Socialutskottets betänkande nr 22 år 1971

SoU 1971:22

Nr 22

Socialutskottets betänkande i anledning av motion om ett hälsocentrum
i Vindeln.
Motionen

I motionen 1971:769 av herr Nygren m. fl. (s, c, fp, m, vpk) har hemställts
»att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa om en
skyndsam utredning beträffande förläggning av ett hälsocentrum i
Vindeln i huvudsak enligt de riktlinjer som angivits i motionen».

I motionen framhålls inledningsvis betydelsen av förebyggande hälsovård.
Mot denna bakgrund finner motionärerna det utomordentligt
angeläget att en anläggning för förebyggande hälsovård — ett hälsocentrum
— kommer till stånd. De föreslår att frågan om förläggning av
ett hälsocentrum till Vindeln utreds. Det bör bli utredningens uppgift att
bedöma hur en sådan anläggning skall utformas och vilken inriktning
och omfattning den bör ha.

I det följande lämnas i motionen vissa synpunkter på de behandlingsformer
som bör förekomma vid anläggningen. Verksamheten bör ha
stor bredd, från hälsoinriktad semesterrekreation och förebyggande
hälsovård till rehabilitering och konvalescentvård. Motionärerna pekar i
detta sammanhang på att ett hälsocentrum kunde bli av stort värde för
den kliniska forskningen vid framför allt Umeå medicinska fakultet.

I motionen framhålls att anläggningen bör utformas så att den medger
mångsidig användning. Härigenom kan man åstadkomma bästa möjliga
driftekonomi och samtidigt säkra ett kontinuerligt utnyttjande. Turistoch
fritidsintressen kommer här in i bilden anför motionärerna.

Den begärda utredningen bör, trots att ett hälsocentrum i hög grad
berör de uppgifter som normalt åvilar landstingen, pröva även finanseringsf
rågan.

I fråga om lokaliseringen av ett hälsocentrum finns enligt motionärerna
en rad särskilda omständigheter som talar för att det bör förläggas
till Vindeln. Härvid pekar motionärerna bl. a. på att Vindeln har ett
geografiskt och kommunikationsmässigt gynnsamt läge med en intressant
topografi och en omväxlande terräng.

Motionärerna framhåller att lokalisering av det föreslagna hälsocentrumet
till Vindeln skulle vara av betydelse från sysselsättningssynpunkt
och innebära utnyttjande av de miljövärden som man velat
slå vakt om.

Riksdagen 1971. 12 sami. Nr 22

SoU 1971: 22

2

1970 års riksdag

I motioner till 1970 års riksdag yrkades att en plan borde utarbetas
för anläggning av en rekreationsort — kurortsanstalt — i Vindelådalen.
Motionerna behandlades av allmänna beredningsutskottet. Remissyttranden
inhämtades från socialstyrelsen, riksförsäkringsverket, arbetsmarknadsstyrelsen,
länsstyrelsen i Västerbottens län och från rektorsämbetet
vid Umeå universitet efter hörande av medicinska fakulteten.

Socialstyrelsen framhöll att det torde bli svårt att rekrytera kvalificerad
sjukvårdspersonal till en sjukvårdsanläggning i Vindeln. Däremot ansåg
styrelsen att det ej bör vara något hinder att en kuranstalt för
friska personer i behov av vila, motion och rekreation byggs.

Riksförsäkringsverket upplyste att verket lämnar kostnadsfri vård åt
personer, som lider av ledgångsreumatism och andra reumatiska sjukdomar.
För ändamålet disponerar verket sjukhus i Nynäshamn, Tranås
och Åre med sammanlagt omkring 580 vårdplatser. Till sjukhuset i Tranås
är knuten en avdelning för betalande patienter, det s. k. badhotellet
med 90 platser. Hotellet har visat sig mycket eftersökt av personer, som
önskat vård — i första hand vid åkommor av förut nämnt slag — utan
att vara i behov av egentlig sjukhusvård. Den omständigheten att kurhotellet
ligger i anslutning till sjukhuset anses medföra vissa fördelar
för såväl sjukhuset som hotellet eftersom man gemensamt kan utnyttja
behandlings- och undersökningsresurser. Vårdkostnaderna för både
sjukhuset och kurhotellet kan härigenom hållas nere. Avsikten är att i
varierande omfattning använda badhotellet för sjukhuspatienter för att
åstadkomma ökad flexibilitet i fråga om sjukhusets vårdresurser.

Vad beträffar de praktiska förutsättningarna att placera den av motionärerna
tänkta kuranstalten i Vindelådalen framhöll verket följande.

Riksförsäkringsverkets erfarenhet av den sjukvårdande verksamheten
ger vid handen att svårigheter kan föreligga att anskaffa läkare, sjuksköterskor,
sjukgymnaster, kuratorer, läkarsekreterare m. fl. Så har varit
fallet främst i Åre, där det varit mycket svårt att besätta platsen som
överläkare och där man såsom underläkare fått och alltjämt har utländska
medicine kandidater som regelmässigt stannar mycket kort tid. Att
skaffa övrig personal av nyss angivet slag har likaledes varit mycket
svårt, och svårigheterna har inte lättat. Däremot har man inte haft
något besvär att skaffa annan personal såsom sjukvårds- och ekonomibiträden.
I det hänseendet kan det sägas att sjukhuset torde ha haft viss
inverkan på sysselsättningen i en utflyttningskommun av Åres karaktär
om också inte i någon mera betydande omfattning (antalet hos sjukhuset
anställda uppgår till knappt ett sjuttiotal).

Motionärernas syfte tycks snarast vara att skapa en rekreationsanläggning,
som kanske inte så mycket har karaktär av sjukhus av det slag
som verket driver i Tranås, Nynäshamn och Åre utan är närmare besläktad
med det kurhotell som verket har i Tranås och det fjällhotell som
då var under byggnad i Åre. Dock synes man lägga huvudvikten vid rekreation.
Enligt verkets mening får det anses tveksamt om man under en
stor del av året kan konkurrera med internationella kurorter med hänsyn

SoU 1971: 22

3

till det svenska klimatets beskaffenhet under t. ex. senhösten och vintern.
Därför är det svårt att bedöma om en sådan anläggning har förutsättningar
att kunna drivas och skapa sysselsättning åt bygdens befolkning.
En anläggning av nu angivet slag skulle i huvudsak innebära en satsning
på turism. Detta är i första hand en kommunal fråga. Om — och i så
fall i vad mån — staten kunde tänkas lämna bidrag därtill har riksförsäkringsverket
från sina utgångspunkter inte möjligheter att bedöma.

I yttrandet från medicinska faktultetén vid Umeå universitet i vilket
yttrande rektorsämbetet vid universitet instämde anfördes, att en större
anläggning i Vindelådalen för rekreation, medicinsk rehabilitering och
konvalescentvård, kombinerad med allsidiga motionsanläggningar, avsedda
för såväl vintersom sommaridrotter, tveklöst skulle vara av stor
betydelse för sjukvården inom Umeå regionsjukhus’ upptagningsområde
samt för den kliniska forskningen vid medicinska fakulteten i
Umeå. Fakulteten tog inte ställning till var i Vindelådalen anläggningen
borde placeras men påpekade bl. a. att Hällnäs sjukhus borde bilda
kärnan i den föreslagna anläggningen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län, som överlämnade yttranden från
landstingets förvaltningsutskott, länsläkarorganisationen, Västerbottens
turisttrafikförbund samt kommunalnämnden i Vindeln, anförde för egen
del följande.

Motionärerna har föreslagit en rekreationsanläggning i Vindelådalen.
Enligt länsstyrelsens mening kan en anläggning av den typ som riksförsäkringsverket
bedriver i Åre och Nynäshamn synas väl motiverad
i övre Norrland, där en anläggning av sådant slag saknas. Placeras den
i en ort i närheten av regionsjukhuset och universitetet i Umeå kan vårdspecialister
och medicinsk expertis från dessa institutioner ställas till
förfogande. Vindeln ligger med hänsyn härtill väl till. Orten har vidare
en omväxlande och vacker natur samt tillfredsställande närservice och
boendemiljö.

Samtliga de av länsstyrelsen hörda instanserna tillstyrkte likaså
motionerna.

Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) upplyste att lokaliseringsstöd enligt
gällande regler kan lämnas för uppförande av turistanläggningar. Till
anläggning som helt eller till huvudsaklig del avser vård kan däremot
inte lokaliseringsstöd erhållas. Styrelsen hade emellertid uttalat sitt intresse
för lokaliseringsstöd för komplettering av turistanläggning med
sådana anordningar, som möjliggör att anläggningen mellan säsongerna
kan disponeras för konvalescentvård. En samverkan mellan turistnäringen
och vårdmyndigheterna bör leda till bättre utnyttjande av
lämpliga turistanläggningar och därmed till bättre lönsamhet. Styrelsen
ansåg att ett successivt utbyggande av turistnäringen företrädesvis koncentrerad
till tätorter lämpade för turism bör leda till det bästa resultatet.

Huruvida Vindeln framför andra orter i Västerbottens kustland bör

SoU 1971: 22

4

utbyggas till ett kombinat av turist- och vårdanläggning undandrog sig,
framhöll styrelsen, dess bedömande. Motionen borde kunna överlämnas
till sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden
m. m. för övervägande.

Allmänna beredningsutskottet förordade i sitt utlåtande 1970: 47 att
det av motionärerna upptagna spörsmålet om anläggande av en kuranstalt
i Vindelådalen skulle utredas.

I en vid utskottsutlåtandet fogad reservation, som bifölls av båda kamrarna,
avstyrktes motionerna. I reservationen anfördes bl. a. följande.

Utskottet anser att strävandena att förbättra sysselsättningssituationen
i Vindelådalen främst bör inriktas på att söka lösa hithörande problem
inom ramen för en totalplanering för området. Utskottet förutsätter
att en sådan planering kommer till stånd utan onödig tidsutdräkt
när det pågående utredningsarbetet ger erforderligt underlag härför. Att
bryta ut ett speciellt projekt sådant som det av motionärerna föreslagna
ur sitt sammanhang med planeringen i stort inger enligt utskottets mening
betänkligheter. Den tveksamhet i fråga om projektet som uttalats
av socialstyrelsen och riksförsäkringsverket bör vidare beaktas. Båda
ämbetsverken framhåller att stora svårigheter torde uppstå för personalrekryteringen
till den föreslagna anläggningen. Det kan anmärkas att
riksförsäkringsverket grundar sin uppfattning på praktiska erfarenheter
från bl. a. verkets sjukhus i Åre. Som riksförsäkringsverket framhållit
är vidare en sådan anläggning i den mån den får anses innebära en satsning
på turismen i första hand en kommunal angelägenhet.

Sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden
m. m.

De sakkunniga, som tillkallades sommaren 1969, har i uppdrag att
utarbeta och successivt lägga fram förslag rörande lokalisering och utformning
av anläggningar och områden för turism och friluftsliv. I sitt
arbete bör de sakkunniga enligt direktiven sträva efter att skapa arbetstillfällen
inom sysselsättningssvaga regioner. Utredningsuppdraget avser
därför särskilt Norrland. En inventering av vilka områden som kan anses
lämpliga för anläggningar för turism och friluftsliv bör utföras. Det
är därvid viktigt att olika åldersgrupper kan få behovet av rekreation
och motion tillgodosett. Särskild vikt bör läggas vid att underlätta för
äldre och handikappade att utnyttja friluftsområden och anläggningar.
Inventeringen kan avse såväl mark som redan säkerställts för friluftsändamål
som annan lämplig mark.

De sakkunniga har genom tilläggsdirektiv utfärdade i maj 1970 fått
i uppdrag att utreda frågan om utformningen m. m. av det statliga
lokaliseringsstödet till turistnäringen. Utgångspunkten för detta arbete
anges böra vara att lokaliseringsstöd får utgå endast då en ökning av
sysselsättningsmöjligheterna eller serviceunderlaget på en ort bedöms
som angelägen. De sakkunniga bör särskilt undersöka om stöd bör lämnas
till enklare och billigare anläggningar av typ stugbyar o. d., dvs. an -

SoU 1971: 22

5

läggningar som bättre motsvarar efterfrågan från bredare befolkningsgrupper.
Därjämte bör prövas om stöd bör utgå också till sådana gemensamma
anläggningar som är av positiv betydelse för turismens utveckling
inom de här avsedda områdena.

De sakkunniga skall vidare pröva huruvida skäl föreligger att i särskilda
fall medge lokaliseringsstöd även till turistanläggningar utanför
det allmänna stödområdet. Även samordningen mellan lokaliseringsstöd,
lånegarantier och beredskapsarbeten samt övrigt statligt stöd till turistanläggningar
skall ses över av de sakkunniga.

Vid sina överväganden i fråga om stödets form och storlek skall de
sakkunniga beakta de konkurrenseffekter som stöd till nya turistanläggningar
kan få i förhållande till anläggningar som tillkommit tidigare.

Utredningen har tillagts ytterligare utredningsuppdrag dels beträffande
vandringsleder m. m. i fjällvärlden, dels beträffande Vindelälvsområdet.
Sistnämnda uppdrag, som gavs den 3 april 1970, skall fullgöras
med förtur. Uppdraget som föranletts av ett riksdagsbeslut år 1968
(rskr 1968: 392) innebär att utredningen skall utarbeta ett program för
turism och friluftsliv inom Vindelälvsområdet och därefter inkomma
med förslag till Kungl. Maj:t.

Utskottet

I motionen 1971:769 yrkas att riksdagen skall begära en skyndsam
utredning om förläggande av ett hälsocentrum i Vindeln i Västerbotten.
Verksamheten skulle ha stor bredd, från hälsoinriktad semesterrekreation
och förebyggande hälsovård till rehabilitering och konvalescentvård.
Motionärerna framhåller särskilt att ett sådant hälsocentrum i
Vindeln skulle kunna få betydelse för den medicinska forskningen vid
Umeå universitet. Den föreslagna anläggningen motiveras i huvudsak av
sysselsättningsskäl.

Vid förra årets riksdag avslogs två motioner, i vilka framställdes ett
yrkande som är likartat med det nu behandlade. Därvid anfördes bl. a.
att strävandena att förbättra sysselsättningssituationen i Vindelådalen
främst borde inriktas på att söka lösa hithörande problem inom ramen
för en totalplanering för området och att det ingav betänkligheter att
bryta ut ett speciellt projekt sådant som det av motionärerna föreslagna
ur sitt sammanhang med planeringen i stort.

Utskottet anser att detta uttalande fortfarande äger giltighet och kan
därför inte tillstyrka att en särskild utredning av det slag som anges i
motionen kommer till stånd. Det finns emellertid anledning att i detta
sammanhang erinra om det utredningsuppdrag som ankommer på sakkunniga
för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.
De sakkunniga skall enligt sitt huvuduppdrag utarbeta och successivt
lägga fram förslag rörande lokalisering och utformning av anläggningar

SoU 1971: 22

6

och områden för turism och friluftsliv. De skall bl. a. beakta vikten av
att olika åldersgrupper kan få behovet av rekreation och motion tillgodosett.
Särskild vikt bör läggas vid att underlätta för äldre och handikappade
att utnyttja friluftsområden och anläggningar. De sakkunniga
har också i tilläggsdirektiv fått i uppdrag att utarbeta ett program för
turism och friluftsliv inom Vindelälvsområdet. Det finns också anledning
att peka på att de sakkunniga, likaledes enligt tilläggsdirektiv, även skall
utreda lokaliseringsstödet till turistnäringen. Därvid bör de sakkunniga
bl. a. pröva om stöd också bör utgå till sådana gemensamma anläggningar
som är av positiv betydelse för turismens utveckling inom områden
som kan komma i fråga för lokaliseringsstöd. Av det anförda
framgår att den i motionen förordade anläggningen skulle få en inriktning
som i vissa avseenden har ankytning till de sakkunnigas uppdrag.
Med hänsyn härtill finner utskottet det vara befogat att motionen överlämnas
till de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden
m. m.

Utskottet hemställer
att riksdagen i anledning av motionen 1971: 769 hos Kungl. Maj:t
anhåller att motionen överlämnas till sakkunniga för planering
av turistanläggningar och friluftsområden m. m.

Stockholm den 11 maj 1971

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s),
Hamrin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i Öskevik (c),
Persson i Stockholm (s), Hyltander (fp), fru Sigurdsen (s)*, herrar Åkerlind
(m), Andreasson (c)*, fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i Göteborg
(c), Nisser (m)* och Nilsson i Växjö (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

N. O. Mauritzons Boktryckeri AB, Stockholm 1971