Skatteutskottets betänkande nr 23 år 1971

SkU 1971:23

Nr 23

Skatteutskottets betänkande i anledning av motion angående befrielse
från arvsskatt för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna.

Motionen

I motionen 1971: 34 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas bl. a. ändrade
bestämmelser angående uttagande av arvsskatt i syfte att införa skattefrihet
för stiftelse och sammanslutning med huvudsakligt syfte att främja
religiösa ändamål.

Övriga till skatteutskottet hänvisade delar av motionen har behandlats
i betänkande nr 17.

Gällande bestämmelser m. m.

Staten är enligt 3 § förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt
befriad från sådan skatt. Detsamma gäller stiftelser och andra
sammanslutningar som ansetts främja ett i särskilt hög grad allmännyttigt
ändamål. Befriade är sålunda försvarsstiftelser samt stiftelser
med huvudsakligt ändamål att främja barns eller ungdoms vård och
fostran eller utbildning, vård av behövande ålderstigna, sjuka eller
lytta, eller vetenskaplig undervisning eller uppfostran. Skattebefrielsen
för staten omfattar bl. a. svenska kyrkan.

Andra allmännyttiga stiftelser och sammanslutningar är enligt 38 §
befriade från gåvoskatt men inte från arvsskatt. Till stiftelser av denna
art hör bl. a. sådana som främjar religiösa, välgörande eller sociala
ändamål. Dessa stiftelser arvsbeskattas enligt skatteklass lil, dvs. enligt
en skatteskala som i sina lägre skikt överensstämmer med den som gäller
för andra arvtagare än efterlevande make och barn men som beträffande
skattepliktiga lotter över 30 000 kr. stannar vid 30 % av överskjutande
belopp.

Kapitalskatteberedningen föreslog i sitt betänkande Kapitalbeskattningen
(SOU 1969: 54) att arvs- och gåvoskattefriheten skulle samordnas
och begränsas till att gälla i huvudsak staten, försvarsstiftelser och
sammanslutningar som främjar högre undervisning eller uppfostran.

1 Riksdagen 1971. 6 sami Nr 23

SkU 1971: 23

I prop. 1971: 71 föreslog departementschefen emellertid oförändrade
regler och åberopade som motiv härför att beredningens förslag vid
remissbehandlingen mött stark kritik. Endast mycket tungt vägande skäl
borde enligt hans mening föranleda inskränkningar i skattefriheten, och
de skäl som beredningen åberopat ansåg han inte tillräckligt övertygande.
Å andra sidan menade han att de rättssubjekt, som åtnjöt både
arvs- och gåvoskattefrihet, främjade en i så hög grad allmännyttig verksamhet
att andra organisationer inte hade anledning att känna sig tillbakasätta.
Bl. a. med hänsyn härtill var det enligt departementschefen
obefogat att, som föreslagits av några remissinstanser, utvidga arvsskattefriheten.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionen väcktes motioner om såväl
lättnader som skärpningar av stiftelsernas beskattning. Med anledning
härav framhöll bevillningsutskottet (BeU 1970:40) — som tidigare
erinrat om att koncentrationsutredningen i sitt betänkande Ägande och
inflytande inom det privata näringslivet (SOU 1968: 7) fäst uppmärksamheten
på stiftelsernas roll vid förmögenhetsfördelningen och ansett
att den i samband därmed förda debatten manade till försiktighet i fråga
om åtgärder som måste tolkas som ett ytterligare befästande av stiftelsernas
skatteförmåner — att motionsyrkandena berörde endast delar
av ett större frågekomplex. Detta frågekomplex borde enligt utskottets
mening bli föremål för en mer allsidig utredning än den kapitalskatteberedningen
enligt sina direktiv haft att verkställa. Utskottet förutsatte
att Kungl. Maj:t uppmärksammade dessa spörsmål och avstyrkte därför
motionerna. Betänkandet godkändes av riksdagen.

Enligt direktiven för företagsskatteberedningen (Fi 1970: 77) bör beredningen
ta upp frågan om friheten från inkomst- och förmögenhetsskatt
för vissa stiftelser. Vid sin prövning av denna fråga bör utredningen
bl. a. överväga om den ändamålsbestämning som f. n. gäller som
villkor för skattefrihet är lämplig. Det kan enligt direktiven ifrågasättas
om inte villkoren bör göras snävare mot bakgrunden av den utveckling
samhällets verksamhet numera fått på hithörande område.

Utskottet

Yrkandet i motionen 1971: 34, att de fria trossamfunden och invandrarkyrkoma
skall befrias inte såsom nu endast från gåvoskatt utan även
från arvsskatt, skall ses bl. a. mot bakgrunden av att svenska kyrkan
är befriad från båda dessa skatter. Enligt motionärernas uppfattning
bör en större jämlikhet åstadkommas mellan svenska kyrkan och övriga
trossamfund, vilka bedriver en från allmän synpunkt betydelsefull verksamhet
under ekonomiskt ogynnsamma villkor.

I stort sett motsvarande yrkanden, som det skatteutskottet nu har att

SkU 1971: 23

behandla, har vid upprepade tillfällen avvisats av riksdagen. Som departementschefen
anförde i prop. 1970: 71 till föregående års riksdag,
främjar de rättssubjekt, som åtnjuter både arvs- och gåvoskattefrihet,
en i så hög grad allmännyttig verksamhet att andra organisationer inte
har anledning att känna sig tillbakasätta. Ett bifall till yrkandet i den
nu ifrågavarande motionen skulle emellertid föranleda att även andra
allmännyttiga organisationer skulle kunna ställa befogade krav på samma
förmånliga behandling. Att nu ytterligare befästa deras förmåner
vid beskattningen bör — bl. a. av skäl som bevillningsutskottet anfört
i sitt betänkande 1970: 41 — inte komma i fråga. Skatteutskottet vill
i sammanhanget också påpeka att den numera tillsatta företagsskatteberedningen
(Fi 1970: 77) enligt sina direktiv har att överväga om inte
villkoren för stiftelsernas skatteförmåner bl. a. vid inkomstbeskattningen
bör göras snävare.

Det av motionärerna påtalade förhållandet att svenska kyrkan är befriad
från arvsskatt beror inte på dess ändamål utan på att den fortfarande
utgör ett statsorgan. Staten är — liksom vissa stiftelser med
ett i särskilt hög grad allmännyttigt ändamål — befriad från arvsskatt.
Att religiösa och andra allmännyttiga sammanslutningar befriats från
gåvoskatt har motiverats med att en gåvobeskattning i dessa fall i alltför
hög grad skulle motverka benägenheten att ge gåvor till allmännyttiga
ändamål. Denna synpunkt kan emellertid inte åberopas som skäl
för befrielse från arvsskatt. Bortsett från arv till make och barn beräknas
nämligen arvsskatten för dessa sammanslutningar efter samma eller
— beträffande skattepliktiga lotter över 30 000 kr. — väsentligt
gynnsammare regler än som gäller för andra skattskyldiga.

Utskottet avstyrker således motionen 1971: 34.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1971: 34, i vad den behandlas i
detta betänkande.

Stockholm den 15 april 1971

På skatteutskottets vägnar

ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Engkvist (s), fruar Nettelbrandt* (fp),
Holmqvist* (s), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m), Wikner (s),
Sundkvist* (c), Stadling (s) och Olof Johansson i Stockholm (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

SkU 1971: 23

Reservation

av fru Nettelbrandt (fp), herrar Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå
(fp), Nilsson i Trobro (m), Sundkvist (c) och Olof Johansson i Stockholm
(c), vilka

dels anfört följande:

»Som framhålls i motionen 1971: 34 driver de fria trossamfunden
och invandrarkyrkorna en i hög grad allmännyttig verksamhet under
ekonomiskt ogynnsamma villkor. Trots en allmän strävan att åstadkomma
större jämlikhet med svenska kyrkan, har skillnaderna i ekonomiska
förutsättningar ökat. Införandet av den allmänna arbetsgivaravgiften
och de höjda indirekta skatterna har bidragit till denna utveckling, eftersom
dessa trossamfund inte liksom svenska kyrkan kan kompensera sig
för uppkommande kostnadsökningar genom höjd utdebitering.

De skilda villkor som gäller för svenska kyrkan och för övriga trossamfund
framträder bl. a. i de olika regler som gäller vid arvsbeskattningen.
Om en sammanslutning skall erlägga arvsskatt eller ej avgörs
i princip med hänsyn till arten av den verksamhet sammanslutningen
bedriver. Fastän verksamhetens art inom svenska kyrkan och de övriga
trossamfunden i allt väsentligt är identisk, är emellertid svenska kyrkan
i motsats till de sistnämnda befriad från arvsskatt.

Att tidigare års riksdagar avvisat i och för sig välmotiverade motionsyrkanden,
att sådana rättssubjekt som är befriade från gåvoskatt
skall befrias även från arvsskatt beror inte på skilda uppfattningar i
ovan angivna hänseenden, utan på skäl som delvis fallit bort sedan ställning
numera tagits till kapitalskatteberedningens år 1969 framlagda betänkande.
De invändningar, som vid 1970 års riksdag kvarstod mot motionsyrkanden
av denna innebörd, var att de från arvsskatt befriade
rättssubjekten främjar en i så hög grad allmännyttig verksamhet, att
andra organisationer inte hade anledning att känna sig tillbakasätta och
att den förda debatten om stiftelsernas roll vid förmögenhetsfördelningen
manade till försiktighet i fråga om åtgärder som kunde befästa
stiftelsernas förmåner vid beskattningen.

Yrkandet i motionen 1971: 34 berör emellertid endast religiösa organisationer.
Dessa är, som framgår av vad vi tidigare anfört, missgynnade
vid beskattningen, och några svårigheter att avgränsa dessa organisationer
från sådana stiftelser, som torde ha avsetts i det återgivna
uttalandet, föreligger inte.

Vi delar således motionärernas uppfattning att det är både rimligt
och angeläget att skyndsamt medge skattefrihet för testamentariska förordnanden
till förmån för de fria trossamfunden och invandrarkyrkorna.
Ett ytterligare skäl härtill är den bristande överensstämmelsen mellan
beskattningsreglerna vid arv och gåva. Att gåvor är befriade från

SkU 1971: 23

skatt innebär ofta att rena tillfälligheter avgör om en donation skall
beskattas eller ej. Många personer som har bestämt sig för att överlämna
en del av sin förmögenhet till ett trossamfund av detta slag känner
ej till skattekonsekvenserna av att detta ej sker under livstiden.

Med det anförda tillstyrker vi motionen 1971: 34 i nu ifrågavarande
del.»

dels ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen 1971: 34 i nu ifrågavarande
del antar följande

Förslag till

Förordning

om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 §•

Från skattskyldighet

akademi och sådan stiftelse eller
sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig
undervisning eller forskning.

Skattebefrielse enligt

vissa släkter;

akademi, trossamfund, invandrarkyrka
och sådan stiftelse eller
sammanslutning, som har till huvudsakligt
ändamål att främja vetenskaplig
undervisning eller forskning.

eller sammanslutning.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1971. Äldre bestämmelser
tillämpas dock om skattskyldighet inträtt dessförinnan.

TRYCKERI BOLAGET IVAR H/EGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1971