Skatteutskottets betänkande nr 20 år 1971

SkU 1971:20

Nr 20

Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner om rätten till
avdrag vid beskattningen för reklam- och representationskostnader.

Motionerna

I detta betänkande behandlas följande motioner:

1. motionen 1971: 313 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk),
vari hemställs att riksdagen beslutar att till anvisningarna till 29 § kommunalskattelagen
(1928: 370) foga en ny punkt 19 av nedan angivna
lydelse:

Anvisningar

till

29 §.

19. Avdrag må ej göras för mer än 50 procent av utgifter för reklamändamål.

2. motionen 1971: 582 av herr Bergqvist m. fl. (s), vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en översyn av reglerna
angående avdrag vid beskattningen för representationskostnader.

Gällande bestämmelser m. m.

Reklamkostnader

Vid beräkning av inkomst av rörelse får enligt 29 § kommunalskattelagen
avdrag göras för allt som är att anse som driftkostnader. Reklamkostnader
hänförs i praxis regelmässigt till sådana kostnader.

I Sverige beskattas reklam endast inom ramen för mervärdeskatten.
Mervärdeskattens konstruktion gör emellertid att denna skatt inte medför
någon kostnad för de företagare m. fl. som själva är skattskyldiga för
sin omsättning. Den ingående skatten på dessa kostnader får nämligen
dras av från den mervärdeskatt som skall erläggas för den egna omsättningen
i likhet med vad som i allmänhet gäller för sådan ingående skatt.
Bankföretag, försäkringsbolag, resebyråer, företag i nöjesbranschen och
andra som inte själva är skattskyldiga till mervärdeskatt drabbas emellertid
av den mervärdeskatt som debiteras för deras annonsering.

Reklam är föremål för beskattning i åtskilliga Ender.

Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 20

SkU 1971: 20

2

I Italien är sålunda all reklam underkastad skatt. Denna kan utgå antingen
med en fix avgift eller med belopp som avvägs med hänsyn till
reklamens omfattning och varaktighet. Den kan också bestämmas till
viss procent av reklamkostnaden. Även Belgien och Grekland har en omfattande
reklambeskattning. Den drabbar såväl annonsering som olika
former av reklamtjänster. I Österrike är reklamuppdrag underkastade
omsättningsskatt med 5,25 %. Denna betalas av reklambyrån. All annonsering
i tidningar, radio, TV och på film är underkastad en reklamskatt
om i regel 10 %, vilken betalas av annonsören. I England beskattas televisionsreklam
med 11 % av kostnaden för sändningstiden och i Schweiz
och Japan kan avgifter tas ut på utomhusreklam. I Frankrike slutligen är
annonstjänster underkastade skatt med viss procent.

Bevillningsutskottet avstyrkte år 1970 (BeU 1970: 23) bifall till ett
motionsyrkande av samma innehåll som det i motionen 1971: 313 framställda.
Bevillningsutskottet hänvisade därvid till att reklamutredningen
enligt sina direktiv hade att uppmärksamma den betydelse av positiv och
negativ art som reklamen hade från hela samhällets synpunkt och att utredningen
därvid också hade att ta hänsyn till reklamkostnadernas omfattning
och utveckling. Med hänsyn till att reklamutredningen enligt
vad utskottet inhämtat därvid också skulle komma att undersöka reklamens
ställning i beskattningshänseende saknades enligt utskottets mening
anledning biträda motionsyrkandet.

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Representationskostnader

Enligt punkt 1 av anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen är utgifter
för representation och liknande ändamål att hänföra till omkostnader
i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med verksamheten.
Sådant samband kan enligt samma författningsrum anses föreligga
då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla affärsförbindelser
och liknande eller då utgifterna avser jubileum för företaget, invigning
av mera betydande anläggning för verksamheten, stapelavlöpning
eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att hänföra till
personalvård. Avdrag får inte åtnjutas med större belopp än som kan anses
skäligt. Bestämmelserna om avdrag för representationskostnader har
kombinerats med regler i 25 a § taxeringsförordningen, enligt vilka det
åligger den som yrkat avdrag för representation att vid självdeklarationen
foga noggranna uppgifter om arten och omfattningen av denna
jämte noggrann specifikation hur kostnaderna fördelar sig på olika typer
av representation.

Riksskattenämnden har meddelat anvisningar till ledning för taxe -

SkU 1971: 20

3

ringsmyndigheterna angående avdrag för representation eller liknande
ändamål (RN Ser I nr 7/1967 p. 2, jfr nr 9/1970 p. 2).

Nämnden anför bl. a. följande.

1. Allmänna synpunkter

På sätt framgår av stadgandet i andra stycket av punkt 1 av anvisningarna
till 20 § kommunalskattelagen är utgifter för representation och
liknande ändamål att hänföra till omkostnader i förvärvskälla endast under
förutsättning att utgifterna har omedelbart samband med verksamheten
i förvärvskällan. Därmed har i lagen markerats, att avdragsrätten
icke omfattar kostnader för sällskapsliv av personlig natur, personlig
gästfrihet och dylikt.

Representationen kan rikta sig antingen utåt gentemot den skattskyldiges
affärsförbindelser och liknande eller också inåt gentemot företagets
personal i form av personalfester och dylikt (intern representation).
Fråga kan också vara om s. k. indirekta representationskostnader t. ex.
kostnader för underhåll, löner etc. avseende fastighet, inventarier m. m.
som helt eller huvudsakligen används för representationsändamål eller
liknande.

II. Representation i samband med af färsförhandlingar och liknande

För att det i kommunalskattelagen för avdragsrätt uppställda kravet
på omedelbart samband mellan representationen och verksamheten i förvärvskällan
skall anses uppfylld, bör dylikt samband föreligga såväl med
avseende å tiden för representationen och platsen för densamma som
med avseende å den eller de personer gentemot vilka representationen
riktar sig. Representationen skall — för att kostnaden vid inkomsttaxeringen
skall anses såsom avdragsgill — ingå såsom ett naturligt led i
affärsförhandlingar; representationen skall med andra ord vara ett uttryck
för sedvanlig gästfrihet i form av värdskap vid inledande av affärsförhandlingar,
under förhandlingarna eller såsom en avslutning å desamma.
Till affärsförhandlingar bör därvid hänföras ej blott förhandlingar
om köp eller försäljning utan även andra förhandlingar i och för
verksamheten, t. ex. förhandlingar med konsulter och experter av olika
slag samt förhandlingar angående kollektivavtal och liknande. För avdragsrätten
är det utan betydelse om förhandlingarna i fråga föres med
representanter för visst annat företag eller om vederbörande vid ett och
samma tillfälle förhandlar med en grupp av affärsförbindelser, t. ex. då
ett grossistföretag i anledning av förändringar i marknadsläget inbjudit
sina återförsäljare till gemensamma överläggningar angående verksamhetens
fortsatta bedrivande. Vidare är det för avdragsrätten utan betydelse
om inledda förhandlingar resulterar i ett avtal eller om förhandlingarna
blir resultatlösa.

Gästfrihet mot affärsförbindelser utan ett mera direkt samband med
affärsförhandlingar bör däremot icke anses såsom en avdragsgill omkostnad
i förvärvskällan.

SkU 1971: 20

4

Såsom avdragsgill representationskostnad bör icke heller anses kostnad,
som hänför sig till andra personer än dem som har en mera direkt
anknytning till affärsförhandlingama i fråga. Om till en representationsmåltid
inbjudits även anhöriga eller goda vänner till de av förhandlingarna
berörda personerna, är kostnaden för dessa utomstående icke en avdragsgill
utgift i förvärvskällan.

Enligt lagtexten och uttalanden under förarbetena får i det enskilda
fallet avdrag icke medgivas med större belopp än som kan anses skäligt;
detta betyder att i den mån utgiften avser representation, som innebär en
mera lyxbetonad livsföring, avdrag regelmässigt icke medgives för denna
del av utgiften. För att härutinnan vinna en likformig lagtillämpning i
olika delar av landet anser riksskattenämnden — ehuru nämnden är väl
medveten om svårigheterna att fixera några belopp, som ur alla synpunkter
är fullt godtagbara — det likväl vara nödvändigt att ange vissa
prisramar för representationsmåltider, vilka ramar icke får överskridas
när ej särskilda skäl till annat föranleder. I enlighet härmed bör, om
utgift för representation enligt det förut sagda över huvud är avdragsgill,
avdrag i regel icke medgivas med högre belopp än nedan sägs:

a) för representation utom hemmet i form av middag eller supé bör
avdrag medges med högst 85 kronor per person;

b) för representation utom hemmet i form av lunch bör avdrag medges
med högst 40 kronor per person.

De angivna beloppen avser pris inklusive serveringsavgift men exklusive
mervärdeskatt.

För den som icke är redovisningsskyldig enligt förordningen om mervärdeskatt
utgör prisramarna 85 kronor resp. 40 kronor ökat med beloppet
för mervärdeskatt.

I de fall, då representationen riktas mot i utlandet bosatt person,
vilken besöker Sverige i egenskap av representant för ett stort utländskt
företag, bör ovan angivna prisramar icke tillämpas. Icke heller bör i sådana
fall gälla den i det föregående angivna inskränkningen, att avdrag
icke medgives för representationskostnader avseende anhöriga till de av
förhandlingarna direkt berörda personerna.

Beträffande representation, som förlägges till den skattskyldiges hem
och där kostnaden sålunda icke kan verifieras genom restaurangnota
(jfr vad nedan under avdeln. VI sägs), bör förenämnda prisramar icke
heller tillämpas utan bör avdrag medgivas med belopp, som på grundval
av företedd utredning framstår som skäligt. Högre avdrag än enligt
förenämnda prisramar bör icke medgivas.

III. Representation i samband med jubileum, invigning av anläggning,
slapelavlöpning och jämförliga händelser

För att jubileumskostnad skall kunna anses såsom avdragsgill bör
fråga vara om en mera betydande milstolpe i företagets verksamhet såsom
25-, 50-, 75- och 100-årsjubileum etc.

Den form av jubileumsfestlighet, som sedvanemässigt förekommer i här
avsedda sammanhang, riktar sig merendels inte enbart mot företagets
huvudsakliga affärsförbindelser utan har även ett vidare syfte såsom en
form av personalvård eller såsom ett led i företagets publicrelationsverk -

samhet. I jubileumsfestligheterna brukar därför deltaga företagets anställda,
eventuellt jämte fruar, samt representanter för myndigheter och
pressen. Även den del av kostnaden, som hänför sig till dessa utomstående
personer, bör regelmässigt anses såsom avdragsgill.

Kostnad för representation i samband med invigning av anläggning
bör anses som avdragsgill endast under förutsättning att fråga är om en
anläggning, som med hänsyn till det ifrågavarande företagets storlek och
omfattning är att anse som mera betydande.

Förhållandena med avseende å jubiléer, invigningar och stapelavlöpningar
torde vara så växlande, att några prisramar här icke bör angivas.
Självfallet gäller emellertid den allmänna regeln, att avdrag bör vägras i
den mån fråga är om utgifter för en mera lyxbetonad livsföring. De under
avdeln. II angivna prisramarna bör härvid kunna tjäna till viss ledning.

Till representation av under denna rubrik hänförlig karaktär får även
anses höra representation i samband med industrivisningar och liknande.

Det förekommer också att, i anslutning till ett företags publicrelationsverksamhet,
gästfrihet utövas mot t. ex. riksdagsutskott, till landet officiellt
inbjudna utländska journalister m. fl. som besöker företaget i studiesyfte.
Exportföretag torde vidare ha anledning att, i anslutning till
diskussioner med svenska diplomater på besök i Sverige eller med
svenska handelsdelegater och liknande, utöva representation gentemot
dem. Kostnader för dylik representation bör såsom regel anses såsom en
i förvärvskällan avdragsgill utgift. Beträffande prisramar bör härvid
gälla vad ovan under avdeln. II anförts.

IV. Representation gentemot anställda i samband med personalfester, informationsmöten
och dylikt

I begreppet personalvård ingår bl. a. personalfester t. ex. jul- eller nyårsfester
— och informationsmöten för anställda. Hit hör även representation
gentemot företagsnämnder i samband med nämndsammanträden.
Avdragsrätt för dylika kostnader föreligger i princip oavsett omfattningen
av den verksamhet som den skattskyldige bedriver, och utan avseende
på om representationen vänder sig till en större eller mindre krets. Fråga
får dock inte vara om sällskapsliv eller gästfrihet av personlig art.

För att kostnaden skall anses avdragsgill bör representationen sålunda
regelmässigt avse endast enklare former av traktering — därvid kostnaden
per person icke bör överstiga två tredjedelar av det högsta avdragsbelopp,
som för bjudning av motsvarande slag medgives enligt de i
avdeln. II angivna prisramarna.

Såsom avdragsgill representationskostnad bör icke räknas kostnad för
måltider i samband med styrelsesammanträde, revision, bolagsstämma
eller föreningsstämma. Detta uttalande syftar dock ej på s. k. arbetsluncher
av enklare beskaffenhet utan vin- eller spritförtäring.

V. Representation i form av gåvor

Reklamgåvoma är såsom regel artiklar av förhållandevis ringa värde,

SkU 1971: 20

6

som överlämnas till ett större antal personer och som antingen har direkt
anknytning till givarens produktion eller utgöres av enklare s. k. presentartiklar
såsom almanackor, pennknivar, plånböcker o. s. v. Kostnaden
för dylika reklamgåvor bör anses som avdragsgill.

Representationsgåvan är en i kommersiella sammanhang förekommande
gåva från ett företag till annat företag eller representant för detsamma,
avsedd att bidraga till goda personliga förbindelser mellan företagen.

Även beträffande representationsgåvor gäller, att avdrag icke bör i det
enskilda fallet medgivas med större belopp än som kan anses skäligt.
Detta innebär — då avdrag icke får ske för utgifter för mera lyxbetonad
livsföring — att avdrag icke bör medges för dyrbarare gåvor. Utan
hinder av det nyss sagda bör emellertid — med hänsyn till de särskilda
förhållanden som föreligger i fråga om sjösättningssmycken — avdrag
medgivas för dylik gåva, dock endast i den mån kostnaden för smycket
icke uppgår till större belopp än som är skäligt i förhållande till bl. a. det
avtalade fartygspriset.

Kostnad för gåvor av sådana konsumtionsvaror som t. ex. rökt lax,
renkött, starköl, sprit, klädespersedlar eller dylikt, som icke har samband
med givarens verksamhet, bör i intet fall anses såsom en vid taxeringen
avdragsgill utgift.

Representationsgåvor till affärsförbindelser vid helger eller personliga
högtidsdagar bör icke anses som avdragsgill omkostnad i förvärvskälla.
Ej heller bör kostnad för kransar eller blommor i samband med dödsfall
anses avdragsgill. Representationsgåvor, varom nu sagts, får nämligen
anses ha ett sådant inslag av personlig natur, som utesluter avdragsrätt.

Riksdagen avvisade år 1970 — i enlighet med bevillningsutskottets
hemställan i betänkande 1970: 23 ett motionsyrkande av innebörd att
rätten till avdrag för representationskostnader skulle slopas. Bevillningsutskottet
framhöll vid sitt bemötande av motionsyrkandet bl. a. följande.

Utskottet kan inte dela motionärernas uppfattning att rätten till avdrag
för representation bör upphävas. Sådan representation som från affärsmässiga
synpunkter ter sig naturlig och berättigad bör enligt utskottets
mening vara avdragsgill. Utskottet är inte av den uppfattningen att avdragsrätten
är föremål för något utbrett missbruk eller att skattedomstolarnas
gränsdragning mellan vad som i skattehänseende skall betraktas
som avdragsgill representation eller icke avdragsgill levnadskostnad kännetecknas
av något påtagligt godtycke. Det ligger i sakens natur att
representationsutgifter med nödvändighet måste innefatta också levnadskostnader.

Såvitt utskottet kan bedöma innebär kommunalskattelagens regler i
förevarande hänseende i förening med de möjligheter till effektiv kontroll
av representationsavdrag som taxeringsförordningen numera erbjuder
jämte de noggranna anvisningar i ämnet som utfärdats av riksskattenämnden
en garanti för att rätten till avdrag för representation inte i
någon större omfattning kan användas i skatteundandragande syfte.

SkU 1971: 20

7

Utskottet

De motioner utskottet behandlar i detta betänkande tar upp frågor
om avdrag vid beskattningen för reklam- och representationsutgifter.
Motionärerna i motionen 1971: 313 anser en omedelbar begränsning av
reklamvolymen nödvändig och föreslår i sådant syfte — i avvaktan på
resultatet av reklamutredningens arbete — en provisorisk skatteregel
av innebörd att utgifter för reklamändamål skall vara avdragsgilla endast
till halva beloppet. I motionen 1971: 582 kritiseras från olika synpunkter
rätten till avdrag för representationskostnader. Motionärerna
framhåller bl. a. att det av ekonomiska, kontrolltekniska, rättvise- och
andra skäl kan vara motiverat att helt avskaffa rätten till avdrag för
representationskostnader. De har emellertid, av hänsyn bl. a. till exportindustrin,
begränsat sitt yrkande till att avse en översyn av de regler
som gäller i fråga om avdrag för representationsutgifter.

Av den inledningsvis lämnade redogörelsen framgår att reklamutredningen
(1967 K: 43) enligt sina direktiv har att uppmärksamma den
betydelse av positiv och negativ art sorn reklamen har från hela samhällets
synpunkt och att utredningen därvid också skall ta hänsyn till
reklamkostnadernas omfattning och utveckling. Enligt vad utskottet erfarit
pågår f. n. inom utredningen undersökningar rörande reklamens
ställning i skattehänseende och möjligheterna att genom en beskattning
åstadkomma en begränsning av reklamvolymen. Utredningen väntas
lägga fram ett betänkande rörande bl. a. dessa frågor i höst.

Utskottet förordar att resultatet av den pågående utredningen avvaktas
och avstyrker således bifall till lagstiftningsyrkandet i motionen
1971:313.

De bestämmelser om avdrag för representationskostnader vilka redovisats
i det föregående tillkom i syfte att begränsa rätten till avdrag för
representationsutgifter. Målsättningen var att söka komma till rätta med
det tidigare missbruket av avdragsrätten utan att försvåra den verksamhet
som från kommersiella och andra utgångspunkter framstod som
motiverad. Såvitt utskottet kan bedöma har bestämmelserna om avdrag
för representationskostnader i huvudsak tillgodosett detta syfte. Utskottet
kan således i princip ansluta sig till den av bevillningsutskottet
vid 1970 års riksdag gjorda bedömningen (BeU 1970: 23) att avdragsrätten
numera inte är föremål för något utbrett missbruk. De skattskyldiga
och de tillämpande myndigheterna är inte längre hänvisade till en
godtycklig bedömning av frågan i vad mån en utgift kan anses avdragsgill
eller ej utan har förhållandevis fasta, av riksskatteverket lämnade
normer att hålla sig till. Enligt skatteutskottets uppfattning torde flertalet
företag lojalt följa dess normer vid beräkning av sina i beskattningshänseende
avdragsgilla representationskostnader.

Den omständigheten att representationsutgifter med nödvändighet

SkU 1971: 20

8

måste innefatta också levnadskostnader är emellertid enligt utskottets
mening en omständighet som ger beskattningsmyndigheter och skattedomstolar
särskild anledning att kontrollera riktigheten av lämnade
uppgifter om arten och omfattningen av ett företags representation. Om
så inte sker kan avdrag i särskilda fall komma att medges i en omfattning
som inte varit avsedd vid bestämmelsernas tillkomst.

En av det nyinrättade riksskatteverkets huvuduppgifter är att följa
skattelagstiftningen och dess tillämpning. Det kan enligt utskottets mening
förutsättas att verket kommer att följa utvecklingen på förevarande
område och vidta de ändringar i anvisningarna sorn kan visa sig
motiverade.

På grund av det anförda och med utgångspunkt i uppfattningen, att
rätten till avdrag för sådan representation som från affärsmässiga synpunkter
ter sig naturlig och berättigad bör bestå, avstyrker utskottet
bifall till utredningsyrkandet i motionen 1971: 581.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår

1. motionen 1971: 313

2. motionen 1971: 582.

Stockholm den 30 mars 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg
(s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s), Nilsson i Trobro (m), Wikner
(s), Sundkvist (c), Levin (fp), Björk i Gävle* (c) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

KL Beckmans Tryckerier AB* Stockholm