Socialutskottets betänkande nr 2 år 1971

SoU 1971: 2

Nr 2

Socialutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1970 vid dess
femtiofjärde sammanträde fattade beslut.

Genom en den 14 januari 1971 dagtecknad proposition, 1971: 5, har
Kungl. Maj:t under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden anhållit om riksdagens yttrande över
vad föredragande departementschefen anfört om följande vid Internationella
arbetsorganisationens allmänna konferens år 1970 vid dess femtiofjärde
sammanträde antagna instrument, nämligen

1) konvention (nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild
hänsyn till utvecklingsländerna,

2) rekommendation (nr 135) i samma ämne,

3) konvention (nr 132) om semester (reviderad 1970),

4) rekommendation (nr 136) om särskilda program för sysselsättning
och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte.

Internationella arbetskonferensens femtiofjärde sammanträde hölls i
Genéve under tiden den 3-25 juni 1970. I sammanträdet deltog delegationer
från lil av ILO:s 121 medlemsstater jämte representanter för
många mellanstatliga och internationella icke statliga organisationer.
Social- eller arbetsministrar från flera i konferensen deltagande länder
bevistade sammanträdet. Det stora flertalet medlemsstater hade sänt
fullständiga delegationer, dvs. två regerings-, ett arbetsgivar- och ett
arbetstagarombud. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig
delegation.

Enligt artikel 19 i Internationella arbetsorganisationens stadga skall
de fyra ovan angivna instrumenten underställas riksdagen. Texterna på
engelska och svenska till nämnda instrument har fogats till propositionen.
Särskilda redogörelser för det huvudsakliga innehållet i konventionerna
och rekommendationerna liksom en redogörelse för remissyttranden
över dessa lämnas i propositionen.

Departementschefen

Vid Internationella arbetskonferensens femtiofjärde sammanträde, år
1970, antogs dels tre instrument som berör utvecklingsländerna, näm -

Riksdagen 1971. 12 sami. Nr 2

SoU 1971:2

2

ligen en konvention och en rekommendation om minimilöner samt en
rekommendation om sysselsättning och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte,
dels en konvention om semester.

Vad beträffar de tre förstnämnda instrumenten, dvs. konventionen
(nr 131) om fastställande av minimilöner med särskild hänsyn till utvecklingsländerna
och rekommendationen (nr 135) i samma ämne samt
rekommendationen (nr 136) om särskilda program för sysselsättning
och utbildning av ungdom i utvecklingssyfte delar jag ILO-kommitténs
uppfattning att dessa instrument saknar direkt intresse för svenska förhållanden.
Det kan emellertid tänkas att instrumenten kan ha viss betydelse
i samband med det svenska biståndet till utvecklingsländerna.
I första hand torde en bedömning härav böra ankomma på SIDA. Jag
föreslår därför i likhet med ILO-kommittén att instrumenten överlämnas
till SIDA för att vid behov beaktas i samband med biståndsverksamhetens
planering.

I fråga om konventionen (nr 132) om semester vill jag erinra om att
denna utgör en revision av 1936 års konvention (nr 52) i samma ämne.
Såsom ILO-kommittén framhållit har det för de nordiska länderna
sedan längre framstått såsom angeläget att få till stånd en revision av
sistnämnda konvention, som på grund av vissa bestämmelser av teknisk
art inte kunnat ratificeras av Sverige.

Sedan numera en reviderad semesterkonvention antagits av ILO
måste emellertid konstateras att med hänsyn till innehållet i vissa detaljbestämmelser
inte heller den reviderade konventionen kan ratificeras
av Sverige utan att gällande svenska semesterlagstiftning ändras. Jag
delar ILO-kommitténs åsikt att det är angeläget att en svensk ratificering
kan komma till stånd.

Enligt ILO-kommitténs mening kan frågan om i vilka avseenden den
svenska semesterlagen innefattar ratificeringshinder lämpligen övervägas
i anslutning till det utredningsarbete som bedrivs av ett nordiskt ämbetsmannautskott
beträffande spörsmålet om harmonisering av de nordiska
ländernas semesterlagstiftning. Jag delar denna uppfattning. När
resultatet av övervägandena föreligger får frågan tas upp om de lagändringar
som behövs för att möjliggöra en ratifikation.

Utskottet

Utskottet finner ej anledning till erinran mot vad föredragande
departementschefen yttrat om följande vid Internationella arbetsorganisationens
allmänna konferens år 1970 antagna instrument, nämligen
dels en konvention och en rekommendation om minimilöner samt en
rekommendation om sysselsättningsbidrag och utbildning av ungdom i
utvecklingssyfte, dels en konvention om semester.

SoU 1971:2

3

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av propositionen 1971: 5 i skrivelse till
Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 16 mars 1971

På socialutskottets vägnar
GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Gustavsson i Alvesta (c),
Svensson i Kungälv (s), Hamrin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herr
Persson i Stockholm (s), fru Sigurdsen (s), herrar Åkerlind (m)*, Johnsson
i Blentarp (s), Andreasson (c), fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson
i Göteborg (c), Nisser (m) och Romanus (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

ESSELTE TRYCK, STHLM 71 U*iw»