Skatteutskottets betänkande nr 72 år 1971 SkU 1971: 72

Nr 72

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,
m. m., såvitt propositionen hänvisats till skatteutskottet, jämte
motioner.

Propositionen

I propositionen 1971: 166 har Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 29 oktober 1971
föreslagit riksdagen

1) att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till lag om
ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,

2) att bemyndiga Kungl. Maj:t att i enlighet med vad som förordats
i propositionen medgiva befrielse från skyldighet att erlägga statlig och
kommunal inkomstskatt samt utskiftningsskatt i fall, då ett bankaktiebolag
överlåter hela sin rörelse till ett annat bankaktiebolag och i samband
därmed upplöses.

Propositionen har hänvisats till skatteutskottet i vad avser den ovan
under punkten 2 upptagna frågan och i övrigt till näringsutskottet.

I propositionen föreslås att den för Kungl. Maj:t medgivna rätten
att utse högst tre offentliga ledamöter i affärsbanks styrelse utvidgas
till att gälla högst fem sådana ledamöter. Samtidigt föreslås att det
högsta medgivna antalet styrelseledamöter ökas från tjugoen till tjugotre.

Vidare föreslås att affärsbanks styrelse skall ha rätt att, om förhållandena
påkallar det, utse flera verkställande direktörer än f. n. och
att välja dem bland styrelseledamöterna eller styrelsesuppleanterna.

Slutligen föreslås att Kungl. Maj:t erhåller bemyndigande att medge
viss lindring i beskattningen vid samgående mellan affärsbanker.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts bl. a. följande motioner:

motionen 1971: 1601 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk),
vari hemställs

1. att riksdagen avslår förslaget i prop. 1971: 166 att Kungl. Maj:t
bemyndigas medge befrielse från skyldighet att erlägga statlig och kom 1

Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 72

SkU 1971: 72

2

munal inkomstskatt samt utskiftningsskatt i fall, då ett bankaktiebolag
överlåter hela sin rörelse till ett annat bankaktiebolag och i samband
därmed upplöses,

2. att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna, att befrielse
inte bör ges aktieägarna i Skandinaviska banken och Stockholms enskilda
bank för realisationsvinst som kan uppkomma när de överlåter
sina aktier till resp. bankbolag;

motionen 1971: 1602 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c),
vari hemställs bl. a. att riksdagen vid behandlingen av prop. 1971: 166
beslutar avslå propositionen i vad den innehåller begäran om bemyndigande
för Kungl. Maj:t att medge befrielse från skyldighet att erlägga
inkomst- och utskiftningsskatt i samband med att ett bankaktiebolag
överlåter hela sin rörelse till annat bankaktiebolag och i samband därmed
upplöses;

motionen 1971: 1603 av herr Levin m. fl. (fp), vari hemställs att riksdagen
avslår prop. 1971: 166.

Motionerna 1971: 1601 och 1971: 1602 har hänvisats till skatteutskottet
i ovan angivna delar.

Motionen 1971: 1603 har såvitt den innehåller yrkande om avslag på
punkten 2 i propositionens hemställan hänvisats till skatteutskottet och
i övrigt till näringsutskottet.

Utskottet

Vissa lättnader i beskattningen har ansetts påkallade för att undanröja
hinder för fusioner mellan aktiebolag och mellan ekonomiska föreningar.
De ifrågavarande beskattningslättnaderna, vilka ursprungligen
inte avsåg företag som driver penningrörelse, innebär i princip att fusion
enligt 174 § 1 mom. aktiebolagslagen (AL), dvs. då ett moderbolag övertar
tillgångarna i ett dotterbolag, i vilket moderbolaget äger mer än
9/10 av aktierna, inte skall föranleda inkomstbeskattning, om moderbolagets
skattemässiga ingångsvärden för de från dotterbolaget övertagna
tillgångarna överensstämmer med de värden som i beskattningshänseende
gäller hos dotterbolaget vid fusionstillfället. Dold reserv
som med obeskattade vinstmedel bildats i detta bolag skall alltså övergå
till moderbolaget och skattemässigt behandlas som om den uppstått
hos moderbolaget. Vidare finns bestämmelser av innebörd att fusionen
inte skall föranleda skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill
realisationsförlust och att moderbolaget skall ha rätt till avdrag för
dotterbolagets kommunalskatt. Slutligen kan vid fusion enligt 174 §

SkU 1971: 72

3

1 mom. AL moderbolaget erhålla befrielse från skyldighet att erlägga
utskiftningsskatt eller uppskov med denna skatts erläggande. I sistnämnda
fall övertar moderbolaget dotterbolagets utskiftningsskatteskuld.

Reglerna om skattelättnader vid fusion utsträcktes år 1962, såvitt avser
inkomstbeskattningen, till att omfatta jordbrukets kreditkassor.
Fusion mellan sparbanker skall enligt beslut vid 1964 års riksdag inte
föranleda skattepliktig realisationsvinst eller avdragsgill realisationsförlust.
En motsvarande bestämmelse gäller enligt beslut vid 1969 års riksdag
för det fall att en affärsbank övertar en annan affärsbanks hela
bankrörelse.

I propositionen föreslås bl. a. att Kungl. Majit erhåller bemyndigande
att efter prövning i varje särskilt fall medge ytterligare lindring i beskattningen
vid samgående mellan affärsbanker. Frågan har aktualiserats
genom framställningar från Skandinaviska banken och Stockholms
enskilda bank om skattebefrielse med anledning av ett mellan dessa
banker träffat avtal om samgående. Bemyndigandet avses omfatta rätt
att medge dispens från skyldighet att erlägga inkomstskatt, när ett bankaktiebolags
tillgångar och skulder överlåts till annat bankaktiebolag,
och dispens från skyldighet att erlägga utskiftningsskatt. Sistnämnda
dispens skall kunna meddelas antingen i form av befrielse från skattskyldighet
eller i form av uppskov med skattens erläggande genom att
utskiftningsskattcskulden överflyttas på det övertagande bankaktiebolaget.

Motionerna 1971: 1601, 1971: 1602 och 1971: 1603 innehåller, i vad
de hänvisats till skatteutskottet, yrkande om avslag på förslaget om
dispensrätt. I motionen 1971: 1601 yrkas härjämte att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t skall ge till känna att aktieägarna i Skandinaviska
banken och Enskilda banken inte bör erhålla befrielse från skyldighet
att erlägga skatt för realisationsvinst som kan uppkomma när de överlåter
sina aktier till Skandinaviska Enskilda banken. I motionen 1971:
1601 uttalas farhågor för den maktkoncentration som tillkomsten av
Skandinaviska Enskilda banken innebär och för de negativa effekter
från bl. a. konkurrenssynpunkt detta kan medföra. Motionärerna i motionen
1971: 1602 menar att sammanslagningen av Skandinaviska banken
och Enskilda banken kommer att öka koncentrationsgraden på kreditmarknaden
och att detta i sin tur kommer att oförmånligt påverka
arbetsmarknaden och den regionala balansen. I motionen 1971: 1603
slutligen framhålls bl. a. att sammanslagningen kan komma att medföra
en ytterligare stegring av tempot i utslagningen av mindre lönsamma
företag. En sådan utveckling anser motionärerna olycklig från såväl
ekonomisk som social och mänsklig synpunkt.

I samband med behandlingen av prop. 1969: 99, vari bl. a. föreslogs
att någon skattepliktig realisationsvinst inte skall anses uppkomma då
en affärsbank övertar en annan affärsbanks hela bankrörelse, hade be -

SkU 1971: 72

4

villningsutskottet att pröva ett i skrivelse från Svenska bankföreningen
framställt yrkande om befrielse från skattskyldighet till utskiftningsskatt
eller uppskov med sådan skatts erläggande i samband med affärsbankssammanslagningar.
Bankföreningen framhöll i sin skrivelse att
banklagen saknade motsvarighet till aktiebolagslagens bestämmelser om
fusion. En sammanslagning av två bankaktiebolag gick i praktiken till
så att det ena bolaget övertog det andra bolagets rörelse med samtliga
tillgångar och skulder, varefter det överlåtande bolaget upplöstes genom
likvidation. Om övertagandet skedde till bokförda värden medförde
transaktionen inte någon vinst hos det överlåtande bolaget, och någon
inkomstbeskattning av detta bolag behövde därför inte komma i
fråga. Däremot måste det överlåtande bolaget erlägga utskiftningsskatt,
som kunde uppgå till betydande belopp, och detta var i hög grad
ägnat att försvåra önskvärda banksammanslagningar.

Bevillningsutskottet (BeU 1969: 58) ansåg det angeläget att skattereglerna
var så utformade att bankinstituten hade möjlighet att konkurrera
på lika villkor. Detta i sin tur innebar enligt utskottets mening
att de olika bankinstituten borde ges samma möjligheter till strukturrationaliseringar.
Utskottet anslöt sig därför till Bankföreningens uppfattning
att utskiftningsskatt inte borde utgå vid banksammanslagningar,
eftersom motsvarande skattebelastning inte uppkom vid fusioner mellan
sparbanker och mellan jordbrukets kreditkassor.

Riksdagen godkände bevillningsutskottets betänkande.

Kungl. Maj:t har alltsedan slutet av 1940-talet haft bemyndigande att
medge dispens från den inkomstskatt och utskiftningsskatt som kan uppkomma
vid sammanslagningar av försäkringsbolag. Denna dispensrätt
har anlitats vid åtskilliga bolagsfusioner inom försäkringsvärlden under
1950- och 1960-talen. Av propositionen framgår att skattebefrielse regelmässigt
medgivits under förutsättning att skattskyldighet inte föranletts
av att i samband med genomförandet av sammanslagningen uppskrivning
skett av värdehandlingar eller eljest framtagits dolda reserver
som tillskapats av obeskattade vinstmedel.

Enligt skatteutskottets mening bör ett samgående av affärsbanker från
beskattningssynpunkt rimligtvis inte behandlas på annat sätt än en sammanslagning
av försäkringsbolag eller en fusion mellan sparbanker eller
mellan ekonomiska föreningar i jordbrukskasserörelsen. Om man vill
motverka koncentrationstendenser inom det enskilda näringslivet bör
detta enligt utskottets mening ske i annan ordning än genom att ge beskattningen
verkningar som diskriminerar vissa typer av företag. Utskottet
finner de i motionerna 1971: 1602 och 1971: 1603 uttalade farhågorna
för de negativa konsekvenser i skilda hänseenden som kan bli
följden av tillkomsten av Skandinaviska Enskilda banken överdrivna.
Syftet med samgåendet mellan Skandinaviska banken och Enskilda banken
är att skapa en mer rationell bankenhet som bättre än de båda ban->

SkU 1971: 72

5

kerna var för sig kan möta ökade krav på finansiella tjänster inom och
utom landet. Om detta syfte tillgodoses finns det enligt utskottets mening
skäl anta att samgåendet mellan bankerna kan verksamt bidra till
den industriella expansionen i Sverige.

De uttalanden som görs i propositionen innebär såvitt utskottet kan
bedöma en garanti för att skattelättnader i de aktuella fallen kommer
att medges endast då sådana lättnader verkligen framstår som motiverade.

Med det anförda och då ett bifall till motionerna enligt utskottets
mening skulle innebära att riksdagen gjorde ett omotiverat avsteg från
beskattningsprinciper, som den tidigare godtagit, anser utskottet sig böra
tillstyrka bifall till propositionen i vad den hänvisats till utskottet. Det
anförda innebär att utskottet avstyrker samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen — med avslag på motionerna 1971: 1601, 1971:
1602 och 1971: 1603, i vad däri yrkas avslag på förslaget i
propositionen 1971: 166 om bemyndigande för Kungl. Maj:t
att medge dispens från skyldighet att erlägga statlig och kommunal
inkomstskatt samt utskiftningsskatt, och med bifall till
propositionen, i vad densamma hänvisats till skatteutskottet
— bemyndigar Kungl. Maj:t att i fall då ett bankaktiebolag
överlåter hela sin rörelse till ett annat bankaktiebolag och i
samband därmed upplöses — i enlighet med vad som förordas
i propositionen — medge befrielse från skyldighet att erlägga
statlig och kommunal inkomstskatt samt utskiftningsskatt
eller uppskov med att erlägga utskiftningsskatt;

B. att riksdagen avslår motionen 1971: 1601, i vad den innehåller
yrkande av innebörd, att aktieägare i Skandinaviska banken
och Stockholms enskilda bank inte bör erhålla befrielse
från skyldighet att erlägga skatt för realisationsvinst som kan
uppkomma när de överlåter sina aktier till resp. bankbolag.

Stockholm den 7 december 1971

På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås* (m), Engkvist (s),
fru Holmqvist* (s), herrar Kristenson (s), Wärnberg (s), Larsson i Umeå
(fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m), Wikner (s), Stadling (s), Olof
Johansson i Stockholm (c), Boo (c), Hörberg* (fp) och Björk i Gävle (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1971: 72

6

Reservation

av herrar Olof Johansson i Stockholm (c), Boo (c) och Björk i Gävle
(c), vilka ansett

dels att den mening i utskottets yttrande som ingår i andra stycket på
s. 4 och börjar med ”Utskottet anslöt” och slutar med ”jordbrukets krcditkassor”
bort ha följande lydelse:

”Utskottet anslöt sig därför i princip till Bankföreningens uppfattning
att utskiftningsskatt inte borde utgå vid banksammanslagningar,
eftersom motsvarande skattebelastning inte uppkom vid fusioner mellan
sparbanker och mellan jordbrukets kreditkassor.”

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 4 med
”Enligt skatteutskottets” och slutar på s. 5 med ”behandlade motionsyrkanden”
bort ha följande lydelse:

”Affärsbankerna har väsentliga uppgifter inte minst som exekutiva
organ för statens politik. Det gäller bl. a. inom ramen för valutareglcringen,
kontrollen av obligationsemissioner och kreditgivningen för
bostadsbyggandet. Kreditgivningen till företag påverkar dessutom direkt
och indirekt produktion och sysselsättning, struktur- och branschutveckling
samt regionala förhållanden. Denna nyckelroll för näringslivets
utveckling förstärks ytterligare genom befintliga ägandesamband
mellan banker och övrigt näringsliv, gemensamma styrelseledamöter,
personalunioner i övrigt och naturligtvis koncentrationsgraden inom
affärsbanksväsendet och näringslivet i dess helhet. Koncentrationsutredningen
har i betänkandet ”Kreditmarknadens struktur och funktionsrätt”
(SOU 1968: 3) kartlagt situationen på kreditmarknaden ur
dessa och andra aspekter.

Mot bakgrund av utredningens kartläggning och den fortsatta koncentrationsutvecklingcn
inom näringslivet också under senare år framstår
ett samgående mellan två av landets allra största banker, Skandinaviska
banken och Stockholms enskilda bank, som en fråga av stor
vikt. Motivet för samgåendet sägs vara att skapa en mera rationell
bankenhet, som bättre än de båda bankerna var för sig kan möta
ökade krav på finansiella tjänster inom och utom landet. Erfarenheterna
visar, att stora banker i sin kreditgivning främst inriktar sig på de
stora och attraktiva kunderna bland företagen. En ytterligare koncentration
inom affärsbanksväsendet kommer enligt utskottets mening
att ytterligare skärpa svårigheterna på kreditmarknaden för de mindre
och medelstora företagen och därmed stimulera till snabbare strukturomvandling
och koncentration i näringslivet. Det finns också påtagliga
risker för att en koncentration inom affärsbankssektorn drar med sig
ytterligare fusioner i konkurrensen om den attraktivaste delen av kreditmarknaden.
För den enskilde innebär fortsatt koncentration inom

SkU 1971: 72

7

bankväsendet nackdelar genom en minskad konkurrens. Samgåendet i
det aktuella fallet kan enligt utskottet inte heller motiveras enbart med
utlandskonkurrensens krav, eftersom samverkan mellan olika banker
i större finansieringsprojekt redan nu förekommer och står öppen även
fortsättningsvis.

Utskottet anser för sin del, att en fortsatt koncentration inom affärsbanksväsendet
har övervägande negativa konsekvenser och även ökar
riskerna för ytterligare förstärkt koncentrationsutveckling. Den industriella
expansionen i Sverige är beroende bl. a. av en väl fungerande
kreditmarknad, som betjänar alla storleksgrupper inom företagssektorn.
Den föreslagna fusionen skulle begränsa de mindre företagens utrymme
på kreditområdet.

När bevillningsutskottet 1969 uttalade sig för en likabehandling i
beskattningshänseende av bl. a. affärsbanker, sparbanker och ekonomiska
föreningar som ingår i jordbrukskasserörelsen så var detta en
följd av riksdagens beslut 1968 angående samordnad banklagstiftning.
I det sammanhanget uttalade utskottet sin mening i principfrågan
och hade inte att ta ställning till något konkret fusionsfall. 1 brist på
en näringspolitik för bankväsendet måste skatteutskottet nu ta ställning
till om skatteinstrumentet bör användas för att om möjligt påverka
strukturen inom branschen, dvs. pröva det konkreta fusionsfallet. Enligt
utskottets uppfattning står en sådan prövning i det enskilda fallet
väl i samklang med den av bevillningsutskottet uttalade principuppfattningen
från 1969. Denna kan inte innebära ett avståndstagande i
alla tänkbara fall från användning av skatteinstrumentet i näringspolitiskt
syfte och således inte heller i detta sammanhang. Däremot
är det naturligtvis en fördel om koncentrationsutredningens fortsatta
analyser kan leda fram till förslag också om andra medel och deras
användning på längre sikt inom bankväsendet.

I avvaktan på koncentrationsutredningens slutbetänkande bör enligt
utskottets mening skatteinstrumentet användas på ett sådant sätt, att den
nu aktuella fusionen om möjligt förhindras. I konsekvens härmed bör
Kungl. Maj:t ej utnyttja den dispensmöjlighet som föreligger för befrielse
från realisationsvinstbeskattning. Utskottet tillstyrker således bifall
till motionen 1971: 1602 i vad denna hänvisats till skatteutskottet.
Utskottets ställningstagande innebär bifall även till motionerna 1971:
1601 och 1971: 1603 i vad dessa innehåller yrkande om avslag på förslaget
om dispensrätt.”

och dels att utskottet under punkten A bort hemställa

”att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1602 och med anledning
av motionerna 1971: 1601 och 1971: 1603, i vad motionerna
hänvisats till skatteutskottet, avslår Kungl. Maj:ts proposition
1971: 166, i vad denna hänvisats till skatteutskottet”.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710020