Socialutskottets betänkande nr 11 år 1971

SoU 1971:11

Nr 11

Socialutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående vissa frågor om företagshälsovård m. m. jämte motioner.

Propositionen

Sedan Kungl. Maj:t i propositionen 1971: 1 (bilaga 7, punkten L 3)
beräknat medel för nedannijxnnda ändamål, har Kungl. Maj:t i propositionen
1971: 23 under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden
föreslagit riksdagen att till Arbetsmedicinska institutet för budgetåret
1971/72 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av
10 255 000 kr.

Som ett led i åtgärderna för att förstärka arbetarskyddets resurser
läggs i propositionen fram förslag beträffande en utbyggnad av företagshälsovården.
Ett utbyggnadsprogram för företagshälsovårdens läkarresurser
redovisas. Det innebär att antalet läkare inom företagshälsovården,
uttryckt i heltidsverksamma läkare, kommer att öka från ca 200
till omkring 650 under den närmaste femårsperioden. Viktiga samrådsoch
informationsuppgifter på detta område anförtros åt en nyinrättad
företagshälsovårdsdelegation med företrädare för arbetsmarknaden, sjukvården
och arbetarskyddet.

Ett program för ökad utbildning i företagshälsovård vid arbetsmedicinska
institutet läggs fram. Avsikten är att vid institutet årligen skall
utbildas bl. a. 45 läkare, 50 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor i
företagshälsovård.

För genomförande av utbildningsprogrammet föreslås betydande
förstärkningar av arbetsmedicinska institutets resurser. Anslaget för
budgetåret 1971/72 höjs med ca 2,5 milj. kr., vilket bl. a. innefattar en
personalförstärkning med ett 20-tal nya tjänster.

Motionerna

A. Vid riksdagens början väckta motioner

1. I motionen 1971: 352 av herr Engström m. fl. (vpk) har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte hemställa om att i motionen
berörda frågor angående huvudmannaskapet för företagshälsovården
samt dess lagfästande blir föremål för utredning och att förslag
i dessa frågor skyndsamt föreläggs riksdagen.

2. I motionen 1971: 881 av herr Nordberg m. fl. (s) har hemställts att

Riksdagen 1971. 12 sami. Nr 11

SoU 1971:11

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär dels en allmän inventering
rörande omfattningen och innehållet i de kursmoment som på olika utbildningsområden
ägnas arbetsmiljö- och arbetarskyddsfrågor, dels att
nyss nämnda kartläggning läggs till grund för en utbyggnad av dessa
delar av kurs- och läroplanerna, dels en prövning av möjligheterna att
skapa en fortbildning i arbetsvetenskapliga ämnen för verksamma tekniker,
arkitekter m. fl. yrkeskategorier vilkas arbete har direkt betydelse
för arbetsmiljön.

Motionen under 2 har av kammaren remitterats till utbildningsutskottet,
som med socialutskottets medgivande beslutat överflytta motionen
till socialutskottet.

B. I anledning av propositionen väckta motioner

3. I motionen 1971: 1229 av herr Engström m. fl (vpk) har hemställts
att riksdagen i anledning av propositionen 1971: 23 i skrivelse till Kungl.
Maj:t ger till känna vad i denna motion anförts angående behovet av
att grundutbildningen i arbetsmedicin och socialmedicin i högre grad
äger rum vid de ordinarie undervisningsanstalterna.

4. I motionen 1971: 1230 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. (c) har
hemställts att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 23 beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

a) att arbetsmedicinska institutet ges i uppdrag att skyndsamt undersöka
om det är möjligt att anskaffa tillräckligt antal praktikantplatser
för de läkare och sköterskor som skall utbildas i institutets regi,

b) att institutet, om det visar sig svårt att få fram praktikantplatser på
det sätt som föreslagits i propositionen, ges i uppdrag att framlägga förslag
om hur man skall lösa frågan så att inte inskränkningar i den planerade
utbildningskapaciteten behöver göras,

c) att arbetsmedicinska institutet ges i uppdrag att vid detaljuppläggningen
av läroplanen för den teoretiska utbildningen av företagsläkare
och sjuksköterskor i företagshälsovård ge erforderligt utrymme åt de
arbetspsykologiska och sociala frågorna; samt

att riksdagen i övrigt beaktar vad i motionen anförts.

5. I motionen 1971: 1231 av herrar Nilsson i Växjö (s) och Persson
i Karlstad (s) har hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär att arbetarskyddsstyrelsens företagshälsovårdsdelegation får i uppdrag dels

att i enlighet med vad som anföres i motionen inleda försöksverksamhet
med ambulerande hälsovårdsbussar; dels att med största uppmärksamhet
följa utvecklingen i fråga om efterfrågan på och rekryteringen
till arbetsmedicinska institutets utbildning samt att vidta de åtgärder
som kan bli erforderliga för att säkerställa att antalet företagsläkare
vid femårsperiodens slut blir av i propositionen angiven storleksordning;
dels ock att på sätt som exemplifieras i motionen inleda för -

SoU 1971:11

söksverksamhet rörande utformningen av huvudmannaskapet för företagshälsovården.

6. I motionen 1971: 1232 av herr Norrby i Åkersberga m. fl. (fp) har
hemställts

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär

a) utredning om att tillsättning av företagsläkare och annan personal
inom arbetarskydd och företagshälsovård sker av eller i samråd med företagsnämnd
och

b) skyndsam utredning och förslag om företagshälsovårdscentraler för
de små och medelstora företagen, samt

att riksdagen beaktar vad som i motionen anförts beträffande vidareutbildning
och fortbildning av personal i företagshälsovården.

7. I motionen 1971: 1233 av herr Ringaby m. fl. (m) har hemställts
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte uttala att Kungl. Maj:t
i samband med realiserandet av utbyggnadsprogrammet för företagshälsovårdens
resurser måtte beakta vad som anförts i motionen.

Utskottet

För att skapa en bättre arbetsmiljö och för att ge de anställda ökad
trygghet på arbetsplatsen har ett omfattande reformarbete påbörjats.
Målsättningen för reformarbetet är att ett modernt arbetarskydd skall
ta ansvar för de anställdas hela hälsosituation i arbetslivet och att miljön
på arbetsplatserna i olika avseenden skall anpassas till människans fysiska
och psykiska förutsättningar. Såsom departementschefen framhåller
i propositionen måste de anställda själva och deras förtroendemän ges
vidgade funktioner i arbetarskyddet och därmed större möjligheter att
utöva ett aktivt inflytande över den beslutsprocess som formar deras
arbetsmiljö.

Beträffande det pågående reformarbetet får utskottet erinra om den
förra året tillsatta arbetsmiljöutredningen och om den arbetarskyddsfond
som riksdagen nyligen beslutat inrätta.

Som ett ytterligare led i åtgärderna för att få till stånd en utbyggnad
av arbetarskyddet läggs i propositionen fram förslag om en utbyggnad
av företagshälsovården. Bl. a kommer antalet läkare inom denna sektor
enligt ett redovisat utbyggnadsprogram att öka från ca 200 till omkring
650 under den närmaste femårsperioden. Ett program för ökad utbildning
i företagshälsovård vid arbetsmedicinska institutet läggs fram. För
genomförande av programmet föreslås betydande förstärkningar av arbetsmedicinska
institutets resurser.

Företagshälsovårdens målsättning och organisation

Under det utredningsarbete som föregått propositionen har starkt betonats
företagshälsovårdens förebyggande karaktär. I linje härmed har
under remissbehandlingen, bl. a. av SAF och socialstyrelsen, framhållits

SoU 1971:11

att sjukvårdens omfattning inom företagshälsovården bör hållas relativt
begränsad. Likaledes har betonats att utbyggnaden av företagshälsovården
måste samordnas med samhällets allmänna hälso- och sjukvård. Utbyggnaden
bör kunna leda till att företagsläkarna m. fl. får minskade
uppgifter beträffande sjukvården. Utskottet kan helt ansluta sig till dessa
överväganden. Detta innebär att utskottet avstyrker motionen 1971: 1233
av herr Ringaby m. fl. i motsvarande del, där det framhålls att det inte är
rationellt att företagshälsovården i alltför hög grad förlitar sig på samhällets
sjukvårdsresurser; i konsekvens härmed borde enligt motionärernas
mening tesen om den enbart förebyggande karaktären av företagshälsovården
inte drivas alltför långt.

I flera motioner tas upp frågor om huvudmannaskapet för företagshälsovården
eller om andra närliggande frågor. I den vid riksdagens
början väckta motionen 1971:352 av herr Engström m. fl. anförs att
det första villkoret för en utbyggnad av företagshälsovården är att dess
tjänstemän tillförsäkras en oberoende ställning. Detta kräver enligt motionärernas
mening att landstingen övertar huvudmannaskapet och att
verksamheten ställs under de anställdas direkta insyn och kontroll. Motionärerna
vill ha en utredning i frågan och att denna utredning också
skall ta upp frågan om lagstiftning på området. I motionen 1971: 1232
av herr Norrby i Åkersberga m. fl. vill motionärerna ha en utredning
som syftar till att tillsättning av företagsläkare och annan personal inom
arbetarskydd och företagshälsovård skall ske av eller i samråd med företagsnämnd.
Motionärerna vill också ha en skyndsam utredning om företagshälsovårdscentraler
för de små och medelstora företagen. I en annan
motion, 1971: 1231 av herrar Nilsson i Växjö och Persson i Karlstad,
vill motionärerna att den nyligen tillsatta företagshälsovårdsdelegationen
skall få vissa närmare angivna uppgifter bl. a. i frågor om utformningen
av huvudmannaskapet. Motionärerna vill att delegationen skall
inleda en försöksverksamhet med olika organisationsmodeller som syftar
till att ge de anställda ett ökat inflytande över företagshälsovården.
Delegationen bör också bl. a. få i uppdrag att inleda försöksverksamhet
med en organisationsmodell som bygger på ett utnyttjande av s. k. hälsovårdsbussar.

I propositionen presenteras fyra olika modeller för organisationen av
företagshälsovården. Huvudmannaskapet ligger antingen helt hos ett eller
flera företag eller helt hos landstingskommun eller också delat mellan
företag och landstingskommun. Utskottet vill framhålla att organisationsmodellerna
har sin utgångspunkt i de riktlinjer för företagshälsovård
som antogs av SAF och LO år 1967. Med hänsyn härtill är utskottet
inte berett att biträda förslaget i motionen 1971: 352. Det finns emellertid
anledning att peka på betydelsen av en nära samverkan med samhällets
allmänna hälso- och sjukvård även då man väljer en organisationsform,
där huvudmannaskapet ligger helt hos företaget. Utskottet

SoU 1971:11

vill också betona värdet av att de nämnda modellerna ger utrymme för
organisatoriska lösningar som kan anpassas till arbetsplatser av skiftande
karaktär. I enlighet med det sagda avstyrks motionen 1971: 352.

I direktiven till arbetsmiljöutredningen framhålls att de enskildas möjligheter
att öva inflytande på utformningen av arbetsmiljön bör ägnas
stor uppmärksamhet. Vidare erinras bl. a. om nyssnämnda överenskommelse
på arbetsmarknaden om företagshälsovården. Nuvarande bestämmelser
i arbetarskyddslagstiftningen om organiserad samverkan mellan
arbetsgivare och arbetstagare i arbetarskyddshänseende bör omprövas
med beaktande av den utveckling som återspeglas i bl. a. nämnda överenskommelse.
Dessa direktiv för utredningen går helt i linje med de motionsyrkanden
som syftar till ett ökat inflytande för de anställda i företagshälsovården.
Det skulle emellertid enligt utskottets bedömning vara
av stort värde om redan under arbetets gång en försöksverksamhet kunde
komma till stånd. Företagshälsovårdsdelegationen bör kunna spela en
viktig roll i sammanhanget. Något initiativ från riksdagen är inte påkallat
i detta avseende. Med hänsyn härtill och under hänvisning till de
redovisade direktiven för arbetsmiljöutredningen avstyrker utskottet det
nu aktuella yrkandet i motionen 1971: 1231 samt yrkandet i motionen
1971: 1232 om tillsättning av personal inom arbetarskydd och företagshälsovård.

Då det gäller yrkandet i motionen 1971: 1232 om företagshälsovårdscentraler
får utskottet erinra om uttalande i propositionen att det
bör ankomma på företagshälsovårdsdelegationen att överväga hur det
regionala samarbetet i fråga om företagshälsovården bör utformas och
att utarbeta erforderliga rekommendationer härom. Därvid får delegationen
också anledning att ta del av de erfarenheter som framkommit
rörande användningen av s. k. hälsovårdsbussar samt att överväga om
användningen av sådana bussar bör ingå i organisationsmodellerna för
den regionala företagshälsovården. Med hänsyn till det anförda är enligt
utskottets mening någon riksdagens åtgärd inte erforderlig i anledning
av nyssnämnda yrkande i motionen 1971: 1232 eller yrkandet i motionen
1971: 1231 om hälsovårdsbussar.

Utbildningen vid arbetsmedicinska institutet m. m.

Enligt det program för ökad utbildning i företagshälsovård vid arbetsmedicinska
institutet som läggs fram i propositionen skall årligen utbildas
bl. a. 45 läkare, 50 skyddsingenjörer och 60 sjuksköterskor i företagshälsovård.
Med hänsyn till den utbyggnad av utbildningsresurserna vid
institutet som föreslås komma till stånd vid institutet, synes det vara
realistiskt att räkna med en utbildningskapacitet av den nämnda storleksordningen.
Det stora intresse för en väsentligt utbyggd företagshälsovård
som finns hos såväl arbetsgivare och arbetstagare som sjukvårdshuvudmän
i förening med den ökade tillgången på läkare gör det också

SoU 1971:11

befogat räkna med att några problem med att få deltagare i institutets utbildning
inte skall behöva uppstå. Därtill kommer att det, i enlighet med
vad som förordas i motionen 1971: 1231 av herrar Nilsson i Växjö och
Persson i Karlstad, bör bli en angelägen uppgift för företagshälsovårdsdelegationen
att med största uppmärksamhet följa utvecklingen i
fråga om efterfrågan på och rekryteringen till arbetsmedicinska institutets
utbildning. Denna uppgift liksom den i motionen förordade uppgiften
för delegationen att vidta de åtgärder som kan bli nödvändiga för
att säkerställa att antalet företagsläkare vid femårsperiodens slut blir
av den storleksordning som förordas i propositionen ligger uppenbarligen
helt inom ramen för delegationens verksamhet. Det är därför inte
behövligt att riksdagen framställer särskild begäran om att företagshälsovårdsdelegationen
skall få ett uttryckligt uppdrag i angivna hänseenden.
Utskottet avstyrker därför motionen i denna del.

I fråga om utformningen av utbildningen i företagshälsovård för i
främsta rummet läkare, skyddsingenjörer och sjuksköterskor bygger det
föreslagna programmet på förslag av arbetsmedicinska institutet. Utskottet
ansluter sig till de huvudlinjer för utbildningen som dragits upp i
propositionen. Det av utskottet tillstyrkta förslaget innebär att utbildningen
av företagsläkare skall omfatta ca två månaders teorikurs vid
arbetsmedicinska institutet och praktisk tjänstgöring under minst sex månader,
att specialutbildningen för skyddsingenjörer normalt skall omfatta
teorikurs vid institutet av samma längd som för läkarna och praktisk
tjänstgöring under i regel tio månader samt att utbildningen för
sjuksköterskor skall omfatta 40 veckor, varav en teoridel vid bl. a. arbetsmedicinska
institutet och en praktikdel omfattande 12 veckor.

I flera motioner framställs önskemål om innehållet i utbildningen för
olika personalgrupper inom företagshälsovården. Sålunda förordas i motionen
1971: 1230 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. att vid detaljuppläggningen
av läroplanen för den teoretiska utbildningen av företagsläkare
och sjuksköterskor i företagshälsovård erforderligt utrymme
ges åt de arbetspsykologiska och sociala frågorna. I motionen 1971: 1233
av herr Ringaby m. fl. framhålls att det är angeläget att skyddsingenjörema
- som bör kallas arbetsmiljöingenjörer - får en ingående medicinsk
utbildning i samband med arbetsmedicinska institutets kursverksamhet.

Vid detaljutformningen av kursplanerna, som i sina huvuddrag bör
bygga på arbetsmedicinska institutets förslag, måste enligt utskottets
mening betydande vikt fästas vid de meningsyttringar som kommit fram
under remissbehandlingen av nämnda förslag och av de övriga utredningsförslag
som behandlas i propositionen. I anledning av yrkandet i
motionen 1971: 1230 vill utskottet i detta avseende särskilt peka på att
i åtskilliga remissvar över företagshälsovårdsutredningens förslag framhållits
vikten av att sociala och mentalhygieniska aspekter beaktas då

SoU 1971:11 7

man bestämmer innehåll och inriktning av företagshälsovården. Utskottet
utgår från att dessa synpunkter beaktas och att utbildningen inom
företagshälsovården ger erforderligt utrymme åt de arbetspsykologiska
och sociala frågorna. Med hänsyn till departementschefens uttalande i
propositionen förutsätter utskottet att det i motionen framställda önskemålet
i detta hänseende kommer att tillgodoses. Någon riksdagens åtgärd
i anledning av motionsyrkandet är därför inte erforderlig.

Beträffande medicinsk-teknisk utbildning för skyddsingenjörer får utskottet
hänvisa till att departementschefen framhåller att det är viktigt
att den medicinska och tekniska personalen inom företagshälsovården
får ordentlig kännedom om arbetet inom varandras områden för att det
nödvändiga samarbetet skall underlättas. Departementschefen ställer sig
också i princip positiv till en integrerad undervisning i vissa kursavsnitt
för de båda grupperna, låt vara att integreringen ännu inte kan genomföras
i så stor utsträckning som arbetsmedicinska institutet föreslagit.
Med hänsyn till departementschefens uttalande i dessa frågor är det
inte påkallat med någon åtgärd från riksdagens sida i anledning av det
här behandlade yrkandet i motionen 1971: 1233.

I vissa motioner uttrycks farhågor för att utbildningsbehovet för personer
som nu är verksamma inom företagshälsovården inte kommer att
bli tillgodosett genom propositionsförslaget. I motionen 1971: 1230 av
herr Gustavsson i Alvesta m. fl. förordas att utbildningsvolymen ökas så
att även de läkare, som nu arbetar inom företagshälsovården och som
saknar företagsläkarutbildning, får möjlighet att genomgå utbildningskurser.
Även för de grupper som redan är specialutbildade föreligger
det, anförs det i motionen 1971: 1232 av herr Norrby i Åkersberga m. fl.,
ett vidareutbildnings- och fortbildningsbehov. Motionärerna menar att
riksdagen inte bör låta sig nöja med att åtgärder i detta avseende har förutskickats
utan att den redan nu bör uttala att den yrkesverksamma
personalen inom företagshälsovården bör garanteras möjlighet till en
utbildning av samma standard som den som föreslås i propositionen.

I detta sammanhang finns det också anledning att ta upp två motionsyrkanden,
i vilka påtalas behovet av att även andra personalgrupper än
dem som behandlas i propositionen skall få ökade utbildningsmöjligheter
i arbetsvetenskapliga ämnen. Sålunda anförs i motionen 1971: 1233
av herr Ringaby m. fl. att behovet av både psykologer och sociologer
inom företagshälsovården torde vara ganska stort och att det därför är
nödvändigt att dessa yrkeskategorier så småningom bör kunna erbjudas
speciell vidareutbildning vid arbetsmedicinska institutet. Enligt motionärerna
föreligger samma utbildningsbehov för yrkesgrupper inom den
fysiska rehabiliteringen - bl. a. sjukgymnaster - som i sitt yrke gör insatser
för företagshälsovården. I den vid riksdagens början väckta motionen
1971: 881 av herr Nordberg m. fl. yrkas att riksdagen skall begära
att möjligheterna prövas att skapa en fortbildning i arbetsveten -

SoU 1971:11

skapliga ämnen för tekniker, arkitekter och andra yrkeskategorier vilkas
verksamhet har direkt betydelse för arbetsmiljön. Motionärerna framhåller
att det är nödvändigt att huvudmannaskapet för utbildningen ligger
hos en institution där arbetsmarknadens parter är representerade.

Då man skall ta ställning till de här aktuella motionsyrkandena måste
man beakta att de förslag som läggs fram i propositionen avser en kraftig
utbyggnad av utbildningskapaciteten inom företagshälsovården. Eftersom
utbildningen med smärre undantag skall bedrivas vid arbetsmedicinska
institutet kommer stora krav att ställas på institutet även sedan
dess resurser förstärkts. Enligt utskottets mening är det en riktig avvägning
att i detta läge starkt koncentrera insatserna till de centrala funktioner
inom företagshälsovården som skall utövas av läkare, sjuksköterskor
och ingenjörer, vilka har sin hela verksamhet förlagd inom denna
del av hälsovården. Då det är av vikt att företagshälsovården tillförs
inte bara kvalitetsmässigt utan även kvantitetsmässigt ökade resurser är
det naturligt att de föreslagna utbildningsprogrammen i huvudsak riktar
sig till personal som inte redan är verksam på området. Det bör dock i
enlighet med vad departementschefen anför starkt understrykas att personer
som nu är sysselsatta med tekniskt arbetarskydd inte bör kunna
stängas ute från utbildningen för skyddsingenjörer bara därför att de
saknar viss formell kompetens. Även i fråga om utbildningen av sjuksköterskor
fiims det anledning räkna med att eleverna under den närmaste
tiden i stor utsträckning kommer att rekryteras bland sådana som
redan nu är yrkesverksamma inom företagshälsovården. Det sagda hindrar
inte att det likväl, inte minst beträffande läkare, kan kvarstå ett väsentligt
utbildningsbehov för personer som är verksamma inom området.
Departementschefen framhåller emellertid såväl att det kan finnas anledning
att på nytt pröva frågan om utbildningskapacitetens omfattning
som att han avser att återkomma till frågan om utbildning av redan verksam
företagshälsovårdspersonal. Med hänsyn till det anförda avstyrker
utskottet de här aktuella yrkandena i motionerna 1971: 1230 och
1971: 1232.

Även yrkandena i motionerna 1971: 1233 och 1971: 881 bör ses mot
bakgrund av den satsning som nu sker på en utbyggnad av utbildningen
på området. När vi nått så långt på utbildningssidan att vi har en bättre
balans än för närvarande mellan tillgång och efterfrågan på läkare,
sjuksköterskor och ingenjörer med kvalificerad utbildning i företagshälsovård,
kommer det naturligtvis att finnas ökat utrymme för mer betydande
satsning på utbildningsgrenar med mera speciell inriktning. Härvid
kommer utbildningen av de i motionen 1971: 1233 nämnda yrkesgrupperna,
sjukgymnaster, psykologer och sociologer i blickpunkten.
Även behovet av särskilda kurser i enstaka arbetsvetenskapliga ämnen,
vilket behov starkt understrukits av LO, bör ägnas uppmärksamhet. Genom
den i propositionen föreslagna kursen i ergonomi för tekniska pia -

SoU 1971:11

nerare m. fl. har dock yrkandet i motionen 1971: 881 i viss mån redan
blivit tillgodosett. Utöver det nu sagda vill utskottet också framhålla att
företagshälsovårdsdelegationen torde få möjligheter att under sitt arbete
bilda sig en god uppfattning om vilken inriktning den fortsatta
utbyggnaden av utbildningen i företagshälsovård bör ha. Med hänsyn
till angivna omständigheter och med beaktande av att även arbetsmiljöutredningen
har att pröva frågor rörande företagshälsovården anser utskottet
att något riksdagens initiativ i anledning av förevarande yrkanden
i motionerna 1971: 1233 och 1971: 881 inte erfordras.

Såsom ovan angivits kommer viss praktiktid att ingå i utbildningen i
företagshälsovård för läkare, sjuksköterskor och ingenjörer. Praktiken
bör förläggas till företagshälsovårdsenhet vid företag eller vid företagshälsovårdscentral
så att kurselevema får praktisk erfarenhet av arbetsförhållanden
inom det område där de skall fullgöra sina uppgifter. Departementschefen
uttalar i propositionen att han finner det naturligt att
erforderliga praktikmöjligheter i form av särskilda tjänster ställs till förfogande
av näringslivet. I motionen 1971: 1230 av herr Gustavsson i
Alvesta m. fl. uttalas farhågor för att det på grund av svårigheter att
skaffa praktikplatser för läkarna och sjuksköterskorna kan bli aktuellt
att skära ner utbildningskapaciteten. Mot denna bakgrund yrkar motionärerna
att arbetsmedicinska institutet skall ges i uppdrag att skyndsamt
undersöka om det är möjligt att anskaffa tillräckligt antal praktikplatser
för nämnda grupper och att, om det visar sig svårt att få fram sådana
platser, institutet får i uppdrag att framlägga förslag om hur man
skall lösa frågan så att inte utbildningskapaciteten behöver minskas.

Eftersom de här aktuella praktiktjänstema i princip bör byggas på ett
arbetsmässigt behov, torde det finnas anledning räkna med att det kommer
att bli efterfrågan på läkare och sjuksköterskor som skall fullgöra
praktiktjänst. Vidare bör, som departementschefen framhåller i propositionen,
företagshälsovårdsdelegationen kunna fylla en viktig funktion
som kontaktorgan mellan institut och näringsliv. Då härtill kommer att
det är en självklar skyldighet för arbetsmedicinska institutets ledning att
vidta alla erforderliga åtgärder för att tillgodose behovet av praktikplatser,
avstyrker utskottet motionen i ifrågavarande del.

Utbildning vid de ordinarie undervisningsanstalterna

Utskottet tar slutligen upp tre motionsyrkanden som avser utbildning
i arbetsvetenskapliga ämnen med i princip annan huvudman än
arbetsmedicinska institutet. I den vid riksdagens början väckta motionen
1971: 881 av herr Nordberg m. fl. anförs att det omfattande utredningsarbete
på arbetsmiljöns område som nu pågår, främst inom arbetsmiljöutredningen,
behöver kompletteras på utbildningsområdet. Utbildningen
i arbetsvetenskapliga ämnen bör förstärkas främst vid de tek -

SoU 1971:11

niska högskolorna. Vidare bör grundutbildningen för läkare ha ett sådant
inslag av dylika ämnen att bedömningen av en patients hälsotillstånd
kan innefatta sociala och arbetsmässiga överväganden. Motionärerna
pekar också på att en ökad information för att stimulera intresset
för arbetsplatsens miljöfrågor är nödvändig redan inom grundskolan
liksom inom efterföljande skolformer. Motionärerna vill att riksdagen
- som underlag för åtgärder som ger arbetsvetenskapliga ämnen en mer
framskjuten plats framför allt inom utbildningen - skall begära en allmän
inventering rörande omfattningen och innehållet i de kursmoment
som på olika utbildningsområden ägnas arbetsmiljö- och arbetarskyddsfrågorna
samt att kartläggningen skall läggas till grund för en utbyggnad
av nämnda delar av kurs- och läroplanerna. I motionen
1971:1229 av herr Engström m. fl. förordas att grundutbildningen i
arbetsmedicin och socialmedicin, vilka ämnen ingår i kursen för företagsläkare
vid arbetsmedicin ska institutet, i högre grad skall äga rum
vid de ordinarie utbildningsanstalterna. I motionen 1971: 1233 av herr
Ringaby m. fl. görs gällande att utbildning i ergonomi för bl. a. tekniker,
arkitekter och ekonomer varit försummad. En utbyggd utbildning på
området bör kunna åstadkommas vid högskolorna. Motionärerna framhåller
särskilt att det är av vikt att maskinteknikerna bibringas kunskaper
i att framställa arbetsbesparande och arbetsmiljövänliga maskiner.

Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för motionen
1971: 881, nämligen att det inte är tillräckligt att satsa på en utbyggnad
av utbildningen vid arbetsmedicinska institutet för att vi skall kunna
tillgodose de alltmer ökade krav på personal i olika funktioner som
har goda kunskaper i arbetsvetenskapliga ämnen. För att vi på längre
sikt i alla de funktioner i arbetslivet, där arbetsvetenskapliga problemställningar
framträder, skall kunna få tillgång till personal som har
önskvärda kunskaper på området måste vi sträva efter att i den vanliga
utbildningen bygga in undervisning i ämnena i fråga. Med hänsyn till
de centrala uppgifter som personer med högre teknisk utbildning ofta
har på arbetsområden där arbetet är krävande i fysiskt eller psykiskt
avseende framstår behovet av en förstärkning av utbildningen i arbetsvetenskapliga
ämnen som särskilt påtagligt inom denna sektor.

Universitetskanslersämbetet har i sina petitaframställningar under de
senaste åren erinrat om att de problem som finns på förevarande område
har fått allt större anklang i den allmänna samhällsdebatten. Därvid
har myndigheten strukit under samhällets ansvar för att kunskaperna
om de problem som här döljer sig ökas liksom för att förbättrade utbildningsresurser
skapas. I fråga om de initiativ som tagits för att tillgodose
önskemålen om sådana förbättrade utbildningsresurser vill utskottet
peka på att i proposition 1971: 59 angående högre teknisk utbildning
och forskning i Luleå föreslagits att en maskinteknisk utbildningslinje
skall inrättas i Luleå och att universitetskanslersämbetet beträffande

SoU 1971:11

utbildningens mål framhållit bl. a. att de ergonomiska aspekterna måste
utgöra en integrerad del i den tekniska problemlösningen. Bl. a. med
hänsyn härtill föreslås att utbildningen skall utökas med kurser i samhällsvetenskap
och beteendevetenskap. Mot nu angivna bakgrund är
det enligt utskottets mening inte påkallat att ta något initiativ från riksdagens
sida för att få till stånd en sådan utredning som begärs av motionärerna.
Härvid beaktar utskottet även att vissa skäl talar för att
man med hänsyn till uppkommande samordningsfrågor bör avvakta
framför allt utbyggnaden av arbetsmedicinska institutets utbildningsresurser
innan en mera övergripande genomgång av utbildningen i arbetsvetenskapliga
ämnen företas. Utskottet får också understryka att arbetsmiljöutredningens
arbete blir av väsentlig betydelse för den framtida
utbildningen på arbetsmiljöområdet. I enlighet med det sagda bör motionsyrkandet
i motionen 1971: 881 inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Genom utskottets ställningstagande i föregående avsnitt får även de
här upptagna yrkandena i motionerna 1971: 1229 och 1971: 1233, i
vilka yrkanden behandlas avgränsade delar av utbildningsfrågan, anses
besvarade. Motionsyrkandena avstyrks således av utskottet.

Anslag till arbetsmedicinska institutet

Utskottet, som biträder den föreslagna förstärkningen av arbetsmedicinska
institutets resurser, har inte något att erinra mot medelsberäkningen.

Utskottet hemställer

A. att motionen 1971: 352 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

B. att motionen 1971: 1232, såvitt avser tillsättning av personal
inom företagshälsovården, inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

C. att motionen 1971: 1232, såvitt avser företagshälsovårdscentraler,
inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

D. att motionen 1971: 1232, såvitt avser utbildningen av nuvarande
företagshälsovårdspersonal, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

E. att motionen 1971: 1232, i den mån den inte behandlats i hemställan
under B, C eller D, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd,

F. att motionen 1971: 1229 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

G. att motionerna 1971:881, 1971:1230, 1971:1231 och

1971: 1233 inte föranleder någon riksdagens åtgärd,

H. att riksdagen till Arbetsmedicinska institutet för budgetåret

SoU 1971:11

1971/72 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
10 255 000 kr.

Stockholm den 4 maj 1971

På socialutskottets vägnar

GÖRAN KARLSSON

Närvarande: herrar Karlsson i Huskvarna (s), Svensson i Kungälv (s),
Hamrin (fp), Dahlberg (s), fru Skantz (s), herrar Larsson i öskevik (c),
Persson i Stockholm (s), fru Sigurdsen (s), herrar Åkerlind (m), Andreasson
(c), fru Marklund (vpk), herrar Bengtsson i Göteborg (c), Nisser (m),
Romanus (fp) och Nilsson i Växjö (s).

Reservationer

1. beträffande huvudmannaskapet för företagshälsovården av fru
Marklund (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 4 med
»I propositionen» och slutar på s. 5 med »motionen 1971: 352» bort
ha följande lydelse:

»I propositionen presenteras (= utskottet) företag och

landstingskommun. Erfarenheten bestyrker att företagshälsovården inte
kan få en tillfredsställande lösning och utveckling om man inte först löser
frågan om huvudmannaskapet. För närvarande sker företagshälsovården
praktiskt taget helt i arbetsköparregi. De fyra organisationsmodeller
för företagshälsovården, som presenteras i propositionen, bygger på att
arbetsköpama även i fortsättningen skall vara huvudman för företagshälsovården
vid de flesta arbetsplatser. Företagshälsovården integreras
därigenom till att bli en stabsfunktion inom företaget enligt den felaktiga
målsättning, som ställdes upp av 1968 års företagshälsovårdsutredning.
Utskottet delar den i motion 1971: 352 framförda kritiken mot arbetsköparnas
stora inflytande och de negativa konsekvenser detta lett till.
Företagshälsovården får inte vara ett instrument för att ge företagen
möjligheter att anpassa anställningssökande och redan anställda till företagens
främsta målsättning om produktivitet, effektivitet och lönsamhet.
Undersökningar på en rad arbetsplatser har ytterligare bestyrkt att de
anställda misstror företagshälsovårdens tjänstemän så länge företagshälsovården
står under arbetsköparnas huvudmannaskap. Utskottet finner
det därför angeläget att riksdagen bifaller yrkandet i motionen
1971: 352.»
dels att utskottet under A bort hemställa

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 352 hos Kungl. Maj:t
hemställer att i motionen berörda frågor angående huvudman -

SoU 1971:11

naskapet för företagshälsovården samt dess lagfästande blir föremål
för utredning och att förslag i dessa frågor skyndsamt föreläggs
riksdagen.»

2. beträffande tillsättning av personal inom företagshälsovården av
herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som börjar med »I
direktiven» och slutar med »och företagshälsovård» bort ha följande lydelse: »I

direktiven till (= utskottet) anställda i företagshälsovården.
Utskottet ansluter sig till den mening som uttalas i motionen
1971: 1232, att personalen inom företagshälsovården skall tillsättas av
eller i samråd med företagsnämnden. Riksdagen bör, som föreslås i motionen,
hemställa om förslag i denna riktning. Det hindrar inte att under
arbetets gång inom arbetsmiljöutredningen försöksverksamhet med olika
former av löntagarinflytande kan lämna bidrag till den detaljerade utformningen
av löntagarinflytande i de olika huvudtyperna av organisation
av företagshälsovården som föreslås i propositionen. I detta avseende
är något riksdagens initiativ inte påkallat. Utskottet avstyrker därför
motionen 1971: 1231, såvitt nu är i fråga.»

dels att utskottet under B bort hemställa

»att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1232 i motsvarande
del hos Kungl. Maj:t begär förslag om att personalen inom företagshälsovården
skall tillsättas av eller i samråd med företagsnämnden.
»

3. beträffande företagshälsovårdscentraler av herrar Hamrin (fp) och
Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 5 som börjar med
»Då det» och slutar med »om hälsovårdsbussar» bort ha följande lydelse: »Utskottet

ansluter sig till uppfattningen i motion 1971: 1232, att en
tillfredsställande företagshälsovård måste garanteras vid de små och medelstora
företagen i former som inte blir oskäligt betungande för dessa
företag och att därför företagshälsovårdscentraler måste byggas upp i
erforderlig omfattning. Dessa centralers huvudmannaskap, uppbyggnad,
finansiering och funktion bör bli föremål för skyndsam utredning med
särskilt beaktande av de små och medelstora företagens problem och glesbygdens
svårigheter. En sådan utredning är en av flera förutsättningar
för att den i motionen väckta tanken på en i framtiden obligatorisk företagshälsovård
skall kunna förverkligas. Med hänsyn till det anförda är
enligt utskottets mening inte någon riksdagens åtgärd erforderlig i anledning
av yrkandet i motion 1971: 1231 om hälsovårdsbussar.»

dels att utskottet under C bort hemställa

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1232 i motsvarande

SoU 1971:11

del hos Kungl. Maj:t begär skyndsam utredning och förslag
om hälsovårdscentraler för de små och medelstora företagen.»

4. beträffande utbildningen av nuvarande företagshälsovårdspersonal
av herrar Hamrin (fp) och Romanus (fp) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande på s. 8 som börjar med »Då
man» och slutar med »och 1971: 1232» bort ha följande lydelse:

»Då man skall (= utskottet) verksamma inom området.

Departementschefen framhåller såväl att det kan finnas anledning att på
nytt pröva frågan om utbildningskapacitetens omfattning som att han avser
att återkomma till frågan om utbildning av redan verksam företagshälsovårdspersonal.
Av hänsyn till denna personal bör riksdagen dock
redan nu uttala att den nu yrkesverksamma personalen inom företagshälsovården
bör garanteras möjlighet till en utbildning av samma standard
som den som föreslås i propositionen. Utskottet biträder således
förslaget i detta avseende i motionen 1971: 1232. Av ovan anförda skäl
avstyrks motionen 1971: 1230 i förevarande del.»
dels att utskottet under D bort hemställa

»att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1232 i motsvarande
del ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört beträffande
utbildningsmöjligheter för den nu yrkesverksamma personalen
inom företagshälsovården,»

5. beträffande grundutbildningen vid de ordinarie undervisningsanstalterna
av fru Marklund (vpk) som anser

dels att det avsnitt i utskottets betänkande som börjar på s. 10 med
»Utskottet delar» och slutar på s. 11 med »av utskottet» bort ha följande
lydelse:

»Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för motion
1971: 1229 om att en ökad utbildning kan läggas på arbetsmedicinska
institutet men att det är nödvändigt att institutet helt frikopplas från arbetsköparintressen
samt att inriktningen av institutets verksamhet bör bli
föremål för en genomgripande diskussion. En verklig förbättring av arbetsmiljön
kan bara åstadkommas genom att lönearbetarna ges verkliga
maktbefogenheter och genom att man bryter upp det partssamarbete som
nu ger arbetsköparna övertaget såväl vid det enskilda företaget som i
utbildningen där arbetsköpamas värderingar i alltför hög grad får bestämma
inriktningen och utvecklingen. Som framförts i motionen 1971:
1229 är det också nödvändigt att i högre grad förlägga grundutbildningen
i arbetsmedicin, yrkeshygien o. d. vid de ordinarie utbildningsanstalterna.
Detta gäller inte bara för personal inom företagshälsovården
utan även vid teknikerutbildningen. Med hänsyn till de centrala uppgifter,
som personer med såväl högre som lägre teknisk utbildning har
på arbetsplatserna och i andra funktioner, framstår behovet av en för -

SoU 1971:11

stärkt grundutbildning i arbetsvetenskapliga ämnen som särskilt viktigt
vid alla ordinarie tekniska undervisningsanstalter. Det är nu nödvändigt
att bestämma sig för en huvudinriktning. Utskottet delar inte den i
olika sammanhang framförda uppfattningen att man främst måste bygga
på partsöverenskommelser och att man bör avvakta erfarenheterna
av verksamheten vid arbetsmedicinska institutet innan man företar en
genomgripande genomgång av hur grundutbildningen i arbetsvetenskapliga
ämnen skall förbättras vid de ordinarie undervisningsanstalterna. Utskottet
finner det därför angeläget att tillstyrka motionen 1971: 1229.
Yrkandena i motionerna 1971: 881 och 1971: 1233 till den del de
gäller förbättrad utbildning vid de ordinarie undervisningsanstalterna får
därmed anses tillgodosedda.»

dels att utskottet under F bort hemställa

»att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1229 ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande grundutbildningen
vid de ordinarie undervisningsanstalterna.»