eventuella
genetiska eller andra långsiktiga effekter.

Från den 1 januari 1972 inrättas en ny central förvaltningsmyndighet
för livsmedelsfrågor, statens livsmedelsverk. Verket skall fullgöra de
arbetsuppgifter som aktualiseras av den nya livsmedelslagstiftningen.

Läkemedel och gifter

Läkemedelskontrollens innebörd och allmänna syften framgår av 4 §
läkemedelsförordningen (1962:701), där det sägs att läkemedel skall vara
av fullgod beskaffenhet och att det vid normal användning inte får
medföra skadeverkningar, som står i missförhållande till den avsedda
effekten. Bestämmelsen är en ramföreskrift för varje läkemedelstillverkare
och en bas för kontrollorganets handlande i det enskilda fallet.
Läkemedel skall vid utlämnande vara fullständigt deklarerat med avseende
på sammansättning och halt av ingående beståndsdelar. Farmacevtiska
specialiteter, varmed förstås standardiserat läkemedel som är avsett att
tillhandahållas förbrukaren i tillverkarens originalförpackning, får i
princip inte försäljas utan att vara registrerat hos socialstyrelsen.
Framacevtisk specialitet får inte registreras utan att den befunnits
ändamålsenlig. Registreringen kan förbindas med särskilda villkor till
förebyggande av skada; den kan också återkallas om förhållandena
ändras. Registrerad farmacevtisk specialitet skall fortlöpande kontrolleras
genom socialstyrelsens försorg.

Förra året beslöt riksdagen om en omorganisation och en avsevärd

SoU 1971:29

förstärkning av läkemedelskontrollen (prop. 1970:74, SU 98). Kontrollorganisationen
var tidigare uppdelad på ett antal mer eller mindre
självständiga enheter. Den nya organisationen innebär att socialstyrelsen
som tillsynsmyndighet på området och därmed ytterst ansvarig för
läkemedelskontrollens målsättning får ett omedelbart inflytande över
kontrollorganisationen genom att de befintliga enheterna från den
1.1.1971 sammanförts till en läkemedelsavdelning inom socialstyrelsen.
En utbyggnad av organisationen skedde samtidigt.

Till förekommande av riskerna för förgiftning eller annan skada
lämnas i giftförordningen (1962:702) regler om tillverkning och användning,
införsel, handel och hantering av gift och andra hälsofarliga varor.
Högsta kontrollmyndighet är giftnämnden.

Tidigare i år har socialstyrelsen och giftnämnden tillsatt en gemensam
arbetsgrupp för att söka ange principer för mutagen prövning hos
läkemedel och gifter (se särskilt avsnitt nedan).

Bekämpningsmedel

Enligt bekämpningsmedelsförordningen (1962:703) får bekämpningsmedel
inte saluhållas, överlåtas eller användas utan att vara registrerat hos
giftnämnden. Bekämpningsmedel får inte registreras om medlet är så
giftigt eller eljest bedöms kunna medföra sådan skadlig verkan på
människor, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyttoväxter att det inte
lämpligen bör användas i bekämpningssyfte. Även denna förordning
innehåller föreskrifter till skydd för förgiftning eller annan skada
beträffande tillverkning, införsel, handel och hantering. Giftnämnden är
även här tillsynsmyndighet.

I remissyttrande över motioner till 1970 års riksdag (se 2LU 1970:90)
framhöll giftnämnden i egenskap av registreringsmyndighet enligt bekämpningsmedelsförordningen
bl. a. att gällande bestämmelser inrymmer
skyldighet för nämnden att beakta jämväl genetiska risker som kan finnas
såväl för människor som för husdjur, vilt, nyttoinsekter och nyttoväxter.

Miljökontrollutredningen

Den år 1969 tillkallade miljökontrollutredningen (se riksdagsberättelsen
1970 s. 318) har som en av sina huvuduppgifter att utreda frågorna
om en utvidgad kontroll av användningen av kemiska preparat och
substanser samt andra produkter som kan få miljöskadliga verkningar.

I nämnda avseende bör enligt direktiven utredningen omfatta granskning
av de bestämmelser rörande kontroll av miljöfarliga produkter som
finns f. n. Därvid bör närmare undersökas vilka produkter som inte
omfattas av gällande lagstiftning samt i vilka avseenden denna i övrigt
inte medger en effektiv kontroll från miljövårdssynpunkt. Efter en sådan

SoU 1971:29

kartläggning bör de sakkunniga pröva i vilken utsträckning och på vilket
sätt lagstiftningsområdet bör utvidgas. En huvudlinje för lagstiftningen
bör vara att den sorn importerar eller här i landet tillverkar en produkt
som kan misstänkas ha miljöfarliga egenskaper eller som innehåller
ämnen med ofullständigt kända effekter skall kunna åläggas att redovisa
vilka ämnen som ingår i produkten och i princip svara för att dessa inte
vid normal användning och destruktion får skadliga verkningar från
miljövårdssynpunkt. De sakkunniga bör överväga införandet av en ökad
registreringsplikt beträffande produkter som innehåller dokumenterat
miljöfarliga ämnen. För såväl registreringspliktiga varor som andra skall
utredningen överväga åtgärder som möjliggör reglering av tillverkning,
import, försäljning, användning och förstöring av produkter som innehåller
miljöfarliga ämnen.

I de sakkunnigas uppdrag ingår att undersöka vilka fördelar från
rationaliserings- och effektivitetssynpunkt som står att vinna genom en
ökad administrativ samordning på området och hur en sådan skall
komma till stånd. De sakkunniga bör också efter en inventering av
befintliga laboratorieresurser för de myndigheter som nu svarar för
samhällskontrollen på området lägga fram förslag om hur ifrågavarande
laboratorieverksamhet skall organiseras i framtiden.

Forskning m. m. på miljövårdsområdet m. m.

Forskning i Sverige

Grundforskningen på miljövårdsområdet — däri inbegripet den genetiska
sidan av miljögiftsproblemet - vilar i stort sett på universiteten och
högskolorna. Statsmakterna och universitetskanslersämbetet har på
senare år underlättat en intensifierad forskningssamverkan mellan universitets-
och högskolemyndigheterna och statliga, kommunala och enskilda
intressenter. Ett motiv har varit insikten om behovet av att centrala
problem av betydelse för den individuella och sociala miljön angrips på så
bred och tvärvetenskaplig bas som möjligt.

Målbunden forskningsverksamhet bedrivs hos olika myndigheter.
Naturvårdsverket har sålunda ett särskilt undersökningslaboratorium.
Vidare kan här nämnas försvarets forskningsanstalt, statens institut för
folkhälsan, statens veterinärmedicinska anstalt och naturhistoriska riksmuseet.

För initiering och intensifiering av miljövårdsforskning vid olika
institutioner finns ett flertal anslagsutdelande organ. Betydelsefull är
naturvårdsverkets forskningsnämnd, speciellt för samhällets omedelbara
behov av miljövårdsforskning. Förutom en samordnande funktion har
nämnden också till uppgift att förbättra informationen mellan forskare

SoU 1971:29

och administratörer.

I de statliga forskningsråden, vilka har inriktning på olika ämnesområden,
fattas besluten om anslagsfördelning av vetenskapsmännen
själva. Även här finns intresse av på miljövården inriktad forskning, ofta
mera grundforskningsbetonad eller syftande längre framåt i tiden.
Riksbankens jubileumsfond har till syfte att finansiera undersökningar
inriktade på inverkan på människan av samhällets förändringar.

Här må även nämnas att styrelsen för teknisk utveckling stöder
tekniskt inriktad miljövårdsforskning.

Statens kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete på miljövårdsområdet
uppgick enligt en undersökning 1965/66 till drygt 30 miljoner
kronor. Dagens siffra torde röra sig kring 50 miljoner kronor.

Viss internationell verksamhet

På det internationella planet har särskilda organisationer bildats för
utforskningen av miljögifternas genetiska effekter. En sådan är Environmental
Mutagen Society, som bildades i USA 1969. Förra året bildades
en motsvarande europeisk organisation, The European Branch of
Environmental Mutagen Society. Bland uppgifterna för dessa organisationer,
vid sidan om upprätthållandet av de vetenskapliga kontakterna
mellan forskare från olika delar av världen, hör insamling och katalogisering
av data rörande genetiska effekter av olika kemikalier. Verksamheten
har kommit i gång i full utsträckning. Informationerna lagras i en
databank, som kan utnyttjas såväl av vetenskapsmän som administrativa
myndigheter över hela världen. En annan väsentlig uppgift för organisationerna
är utarbetandet av rekommendationer om lämpliga genetiska
testsystem för analyser av aktuella kemikalier.

På svenskt initiativ skall nästa år anordnas en FN-konferens om den
mänskliga miljön. I Sveriges nationalrapport till FN i ärendet har tagits
upp frågor berörande de ämnesområden, som enligt regeringens bedömande
förtjänar att tagas upp till behandling i ett internationellt,
världsomspännande sammanhang. Då det gäller föroreningar och andra
störningar har föreslagits bl. a. ökad forskning rörande metoder för att
utvärdera samverkan mellan faktorer, som vållar genetiska förändringar,
cancer och fosterskador.

1970 års riksdagsbehandling m. m.

I motioner till 1970 års riksdag framställdes yrkanden som är
närliggande yrkandena i den i detta utlåtande behandlade motionen
1971:765. Andra lagutskottet avgav efter remissbehandling utlåtande
1970:90 över 1970 års motioner. Utlåtandet godtogs av riksdagen. I
utlåtandet, vari motionen avstyrktes, anförde utskottet följande.

SoU 1971:29

Frågan om kemiska substansers eventuella genetiska effekter har sedan
länge varit föremål för forskarnas intresse. Den har tilldragit sig ökad
uppmärksamhet under senare år i samband med vissa enstaka larmsignaler,
som väckt allmän oro, t. ex. cyklamatdebatten förra året. Av de
yttranden som avgivits över motionerna framgår att de berörda problemen
dess värre är mycket svåra att analysera. Anledningen härtill är bl. a.
att alla organiska ämnen i tillräckliga koncentrationer anses ha en
genetisk effekt och att det alltså beror på doseringen om denna kommer
till uttryck eller ej. Framför allt härleds svårigheterna emellertid av att
man för närvarande saknar allmänt erkända normer för att värdera hur
genetiska försöksresultat på olika organismer skall kunna överföras på
människan. Man måste därför vara utomordentligt vaksam så att man inte
drar för långt gående slutsatser av provrörsförsök eller växtförsök, vid
vilka doser använts som inte motsvarar någon för människan realistisk
exponeringsrisk.

För att nå fram till en tillförlitlig värdering av de genetiska riskerna
krävs enligt utskottets mening ökad forskning på området. Som
giftnämnden framhåller i sitt yttrande torde vidden av problemen
dessutom vara sådan att endast en internationellt bred forskningssatsning
inom rimlig tid kan leda till önskat resultat. Av remissyttrandena framgår
att viss genetisk forskning av åsyftat slag redan bedrivs här i landet, bl. a.
inom folkhälsoinstitutet i samarbete med olika expertinstitutioner, inom
en särskild av socialstyrelsen initierad arbetsgrupp samt inom olika
forskarlag knutna till universitetsinstitutioner. Folkhälsoinstitutet planerar
dessutom att i samarbete med statens naturvårdsverk och karolinska
institutet inbjuda ett antal svenska och utländska forskare till en
arbetsgrupp med uppgift att försöka utarbeta riktlinjer för värdering av
genetiska risker. Motionernas syfte att få till stånd forskning rörande
livsmedelstillsatsers, läkemedels och miljögifters genetiska effekter kan
med hänsyn härtill anses i huvudsak tillgodosett och någon anledning för
riksdagen att ta något initiativ föreligger inte. Utskottet vill dock stryka
under vikten av att denna forskning erhåller det stöd och de resurser som
krävs för lösning av problemen inom överskådlig tid. Utskottet noterar
därvid att socialstyrelsen i sitt yttrande över motionerna uttalat att
styrelsen skall noga följa upp ärendet och lägga fram förslag till åtgärder.

Även motionärernas yrkande om lagstiftning som förhindrar spridning
av ämnen som kan förorsaka genetiska skador är i stora delar redan
tillgodosett. Livsmedelsstadgan, läkemedelsförordningen och bekämpningsmedelsförordningen
innehåller bestämmelser om godkännande och
kontroll av livsmedelstillsatser, läkemedel och bekämpningsmedel, vilka
ålägger kontrollorganen skyldighet att beakta jämväl genetiska risker som
kan finnas hos det testade ämnet. Kompletterande lagstiftning beträffande
kemiska substanser, som inte kan hänföras till någon av dessa tre
kategorier och som kan bedömas som miljöfarliga, övervägs för närvarande
i miljökontrollutredningen. I dennas uppdrag ingår bl. a. att pröva
frågan om registreringsplikt för produkter som innehåller dokumenterat
miljöfarliga ämnen. Med hänsyn härtill finns det enligt utskottets
bedömning inte heller i det här avseendet någon anledning för riksdagen
att vidta någon åtgärd i anledning av motionerna.

Beträffande det närmare innehållet i remissyttrandena av giftnämnden,
statens institut för folkhälsan och socialstyrelsen hänvisar socialutskottet
till andra lagutskottets utlåtande.

Den i andra lagutskottets utlåtande nämnda, av statens institut för
folkhälsan planerade, inbjudan till en arbetsgrupp med uppgift att
försöka utarbeta riktlinjer för värdering av genetiska risker har inte

SoU 1971:29

kommit till stånd. Emellertid hölls, enligt vad utskottet inhämtat, i
november förra året en konferens i Washington, vid vilken vetenskapsmän
diskuterade de genetiska risker som kemiska produkter medför för
människan. Även metoderna för värdering av de genetiska riskerna
diskuterades. Vid konferensen var folkhälsoinstitutet representerat.
Konferensen tillsatte en arbetsgrupp som skall arbeta vidare på de
problem som diskuterades.

I sitt yttrande till andra lagutskottet över 1970 års motioner uppgav
socialstyrelsen att styrelsen år 1968 tillsatt en utredning om vissa frågor
rörande s. k. radiomimetiska (strålningshärmande) substanser, d. v. s.
sådana ämnen som har förmåga att utlösa biologiska effekter, framför allt
genetiska, carcinogena (cancerframkallande) och teratogena (fosterskadande)
genom att de kemiskt förändrar biologiska makromolekyler eller
ämnesomställningsprodukter. Utredningen föreslog i maj 1969 ökad
satsning på forskningsområdet genom större anslag till befintliga institutioner,
stimulering av bildandet av nya forskningsgrupper samt inrättandet
av ett särskilt forskningsinstitut. Sedan andra lagutskottet avgett sitt
yttrande den 1 december i fjol har ytterligare ett antal remissvar
inkommit till socialstyrelsen. 1 remissyttrandena understryks betydelsen
av forskning på området. Flera remissinstanser hänvisar till miljökontrollutredningens
arbete. Statens veterinärmedicinska anstalt håller således
före att beträffande den mångfald problemställningar, som sammanhänger
med s. k. radiomimetiska substanser, socialstyrelsen har att
samordna sina överväganden och åtgärder med miljökontrollutredningens
arbete och dess under år 1971 ”väntade resultat”. Naturvårdsverket anför
att flera av de frågor som utreds av miljökontrollutredningen berör
åtgärder och kontrollfunktioner avseende miljöföroreningar med subtoxiska
in vivo såväl som in vitro effekter; det föreligger enligt
naturvårdsverket knappast tillräckligt starka skäl att nu föregripa
utredningsarbete rörande dessa frågor.

Arbetsgrupp beträffande läkemedel och gifter

Såsom ovan angivits har socialstyrelsen och giftnämnden tidigare i år
tillsatt en gemensam arbetsgrupp som har fått i uppgift att söka ange
principer för mutagenprövning hos läkemedel och gifter. Arbetsgruppen
skall även tjänstgöra som rådgivande organ, när mutagenfrågor plötsligt
blir aktuella.

I en PM som upprättats inom socialstyrelsen och som ligger till grund
för tillsättandet av arbetsgruppen erinras om att vid socialstyrelsen
funnits en arbetsgrupp för prövning av teratogena och mutagena
egenskaper hos läkemedel men att gruppen varit tvungen att begränsa sitt
arbete till teratogenfrågan. Vidare anförs bl. a. följande.

SoU 1971:29

Forskning om mutagena problem kommer att kräva stora ekonomiska
insatser och lång tid. Med nuvarande kunskaper bör det dock vara möjligt
att redan nu söka ange vissa principer för hur och när mutagenprövning
av läkemedel skall utföras. Även riktlinjer för forskning på detta område
bör kunna anges. Läkemedel lämpar sig bättre än många andra ämnen
och gifter för sådana prövningar, då man bättre känner deras dosering,
tillförselvägar och metabolism. Problemställningen vis å vis gifter är dock
tillräckligt likartad för att ett nära samarbete bör etableras med
giftnämnden.

1971 års motion

1 motionen hänvisas till vissa av andra lagutskottets ovan redovisade
uttalanden 1970. Motionärerna anför härefter följande.

Givetvis beaktas genetiska risker i den mån de är kända. Det bör dock
utan tvekan starkt poängteras att den nuvarande lagstiftningen inte
kräver att livsmedelstillsatser, läkemedel och andra kemikalier i människans
miljö skall testas beträffande genetiska effekter innan de får
marknadsföras. Detta har vid upprepade tillfällen påpekats av flera
svenska ärftlighetsforskare, bl. a. Björn O. Gillberg i debattböckerna
”Hotade Släktled” och ”Miljö, Ekonomi, Politik”. Från Folkhälsans sida
har dess påpekanden verifierats av laborator Ulf Ahlberg som i
radioprogrammet ”Tvärs” den 21 januari 1971 yttrade följande om
livsmedelstillsatser: ”För de flesta ämnen på tillsatslistan finns ingen som
helst forskning gjord om de genetiska aspekterna.”

I den mån man upptäcker kemikaliers genetiska effekter i vår miljö
beror det uteslutande på enskilda forskares eller forskargruppers aktiviteter.
I ett tidevarv då vår miljö årligen tillförs ett stort antal nya kemiska
föreningar är detta förhållande inte tillfredsställande. Vi anser det
nödvändigt att en rutinmässig kontroll av nya och redan befintliga
kemikaliers genetiska effekter kommer till stånd.

Utskottet

I den motion som behandlas i betänkandet tas upp frågor rörande den
genetiska effekten av olika substanser som förekommer i den mänskliga
miljön.

Den omständigheten att vi numera utsätts för påverkan av olika
kemiska substanser på ett mera kontinuerligt sätt än tidigare har gjort att
uppmärksamheten i en helt annan utsträckning har kommit att riktas på
frågan om substanserna på lång sikt kan medföra skadeverkningar trots
att de inte ger några akuta förgiftningssymtom. Det är framför allt två
typer av långtidseffekter som är aktuella, nämligen genetiska skador och
uppkomsten av cancer. Det är inte uteslutet att dessa båda effekter i
själva verket är varandra så närstående att det åtminstone i vissa fall är
fråga om en likartad biologisk effekt på den ärftliga mekanismen.
Beträffande genetiska förändringar bör framhållas att förändringarna inte
endast innebär risker för allvarliga kroppsliga missbildningar utan även

SoU 1971:29

kan yttra sig i exempelvis sådana reaktioner som sänkt minneskapacitet
eller försämrad reaktionsförmåga.

Motionärerna anför att den nuvarande lagstiftningen inte kräver att
livsmedelstillsatser, läkemedel och andra kemikalier i människans miljö
skall testas beträffande genetiska effekter innan de får marknadsföras. De
uttalar vidare bl. a., att det uteslutande beror på aktiviteter av enskilda
forskare eller forskargrupper om man upptäcker kemikaliernas genetiska
effekter i vår miljö. Eftersom miljön årligen tillförs ett stort antal nya
kemiska föreningar, är detta inte tillfredsställande. Motionärerna vill att
riksdagen skall begära att åtgärder vidtas för att få till stånd ökad
forskning beträffande genetiska effekter av kemikalier i människans
miljö. Vidare begär motionärerna initiativ till lagstiftning i syfte att få till
stånd rutinmässig kontroll av nya eller redan befintliga kemikaliers
genetiska effekter.

I den pågående miljövårdsdebatten har frågan om de genetiska
effekterna hos olika substanser i vår miljö livligt diskuterats. I debatten
har cyklamat i sötningsmedel, nitrit i korv och koffein i kaffe angivits
som genetiskt särskilt aktiva. I diskussionen om rätten att använda
fenoxisyror som bekämpningsmedel — en fråga som behandlats av
utskottet i betänkande 1971:28 — har frågan om den genetiska effekten
av nämnda syror spelat en framträdande roll. Resultatet av den
hittillsvarande debatten och av uttalanden, som experter på området
gjort i sammanhanget, torde kunna sammanfattas som så, att vi vet
mycket litet om de genetiska effekterna av olika ämnen och att det
saknas erkända normer beträffande lämpliga testmetoder.

Betydande anslag till forskning inom den här aktuella och andra delar
av miljövårdsområdet beviljas årligen, såväl då det gäller grundforskning
som tillämpad forskning. Storleken av anslagen prövas årligen i samband
med statsmakternas ställningstagande till de olika myndigheternas petitaframställningar.
I detta sammanhang vill socialutskottet mot bakgrund av
den bristande kunskapen på området och med hänsyn till frågans vikt
understryka betydelsen av forskning rörande de genetiska effekterna av
olika kemiska produkter. Utskottet vill erinra om att en utredning inom
socialstyrelsen rörande vissa ämnen som har förmåga att utlösa biologiska
effekter föreslagit ökad satsning på forskningsområdet genom större
anslag till befintliga institutioner, stimulering av bildandet av nya
forskningsgrupper och inrättandet av ett särskilt forskningsinstitut.
Utredningens förslag har remissbehandlats. Därvid har från flera håll
betonats sambandet med miljökontrollutredningens arbete. Utskottet
förutsätter att socialstyrelsen noga följer upp ärendet och lägger fram
förslag till åtgärder så snart detta är möjligt.

Även om åtgärder för att få till stånd en ökad forskning rörande de
genetiska effekterna sålunda vidtas av socialstyrelsen och andra myndig -

SoU 1971:29

heter, torde emellertid endast en internationell bred forskningssatsning
inom rimlig tid kunna leda till resultat som i mera väsentlig mån
klarlägger de genetiska riskerna på hela miljövårdsområdet. Initiativ till
sådan forskning har tagits bl. a. genom att under de senaste åren flera
internationella vetenskapliga organissationer bildats på området. Framför
allt finns det emellertid skäl att knyta förhoppningar till den FN-konferens
om den mänskliga miljön som nästa år ordnas i Stockholm. 1
Sveriges nationalrapport till FN i ärendet har bl. a. föreslagits ökad
forskning rörande metoder för att utvärdera samerkan mellan faktorer,
som vållar genetiska förändringar, cancer och fosterskador.

Sammanfattningsvis får utskottet uttala att de åtgärder på det
nationella och internationella planet som vidtagits eller kommer att
vidtas synes tillgodose motionärernas önskemål om att få till stånd en
ökad genetisk forskning. Något riksdagens initiativ härvidlag är därför
inte påkallat i detta sammanhang.

Med hänsyn till att de genetiska effekterna hos ett ämne kan leda till
mycket allvarliga skador är det angeläget att vi har en lagstiftning
beträffande olika produkter i vår miljö så utformad att risken för
uppkomsten av genetiska skador så långt möjligt begränsas. Såväl
livsmedelslagen, vilken träder i kraft vid årsskiftet, som läkemedelsförordningen
och bekämpningsmedelsförordningen innehåller bestämmelser om
godkännande och kontroll av ämnen som omfattas av lagstiftningen, vilka
bestämmelser ålägger kontrollorganen skyldighet att beakta bl. a. genetiska
risker som kan föreligga. Frågan om vilka krav lagstiftningen på
dessa områden i praktiken ställer när det gäller att förhindra spridning av
substanser som kan förorsaka genetiska skador har självfallet starkt
samband med den kunskap vi har om de genetiska effekterna av olika
ämnen. De forskningsresultat som efter hand kommer fram är därför av
stor betydelse för de myndigheter som har att tillämpa lagstiftningen.
Därigenom kommer innehållet i lagstiftningen i viss mån att förskjutas
allteftersom forskningen gör nya rön. Myndigheterna måste ständigt göra
en avvägning mellan betydelsen av att ha tillgång till substansen i fråga
och de risker för bl. a. genetiska skador som kan föreligga. Att en sådan
avvägning är nödvändig då substansen är ett läkemedel framstår som
självklart. Då det gäller bekämpningsmedel måste en liknande avvägning
ske. Utskottet förutsätter emellertid — som närmare utvecklas i utskottets
betänkande 1971:28 — att registreringsmyndigheten därvid
tillämpar bestämmelserna om godkännande av bekämpningsmedel och
om återkallelse av registrering restriktivt. Även i fråga om godkännande
av livsmedelstillsatser är det, som framhållits under förarbetena till
livsmedelslagen, befogat att man intar en restriktiv hållning. Man bör
också sträva efter att minska antalet redan godkända tillsatser. Motsvarande
bör gälla i fråga om s. k. främmande ämnen som ingår i

SoU 1971:29

livsmedel. Kompletterande lagstiftning beträffande kemiska substanser,
som inte kan hänföras till någon av de tre kategorier som nämnts och
som kan bedömas som miljöfarliga, övervägs för närvarande i miljökontrollutredningen.
En huvudlinje för lagstiftningen bör enligt utredningsdirektiven
vara att den som importerar eller här i landet tillverkar en
produkt som kan misstänkas ha miljöfarliga egenskaper eller som
innehåller ämnen med ofullständigt kända effekter skall kunna åläggas att
redovisa vilka ämnen som ingår i produkten och i princip svara för att
dessa vid normal användning och destruktion inte får skadliga verkningar
från miljövårdssynpunkt. I utredningens uppdrag ingår bl. a. att pröva
frågan om registreringsplikt för produkter som innehåller dokumenterat
miljöfarliga ämnen. Med hänsyn till det anförda anser utskottet att inte
heller den här aktuella delen av motionen påkallar någon åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker således även detta yrkande.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971:765.

Stockholm den 26 oktober 1971
På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s),
Hamrin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c)*,
Persson i Stockholm (s), Hyltander (fp)*, Åkerlind (m), Johnsson i
Blentarp (s), Andreasson (c)*, fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i
Göteborg (c), Nisser (m) och Nilsson i Växjö (s)*.

* Ej närvarande vid betänkandes justering.