Skatteutskottets betänkande nr 16 år 1971

SkU 1971:16

Nr 16

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till skattebrottslag, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1971: 10 har Kungl. Maj:t under åberopande av statsrådsprotokollet
över finansärenden för den 29 juni 1970 och den 4 januari
1971 och lagrådets protokoll för den 10 december 1970 föreslagit
riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1) skattebrottslag,

2) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

3) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

4) lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning,

5) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

7) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

8) förordning om ändring i förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter,

9) förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt,

10) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt,

11) förordning om ändring i förordningen (1970: 99) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten,

12) förordning om ändring i förordningen (1941: 251) om särskild
varuskatt,

13) förordning om ändring i förordningen (1943: 477) om skatt å
vissa pälsvaror,

14) förordning om ändring i förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt,

15) förordning om ändring i förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion
m. m.,

16) förordning om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift
för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,

17) förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt
å motorfordon i vissa fall,

1 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 16

SkU 1971:16

18) förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän
energiskatt,

19) lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning
av malt- och läskedrycker,

20) förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt
å vissa varor,

21) förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt,

22) förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt,

23) förordning om ändring i förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt,

24) förordning om ändring i förordningen (1964: 352) om gasolskatt,

25) lag om ändring i lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering,

26) förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

27) lag om ändring i bokföringslagen (1929: 117),

28) lag om ändring i förordningen (1967: 139) om obligatorisk statsplombering
av utsädesvara och om växtförädlingsavgift,

29) lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser
om prisreglering på jordbrukets område,

30) förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624).

I propositionen föreslås en reform av påföljdssystemet i fråga om
överträdelse mot skatte- och avgiftsförfattningar. Syftet är bl. a. att
åstadkomma en effektivare och jämnare rättstillämpning. Detta avses
ske genom att avgifter av ny typ införs, s. k. s k a 11 e- e 11 e r avgiftstillägg
och förseningsavgift, som beslutas i administrativ
ordning. Allvarligare fall av överträdelser skall emellertid bestraffas
i vanlig ordning och således komma under allmän domstols
prövning. För sådana fall föreslås också en väsentlig straffskärpning.
Reformen omfattar flertalet skatter och allmänna avgifter i egentlig mening
samt arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens finansiering.
Tullar samt skatter och avgifter som tas ut vid import berörs emellertid
inte av reformen.

Skattetillägg eller avgiftstillägg påförs enligt förslaget
när någon lämnat oriktigt skriftligt meddelande till myndighet och
detta skulle kunna leda till för lågt beskattningsresultat resp. för låg arbetsgivaravgift.
Förseningsavgift tas ut vid försummelse att i
rätt tid avge deklaration eller arbetsgivaruppgift.

Skattetilläggets storlek är i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten
50 °/o samt i fråga om de indirekta skatterna och arbetsgivaravgifterna
20 °/o av det skatte- eller avgiftsbelopp som skulle ha undandragits om
det oriktiga meddelandet följts. Förseningsavgiften är i fråga om in -

SkU 1971:16

komst- och förmögenhetsskatten 1 °/o av den högsta beskattningsbara inkomsten
och 0,3 °/o av den beskattningsbara förmögenheten till den del
den överstiger skattefritt belopp samt i fråga om arbetsgivaravgifterna
5 °/o av den fastställda slutliga avgiften. Avgiften är maximerad till 300
kr. eller i de fall då deklaration eller arbetsgivaruppgift inte avgetts trots
anmaning 600 kr. Förseningsavgiften i fråga om de indirekta skatterna
är enligt förslaget 100 kr., i vissa fall 200 kr.

Det föreslås möjligheter till befrielse från avgifter av nämnda slag under
vissa omständigheter, t. ex. vid ursäktlighet på grund av ålder, sjukdom
eller bristande erfarenhet. Närmare anvisningar för tillämpning av
de nya administrativa sanktionsformerna i vad de gäller skatt avses skola
meddelas av riksskatteverket.

I fråga om de straffrättsliga påföljderna är de centrala
straffbestämmelserna samlade i en särskild lag, skattebrottslagen, som
föreslås skola ersätta den nuvarande skattestrafflagen.

Huvudbrottet kallas skattebedrägeri. Detta motsvarar närmast det nuvarande
falskdeklarationsbrottet. Även underlåtenhet att lämna deklaration
eller därmed jämförlig handling kan under vissa omständigheter
föranleda ansvar för skattebedrägeri.

Straffet vid skattebedrägeri föreslås bli fängelse i högst två år. Vid
grovt brott är maximum sex års fängelse. I ringa fall skall endast utgå
böter. Böter utdöms som dagsböter och inte som nu i normerade böter.
Ringa brott skall åtalas endast om särskilda omständigheter föreligger.

Det nuvarande brottet vårdslös deklaration motsvaras i förslaget av
brottet vårdslös skatteuppgift. Vårdslöshetsbrottet avser endast fall då
gärningen rör betydande belopp. Deklarationsförsummelse på grund av
vårdslöshet skall inte leda till påföljd enligt skattebrottslagen.

Arbetsgivare som lämnar oriktig uppgift om innehållen källskatt till
uppbördsmyndighet eller underlåter att lämna uppgift om innehållen
skatt skall under vissa förutsättningar enligt förslaget bestraffas för uppbördsbrott.
Straffet för det uppsåtliga brottet, som kallas oredlig uppbördsredovisning,
är fängelse i högst ett år. Vid grov oaktsamhet från
gärningsmannens sida blir straffet böter eller fängelse i högst sex månader.
Övriga brott mot uppbördssystemet skall liksom hittills bestraffas
enligt särskilda bestämmelser i uppbördsförordningen m. fl. författningar.

Slutligen innehåller förslaget till skattebrottslag en straffbestämmelse
för det fall att någon åsidosätter bokföringsskyldighet eller annan särskild
föreskriven räkenskapsskyldighet och därigenom föranleder att
myndighets kontrollverksamhet beträffande skatt eller avgift allvarligt
försvåras. Brottet kallas försvårande av skattekontroll och bestraffas
med böter eller fängelse i högst två år.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari
1972.

SkU1971:16

Författningsförslagen har följande lydelse.

1) Förslag
till

Skattebrottslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning
av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), förordningen
(1933:395) om ersättningsskatt, förordningen (1941:416) om arvsskatt och
gåvoskatt, förordningen (1946:324) om skogsvårdsavgift, förordningen
(1947: 576) om statlig inkomstskatt, förordningen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, förordningen (1958:295) om sjömansskatt, förordningen
(1970: 99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2. förordningen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943:
477) om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt,
förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m. m., förordningen
(1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av
fettemulsion m. m., förordningen (1956:545) angående omsättningsskatt å
motorfordon i vissa fall, förordningen (1957:262) om allmän energiskatt,
förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,
förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor, förordningen
(1961:372) om bensinskatt, förordningen (1961:394) om tobaksskatt,
förordningen (1961:653) om brännoljeskatt, stämpelskatteförordningen
(1964:308), förordningen (1964:352) om gasolskatt, förordningen
(1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1968: 430) om
mervärdeskatt,

3. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring i vad avser obligatorisk
försäkring, lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt
lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete
m. m., förordningen (1960: 77) angående byggnadsforskningsavgift, lagen
(1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering, lagen (1962:381) om
allmän försäkring, lagen (1962: 398) örn finansiering av folkpensioneringen,
förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördsförordningen (1953: 272).

Lagen tillämpas ej om skatten eller avgiften fastställes eller uppbäres i
den ordning som gäller för tull och ej heller beträffande restavgift, skattetillägg
eller liknande avgift.

2 §

Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift
uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med
för högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.

SkU1971:16

Detsamma gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras
med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig
handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller
den han företräder.

3 §

Om brott som avses i 2 § är att anse som ringa, dömes för skatteförseelse
till böter.

4 §

Om brott som avses i 2 § är att anse som grovt, dömes för grovt skattebedrägeri
till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det
rört mycket betydande belopp eller eljest varit av synnerligen farlig art.

5 §

Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift
av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
fara för att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas
med för högt belopp dömes, om gärningen rör betydande belopp,
för vårdslös skatteuppgift till böter eller fängelse i högst två år.

6 §

För försök till skattebedrägeri och grovt skattebedrägeri dömes till ansvar
enligt 23 kap. 1 § brottsbalken.

7 §

Den som uppsåtligen underlåter att till uppbördsmyndighet avge föreskriven
handling avseende redovisning av skatt eller avgift, som innehållits för
annan, eller avger sådan handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder
fara för att innehållen skatt eller avgift med orätt belopp påföres den
uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan dömes för oredlig uppbördsred.
ovisn.ing

8 §

Om brott som avses i 7 § är att anse som ringa dömes för bristande uppbördsredovisning
till böter.

9 §

Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 7 § dömes för
vårdslös uppbördsredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

10 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet
eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper, som föreskrives
för vissa uppgiftsskyldiga, och därigenom allvarligt försvårar myndighets
kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift
dömes för försvårande av skattekontroll till böter eller fängelse i högst
två år.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan
ådömas enligt brottsbalken.

SkU 1971:16

11 §

Med myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift förstås i denna lag
även sådant preliminärt eller slutligt beslut som på grund av särskild föreskrift
skall anses meddelat.

12 §

Ansvar enligt 2—9 § inträder ej för den som frivilligt vidtager åtgärd sorn
leder till att skatten eller avgiften kan påföras eller tillgodoräknas med rätt
belopp.

13 §

Åtal för brott enligt 3 eller 8 § får väckas endast om det är påkallat av särskilda
skäl.

14 §

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt 3, 7,
8 eller 9 § ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal
för brottet inom fem år från brottet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då skattestrafflagen (1943:
313) skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande
i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.

SkU1971:16

2) Förslag
till
Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)*,
dels att 118, 121 och 122 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 21, 115, 117, 119, 120, 170, 171, 198 och 199 §§ skall ha nedan angivna
lydelse,

dels att i förordningen skall införas tio nya paragrafer, 116 a—116 j §§,
samt närmast före 116 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21 §.

Har deklaration ej avgivits eller
kan, på grund av brister i deklaration
eller bristfälligt underlag för
sådan, skattskyldigs inkomst av viss
förvärvskälla icke tillförlitligen beräknas,
skall inkomsten uppskattas
efter vad med hänsyn till föreliggande
omständigheter såsom verksamhetens
art och omfattning finnes
skäligt.

Har deklaration ej avgivits eller
kan, på grund av brister i eller bristfälligt
underlag för deklaration, inkomst
av viss förvärvskälla eller
skattepliktig förmögenhet icke tillförlitligen
beräknas, skall inkomsten
eller förmögenheten uppskattas efter
vad med hänsyn till föreliggande
omständigheter finnes skäligt.

Eftertaxering må •

115 §.

för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott
som avser hans taxering må,
även efter utgången av den i första
stycket angivna tiden, eftertaxering
ske för det år, som åtalet avser. Eftertaxering
må dock icke ske med
mindre fråga därom prövats före utgången
av kalenderåret efter det då
åtalet skett. Har den skattskyldige
avlidit, skall fråga om eftertaxering
av dödsboet prövas inom sex månader
från dödsfallet. Bifalles åtalet ej
till någon del, skall den med stöd av
detta stycke åsätta eftertaxeringen
undanröjas av pr övning snämnden.

1 Senaste lydelse av
118 § 1965: 753
121 § 1961:340

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Andra stycket äger motsvarande
tillämpning i fall då den som har
företrätt juridisk person åtalats för
skattebrott som avser den juridiske
personens taxering.

XIV a. Om särskilda avgifter
116 a §.

Skattetillägg påföres även då avvikelse
skett från självdeklaration med
stöd av 21 §. 1 sådant fall beräknas
tillägget på den skatt som till följd av
uppskattning utgår utöver skatt på
inkomsten eller förmögenheten enligt
deklarationen.

Har inkomst eller förmögenhet
uppskattats med stöd av 21 § på
grund av utebliven självdeklaration,
påföres skattetillägg om den skattskyldige
trots anmaning ej avlämnat
deklaration. Tillägget beräknas på
den skatt som utgår på grund av
taxeringen eller, om den skattskyldige
lämnat skriftlig uppgift om inkomst
eller förmögenhet till ledning
för taxeringsnämnden, på den skatt
som på grund av uppskattningen utgår
utöver skatt på inkomsten eller
förmögenheten enligt uppgiften. Beslut
om sådant tillägg skall undanröjas
av prövningsnämnden efter anmälan
av taxering sintendent en, om
deklaration inkommit inom två månader
efter det den skattskyldige fått
del av beslutet, dock senast innan

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

prövningsnämnden avgjort besvär
över beslutet eller taxeringen.

Vid tillämpning av första—tredje
styckena skall meddelande, som lämnats
för skattskyldig som år juridisk
person, anses avlämnat av den skattskyldige,
om det icke var uppenbart
att uppgiftslämnaren saknat behörighet
att företräda den skattskyldige.

116 b §.

Skattetillägg utgår ej i den mån
avvikelse innebär rättelse av uppenbar
felräkning eller misskrivning.
Skattetillägg utgår ej heller i den
mån avvikelsen avser bedömning av
i skriftligt meddelande framställt yrkande,
såsom fråga om yrkat avdrag
eller värde av naturaförmån eller tillgång
och avvikelsen icke gäller uppgift
i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat
oriktig uppgift utgår ej skattetillägg.

116 c §.

Har skattskyldig underlåtit att
avlämna självdeklaration, som skall
avgivas utan anmaning, eller avlämnas
sådan deklaration först efter utgången
av den i34§ 1 mom. eller med
stöd av 34 § 2 mom. föreskrivna tiden,
påföres honom särskild avgift (förseningsavgift)
med en procent
av den högsta beskattningsbara inkomsten
vid taxeringen av den skattskyldige
för inkomst i kommunen,
samt med tre tiondels procent av den
vid taxeringen fastställda skattepliktiga
förmögenheten i den mån den
överstiger skattefritt belopp som tillkommer
den skattskyldige vid förmögenhetsbeskattningen.
Förseningsavgift
enligt detta stycke för en skattskyldig
utgår dock med högst 300
kronor vid en och samma taxering.

Har skattskyldig trots anmaning
icke avgivit självdeklaration inom

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

föreskriven tid, bestämmes förseningsavgiften
till två gånger det belopp
som utgår enligt första stycket,
dock minst till 100 kronor.

Har skattskyldig inom föreskriven
tid avlämnat deklarationshandling,
som ej är behörigen undertecknad,
utgår förseningsavgift endast om
handlingen icke fullständigas med
underskrift inom tid som föreskrives
i anmaning. I sådant fall beräknas
avgiften enligt andra stycket.

116 d §.

Skattetillägg må helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten
med hänsyn till den skattskyldiges
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet
eller den oriktiga uppgiftens
särskilda beskaffenhet eller därmed
jämförlig omständighet är att anse
som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller
underlåtenheten är att anse som
ringa.

Första stycket gäller i tillämpliga
delar beträffande förseningsavgift.
Sådan avgift må även nedsättas.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom.
kommunalskattelagen, 20 § 2 mom.
förordningen om statlig inkomstskatt
eller 20 § 2 mom. förordningen
om statlig förmögenhetsskatt må
Kungl. Maj:t meddela befrielse från
avgift som avses i 116 a eller
116 c §.

116 e §.

Fråga om avgift som avses i 116 a
eller 116 c § prövas av den lokala
skattemyndigheten, såvitt gäller
taxeringsnämndens beslut.

Lokal skattemyndighet skall pröva
fråga om avgift före den 1 oktober
taxeringsåret. I särskilda fall må beslut
fattas senare, dock ej efter den
15 december taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring av
avgift, skall den skattskyldige bere -

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

das tillfälle yttra sig, om ej hinder
möter häremot.

Har rättelse enligt 72 a § beslutats,
skall den lokala skattemyndigheten
utan hinder av andra stycket besluta
om härav föranledd avgift eller ändring
av beslut om avgift.

116 f§.

Lokal skattemyndighets beslut i
fråga om avgift som avses i 116 a
eller 116 c § skall, med angivande
av skälen för beslutet, tillställas den
skattskyldige i den ordning som föreskrives
i 69 § 4 mom. andra stycket
beträffande underrättelse om avvikelse
från självdeklaration.

116 g §.

Prövningsnämnden beslutar om
avgift som avses i 116 a eller 116 c §
vid eftertaxering. Talan mot lokal
skattemyndighets beslut om avgift
föres genom besvär hos prövningsnämnden.

Skattskyldigs besvär skall vara inkomna
till prövningsnämndens
kansli inom två månader efter det
han erhållit del av beslutet.

Taxeringsintendent äger hos prövningsnämnden
yrka påföring eller
ändring av avgift. För taxeringsintendent
talan i fråga om taxering
eller eftertaxering, skall talan om avgift
föras i samband därmed.

116 h§.

Avgift som avses i 116 a eller
116 c § påföres som slutlig eller tillkommande
skatt enligt uppbördsförordningen
och tillfaller statsverket.

Avgift anges i helt krontal så att
öretal bortfaller. Avgift eller för en
och samma taxering utgående avgifter,
som ej uppgå till 100 kronor,
påföras ej.

116 i §.

Särskild talan rörande avgift som
avses i 116 a eller 116 c § må komma

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

under Kungl. Maj:ts prövning endast
efter tillstånd som avses i 98 § 2
mom. tredje stycket.

Finnes vid prövning av besvär i
taxeringsmål att taxering skall nedsättas,
skall därav föranledd ändring
av avgift beslutas.

116 j§.

Om icke annat följer av 116 d—
116 i §§ gäller bestämmelserna i
denna förordning i tillämpliga delar
beträffande avgift som avses i 116 a
eller 116 c §.

Närmare föreskrifter om påföring
av avgift och befrielse från avgift
meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet,
som Kungl. Maj:t bestämmer.

117 §.

Innehållet i i fråga.

Vad som avsedda ändamålet.

Ej heller är offentligt.

Bryter någon mot vad ovan i den- Den som bryter mot föreskrift i

na paragraf är stadgat, straffes med första—tredje stycket dömes till bö dagsböter

eller fängelse i högst sex ter eller fängelse i högst sex månamånader,
där ej gärningen är belagd der, om ej gärningen är belagd med

med straff i strafflagen. straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna
paragraf får väckas endast om målsägande
anger brottet till åtal.

119 §.

Har den, som är pliktig avgiva Den som till arbetsgivare eller an självdeklaration,

till någon, som en- nan, som år skyldig avge kontroll ligt

denna förordning är skyldig uppgift angående honom, uppsåtli meddela

kontrolluppgift angående gen lämnar oriktig uppgift om förhonom,
lämnat oriktig upplysning hållande, som har betydelse för skyl rörande

namn eller andra förhållan- dighetens fullgörande, dömes till bödén
och har han därvid haft uppsåt ter.

att försvåra uppgiftsskyldighetens I ringa fall dömes ej till ansvar

behöriga fullgörande, straffes med enligt första stycket,
dagsböter, lägst trettio.

120 §.

Har någon, ehuru skyldig att utan Den som uppsåtligen eller av grov

anmaning avgiva självdeklaration, oaktsamhet underlåter att fullgöra

icke behörigen avlämnat sådan de- skyldighet enligt 37 eller 38 § dömes

klaration inom föreskriven tid eller till böter,

avlämnar han självdeklaration med

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen
icke är ägnad att ligga
till grund för taxering, straffes med
böter, högst trehundra kronor.

Till påföljd, som i första stycket Till böter, högst femhundra kro
sägs, skall jämväl dömas nor, dömes

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § till beskattning,

3) den som ej fullgör honom enligt
37 eller 38 § åliggande skyldighet
att utan anmaning avlämna uppgifter
till ledning vid annans taxering,

i) den som ej fullgör vad honom
åligger på grund av förordnande,
som i 40 § sägs,

5) den som ej fullgör i 42 § föreskriven
skyldighet att utan anmaning
avlämna särskilda uppgifter
från bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

6) den som ej fullgör i 43 § 1
morn., 2 mom. andra och tredje styckena
samt 3 mom. föreskriven skyldighet
att avlämna uppgifter om utdelningar
och räntor, samt

7) den som ej fullgör skyldighet
enligt 44 § att lämna uppgift till ledning
vid beskattning utom riket.

Vad i denna paragraf stadgas äger
ej tillämpning, där gärningen är belagd
med straff i strafflagen.

Finnes försummelse, som avses i
denna paragraf, ursäktlig eller eljest
ringa, må från straff frias.

170

Vad i 117 § första, tredje och fjärde
styckena samt 122 § första stycket
stadgas om tystnadsplikt och om
påföljd för brott mot sådan plikt
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om allmän fastighetstaxering.

171

1 mom. Den som i allmän fastighetsdeklaration
eller i uppgift enligt
136 § 2 mom. uppsåtligen eller
av grov vårdslöshet lämnat oriktig
uppgift ägnad att leda till för låg

3) den som ej fullgör vad honom
åligger på grund av förordnande,
som i 40 § sägs,

å) den som ej fullgör i 42 § föreskriven
skyldighet att utan anmaning
avlämna särskilda uppgifter
från bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

5) den som ej fullgör i 43 § 1
morn., 2 mom. andra och tredje styckena
samt 3 mom. föreskriven skyldighet
att avlämna uppgifter om utdelningar
och räntor, samt

6) den som ej fullgör skyldighet
enligt 44 § att lämna uppgift till ledning
vid beskattning utom riket.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra
stycket inträder ej, om gärningen är
belagd med straff i skattebrottslagen.

§•

Vad i 117 § första, tredje, fjärde
och femte styckena föreskrives skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om allmän fastighetstaxering.

§■

Den som till ledning vid allmän
fastighetstaxering uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet avger handling
med oriktig uppgift och därigenom
föranleder fara för att taxeringen

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

taxering, skall, där ej gärningen är
belagd med straff i strafflagen, dömas
till dagsböter.

2 m o m. Fullgör någon ej behörigen
uppgiftsskyldighet enligt 139 §,
gäller vad i 120 § och 122 § andra
stycket är för där avsedda fall stadgat.

198

Vad i 117 § första, tredje och fjärde
styckena samt i 122 § första stycket
stadgas om tystnadsplikt och om
påföljd för brott mot sådan plikt
skall äga motsvarande tillämpning i
fråga om särskild fastighetstaxering.

199

Den som i särskild fastighetsdeklaration
eller i uppgift som avses i
178 § 1 mom. uppsåtligen eller av
grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift,
ägnad att leda till för låg taxering,
skall, där ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken, dömas
till dagsböter.

(Föreslagen lydelse)

blir för låg dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåter att avge allmän
fastighetsdeklaration dömes till
böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första eller andra stycket.

8-1

Vad i 117 § första, tredje, fjärde
och femte styckena föreskrives skall
äga motsvarande tillämpning i fråga
om särskild fastighetstaxering.

§•

Den som till ledning vid särskild
fastighetstaxering uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet avger handling
med oriktig uppgift och därigenom
föranleder fara för att taxeringen
blir för låg dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåter att avge särskild
fastighetsdeklaration eller uppgift
enligt 178 § 2 mom. dömes till
böter.

1 ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 116 a—116 j §§ tillämpas ej, i den mån det är fråga om
förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

De äldre bestämmelserna i 120 § första stycket och 121 § första stycket
gäller fortfarande i fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum
före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1970: 673.

SkU1971:16

3) Förslag
till
Förordning

om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968:430) om mervärdeskatt1,

dels att 66—68 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 22, 40, 47, 65 och 76 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas åtta nya paragrafer, 64 a—64 h §§,
samt närmast före 64 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22 §.

Skattskyldig som icke är undantagen
från redovisningsskyldighet enligt
6 § första stycket skall utan anmaning
lämna uppgift (deklaration)
för mervärdeskatt för varje verksamhet
för vilken han blivit särskilt
registrerad. Deklaration lämnas för
varje redovisningsperiod under vilken
verksamheten bedrives. Redovisningsperiod
omfattar två kalendermånader.
Redovisningsperioder är
januari och februari, mars och april,
maj och juni, juli och augusti, september
och oktober samt november
och december.

Skattskyldig som icke är undantagen
från redovisningsskyldighet
enligt 6 § första stycket skall utan
anmaning lämna uppgift (deklaration)
för mervärdeskatt för varje
verksamhet för vilken särskild registrering
skall ske enligt 19 §. Deklaration
lämnas för varje redovisningsperiod
under vilken verksamheten
bedrives. Redovisningsperiod
omfattar två kalendermånader. Redovisningsperioder
är januari och
februari, mars och april, maj och
juni, juli och augusti, september och
oktober samt november och december.

Kan det helt kalenderår.

Deklaration skall lämnas nu nämnts.

Deklaration skall avges fastställt formulär.

Efter anmaning är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i för mervärdeskatt.

40 §.

Efterbeskattning får ej ske senare
än under sjätte året efter utgången
av det kalenderår under vilket redovisningsperioden
gått till ända och ej
innan slutligt beslut om fastställelse
meddelats eller sådant beslut föreligger
enligt 36 § tredje stycket.

Efterbeskattning får ske först sedan
slutligt beslut om fastställelse
meddelats eller sådant beslut föreligger
enligt 36 § tredje stycket och
endast om fråga om efterbeskattning
prövats senast under sjätte året efter
utgången av det kalenderår under
vilket redovisningsperioden gått till
ända.

1 Förordningen omtryckt 1969: 237.

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

Efterbeskattning av dödsbo får ej
ske senare än under andra året efter
utgången av det kalenderår under
vilket bouppteckning efter den skattskyldige
lämnats in för registrering.

(Föreslagen lydelse)

Har den skattskyldige avlidit, påföres
efterbeskattning hans dödsbo.
Sådan efterbeskattning får ske endast
om fråga därom prövats senast
under andra året efter utgången av
det kalenderår under vilket bouppteckning
efter den skattskyldige lämnats
in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott
som avser mervärdeskatt för
honom får, även efter utgången av
den i första eller andra stycket angivna
tiden, efterbeskattning ske för det
år som åtalet avser. Efterbeskattning
får dock ske endast om fråga därom
prövats före utgången av kalenderåret
efter det under vilket åtalet
skett. Har den skattskyldige avlidit,
skall fråga om efterbeskattning av
dödsboet prövas inom sex månader
från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till
någon del, skall den med stöd av
detta stycke åsätta efterbeskattningen
undanröjas av länsstyrelsen.

Tredje stycket åger motsvarande
tillämpning i fall då den som har
företrätt juridisk person åtalats för
skattebrott som avser mervärdeskatt
för den juridiske personen.

47 §.

Betalas icke skatt i sin helhet i behörig
ordning senast den dag då betalning
skall ske enligt 42 § eller i
enlighet med beslut om anstånd enligt
45 § utgår restavgift på icke betalat
belopp.

Betalas icke skatt i sin helhet i behörig
ordning senast den dag då betalning
skall ske enligt 42, 43 eller
45 § utgår restavgift på icke betalat
belopp.

Restavgiften är hela krontal.

Bestämmelserna i — för mervärdeskatt.

Särskilda avgifter

64 a §.

Har skattskyldig i deklaration eller
annat skriftligt meddelande, avgivet
till ledning vid fastställelse av
hans mervärdeskatt, lämnat oriktig
uppgift påföres honom särskild av -

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

gift (skattetillägg) med tjugo
procent au det skattebelopp, som till
följd av avvikelse från den oriktiga
uppgiften utgår eller ej skall tillgodoräknas
honom.

Skattetillägg utgår även då mervärdeskatten
uppskattats med stöd
av 30 § tredje stycket eller 38 § tredje
stycket. Tillägg beräknas härvid
på den skatt som på grund av uppskattningen
utgår utöver skatt enligt
vad den skattskyldige uppgivit i
deklaration eller i skriftligt meddelande
till ledning vid länsstyrelsens
beslut i fråga om skatten.

Skattetillägg enligt andra stycket,
som länsstyrelse påfört med anledning
av att den skattskyldige ej avlämnat
deklaration, skall undanröjas
av länsstyrelsen, om deklaration avlämnas
senast inom en månad från
den dag då han fått del av beslutet
om skattetillägget.

Vid tillämpning av första—tredje
styckena skall meddelande, som lämnats
för skattskyldig som är juridisk
person, anses avlämnat av den skattskyldige,
om det icke var uppenbart
att uppgiftslämnaren saknat behörighet
att företräda den skattskyldige.

64 b §.

Har skattskyldig, som har att avge
deklaration för mervärdeskatt utan
anmaning, underlåtit att inom föreskriven
tid fullgöra denna skyldighet,
påföres honom särskild avgift
(förseningsavgift) med 100
kronor.

Har i fall som avses i första stycket
den skattskyldige antingen anmanats
att lämna deklaration men
icke fullgjort denna skyldighet inom
föreskriven tid eller underlåtit att
avge deklaration inom föreskriven
tid även för någon av de tre närmast
föregående redovisningsperioderna,
bestämmes förseningsavgiften
till 200 kronor.

2 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 16

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Skattskyldig, som varit skyldig avlämna
deklaration endast efter anmaning,
påföres förseningsavgift,
om han underlåtit att lämna deklaration
inom tid som föreskrivits i anmaning.
Avgiften utgår med 200 kronor.

64 c §.

Har skattskyldig frivilligt rättat
oriktig uppgift, utgår icke skattetilllägg.
Sådant tillägg utgår ej heller
i den mån avvikelse från vad den
skattskyldige uppgivit innebär rättelse
av uppenbar felräkning eller
misskrivning.

Skattetillägg får helt eftergivas,

om det belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller
underlåtenheten är att anse som
ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga
delar beträffande förseningsavgift.
Sådan avgift får även nedsättas.

64 d §.

A vgift som avses i 64 a eller 64 b §
utgår icke vid mervärdeskatt som
fast ställes och uppbär es vid införsel.

64 e §.

Fråga om avgift som avses i 64 a
eller 64 b § prövas av länsstyrelsen.

Har skattskyldig hemställt om befrielse
från beslutad avgift, meddelas
nytt beslut i avgiftsfrågan även
om hemställan icke bifallits.

64 f §.

Finnes vid prövning av besvär i
mål om mervärdeskatt att skatt skall
nedsättas eller återbetalas, skall därav
föranledd ändring av skattetilllägg
beslutas.

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

Innehållet i deklaration eller annan
handling enligt 22—24 och 26 §§
får icke yppas för annan än den
som själv får taga del av handlingen
i fråga. Den som med stöd av bestämmelserna
i denna förordning
gjort skatterevision eller granskat
handling som avses i 27 § får ej obehörigen
yppa, vad som därvid framkommit.
Den som bryter häremot
dömes, om gärningen ej är belagd
med straff i brottsbalken, till böter
eller fängelse i högst sex månader.

Föreligger synnerliga

(Föreslagen lydelse)

64 g §.

A vgift som avses i 64 a eller 64 b §
anges i helt krontal så att öretal bortfaller.
Avgift eller för en och samma
redovisningsperiod utgående avgifter,
som ej uppgår till 50 kronor, påföres

ej 64

h §.

1 fråga om avgift som avses i 64 a
eller 64 b § gäller i tillämpliga delar,
om ej annat följer av 64 c—64 g §§,
bestämmelserna i denna förordning
om skatt.

Närmare föreskrifter om påföring
och befrielse från avgift meddelas
av Konungen eller myndighet som
Konungen bestämmer.

§•

Den som bryter mot första stycket
dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna
paragraf får väckas endast om
målsägande anger brottet till åtal.

från mervärdeskatt.

Medges befrielse från eller nedsättning
av mervärdeskatt får medgivandet
avse även avgift som avses i
64 a eller 64 b §.

76 §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 64 a—64 h §§ gäller ej i den mån det är fråga om förfarande
eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

Bestämmelsen i 67 § gäller fortfarande i fråga om förfarande eller underlåtenhet
som ägt rum före ikraftträdandet.

SkU1971:16

4) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning,
dels att 48 § skall upphöra att gälla,

dels att 21, 46, 47 och 49 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas sju nya paragrafer, 37 a—37 g §§, samt
närmast före 37 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

21 §.

Efterbeskattning må för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skattebrott
som avser hans skatt må,
även efter den i första stycket angivna
tiden, efterbeskattning ske för
det år som åtalet avser. Efterbeskattning
må dock ske endast om fråga
därom prövats före utgången av kalenderåret
efter det under vilket åtalet
skett. Har den skattskyldige avlidit,
skall fråga om efterbeskattning
av dödsboet prövas inom sex månader
från dödsfallet. Bifalles åtalet ej
till någon del, skall den med stöd av
detta stycke åsätta efterbeskattningen
undanröjas av beskattningsmyndigheten.

Andra stycket äger motsvarande
tillämpning i fall då den som har företrätt
juridisk person åtalats för
skattebrott som avser den juridiske
personens skatt.

Kap. 4 a. Om särskilda avgifter

37 a §.

Har skattskyldig i deklaration eller
annat skriftligt meddelande, avgivet
till ledning vid fastställande av hans
skatt, lämnat oriktig uppgift, påföres

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

honom särskild avgift (skattetillägg)
med tjugo procent av det
skattebelopp, som utgår till följd av
avvikelse från den oriktiga uppgiften.

Skattetillägg påföres även då skatten
uppskattats med stöd av 18 §.
Tillägg beräknas härvid på den skatt
som på grund av uppskattning utgår
utöver skatt enligt vad den skattskyldige
uppgivit i deklaration eller, såvitt
avser beskattningsmyndighetens
beslut om skatt, i annat skriftligt
meddelande till ledning vid fastställande
av skatten.

Skattetillägg enligt andra stycket,
som beskattningsmyndigheten påfört
med anledning av att den skattskyldige
ej avlämnat deklaration, skall
undanröjas av beskattningsmyndigheten
efter anmälan av allmänna ombudet
om deklaration avlämnas inom
en månad från den dag då den skattskyldige
erhållit del av beslutet om
skattetillägg.

37 b §.

Har skattskyldig, som är skyldig
att avgiva deklaration utan anmaning,
underlåtit att inom föreskriven
tid avgiva deklaration, påföres honom
särskild avgift (förseningsavgift)
med 100 kronor.

Har i fall som avses i första stycket
skattskyldig antingen anmanats
att lämna deklaration men icke fullgjort
denna skyldighet inom föreskriven
tid eller har han underlåtit
att avgiva deklaration inom föreskriven
tid för någon av de tre närmast
föregående beskattningsperioderna,
bestämmes förseningsavgiften till
200 kronor.

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

37 c §.

Har skattskyldig frivilligt rättat
oriktig uppgift, utgår icke skatt etilllägg.
Sådant tillägg utgår ej heller
i den mån avvikelse från vad den
skattskyldige uppgivit innebår rättelse
av uppenbar felräkning eller missskrivning.

Skattetillägg må helt eftergivas,

om det belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller
underlåtenheten år att anse som
ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga
delar beträffande förseningsavgift.
Sådan avgift må även nedsättas.

37 d §.

Fråga om avgift som avses i 37 a
eller 37 b § prövas av beskattningsmyndigheten.

Innan slutligt beslut fattas om påföring
av avgift, skall den skattskyldige
erhålla tillfälle yttra sig, om ej
hinder möter däremot.

37 e §.

Finnes vid prövning av besvär i
mål om fastställande av skatt att
skatt skall nedsättas, skall därav
föranledd ändring av skattetillägg
beslutas.

37 f §.

Avgift som avses i 37 a eller 37 b §
angives i helt krontal så att öretal
bortfaller. Avgift eller vid en och
samma beskattningsperiod utgående
avgifter, som ej uppgå till 50 kronor,
påföras ej.

37 g §.

I fråga om avgift som avses i 37 a
eller 37 b § gälla i tillämpliga delar,

SkU1971:16

(.Nuvarande lydelse)

Kungl. Maj :t

Den som utan att hava gjort anmälan,
varom i 3 § sägs, bedriver
verksamhet, i vilken skatt skall utgöras,
straffes med dagsböter, ej
under tjugu.

Vad som inhämtats vid skattekontroll
enligt denna förordning må ej
yppas i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med kontrollen
avsedda ändamålet. Bryter någon
häremot, straffes med dagsböter eller
fängelse i högst sex månader, där
ej gärningen är belagd med straff i
strafflagen.

Brott som

(Föreslagen lydelse)

om ej annat följer av 37 c—37 f §§,
bestämmelserna i denna förordning
om skatt.

Närmare föreskrifter om påföring
av avgift och om befrielse från avgift
meddelas av Kungl. Maj:t eller
myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer.

§•

nu sagts.

Medgives befrielse från eller återbetalning
av skatt, må medgivandet
avse även avgift som avses i 37 a eller
37 b §.

Den som uppsåtligen eller av grov
oalctsamhet underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 3 § att anmäla upptagande
av skattepliktig verksamhet
dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första stycket.

§•

Vad som inhämtats vid skattekontroll
enligt denna förordning må ej
yppas i vidare mån än som erfordras
för vinnande av det med kontrollen
avsedda ändamålet.

Den som bryter mot första stycket
dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader, om ej gärningen är
belagd med straff i brottsbalken.
av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 37 a—37 g §§ gäller ej, i den mån det är fråga om förfarande
eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

SkU1971:16

5) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.1,
dels att 33 § skall upphöra att gälla,
dels att nuvarande 43—45 §§ skall betecknas 50—52 §§,
dels att 14 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas sju nya paragrafer, 43—49 §§, samt
närmast före 43 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

Har arbetsgivare såsom ringa.

Föreligga sådana 10 §.

Vad ovan infordrad upplysning.

Om riksförsäkringsverkets arbetsgivaren underrättas.

Avgiftsunderlag som för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för skattebrott
som avser hans arbetsgivaravgift
må, även efter utgången av den i
femte stycket angivna tiden, avgiftsunderlag
bestämmas för det utgiftsår,
som åtalet avser. A vgiftsunderlag
må dock icke bestämmas med mindre
fråga därom prövats före utgången
av kalenderåret efter det då åtalet
skett. Har arbetsgivaren avlidit
skall fråga om påföring av avgiftsunderlag
för dödsboet prövas inom
sex månader från dödsfallet. Bifalles
åtalet ej till någon del, skall det med
stöd av detta stycke påförda avgiftsunderlaget
undanröjas av riksförsäkringsverket.

Sjätte stycket äger motsvarande
tillämpning i fall då den som har företrätt
juridisk person åtalats för
skattebrott som avser den juridiske
personen påfört avgiftsunderlag.

* Förordningen omtryckt 1962: 396.

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

Har arbetsgivare, som är skyldig
att utan anmaning avlämna arbetsgivaruppgift,
icke behörigen avlämnat
sådan uppgift inom föreskriven
tid eller avlämnar han arbetsgivaruppgift
med så bristfälligt innehåll
att den uppenbarligen icke är ägnad
att ligga till grund för beräkning av
avgiftsunderlag, straffes med böter,
högst trehundra kronor.

Till påföljd, som i första stycket
sägs, skall jämväl dömas arbetsgivare
som ej fullgör skyldighet att utan
anmaning vid arbetsgivaruppgift foga
sådan uppgift varom förmäles i
5 § andra stycket.

Finnes försummelse, som avses i
denna paragraf, ursäktlig eller eljest
ringa, må från straff frias.

Brott, som i denna paragraf sågs,
må av åklagare åtalas endast efter
anmälan av riksförsäkringsverket.

(Föreslagen lydelse)

§•

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåter att fullgöra
skyldighet enligt 5 § andra stycket
dömes till böter.

1 ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första stycket.

Om särskilda arbetsgivaravgifter

43 §.

Har arbetsgivare i arbetsgivaruppgift
eller annat skriftligt meddelande,
avlämnat till ledning vid beräkning
av hans avgiftsunderlag,
lämnat oriktig uppgift, påföres honom
särskild avgift (av g i f t s tilllägg)
med tjugo procent av slutlig
eller tillkommande arbetsgivaravgift,
som genom den oriktiga uppgiften
undandragits eller, om uppgiften
följts, skulle ha undandragits.

Avgiftstillägg utgår även då avgiftsunderlag
med avvikelse från arbetsgivaruppgift
uppskattats med
stöd av 10 §. I sådant fall beräknas
tillägget på det avgiftsbelopp som
påföres utöver avgift enligt uppgiften.

Har avgiftsunderlag uppskattats
med stöd av 10 § på grund av att arbetsgivaruppgift
ej avlämnats, påföres
avgiftstillägg beräknat på hela
avgiftsunderlaget eller, om arbetsgi -

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

varén lämnat skriftligt meddelande
till ledning vid riksförsäkringsverkets
beräkning av avgiftsunderlaget,
på det avgiftsbelopp som på grund av
uppskattningen utgår utöver avgift
enligt meddelandet. Riksförsäkringsverkets
beslut om sådant avgiftstilllägg
skall undanröjas av myndigheten,
om arbetsgivaruppgift avlämnas
senast inom tre veckor från den dag
då arbetsgivaren fått del av beslutet
om avgiftstillägget.

Vid tillämpning av första—tredje
styckena skall meddelande, som lämnats
för arbetsgivare som är juridisk
person, anses avlämnat av arbetsgivaren,
om det icke var uppenbart att
uppgiftslämnaren saknat behörighet
att företräda arbetsgivaren.

44 §.

Underlåter arbetsgivare, som har
att avlämna arbetsgivaruppgift utan
anmaning, att inom föreskriven tid
avlämna sådan uppgift, påföres honom
särskild avgift (förseningsavgift)
med fem procent av den
fastställda slutliga avgiften, dock
högst med 300 kronor.

Har arbetsgivare trots anmaning
icke avlämnat arbetsgivaruppgift
inom den i anmaningen angivna tiden,
bestämmes förseningsavgiften
till två gånger det belopp som utgår
enligt första stycket, dock minst till
100 kronor.

45 §.

Har arbetsgivare frivilligt rättat
oriktig uppgift, utgår icke avgiftstillägg.
Sådant tillägg utgår ej heller
i den mån avvikelse från vad arbetsgivaren
uppgivit innebär rättelse av
uppenbar felräkning eller misskrivning.

Avgiftstillägg må helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten
med hänsyn till arbetsgivarens
ålder, sjukdom, bristande erfarenhet
eller den oriktiga uppgiftens särskil -

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse) (.Föreslagen lydelse)

da beskaffenhet eller därmed jämförlig
omständighet är att anse som
ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha undandragits
genom felaktigheten eller
underlåtenheten är att anse som
ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga
delar beträffande förseningsavgift.
Sådan avgift må även nedsättas.

46 §.

Fråga om avgift som avses i 43 eller
44 § prövas av riksförsäkringsverket.

Innan fråga om avgiftstillägg avgöres
skall arbetsgivaren beredas tillfälle
yttra sig, om ej hinder mäter
däremot.

47 §.

Finner riksförsäkringsverket vid
prövning av ansökan om rättelse eller
eljest att avgiftsunderlaget eller
arbetsgivaravgiften skall nedsättas,
skall därav föranledd ändring av avgift
som avses i 43 eller 44 § beslutas.

Föranleder försäkringsdomstolens
prövning av besvär eller underställt
beslut ändring i riksförsäkringsverkets
beslut, skall därav föranledd
ändring av avgift beslutas.

48 §.

Avgift som avses i 43 eller 44 §
anges i helt krontal så att öretal bortfaller.
A vgiftstillägg under 50 kronor
påföres ej.

A vgift tillfaller statsverket.

49 §.

I fråga om avgift som avses i 43
eller 44 § gäller i tillämpliga delar,
om ej annat följer av 45—48 §§, bestämmelserna
i denna förordning om
arbetsgivares avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 43—49 §§ gäller ej, i den mån det är fråga om förfarande
eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 33 § och de äldre bestämmelserna i 34 § första och
tredje styckena gäller fortfarande i fråga om förfarande eller underlåtenhet
som ägt rum före ikraftträdandet.

SkU 1971:16

6) Förslag
till

Förordning

om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

Härigenom förordnas i fråga om stämpelskatteförordningen (1964: 308),
dels att 52—54 §§ skall upphöra att gälla,
dels att 51 och 56 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 41 a och 41 b §§,
samt närmast före 41 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Till dagsböter dömes den sorn
underlåter att inom föreskriven tid
avge deklaration eller avlämnar deklaration
med så bristfälligt innehåll,
att den uppenbarligen icke är ägnad
att ligga till grund för fastställande
av skatt; eller

utlämnar handling, som avses i
23 § första stycket, utan att handlingen
är behörigen försedd med
stämpel eller anteckning om orsaken
till att den utlämnas utan stämpel.

(Föreslagen lydelse)
Särskilda avgifter

il a §.

I fråga om stämpelskatt, som fastställes
av riksskatteverket, gälla bestämmelserna
om särskilda avgifter i
37 a—37 f §§ och 37 g § andra
stycket förordningen om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning.

4/ b §.

Vad i denna förordning föreskrives
om riksskattevetkets beslut rörande
skatt samt om erläggande och
återbetalning av skatt gäller i tilllämpliga
delar beslut om särskild avgift
enligt il a §.

§•

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåter att inom föreskriven
tid avge deklaration eller avlämnar
deklaration med så bristfälligt
innehåll, att den uppenbarligen
icke är ägnad att ligga till grund för
fastställande av skatt dömes till böter,
om ej gärningen är belagd med
straff i skattebrottslagen. Ansvar enligt
detta stycke inträder dock icke i
fall då il a § kan tillämpas.

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet utlämnar handling, som
avses i 23 § första stycket, utan att
handlingen är behörigen försedd

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

med stämpel eller anteckning om orsaken
till att den utlämnas utan
stämpel, dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första eller andra stycket.

56 §.

Kungl. Maj :t av stämpelskatt.

Medgives befrielse från eller återbetalning
av skatt, må medgivandet
avse även särskild avqift som avses i
ii a §.

Vid beslut fall föreskrivet.

Vad i första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 41 a och 41 b §§ gäller ej, i den mån det är fråga om
förfarande eller underlåtenhet av den skattskyldige som ägt rum före ikraftträdandet.

I fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet
gäller 53 § samt, såvitt avser fall enligt 41 a §, de äldre bestämmelserna
i 51 § och 54 § första stycket.

7) Förslag
till
Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272)x,
dels att 1 §, 2 § 3 moni., 13 §, 27 § 3 morn., 53 § 1 morn., 56 § 2—4 morn.,
58 § 1 morn., 69 § 1 mom. och 79—82 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i förordningen skall införas nya bestämmelser, 49 § 5 mom. och
55 §, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (.Föreslagen lydelse)

1 §-2

Med skatt förstås i denna förord- Med skatt förstås i denna förordning,
där icke annat angives, statlig ning, där icke annat angives, statlig

inkomstskatt, statlig förmögenhets- inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
utskiftningsskatt, ersättnings- skatt, utskiftningsskatt, ersättnings -

1 Förordningen omtryckt 1967: 625.

s Senaste lydelse 1969: 238.

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

skatt, kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel,
skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter
enligt lagen om finansiering av
folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter
enligt 19 kap. 3 § lagen om
allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap. 2 § sistnämnda
lag, sådana arbetsgivaravgifter
enligt förordningen angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m., avgifter
enligt förordningen om allmän
arbetsgivaravgift och redareavgifter
enbgt lagen om redareavgift för sjöfolks
pensionering vilka icke uppbäras
av riksförsäkringsverket, ävensom
annuiteter å avdikningslån och
å förskott för avlösning av frälseräntor.

Kungl. Maj :t

3 morn.1 Kvarstående skatt och
tillkommande skatt samt obetald del
av sådan skatt anses belöpa i första
hand på annuitet som avses i 1 §
samt i andra hand på skogsvårdsavgift.

För visst

Preliminär B-skatt skall, där nedan
icke annorledes stadgas eller särskilda
omständigheter ej till annat
föranleda, utgå med belopp motsvarande
den slutliga skatt, som påförts
den skattskyldige året näst före inkomståret,
till den del sistnämnda
skatt avser annat än utskiftningsskatt,
ersättningsskatt eller sådan i
denna förordning icke omnämnd
skatt eller avgift, vilken påförts jämlikt
bestämmelse i annan författ 1

Senaste lydelse 1969: 238.

a Senaste lydelse 1968: 722.

(Föreslagen lydelse)

skatt, kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel, tingshusmedel,
skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter
enligt lagen om finansiering
av folkpensioneringen, tilläggspensionsavgifter
enligt 19 kap. 3 §
lagen om allmän försäkring, sjukförsäkringsavgifter
enligt 19 kap.
2 § sistnämnda lag, sådana arbetsgivaravgifter
enligt förordningen
angående uppbörd av vissa avgifter
enligt lagen om allmän försäkring,
m. m., avgifter enligt förordningen
om allmän arbetsgivaravgift
och redareavgifter enligt lagen om
redareavgift för sjöfolks pensionering
vilka icke uppbäras av riksförsäkringsverket,
avgift som avses i
116 a eller 116 c § taxeringsförordningen,
ävensom annuiteter å avdikningslån
och å förskott för avlösning
av frälseräntor.

föreskriften avses.

3 mom. Kvarstående skatt och
tillkommande skatt samt obetald del
av sådan skatt anses belöpa i första
hand på annuitet som avses i 1 §, i
andra hand på avgift som avses i
116 a eller 116 c § taxeringsförordningen
samt i tredje hand på skogsvårdsavgift.

tillkommande skatten.

§-2

Preliminär B-skatt skall, där nedan
icke annorledes stadgas eller
särskilda omständigheter ej till annat
föranleda, utgå med belopp motsvarande
den slutliga skatt, som påförts
den skattskyldige året näst före
inkomståret, till den del sistnämnda
skatt avser annat än utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, avgift som
avses i 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen
eller sådan i denna förordning
icke omnämnd skatt eller

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

ning. Vid beräkning av preliminär
B-skatt skall hänsyn tagas till preliminär
A-skatt som den skattskyldige
kan ha att erlägga på grund av förordnande
enligt 3 § 3 mom. andra
stycket.

Har skattskyldig

Preliminär B-skatt

3 m o m.1 överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en tiondel av den
slutliga skatten eller med minst femtusen
kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta med
tolv procent, för en beräknad tid av
ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger etttusen
kronor; dock att det belopp
varå ränta sålunda skall beräknas,
skall avrundas till närmast lägre
hundratal kronor. Vid bedömande
av om och med vilket belopp ränta
skall utgå, skall i den slutliga skatten
icke inräknas utskiftningsskatt,
ersättningsskatt, skogsvårdsavgift,
arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 §
förordningen om allmän arbetsgivaravgift,
redareavgift samt annuiteter,
ej heller skall i den preliminära
skatten inräknas sådan i 2 mom. under
3) omförmäld preliminär skatt,
som erlagts efter den 30 april året
näst efter inkomståret.

Har slutlig

Bestämmelserna i — —

(Föreslagen lydelse)

avgift, vilken påförts jämlikt bestämmelse
i annan författning. Vid beräkning
av preliminär B-skatt skall
hänsyn tagas till preliminär A-skatt
som den skattskyldige kan ha att erlägga
på grund av förordnande enligt
3 § 3 mom. andra stycket.

sådan taxering.

slutlig skatt.

§■

3 m o m. överstiger skattskyldigs
slutliga skatt den preliminära .skatt,
som enligt 2 mom. skall gottskrivas
honom, med minst en tiondel av den
slutliga skatten eller med minst femtusen
kronor, skall den skattskyldige
till statsverket erlägga ränta med
tolv procent, för en beräknad tid av
ett år, å den del av det överskjutande
beloppet, som överstiger ettusen
kronor; dock att det belopp varå
ränta sålunda skall beräknas, skall
avrundas till närmast lägre hundratal
kronor. Vid bedömande av om
och med vilket belopp ränta skall
utgå, skall i den slutliga skatten icke
inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt,
skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift,
avgift enligt 2 § förordningen
om allmän arbetsgivaravgift,
redareavgift, avgift som avses i 116 a
eller 116 c § taxering sför ordning en
samt annuiteter, ej heller skall i den
preliminära skatten inräknas sådan i
2 mom. under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30
april året näst efter inkomståret.

första stycket.

detta moment.

49 §.

5 mom. Bestämmelserna i 1—4
mom. gälla i tillämpliga delar beträffande
beslut om påföring av avgift
som avses i 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse 1970:10.

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

1 m o m. Debiterad skatt

Inbetalning, som

Arbetsgivare med minst två arbetstagare
så ock annan arbetsgivare,
beträffande vilken den lokala
skattemyndigheten så förordnat,
skall inbetala under uppbördstermin
förfallande skatt, som innehållits å
arbetstagares lön, sålunda, att det
sammanlagda skattebeloppet medelst
inbetalningskort eller gireringskort
inbetalas eller överföres
till särskilt skattepostgirokonto för
länsstyrelsen i länet. Samtidigt skola
skatteanvisningar insändas till länsstyrelsen.
Dock äger statlig eller
kommunal myndighet samt hushållningssällskap
med stadgar, som fastställts
av Kungl. Maj:t eller myndighet
som Kungl. Maj.t bestämmer,
och skogsvårdsstyrelse efter
anmälan till länsstyrelsen, så ock
annan arbetsgivare, om han har
minst femtio arbetstagare, efter tillstånd
av länsstyrelsen insända skatteanvisningar
avseende preliminär
A-skatt allenast en gång om året i
samband med inbetalning av skatt
förfallande till betalning under uppbördsterminen
i januari månad. I
sist avsett fall skall arbetsgivaren
för varje arbetstagare insända allenast
en skatteanvisning på vilken
upptagits sammanlagda beloppet av
de för arbetstagaren gjorda skatteavdragen.
Arbetsgivare, varom i detta
stycke förmäles, må samtidigt
med inbetalning av arbetstagares
skatt inbetala jämväl arbetsgivaren
själv påförd preliminär och kvarstående
skatt. För att inbetalning skall
anses verkställd under uppbördsterminen,
skall inbetalningskortet eller
gireringskortet ävensom i förekommande
fall försändelsen hava inkommit
till postanstalt senast den 18 i
den månad, under vilken terminen
infaller.

Vid inbetalning av preliminär A -

(Föreslagen lydelse)

§-

§ sägs.

sista dag.

Arbetsgivare med minst två arbetstagare
så ock annan arbetsgivare,
beträffande vilken den lokala
skattemyndigheten så förordnat,
skall inbetala under uppbördstermin
förfallande skatt, som innehållits
å arbetstagares lön och som skall
redovisas med skatteanvisning enligt
vad som föreskrives i 55 §, sålunda,
att det sammanlagda skattebeloppet
medelst inbetalningskort eller gireringskort
inbetalas eller överföres till
särskilt skattepostgirokonto för länsstyrelsen
i länet. Arbetsgivare, varom
i detta stycke förmäles, må samtidigt
med inbetalning av arbetstagares
skatt inbetala jämväl arbetsgivaren
själv påförd preliminär och
kvarstående skatt. För att inbetalning
skall anses verkställd under
uppbördsterminen, skall inbetalningskortet
eller gireringskortet hava
inkommit till postanstalt senast
den 18 i den månad, under vilken
terminen infaller.

Skattskyldig, som önskar före ut -

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

skatt för arbetstagare skall arbetsgivaren
å skatteanvisningen hava angivit
storleken av det inbetalade
skattebeloppet. Skattskyldig, som
önskar före utgången av sista uppbördsterminen
under uppbördsåret
erlägga preliminär skatt med belopp
utöver vad som debiterats, må göra
detta medelst skatteanvisning, därvid
beloppet antecknas å därför avsedd
plats å anvisningen. Sådant belopp
skall, därest skattskyldig icke
inbetalar vid senare tillfälle under
uppbördsåret förfallande skatt, avräknas
härå.

(Föreslagen lydelse)

gången av sista uppbördsterminen
under uppbördsåret erlägga preliminär
skatt med belopp utöver vad
som debiterats, må göra detta medelst
skatteanvisning, därvid beloppet
antecknas å därför avsedd plats å
anvisningen. Sådant belopp skall,
därest skattskyldig icke inbetalar vid
senare tillfälle under uppbördsåret
förfallande skatt, avräknas härå.

55 §.*

Arbetsgivare, som har att inbetala
innehållen skatt i den ordning som
föreskrives i 53 § t mom. första eller
andra stycket, skall på skatteanvisning
för preliminär A-skatt, som användes
för inbetalningen, ha angivit
storleken av den preliminära skatt
som han har att erlägga vid betalning
stillfället för den arbetstagare,
som skatteanvisningen avser. Inbetalar
arbetsgivaren icke innehållen
skatt inom föreskriven tid, skall han
inom tid som gäller för inbetalningen
lämna länsstyrelsen meddelande
om storleken av den innehållna skatt
som han sålunda bort inbetala.

Arbetsgivare, som har att inbetala
innehållen skatt i den ordning som
föreskrives i 53 § 1 mom. tredje stycket,
skall inom tid som gäller för inbetalningen
till länsstyrelsen insända
de skatteanvisningar, som avse
den till inbetalning förfallna och innehållna
skatten i den mån sådana
anvisningar är tillgängliga för arbetsgivaren.
På varje skatteanvisning
avseende preliminär skatt skall arbetsgivaren
ha angivit storleken av
den preliminära skatt som sålunda
skall inbetalas för arbetstagaren.

* Förutvarande 55 § upphävd genom 1958: 300.

3 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 16

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

2 m o m. Till särskilt

b) annan skatt än preliminär skatt,
därest inbetalning sker av allenast
en del av den skatt, som förfaller
till betalning under uppbördstermin;

c) skatt, som på grund av att debetsedel
saknas eller av annan anledning
icke kan inbetalas medelst
skatteanvisning; samt

(Föreslagen lydelse)

Oavsett vad som föreskrives i föregående
stycke åger statlig eller
kommunal myndighet samt hushållningssällskap
med stadgar, som
fastställts av Kungl. Maj.t eller myndighet
som Kungl. Maj.t bestämmer,
och skogsvårdsstyrelse efter anmälan
till länsstyrelsen, så ock annan arbetsgivare,
om han har minst femtio
arbetstagare efter tillstånd av länsstyrelsen
insända skatteanvisningar
avseende preliminär A-skatt endast
en gång om året inom tid som gäller
för inbetalning av skatt förfallande
till betalning under uppbördsterminen
i januari månad. Därvid skall arbetsgivaren
för varje arbetstagare
insända endast en skatteanvisning,
på vilken angivits det sammanlagda
beloppet av den preliminära A-skatt
som innehållits för arbetstagaren och
som skall inbetalas i den ordning
som avses i 53 § 1 mom. tredje stycket.
Arbetsgivare skall dessutom inom
tid som gäller för inbetalningen
lämna länsstyrelsen skriftligt meddelande
om summan innehållen preliminär
skatt som det åligger honom
att inbetala i nämnda ordning.

Då särskilda skäl äro därtill må
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl.
Maj:ts bemyndigande, riksskatteverket
lämna viss arbetsgivare eller viss
grupp av arbetsgivare tillstånd att
redovisa skatt för arbetstagare i annan
ordning än i andra eller tredje
stycket sägs.

§•

— under uppbörd såret;

b) annan skatt än sådan som skall
inbetalas enligt 53 § 1 mom. tredje
stycket, därest inbetalning sker av
allenast en del av den skatt, som
förfallit till betalning under uppbördstermin; c)

skatt, som icke kan inbetalas
på eljest föreskrivet sätt på grund
av att debetsedel eller för inbetalningen
erforderlig skatteanvisning
saknas; samt

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse) (.Föreslagen lydelse)

d) skatt, som icke inbetalats inom d) annan skatt än sådan som skall
föreskriven tid men som erlägges inbetalas enligt 53 § 1 mom. tredje

innan indrivning sker. stycket, om den icke inbetalats inom

föreskriven tid men erlägges innan
indrivning sker.

Även om preliminär A-skatt.

Vid inbetalning § förmäles.

3 mom. Beträffande inbetalning 3 mom. I fall som avses i 2 mom.

som i 2 mom. första stycket under första stycket b) eller c) samt andra

b) och c) samt i 2 mom. andra styc- stycket skall följande gälla.

ket sägs skall följande gälla.

Avser inbetalningen till den 18 i den månad under vilken termi nen

infaller.

1 annat senast den 18 i den månad under vilken terminen in faller.

Arbetsgivare, som icke inbetalat
skatt som nu avses inom tid som
föreskrives i andra eller tredje stycket,
skall inom en vecka efter utgången
av denna tid till länsstyrelsen
lämna skriftlig uppgift om det
skattebelopp som sålunda hade bort
inbetalas till det centrala skattekontot.

4 m o m. Skatt, som till postanstalt.

Vid inbetalningen en skattepost.

Då arbetsgivare tillhandahållen blankett.

Om arbetsgivare inbetalar endast
en del av innehållen skatt som det
ålegat honom att inbetala till centrala
skattekontot vid betalningstillfället,
skall på mottagardelen av inbetalningskort
eller gireringskort
som avses i första stycket eller på
förteckning enligt tredje stycket lämnas
skriftlig uppgift om storleken av
hela skattebeloppet.

58 §.

1 m o m. Har skattskyldig hela krontal.

Arbetsgivare, som om tilläggsavgift.

Vad i uppbördstermin infaller.

Restavgift utgår även i fall då arbetsgivare
icke behörigen lämnat
uppgift om innehållen skatt enligt
55 § eller 56 § 3 eller 4 mom. Avgiften
utgår med två öre för varje hel
krona av skattebelopp, för vilket
uppgift sålunda icke lämnats, dock
ej med mindre än tio kronor, öretal

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

1 morn.1 Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del
densamma erlagts överstiger den
slutliga skatten, äger den skattskyldige
erhålla ränta med sju procent,
för en beräknad tid av ett år, å den
del av det överskjutande beloppet,
som överstiger ettusen kronor; dock
att det belopp, varå ränta sålunda
skall beräknas, skall avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.
Räntebeloppet må icke överstiga
100 000 kronor. Vid bedömandet av
om och med vilket belopp ränta skall
utgå, skall i den preliminära skatten
icke inräknas sådan i 27 § 2 mom.
under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30 april
året näst efter inkomståret; vidare
skall med slutlig skatt likställas sådan
tillkommande skatt, som enligt
vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs
helt eller delvis skall gäldas med där
omförmäld preliminär skatt.

Har slutlig

Har någon lämnat oriktig uppgift
till arbetsgivare om förhållande, som
har betydelse för verkställandet av
skatteavdrag, under sådana omständigheter
att det kan antagas hava
skett i syfte att åstadkomma att

1 Senaste lydelse 1970: 10.

(Föreslagen lydelse)

som uppkommer vid denna beräkning
skall jämnas till närmast högre
hela krontal. I fall som avses i 56 § 3
mom. fjärde stycket utgår nu avsedda
restavgift endast om uppgiftsskyldigheten
icke fullgjorts senast
under den uppbördstermin som avses
i tredje stycket ovan.

§.

1 mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debitering
av slutlig skatt, till den del
densamma erlagts överstiger den
slutliga skatten, äger den skattskyldige
erhålla ränta med sju procent,
för en beräknad tid av ett år, å den
del av det överskjutande beloppet,
som överstiger ettusen kronor; dock
att det belopp, varå ränta sålunda
skall beräknas, skall avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.
Räntebeloppet må icke överstiga
100 000 kronor. Vid bedömandet av
om och med vilket belopp ränta skall
utgå, skall i den preliminära skatten
icke inräknas sådan i 27 § 2 mom.
under 3) omförmäld preliminär
skatt, som erlagts efter den 30 april
året näst efter inkomståret; vidare
skall med slutlig skatt likställas sådan
tillkommande skatt, som enligt
vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs
helt eller delvis skall gäldas med där
omförmäld preliminär skatt, samt
som slutlig skatt icke räknas avgift
som avses i 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen.

första stycket.

§•

Skattskyldig som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet till myndighet
eller arbetsgivare lämnar oriktig
uppgift om förhållande, som har betydelse
för hans skyldighet att erlägga
skatt, eller underlåter att lärn -

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

skatteavdrag icke verkställes eller
sker med för lågt belopp, eller
har någon i preliminär självdeklaration
eller i ansökan om jämkning
av preliminär skatt eller i annan uppgift
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnat oriktig uppgift, ägnad
att för honom eller den han
företräder leda till frihet från preliminär
skatt eller till för låg sådan
skatt, eller

har någon i ansökan jämlikt 41 §
2 mom. om nedsatt skatteavdrag eller
i ansökan om anstånd med inbetalning
av skatt uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift
angående förhållande av betydelse
för ärendets avgörande,
straffes med dagsböter.

1 mom. Utbetalar arbetsgivare,
som är skyldig verkställa skatteavdrag,
lön utan att denna minskats
med föreskrivet belopp för gäldande
av arbetstagares skatt och sker detta
uppsåtligen eller av oaktsamhet, som
ej är allenast ringa, straffes med
dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyldighet
att inom föreskriven tid till
uppbördsmyndighet inbetala belopp
motsvarande det, varmed arbetstagares
lön minskats för gäldande av
dennes skatt, och ligger i avseende
härå uppsåt eller grov oaktsamhet
arbetsgivaren till last, straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

2 m o m. Underlåter någon att behörigen
fullgöra vad honom enligt
19 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen
vad honom enligt 78 § 1 mom. första
eller andra stycket åligger,

dömes till böter, högst femhundra
kronor.

(Föreslagen lydelse)

na föreskriven uppgift av sådant
slag, dömes till böter, om ej gärningen
är belagd med straff i skattebrottslagen.

I ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första stycket.

§•

Arbetsgivare som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet
att verkställa skatteavdrag
dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första stycket.

SkU1971:16

(.Nuvarande lydelse)

Den, som jämlikt 73 § tagit del av
självdeklaration eller annan uppgift
eller handling, som avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelse i
denna förordning eller som avlämnats
till ledning vid årlig taxering,
må ej i vidare mån ån utövningen
av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra
eller yppa innehållet i sådan
handling. Bryter någon häremot,
straffes med dagsböter eller fängelse
i högst sex månader.

Straff enligt denna förordning
skall icke inträda, då den skyldige
för sin förseelse är underkastad ansvar
för tjänstefel eller förseelsen eljest
är belagd med straff enligt
brottsbalken.

(Föreslagen lydelse)

§•

Arbetsgivare som uppsåtligen eller
av grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet
att inbetala skatt som innehållits
för annan dömes till böter
eller, om gärningen rör betydande
belopp eller annan försvårande omständighet
föreligger, till fängelse i
högst ett år.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första stycket.

§•

Den, som jämlikt 73 § tagit del av
självdeklaration eller annan uppgift
eller handling, som avlämnats eller
tillhandahållits enligt bestämmelserna
i denna förordning eller som lämnats
till ledning vid årlig taxering,
må ej i vidare mån än utövningen av
tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra
eller yppa innehållet i sådan
handling.

Den som bryter mot första stycket
dömes till böter eller fängelse i högst
sex månader, om ej gärningen är belagd
med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

SkU1971:16

8) Förslag
till
Förordning

om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter
för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, att 4 § 8 mom. förordningen (1908: 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall ha nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

8 m o m.1 Deklaration, varom för denna.

Avgives icke beräknade bruttoinkomsten.

Om ansvar i vissa fall för den som
i deklaration lämnat oriktig uppgift,
stadgas i skattestrafflagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941:416) om arvsskatt
och gåvoskatt2,

dels att 65 och 68 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 66 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

66 §.

Den som underlåter att inom före- Den som uppsåtligen eller av grov
skriven tid avgiva deklaration sträf- oaktsamhet underlåter att inom fö fes

med dagsböter. reskriven tid avgiva deklaration dö mes

till böter, om ej gärningen är belagd
med straff i skattebrottslagen.

1 Senaste lydelse 1943: 315.

* Senaste lydelse av
65 § 1943: 330
68 § 1958: 562

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

10) Förslag
till
Förordning

om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 14 § 2 mom. samt 26—29 §§ förordningen
(1958: 295) om sjömansskatt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

2 m o m.1 Inbetalas sjömansskatt

till betalning.

Redovisas icke sjömansskatt i behörig
ordning, utgår restavgift beräknad
enligt 58 § 1 mom. fjärde
stycket uppbördsförordningen.

26 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift
till redare om förhållande, som har
betydelse för verkställande av avdrag
för sjömansskatt, och har han
därvid haft uppsåt att åstadkomma
att avdrag icke verkställes eller sker
med för lågt belopp, eller

har någon i ansökan om jämkning
av sjömansskatt eller i annan
uppgift uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet lämnat oriktig uppgift,
ägnad att för honom eller den han
företräder leda till frihet från sjömansskatt
eller till för låg sådan
skatt, eller

har redare i uppgift enligt 16 §
uppsåtligen eller av oaktsamhet, som
ej är allenast ringa, lämnat oriktig
uppgift, vilken är ägnad att leda till
annan beskattning än vederbort för
av redaren anställda sjömän,
straffes med dagsböter.

* Senaste lydelse 1970: 410.

Redare som i uppgift enligt 16 §
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnar oriktigt meddelande, som
kan medföra för låg beskattning av
s joman, dömes till böter.

Sjöman som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet till myndighet eller
redare lämnar oriktig uppgift om
förhållande, som har betydelse för
hans skyldighet att erlägga sjömansskatt,
eller underlåter att lämna föreskriven
uppgift av sådant slag, dömes
till böter.

1 ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra
stycket inträder ej, om gärningen år
belagd med straff i skattebrottslagen.

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

t mom. Utbetalar redare, som år
skyldig verkställa avdrag för sjömansskatt,
lön eller annan gottgörelse
utan att denna minskats med föreskrivet
belopp för gäldande av sjömansskatt
och sker detta uppsåtligen
eller av oaktsamhet, som ej är
allenast ringa, straffes med dagsböter.

Fullgör redare icke sin skyldighet
att inom föreskriven tid till sjömansskattekontoret
inbetala belopp
motsvarande det, varmed sjömans
lön minskats för gäldande av dennes
skatt, och ligger i avseende härå
uppsåt eller grov oaktsamhet redaren
till last, straffes med dagsböter
eller fängelse i högst sex månader.

2 mom. Fullgör redaren icke behörigen
vad honom enligt 19 § första
eller andra stycket åligger, straffes
med böter, högst 300 kronor.

Den som jämlikt 25 § tagit del av
ansökan om jämkning av sjömansskatt
eller annan handling, som
avlämnats eller tillhandahållits enligt
bestämmelserna i denna förordning
eller som avlämnats till ledning
vid årlig taxering eller till ledning
för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen,
må ej i vidare
mån än utövningen av tjänst eller
uppdrag erfordrar offentliggöra eller
yppa innehållet i sådan handling.
Bryter någon häremot straffes med
dagsböter eller fängelse i högst sex
månader.

Straff enligt denna förordning
skall icke inträda, då gärningen är
belagd med straff enligt strafflagen.

(Föreslagen lydelse)

§•

Redare som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet
att verkställa avdrag för sjömansskatt
dömes till böter.

1 ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första stycket.

§•

Redare som uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet åsidosätter skyldighet
att inbetala skatt som innehållits
för annan dömes till böter eller, om
gärningen rör betydande belopp eller
annan försvårande omständighet föreligger,
till fängelse i högst ett år.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första stycket.

§•

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vid årlig taxering eller till ledning
för uppbörd av skatt enligt uppbördsförordningen,
må ej i vidare
mån än utövningen av tjänst eller
uppdrag erfordrar offentliggöra eller
yppa innehållet i sådan handling.

Den som bryter mot föreskrift i
första stycket dömes till böter eller
fängelse i högst sex månader, om ej
gärningen är belagd med straff i
brottsbalken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelsen i 14 § 2 mom. andra stycket gäller ej i fråga om förfaran
de eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

11) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1970: 99) om investeringsa vgift för vissa

byggnadsarbeten

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen (1970:99) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten skall upphöra att gälla vid utgången av år
1971.

12) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1941:251) om särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 §.»

Angående påföljd är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som
eljest i deklaration lämnat oriktig
uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Senaste lydelse 1960: 612.

SkU 1971:16

13) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen (1943: 477) om skatt å vissa
pälsvaror1 skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

14) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1948:85) om försäljningsskatt

Härigenom förordnas, att 33 § förordningen (1948:85) om försäljningsskatt
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

33 § »

Angående påföljd är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som
eljest i deklaration lämnat oriktig
uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

15) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953:396) om accis å
fettemulsion m. m.,

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

1 Förordningen omtryckt 1960:118.

* Senaste lydelse 1960: 427.

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

Den, som utan föreskriven anmälan
bedriver tillverkning, som i 1 §
första stycket avses, straffes med
dagsböter, ej under tjugu.

Den, som i strid mot förbud, varom
i 7 § 4 mom. eller 8 § 2 mom.
sägs, förfogar över vara, straffes
med dagsböter, ej under fyrtio, eller,
där omständigheterna äro synnerligen
försvårande, med fängelse i högst
sex månader.

Underlåter någon i andra fall än
nu sagts att fullgöra vad honom åligger
enligt denna förordning eller
med stöd av densamma meddelade
föreskrifter, straffes med böter, högst
trehundra kronor.

Denna förordning träder i kraft den

(Föreslagen lydelse)

§•

Den, som utan föreskriven anmälan
bedriver tillverkning, som i 1 §
första stycket avses, dömes till böter.

Den, som i strid mot förbud, varom
i 7 § 4 mom. eller 8 § 2 mom.
sägs, förfogar över vara, dömes till
böter eller fängelse i högst sex månader.

Den, som i andra fall än nu sagts
underlåter att fullgöra vad honom
åligger enligt denna förordning eller
med stöd av densamma meddelade
föreskrifter, dömes till böter, högst
femhundra kronor, om ej gärningen
är belagd med straff i skattebrottslagen.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första—tredje stycket.

1 januari 1972.

16) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror
som användas för framställning av fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953: 397) angående avgift
för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,
dels att 14 § skall upphöra att gälla,
dels att 13 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 §.

Den som underlåter att inom före- Den som uppsåtligen eller av grov
skriven tid avgiva deklaration, bote oaktsamhet underlåter att inom före från

och med tjugufem till och med skriven tid avgiva deklaration, dömes

trehundra kronor; och må kontroll- till böter, om ej gärningen är belagd

styrelsen förelägga den uppgiftsskyl- med straff i skattebrottslagen. Be dige

lämpligt vite. skattningsmyndigheten må förelägga

vite.

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

Underlåter någon att ställa sig till
efterrättelse vad honom enligt 9 eller
10 § åligger, straffes med böter högst
trehundra kronor; och må kontrollstyrelsen
förelägga vederbörande
lämpligt vite.

(.Föreslagen lydelse)

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första stycket.

§•

Den som icke fullgör skyldighet
enligt 9 eller 10 §, dömes till böter
högst femhundra kronor. Beskattningsmyndigheten
må förelägga vite.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

17) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å
motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas, att 28 § förordningen (1956:545) angående omsättningsskatt
å motorfordon i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

28 §.i

Angående påföljd är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den,
som eljest i deklaration lämnat oriktig
uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

18) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att 34 § förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt2
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

Bestämmelsen i 34 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om förfarande
som ägt rum före den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1960: 433.

* Förordningen omtryckt 1964: 350.

SkU1971:16

19) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning
av malt- och läskedrycker

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 253) om tillverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker,
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att 10 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Underlåter någon att fullgöra i Den som bryter mot 3 § tredje

3 § tredje stycket stadgad uppgifts- stycket, 5 eller 6 § eller upptager

skyldighet eller upptager någon till- tillverkning av färskt lättöl utan att
verkning av färskt lättöl utan att göra anmälan om detta enligt 4 § 2

göra anmälan därom enligt 4 § 2 mom. dömes till böter, högst fem mom.

eller bryter någon mot vad hundra kronor. I ringa fall dömes ej
i 5 eller 6 § stadgas, straffes med till ansvar.
böter, högst trehundra kronor. I ringa
fall må från straff frias.

»enna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

20) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen (1960:258) om utjämningsskatt
å vissa varor skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

SkU1971:16

21) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen (1961:372) om bensinskatt
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

22) Förslag
till
Förordning

om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen (1961:394) om tobaksskatt
skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

23) Förslag
till
Förordning

om ändring i förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt,

dels att 18 § skall upphöra att gälla,

dels att 16 och 17 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

16 §.i

Har någon i strid med 10 § levere- Den som uppsåtligen eller av grov
rat eller förbrukat obeskattad bränn- oaktsamhet bryter mot 10 § dömes

olja för drift av motor i motorfordon till böter eller fängelse i högst ett år,

dömes till dagsböter eller fängelse om ej gärningen är belagd med straff

i högst ett år. i skattebrottslagen.

’ Senaste lydelse 1966: 222.

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

Den som förskyllt fängelse må, efter
omständigheterna, dömas att gälda
straffskatt med högst tre gånger
den skatt som belöper på den levererade
eller förbrukade brännoljan.

Brott, som i första stycket sägs,
må av åklagare åtalas allenast efter
anmälan av kontrollstyrelsen. Finnes
förseelsen ursäktlig eller eljest
ringa, skall ej till straff dömas.

Den som icke behörigen iakttager
vad honom åligger enligt 11 § eller
på grund av föreskrifter som meddelats
med stöd av förordnande enligt
12 § dömes till dagsböter eller fängelse
i högst sex månader.

(Föreslagen lydelse)

I ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första stycket.

§•

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet bryter mot föreskrift
som meddelats med stöd av förordnande
enligt 12 § dömes till böter
eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

De äldre bestämmelserna i 16 och 17 §§ gäller fortfarande i fråga om förfarande
eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

24) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1964: 352) om gasolskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1964: 352) om gasolskatt,

dels att 13 § skall upphöra att gälla,

dels att 12 § skall ha nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

Den som icke behörigen iakttager Den som icke behörigen iakttager
vad honom åligger enligt 8 eller 9 § vad honom åligger enligt 9 § eller på

eller på grund av föreskrift, som grund av föreskrift, som meddelats

meddelats med stöd av 10 §, dömes med stöd av 10 §, dömes till böter

till dagsböter eller fängelse i högst eller fängelse i högst sex månader,

sex månader.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

SkU1971:16

25) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks
pensionering skall ha nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

3 g.1

I fråga om debitering och uppbörd
av redareavgift enligt denna lag äger
förordningen den 18 december 1959
(nr 552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m. motsvarande tillämpning.
Vid fördelning enligt 44 § första
eller andra stycket förordningen
skall redareavgiften jämställas med
de avgifter som avses i 1 § förordningen.

I fråga om debitering och uppbörd
av redareavgift enligt denna lag äger
förordningen den 18 december 1959
(nr 552) angående uppbörd av vissa
avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m. motsvarande tillämpning.
Vid fördelning enligt 51 § första
eller andra stycket förordningen
skall redareavgiften jämställas med
de avgifter som avses i 1 § förordningen.

lenna lag träder i kraft

26) Förslag
till

Förordning

om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

5 §•

I fråga om allmän arbetsgivaravgift
enligt 2 § äger förordningen den
18 december 1959 (nr 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring, m. m., motsvarande
tillämpning utom såvitt avser
39—42 och 44 §§.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1968: 612.

4 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 16

SkU 1971:16

27) Förslag
till

Lag

om ändring i bokföringslagen (1929:117)

Härigenom förordnas, att 15 § bokföringslagen (1929: 117) skall ha nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §.i

Om ansvar för åsidosättande av Om ansvar för åsidosättande av
bokföringsskyldighet enligt denna bokföringsskyldighet enligt denna
lag stadgas i strafflagen. lag föreskrives i brottsbalken och i

skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

28) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1967:139) om obligatorisk statsplombering
av utsädesvara och om växtförädlingsavgift

Härigenom förordnas, att 3 och 8 §§ förordningen (1967: 139) om obligatorisk
statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift skall ha
nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(.Föreslagen lydelse)

3 §•

Om växtförädlingsavgift gäller i
tillämpliga delar förordningen den 3
april 1959 (nr 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning. Beskattningsmyndighet
är statens centrala
frökontrollanstalt. Annan frökontrollanstalt,
som utför plombering,
skall debitera och uppbära avgiften
för centrala frökontrollanstaltens
räkning. Vite förelägges och
utdömes av lantbruksstyrelsen. Till

Om växtförädlingsavgift gäller i
tillämpliga delar förordningen den 3
april 1959 (nr 92) om förfarandet
vid viss konsumtionsbeskattning
utom såvitt avser 37 a—37 g §§. Beskattningsmyndighet
är statens centrala
frökontrollanstalt. Annan frökontrollanstalt,
som utför plombering,
skall debitera och uppbära avgiften
för centrala frökontrollanstaltens
räkning. Vite förelägges och ut -

1 Senaste lydelse 1942: 387.

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

allmänt ombud utses tjänsteman hos
lantbruksstyrelsen.

Varje plomberingstillfälle

Den som i deklaration eller annars
lämnar oriktig uppgift till frökontrollanstalt
om avgifts pliktig varas
slag eller sort, dömes till böter, om
gärningen ej är belagd med straff i
skatt est raff lagen den il juni 1943
(nr 313). Om uppgiftslåmnaren ej
insett eller bort inse oriktigheten,
skall han ej dömas till ansvar.

(Föreslagen lydelse)

dömes av lantbruksstyrelsen. Till allmänt
ombud utses tjänsteman hos
lantbruksstyrelsen,
frökontrollanstalten bestämmer.

§•

Den som till frökontrollanstalt
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
avger handling med oriktig uppgift
och därigenom föranleder fara för
att växtförädling savgift undandrages
dömes till böter eller fängelse i högst
två år.

Den som till frökontrollanstalt
uppsåtligen eller av grov oaktsamhet
lämnar oriktig uppgift om varas slag
eller sort dömes till böter, om ej gärningen
är belagd med straff i första
stycket.

1 ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

29) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om
prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser
om prisreglering på jordbrukets område,
dels att 34 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 34 a §, av nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Bestämmelserna i 47—49 §§ förordningen
om förfarandet Aud viss
konsumtionsbeskattning gäller i tilllämpliga
delar i fråga om avgift som
avses i 7—10 §§. Bestämmelserna i
49 § nämnda förordning gäller även
i fråga om sådan kontroll som avses
i 33 § denna förordning.

(Föreslagen lydelse)

§■

Bestämmelserna i 47 och 49 §§
förordningen om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning gäller i tilllämpliga
delar i fråga om avgift som
avses i 7—10 §§. Bestämmelserna i
49 § nämnda förordning gäller även
i fråga om sådan kontroll som avses
i 33 § denna förordning.

4f Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 16

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

34 a §.

Den som till ledning vid fastställande
av avgift uppsåtligen eller av
grov oaktsamhet avger handling med
oriktig uppgift och därigenom föranleder
fara för att avgift undandrages
dömes till böter eller fängelse i högst
två år, om ej gärningen år belagd
med straff i lagen om straff för varusmuggling.

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet underlåter att avge deklaration
eller annan därmed jämförlig
handling till ledning vid fastställande
av avgift eller, såvitt gäller
avgift enligt 7—10 §§, bryter mot 4 §
förordningen om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning dömes till
böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt
första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

30) Förslag

till

Förordning

om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624)

Härigenom förordnas i fråga om kupongskatteförordningen (1970:624),
dels att 31 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 32 §, av nedan angivna
lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

31 §

Den som underlåter att fullgöra Den som uppsåtligen bryter mot
skyldighet enligt 7 § första stycket, 7 § andra stycket eller 14 § första

8 §, 15 §, 17 § första stycket, 18 § stycket dömes, om åtgärden kan

eller 21 § första stycket första punk- medföra för låg kupongskatt för hoten
dömes till böter. nom eller den han företräder, till bö Den

som i fall som avses i 7 § ter eller fängelse i högst två år eller,

andra stycket eller 14 § första styc- om brottet rör verkligt betydande bc ket

uppsåtligen eller av grov oakt- lopp eller är av särskilt farlig art

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

samhet lämnar oriktig uppgift eller
underlåter att anmäla ändring i förhållande
som avses med redan avlämnad
uppgift, dömes, där den
oriktiga uppgiften eller underlåtenheten
är ägnad att för honom eller
den han företräder leda till för låg
kupongskatt, till böter eller fängelse
i högst sex månader.

I ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra
stycket inträder ej, om gärningen
är belagd med straff i brottsbalken.

(Föreslagen lydelse)

eller om annan synnerligen försvårande
omständighet föreligger, till
fängelse i högst sex år.

Den som av grov oaktsamhet begår
gärning som avses i första stycket
dömes till böter eller fängelse i
högst sex månader.

Ansvar enligt första eller andra
stycket inträder ej för den som frivilligt
rättar oriktig uppgift eller
eljest fullgör underlåten uppgiftsskyldighet.

1 ringa fall dömes ej till ansvar
enligt andra stycket.

32 §

Den som uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet bryter mot 7 § första
stycket, 8 §, 15 §, 17 § första stycket,
18 § eller 21 § första stycket
första punkten dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar
enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder
ej om gärningen är belagd med
straff i brottsbalken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

SkU 1971:16

Motionerna m. m.

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:

1. motionen 1971: 1200 av herr Schött m. fl. (jfr 1971: 1175), vari
hemställs att riksdagen — för det fall att motionen 1971: 1175 inte bifalles
— beslutar att tills vidare uppskjuta ikraftträdandet av de i proposition
1971: 10 föreslagna nya bestämmelserna i syfte att de lokala
skattemyndigheterna vid ikraftträdandet skall ha tillförts för de nya arbetsuppgifterna
erforderlig personal;

2. motionen 1971: 1201 av herrar Boo och Jonasson, vari hemställs att
riksdagen vid behandling av proposition 1971: 10 beslutar

a. att uttala att reglerna om befrielse från skatte- och avgiftstillägg
samt förseningsavgifter skall tillämpas generöst, då försummelsen uppenbarligen
beror på brist på kunskap eller oförstånd,

b. att uttala att frågan om bevisning i samband med uttagande av
skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift görs till föremål för översyn,

c. att uttala att såvitt möjligt enhetliga centrala tillämpningsföreskrifter
utfärdas beträffande uttagande av skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgifter
i enlighet med vad som har anförts i motionen, samt

d. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag
beträffande utvidgad och förbättrad information, rådgivning och hjälp
till allmänheten från samhällets sida i deklarations- och skattefrågor;

3. motionen 1971:1202 av herr Börjesson i Falköping m. fl., vari
hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971: 10 beslutar
att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande
utvidgad och förbättrad information, rådgivning och hjälp från samhällets
sida i deklarations- och skattefrågor i enlighet med vad som har
anförts i motionen;

4. motionen 1971: 1203 av herr Fågelsbo, vari hemställs att riksdagen
vid behandlingen av proposition 1971: 10 beslutar

a. att självdeklaration, där inte särskilda bestämmelser gäller, skall
lämnas den 1 mars,

b. att taxeringsarbetet i första instans skall vara avslutat senast den
31 juli, samt

c. att vederbörande utskott utformar erforderlig författningstext;

5. motionen 1971: 1204 av herr Nordgren m. fl., vari hemställs att
riksdagen beslutar

a. att i avvaktan på förslaget om taxering i första instans uppskjuta
behandlingen av proposition 1971: 10 till höstriksdagen,

b. att, därest yrkandet under a icke skulle bifallas, vidta de ändringar
i förslaget till skattebrottslag m. m. som angivits i motionen;

6. motionen 1971: 1205 av herr Oskarson m. fl., vari hemställs att
riksdagen med ändring av proposition 1971: 10 beslutar

SkU 1971:16

a. att utdömandet av skattetillägg anförtros åt prövningsnämnd och
icke åt lokala skattemyndigheten,

b. att mervärdeskatten undantas från det administrativa sanktionssystemet,

c. att befrielsegrunderna i 37 § taxeringsförordningen kompletteras
med bestämmelser dels att enbart ett i självdeklaration framställt yrkande,
som av taxeringsnämnd ogillas, icke skall föranleda skattetillägg,
dels att som utsäktlighet skall kunna anses att den av den skattskyldige
begångna felaktigheten eller underlåtenheten hänför sig till en uppenbart
svårtolkad författningsbestämmelse,

d. att föreskrift ges att den myndighet som har att fastställa skattetillägg
ex officio bör pröva frågan, om befrielsegrund föreligger,

e. att i skattebrottslagen en lagregel införs av innehåll att domstol
må vid utdömande av bötesstraff göra avdrag för tidigare för samma
förseelse fastställt skattetillägg, samt

f. att riksdagen uttalar att vid bedömning av frågan om medhjälp
skall anses som grov särskild hänsyn skall tagas till de i motionen angivna
omständigheterna;

7. motionen 1971: 1206 av herr Schött, vari hemställs att riksdagen beslutar
sådan ändring av 35 § taxeringsförordningen att självdeklaration
skall få avlämnas till vilken länsstyrelse eller lokal skattemyndighet
som helst men ej till ordförande i taxeringsnämnd;

8. motionen 1971:1207 av herr Sjöholm m. fl., vari hemställs att
riksdagen med antagande i övrigt av proposition 1971: 10 beslutar dels
att i övergångsbestämmelserna infogas förbehåll av innebörd att tilllämpning
av skattestrafflagen icke skall ske i fall då gärning enligt skattebrottslagen
är fri från straff, dels att åt vederbörande utskott uppdras
att utforma lagtext, som tillgodoser detta syfte.

I anledning av propositionen har ingivits skrivelser från Svenska byggnadsentreprenörföreningen
och Lantbrukets skattedelegation.

Utskottets yttrande
Inledning

Propositionen innehåller ett på skattestrafflagutredningens betänkande
Skattebrotten (SOU 1969: 42) grundat förslag till ett reformerat påföljdssystem
på skatte- och avgiftsområdet. Syftet är att effektivisera
påföljdssystemet och göra det mer differentierat och nyanserat. Detta
föreslås ske genom att man inför avgifter av helt ny typ, s. k. skatteoch
avgiftstillägg och förseningsavgift. Dessa nya sanktionsformer
skall administreras av skattemyndigheterna. Skatte- och avgiftstilläggen

SkU 1971:16

är avsedda för de många fallen av mindre allvarlig karaktär, medan
allvarligare fall av överträdelser skall, liksom hittills, medföra straffpåföljd
och således komma under allmän domstols prövning. För sådana
fall föreslås en väsentlig straffskärpning. Reformen omfattar flertalet
skatter och allmänna avgifter i egentlig mening samt arbetsgivaravgifterna
till socialförsäkringens finansiering. Tullar samt sådana skatter
och avgifter som tas ut vid import berörs däremot inte av reformen.

Under senare tid genomförda landsomfattande taxeringsrevisioner
har ådagalagt ett betydande skattefusk. Skattestrafflagutredningen har
redovisat en undersökning av åtalsfrekvens och antalet fällande domar
under ett år i mål rörande falskdeklaration och vårdslös deklaration
och ställt dessa i relation till antalet avvikelser som under motsvarande
tid gjorts från deklarationer för inkomst- och förmögenhetsskatt. Mot
bakgrund inte minst av denna undersökning har inom utskottet inte
rått några delade meningar om nödvändigheten av att effektivisera
påföljdssystemet och åstadkomma ett mer nyanserat sanktionssystem
som kan tillämpas mer generellt än det nuvarande. Utskottet kan till
alla delar ansluta sig till den i propositionen gjorda bedömningen av
bristerna i nuvarande ordning och orsakerna härtill och anser att ett
skatte- och avgiftstilläggssystem av den konstruktion som föreslås i
propositionen kan vara förenat med väsentliga fördelar för såväl samhället
som den enskilde. Särskild betydelse tillmäter utskottet det förhållandet
att åklagar- och domstolsorganen kommer att kunna befrias
från en mängd ärenden av mindre betydelse från kriminalpolitisk synpunkt
och att vissa förfaranden, som allmänt uppfattas som mindre
allvarliga förseelser, avkriminaliseras.

Med det anförda biträder utskottet i princip förslagen i propositionen.
Utskottet vill — i likhet med departementschefen — redan i
detta sammanhang understryka vikten av att lagstiftningen om skatteoch
avgiftstillägg, som innebär en nyhet för Sverige och en radikal omläggning
av vad som hittills gällt, får en så mjuk introduktion i den
praktiska tillämpningen som möjligt.

Det administrativa sanktionsförfarandet

Skatte- och avgiftstillägg skall påföras, när någon i skriftligt meddelande
till myndighet lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna
sådan uppgift som kan läggas till grund för taxering eller avgiftsberäkning
och detta kunde ha föranlett för lågt beskattningsresultat resp.
för låg arbetsgivaravgift. Förseningsavgift skall tas ut då skattskyldig
försummar att i rätt tid avge deklaration eller arbetsgivaruppgift. Skattetillägget
utgör i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten 50%
samt i fråga om indirekta skatter och arbetsgivaravgifter 20% av det

SkU 1971:16

skatte- och avgiftsbelopp som kunde ha undandragits till följd av det
oriktiga meddelandet eller p. g. a. underlåtenhet att lämna uppgift. Förseningsavgiften
utgör i fråga om inkomstskatten 1 °/o av den högsta beskattningsbara
inkomsten, i fråga om förmögenhetsskatten 0,3 °/o av
den beskattningsbara förmögenheten till den del den överstiger skattefritt
belopp och i fråga om arbetsgivaravgifterna 5 %> av den fastställda
slutliga avgiften. Avgiften är maximerad till 300 kr. vid enkel försummelse
och till 600 kr. vid underlåtenhet att trots anmaning avge deklaration
eller arbetsgivaruppgift. I sistnämnda fall skall avgift alltid utgå
med minst 100 kr. Vid den indirekta beskattningen skall förseningsavgift
utgå med 100 kr., i vissa fall med 200 kr.

Enligt förslaget i propositionen skall den lokala skattemyndigheten i
regel vara beslutande myndighet i det administrativa sanktionssystemet
när det gäller tillägg och avgifter med anledning av taxeringsarbetet i
första instans.

I motionen 1971: 1200 yrkas att ikraftträdandet av de nya bestämmelserna
uppskjuts tills vidare. Yrkandet innebär ett alternativ till den
begäran om förstärkning av de lokala skattemyndigheternas personal
som framställts i den till civilutskottet hänvisade motionen 1971: 1175
och gäller under förutsättning att denna begäran inte bifalles. Civilutskottet
har numera i sitt betänkande 1971: 10 avstyrkt bifall till sistnämnda
motion. I ytterligare en motion, nämligen 1971: 1204, har yrkats
uppskov. Motionärerna begär att propositionen — i avvaktan på
förslag om taxeringsorganisationen i första instans — behandlas först
i höst.

Som framgår av det föregående anser utskottet en reform av gällande
påfölj dssystern angelägen. Uppskovsyrkandet i motionen 1971: 1204
har motiverats med att ett förslag om ny taxeringsorganisation i första
instans kan väntas till årets höstriksdag. Enligt vad utskottet erfarit
är det f. n. ovisst när ett förslag i denna fråga kan komma att föreläggas
riksdagen. Ett bifall till yrkandet i motionen 1971: 1204 skulle
således innebära att man tvingades uppskjuta behandlingen av det aktuella
förslaget på obestämd tid. Utskottet anser sig därför böra avstyrka
bifall till uppskovsyrkandet i motionen. Av departementschefens uttalande
i propositionen torde framgå att frågan om vilken myndighet som
skall vara i första hand beslutande i ärenden rörande skatte- och avgiftstillägg
kan komma att omprövas, om taxeringsorganisationen blir
föremål för översyn.

Syftet med det i motionen 1971: 1200 alternativt framställda uppskovsyrkandet
är att de lokala skattemyndigheterna vid de nya bestämmelsernas
ikraftträdande skall ha tillförts den personal som enligt
motionärernas mening erfordras för att myndigheterna skall kunna
fullgöra de nya arbetsuppgifterna.

SkU 1971:16

Skatteutskottet har i yttrande till civilutskottet över motionen 1971:
1175 framhållit, att de informationer rörande rutinerna för handläggningen
av skattetilläggs- och avgiftsärenden som utskottet inhämtat
från finans- och civildepartementen ger vid handen att de lokala skattemyndigheterna
torde ha möjlighet att vid introduktionen av det nya
systemet tillfredsställande fullgöra sina arbetsuppgifter inom ramen
för de i årets statsverksproposition föreslagna personalförstärkningarna.
Denna bedömning grundar utskottet bl. a. på det förhållandet att
tillämpningen av de nya bestämmelserna — som enligt uttalande i propositionen
i initialskedet bör tolkas generöst — i vart fall övergångsvis
kan väntas bli förhållandevis enkel. Utskottet har också förutsatt att,
om det visar sig nödvändigt, erforderlig personal från länsstyrelse tillfälligtvis
skall kunna förordnas att biträda de lokala skattemyndigheterna
vid handläggningen av ifrågavarande ärenden. Med det anförda
avstyrker utskottet också uppskovsyrkandet i motionen 1971: 1200.

I motionen 1971: 1205 yrkas att handläggningen av skattetilläggsärenden
skall ske hos prövningsnämnd i stället för hos lokal skattemyndighet.
Motionärerna anser det betänkligt att handläggningen anförtros en
myndighet som företräder statens fiskala intressen.

I sitt yttrande till civilutskottet över motionen 1971: 1175 har skatteutskottet
anslutit sig till förslaget att lokal skattemyndighet bör vara
första instans i frågor som rör skattetillägg och förseningsavgifter. Utskottet
har därvid framhållit att enligt dess bedömande en sådan ordning
vid nuvarande taxeringsorganisation i första instans är nödvändig
med hänsyn till att huvuddelen av grundmaterialet för avgiftspåföringen
under den ifrågavarande handläggningstiden förvaras hos den lokala
skattemyndigheten. Även om vissa skäl — särskilt kravet på enhetlighet
vid rättstillämpningen — talar för att handläggningen läggs på
prövningsnämnderna, är utskottet inte berett biträda ett förslag av sådan
innebörd. Över lokal skattemyndighets beslut i ett avgiftsärende skall
talan kunna föras hos prövningsnämnd, kammarrätt och regeringsrätten.
Om prövningsnämnden skall i första hand besluta i fråga om de
administrativa sanktionsärendena innebär detta att de skattskyldiga
går miste om en instans i besvärsprocessen.

Utskottet har i sitt tidigare omnämnda yttrande till civilutskottet
understrukit angelägenheten av att de lokala skattemyndigheterna även
på sikt erhåller den personal som krävs för att de skall kunna fullgöra
sina nya arbetsuppgifter på ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande
sätt. Med erforderlig tillgång på personal torde enligt utskottets
mening de lokala skattemyndigheterna vara väl skickade att fullgöra
de uppgifter som enligt propositionen läggs på dem. Utskottet
delar inte de i motionen uttalade farhågorna för att de nya bestämmel -

SkU 1971:16

serna skulle innebära några påtagliga risker från rättssäkerhetssynpunkt.

Som reglerna är utformade — med eftertaxeringsrekvisiten som förebild
— torde påförande av skattetillägg i regel komma att begränsas til!
sådana fall då av deklarationen eller annorledes klart framgår att en
intäkt utelämnats eller att ett avdrag inte motsvaras av någon kostnad
av angivet slag eller uppgiven storlek. Utskottet vill särskilt understryka
att klart framställda yrkanden, hur oriktiga de i materiellt avseende än
kan vara, aldrig skall föranleda skattetillägg. Endast i det fall då den
skattskyldige lämnar en positivt oriktig uppgift eller förtiger en uppgift
som är av betydelse för en riktig taxering skall skattetillägg påföras.
Härtill kommer att den skattskyldige, om inte hinder möter däremot,
skall beredas tillfälle yttra sig, innan den lokala skattemyndigheten
fattar slutligt beslut om påföring av avgift.

De svårigheter som kan uppkomma torde enligt utskottets bedömning
i regel komma att begränsa sig till tillämpningen av de grunder
som enligt förslaget bör medföra befrielse från skatte- eller avgiftstilllägg.
Även om befrielsegrunderna i författningstexten preciserats så
långt det är möjligt kan det givetvis föreligga risk för att de lokala skattemyndigheterna
ger ordalydelsen i de aktuella författningsrummen en
tolkning som kan variera även i sinsemellan tämligen likartade fall.
En sådan risk har förutsetts i propositionen, och det föreslås därför
att det skall ankomma på riksskatteverket att meddela närmare anvisningar
för tillämpning av befrielsegrunderna. Utskottet anser det
från rättssäkerhetssynpunkt angeläget att dessa anvisningar görs så detaljerade
och informativa, att befrielsegrunderna kan tillämpas så enhetligt
och rättvist som möjligt. Med det anförda anser utskottet sig
böra avstyrka bifall till motionen 1971: 1205 i denna del. Utskottet
förordar emellertid att den lokala skattemyndigheten särskilt i ärenden,
som avser befrielse från skattetillägg, där så finnes påkallat, inhämtar
yttrande från taxeringsnämndens ordförande. Denne eller ledamot av
nämnden kan nämligen antas äga kännedom om förhållanden av betydelse
för frågans bedömning. En bestämmelse av angiven innebörd
bör enligt utskottets mening tas in som ett tillägg till tredje stycket i
den föreslagna 116 e§ taxeringsförordningen.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat även motionen 1971:
1201 i vad denna innehåller yrkanden rörande utformningen av riksskatteverkets
tillämpningsföreskrifter och om översyn av frågan om
bevisning i samband med uttagande av skatte- och avgiftstillägg samt
förseningsavgifter. Utskottet vill i sammanhanget understryka att den
skattskyldige, innan beslut om påföring av avgift fattas, skall beredas
tillfälle yttra sig, ”om ej hinder möter häremot”.

SkU 1971:16

I motionen 1971: 1201 begärs också riksdagsskrivelse med yrkande om
utredning och förslag till utvidgad och förbättrad informationsverksamhet
och hjälp i deklarations- och skattefrågor. Ett yrkande av i princip
samma innebörd återfinns i motionen 1971: 1202.

Det nya påföljdssystemet innebär, som tidigare nämnts, på väsentliga
punkter en radikal omläggning av vad som hittills gällt. Om det nya
systemet skall kunna tillfredsställande tillgodose syftet att effektivisera
skattekontrollen utan att den enskildes rättssäkerhetsintresse äventyras
är det självfallet nödvändigt att medborgarna får all tänkbar service i
deklarations- och skattefrågor. Åtskilligt har hittills gjorts i såväl statlig
som privat regi för att bibringa allmänheten kunskap om skattelagstiftningens
innehåll. Enligt utskottets mening torde emellertid en ytterligare
utbyggnad av informationsverksamheten erfordras, om det nya
sanktionssystemet skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Utskottet
vill erinra om att de administrativa påföljderna skall träda i kraft samtidigt
som 1970 års skattereform med dess genomgripande omläggning
av skattereglerna första gången skall tillämpas av beskattningsmyndighetema.
Att detta kräver betydande insatser i fråga om upplysning och
service inte minst från samhällets sida är självfallet.

Från nämnda utgångspunkter är det tillfredsställande att Kungl.
Maj:t under hösten 1970 uppdragit åt centrala folkbokförings- och
uppbördsnämnden att i samråd med kommittén för television och
radio i utbildningen (TRU-kommittén) inkomma med förslag till informations-
och utbildningsinsatser och att Kungl. Maj:t för sådan
verksamhet för budgetåret 1971/72 anvisat 1,5 milj. kr. Förslaget,
som tillstyrkts av skatteutskottet i dess betänkande 1971: 8, har numera
antagits av riksdagen.

Det bör erinras om att en av riksskatteverkets huvuduppgifter är att
följa skattelagstiftningen och dess tillämpning och få till stånd åtgärder
för att på olika sätt underlätta för de skattskyldiga att fullgöra
sina skyldigheter. Chefen för finansdepartementet har i bilaga 9 till
årets statsverksproposition förutsatt, att eventuella förslag om utbyggnad
av utbildningsverksamheten under budgetåret 1971/72 som en
följd av den av riksskatteverkskommittén förutskickade analysen av
utbildningsbehovet senare anmäls för Kungl. Maj:t.

Utskottet förutsätter således att upplysningsverksamheten i deklarations-
och skattefrågor får sådan omfattning och utformning, att
även en icke sakkunnig allmänhet på ett enkelt sätt kan ta del av gällande
författningsbestämmelser och därigenom så korrekt som möjligt
fullgöra sin deklarations- och uppgiftsskyldighet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1971: 1201
i berörda del och till motionen 1971: 1202, i den mån de icke kan anses
besvarade genom vad utskottet anfört.

SkU 1971:16

I motionen 1971: 1203 yrkas att självdeklaration, där inte särskilda
bestämmelser gäller, skall få avlämnas t. o. m. den 1 mars taxeringsåret.
Motionären har motiverat sitt yrkande med att den tid som står till
buds för deklarationsarbetet enligt hans mening är alltför kort och att
en nödvändig förutsättning för att systemet med förseningsavgift inte
skall leda till orimliga konsekvenser för de skattskyldiga är att sista
dagen för inlämning av deklaration framflyttas.

Enligt skatteutskottets mening är en allmän förskjutning av tidpunkten
för deklarationens avlämnande ägnad att allvarligt försvåra
taxeringsnämndernas arbete. En sådan förskjutning kan därför knappast
komma i fråga inom ramen för det nuvarande taxeringsförfarandet.
Utskottet delar inte motionärens uppfattning att införandet av en
förseningsavgift skulle leda till orimliga konsekvenser för de skattskyldiga.
Förseningsavgiften är vid enkel deklarationsförsummelse maximerad
till 300 kr. och kan vid en och samma taxering utgå med högst
600 kr. Det bör särskilt understrykas att enligt uttalande i propositionen
förseningsavgift inte bör påföras, när skäl för anstånd med deklarationsavlämnandet
är för handen. Införandet av en förseningsavgift
innebär naturligtvis att de skattskyldiga i större omfattning än f. n. bör
ha intresse av att lämna deklaration i rätt tid eller att åtminstone begära
anstånd med avlämnandet. Enligt utskottets uppfattning torde det
i allmänhet inte vara förenat med större svårigheter att — om bärande
skäl föreligger — erhålla sådant anstånd. Om i vissa län anståndsbestämmelsema
tillämpas mer rigoröst än annorstädes finns det anledning
att efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande mildra denna
praxis eftersom förseningsavgift enligt förslaget kan påföras redan vid
enkel deklarationsförsummelse. Utskottet förutsätter att riksskatteverket
vid utarbetandet av sina detalj anvisningar uppmärksammar även
anståndsreglerna. Principen att förseningsavgift inte bör påföras när
skäl för anstånd är för handen bör givetvis gälla vare sig ansökan om
anstånd gjorts eller ej.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1971: 1203.

Självdeklaration som avges utan anmaning kan enligt 35 § taxeringsförordningen
lämnas till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten
i det län där taxeringen skall äga rum eller till ordföranden i vederbörande
taxeringsnämnd.

Motionären i motionen 1971: 1206 yrkar att deklaration skall få lämnas
till vilken lokal skattemyndighet eller länsstyrelse som helst men
inte till taxeringsnämndsordföranden. Han åberopar till stöd härför att
det efter införandet av en förseningsavgift blir av stor betydelse att den
skattskyldige ges fullgoda möjligheter att avlämna sin självdeklaration
i rätt tid och under betryggande former. Systemet med taxeringsnämndsordföranden
som deklarationsmottagare är enligt motionärens mening

5 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 16

SkU 1971:16

mindre lämpligt med hänsyn till att denne i allmänhet saknar expedition.

Enligt utskottets mening skulle ett borttagande av möjligheten att
lämna deklarationen till taxeringsnämndens ordförande medföra nackdelar
för de skattskyldiga. Inte heller i övrigt har tillräckliga skäl anförts
för yrkandet, varför utskottet avstyrker bifall till motionen 1971:
1206.

I motionen 1971: 1205 har framställts ett lagstiftningsyrkande av innebörd
att ett i självdeklaration framställt yrkande som ogillas inte
skall föranleda skattetillägg. Motionärerna hänvisar till 37 § taxeringsförordningen
men torde avse antingen 116 d § i denna förordning
eller 37 c § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

Vad utskottet anfört i det föregående innebär enligt utskottets mening
ett besvarande även av detta yrkande. Utskottet vill i detta sammanhang
särskilt understryka att enligt 116 b § skattetillägg aldrig skall
utgå i den mån avvikelse från en oriktig uppgift i deklaration eller annan
skriftlig upplysning innebär endast rättelse av uppenbar felräkning
eller misskrivning. Inte heller skall skattetillägg utgå i den mån
avvikelsen avser bedömning av ett i skriftligt meddelande klart framställt
yrkande, även om detta är aldrig så felaktigt i materiellt hänseende.
Om ett sådant oriktigt yrkande rättas kan således något skattetillägg
inte påföras. Det anförda innebär bl. a. att en rörelseidkare, som
i sin deklaration belastar rörelsen med en kostnadspost med angivande
av att beloppet avser utgifter för exempelvis privat konsumtion och till
följd därav får taxeringen höjd, inte kan påföras skattetillägg, medan
däremot den rörelseidkare som gör motsvarande bokföringstransaktion,
med förtigande av vilken art av utgift beloppet avser att täcka, givetvis
kan bli skyldig betala tillägg.

Med anledning av vad Svenska byggnadsentreprenörföreningen anfört
i en till utskottet ingiven skrift vill utskottet i detta sammanhang
framhålla att någon bestämmelse motsvarande den som enligt taxeringsförordningen
gäller i fråga om skattetillägg vid oriktiga yrkanden inte
intagits i de författningar som vid sidan av taxeringsförordningen innehåller
bestämmelser om administrativa sanktionsformer. Att så inte
skett beror naturligtvis på att de deklarationer och uppgifter som avges
till ledning för beräkning av skatter och avgifter enligt sistnämnda
författningar i allmänhet inte ger utrymme för några öppna yrkanden.
Även i fråga om dessa skatter och avgifter gäller emellertid att skatteeller
avgiftstillägg inte skall utgå i den mån avvikelse från vad den
skattskyldige uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller
misskrivning, och skattetillägg skall givetvis inte heller utgå vid orik -

SkU 1971:16

tig uppgift, som med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet
framstår som ursäktlig.

Enligt förslaget i propositionen skall skatte- och avgiftstillägg i vissa
fall kunna efterges. Detta gäller bl. a. då felaktigheten eller underlåtenheten
”med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet
eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed
jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig” eller det belopp
som undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse
som ringa.

Motionärerna i motionen 1971: 1201 begär riksdagsuttalande av innehåll
att reglerna skall tillämpas generöst, medan motionärerna i motionen
1971: 1205 yrkar att befrielsegrunderna kompletteras så, att en
felaktighet eller underlåtenhet som föranletts av en uppenbart svårtolkad
författningsbestämmelse skall anses som ursäktlig.

Utskottet har i det föregående understrukit angelägenheten av att
introduktionen av den nya lagstiftningen görs så mjuk som möjligt.
Detta innebär självfallet att tillämpningen av befrielsegrunderna i vart
fall i initialskedet bör vara så generös som möjligt. Enligt utskottets
mening bör ett oriktigt meddelande, som beror på en ursäktlig obekantskap
med eller missuppfattning av en författningsbestämmelse, inte
medföra skattetillägg. Detta torde följa av den föreslagna ordalydelsen
av 116 d § och kräver enligt utskottets mening inte något särskilt förtydligande
i författningstexten.

Utskottet anser avfattningen av de nya bestämmelserna och de uttalanden
som görs i propositionen, i förening med det förhållandet att
riksskatteverket har att utfärda närmare anvisningar rörande befrielsegrunderna,
innebära garantier för att man i den praktiska tillämpningen
av dessa grunder kommer att ta skälig hänsyn till vad som rimligen
kan begäras av den skattskyldige i fråga om noggrannhet och förmåga
att tillgodogöra sig skattereglerna.

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1971: 1201 och
1971: 1205 i nu berörda hänseenden, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet anfört.

I sistnämnda motion har också yrkats att den myndighet, som har
att fastställa skattetillägg, ex officio skall pröva om befrielsegrund föreligger.
Förslaget i propositionen innebär på denna punkt, att den lokala
skattemyndigheten skall infordra yttrande från den skattskyldige om befrielsegrund
kan anses föreligga och att överinstans inte skall gå in på
en prövning av skatte- eller avgiftstillägg annat än efter besvär i sådan
fråga.

I de fall den lokala skattemyndighetens beslut i ett skattetilläggsärende
överklagas till högre instans torde denna av naturliga skäl alltid gå
in på en prövning också av frågan huruvida befrielsegrund föreligger

SkU 1971:16

eller ej. Att en överinstans i samtliga mål, där lokal skattemyndighet
eller annan handläggande myndighet beslutat påföra skatte- eller avgiftstillägg
men detta beslut icke överklagats, skulle gå in på en materiell
prövning av eventuella befrielsegrunder anser utskottet inte rimligt.
Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1971: 1205 i
denna del.

Motionärerna i motionen 1971: 1204 gör gällande, att besvärsreglerna
fått en mindre lyckad utformning. De menar att av författningstexten
inte klart kan utläsas att talan kan förås mot prövningsnämnds
beslut i skattetilläggsärenden.

Av förslaget i 116 j § taxeringsförordningen framgår att — om inte
annat följer av 116 d—116 i §§ samma förordning — bestämmelserna
i taxeringsförordningen i tillämpliga delar skall gälla i fråga om skattetillägg
och förseningsavgift. Detta måste rimligen innebära att även
taxeringsförordningens besvärsregler blir tillämpliga i fråga om dessa
tillägg och avgifter. Föreskriften i 116 i § att särskild talan rörande skattetillägg
och förseningsavgift kan komma under Kungl. Maj:ts prövning
endast efter tillstånd som avses i 98 § 2 mom. tredje stycket betyder
endast att det för rätt att anföra besvär hos regeringsrätten krävs
särskilt prövningstillstånd.

Utskottet anser i motsats till motionärerna att författningstexten i berörda
hänseende inte behöver ytterligare förtydligas och avstyrker
därför bifall till motionen 1971: 1204 i denna del.

I motionen 1971: 1205 yrkas att sanktionssystemet inte skall tillämpas
i fråga om mervärdeskatten.

I likhet med departementschefen anser utskottet det inte motiverat att
undanta indirekta skatter och avgifter från det administrativa påföljdssystemet.
Huvudsyftet med skatte- och avgiftstillägg är att garantera att
de skattskyldiga fullgör sin skyldighet att lämna riktiga uppgifter om det
underlag som beskattningen skall grundas på. Om man undantar den
från statsfinansiell synpunkt betydelsefulla mervärdeskatten från tilllämpningsområdet
äventyrar man syftet med de nya sanktionerna. Utskottet
avstyrker därför motionen 1971: 1205 i berörda del.

I motionen 1971: 1204 görs gällande att avgiftstilläggen beträffande
den indirekta beskattningen bort utformas på annat sätt än som föreslås
i propositionen. Motionärerna menar att, om staten vid exempelvis
felaktig tillämpning av reduceringsreglerna inom mervärdeskatten inte
lider någon skatteförlust genom att felaktigheten korrigeras i nästa led,
skattetillägg inte bör utgå.

Konsekvensen av motionärernas resonemang är att skattetillägg bara
bör utgå för skattskyldig till mervärdeskatt som tillhandahåller varor
eller tjänster till konsument. Utskottet kan inte ansluta sig till en sådan

SkU 1971:16

utformning av lagstiftningen med hänsyn bl. a. till att detta förutsätter
att varje skattskyldig måste ha kännedom om huruvida köparen är konsument
eller inte. Att göra skattetilläggen beroende av förhållandena i
ett senare handelsled måste uppenbarligen leda till svårigheter vid tilllämpningen
och i hög grad äventyra möjligheterna till en likformig behandling
av de skattskyldiga. Huvudsyftet med skattetillägget är, som
nyss nämnts, att garantera uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande.
Om en felaktighet i redovisningen beror på en ursäktlig obekantskap
med tillämpningen av skattereglerna kan befrielse från skattetillägg
medges. Med hänsyn till att mervärdeskatten gällt under förhållandevis
kort tid och att skattebestämmelsema ännu inte ingående prövats i alla
sammanhang kan det förutsättas att en generös tolkning av befrielsereglerna
kommer att tillämpas i de fall där tveksamhet föreligger. I sammanhanget
bör framhållas att skattetillägget vid den indirekta beskattningen
endast utgår med 20 % av det skattebelopp som skulle undandragits
genom den felaktiga uppgiften, vilket alltså är väsentligt lägre än
vad som föreslagits på inkomstskatteområdet.

Motionärerna hävdar vidare i fråga om övriga indirekta skatter —
här torde främst avses punktskatterna — att om en skattskyldig underlåter
att ta ut skatt för en vara som konstateras vara skattepliktig han
själv får stå för skatten utan möjlighet att ta ut den av köparen. Med
hänsyn härtill anser motionärerna att det bör vara sörjt för att de
skattskyldiga kan få kostnadsfria förhandsbesked i alla gränsdragningsfrågor,
som rör den indirekta beskattningen, innan man inför ett
system med skattetillägg.

Utskottet får med anledning härav framhålla, att det i fråga om
mervärdeskatten är möjligt att erhålla kostnadsfria förhandsbesked i
fråga om såväl skatteplikt som beskattningsvärde. Beträffande punktskatterna
föreligger samma möjlighet när det gäller varas skatteplikt.
Däremot kan inte förhandsbesked meddelas i fråga om beskattningsvärdet
för varor som är belagda med punktskatter, vilket tidigare skapat
vissa problem i fråga om den särskilda varuskatten på choklad- och
konfektyrvaror. Dessa svårigheter har emellertid bortfallit sedan denna
skatt från och med innevarande år utgår efter vikt. Utskottet vill emellertid
understryka att befrielse från avgiften bör medges i ursäktliga
fall.

Utskottet finner således inte skäl att med anledning av vad i motionen
1971: 1204 anförts rörande den indirekta beskattningen förorda
någon ändring i propositionens förslag.

I fråga om författningsförslagen vill utskottet framhålla följande.

Enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen i detta lagrums lydelse
fr. o. m. 1972 års taxering är skattskyldig under vissa förutsättningar
berättigad till skattereduktion. Därvid gäller i fråga om gift skattskyl -

SkU 1971: 16

dig, vars make har taxerad inkomst enligt förordningen om statlig inkomstskatt,
som understiger 4 500 kr., att reduktionen skall minskas
med 40 % av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kr.
och den taxerade inkomsten. I den mån make till reduktionsberättigad
skattskyldig haft en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om t. ex.
4 000 kr. men felaktigt uppger inkomsten till ett lägre belopp, påverkar
denna oriktiga uppgift andre makens skattereduktion. I det anförda
exemplet kan — som 116 a § i förslaget till ändring av taxeringsförordningen
är formulerad — något skattetillägg inte påföras. Detta
måste enligt utskottets mening anses otillfredsställande, och utskottet
förordar därför ett tillägg till första stycket i nämnda paragraf som möjliggör
att make, som redovisat sin inkomst vid den statliga taxeringen
till för lågt belopp och därigenom kunde ha förorsakat att andre maken
fått för hög skattereduktion, kan påföras skattetillägg.

Skattereduktion skall enligt 2 § 4 mom. tredje stycket uppbördsförordningen
inte ske i fråga om vissa särskilt uppräknade avgifter. Bland
dessa ingår inte förseningsavgift enligt 116 c § taxeringsförordningen.
Detta innebär att skattskyldig, som ansetts böra erlägga förseningsavgift
och som är berättigad till skattereduktion, kan få förseningsavgiften
helt eller delvis avräknad mot skattereduktionen.

Utskottet anser att förseningsavgift bör utgå till fulla beloppet, oberoende
av om den skattskyldige är berättigad till skattereduktion eller
ej, och föreslår därför att avgifterna i berörda författningsrum kompletteras
med förseningsavgift enligt 116 c § taxeringsförordningen.

Det straffrättsliga sanktionssystemet

I förslaget till skattebrottslag, som avser att ersätta den nuvarande
skattestrafflagen och vissa straffbestämmelser i andra skatte- och avgiftsförfattningar,
har gärningsbeskrivningama för de allvarligare skattebrotten
omkonstruerats. Strafframama för beivrande av ifrågavarande
typ av brott har vidgats betydligt, och strafformerna har anpassats till
vad som gäller inom den allmänna strafflagstiftningen. Även antalet
brottsliga gärningar har utökats och omfattar brott mot taxerings- och
fastställelsebeslut, brott mot uppbördsförfarandet och brott mot kontrollsystemet.

Det centrala uppsåtliga skattebrottet benämns skattebedrägeri och
motsvarar närmast det nuvarande falskdeklarationsbrottet. Den brottsliga
gärningen har konstruerats som ett effektbrott efter mönster av
det allmänna bedrägeribrottet i brottsbalken. Brottet anses fullbordat
först när gärningen medfört att skatt eller avgift påförts med för lågt
belopp eller tillgodoräknats med för högt belopp. En nyhet är att passivitetsbrott
jämställs med uppsåtligt skattebrott som förövats genom
aktivt handlande. Straffet för skattebedrägeri är fängelse i högst två år.

SkU 1971:16

Vid grovt skattebedrägeri är maximistraffet fängelse i högst sex år
och i ringa fall — brottet benämns då skatteförseelse — är straffet
böter.

Om gärningen avslöjas innan beslut om skattepåföring skett eller bort
ske döms för försök till skattebedrägeri enligt allmänna bestämmelser
i brottsbalken.

Oaktsamhetsbrottet vårdslös deklaration i skattestrafflagen motsvaras
i förslaget till skattebrottslag närmast av brottet vårdslös skatteuppgift.
Avsikten är att straff skall utdömas i mer kvalificerade fall och att således
åtskilliga försummelser som nu föranleder judiciella påföljder i
stället endast skall drabbas av administrativa sanktioner. Straffet för
vårdslös skatteuppgift är böter eller fängelse i högst två år.

Den, som uppsåtligen underlåter att till uppbördsmyndighet avge föreskriven
handling avseende redovisning av innehållen skatt eller avgift
eller lämnar oriktig uppgift om innehållen källskatt, skall, om det
brottsliga beteendet föranleder fara för att skatt eller avgift med orätt
belopp påförs den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan, dömas
till fängelse i högst ett år för oredlig uppbördsredovisning. Detta brott
saknar motsvarighet i gällande rätt. Den, som av grov oaktsamhet
begår uppbördsbrott, döms för vårdslös uppbördsredovisning till böter
eller fängelse i högst sex månader. Om uppbördsbrottet är att anse som
ringa — i förslaget benämnt bristande uppbördsredovisning — är straffet
böter, övriga brott mot uppbördssystemet skall såsom hittills bestraffas
enligt särskilda bestämmelser i uppbördsförordningen och vissa
andra författningar.

Slutligen innehåller förslaget till skattebrottslag en straffbestämmelse
för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet
eller annan föreskriven räkenskapsskyldighet och därigenom
allvarligt föresvårar myndighets kontrollverksamhet vid beräkning
eller uppbörd av skatt eller avgift. Bestämmelsen ersätter föreskrifter,
som nu är intagna i vissa skatte- och avgiftsförfattningar. Brottet,
som kallas försvårande av skattekontroll, bestraffas med böter eller
fängelse i högst två år.

I likhet med skattestrafflagen innehåller förslaget till skattebrottslag
en bestämmelse om ansvarsfrihet vid frivilligt tillbakaträdande från brott.

Lagförslaget innehåller vidare en bestämmelse om att åtal för brotten
skatteförseelse och bristande uppbördsredovisning endast får väckas om
det är påkallat av särskilda skäl.

Ett fåtal brott på skatte- och avgiftsområdet med fängelse i straffskalan
har med hänsyn till brottens speciella natur och av vissa andra
skäl inte inordnats i skattebrottslagen. Vidare skall — i de fall då administrativa
sanktioner för förseelser av ordningskaraktär inte ifrågakommer
— bestämmelser om straffrättsliga påföljder fortfarande vara
intagna i skatte- och avgiftsförfattningarna. Såväl gärningsbeskrivning -

SkU 1971: 16

arna som straffen föreslås emellertid ändrade och anpassade till det nya
sanktionssystemet.

Enligt utskottets mening skulle skattebrottens allvarliga natur och
samhällets reaktion däremot ytterligare markeras, om skattebrotten
inordnades i brottsbalken. Med hänsyn till den översyn av sanktionssystemet
på tullområdet som f. n. pågår och till de svårigheter av
systematisk och lagteknisk natur som otvivelaktigt är förenade med att
inordna bestämmelserna i brottsbalken vill utskottet inte motsätta sig
att straffbestämmelserna tills vidare intas i en specialstraffrättslig lag
men förutsätter att den lagtekniska utformningen av bestämmelserna
omprövas så snart förutsättningar därför föreligger.

Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot det föreslagna
tillämpningsområdet för skattebrottslagen, gärningsbeskrivningarna eller
straffpåföljderna.

Som tidigare nämnts är ett av huvudsyftena med reformen att från
judiciell prövning undanta sådana försummelser mot skatte- och avgiftsförfattningarna,
som är av mindre allvarlig karaktär, samtidigt som
de judiciella påföljderna vid allvarligare överträdelser skärps för att
understryka angelägenheten av att lagstiftarens intentioner upprätthålls.
I sistnämnda fall är de administrativa och judiciella sanktionerna
avsedda att tillämpas jämsides med varandra.

I motionen 1971: 1205 framställs ett lagstiftningsyrkande av innebörd
att domstol vid utdömande av bötesstraff skall kunna göra avdrag
för skattetillägg, som tidigare fastställts för samma försummelse.

Utskottet vill erinra om att systemet med dubbla påföljder för ett
och samma brott inte är någon nyhet inom den svenska skattestrafflagstiftningen.
Enligt skattestrafflagen kan nämligen ett frihetsstraff,
även om det är ovillkorligt, kombineras med skyldighet att erlägga
straffskatt. Denna kan inte — såsom i fråga om böter — vid bristande
betalning förvandlas till fängelse. Straffskatten är inte heller att anse
som skatt i egentlig mening och kan därför inte uttas genom införsel
utan endast genom utmätning. I åtskilliga andra länder, bl. a. Finland
och Norge, förekommer ett skattestraffrättsligt påföljdssystem med både
judiciella och administrativa sanktioner.

Mot bakgrund härav finns det enligt utskottets mening i princip inte
anledning att vid straffmätningen ta hänsyn till påfört skattetillägg.
Från individualpreventiv synpunkt kan det emellertid, som departementschefen
också framhåller i propositionen, finnas anledning att
beakta förekomsten av skattetillägg. Särskilda bestämmelser i detta
hänseende erfordras inte. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till
motionen 1971: 1205 i denna del.

Enligt departementschefens uttalande i propositionen bör vid uppsåtliga
skatte- och uppbördsbrott frihetsstraff utdömas i större utsträck -

SkU 1971: 16

ning än vid förmögenhetsbrott. Villkorlig dom bör dock ifrågakomma,
när omständigheterna starkt talar mot ett frihetsstraff, t. ex. hög ålder,
svår sjukdom och liknande.

I motionen 1971: 1204 yrkas att villkorlig dom skall komma till
användning i samma utsträckning som vid bedrägeribrott och i motionen
1971: 1205 begärs ett riksdagsuttalande att uppsåtliga skattebrott
vid rättstillämpningen inte bör behandlas med en hårdhet som står i
kontrast till vår humanitära kriminalpolitik.

Med anledning av vad som anförts i motionerna vill utskottet framhålla,
att skattebrotten i viss mån intar en särställning inom det allmänna
rättssystemet med hänsyn till brottens samhällsskadliga karaktär
och brottslighetens omfattning. Mot bakgrunden av samhällets fiskaliska
och ekonomiska intressen måste de allmänpreventiva synpunkterna
komma i förgrunden. Ovillkorligt frihetsstraff bör därför i regel
utdömas vid grövre uppsåtliga skattebrott. Det sagda utesluter givetvis
inte att villkorlig dom — på sätt departementschefen förutsatt
— kommer till användning i sådana fall då ett frihetsstraff framstår
som mindre välgrundat enligt nuvarande kriminalpolitiska uppfattning.
I den mån berörda yrkanden i motionerna 1971: 1204 och 1971: 1205
inte kan anses besvarade genom vad ovan anförts avstyrker utskottet
bifall till desamma.

Brottsbalkens medverkanderegler är analogt tillämpliga på skattebrotten.
Detta innebär att den som inte är att betrakta som gärningsman
skall dömas, om han förmått annan till utförande av den brottsliga
gärningen, för anstiftan av brottet och eljest för medhjälp därtill. Envar
medverkande skall bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet
som ligger honom till last. Den föreslagna utvidgningen av ansvaret
för skattebrott innebär relativt sett inte att strängare krav än för närvarande
ställs på deklarationsmedhjälpare och andra som biträder de
skattskyldiga.

I motionen 1971: 1205 begärs riksdagsuttalande att vid avgörande av
frågan om medhjälpare gjort sig skyldig till grov vårdslöshet hänsyn
skall tas till att denne saknat tillgång till räkenskapsmaterial.

Självfallet bör man inte av en person, som biträder den skattskyldige
med deklarationens upprättande, fordra särskilt ingående prövning av
de uppgifter som den skattskyldige lämnar eller av det grundmaterial
som han uppvisar för medhjälparen. Det ankommer på domstolarna
att avgöra vad som i sådant fall är att anse som grov oaktsamhet från
medhjälparens sida. Därmed anser utskottet sig ha besvarat motionen
1971: 1205 även i denna del.

I detta sammanhang vill utskottet något beröra straffansvaret för felaktiga
kontrolluppgifter och för underlåtenhet att lämna kontrolluppgift.
Den föreslagna utvidgningen av det straffbara området medför möj -

SkU 1971:16

lighet att som gärningsman straffa arbetsgivare som avlämnat felaktig
kontrolluppgift. Underlåtenhet att över huvud taget lämna kontrolluppgift
kan däremot inte leda till gärningsmannaansvar för skattebrott.
Däremot kan den uppgiftsskyldige i sistnämnda fall dömas till ansvar
för medhjälp till skattebrott eller i sista hand enligt speciella straffbestämmelser
i vissa skatteförfattningar, exempelvis 120 § taxeringsförordningen.

Skattebrottslagen förslås träda i kraft den 1 januari 1972, då skattestrafflagen
upphör att gälla. Sistnämnda lag skall dock fortfarande äga
tillämpning i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.

I motionen 1971: 1207 yrkas att skattestrafflagen inte skall tillämpas i
fall då gärning enligt skattebrottslagen är fri från straff. Vad motionärerna
åsyftar är att skattebrottslagen i motsats till skattestrafflagen
straffbelägger vårdslös deklaration endast om gärningen rör betydande
belopp.

Med anledning härav vill utskottet framhålla, att åtal för vårdslös
deklaration enligt skattestrafflagen i övergångsskedet liksom hittills inte
kommer att väckas, då fråga är om obetydliga belopp. Man kan emellertid
inte bortse från att den i motionen berörda frågan kommer att
få betydelse i vissa gränsfall. Innebörden av motionärernas förslag är
att varken judiciella eller administrativa påföljder skulle kunna utgå i
dessa gränsfall. Det nya påföljdssystemet innebär emellertid inte att man
i de åsyftade fallen underlåter sanktioner, utan endast att dessa sanktioner
får en annan form än f. n. De påföljder enligt skattestrafflagen,
som i allmänhet torde utdömas i de avsedda fallen, är inte strängare
än motsvarande administrativa sanktioner enligt det nya systemet. Även
om utskottet är medvetet om att förslaget i propositionen i denna del
inte helt överensstämmer med allmänna straffrättsliga principer, delar
utskottet departementschefens uppfattning att tillräckligt vägande skäl
inte kan anföras mot de föreslagna övergångsbestämmelserna. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen 1971: 1207.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker det i propositionen
framlagda förslaget till skattebrottslag liksom de föreslagna ändringarna
av den specialstraffrättsliga lagstiftningen i övrigt.

Mot de delar av propositionen, som i det föregående inte upptagits
till särskild behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen avslår motionen 1971: 1204, i vad den avser uppskov
med behandlingen av proposition 1971: 10;

SkU 1971:16

B. att riksdagen med anledning av proposition 1971: 10 antar de
vid propositionen fogade förslagen till

1. skattebrottslag,

2. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) med de
ändringar att 116 a och 116 e §§ erhåller följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)
116 a §.

Har skattskyldig i självdeklaration
eller annat skriftligt meddelande,
avgivet till ledning vid
den skattskyldiges taxering, lämnat
oriktig uppgift, påföres honom
särskild avgift (s k a 11 e t i 11-1 ä g g) med femtio procent av den
inkomstskatt eller förmögenhetsskatt
som till följd av avvikelse
från den oriktiga uppgiften, utöver
vad som eljest skulle ha utgått,
påföres den skattskyldige eller
hans make eller, vad angår
förmögenhetsskatt, annan med honom
samtaxerad person. Skulle
den oriktiga uppgiften, om den
följts, ha föranlett att skattskyldigs
make erhållit skattereduktion enligt
2 § 4 mom. uppbördsförordningen
med för högt belopp, påföres
den skattskyldige skattetilllägg
med femtio procent av det
belopp med vilket skattereduktionen
nedsättes till följd av avvikelsen.

Skattetillägg påföres enligt deklarationen.

Har inkomst eller taxeringen.

Vid tillämpning den skattskyldige.

116 e §.

Fråga om taxeringsnämndens beslut.

Lokal skattemyndighet december taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring Innan beslut fattas om påföring
av avgift, skall den skattskyldige av avgift, skall den skattskyldige

beredas tillfälle yttra sig, om ej beredas tillfälle yttra sig, om ej

hinder möter häremot. hinder möter häremot. Om så fin nes

påkallat, må yttrande inhämtas
från taxeringsnämndens ordförande.

SkU 1971:16

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Har rättelse om avgift.

3. förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

4. lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss
konsumtionsbeskattning,

5. lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd
av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6. förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

7. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272) med de ändringar
att

dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Härigenom förordnas i fråga Härigenom förordnas i fråga

om uppbördsförordningen (1953: om uppbördsförordningen (1953:

272), 272),

dels att 1 §, 2 § 3 morn., 13 §, dels att 1 §, 2 § 3 och 4 morn.,

27 § 3 morn., 53 § 1 morn., 56 § 13 §, 27 § 3 morn., 53 § 1 morn.,

2—4 morn., 58 § 1 morn., 69 § 1 56 § 2—4 morn., 58 § 1 morn.,

mom. och 79—82 §§ skall ha ne- 69 § 1 mom. och 79—82 §§ skall
dan angivna lydelse, ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall in- dels att i förordningen skall införas
nya bestämmelser, 49 § 5 föras nya bestämmelser, 49 § 5

mom. och 55 §, av nedan angivna mom. och 55 §, av nedan angivna

lydelse. lydelse.

dels 2 § 4 mom. erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade
lydelse:

(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)

2 §.

4 m o m.1 Skattereduktion åtnjutes 4 500 kronor och den

taxerade inkomsten.

Skattereduktion enligt 2 250 kronor och den taxerade in komsten.

Vid tillämpningen beräkning bortfaller.

Skattereduktion sker icke i frå- Skattereduktion sker icke i fråga
om tilläggspensionsavgift, ar- ga om tilläggspensionsavgift, arbetsgivaravgift,
allmän arbetsgi- betsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift
och redareavgift samt varavgift, redareavgift och förse annuitet

å avdikningslån och å ningsavgift enligt 116 c § taxe förskott

för avlösning av frälse- ringsförordningen samt annuitet å

ränta. avdikningslån och å förskott för

avlösning av frälseränta.

Bestämmelserna om preliminär A-skatt.

8. förordning om ändring i förordningen (1908: 128) angående
bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

1 Senaste lydelse 1970: 634

SkU 1971:16

9. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt
och gåvoskatt,

10. förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt,

11. förordning om ändring i förordningen (1970: 99) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten,

12. förordning om ändring i förordningen (1941:251) om särskild
varuskatt,

13. förordning om ändring i förordningen (1943: 477) om skatt
å vissa pälsvaror,

14. förordning om ändring i förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt,

15. förordning om ändring i förordningen (1953: 396) om accis
å fettemulsion m. m.

16. förordning om ändring i förordningen (1953: 397) angående
avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion
m. m.,

17. förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående
omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall,

18. förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän
energiskatt,

19. lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning
och beskattning av malt- och läskedrycker,

20. förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt
å vissa varor,

21. förordning om ändring i förordningen (1961:372) om
bensinskatt,

22. förordning om ändring i förordningen (1961:394) om tobaksskatt,

23. förordning om ändring i förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt,

24. förordning om ändring i förordningen (1964: 352) om gasolskatt,

25. lag om ändring i lagen (1961: 300) om redareavgift för
sjöfolks pensionering,

26. förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän
arbetsgivaravgift,

27. lag om ändring i bokföringslagen (1929: 117),

28. lag om ändring i förordningen (1967: 139) om obligatorisk
statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift,

29. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser
om prisreglering på jordbrukets område,

30. förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970:
624);

SkU 1971:16

C. att riksdagen avslår följande motioner, nämligen

1. motionen 1971:1200

2. motionen 1971:1201

3. motionen 1971:1202

4. motionen 1971:1203

5. motionen 1971:1204

6. motionen 1971:1205

7. motionen 1971:1206

8. motionen 1971: 1207,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört
och hemställt.

Stockholm den 18 mars 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fruar Nettelbrandt*
(fp), Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c),
Wärnberg* (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein* (s), Nilsson i Trobro
(m), Wikner (s), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Björk i
Gävle (c) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilda yttranden

1. av fru Nettelbrandt (fp) och herr Larsson i Umeå (fp):

”Enligt vår uppfattning är det angeläget att särskilt markera skattebrottens
allvarliga karaktär. Detta bör ske genom att skattebrottsbestämmelserna
inordnas i brottsbalken. Därigenom motverkas att skattebrotten
i det allmänna rättsmedvetandet framstår som mera socialt accepterade
än andra jämförliga brott.

Det hade givetvis varit att föredra att så kunnat ske redan i samband
med bestämmelsernas ikraftträdande. När detta nu av olika skäl inte
ansetts möjligt, hade enligt vår mening önskvärdheten av en sådan lagsystematik
bort komma klarare till uttryck i utskottets yttrande. Utskottet
borde sålunda ha föreslagit riksdagen att uttryckligen hos Kungl.
Maj:t begära, att bestämmelserna snarast möjligt inordnas i brottsbalken.
”

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m):

”Huvudsyftet med föreliggande proposition är att effektivisera på följdssystemet

och att göra det mer nyanserat. Av den anledningen är

SkU 1971: 16

det värdefullt att frågan om avgifts- och skattetillägg nu tas upp till
prövning, framför allt när det gäller de gröva skattebrotten. Det hade
emellertid varit både naturligt och värdefullt om reformeringen av påföljdssystemet
hade kunnat ske i samband med att frågan om taxering
i första instans tas upp till prövning. Då hade ytterligare en möjlighet
kunnat övervägas nämligen att lägga ifrågavarande uppgifter på en ny
och omorganiserad första instans. Härigenom skulle man kunnat räkna
med en riktigare och mer nyanserad bedömning och systemet hade sannolikt
även varit personalbesparande. Emellertid tycks det nu vara tveksamt
om ett förslag i denna fråga kan komma att föreläggas höstriksdagen.
Av den anledningen torde det vara mindre lämpligt att uppskjuta
behandlingen av det aktuella förslaget till en senare mera obestämd tidpunkt.

En så genomgripande förändring av påföljdssystemet som det här
är fråga om förutsätter att de lokala skattemyndigheterna har tillgång
till den kvalificerade personal som krävs för att de nya och krävande
uppgifterna skall kunna fullgöras på ett grannlaga sätt. I annat fall föreligger
uppenbarligen stor fara för att rättssäkerheten äventyras. En
sådan utveckling skulle allvarligt skada den skattskyldiges tilltro till
svenskt skatteväsende.”

MARCUS BOKTR. STHLM W7I 7I0IZ6