Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Skatteutskottets betänkande nr 16 år 1971        SkU 1971:16

Nr 16

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skattebrottslag, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1971: 10 har Kungl. Maj:t under åberopande av stats-jådsprotokollet över finansärenden för den 29 juni 1970 och den 4 ja­nuari 1971 och lagrådets protokoll för den 10 december 1970 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1)    skattebrottslag,

2)    lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

3)    förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärde­skatt,

4)    lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

5)    lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av ■vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6)    förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

7)    lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

8)    förordning om ändring i förordningen (1908: 128) angående bevill­ningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

9)    förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt 'Och gåvoskatt,

 

10)    förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömans­skatt,

11)    förordning om ändring i förordningen (1970: 99) om investerings-avgift för vissa byggnadsarbeten,

12)    förordning om ändring i förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt,

13)    förordning om ändring i förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror,

14)    förordning om ändring i förordningen (1948: 85) om försäljnings-•skatt,

15)    förordning om ändring i förordningen (1953: 396) om accis å fett­emulsion m. m.,

16)    förordning om ändring i förordningen (1953: 397) angående av-.gift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,

17)    förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående om­sättningsskatt å motorfordon i vissa fall,

3    Riksdagen 1971. 6 saml. Nr 16

 

SkU1971:16                                                              2

18)    förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt,

19)    lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och be­skattning av malt- och läskedrycker,

20)    förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjäm­ningsskatt å vissa varor,

21)    förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt,

22)    förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaks­skatt,

23)    förordning om ändring i förordningen (1961: 653) om brännolje­skatt,

24)    förordning om ändring i förordningen (1964: 352) om gasolskatt,

25)    lag om ändring i lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

26)    förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän ar­betsgivaravgift,

27)    lag om ändring i bokföringslagen (1929: 117),

28)    lag om ändring i förordningen (1967: 139) om obligatorisk stats-plombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift,

29)    lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmel-sjr om prisreglering på jordbrukets område,

30)    förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624).

I propositionen föreslås en reform av påföljdssystemet i fråga om överträdelse mot skatte- och avgiftsförfattningar. Syftet är bl. a. att åstadkomma en effektivare och jämnare rättstillämpning. Detta avses ske genom att avgifter av ny typ införs, s. k. s k a 11 e- e 11 e r av­giftstillägg och förseningsavgift, som beslutas i admi­nistrativ ordning. Allvarligare fall av överträdelser skall emellertid be­straffas i vanlig ordning och således komma under allmän domstols prövning. För sådana fall föreslås också en väsentlig straffskärpning. Reformen omfattar flertalet skatter och allmänna avgifter i egentlig me­ning samt arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens finansiering. Tullar samt skatter och avgifter som tas ut vid import berörs emellertid inte av reformen.

Skattetillägg eller avgiftstillägg påförs enligt försla­get när någon lämnat oriktigt skriftligt meddelande till myndighet och detta skulle kunna leda till för lågt beskattningsresultat resp. för låg ar­betsgivaravgift. Förseningsavgift tas ut vid försummelse att i rätt tid avge deklaration eller arbetsgivaruppgift.

Skattetilläggets storlek är i fråga om inkomst- och förmögenhetsskat­ten 50 "/o samt i fråga om de indirekta skatterna och arbetsgivaravgifter­na 20 »/o av det skatte- eller avgiftsbelopp som skulle ha undandragits om det oriktiga meddelandet följts. Förseningsavgiften är i fråga om in-

 

SkU 1971:16                                                            3

komst- och förmögenhetsskatten 1 o/o av den högsta beskattningsbara in­komsten och 0,3 "/o av den beskattningsbara förmögenheten till den del den överstiger skattefritt belopp samt i fråga om arbetsgivaravgifterna 5 "/o av den fastställda slutliga avgiften. Avgiften är maximerad till 300 kr. eller i de fall då deklaration eller arbetsgivaruppgift inte avgetts trots anmaning 600 kr. Förseningsavgiften i fråga om de indirekta skatterna är enligt förslaget 100 kr., i vissa fall 200 kr.

Det föreslås möjligheter till befrielse från avgifter av nämnda slag un­der vissa omständigheter, t. ex. vid ursäktlighet på grund av ålder, sjuk­dom eller bristande erfarenhet. Närmare anvisningar för tillämpning av de nya administrativa sanktionsformerna i vad de gäller skatt avses skola meddelas av riksskatteverket.

I fråga om de straffrättsliga påföljderna är de centrala straffbestämmelserna samlade i en särskild lag, skattebrottslagen, som föreslås skola ersätta den nuvarande skattestrafflagen.

Huvudbrottet kallas skattebedrägeri. Detta motsvarar närmast det nu­varande falskdeklarationsbrottet. Även underlåtenhet att lämna deklara­tion eller därmed jämförlig handling kan under vissa omständigheter föranleda ansvar för skattebedrägeri.

Straffet vid skattebedrägeri föreslås bli fängelse i högst två år. Vid grovt brott är maximum sex års fängelse. I ringa fall skall endast utgå böter. Böter utdöms som dagsböter och inte som nu i normerade böter. Ringa brott skall åtalas endast om särskilda omständigheter föreligger.

Det nuvarande brottet vårdslös deklaration motsvaras i förslaget av brottet vårdslös skatteuppgift. Vårdslöshetsbrottet avser endast fall då gärningen rör betydande belopp. Deklarationsförsummelse på grund av vårdslöshet skall inte leda till påföljd enligt skattebrottslagen.

Arbetsgivare som lämnar oriktig uppgift om innehållen källskatt till uppbördsmyndighet eller underlåter att lämna uppgift om innehållen skatt skall under vissa förutsättningar enligt förslaget bestraffas för upp­bördsbrott. Straffet för det uppsåtiiga brottet, som kallas oredlig upp­bördsredovisning, är fängelse i högst ett år. Vid grov oaktsamhet från gärningsmannens sida blir straffet böter eller fängelse i högst sex måna­der. Övriga brott mot uppbördssystemet skall liksom hittills bestraffas enligt särskilda bestämmelser i uppbördsförordningen m. fl. författning­ar.

Slutligen innehåller förslaget till skattebrottslag en straffbestämmelse för det fall att någon åsidosätter bokföringsskyldighet eller annan sär­skild föreskriven räkenskapsskyldighet och därigenom föranleder att myndighets kontrollverksamhet beträffande skatt eller avgift allvarligt försvåras. Brottet kallas försvårande av skattekontroll och bestraffas med böter eller fängelse i högst två år.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1972.

 

SkU1971:16                                                                               4

Författningsförslagen har följande lydelse.

1) Förslag

till

Skattebrottslag

Härigenom förordnas som följer.

1 §

Denna lag gäller i fråga oro, skatt eller avgift enligt

1.    förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, förordningen (1946:324) om skogsvårdsavgift, förordningen (1947:576) om statlig inkomstskatt, förordningen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt, förordningen (1958: 295) om sjömansskatt, förordning­en (1970: 99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2.    förordningen (1941:251) om särskild varuskatt, förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljnings­skatt, förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m. m., förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m., förordningen (1956:545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, förordningen (1957:262) om allmän energiskatt, förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läske­drycker, förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor, förord­ningen (1961:372) om bensinskatt, förordningen (1961:394) om tobaks­skatt, förordningen (1961:653) om brännoljeskatt, stämpelskatteförord­ningen (1964: 308), förordningen (1964: 352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild skatt på motorbränslen, förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

3.    lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring i vad avser obligatorisk försäkring, lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa ersättningar en­ligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall i arbete m, m., förordningen (1960: 77) angående byggnadsforskningsavgift, lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering, lagen (1962:381) om allmän försäkring, lagen (1962: 398) om finansiering av folkpensioneringen, förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande skatt som avses i uppbördsförordningen (1953: 272).

Lagen tillämpas ej om skatten eller avgiften fastställes eller uppbäres i den ordning som gäller för tull och ej heller beträffande restavgift, skatte­tillägg eller liknande avgift.

2  §

Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift uppsåtligen avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller tillgodoräknas med för högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.

 

SkU 1971:16                                                                              5

Detsamma gäller den som med avsikt att skatt eller avgift skall påföras med för lågt belopp underlåter att avge deklaration eller därmed jämförlig handling och därigenom föranleder att för lågt belopp påföres honom eller den han företräder.

3  §

Om brott som avses i 2 § är att anse som ringa, dömes för skatteförseelse till böter.

4  §

Om brott som avses i 2 § är att anse som grovt, dömes för grout skatte­bedrägeri till fängelse, lägst sex månader och högst sex år.

Vid bedömande huruvida brottet är grovt skall särskilt beaktas, om det rört mycket betydande belopp eller eljest varit av synnerligen farlig art.

5 §

Den som till ledning för myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom för­anleder fara för att skatt eller avgift påföres med för lågt belopp eller till­godoräknas med för högt belopp dömes, om gärningen rör betydande be­lopp, för vårdslös skatteuppgift till böter eller fängelse i högst två år.

6  §

För försök till skattebedrägeri och grovt skattebedrägeri dömes till an­svar enligt 23 kap. 1 § brottsbalken.

7  §

Den som uppsåtligen underlåter att till uppbördsmyndighet avge föreskri­ven handling avseende redovisning av skatt eller avgift, som innehållits för annan, eller avger sådan handling med oriktig uppgift och därigenom föran­leder fara för att innehållen skatt eller avgift med orätt belopp påföres den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan dömes för oredlig uppbörds­redovisning till fängelse i högst ett år.

8  §

Om brott som avses i 7 § är att anse som ringa dömes för bristande upp­bördsredovisning till böter.

9  §

Den som av grov oaktsamhet begår gärning som avses i 7 § dömes för vårdslös uppbördsredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall dömes ej till ansvar enhgt första stycket.

10  §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokförings­skyldighet eller sådan skyldighet att föra och bevara räkenskaper, som före­skrives för vissa uppgiftsskyldiga, och därigenom allvarligt försvårar myn­dighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller av­gift dömes för försvårande av skattekontroll till böter eller fängelse i högst två år.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträder ej, om ansvar för gärningen kan ådömas enligt brottsbalken.

 

SkU1971:16                                                                               6

11 §

Med myndighets beslut i fråga om skatt eller avgift förstås i denna lag även sådant preliminärt eller slutligt beslut som på grund av särskild före­skrift skall anses meddelat.

12 §

Ansvar enligt 2—9 § inträder ej för den som frivilligt vidtager åtgärd som leder till att skatten eller avgiften kan påföras eller tillgodoräknas med rätt belopp.

13 §

Åtal för brott enligt 3 eller 8 § får väckas endast om det är påkallat av sär­skilda skäl.

14 §

Utan hinder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för brott enligt 3, 7, 8 eller 9 § ådömas, om den misstänkte häktats eller erhållit del av åtal för brottet inom fem år från brottet.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972, då skattestrafflagen (1943: 313) skall upphöra att gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.

 

SkU1971:16

2) Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623)

Härigenom förordnas i fråga om taxeringsförordningen (1956: 623)

dels att 118, 121 och 122 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 21, 115, 117, 119, 120, 170, 171, 198 och 199 §§ skall ha nedan an­givna lydelse,

dels att i förordningen skall införas tio nya paragrafer, 116 a—116 j §§, samt närmast före 116 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

21                                                §.
Har deklaration ej avgivits eller              Har deklaration ej avgivits eller
kan, på grund av brister i deklara-   kan, på grund av brister i eller brist-
tion eller bristfälligt underlag för         fälligt underlag för deklaration, in-
.lådan, skattskijldigs inkomst av viss      komst av viss förvärvskälla eller
förvärvskälla icke tillförlitligen be-      skattepliktig förmögenhet icke till-
räknas, skall inkomsten uppskattas   förlitligen beräknas, skall inkomsten
efter vad med hänsyn till föreliggan- eller förmögenheten uppskattas ef-
de omständigheter såsom verksam-  ter vad med hänsyn till föreliggande
hetens art och omfattning finnes             omständigheter finnes skäligt,
skäligt.

115 §.

Eftertaxering må--------------------- för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skat­tebrott som avser hans taxering må, även efter utgången av den i första stycket angivna tiden, eftertaxering ske för det år, som åtalet avser. Ef­tertaxering må dock icke ske med mindre fråga därom prövats före ut­gången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om eftertaxering au dödsboet prövas inom sex måna­der från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den med stöd av detta stycke åsatta eftertaxeringen undanröjas av prövningsnämnden.

' Senaste lydelse av 118 § 1965:753 121 § 1961: 340

 

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personens taxering.

XIV a. Om särskilda avgifter

116 a §.

Har skattskyldig i självdeklara­tion eller annat skriftligt meddelan­de, avgivet till ledning vid den skatt­skyldiges taxering, lämnat oriktig uppgift, påföres honom sårskild av­gift (skattetillägg) med fem­tio procent av den inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgif­ten, utöver vad som eljest skulle ha utgått, påföres den skattskyldige el­ler hans make eller, vad angår för­mögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person.

Skattetillägg påföres även då avvi­kelse skett från självdeklaration med stöd av 21 §. I sådant fall beräknas tillägget på den skatt som till följd av uppskattning utgår utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt deklarationen.

Har inkomst eller förmögenhet uppskattats med stöd av 21 § på grund av utebliven självdeklaration, påföres skattetillägg om den skatt­skyldige trots anmaning ej avlämnat deklaration. Tillägget beräknas på den skatt som utgår på grund av taxeringen eller, om den skattskyl­dige lämnat skriftlig uppgift om in­komst eller förmögenhet till ledning för taxeringsnämnden, på den skatt som på grund av uppskattningen ut­går utöver skatt på inkomsten eller förmögenheten enligt uppgiften. Be­slut om sådant tillägg skall undan­röjas av prövningsnämnden efter an­mälan av taxeringsintendenten, om deklaration inkommit inom två må­nader efter det den skattskyldige fått del av beslutet,  dock senast innan

 

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

prövningsnämnden    avgjort    besvär över beslutet eller taxeringen.

Vid tillämpning av första—tredje styckena skall meddelande, som läm­nats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skatt­skyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behö­righet att företräda den skattskyl­dige.

116 b §.

Skattetillägg utgår ej i den mån avvikelse innebär rättelse av uppen­bar felräkning eller misskrivning. Skattetillägg utgår ej heller i den mån avvikelsen avser bedömning av i skriftligt meddelande framställt yr­kande, såsom fråga om yrkat avdrag eller värde av naturaförmån eller till­gång och avvikelsen icke gäller upp­gift i sak.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej skattetill-lägg.

116 c §.

Har skattskyldig underlåtit att avlämna självdeklaration, som skall avgivas utan anmaning, eller avläm­nas sådan deklaration först efter ut­gången av den i 3'i-§ 1 mom. eller med stöd av3i§ 2 mom. föreskrivna tiden, påföres honom särskild avgift (f ö r-s enin g s av gif t) med en procent av den högsta beskattningsbara in­komsten vid taxeringen av den skatt­skyldige för inkomst i kommunen, samt med tre tiondels procent av den vid taxeringen fastställda skatteplik­tiga förmögenheten i den mån den överstiger skattefritt belopp som till­kommer den skattsliyldige vid för­mögenhetsbeskattningen. Försenings­avgift enligt detta stycke för en skatt­skyldig utgår dock med högst 300 kronor vid en och samma taxering.

Har skattskyldig trots anmaning icke  avgivit  självdeklaration   inom

 

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

10

(Föreslagen lydelse)

föreskriven tid, bestämmes förse­ningsavgiften till två gånger det be­lopp som utgår enligt första stycket, dock minst till 100 kronor.

Har skattskyldig inom föreskriven tid avlämnat deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad, utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas med underskrift inom tid som föreskrives i anmaning. I sådant fall beräknas avgiften enligt andra stycket.

116 d §.

Skattetillägg må helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåten­heten med hänsyn till den skattskyl­diges ålder, sjukdom, bristande er­farenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha un­dandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Första stycket gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift må även nedsättas.

Vid tillämpning av 72 § 2 mom. kommunalskattelagen, 20 § 2 mom. förordningen om statlig inkomst­skatt eller 20 § 2 mom. förordning­en om statlig förmögenhetsskatt må Kungl. Maj:t meddela befrielse från avgift som avses i 116 a eller 116 c §.

116 e §.

Fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § prövas av den lokala slcattemyndigheten, såvitt gäller taxeringsnämndens beslut.

Lokal skattemyndighet skall prö­va fråga om avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall må be­slut fattas senare, dock ej efter den 15 december taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige bere-

 

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

11

hinder

ej

das tillfälle yttra sig, om möter häremot.

Har rättelse enligt 72 a § beslutats, skall den lokala skattemyndigheten utan hinder av andra stycket besluta om härav föranledd avgift eller änd­ring av beslut om avgift.

116f§. Lokal skattemyndighets beslut i fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § skall, med angivande av skälen för beslutet, tillställas den skattskyldige i den ordning som före­skrives i 69 § i mom. andra stycket beträffande underrättelse om avvi­kelse från självdeklaration.

n6g§.

Prövningsnämnden beslutar om avgift som avses i 116 a eller 116 c § vid eftertaxering. Talan mot lokal skattemyndighets beslut om avgift föres genom besvär hos prövnings­nämnden.

Skattskyldigs besvär skall vara in­komna till prövningsnämndens kansli inom två månader efter det han erhållit del av beslutet.

Taxeringsintendent äger hos pröv­ningsnämnden yrka påföring eller ändring av avgift. För taxeringsin­tendent talan i fråga om taxering eller eftertaxering, skall talan om av­gift föras i samband därmed.

116 h§.

Avgift som avses i 116 a eller 116 c § påföres som slutlig eller till­kommande skatt enligt uppbördsför­ordningen och tillfaller statsverket.

Avgift anges i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller för en och samma taxering utgående av­gifter, som ej uppgå till 100 kronor, påföras ej.

116 i §. Särskild talan rörande avgift som avses i 116 a eller 116 c § må komma

 

SkU1971:16

12

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

under Kungl. Maj:ts prövning endast efter tillstånd som avses i 98 § 2 mom. tredje stycket.

Finnes vid prövning av besvär i taxeringsmål att taxering skall ned­sättas, skall därav föranledd änd­ring av avgift beslutas.

116 j§.

Om icke annat följer av 116 d— 116 i §§ gäller bestämmelserna i denna förordning i tillämpliga delar beträffande avgift som avses i 116 a eller 116 c §.

Närmare föreskrifter om påföring av avgift och befrielse från avgift meddelas av Kungl. Maj:t eller myn­dighet, som Kungl. Maj:t bestämmer.

117 §.

Innehållet i------- •--------------- i fråga.

Vad som------------------------ avsedda ändamålet.

Ej heller------------------ -—---- är offentligt.

Bryter någon mot vad ovan i den- Den som bryter mot föreskrift i
na paragraf är stadgat, straffes med första—tredje stycket dömes till bö-
dagsböter eller fängelse i högst sex ter eller fängelse i högst sex måna-
månader, där ej gärningen är belagd der, om ej gärningen är belagd med
med straff i strafflagen.                  straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt denna paragraf får väckas endast om måls­ägande anger brottet till åtal.

119 §.

Har den, som är pliktig avgiva        Den som till arbetsgivare eller an-
självdeklaration, till någon, som en-    nan, som är skyldig avge kontroll-
ligt denna förordning är skyldig         uppgift angående honom, uppsåtli-
meddela kontrolluppgift angående       gen lämnar oriktig uppgift om för­
honom, lämnat oriktig upplysning   hållande, som har betydelse för skyl-
rörande namn eller andra förhållan-  dighetens fullgörande, dömes till bo­
den och har han därvid haft uppsåt                                            ter.

att   försvåra   uppgiftsskyldighetens      I ringa fall dömes ej till ansvar

behöriga  fullgörande,  straffes  med                   enligt första stycket,
dagsböter, lägst trettio.

120 §.

Har någon, ehuru skyldig att utan      Den som uppsåtligen eller av grov

anmaning   avgiva   självdeklaration, oaktsamhet  underlåter att fullgöra

icke behörigen avlämnat sådan de- skyldighet enligt 37 eller 38 § dömes

klaration inom föreskriven tid eller                                       till böter,
avlämnar han självdeklaration med

 

SkU 1971:16

13

(Föreslagen lydelse)

{Nuvarande lydelse)

så bristfälligt innehåll att den up­penbarligen icke är ägnad att ligga till grund för taxering, straffes med böter, högst trehundra kronor.

Till böter, högst femhundra kro­nor, dömes

------------- till beskattning,

Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 §

3) den som ej fullgör honom en­ligt 37 eller 38 § åliggande skyldig­het att utan anmaning avlämna upp­gifter till ledning vid annans taxe­ring,

3) den som ej fullgör vad honom
åligger på grund av förordnande,
som i 40 § sägs,

4) den som ej fullgör i 42 § före­
skriven skyldighet att utan anma­
ning avlämna särskilda uppgifter
från bostadsförening eller bostadsak­
tiebolag,

5)      den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra och tredje styc­kena samt 3 mom. föreskriven skyl­dighet att avlämna uppgifter om ut­delningar och räntor, samt

6)      den som ej fullgör skyldighet enhgt 44 § att lämna uppgift till led­ning vid beskattning utom riket.

/ ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottsla­gen.

4 den som ej fullgör vad honom åligger på grund av förordnande, som i 40 § sägs,

5)      den som ej fullgör i 42 § före­skriven skyldighet att utan anma­ning avlämna särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostads­aktiebolag,

6)      den som ej fullgör i 43 § 1 mom., 2 mom. andra och tredje styc­kena samt 3 mom. föreskriven skyl­dighet att avlämna uppgifter om ut­delningar och räntor, samt

7)      den som ej fullgör skyldighet enhgt 44 § att lämna uppgift till led­ning vid beskattning utom riket.

Vad i denna paragraf stadgas äger ej tillämpning, där gärningen är be­lagd med straff i strafflagen.

Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

170 §.

Vad i 117 § första, tredje och fjär­de styckena samt 122 § första styc­ket stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om allmän fastighetstaxering.

Vad i 117 § första, tredje, fjärde och femte styckena föreskrives skall äga motsvarande tillämpning i fråga om allmän fastighetstaxering.

171 §.

1 mom. Den som i allmän fastig­hetsdeklaration eller i uppgift en­ligt 136 § 2 mom. uppsåtligen eller av grov vårdslöshet lämnat oriktig uppgift ägnad att leda till för låg

Den som till ledning vid allmän fastighetstaxering uppsåtligen eller av grov oa/ctsamhef avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för  att  taxeringen

 

SkU1971:16

14

 

(Nuvarande lydelse)

taxering, skall, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen, dö­mas till dagsböter.

2 m o m. Fullgör någon ej behöri­gen uppgiftsskyldighet enligt 139 §, gäller vad i 120 § och 122 § andra stycket är för där avsedda fall stad­gat.

(Föreslagen lydelse)

blir för låg dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge all­män fastighetsdeklaration dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första eller andra stycket.

198 §.1

Vad i 117 § första, tredje och fjär­de styckena samt i 122 § första styc-fcet stadgas om tystnadsplikt och om påföljd för brott mot sådan plikt skall äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild fastighetstaxering.

199 Den  som i särskild fastighetsde­klaration eller i uppgift som avses i 178 § 1 mom. uppsåtligen eller av

grov vårdslöshet lämnat oriktig upp­gift, ägnad att leda till för låg taxe­ring, skall, där ej gärningen år be­lagd med straff i brottsbalken, dö­mas till dagsböter.

Vad i 117 § första, tredje, fjärde och femte styckena föreskrives skall äga motsvarande tillämpning i fråga om särskild fastighetstaxering.

Den som till ledning vid särskild fastighetstaxering uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att taxeringen blir för låg dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge sär­skild fastighetsdeklaration eller upp­gift enligt 178 § 2 mom. dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 116 a—116 j §§ tillämpas ej, i den mån det är fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

De äldre bestämmelserna i 120 § första stycket och 121 § första stycket gäller fortfarande i fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

' Senaste lydelse 1970: 673.

 

SkU1971:16

15

3) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1968: 430) om mervärde skatfi,

dels att 66—68 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 22, 40, 47, 65 och 76 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas åtta nya paragrafer, 64 a—64 h §§ samt närmast före 64 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22 §.

Kan det------- helt kalenderår.

Deklaration skall lämnas-------- nu nämnts.

Deklaration skall avges------- fastställt formulär.

Efter anmaning------- är deklarationsskyldig.

Bestämmelserna i------- för mervärdeskatt.

Skattskyldig som icke är undanta­gen från redovisningsskyldighet en­ligt 6 § första stycket skall utan an­maning lämna uppgift (deklaration) för mervärdeskatt för varje verk­ samhet för vilken han blivit särskilt registrerad. Deklaration lämnas för varje redovisningsperiod under vil­ken verksamheten bedrives. Redovis­ningsperiod omfattar två kalender­månader. Redovisningsperioder är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, sep­tember och oktober samt november och december.

Skattskyldig som icke är undan­tagen från redovisningsskyldighet enligt 6 § första stycket skall utan anmaning lämna uppgift (deklara­tion) för mervärdeskatt för varje verksamhet för vilken särskild re­gistrering skall ske enligt 19 §. De­klaration lämnas för varje redovis­ningsperiod under vilken verksam­heten bedrives. Redovisningsperiod omfattar två kalendermånader. Re­dovisningsperioder är januari och februari, mars och april, maj och juni, juli och augusti, september och oktober samt november och decem­ber.

40 §.

Efterbeskattning får ej ske senare än under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket redo­visningsperioden gått till ända och ej innan slutligt beslut om fastställelse meddelats eller sådant beslut förelig­ger enligt 36 § tredje stycket.

Efterbeskattning får ske först se­dan slutligt beslut om fastställelse meddelats eller sådant beslut före­ligger enligt 36 § tredje stycket och endast om fråga om efterbeskattning prövats senast under sjätte året efter utgången av det kalenderår under vilket redovisningsperioden gått till ända.

> Förordningen omtryckt 1969: 237.

 

SkU1971:16

16

 

(Nuvarande lydelse)

Efterbeskattning av dödsbo får ej ske senare än under andra året efter utgången av det kalenderår under \ilket bouppteckning efter den skatt­skyldige lämnats in för registrering.

(Föreslagen lydelse)

Har den skattskyldige avlidit, på­föres efterbeskattning hans dödsbo. Sådan efterbeskattning får ske en­dast om fråga därom prövats senast under andra året efter utgången av det kalenderår under vilket boupp­teckning efter den skattskyldige läm­nats in för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skat­tebrott som avser mervärdeskatt för honom får, även efter utgången av den i första eller andra stycket angiv­na tiden, efterbeskattning ske för det år som åtalet avser. Efterbeskattning får dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av kalender­året efter det under vilket åtalet skett. Har den skattskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den med stöd av detta stycke åsatta efterbeskattning-en undanröjas av länsstyrelsen.

Tredje stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har företrätt juridisk person åtalats för skattebrott som avser mervärdeskatt för den juridiske personen.

47 §.

Betalas icke skatt i sin helhet i be­hörig ordning senast den dag då be­talning skall ske enligt 42, 43 eller 45 § utgår restavgift på icke betalat belopp.

Betalas icke skatt i sin helhet i be­hörig ordning senast den dag då be­talning skall ske enligt 42 § eller i enlighet med beslut om anstånd en­ligt 45 § utgår restavgift på icke be­talat belopp.

Restavgiften är-------- hela krontal.

Bestämmelserna i--------- för mervärdeskatt

Särskilda avgifter

64 a §.

Har skattskyldig i deklaration el­ler annat skriftligt meddelande, av­givet till ledning vid fastställelse av hans mervärdeskatt, lämnat oriktig uppgift påföres honom särskild av-

 

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

17

 

2    Riksdagen 1971. 6 saml. Nr 16

gift (skattetillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften utgår eller ej skall tillgo­doräknas honom.

Skattetillägg utgår även då mer­värdeskatten uppskattats med stöd av 30 § tredje stycket eller 38 § tred­je stycket. Tillägg beräknas härvid på den skatt som på grund av upp­skattningen utgår utöver skatt enligt vad den skattskyldige uppgivit i deklaration eller i skriftligt medde­lande till ledning vid länsstyrelsens beslut i fråga om skatten.

Skattetillägg enligt andra stycket, som länsstyrelse påfört med anled­ning av att den skattskyldige ej av­lämnat deklaration, skall undanröjas av länsstyrelsen, om deklaration av­lämnas senast inom en månad från den dag då han fått del av beslutet om skattetillägget.

Vid tillämpning av första—tredje styckena skall meddelande, som läm­nats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skatt­skyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörig­het att företräda den skattskyldige.

64 b §.

Har skattskyldig, som har att avge deklaration för mervärdeskatt utan anmaning, underlåtit att inom före­skriven tid fullgöra denna skyldig­het, påföres honom särskild avgift (förseningsavgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första styc­ket den skattskyldige antingen an-manats att lämna deklaration men icke fullgjort denna skyldighet inom föreskriven tid eller underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid även för någon av de tre när­mast föregående redovisningsperio­derna, bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

 

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

18

(Föreslagen lydelse)

Skattskyldig, som varit skyldig av­lämna deklaration endast efter an­maning, påföres förseningsavgift, om han underlåtit att lämna dekla­ration inom tid som föreskrivits i an­maning. Avgiften utgår med 200 kro­nor.

64 c §.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skattetill-lägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den mån avvikelse från vad den skattskyldige uppgivit innebär rät­telse av uppenbar felräkning eller misskrivning.

Skattetillägg får helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåten­heten med hänsyn till den skattskyl­diges ålder, sjukdom, bristande erfa­renhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha un­dandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift får även nedsättas.

64 d §. A vgift som avses i 64 a eller 64 b § utgår  icke   vid  mervärdeskatt  som fastställes och uppbäres vid införsel.

64 e §.

Fråga om avgift som avses i 64 a eller 64 b § prövas av länsstyrelsen.

Har skattskyldig hemställt om be­frielse från beslutad avgift, medde­las nytt beslut i avgiftsfrågan även om hemställan icke bifallits.

64 f §.

Finnes vid prövning av besvär i mål om mervärdeskatt att skatt skall nedsättas eller återbetalas, skall där­av föranledd ändring av skattetill-lägg beslutas.

 

SkU 1971:16                                                                             19

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

64 g §. Avgift som avses i 64 a eller 64 b § anges i helt krontal så att öretal bort­faller. Avgift eller för en och samma redovisningsperiod utgående avgifter, som ej uppgår till 50 kronor, påföres ej-

64 h §.

I fråga om avgift som avses i 64 a eller 64 b § gäller i tillämpliga delar, om ej annat följer av 64 c—64 g §§, bestämmelserna i denna förordning om skatt.

Närmare föreskrifter om påföring och befrielse från avgift meddelas av Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

65 §.
Innehållet i deklaration eller an-           Innehållet i deklaration eller an-

nan handling enligt 22—24 och 26 §§ nan handling enligt 22—24 och 26 §§ får icke yppas för annan än den får icke yppas för annan än den som själv får taga del av handling- som själv får taga del av handling­en i fråga. Den som med stöd av be- en i fråga. Den som med stöd av be­stämmelserna i denna förordning stämmelsema i denna förordning gjort skatterevision eller granskat gjort skatterevision eller granskat handling som avses i 27 § får ej obe- handling som avses i 27 § får ej obe-hörigen yppa, vad som därvid fram- hörigen yppa, vad som därvid fram­kommit.   Den   som  bryter  häremot     kommit.

dömes, om gärningen ej är belagd Den som bryter mot första stycket med straff i brottsbalken, till böter dömes till böter eller fängelse i högst eller fängelse i högst sex månader.     sex  månader,   om  ej   gärningen  är

belagd med straff i brottsbalken.

Allmänt åtal för brott enligt den­na paragraf får väckas endast om målsägande anger brottet till åtal.

76 §.

Föreligger synnerliga------------------- från mervärdeskatt.

Medges befrielse från eller ned­sättning av mervärdeskatt får med­givandet avse även avgift som avses i 64 a eller 64 b §.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 64 a—64 h §§ gäller ej i den mån det är fråga om förfa­rande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

Bestämmelsen i 67 § gäller fortfarande i fråga om förfarande eller under­låtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

 

SkU 1971:16

20

4) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

dels att 48 § skall upphöra att gälla,

dels att 21, 46, 47 och 49 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas sju nya paragrafer, 37 a—37 g §§, samt närmast före 37 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

21 §.

Efterbeskattning må

-----  för registrering.

Har skattskyldig åtalats för skat­tebrott som avser hans skatt må, även efter den i första stycket an­givna tiden, efterbeskattning ske för det år som åtalet avser. Efterbeskatt­ning må dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av ka­lenderåret efter det under vilket åta­let skett. Har den skattskyldige avli­dit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex måna­der från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den med stöd av detta stycke åsatta efterbeskattning-en undanröjas av beskattningsmyn­digheten.

Andra stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har fö­reträtt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personens skatt.

Kap. 4 a. Om särskilda avgifter

37 a §.

Har skattskyldig i deklaration eller

annat skriftligt meddelande, avgivet

till ledning vid fastställande av hans

skatt, lämnat oriktig uppgift, påföres

 

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

21

(Föreslagen lydelse)

honom särskild avgift (skatte­tillägg) med tjugo procent av det skattebelopp, som utgår till följd av avvikelse från den oriktiga uppgif­ten.

Skattetillägg påföres även då skat­ten uppskattats med stöd av 18 §. Tillägg beräknas härvid på den skatt som på grund av uppskattning utgår utöver skatt enligt vad den skattskyl­dige uppgivit i deklaration eller, så­vitt avser beskattningsmyndighetens beslut om skatt, i annat skriftligt meddelande till ledning vid faststäl­lande av skatten.

Skattetillägg enligt andra stycket, som beskattningsmyndigheten påfört med anledning av att den skattskyl­dige ej avlämnat deklaration, skall undanröjas av beskattningsmyndig­heten efter anmälan av allmänna om­budet om deklaration avlämnas inom en månad från den dag då den skatt­skyldige erhållit del av beslutet om skattetillägg.

Vid tillämpning av första—tredje styckena skall meddelande, som läm­nats för skattskyldig som är juridisk person, anses avlämnat av den skatt­skyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörig­het att företräda den skattskyldige.

37 b §.

Har skattskyldig, som är skyldig att avgiva deklaration utan anma­ning, underlåtit att inom föreskriven tid avgiva deklaration, påföres ho­nom särskild avgift (försenings­avgift) med 100 kronor.

Har i fall som avses i första styc­ket skattskyldig antingen anmanats att lämna deklaration men icke full­gjort denna skyldighet inom före­skriven tid eller har han underlåtit att avgiva deklaration inom föreskri­ven tid för någon av de tre närmast föregående beskattningsperioderna, bestämmes förseningsavgiften till 200 kronor.

 

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

22

37 c §.

Har skattskyldig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skattetill-lägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den mån avvikelse från vad den skattskyldige uppgivit innebär rättel­se av uppenbar felräkning eller miss­skrivning.

Skattetillägg må helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåten­heten med hänsyn till den skattskyl­diges ålder, sjukdom, bristande er­farenhet eller den oriktiga uppgif­tens särskilda beskaffenhet eller där­med jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha un­dandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar beträffande försening.savgift. Sådan avgift må även nedsättas.

37 d §.

Fråga om avgift som avses i 37 a eller 37 b § prövas av beskattnings­myndigheten.

Innan slutligt beslut fattas om på­föring av avgift, skall den skattskyl­dige erhålla tillfälle yttra sig, om ej hinder möter däremot.

37 e §. Finnes vid prövning av besvär i mål om fastställande av skatt att skatt skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av skattetillägg beslutas.

37 f §. Avgift som avses i 37 a eller 37 b § angives i helt krontal så att öretal bortfaller. Avgift eller vid en och samma beskattningsperiod utgående avgifter, som ej uppgå till 50 kronor, påföras ej.

37g §. I fråga om avgift som avses i 37 a eller 37 b § gälla i tillämpliga delar,

 

SkU 1971:16

23

 

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

om ej annat följer av 37 c—37 f §§, bestämmelserna i denna förordning om skatt.

Närmare föreskrifter om påföring av avgift och om befrielse från av­gift meddelas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestäm­mer.

46 §.

Kungl. Maj :t

-------------- nu sagts.

Medgives befrielse från eller åter­betalning av skatt, må medgivandet avse även avgift som avses i 37 a el­ler 37 b §.

47 §.

Den som utan att hava gjort an­mälan, varom i 3 § sägs, bedriver verksamhet, i vilken skatt skall ut­göras, straffes med dagsböter, ej under tjugu.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 3 § att anmäla upp­tagande av skattepliktig verksamhet dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

49 §.

Vad som inhämtats vid skattekon­troll enligt denna förordning må ej yppas i vidare mån än som erford­ras för vinnande av det med kontrol­len avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter el­ler fängelse i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som-----------------------


Vad som inhämtats vid skattekon­troll enligt denna förordning må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda ändamålet.

Den som bryter mot första stycket
dömes till böter eller fängelse i högst
sex  månader,  om   ej   gärningen  är
belagd med straff i brottsbalken.
------------ av målsägande.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 37 a—37 g §§ gäller ej, i den mån det är fråga om för­farande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

 

SkU1971:16                                                                        24

5) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 552) angående upp­börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

dels att 33 § skall upphöra att gälla,

dels att nuvarande 43—45 §§ skall betecknas 50—52 §§,

dels att 14 och 34 §§ skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas sju nya paragrafer, 43—49 §§, samt närmast före 43 § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                              (Föreslagen lydelse)

14 .§.

Har arbetsgivare---------------------------------- såsom ringa.

Föreligga sådana---------------------- 10 §.

Vad ovan--------------------------------- infordrad upplysning.

Om riksförsäkringsverkets------- arbetsgivaren underrättas.

Avgiftsunderlag som------------------- för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats för skat­tebrott som avser hans arbetsgivarav­gift må, även efter utgången av den i femte stycket angivna tiden, avgifts­underlag bestämmas för det utgifts­år, som åtalet avser. A vgiftsunderlag må dock icke bestämmas med mind­re fråga därom prövats före utgång­en av kalenderåret efter det då åta­let skett. Har arbetsgivaren avlidit skall fråga om påföring av avgifts­underlag för dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall det med stöd av detta stycke påförda avgifts­underlaget undanröjas av riksförsäk­ringsverket.

Sjätte stycket äger motsvarande tillämpning i fall då den som har fö­reträtt juridisk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske personen påfört avgiftsunderlag.

> Förordningen omtryckt 1962: 396.

 

SkU1971:16

25

 

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

34 §.

Har arbetsgivare, som är skyldig att utan anmaning avlämna arbets­givaruppgift, icke behörigen avläm­nat sådan uppgift inom föreskriven tid eller avlämnar han arbetsgivar­uppgift med så bristfälligt innehåll att den uppenbarligen icke är ägnad att ligga till grund för beräkning av avgiftsunderlag, straffes med böter, högst trehundra kronor.

Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl dömas arbetsgiva­re som ej fullgör skyldighet att utan anmaning vid arbetsgivaruppgift fo­ga sådan uppgift varom förmäles i 5 § andra stycket.

Finnes försummelse, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

Brott, som i denna paragraf sägs, må av åklagare åtalas endast efter anmälan av riksförsäkringsverket.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att fullgöra skyldighet enligt 5 § andra stycket dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första stycket.

Om särskilda arbetsgivaravgifter

45 §.

Har arbetsgivare i arbetsgivar­uppgift eller annat skriftligt medde­lande, avlämnat till ledning vid be­räkning av hans avgiftsunderlag, lämnat oriktig uppgift, påföres ho­nom särskild avgift (avgiftstill-lägg) med tjugo procent av slutlig eller tillkommande arbetsgivaravgift, som genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften följts, skulle ha undandragits.

Avgiftstillägg utgår även då av­giftsunderlag med avvikelse från ar­betsgivaruppgift uppskattats med stöd av 10 §. I sådant fall beräknas tillägget på det avgiftsbelopp som påföres utöver avgift enligt uppgif­ten.

Har avgiftsunderlag uppskattats med stöd av 10 § på grund av att ar­betsgivaruppgift ej avlämnats, på­föres avgiftstillägg beräknat på hela avgiftsunderlaget eller, om arbetsgi-

 

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

26

våren lämnat skriftligt meddelande till ledning vid riksförsäkringsver­kets beräkning av avgiftsunderlaget, på det avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen utgår utöver avgift enligt meddelandet. Riksförsäkrings­verkets beslut om sådant avgiftstill-lägg skall undanröjas av myndighe­ten, om arbetsgivaruppgift avlämnas senast inom tre veckor från den dag då arbetsgivaren fått del av beslutet om avgiftstillägget.

Vid tillämpning av första—tredje styckena skall meddelande, som läm­nats för arbetsgivare som är juridisk person, anses avlämnat av arbetsgi­varen, om det icke var uppenbart att uppgiftslämnaren saknat behörighet att företräda arbetsgivaren.

44                                                       §.

Underlåter arbetsgivare, som har att avlämna arbetsgivaruppgift utan anmaning, att inom föreskriven tid avlämna sådan uppgift, påföres ho­nom särskild avgift (försenings­avgift) med fem procent av den fastställda slutliga avgiften, dock högst med 300 kronor.

Har arbetsgivare trots anmaning icke avlämnat arbetsgivaruppgift inom den i anmaningen angivna ti­den, bestämmes förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket, dock minst till 100 kronor.

45                                                       §.

Har arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke avgifts­tillägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den mån avvikelse från vad arbets­givaren uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskriv­ning.

Avgiftstillägg må helt eftergivas, om felaktigheten eller underlåten­heten med hänsyn till arbetsgivarens ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskil-

 

SkU 1971:16                                                                            27

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

da beskaffenhet eller därmed jäm­förlig omständighet är att anse som ursäktlig, eller

om det belopp som kunde ha un­dandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Andra stycket gäller i tillämpliga delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift må även nedsättas.

46                                                                      §.

Fråga om avgift som avses i 43 el­ler 44 § prövas av riksförsäkringsver­ket.

Innan fråga om avgiftstillägg av-göres skall arbetsgivaren beredas till­fälle yttra sig, om ej hinder möter däremot.

47                                                                      §.

Finner riksförsäkringsverket vid prövning av ansökan om rättelse el­ler eljest att avgiftsunderlaget eller arbetsgivaravgiften skall nedsättas, skall därav föranledd ändring av av­gift som avses i 43 eller 44 § beslutas.

Föranleder försäkringsdomstolens prövning av besvär eller underställt beslut ändring i riksförsäkringsver­kets beslut, skall därav föranledd ändring av avgift beslutas.

4« §.

Avgift som avses i 43 eller 44 § anges i helt krontal så att öretal bort­faller. A vgiftstillägg under 50 kronor påföres ej.

A vgift tillfaller statsverket.

49 §. I fråga om avgift som avses i 43 eller 44 § gäller i tillämpliga delar, om ej annat följer av 45—45 §§, be­stämmelserna i denna förordning om arbetsgivares avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 43—49 §§ gäller ej, i den mån det är fråga om förfaran­de eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

Bestämmelserna i 33 § och de äldre bestämmelserna i 34 § första och tredj e styckena gäller fortfarande i fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

 

SkU 1971:16

28

6) Förslag

till

Förordning

om ändring i stämpelskatteförorduingen (1964: 308)

Härigenom förordnas i fråga om stämpelskatteförordningen (1964: 308), dels att 52—54 §§ skall upphöra att gälla, dels att 51 och 56 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas två nya paragrafer, 41 a och 41 b §§, samt närmast före 41 a § en ny rubrik av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Särskilda avgifter

4? a §. I fråga om stämpelskatt, som fast­ställes av riksskatteverket, gälla be­stämmelserna om särskilda avgifter i 37 a—37 f §§ och 37 g § andra stycket förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning.

41 b§. Vad i denna förordning föreskri­ves om riksskatteverkets beslut rö­rande skatt samt om erläggande och återbetalning av skatt gäller i till­lämpliga delar beslut om särskild av­gift enligt 41 a §.

51 §.

Till dagsböter dömes den som underlåter att inom föreskriven tid avge deklaration eller avlämnar de­klaration med så bristfälligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad att ligga till grund för fastställande av skatt; eller

utlämnar handling, som avses i 23 § första stycket, utan att hand­lingen är behörigen försedd med stämpel eller anteckning om orsaken till att den utlämnas utan stämpel.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att inom före­skriven tid avge deklaration eller av­lämnar deklaration med så bristfäl­ligt innehåll, att den uppenbarligen icke är ägnad att ligga till grund för fastställande av skatt dömes till bö­ter, om ej gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen. Ansvar en­ligt detta stycke inträder dock icke i fall då 41 a § kan tillämpas.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet utlämnar handling, som avses i 23 § första stycket, utan att handlingen    är    behörigen    försedd

 

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

29

med stämpel eller anteckning om or­saken till att den utlämnas utan stämpel, dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

56

Kungl. Maj :t —

Vid beslut--

Vad i-------


----- av stämpelskatt.

Medgives befrielse från eller åter­betalning av skatt, må medgivandet avse även särskild avgift som avses i 41 a§. — fall föreskrivet. — första stycket.

Derma förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelserna i 41 a och 41 b §§ gäller ej, i den mån det är fråga om förfarande eller underlåtenhet av den skattskyldige som ägt rum före ikraft­trädandet.

I fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträ­dandet gäller 53 § samt, såvitt avser fall enligt 41 a §, de äldre bestäm­melserna i 51 § och 54 § första stycket.

7) Förslag

till

Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272)i, dels att 1 §, 2 § 3 mom., 13 §, 27 § 3 mom., 53 § 1 mom., 56 § 2—4 mom.,

58 § 1 mom., 69 § 1 mom. och 79—82 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels att i förordningen skall införas nya bestämmelser, 49 § 5 mom. och

55 §, av nedan angivna lydelse.

1 §.

(Nuvarande lydelse)

Med skatt förstås i denna förord­ning, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, stathg förmögenhets­skatt, utskiftningsskatt, ersättnings-

' Förordningen omtryckt 1967: 625. " Senaste lydelse 1969: 238.

(Föreslagen lydelse)

Med skatt förstås i denna förord­ning, där icke annat angives, statlig inkomstskatt, statlig förmögenhets­skatt, utskiftningsskatt, ersättnings-

 

SkU 1971:16

30

 

(Nuvarande lydelse)

skatt, kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel,      tingshusmedel,

skogsvårdsavgifter, folkpensionsav­gifter enligt lagen om finansiering av folkpensioneringen, tilläggspensions­avgifter enligt 19 kap. 3 § lagen om allmän försäkring, sjukförsäkrings­avgifter enligt 19 kap. 2 § sistnämn­da lag, sådana arbetsgivaravgifter enligt förordningen angående upp­börd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., avgif­ter enligt förordningen om allmän arbetsgivaravgift och redareavgifter enligt lagen om redareavgift för sjö­folks pensionering vilka icke uppbä­ras av riksförsäkringsverket, även­som annuiteter å avdikningslån och å förskott för avlösning av frälse­räntor.

Kungl. Maj :t

(Föreslagen lydelse)

skatt, kommunal inkomstskatt,
landstingsmedel,       tingshusmedel,
skogsvårdsavgifter, folkpensionsav­
gifter enligt lagen om finansiering
av folkpensioneringen, tilläggspen­
sionsavgifter enligt 19 kap. 3 §
lagen om allmän försäkring, sjuk­
försäkringsavgifter enligt 19 kap.
2 § sistnämnda lag, sådana ar­
betsgivaravgifter enligt förordning­
en angående uppbörd av vissa avgif­
ter enligt lagen om allmän försäk­
ring, m. m., avgifter enligt förord­
ningen om allmän arbetsgivaravgift
och redareavgifter enligt lagen om
redareavgift för sjöfolks pensione­
ring vilka icke uppbäras av riksför­
säkringsverket, avgift som avses i
116 a eller 116 c § taxeringsförord­
ningen, ävensom annuiteter å avdik­
ningslån och å förskott för avlösning
av frälseräntor.
-------- föreskriften avses.

 

2 §.

3 m o m.i Kvarstående skatt och tillkommande skatt samt obetald del av sådan skatt anses belöpa i första hand på annuitet som avses i 1 § samt i andra hand på skogsvårds­avgift.

För visst

3 mom. Kvarstående skatt och
tillkommande skatt samt obetald del
av sådan skatt anses belöpa i första
hand på annintet som avses i 1 §, i
andra hand på avgift som avses i
116 a eller 116 c § taxeringsförord­
ningen samt i tredje hand på skogs­
vårdsavgift.
------- tillkommande skatten.

13 §.

Preliminär B-skatt skall, där ne­dan icke annorledes stadgas eller sär­skilda omständigheter ej till annat föranleda, utgå med belopp motsva­rande den slutliga skatt, som påförts den skattskyldige året näst före in­komståret, till den del sistnämnda skatt avser annat än utskiftnings­skatt, ersättningsskatt eller sådan i denna förordning icke omnämnd skatt eller avgift, vilken påförts jäm­likt   bestämmelse   i   annan   författ-

' Senaste lydelse 1969: 238. ' Senaste lydelse 1968: 722.

Preliminär B-skatt skall, där ne­dan icke annorledes stadgas eller särskilda omständigheter ej till an­nat föranleda, utgå med belopp mot­svarande den slutliga skatt, som på­förts den skattskyldige året näst före inkomståret, till den del sistnämn­da skatt avser annat än utskiftnings­skatt, ersättningsskatt, avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxerings-förordningen eller sådan i denna för­ordning  icke  omnämnd   skatt   eller

 

SkU1971:16

31

 

(Nuvarande lydelse)

ning. Vid beräkning av preliminär B-skatt skall hänsyn tagas till preli­minär A-skatt som den skattskyldige kan ha att erlägga på grund av för­ordnande enligt 3 § 3 mom. andra stycket.

Har skattskyldig — Preliminär B-skatt

(Föreslagen lydelse)

avgift, vilken påförts j ämlikt bestäm­
melse i annan författning. Vid beräk­
ning av preliminär B-skatt skall
hänsyn tagas till preliminär A-skatt
som den skattskyldige kan ha att er­
lägga på grund av förordnande enligt
3 § 3 mom. andra stjcket.
------------ sådan taxering.

slutlig skatt.

27 §.

3 m o m.i överstiger skattskyldigs sluthga skatt den preliminära skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en tiondel av den slutliga skatten eller med minst fem­tusen kronor, skall den skattskyldi­ge till statsverket erlägga ränta med tolv procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskju­tande beloppet, som överstiger ett­tusen kronor; dock att det belopp vara ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skat­ten icke inräknas utskiftningsskatt, ersättningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § förordningen om allmän arbetsgivar­avgift, redareavgift samt annuiteter, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. un­der 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.

Har slutlig---------

Bestämmelserna i

3 m o m. Överstiger skattskyldigs slutliga skatt den preliminära skatt, som enhgt 2 mom. skall gottskrivas honom, med minst en tiondel av den slutliga skatten eller med minst fem­tusen kronor, skall den skattskyldi­ge till statsverket erlägga ränta med tolv procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutan­de beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp vara ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundra­tal kronor. Vid bedömande av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den slutliga skatten icke inräknas utskiftningsskatt, ersätt­ningsskatt, skogsvårdsavgift, arbets­givaravgift, avgift enligt 2 § förord­ningen om allmän arbetsgivaravgift, redareavgift, avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxeringsförordningen samt annuiteter, ej heller skall i den preliminära skatten inräknas sådan i 2 mom. under 3) omförmäld prelimi­när skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret.

------- första stycket.

----------------- detta moment.

 

> Senaste lydelse 1970: 10.

49 §.

5 mom. Bestämmelserna i 1—4 mom. gälla i tillämpliga delar beträf­fande beslut om påföring av avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxe-ringsförordn ingen.

(Se vidare anvisningarna.)

 

SkU 1971:16

32

 

53

(Nuvarande lydelse)

1 m o m. Debiterad skatt -Inbetalning, som

Arbetsgivare med minst två ar­betstagare så ock annan arbetsgiva­re, beträffande vilken den lokala skattemyndigheten så Förordnat, skall inbetala under uppbördstermin förfallande skatt, som innehållits å arbetstagares lön, sålunda, att det sammanlagda skattebelojjpet me­delst inbetalningskort eller gire-ringskort inbetalas eller överföres till särskilt skattepostgirokonto för länsstyrelsen i länet. Samtidigt skola skatteanvisningar insändas till läns­styrelsen. Dock äger statlig eller kommunal myndighet samt hushåll­ningssällskap med stadgar, som fast­ställts av Kungl. Maj:t eller myn­dighet som Kungl. Maj:t bestäm­mer, och skogsvårdsstyrelse efter anmälan till länsstyrelsen, så ock annan arbetsgivare, om han har minst femtio arbetstagare, efter till­stånd av länsstyrelsen insända skat­teanvisningar avseende preliminär A-skatt allenast en gång om året i samband med inbetalning av skatt förfallande till betalning under upp­bördsterminen i januari månad. I sist avsett fall skall arbetsgivaren för varje arbetstagare insända alle­nast en skatteanvisning på vilken upptagits sammanlagda beloppet av de för arbetstagaren gjorda skatte­avdragen. Arbetsgivare, varom i det­ta stycke förmäles, må samtidigt med inbetalning av arbetstagares skatt inbetala jämväl arbetsgivaren själv påförd preliminär och kvarstå­ende skatt. För att inbetalning skall anses verkställd under uppbördster­minen, skall inbetalningskortet eller gireringskortet ävensom i förekom­mande fall försändelsen hava inkom­mit till postanstalt senast den 18 i den månad, under vilken terminen infaller.

Vid inbetalning av preliminär A-

(Föreslagen lydelse)

§ sägs. sista dag.

Arbetsgivare med minst två ar­betstagare så ock annan arbetsgiva­re, beträffande vilken den lokala skattemyndigheten så förordnat, skall inbetala under uppbördster­min förfallande skatt, som innehål­lits å arbetstagares lön och som skall redovisas med skatteanvisning enligt vad som föreskrives i 55 §, sålunda, att det sammanlagda skattebeloppet medelst inbetalningskort eller gire-ringskort inbetalas eller överföres till särskilt skattepostgirokonto för läns­styrelsen i länet. Arbetsgivare, var­om i detta stycke förmäles, må sam­tidigt med inbetalning av arbetstaga­res skatt inbetala jämväl arbetsgiva­ren själv påförd preliminär och kvarstående skatt. För att inbetal­ning skall anses verkställd under uppbördsterminen, skall inbetal­ningskortet eller gireringskortet ha­va inkommit till postanstalt senast den 18 i den månad, under vilken terminen  infaller.

Skattskyldig, som önskar före ut-

 

SkU 1971:16

33

 

(Nuvarande lydelse)

skatt för arbetstagare skall arbetsgi­varen å skaiteanvisningen hava an­givit storleken av det inbetalade skattebeloppet. Skattskyldig, som önskar före utgången av sista upp­bördsterminen under uppbördsåret erlägga preliminär skatt med belopp utöver vad som debiterats, må göra detta medelst skatteanvisning, där­vid beloppet antecknas å därför av­sedd plats å anvisningen. Sådant be­lopp skall, därest skattskyldig icke inbetalar vid senare tillfälle under uppbördsåret förfallande skatt, av­räknas härå.

(Föreslagen lydelse)

gången av sista uppbördsterminen under uppbördsåret erlägga preli­minär skatt med belopp utöver vad som debiterats, må göra detta me­delst skatteanvisning, därvid belop­pet antecknas å därför avsedd plats å anvisningen. Sådant belopp skall, därest skattskyldig icke inbetalar vid senare tillfälle under uppbördsåret förfallande skatt, avräknas härå.

55 §.

Arbetsgivare, som har att inbetala innehållen skatt i den ordning som föreskrives i 53 § 1 mom. första eller andra stycket, skall på skatteanvis­ning för preliminär A-skatt, som an­vändes för inbetalningen, ha angivit storleken av den preliminära skatt som han har att erlägga vid betal­ningstillfället för den arbetstagare, som skatteanvisningen avser. Inbeta­lar arbetsgivaren icke innehållen skatt inom föreskriven tid, skall han inom tid som gäller för inbetalning­en lämna länsstyrelsen meddelande om storleken av den innehållna skatt som han sålunda bort inbetala.

Arbetsgivare, som har att inbetala innehållen skatt i den ordning som föreskrives i 53 § 1 mom. tredje styc­ket, skall inom tid som gäller för in­betalningen till länsstyrelsen insän­da de skatteanvisningar, som avse den till inbetalning förfallna och in­nehållna skatten i den mån sådana anvisningar är tillgängliga för arbets­givaren. På varje skatteanvisning avseende preliminär skatt skall ar­betsgivaren ha angivit storleken av den preliminära skatt som sålunda skall inbetalas för arbetstagaren.

'  Förutvarande 55 § upphävd genom 1958: 300.

3    Riksdagen 1971. 6 saml. Nr 16

 

SkU 1971:16                                                                            34

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

Oavsett vad som föreskrives i fö­regående stycke äger statlig eller kommunal myndighet samt hus­hållningssällskap med stadgar, som fastställts av Kungl. Maj:t eller myn­dighet som Kungl. Maj:t bestämmer, och skogsvårdsstyrelse efter anmälan till länsstyrelsen, så ock annan ar­betsgivare, om han har minst femtio arbetstagare efter tillstånd av läns­styrelsen insända skatteanvisningar avseende preliminär A-skatt endast en gång om året inom tid som gäller för inbetalning av skatt förfallande till betalning under uppbördstermi­nen i januari månad. Därvid skall ar­betsgivaren för varje arbetstagare insända endast en skatteanvisning, på vilken angivits det sammanlagda beloppet av den preliminära A-skatt som innehållits för arbetstagaren och som skall inbetalas i den ordning som avses i 53 § 1 mom. tredje styc­ket. Arbetsgivare skall dessutom in­om tid som gäller för inbetalningen lämna länsstyrelsen skriftligt med­delande om summan innehållen pre­liminär skatt som det åligger honom att inbetala i nämnda ordning.

Då särskilda skäl äro därtill må Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, riksskattever­ket lämna viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare tillstånd att redovisa skatt för arbetstagare i an­nan ordning än i andra eller tredje stycket sägs.

56 §.
2 mom. Till särskilt------------------- under uppbördsåret;

b) annan skatt än preliminär skatt, b) annan skatt än sådan som skall
därest inbetalning sker av allenast inbetalas enligt 53 § 1 mom. tredje
en del av den skatt, som förfaller stycket, därest inbetalning sker av
till betalning under uppbördstermin;     allenast  en  del  av den  skatt,  som

förfallit   till  betalning  under   upp­bördstermin;

c)   skatt, som på grund av att de-   c) skatt, som icke kan inbetalas
betsedel saknas eller av annan an- på eljest föreskrivet sätt på grund
ledning icke kan inbetalas medelst av att debetsedel eller för inbetal-
skatteanvisning; samt                               ningen   erforderlig   skatteanvisning

saknas; samt

 

SkU1971:16

35

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

d) skatt, som icke inbetalats inom       d) annan skatt än sådan som skall

föreskriven  tid   men   som   erlägges     inbetalas enligt 53 § 1 mom. tredje
innan indrivning sker.                      stycket, om den icke inbetalats inom

föreskriven tid men erlägges innan indrivning sker.

Även om —-------------- preliminär A-skatt.

Vid inbetalning-------------------- § förmäles.

3  mom. Beträffande inbetalning 3 mom. I fall som avses i 2 mom.
som i 2 mom. första stycket under första stycket b) eller c) samt andra
b) och c) samt i 2 mom. andra styc-     stycket skall följande gälla.

ket sägs skall följande gälla.

Avser inbetalningen------- till den 18 i den månad under vilken termi­
nen infaller.

I annat-------- senast den 18 i den månad under vilken terminen in­
faller.

Arbetsgivare, som icke inbetalat skatt som nu avses inom tid som föreskrives i andra eller tredje styc­ket, skall inom en vecka efter ut­gången av denna tid till länsstyrel­sen lämna skriftlig uppgift om det skattebelopp som sålunda hade bort inbetalas till det centrala slcattekon-tot.

4     m o m. Skatt, som------------- till postanstalt.

Vid inbetalningen----------------- en skattepost.

Då arbetsgivare---------------- tillhandahållen blankett.

Om arbetsgivare inbetalar endast en del av innehållen skatt som det ålegat honom att inbetala till cen­trala skattekontot vid betalningstill­fället, skall på mottagardelen av in­betalningskort eller gireringskort som avses i första stycket eller på förteckning enligt tredje stycket läm­nas skriftlig uppgift om storleken av hela skattebeloppet.

58 §.

1 m o m. Har skattskyldig------------------ hela krontal.

Arbetsgivare, som---------------- om tilläggsavgift.

Vad i-------------------- uppbördstermin infaller.

Restavgift utgår även i fall då ar­betsgivare icke behörigen lämnat uppgift om innehållen skatt enligt 55 § eller 56 § 3 eller 4 mom. Avgif­ten utgår med två öre för varje hel krona av skattebelopp, för vilket uppgift sålunda icke lämnats, dock ej med mindre än tio kronor, öretal

 

SkU 1971:16

36

 

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

som uppkommer vid denna beräk­ning skall jämnas till närmast högre hela krontal. I fall som avses i 56 § 3 mom. fjärde stycket utgår nu av­sedda restavgift endast om uppgifts­skyldigheten icke fullgjorts senast under den uppbördstermin som avses i tredje stycket ovan.

 

69 1 mo m.i Därest den preliminära skatt, som enhgt 27 § 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debite­ring av slutlig skatt, till den del densamma erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den skattskyl­dige erhålla ränta med sju procent, för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen kronor; dock att det belopp, vara ränta sålunda skall beräknas, skall avrundas till närmast lägre hundratal kronor. Räntebeloppet må icke överstiga 100 000 kronor. Vid bedömandet av om och med vilket belopp ränta skall utgå, skall i den preliminära skatten icke inräknas sådan i 27 § 2 mom. under 3) omförmäld preliminär skatt, som erlagts efter den 30 april året näst efter inkomståret; vidare skall med slutlig skatt likställas så­dan tillkommande skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas med där omförmäld preliminär skatt.

Har slutlig

/ mom. Därest den preliminära
skatt, som enligt 27 § 2 mom. skall
gottskrivas skattskyldig vid debite­
ring av slutlig skatt, till den del
densamma erlagts överstiger den
slutliga skatten, äger den skattskyl­
dige erhålla ränta med sju procent,
för en beräknad tid av ett år, å den
del av det överskjutande beloppet,
som överstiger ettusen kronor; dock
att det belopp, vara ränta sålunda
skall beräknas, skall avrundas till
närmast lägre hundratal kronor.
Räntebeloppet må icke överstiga
100 000 kronor. Vid bedömandet av
om och med vilket belopp ränta skall
utgå, skall i den preliminära skatten
icke inräknas sådan i 27 § 2 mom.
under 3) omförmäld prelinrinär
skatt, som erlagts efter den 30 april
året näst efter inkomståret; vidare
skall med slutlig skatt likställas så­
dan tillkommande skatt, som enligt
vad i 68 § 4 mom. andra stycket sägs
helt eller delvis skall gäldas med där
omförmäld preliminär skatt, samt
som slutlig skatt icke räknas avgift
som avses i 116 a eller 116 c § taxe-
ringsförordn ingen.
----  första stycket.

79 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till arbetsgivare om förhållande, som har betydelse för verkställandet av skatteavdrag, under sådana omstän­digheter att det kan antagas hava skett   i  syfte  att  åstadkomma   att

'■ Senaste lydelse 1970: 10.

Skattskyldig som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet eller arbetsgivare lämnar oriktig uppgift om förhållande, som har be­tydelse för hans skyldighet att er­lägga skatt, eller underlåter att läm-

 

SkU1971:16

37

 

(Nuvarande lydelse)

skatteavdrag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, eller

har någon i preliminär självdekla­ration eller i ansökan om jämkning av preliminär skatt eller i annan upp­gift uppsåtligen eller av grov oakt­samhet lämnat oriktig uppgift, äg­nad att för honom eller den han företräder leda till frihet från preli­minär skatt eller till för låg sådan skatt, eller

har någon i ansökan jämlikt 41 § 2 mom. om nedsatt skatteavdrag el­ler i ansökan om anstånd med inbe­talning av skatt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig upp­gift angående förhållande av bety­delse för ärendets avgörande,

straffes med dagsböter.

(Föreslagen lydelse)

na föreskriven uppgift av sådant slag, dömes till böter, om ej gärning­en är belagd med straff i skatte­brottslagen.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

 

80

1  mom. Utbetalar arbetsgivare,
som är skyldig verkställa skatteav­
drag, lön utan att denna minskats
med föreskrivet belopp för gäldande
av arbetstagares skatt och sker detta
uppsåtligen eller av oaktsamhet, som
ej är allenast ringa, straffes med
dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin skyl­dighet att inom föreskriven tid till uppbördsmyndighet inbetala belopp motsvarande det, varmed arbetstaga­res lön minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt eller grov oaktsamhet arbetsgivaren till last, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

2 mom. Underlåter någon att be­
hörigen fullgöra vad honom enligt
19 § åligger, eller

fullgör icke arbetsgivare behörigen vad honom enligt 78 § 1 mom. första eller andra stycket åligger,

dömes till böter, högst femhundra kronor.

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyl­dighet att verkställa skatteavdrag dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första stycket.

 

SkU 1971:16

38

 

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

81 §.

Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelse i denna förordning eller som avläm­nats till ledning vid årlig taxering, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar of­fentliggöra eller yppa innehållet i så­dan handling. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

82 Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då den skyldige för sin förseelse är underkastad an­svar för tjänstefel eller förseelsen el­jest är belagd med straff enligt brottsbalken.

Arbetsgivare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyl­dighet att inbetala skatt som inne­hållits för annan dömes till böter eller, om gärningen rör betydande belopp eller annan försvårande om­ständighet föreligger, till fängelse i högst ett år.

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första stycket.

§•

Den, som jämlikt 73 § tagit del av självdeklaration eller annan uppgift eller handling, som avlämnats eller tillhandahållits enligt bestämmelser­na i denna förordning eller som läm­nats till ledning vid årlig taxering, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offent­liggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

Den som bryter mot första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är be­lagd med straff i brottsbalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

 

SkU 1971:16                                                                         39

8) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, att 4 § 8 mom. förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter skall ha nedan an­givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                              (Föreslagen lydelse)

4 §.

8 mom.i Deklaration, varom------------- för denna.

Avgives icke------------------- beräknade bruttoinkomsten.

Om ansvar i vissa fall för den som i deklaration lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1941; 416) om arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

dels att 65 och 68 §§ skall upphöra att gälla, dels att 66 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                              (Föreslagen lydelse)

66 §.
Den som underlåter att inom före-        Den som uppsåtligen eller av grov
skriven tid avgiva deklaration straf-    oaktsamhet underlåter att inom fö-
fes med dagsböter.                     reskriven tid avgiva deklaration dö-

mes till böter, om ej gärningen är be­lagd med straff i skattebrottslagen.

'■ Senaste lydelse 1943: 315. • Senaste lydelse av

65 § 1943:330

68 § 1958: 562

 

SkU1971:16

(Nuvarande lydelse)

40

(Föreslagen lydelse)

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

10) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 14 § 2 mom. samt 26—29  §§  förordningen (1958: 295) om sjömansskatt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

14 §.

2 m o m. Inbetalas sjömansskatt

------------ till betalning.

Redovisas icke sjömansskatt i be­hörig ordning, utgår restavgift be­räknad enligt 58 § 1 mom. fjärde stycket uppbördsförordningen.

26 §.

Har någon lämnat oriktig uppgift till redare om förhållande, som har betydelse för verkställande av av­drag för sjömansskatt, och har han därvid haft uppsåt att åstadkomma att avdrag icke verkställes eller sker med för lågt belopp, eller

har någon i ansökan om jämk­ning av sjömansskatt eller i annan uppgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnat oriktig uppgift, ägnad att för honom eller den han företräder leda till frihet från sjö­mansskatt eller till för låg sådan skatt, eller

har redare i uppgift enligt 16 § uppsåtligen eller av oaktsamhet, som ej är allenast ringa, lämnat oriktig uppgift, vilken är ägnad att leda till annan beskattning än vederbort för av redaren anställda sjömän,

straffes med dagsböter.

> Senaste lydelse 1970: 410,

Redare som i uppgift enligt 16 § uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktigt meddelande, som kan medföra för låg beskattning av sjöman, dömes till böter.

Sjöman som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet till myndighet eller redare lämnar oriktig uppgift om förhållande, som har betydelse för hans skyldighet att erlägga sjömans­skatt, eller underlåter att lämna före­skriven uppgift av sådant slag, dö­mes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen.

 

SkU1971:16

41

 

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

27 §.

1 mom. Utbetalar redare, som är
skyldig verkställa avdrag för sjö­
mansskatt, lön eller annan gottgörel­
se utan att denna minskats med fö­
reskrivet belopp för gäldande av sjö­
mansskatt och sker detta uppsåtli­
gen eller av oaktsamhet, som ej är
allenast ringa, straffes med dagsbö­
ter.

Fullgör redare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till sjö­mansskattekontoret inbetala belopp motsvarande det, varmed sjömans lön minskats för gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt eller grov oaktsamhet reda­ren till last, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

2 mom. Fullgör redaren icke be­
hörigen vad honom enligt 19 § förs­
ta eller andra stycket åligger, straf­
fes med böter, högst 300 kronor.

Redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldig­het att verkställa avdrag för sjö­mansskatt dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

28 §.

Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjömans­skatt eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits en­ligt bestämmelserna i denna förord­ning eller som avlämnats till ledning vid årlig taxering eller till ledning för uppbörd av skatt enligt upp­bördsförordningen, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra el­ler yppa innehållet i sådan handling. Bryter någon häremot straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter skyldig­het att inbetala skatt som innehållits för annan dömes till böter eller, om gärningen rör betydande belopp eller annan försvårande omständighet fö­religger, till fängelse i högst ett år.

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första stycket.

29 §.

Straff enligt denna förordning skall icke inträda, då gärningen är belagd med straff enligt strafflagen.

Den som jämlikt 25 § tagit del av ansökan om jämkning av sjö­mansskatt eller annan handling, som avlämnats eller tillhandahållits en­ligt bestämmelserna i denna förord­ning eller som avlämnats till ledning

 

SkU 1971:16                                                                            42

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

vid årlig taxering eller till ledning för uppbörd av skatt enligt upp­bördsförordningen, må ej i vidare mån än utövningen av tjänst eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller yppa innehållet i sådan handling.

Den som bryter mot föreskrift i första stycket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Bestämmelsen i 14 § 2 mom. andra stycket gäller ej i fråga om förfaran­de eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

11) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1970: 99) om investeringsavgift för vissa

byggnadsarbeten

Härigenom förordnas, att 13 § förordningen (1970: 99) om investerings­avgift för vissa byggnadsarbeten skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

12) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordlningen (1941: 251) om särskild varuskatt

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen (1941: 251) om särskild varu­skatt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                                  (Föreslagen lydelse)

11 §.

Angående påföljd--------------------- är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklaration lämnat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

Senaste lydelse 1960: 612.

 

SkU 1971:16                                                                            43

13) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror! skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

14) Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt

Härigenom förordnas, att 33 § förordningen (1948:85) om försäljnings­skatt skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

33 §.2

Angående påföljd--------------------- är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklaration lämnat orik­tig uppgift, stadgas i skattestraffla­gen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

15) Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen  (1953: 396)  om accis å fettemulsion m. m.,

dels att 11 § skall upphöra att gälla,

dels att 9 § skall ha nedan angivna lydelse.

» Förordningen omtryckt 1960; 118, « Senaste iydelse 1960: 427.

 

SkU1971:16

44

 

9 §.

(Nuvarande lydelse)

Den, som utan föreskriven anmä­lan bedriver tillverkning, som i 1 § första stycket avses, straffes med dagsböter, ej under tjugu.

Den, som i strid mot förbud, var­om i 7 § 4 mom. eller 8 § 2 mom. sägs, förfogar över vara, straffes med dagsböter, ej under fyrtio, eller, där omständigheterna äro synnerli­gen försvårande, med fängelse i högst sex månader.

Underlåter någon i andra fall än nu sagts att fullgöra vad honom ålig­ger enligt denna förordning eller med stöd av densamma roeddelade föreskrifter, straffes med böter, högst trehundra kronor.

(Föreslagen lydelse)

Den, som utan föreskriven anmä­lan bedriver tillverkning, som i 1 § första stycket avses, dömes till böter.

Den, som i strid mot förbud, var­om i 7 § 4 mom. eller 8 § 2 mom. sägs, förfogar över vara, dömes till böter eller fängelse i högst sex må­nader.

Den, som i andra fall än nu sagts underlåter att fullgöra vad honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter, dömes till böter, högst femhundra kronor, om ej gärningen är belagd med straff i skattebrotts­lagen.

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första—tredje stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

16) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror

som användas för framställning av fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953: 397) angående av­gift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion in. m., dels att 14 § skall upphöra att gälla, dels att 13 och 15 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

13 §.

Den som underlåter att inom före­skriven tid avgiva deklaration, bote från och med tjugufem titl och med trehundra kronor; och må kontroll­styrelsen förelägga den uppgiftsskyl­dige lämpligt vite.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att inom före­skriven tid avgiva deklaration, dömes till böter, om ej gärningen är belagd med straff i skattebrottslagen. Be­skattningsmyndigheten må förelägga vite.

 

SkU 1971:16                                                                            45

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första stycket.

15 §. Underlåter någon att ställa sig till Den som icke fullgör skyldighet efterrättelse vad honom enligt 9 eller enligt 9 eller 10 §, dömes till böter 10 § åligger, straffes med böter högst högst femhundra kronor. Beskatt-trehundra kronor; och må kontroll- ningsmyndigheten må förelägga vite. styrelsen förelägga vederbörande lämpligt vite.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

17) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å

motorfordon i vissa fall

Härigenom förordnas, att 28 § förordningen (1956:545) angående om­sättningsskatt å motorfordon i vissa fall skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

28 §.1

Angående påföljd------------------------------- är stadgat.

Om ansvar i vissa fall för den, som eljest i deklaration lämnat orik­tig uppgift, stadgas i skattestraff­lagen.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

18) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt

Härigenom förordnas, att 34 § förordningen (1957: 262) om allmän energi-skatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

Bestämmelsen i 34 § andra stycket gäller fortfarande i fråga om förfa­rande som ägt rum före den 1 januari 1972.

' Senaste lydelse 1960: 433.

■ Förordningen omtryckt 1964: 350.

 

SkU1971:16                                                                             46

19) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning

av malt- och läskedrycker

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, dels att 11 § skall upphöra att gälla, dels att 10 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                                 (Föreslagen lydelse)

10 §.

Underlåter  någon   att  fullgöra   i      Den  som  bryter mot 3  §  tredje

3 § tredje stycket stadgad uppgifts- stycket,  5  eller 6  §  eller upptager

skyldighet eller upptager någon till-   tillverkning av färskt lättöl utan att

verkning av färskt  lättöl utan  att    göra anmälan om detta enligt 4 § 2

göra anmälan därom  enligt 4  §   2 mom.  dömes till böter, högst fem-

mom.  eller  bryter någon mot  vad hundra kronor. I ringa fall dömes ej

i 5 eller 6 § stadgas, straffes med                                     till ansvar.
böter, högst trehundra kronor. I ringa
fall må från straff frias.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

20) Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor

Härigenom förordnas, att 11 § förordningen (1960: 258) om utjämnings­skatt å vissa varor skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

 

SkU1971:16                                                                        47

21) Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, att 9 § förordningen (1961:372) om bensinskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

22) Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt

Härigenom förordnas, att 10 § förordningen (1961:394) om tobaksskatt skall upphöra att gälla vid utgången av år 1971.

23) Förslag

till

Förordning om ändring i förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 653) om brännolje­ skatt,

dels att 18 § skall upphöra att gälla,

dels att 16 och 17 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                              (Föreslagen lydelse)

16 §.1

Har någon i strid med 10 § levere- Den som uppsåtligen eller av grov

rat eller förbrukat obeskattad bränn- oaktsamhet bryter mot 10 § dömes

olja för drift av motor i motorfordon till böter eller fängelse i högst ett år,

dömes  till dagsböter eller fängelse om ej gärningen är belagd med straff

i högst ett år.                                               i skattebrottslagen.

' Senaste lydelse 1966: 222.

 

SkU 1971:16

48

 

(Nuvarande lydelse)

Den som förskyllt fängelse må, ef­ter omständigheterna, dömas att gäl­da straffskatt med högst tre gånger den skatt som belöper på den leve­rerade eller förbrukade brännoljan.

Brott, som i första stycket sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen. Fin­nes förseelsen ursäktlig eller eljest ringa, skall ej till straff dömas.

(Föreslagen lydelse)

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

 

17 §.

Den som icke behörigen iakttager vad honom åligger enligt 11 § eller på grund av föreskrifter sorn medde­lats med stöd av förordnande enligt 12 § dömes till dagsböter eller fäng­else i högst sex månader.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av förord­nande enligt 12 § dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

/ ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

De äldre bestämmelserna i 16 och 17 §§ gäller fortfarande i fråga om för­farande eller underlåtenhet som ägt rum före ikraftträdandet.

24) Förslag

till

Förordning om ändring i föirordningen (1964: 352) om gasolskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1964: 352) om gasolskatt,

dels att 13 § skall upphöra att gälla,

dels att 12 § skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

12 §.

Den som icke behörigen iakttager vad honom åligger enligt 8 eller 9 § eller på grund av föreskrift, som meddelats med stöd av 10 §, dömes till dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Den som icke behörigen iakttager vad honom åhgger enligt 9 § eller på grund av föreskrift, som meddelats med stöd av 10 §, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

 

SkU1971:16

49

25) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering

Härigenom förordnas, att 3 § lagen (1961: 300) om redareavgift för sjö­folks pensionering skall ha nedan angivna lydelse.

3 §.

(Nuvarande lydelse)

I fråga om debitering och uppbörd av redareavgift enligt denna lag äger förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för­säkring, m. m. motsvarande tillämp­ning. Vid fördelning enligt 44 § förs­ta eller andra stycket förordningen skall redareavgiften jämställas med de avgifter som avses i 1 § förord­ningen.

(Föreslagen lydelse)

I fråga om debitering och uppbörd av redareavgift enligt denna lag äger förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän för­säkring, m. m. motsvarande tillämp­ning. Vid fördelning enligt 51 § förs­lå eller andra stycket förordningen skall redareavgiften jämställas med de avgifter som avses i 1 § förord-

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

26) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen (1968: 419) om allmän arbets­givaravgift skall ha nedan angivna lydelse.

5 §.

(Nuvarande lydelse)

I fråga om allmän arbetsgivarav­gift enligt 2 § äger förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., mot­svarande tillämpning utom såvitt av­ser 39—42 och 44 §§.

(Föreslagen lydelse)

I fråga om allmän arbetsgivarav­gift enligt 2 § äger förordningen den 18 december 1959 (nr 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m., mot­svarande tillämpning utom såvitt av­ser 39—42 och 5? §§.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

' Senaste lydelse 1968: G12.

4    Riksdagen 1971. 6 saml. Nr 16

 

SkU 1971:16

50

27) Förslag till

Lag om ändring i bokföringslagen (1929:117)

Härigenom förordnas, att 15 § bokföringslagen (1929: 117) skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)                                  (Föreslagen lydelse)

15 §.1
Om ansvar  för åsidosättande av        Om  ansvar  för åsidosättande av
bokföringsskyldighet   enligt    denna     bokföringsskyldighet    enligt    denna
lag stadgas i strafflagen.                lag föreskrives i brottsbalken och i

skattebrottslagen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

28) Förslag

till

Lag

om ändruig i förordningen (1967:139) om obligatorisk statsplombering

av utsädesvara och om växtförädlingsavgift

Härigenom förordnas, att 3 och 8 §§ förordningen (1967: 139) om obliga­torisk statsplombering av iitsädesvara och om växtförädlingsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

3 §.

(Nuvarande lydelse)

Om växtförädlingsavgift gäller i tillämpliga delar förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Be-skattningsmyndighet är statens cen­trala frökontrollanstalt. Annan frö-kontrollanstalt, som utför plombe­ring, skall debitera och uppbära av­giften för centrala frökontrollan-staltens räkning. Vite förelägges och iitdömes av lantbruksstyrelsen. Till

(Föreslagen lydelse)

Om växtförädlingsavgift gäller i tillämpliga delar förordningen den 3 april 1959 (nr 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning utom såvitt avser 37 a—37 g §§. Be­skattningsmyndighet är statens cen­trala frökontrollanstalt. Annan frö­kontrollanstalt, som utför plombe­ring, skall debilera och uppbära av­giften för centrala frökontrollanstal-tens räkning. Vite förelägges och ut-

Senaste lydelse 1942: 387.

 

SkU 1971:16

51

 

(Nuvarande lydelse)

allmänt ombud utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen.

Varje plomberingstillfälle----------

8 Den som i deklaration eller annars lämnar oriktig uppgift till frökon­trollanstalt om avgiftsplildig varas slag eller sort, dömes till böter, om gärningen ej är belagd med straff i skattestrafflagen den 11 juni 1943 (nr 313). Om uppgiftslämnaren ej insett eller bort inse oriktigheten, skall han ej dömas till ansvar.

(Föreslagen lydelse)

dömes av lantbruksstyrelsen. Till all­mänt ombud  utses tjänsteman hos lantbruksstyrelsen, frökontrollanstalten bestämmer.

§•

Den som till frökontrollanstalt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föranleder fara för att växtförädlingsavgift undandrages dömes till böter eller fängelse i högst två år.

Den som till frökontrollanstalt uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift om varas slag eller sort dömes till böter, om ej gär­ningen är belagd med straff i första stycket.

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

29) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om

prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967: 340) med vissa be­stämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

dels att 34 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels alt i förordningen skall införas en ny paragraf, 34 a §, av nedan angiv­na lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

34 §.

Bestämmelserna i 47—49 §§ för­ordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning gäller i till­lämpliga delar i fråga om avgift som avses i 7—10 §§. Bestämmelserna i 49 § nämnda förordning gäller även i fråga om sådan kontroll som avses i 33 § denna förordning.

Bestämmelserna i 47 och 49 §§ förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning gäller i till­lämpliga delar i fråga om avgift som avses i 7—10 §§. Bestämmelserna i 49 § nämnda förordning gäller även i fråga om sådan kontroll som avses i 33 § denna förordning.

4t    Riksdagen 1971. 6 saml. Nr 16

 

SkU 1971:16

(Nuvarande lydelse)

52

(Föreslagen lydelse)

34 a §.

Den som till ledning vid faststäl­lande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsamhet avger handling med oriktig uppgift och därigenom föran­leder fara för att avgift undandrages dömes till böter eller fängelse i högst två år, om ej gärningen är belagd med straff i lagen om straff för varu­smuggling.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att avge de­klaration eller annan därmed jäm­förlig handling till ledning vid fast­ställande av avgift eller, såvitt gäller avgift enligt 7—10 §§, bryter mot 4 § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar en­ligt första eller andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

30) Förslag

till

Förordning

om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624)

Härigenom förordnas i fråga om kupongskatteförordningen (1970:624), dels att 31 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall införas en ny paragraf, 32 §, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

31 §

Den som underlåter att fullgöra skyldighet enligt 7 § första stycket, 8 §, 15 §, 17 § första stycket, 18 § eller 21 § första stycket första punk­ten dömes till böter.

Den som i fall som avses t 7 § andra stycket eller 14 § första styc­ket uppsåtligen eller av grov oakt-

Den som uppsåtligen bryter mot 1 § andra stycket eller 14 § första stycket dömes, om åtgärden kan medföra för låg kupongskatt för ho­nom eller den han företräder, till bö­ter eller fängelse i högst två år eller, om brottet rör verkligt betydande be­lopp eller är av särskilt farlig art

 

SkU1971:16

53

 

(Nuvarande lydelse)

samhet lämnar oriktig uppgift eller underlåter att anmäla ändring i för­hållande som avses med redan av­lämnad uppgift, dömes, där den orikliga uppgiften eller underlåten­heten är ägnad att för honom eller den han företräder leda till för låg kupongskatt, till böter eller fängelse i högst sex månader.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första eller andra stycket.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej, om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

(Föreslagen lydelse)

eller om annan synnerligen försvå­rande omständighet föreligger, till fängelse i högst sex år.

Den som av grov oaktsamhet be­går gärning som avses i första styc­ket dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.

Ansvar enligt första eller andra stycket inträder ej för den som fri­villigt rättar oriktig uppgift eller eljest fullgör underlåten uppgifts­skyldighet.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt andra stycket.

32 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 7 § första stycket, 8 §, 15 §, 17 § första styc­ket, 18 § eller 21 § första stycket första punkten dömes till böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt första stycket inträ­der ej om gärningen är belagd med straff i brottsbalken.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

 

SkU 1971:16                                                                         54

Motionerna m. m.

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:

1.    motionen 1971: 1200 av herr Schött m. fl. (jfr 1971: 1175), vari hemställs att riksdagen — för det fall att motionen 1971: 1175 inte bi­falles — beslutar att tills vidare uppskjuta ikraftträdandet av de i pro­position 1971: 10 föreslagna nya bestämmelserna i syfte att de lokala skattemyndigheterna vid ikraftträdandet skall ha tillförts för de nya ar­betsuppgifterna erforderlig personal;

2.    motionen 1971: 1201 av herrar Boo och lonasson, vari hemställs att riksdagen vid behandling av proposition 1971: 10 beslutar

a. att uttala att reglerna om befrielse från skatte- och avgiftstillägg
samt förseningsavgifter skall tillämpas generöst, då försummelsen uppen­
barligen beror på brist på kunskap eller oförstånd,

b. att uttala att frågan om bevisning i samband med uttagande av
skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift görs till föremål för över­
syn,

c. att uttala att såvitt möjligt enhetliga centrala tillämpningsföreskrif­
ter utfärdas beträffande uttagande av skatte- och avgiftstillägg samt för­
seningsavgifter i enlighet med vad som har anförts i motionen, samt

d. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag
beträffande utvidgad och förbiittrad information, rådgivning och hjälp
till allmänheten från samhällets sida i deklarations- och skattefrågor;

3.    motionen 1971:1202 av herr Börjesson i Falköping m. fl., vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971: 10 be­slutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande utvidgad och förbättrad information, rådgivning och hjälp från sam­hällets sida i deklarations- och skattefrågor i enlighet med vad som har anförts i motionen;

4.    motionen 1971: 1203 av herr Fågelsbo, vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1971: 10 beslutar

a. att självdeklaration, där inte särskilda bestämmelser gäller, skall
lämnas den 1 mars,

b. att taxeringsarbetet i första instans skall vara avslutat senast den
31 juli, samt

c.    att vederbörande utskott utformar erforderlig författningstext;

5. motionen 1971: 1204 av herr Nordgren m. fl., vari hemställs att
riksdagen beslutar

a. att i avvaktan på förslaget om taxering i första instans uppskjuta
behandlingen av proposition 1971: 10 till höstriksdagen,

b. att, därest yrkandet under a icke skulle bifallas, vidta de ändringar
i förslaget till skattebrottslag m. m. som angivits i motionen;

6. motionen 1971: 1205 av herr Oskarson m. fl., vari hemställs att
riksdagen med ändring av proposition 1971: 10 beslutar

 

SkU 1971:16                                                           55

a. att utdömandet av skattetillägg anförtros åt prövningsnämnd och
icke åt lokala skattemyndigheten,

b. att mervärdeskatten undantas från det administrativa sanktionssy­
stemet,

c. att befrielsegrunderna i 37 § taxeringsförordningen kompletteras
med bestämmelser dels att enbart ett i självdeklaration framställt yrkan­
de, som av taxeringsnämnd ogillas, icke skall föranleda skattetillägg,
dels att som utsäktlighet skall kunna anses att den av den skattskyldige
begångna felaktigheten eller underlåtenheten hänför sig till en uppen­
bart svårtolkad författningsbestämmelse,

d. att föreskrift ges att den myndighet som har att fastställa skatte­
tillägg ex officio bör pröva frågan, om befrielsegrund föreligger,

e. att i skattebrottslagen en lagregel införs av innehåll att domstol
må vid utdömande av bötesstraff göra avdrag för tidigare för samma
förseelse fastställt skattetillägg, samt

f. att riksdagen uttalar att vid bedömning av frågan om medhjälp
skall anses som grov särskild hänsyn skall tagas till de i motionen an­
givna omständigheterna;

7. motionen 1971: 1206 av herr Schött, vari hemställs att riksdagen be­
slutar sådan ändring av 35 § taxeringsförordningen att självdeklaration
skall få avlämnas till vilken länsstyrelse eller lokal skattemyndighet
som helst men ej till ordförande i taxeringsnämnd;

8, motionen 1971:1207 av herr Sjöholm m. fl., vari hemställs att
riksdagen med antagande i övrigt av proposition 1971: 10 beslutar dels
att i övergångsbestämmelserna infogas förbehåll av innebörd att till-
lämpning av skattestrafflagen icke skall ske i fall då gärning enligt skat­
tebrottslagen är fri från straff, dels att åt vederbörande utskott uppdras
att utforma lagtext, som tillgodoser detta syfte.

I anledning av propositionen har ingivits skrivelser från Svenska bygg­nadsentreprenörföreningen och Lantbrukets skattedelegation.

Utskottets yttrande Inledning

Propositionen innehåller ett på skattestrafflagutredningens betänkan­de Skattebrotten (SOU 1969: 42) grundat förslag till ett reformerat på­följdssystem på skatte- och avgiftsområdet. Syftet är att effektivisera påföljdssystemet och göra det mer differentierat och nyanserat. Detta föreslås ske genom att man inför avgifter av helt ny typ, s. k. skatte-och avgiftstillägg och förseningsavgift. Dessa nya sanktionsformer skall administreras av skattemyndigheterna. Skatte- och avgiftstilläggen

 

SkU 1971:16                                                            56

är avsedda för de många fallen av mindre allvarlig karaktär, medan allvarligare fall av Överträdelse!' skall, liksom hittills, medföra straff­påföljd och således komma under allmän domstols prövning. För så­dana fall föreslås en väsentlig straffskärpning. Reformen omfattar fler-- talet skatter och allmänna avgifter i egentlig mening samt arbetsgivar­avgifterna till socialförsäkringens finansiering. Tullar samt sådana skat­ter och avgifter som tas ut vid import berörs däremot inte av reformen.

Under senare tid genomförda landsomfattande taxeringsrevisioner har ådagalagt ett betydande skattefusk. Skattestrafflagutredningen har redovisat en undersökning av ålalsfrekvens och antalet fällande domar under ett år i mål rörande falskdeklaration och vårdslös deklaration och ställt dessa i relation till antalet avvikelser som under motsvarande tid gjorts från deklarationer för inkomst- och förmögenhetsskatt. Mot bakgrund inte minst av denna undersökning har inom utskottet inte rått några delade meningar om nödvändigheten av att effektivisera -påföljdssystemet och åstadkomma ett mer nyanserat sanktionssystem som kan tillämpas mer generellt än det nuvarande. Utskottet kan till alla delar ansluta sig till den i propositionen gjorda bedömningen av bristerna i nuvarande ordning och orsakerna härtill och anser att ett skatte- och avgiftstilläggssystem av den konstruktion som föresläs i propositionen kan vara förenat med väsentliga fördelar för såväl sam­hället som den enskilde. Särskild betydelse tillmäter utskottet det för­hållandet att åklagar- och domstolsorganen kommer att kunna befrias från en mängd ärenden av mindre betydelse från krimihalpolitisk syn­punkt och att vissa förfaranden, som allmänt uppfattas som mindre allvarliga förseelser, avkriminaliseras.

Med det anförda biträder utskottet i princip förslagen i propositio­nen. Utskottet vill — i likhet med departementschefen — redan i detta sammanhang understryka vikten av att lagstiftningen om skatte-och avgiftstillägg, som innebär en nyhet för Sverige och en radikal om­läggning av vad som hittills giillt, får en så mjuk introduktion i den praktiska tillämpningen som möjligt.

Det administrativa sanktionsförfarandet

Skatte- och avgiftstillägg skall påföras, när någon i skriftligt med­delande till myndighet lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna sådan uppgift som kan läggas till grund för taxering eller avgiftsberäk­ning och detta kunde ha föranlett för lågt beskattningsresultat resp. -för låg arbetsgivaravgift. Förseningsavgift skall tas ut då skattskyldig försummar att i rätt tid avge deklaration eller arbetsgivaruppgift. Skat­tetillägget utgör i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten 50 "/o samt i fråga om indirekta skatter och arbetsgivaravgifter 20 »/o av det

 

SkU 1971:16                                                            57

skatte- och avgiftsbelopp som kunde ha undandragits till följd av det oriktiga meddelandet eller p. g. a. underlåtenhet att lämna uppgift. För­seningsavgiften utgör i fråga om inkomstskatten 1 "/o av den högsta be­skattningsbara inkomsten, i fråga om förmögenhetsskatten 0,3 "/o av den beskattningsbara förmögenheten till den del den överstiger skatte­fritt belopp och i fråga om arbetsgivaravgifterna 5 "/o av den fastställda slutliga avgiften. Avgiften är maximerad till 300 kr. vid enkel försum­melse och till 600 kr. vid underlåtenhet att trots anmaning avge dekla­ration eller arbetsgivaruppgift. I sistnämnda fall skall avgift alltid utgå med minst 100 kr. Vid den indirekta beskattningen skall förseningsav­gift utgå med 100 kr., i vissa fall med 200 kr.

Enligt förslaget i propositionen skall den lokala skattemyndigheten i regel vara beslutande myndighet i det administrativa sanktionssystemet när det gäller tillägg och avgifter med anledning av taxeringsarbetet i första instans.

I motionen 1971: 1200 yrkas att ikraftträdandet av de nya bestäm­melserna uppskjuts tills vidare. Yrkandet innebär ett alternativ till den begäran om förstärkning av de lokala skattemyndigheternas personal som framställts i den till civilutskottet hänvisade motionen 1971: 1175 och gäller under förutsättning att denna begäran inte bifalles. Civil­utskottet har numera i sitt betänkande 1971: 10 avstyrkt bifall till sist­nämnda motion. I ytterligare en motion, nämligen 1971: 1204, har yr­kats uppskov. Motionärerna begär att propositionen — i avvaktan på förslag om taxeringsorganisationen i första instans — behandlas först i höst.

Som framgår av det föregående anser utskottet en reform av gällan­de påföljdssystem angelägen. Uppskovsyrkandet i motionen 1971: 1204 har motiverats med att ett förslag om ny taxeringsorganisation i första instans kan väntas till årets höstriksdag. Enligt vad utskottet erfarit är det f. n. ovisst när ett förslag i denna fråga kan komma att före­läggas riksdagen. Ett bifall till yrkandet i motionen 1971: 1204 skulle således innebära att man tvingades uppskjuta behandlingen av det ak­tuella förslaget på obestämd tid. Utskottet anser sig därför böra avstyrka bifall till uppskovsyrkandet i motionen. Av departementschefens utta­lande i propositionen torde framgå att frågan om vilken myndighet som skall vara i första hand beslutande i ärenden rörande skatte- och av­giftstillägg kan komma att omprövas, om taxeringsorganisationen blir föremål för översyn.

Syftet med det i motionen 1971: 1200 alternativt framställda upp­skovsyrkandet är att de lokala skattemyndigheterna vid de nya be­stämmelsernas ikraftträdande skall ha tillförts den personal som enligt motionärernas mening erfordras för att myndigheterna skall kunna fullgöra de nya arbetsuppgifterna.

 

SkU 1971:16                                                           58

Skatteutskottet har i yttrande till civilutskottet över motionen 1971: 1175 framhållit, att de informationer rörande rutinerna för handlägg­ningen av skattetilläggs- och sivgiftsärenden som utskottet inhämtat från finans- och civildepartementen ger vid handen att de lokala skat­temyndigheterna torde ha möjlighet att vid introduktionen av det nya systemet tillfredsställande fullgöra sina arbetsuppgifter inom ramen för de i årets statsverksproposiiion föreslagna personalförstärkningar­na. Denna bedömning grundar utskottet bl. a. på det förhållandet att tillämpningen av de nya bestämmelserna — som enligt uttalande i pro­positionen i initialskedet bör tolkas generöst — i vart fall övergångsvis kan väntas bli förhållandevis enkel. Utskottet har också förutsatt att, om det visar sig nödvändigt, erforderlig personal från länsstyrelse till­fälligtvis skall kunna förordnas; att biträda de lokala skattemyndig­heterna vid handläggningen av ifrågavarande ärenden. Med det anförda avstyrker utskottet också uppskovsyrkandet i motionen 1971: 1200.

1 motionen 1971: 1205 yrkas att handläggningen av skattetilläggsären­den skall ske hos prövningsnämnd i stället för hos lokal skattemyndig­het. Motionärerna anser det betänkligt att handläggningen anförtros en myndighet som företräder statens; fiskala intressen.

I sitt yttrande till civilutskottet över motionen 1971: 1175 har skatte­utskottet anslutit sig till förslaget att lokal skattemyndighet bör vara första instans i frågor som rör skattetillägg och förseningsavgifter. Ut­skottet har därvid framhållit att enligt dess bedömande en sådan ord­ning vid nuvarande taxeringsorganisation i första instans är nödvändig med hänsyn till att huvuddelen av grundmaterialet för avgiftspåföring-en under den ifrågavarande handläggningstiden förvaras hos den lokala skattemyndigheten. Även om vissa skäl — särskilt. kravet på enhetlig­het vid rättstillämpningen — talar för att handläggningen läggs på prövningsnämndema, är utskottet inte berett biträda ett förslag av sådan innebörd. Över lokal skattemyndighets beslut i ett avgiftsärende skall talan kunna föras hos prövningsnämnd, kammarrätt och regeringsrät­ten. Om prövningsnämnden skall i första hand besluta i fråga om de administrativa sanktionsärendena innebär detta att de skattskyldiga går miste om en instans i besvärs processen.

Utskottet har i sitt tidigare omnämnda yttrande till civilutskottet understrukit angelägenheten av att de lokala skattemyndigheterna även på sikt erhåller den personal som krävs för att de skall kunna fullgöra sina nya arbetsuppgifter på ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfreds­ställande sätt. Med erforderlig tillgång på personal torde enligt utskot­tets mening de lokala skattemyndigheterna vara väl skickade att full­göra de uppgifter som enligt proposirionen läggs på dem. Utskottet delar inte de i motionen uttalade farhågorna för att de nya bestämmel-

 

SkU 1971:16                                                           59

serna skulle innebära några påtagliga risker från rättssäkerhetssynpunkt.

Som reglerna är utformade — med eftertaxeringsrekvisiten som före­bild — torde påförande av skattetillägg i regel komma att begränsas till sådana fall då av deklarationen eller annorledes klart framgår att en intäkt utelämnats eller att ett avdrag inte motsvaras av någon kostnad av angivet slag eller uppgiven storlek. Utskottet vill särskilt understryka att klart framställda yrkanden, hur oriktiga de i materiellt avseende än kan vara, aldrig skall föranleda skattetillägg. Endast i det fall då den skattskyldige lämnar en positivt oriktig uppgift eller förtiger en upp­gift som är av betydelse för en riktig taxering skall skattetillägg på­föras. Härtill kommer att den skattskyldige, om inte hinder möter där­emot, skall beredas tillfälle yttra sig, innan den lokala skattemyndig­heten fattar slutligt beslut om påföring av avgift.

De svårigheter som kan uppkomma torde enligt utskottets bedöm­ning i regel komma att begränsa sig till tillämpningen av de grunder som enligt förslaget bör medföra befrielse från skatte- eller avgiftstill-lägg. Även om befrielsegrunderna i författningstexten preciserats' så långt det är möjligt kan det givetvis föreligga risk för att de lokala skat­temyndigheterna ger ordalydelsen i de aktuella författningsrummen en tolkning som kan variera även i sinsemellan tämligen likartade fall. En sådan risk har förutsetts i propositionen, och det föreslås därför att det skall ankomma på riksskatteverket att meddela närmare an­visningar för tillämpning av befrielsegrunderna. Utskottet anser det från rättssäkerhetssynpunkt angeläget att dessa anvisningar görs så de­taljerade och informativa, att befrielsegrunderna kan tillämpas så en­hetligt och rättvist som möjligt. Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionen 1971: 1205 i denna del. Utskottet förordar emellertid att den lokala skattemyndigheten särskilt i ärenden, som avser befrielse från skattetillägg, där så finnes påkallat, inhämtar yttrande från taxeringsnämndens ordförande. Denne eller ledamot av nämnden kan nämligen antas äga kännedom om förhållanden av be­tydelse för frågans bedömning. En bestämmelse av angiven innebörd bör enligt utskottets mening tas in som ett tillägg till tredje stycket i den föreslagna 116 e § taxeringsförordningen.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat även motionen 1971: 1201 i vad denna innehåller yrkanden rörande utformningen av riks­skatteverkets tillämpningsföreskrifter och om översyn av frågan om bevisning i samband med uttagande av skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgifter. Utskottet vill i sammanhanget understryka att den skattskyldige, innan beslut om påföring av avgift fattas, skall beredas tillfälle yttra sig, "om ej hinder möter häremot".

 

SkU 1971:16                                                            60

I motionen 1971: 1201 begärs också riksdagsskrivelse med yrkande om utredning och förslag till utvidgad och förbättrad informationsverksam­het och hjälp i deklarations- och skattefrågor. Ett yrkande av i princip samma innebörd återfinns i motionen 1971: 1202.

Det nya påföljdssystemet innebär, som tidigare nämnts, på väsenthga punkter en radikal omläggning av vad som hittills gällt. Om det nya systemet skall kunna tillfredsställande tillgodose syftet att effektivisera skattekontrollen utan att den enskildes rättssäkerhetsintresse äventyras är det självfallet nödvändigt att medborgarna får all tänkbar service i deklarations- och skattefrågor. ,i\tskilligt har hittills gjorts i såväl statlig som privat regi för att bibringa allmänheten kunskap om skattelag­stiftningens innehåll. Enligt ut;5kottets mening torde emellertid en yt­terligare utbyggnad av informauonsverksamheten erfordras, om det nya sanktionssystemet skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Utskottet vill erinra om att de administrativa påföljderna skall träda i kraft sam­tidigt som 1970 års skattereform med dess genomgripande omläggning av skattereglerna första gången skall tillämpas av beskattningsmyndig­heterna. Att detta kräver betydande insatser i fråga om upplysning och service inte minst från samhällets sida är självfallet.

Från nämnda utgångspunkter är det tillfredsställande att Kungl. Maj:t under hösten 1970 uppdragit åt centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden att i samråd med kommittén för television och radio i utbildningen (TRU-kommittén) inkomma med förslag till in­formations- och utbildningsinsatser och att Kungl. Maj:t för sådan verksamhet för budgetåret 1971/72 anvisat 1,5 milj. kr. Förslaget, som tillstyrkts av skatteutskottet i dess betänkande 1971: 8, har nu­mera antagits av riksdagen.   .

Det bör erinras om att en av riksskatteverkets huvuduppgifter är att följa skattelagstiftningen och dess tillämpning och få till stånd åtgär­der för att på olika sätt underlätta för de skattskyldiga att fullgöra sina skyldigheter. Chefen för finansdepartementet har i bilaga 9 till årets statsverksproposition förutsatt, att eventuella förslag om utbygg­nad av utbildningsverksamheten under budgetåret 1971/72 som en följd av den av riksskatteverkskommittén förutskickade analysen av utbildningsbehovet senare anmäls för Kungl. Maj:t.

Utskottet förutsätter således att upplysningsverksamheten i dekla­rations- och skattefrågor får sådan omfattning och utformning, att även en icke sakkunnig allmänhet på ett enkelt sätt kan ta del av gäl­lande författningsbestämmelser och därigenom så korrekt som möj­ligt fullgöra sin deklarations- och uppgiftsskyldighet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1971: 1201 i berörda del och till morionen 1971: 1202, i den mån de icke kan an­ses besvarade genom vad utskottet anfört.

 

SkU 1971:16                                                           61

I motionen 1971: 1203 yrkas att självdeklaration, där inte särskilda bestämmelser gäller, skall få avlämnas t. o. m. den 1 mars taxeringsåret. Motionären har motiverat sitt yrkande med att den tid som står till buds för deklarationsarbetet enligt hans mening är alltför kort och att en nödvändig förutsättning för att systemet med förseningsavgift inte skall leda till orimliga konsekvenser för de skattskyldiga är att sista dagen för inlämning av deklaration framflyttas.

Enligt skatteutskottets mening är en allmän förskjutning av tid­punkten för deklarationens avlämnande ägnad att allvarligt försvåra taxeringsnämndernas arbete. En sådan förskjutning kan därför knap­past komma i fråga inom ramen för det nuvarande taxeringsförfaran­det. Utskottet delar inte motionärens uppfattning att införandet av en förseningsavgift skulle leda till orimliga konsekvenser för de skattskyl­diga. Förseningsavgiften är vid enkel deklarationsförsummelse maxime­rad till 300 kr. och kan vid en och samma taxering utgå med högst 600 kr. Det bör särskilt understrykas att enligt uttalande i propositionen förseningsavgift inte bör påföras, när skäl för anstånd med deklara-tionsavlämnandet är för handen. Införandet av en förseningsavgift innebär naturligtvis att de skattskyldiga i större omfattning än f. n. bör ha inttesse av att lämna deklaration i rätt tid eller att åtminstone be­gära anstånd med avlämnandet. Enligt utskottets uppfattning torde det i allmänhet inte vara förenat med större svårigheter att — om bärande skäl föreligger — erhålla sådant anstånd. Om i vissa län anståndsbe­stämmelserna tillämpas mer rigoröst än annorstädes finns det anled­ning att efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande mildra denna praxis eftersom förseningsavgift enligt förslaget kan påföras redan vid enkel deklarationsförsummelse. Utskottet förutsätter att riksskattever­ket vid utarbetandet av sina detaljanvisningar uppmärksammar även anståndsreglerna. Principen att förseningsavgift inte bör påföras när skäl för anstånd är för handen bör givetvis gälla vare sig ansökan om anstånd gjorts eller ej.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1971: 1203.

Självdeklaration som avges utan anmaning kan enligt 35 § taxerings-förordningen lämnas till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i det län där taxeringen skall äga rum eller till ordföranden i veder­börande taxeringsnämnd.

Motionären i motionen 1971: 1206 yrkar att deklaration skall få läm­nas till vilken lokal skattemyndighet eller länsstyrelse som helst men inte till taxeringsnämndsordföranden. Han åberopar till stöd härför att det efter införandet av en förseningsavgift blir av stor betydelse att den skattskyldige ges fullgoda möjligheter att avlämna sin självdeklaration i rätt tid och under betryggande former. Systemet med taxeringsnämnds-ordföranden som deklarationsmottagare är enligt motionärens mening

5    Riksdagen 1971. 6 saml. Nr 16

 

SkU 1971:16                                                            62

mindre lämpligt med hänsyn till att denne i allmänhet saknar expedi­tion.

Enligt utskottets mening skulle ett borttagande av möjligheten att lämna deklarationen till taxeringsnämndens ordförande medföra nack­delar för de skattskyldiga. Inte heller i övrigt har tillräckliga skäl an­förts för yrkandet, varför utskottet avstyrker bifall till motionen 1971: 1206.

I motionen 1971: 1205 har fi-amställts ett lagstiftningsyrkande av in­nebörd att ett i självdeklaration framställt yrkande som ogillas inte skall föranleda skattetillägg. M(3tionärerna hänvisar till 37 § taxerings­förordningen men torde avse antingen 116 d § i denna förordning eller 37 c § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskatt­ning.

Vad utskottet anfört i det föregående innebär enligt utskottets me­ning ett besvarande även av detta yrkande. Utskottet vill i detta sam­manhang särskilt understryka att enligt 116 b § skattetillägg aldrig skall utgå i den mån avvikelse från en oriktig uppgift i deklaration eller an­nan skriftlig upplysning innebär endast rättelse av uppenbar felräk­ning eller misskrivning. Inte heller skall skattetillägg utgå i den mån avvikelsen avser bedömning a\' ett i skriftligt meddelande klart fram­ställt yrkande, även om detta är aldrig så felaktigt i materiellt hän­seende. Om ett sådant oriktigt yrkande rättas kan således något skatte­tillägg inte påföras. Det anförda innebär bl. a. att en rörelseidkare, som i sin deklaration belastar rörelsen med en kostnadspost med angivande av att beloppet avser utgifter för exempelvis privat konsumtion och till följd därav får taxeringen höjd, inte kan påföras skattetillägg, medan däremot den rörelseidkare som gör motsvarande bokföringstransaktion, med förtigande av vilken art av utgift beloppet avser att täcka, givetvis kan bli skyldig betala tillägg.

Med anledning av vad Svenska byggnadsentreprenörföreningen an­fört i en till utskottet ingiven skrift vill utskottet i detta sammanhang framhålla att någon bestämmelse motsvarande den som enligt taxerings­förordningen gäller i fråga om skattetillägg vid oriktiga yrkanden inte intagits i de författningar som, vid sidan av taxeringsförordningen in­nehåller bestämmelser om administrativa sanktionsformer. Att så inte skett beror naturligtvis på att de deklarationer och uppgifter som av­ges till ledning för beräkning av skatter och avgifter enligt sistnämnda författningar i allmänhet inte ger utrymme för några öppna yrkanden. Även i fråga om dessa skatter och avgifter gäller emellertid att skatte-eller avgiftstillägg inte skall utgå i den mån avvikelse från vad den skattskyldige uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning, och skattetillägg skall givetvis inte heller utgå vid orik-

 

SkU 1971:16                                                           63

tig uppgift, som med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet framstår som ursäktlig.

Enligt förslaget i propositionen skall skatte- och avgiftstillägg i vissa fall kunna efterges. Detta gäller bl. a. då felaktigheten eller underlåten­heten "med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande er­farenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller där­med jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig" eller det belopp som undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Motionärerna i motionen 1971: 1201 begär riksdagsuttalande av in­nehåll att reglerna skall tillämpas generöst, medan motionärerna i mo­tionen 1971: 1205 yrkar att befrielsegrunderna kompletteras så, att en felaktighet eller underlåtenhet som föranletts av en uppenbart svårtol­kad författningsbestämmelse skall anses som ursäktlig.

Utskottet har i det föregående understrukit angelägenheten av att introduktionen av den nya lagstiftningen görs så mjuk som möjligt. Detta innebär självfallet att tillämpningen av befrielsegrunderna i vart fall i initialskedet bör vara så generös som möjligt. Enligt utskottets mening bör ett oriktigt meddelande, som beror på en ursäktlig obe­kantskap med eller missuppfattning av en författningsbestämmelse, inte medföra skattetillägg. Detta torde följa av den föreslagna ordalydelsen av 116 d § och kräver enligt utskottets mening inte något särskilt för­tydligande i författningstexten.

Utskottet anser avfattningen av de nya bestämmelserna och de ut­talanden som görs i propositionen, i förening med det förhållandet att riksskatteverket har att utfärda närmare anvisningar rörande befrielse­grunderna, innebära garantier för att man i den praktiska tillämpningen av dessa grunder kommer att ta skälig hänsyn till vad som rimligen kan begäras av den skattskyldige i fråga om noggrannhet och förmåga att tillgodogöra sig skattereglerna.

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1971: 1201 och 1971: 1205 i nu berörda hänseenden, i den mån de icke kan anses be­svarade genom vad utskottet anfört.

I sistnämnda motion har också yrkats att den myndighet, som har att fastställa skattetillägg, ex officio skall pröva om befrielsegrund före­ligger. Förslaget i propositionen innebär på denna punkt, att den lokala skattemyndigheten skall infordra yttrande från den skattskyldige om be­frielsegrund kan anses föreligga och att överinstans inte skall gå in på en prövning av skatte- eller avgiftstillägg annat än efter besvär i sådan fråga.

I de fall den lokala skattemyndighetens beslut i ett skattetilläggsären­de överklagas till högre instans torde denna av naturliga skäl alltid gå in på en prövning också av frågan huruvida befrielsegrund föreligger

 

SkU 1971:16                                                           64

eller ej. Att en överinstans i samtliga mål, där lokal skattemyndighet' eller annan handläggande myndighet beslutat påföra skatte- eller av­giftstillägg men detta beslut icke överklagats, skulle gå in på en mate­riell prövning av eventuella befrielsegrunder anser utskottet inte rim­ligt. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1971: 1205 i denna del.

Motionärerna i motionen 1971: 1204 gör gällande, att besvärsreg­lerna fått en mindre lyckad utformning. De menar att av författnings­texten inte klart kan utläsas att talan kan föras mot prövningsnämnds beslut i skattetilläggsärenden.

Av förslaget i 116 j § taxeringsförordningen framgår att — om inte annat följer av 116 d—116 i §§ samma förordning — bestämmelserna i taxeringsförordningen i tillämpliga delar skall gälla i fråga om skatte­tillägg och förseningsavgift. Eietta måste rimligen innebära att även taxeringsförordningens besvärsiegler blLr tillämpliga i fråga om dessa tillägg och avgifter. Föreskriften i 116 i § att särskild talan rörande skat­tetillägg och förseningsavgift kan komma under Kungl. Maj:ts pröv­ning endast efter tillstånd som avses i 98 § 2 mom. tredje stycket be­tyder endast att det för rätt att. anföra besvär hos regeringsrätten krävs särskilt prövningstillstånd.

Utskottet anser i motsats tiU motionärerna att författningstexten i be­rörda hänseende inte behöver ytterligare förtydligas och avstyrker därför bifall till motionen 1971: 1204 i denna del.

I motionen 1971: 1205 yrkas att sanktionssystemet inte skall tilläm­pas i fråga om mervärdeskatten.

I likhet med departementschefen anser utskottet det inte motiverat att undanta indirekta skatter och avgifter från det administrativa påföljds­systemet. Huvudsyftet med skatte- och avgiftstillägg är att garantera att de skattskyldiga fullgör sin skyldighet att lämna riktiga uppgifter om det underlag som beskattningen skall grundas på. Om man undantar den från statsfinansiell synpunkt betydelsefulla mervärdeskatten från till-lämpningsområdet äventyrar man syftet med de nya sanktionerna. Ut­skottet avstyrker därför motionen 1971: 1205 i berörda del.

I motionen 1971: 1204 görs gällande att avgiftstilläggen beträffande den indirekta beskattningen bort utformas på annat sätt än som föreslås i propositionen. Motionärerna, menar att, om staten vid exempelvis felaktig tillämpning av reduceringsreglema inom mervärdeskatten inte lider någon skatteförlust genom att felaktigheten korrigeras i nästa led, skattetillägg inte bör utgå.

Konsekvensen av motionärernas resonemang är att skattetillägg bara bör utgå för skattskyldig till mervärdeskatt som tillhandahållei varor eller tjänster till konsument. Utskottet kan inte ansluta sig till en sådan

 

SkU 1971:16                                                                           65

utformning av lagstiftningen med hänsyn bl. a. till att detta förutsätter att varje skattskyldig måste ha kännedom om huruvida köparen är kon­sument eller inte. Att göra skattetilläggen beroende av förhållandena i ett senare handelsled måste uppenbarligen leda till svårigheter vid till-lämpningen och i hög grad äventyra möjligheterna till en likformig be­handling av de skattskyldiga. Huvudsyftet med skattetillägget är, som nyss nämnts, att garantera uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande. Om en felaktighet i redovisningen beror på en ursäktlig obekantskap med tillämpningen av skattereglerna kan befrielse från skattetillägg medges. Med hänsyn till att mervärdeskatten gällt under förhållandevis kort tid och att skattebestämmelserna ännu inte ingående prövats i alla sammanhang kan det förutsättas att en generös tolkning av befrielsereg­lerna kommer att tillämpas i de fall där tveksamhet föreligger. I sam­manhanget bör framhållas att skattetillägget vid den indirekta beskatt­ningen endast utgår med 20 "/o av det skattebelopp som skulle undan­dragits genom den felaktiga uppgiften, vilket alltså är väsentligt lägre än vad som föreslagits på inkomstskatteområdet.

Motionärerna hävdar vidare i fråga om övriga indirekta skatter — här torde främst avses punktskatterna — att om en skattskyldig under­låter att ta ut skatt för en vara som konstateras vara skattepliktig han själv får stå för skatten utan möjlighet att ta ut den av köparen. Med hänsyn härtill anser motionärerna att det bör vara sörjt för att de skattskyldiga kan få kostnadsfria förhandsbesked i alla gränsdrag­ningsfrågor, som rör den indirekta beskattningen, innan man inför ett system med skattetillägg.

Utskottet får med anledning härav framhålla, att det i fråga om mervärdeskatten är möjligt att erhålla kostnadsfria förhandsbesked i fråga om såväl skatteplikt som beskattningsvärde. Beträffande punkt­skatterna föreligger samma möjlighet när det gäller varas skatteplikt. Däremot kan inte förhandsbesked meddelas i fråga om beskattningsvär­det för varor som är belagda med punktskatter, vilket tidigare skapat vissa problem i fråga om den sä.rskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror. Dessa svårigheter har emellertid bortfallit sedan denna skatt från och med innevarande år utgår efter vikt. Utskottet vill emel­lertid understryka att befrielse från avgiften bör medges i ursäktliga fall.

Utskottet finner således inte skäl att med anledning av vad i motio­nen 1971: 1204 anförts rörande den indirekta beskattningen förorda någon ändring i propositionens förslag.

I fråga om författningsförslagen vill utskottet framhålla följande.

Enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen i detta lagrums lydelse fr. o. m. 1972 års taxering är skattskyldig under vissa förutsättningar berättigad till skatteredukdon. Därvid gäller i fråga om gift skattskylr

 

SkU 1971:16                                                           66

dig, vars make har taxerad inkomst enligt förordningen om statlig in­komstskatt, som understiger 4 500 kr., att reduktionen skäll minskas med 40 "/o av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. I den mån make till reduktionsberättigad skattskyldig haft en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om t. ex. 4 000 kr. men felaktigt uppger inkomsten till ett lägre belopp, påver­kar denna oriktiga uppgift andre makens skattereduktion. I det an­förda exemplet kan — som 116 a § i förslaget till ändring av taxerings­förordningen är formulerad — något skattetillägg inte påföras. Detta måste enligt utskottets mening anses otillfredsställande, och utskottet förordar därför ett tillägg till första stycket i nämnda paragraf som möj­liggör att make, som redovisat sin inkomst vid den statliga taxeringen till för lågt belopp och därigenom kunde ha förorsakat att andre ma­ken fått för hög skattereduktion, kan påföras skattetillägg.

Skattereduktion skall enligt 2 § 4 mom. tredje stycket uppbördsför­ordningen inte ske i fråga om vissa särskilt uppräknade avgifter. Bland dessa ingår inte förseningsavgift enhgt 116 c § taxeringsförordningen. Detta innebär att skattskyldig, som ansetts böra erlägga förseningsav­gift och som är berättigad till skattereduktion, kan få förseningsavgif­ten helt eller delvis avräknad mot skattereduktionen.

Utskottet anser att förseningsavgift bör utgå till fulla beloppet, obe­roende av om den skattskyldige är berättigad till skattereduktion eller ej, och föreslår därför att avgifterna i berörda författningsrum kom­pletteras med förseningsavgift enligt 116 c § taxeringsförordningen.

Det straffrättsliga sanktionssystemet

I förslaget till skattebrottslag, som avser att ersätta den nuvarande skattestrafflagen och vissa straffbestämmelser i andra skatte- och av-giftsförfattnuigar, har gärningsbeskrivningama för de allvarligare skatte­brotten omkonstruerats. Strafframama för beivrande av ifrågavarande typ av brott har vidgats betydligt, och strafformerna har anpassats till vad som gäller inom den allmänna strafflagstiftningen. Även antalet brottsliga gärningar har utökats och omfattar brott mot taxerings- och fastställelsebeslut, brott mot uppbördsförfarandet och brott mot kon­trollsystemet.

Det centrala uppsåriiga skattebrottet benämns skattebedrägeri och motsvarar närmast det nuvarande falskdeklarationsbrottet. Den brotts­liga gärningen har konstruerats som ett effektbrott efter mönster av det allmänna bedrägeribrottet i brottsbalken. Brottet anses fullbordat först när gärningen medfört att skatt eller avgift påförts med för lågt belopp eller tillgodoräknats med för högt belopp. En nyhet är att pas­sivitetsbrott jämställs med uppsåtligt skattebrott som förövats genom aktivt handlande. Straffet för skattebedrägeri är fängelse i högst två år.

 

SkU 1971: 16                                                          67

Vid grovt skattebedrägeri är maximistraffet fängelse i högst sex år och i ringa fall — brottet benämns då skatteförseelse — är straffet böter.

Om gärningen avslöjas innan beslut om skattepåföring skett eller bort ske döms för försök till skattebedrägeri enligt allmänna bestämmelser i brottsbalken.

Oaktsamhetsbrottet vårdslös deklaration i skattestrafflagen motsvaras i förslaget till skattebrottslag närmast av brottet vårdslös skatteuppgift. Avsikten är att straff skall utdömas i mer kvalificerade fall och att så­ledes åtskilliga försummelser som nu föranleder judiciella påföljder i stället endast skall drabbas av administrativa sanktioner. Straffet för vårdslös skatteuppgift är böter eller fängelse i högst två år.

Den, som uppsåtligen underlåter att till uppbördsmyndighet avge fö­reskriven handling avseende redovisning av innehållen skatt eller avgift eller lämnar oriktig uppgift om innehållen källskatt, skall, om det brottsliga beteendet föranleder fara för att skatt eller avgift med orätt belopp påförs den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan, dömas till fängelse i högst ett år för oredlig uppbördsredovisning. Detta brott saknar motsvarighet i gällande rätt. Den, som av grov oaktsamhet begår uppbördsbrott, döms för vårdslös uppbördsredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader. Om uppbördsbrottet är att anse som ringa — i förslaget benämnt bristande uppbördsredovisning — är straf­fet böter. Övriga brott mot uppbördssystemet skall såsom hittills be­straffas enligt särskilda bestämmelser i uppbördsförordningen och vissa andra författningar.

Slutligen innehåller förslaget till skattebrottslag en straffbestämmel­se för den som uppsåtligen eUer av grov oaktsamhet åsidosätter bokfö­ringsskyldighet eller annan föreskriven räkenskapsskyldighet och där­igenom allvarligt föresvårar myndighets kontrollverksamhet vid beräk­ning eller uppbörd av skatt eller avgift. Bestämmelsen ersätter föreskrif­ter, som nu är intagna i vissa skatte- och avgiftsförfattningar. Brottet, som kallas försvårande av skattekontroll, bestraffas med böter eller fängelse i högst två år.

I likhet med skattestrafflagen innehåller förslaget till skattebrottslag en bestämmelse om ansvarsfrihet vid frivilligt tillbakaträdande från brott.

Lagförslaget innehåller vidare en bestämmelse om att åtal för brotten skatteförseelse och bristande uppbördsredovisning endast får väckas om det är påkallat av särskilda skäl.

Ett fåtal brott på skatte- och avgiftsområdet med fängelse i straff­skalan har med hänsyn till brottens speciella natur och av vissa andra skäl inte inordnats i skattebrottslagen. Vidare skall — i de fall då ad­ministrativa sanktioner för förseelser av ordningskaraktär inte ifråga­kommer — bestämmelser om straffrättsliga påföljder fortfarande vara intagna i skatte- och avgiftsförfattningarna. Såväl gärningsbeskrivning-

 

SkU 1971: 16                                                          68

arna som straffen föreslås emellertid ändrade och anpassade till det nya sanktionssystemet.

Enligt utskottets mening skulle skattebrottens allvarliga natur och samhällets reaktion däremot ytterligare markeras, om skattebrotten inordnades i brottsbalken. Med hänsyn till den översyn av sanktions­systemet på tullområdet som f. n. pågår och till de svårigheter av systematisk och lagteknisk natur som otvivelaktigt är förenade med att inordna bestämmelserna i brottsbalken vill utskottet inte motsätta sig att straffbestämmelserna tills vidare intas i en specialstraffrättslig lag men förutsätter att den lagtekniska utformningen av bestämmelserna omprövas så snart förutsättningar därför föreligger.

Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot det föreslagna tillämpningsområdet för skattebrottslagen, gärningsbeskrivningarna eller straffpåföljderna.

Som tidigare nämnts är ett ;iv huvudsyftena med reformen att från judiciell prövning undanta sådana försummelser mot skatte- och av­giftsförfattningarna, som är av mindre allvarlig karaktär, samtidigt som de judiciella påföljderna vid allvarligare överträdelser skärps för att understryka angelägenheten av att lagstiftarens intentioner upprätt­hålls. I sistnämnda fall är de administrativa och judiciella sanktionerna avsedda att tillämpas jämsides med varandra.

I motionen 1971: 1205 fraraställs ett lagstiftningsyrkande av inne­börd att domstol vid utdömande av bötessttaff skall kunna göra av­drag för skattetillägg, som tidigare fastställts för samma försummelse.

Utskottet vill erinra om att systemet med dubbla påföljder för ett och samma brott inte är någon nyhet inom den svenska skattestraff-lagsttftningen. Enligt skattestrafflagen kan nämligen ett frihetsstraff, även om det är ovillkorligt, kombineras med skyldighet att erlägga straffskatt. Denna kan inte — såsom i fråga om böter — vid bristande betalning förvandlas till fängelse. Straffskatten är inte heller att anse som skatt i egentlig mening och kan därför inte uttas genom införsel utan endast genom utmätning, I åtskilliga andra länder, bl. a. Finland och Norge, förekommer ett skattestraffrättsligt påföljdssystem med både judiciella och administrativa sanktioner.

Mot bakgrund härav finns det enligt utskottets mening i princip inte anledning att vid straffmätni;ogen ta hänsyn till påfört skattetillägg. Från individualpreventiv synpunkt kan det emellertid, som departe­mentschefen också framhåller i propositionen, finnas anledning att beakta förekomsten av skattetillägg. Särskilda bestämmelser i detta hänseende erfordras inte. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1971: 1205 i denna del.

Enligt departementschefens uttalande i propositionen bör vid upp­såtliga skatte- och uppbördsbrott frihetsstraff utdömas i större utsträck-

 

SkU 1971: 16                                                          69

ning än vid förmögenhetsbrott. Villkorlig dom bör dock ifrågakomma, när omständigheterna starkt talar mot ett frihetsstraff, t. ex. hög ålder, svår sjukdom och liknande.

I motionen 1971: 1204 yrkas att villkorlig dom skall komma till användning i samma utsträckning som vid bedrägeribrott och i motio­nen 1971: 1205 begärs ett riksdagsuttalande att uppsåtliga skattebrott vid rättstillämpningen inte bör behandlas med en hårdhet som står i kontrast till vår humanitära kriminalpolitik.

Med anledning av vad som anförts i motionerna vill utskottet fram­hålla, att skattebrotten i viss mån intar en särställning inom det all­männa rättssystemet med hänsyn till brottens samhällsskadliga karak­tär och brottslighetens omfattning. Mot bakgrunden av samhällets fis-kaliska och ekonomiska intressen måste de allmänpreventiva synpunk­terna komma i förgrunden. Ovillkorligt frihetsstraff bör därför i re­gel utdömas vid grövre uppsåtliga skattebrott. Det sagda utesluter gi­vetvis inte att vUlkorUg dom — på sätt departementschefen förutsatt — kommer till användning i sådana fall då ett frihetsstraff framstår som mindre välgrundat enligt nuvarande krimuaalpolitiska uppfattning. I den mån berörda yrkanden i motionerna 1971: 1204 och 1971: 1205 inte kan anses besvarade genom vad ovan anförts avstyrker utskottet bifall till desamma.

Brottsbalkens medverkanderegler är analogt tillämpliga på skattebrot­ten. Detta innebär att den som inte är att betrakta som gärningsman skall dömas, om han förmått annan till utförande av den brottsliga gärningen, för anstiftan av brottet och eljest för medhjälp därtill. En­var medverkande skall bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last. Den föreslagna utvidgningen av ansvaret för skattebrott innebär relativt sett inte att strängare krav än för när­varande ställs på deklarationsmedhjälpare och andra som biträder de skattskyldiga.

I motionen 1971: 1205 begärs riksdagsuttalande att vid avgörande av frågan om medhjälpare gjort sig skyldig till grov vårdslöshet hänsyn skall tas till att denne saknat tillgång till räkenskapsmaterial.

Självfallet bör man inte av en person, som biträder den skattskyldige med deklarationens upprättande, fordra särskilt ingående prövning av de uppgifter som den skattskyldige lämnar eller av det grundmaterial som han uppvisar för medhjälparen. Det ankommer på domstolarna att avgöra vad som i sådant fall är att anse som grov oaktsamhet från medhjälparens sida. Därmed anser utskottet sig ha besvarat motionen 1971: 1205 även i denna del.

I detta sammanhang vill utskottet något beröra straffansvaret för fel­aktiga kontrolluppgifter och för underlåtenhet att lämna kontrollupp­gift. Den föreslagna utvidgningen av det straffbara området medför möj-

 

SkU 1971:16                                                            70

lighet att som gärningsman straffa arbetsgivare som avlämnat felaktig kontrolluppgift. Underlåtenhet att över huvud taget lämna kontrollupp­gift kan däremot inte leda till gärningsmannaansvar för skattebrott. Däremot kan den uppgiftsskyldige i sistnämnda fall dömas till ansvar för medhjälp till skattebrott eller i sista hand enligt speciella straffbe­stämmelser i vissa skatteförfattningar, exempelvis 120 § taxeringsför­ordningen.

Skattebrottslagen förslås träda i kraft den 1 januari 1972, då skatte­strafflagen upphör att gälla. Sistnämnda lag skall dock fortfarande äga tillämpning i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.

I motionen 1971: 1207 yrkas att skattestrafflagen inte skall tillämpas i fall då gärning enligt skattebrottslagen är fri från straff. Vad motionä­rerna åsyftar är att skattebrottslagen i motsats till skattestrafflagen straffbelägger vårdslös deklaration endast om gärningen rör betydande belopp.

Med anledning härav vill utskottet framhålla, att åtal för vårdslös deklaration enligt skattestrafflagen i övergångsskedet liksom hittills inte kommer att väckas, då fråga är om obetydliga belopp. Man kan emel­lertid inte bortse från att den i motionen berörda frågan kommer att få betydelse i vissa gränsfall. Innebörden av motionärernas förslag är att varken judiciella eller administrativa påföljder skulle kunna utgå i dessa gränsfall. Det nya påföljdssystemet innebär emellertid inte att man i de åsyftade fallen underlåter sanktioner, utan endast att dessa sank­tioner får en annan form än f. n. De påföljder enligt skattestrafflagen, som i allmänhet torde utdömas i de avsedda fallen, är inte strängare än motsvarande administrativa sanktioner enligt det nya systemet. Även om utskottet är medvetet om att förslaget i propositionen i denna del inte helt överensstämmer med allmänna straffrättsliga principer, delar utskottet departementschefens uppfattning att tillräckligt vägande skäl inte kan anföras mot de föreslagna övergångsbestämmelserna. Utskottet avstyrker därför bifall rill motionen 1971: 1207.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till skattebrottslag liksom de föreslagna ändringarna av den specialstraffrättsliga lagstiftningen i övrigt.

Mot de delar av propositionen, som i det föregående inte upptagits till särskild behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet A. att riksdagen avslår motionen 1971: 1204, i vad den avser upp­skov med behandlingen av proposition 1971: 10;

 

SkU 1971:16

71

att riksdagen med anledning av proposition 1971: 10 antar de vid propositionen fogade förslagen till

1.  skattebrottslag,

2.  lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) med de ändringar att 116 a och 116 e §§ erhåller följande såsom ut­skottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag) 116 a §.

 

Har skattskyldig i självdeklara­tion eller annat skriftligt med­delande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, läm­nat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (s k a 11 e t i 11-l ä g g) med femtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhets­skatt som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften, ut­över vad som eljest skulle ha ut­gått, påföres den skattskyldige eller hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med ho­nom samtaxerad person.

Har skattskyldig i självdeklara­tion eller annat skriftligt med­delande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, läm­nat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (s k a 11 e t i 11-1 ä g g) med femtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhets­skatt som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften, ut­över vad som eljest skulle ha ut­gått, påföres den skattskyldige el­ler hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med ho­nom samtaxerad person. Skulle den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skallskyldigs make erhållit skattereduktion en­ligt 2 § 4 mom. uppbördsförord­ningen med för högt belopp, på­föres den skattskyldige skatlelill-lägg med femtio procent av det belopp med vilket skattereduktio­nen nedsattes till följd av avvikel­sen.

Skattetillägg påföres------------------ enligt deklarationen.

Har inkomst--------------------- eller taxeringen.

Vid tillämpning--------------------- den skattskyldige.

116 e §.

Fråga om--------------------- taxeringsnämndens beslut.

Lokal skattemyndighet-------------------- december taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring     Innan beslut fattas om påföring

av avgift, skall den skattskyldige av avgift, skall den skattskyldige
beredas tillfälle yttra sig, om ej beredas tillfälle yttra sig, om ej
hinder möter häremot.                  hinder möter häremot. Om så fin-

nes påkallat, må yttrande inhäm­tas från taxeringsnämndens ordfö­rande.

 

SkU 1971:16                                                                           72

(Kungl. Maj:ts förslag)                  (Utskottets förslag)

Har rättelse------------------- om avgift.

3.  förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervär­deskatt,

4.  lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

5.  lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6.  förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

7.  lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272) med de änd­ringar att

dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)                  (Utskottets förslag)

Härigenom   förordnas   i   fråga Härigenom  förordnas    i  fråga

om uppbördsförordningen (1953: om  uppbördsförordningen  (1953:

272),                                                                                  272),

dels att 1 §, 2 § 3 mom., 13 §,   dels att 1 §, 2 § 3 och 4 mom.,

27 § 3 mom., 53 § 1 mom., 56 § 13 §, 27 § 3 mom., 53 § 1 mom.,

2—4 mom., 58 § 1 mom., 69 § 1 56 § 2—4 mom., 58 §  1 mom.,

mom. och 79—82 §§ skall ha ne- 69 § 1 mom. och 79—82 §§ skall

dan angivna lydelse,                         ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall in- dels att i förordningen skall in­
föras nya bestämmelser, 49 § 5 föras nya bestämmelser, 49 § 5
mom. och 55 §, av nedan angivna mom. och 55 §, av nedan angivna
lydelse.                                                                           lydelse.

dels 2 § 4 mom. erhåller följande såsom utskottets förslag beteck­nade lydelse:

(Nuvarande lydelse)                      (Utskottets förslag)

2 §.

4   m o m.i Skattereduktion åtnjutes------- 4 500 kronor och den

taxerade inkomsten.

Skattereduktion enligt------- 2 250 kronor och den taxerade in­
komsten.

Vid tillämpningen---------- beräkning bortfaller.

Skattereduktion sker icke i frå- Skattereduktion sker icke i frå­
ga om tilläggspensionsavgift, ar- ga om tilläggspensionsåvgift, ar­
betsgivaravgift, allmän arbetsgi- betsgivaravgift, allmän arbetsgi­
varavgift och redareavgift samt varavgift, redafeavgift och förse-
annuitet å avdikningslån och å  ningsavgift enligt 116 c § taxe-
förskott för avlösning av frälse- ringsförordningen samt annuitet å
ränta.                                        avdikningslån och å förskott för

avlösning av frälseränta.

Bestämmelserna om-------- preliminär A-skatt.

8. förordning om ändring i förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

> Senaste lydelse 1970: 634

 

SkU 1971:16                                                           73

9. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvs­skatt och gåvoskatt,

10.  förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjö­mansskatt,

11.  förordning om ändring i förordningen (1970: 99) om inves­teringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

12.  förordning om ändring i förordningen (1941:251) om sär­skild varuskatt,

13.  förordning om ändring i förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror,

14.  förordning om ändring i förordningen (1948: 85) om för­säljningsskatt,

15.  förordning om ändring i förordningen (1953:396) om ac­cis å fettemulsion m. m.

16.  förordning om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fett­emulsion m. m.,

17.  förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall,

18.  förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om all­män energiskatt,

19.  lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

20.  förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om ut­jämningsskatt å vissa varor,

21.  förordning om ändring i förordningen (1961:372) om bensinskatt,

22.  förordning om ändring i förordningen (1961:394) om to­baksskatt,

23.  förordning om ändring i förordningen (1961: 653) om bränn­oljeskatt,

24.  förordning om ändring i förordningen (1964: 352) om ga­solskatt,

25.  lag om ändring i lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

26.  förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om all­män arbetsgivaravgift,

27.  lag om ändring i bokföringslagen (1929: 117),

28.  lag om ändring i förordningen (1967: 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift,

29.  lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa be­stämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

30.  förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624);

 

SkU 1971:16                                                           74

C. att riksdagen   avslår följande motioner, nämligen

1.  motionen         1971:1200

2.  motionen         1971: 1201

3.  motionen         1971: 1202

4.  motionen         1971: 1203

5.  motionen         1971: 1204

6.  motionen         1971: 1205

7.  morionen          1971: 1206

8.  motionen         1971: 1207,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan an­fört och hemställt.

Stockholm den 18 mars 1971 På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fruar Nettel­brandt* (fp), Holmqvist (s), herrar Kristenson (s). Josefson i Arrie (c), Wärnberg* (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein* (s), Nilsson i Trobro (m), Wikner (s), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Björk i Gävle (c) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilda yttranden

1.    av fru Nettelbrandt (fp) och herr Larsson i Umeå (fp):

"Enligt vår uppfattning är det angeläget att särskilt markera skatte­brottens allvarliga karaktär. Detta bör ske genom att skattebrottsbe­stämmelserna inordnas i brottsbalken. Därigenom motverkas att skatte­brotten i det allmänna rättsmedvetandet framstår som mera socialt ac­cepterade än andra jämförliga brott.

Det hade givetvis varit att föredra att så kunnat ske redan i samband med bestämmelsernas ikraftträdande. När detta nu av olika skäl inte ansetts möjligt, hade enligt vår mening önskvärdheten av en sådan lag­systematik bort komma klarare till uttryck i utskottets yttrande. Ut­skottet borde sålunda ha föreslagit riksdagen att uttryckligen hos Kungl. Maj:t begära, att bestämmelserna snarast möjhgt inordnas i brottsbal­ken."

2.    av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m):
"Huvudsyftet med föreliggande proposition är att effektivisera på­
följdssystemet och att göra det mer nyanserat. Av den anledningen är

 

SkU 1971:16                                                           75

det värdefullt att frågan om avgifts- och skattetillägg nu tas upp till prövning, framför allt när det gäller de grova skattebrotten. Det hade emellertid varit både naturligt och värdefullt om reformeringen av på­följdssystemet hade kunnat ske i samband med att frågan om taxering i första instans tas upp till prövning. Då hade ytterligare en möjlighet kunnat övervägas nämligen att lägga ifrågavarande uppgifter på en ny och omorganiserad första instans. Härigenom skulle man kunnat räkna med en riktigare och mer nyanserad bedömning och systemet hade san­ nolikt även varit personalbesparande. Emellertid tycks det nu vara tvek­samt om ett förslag i denna fråga kan komma att föreläggas höstriks­dagen. Av den anledningen torde det vara mindre lämpligt att uppskjuta behandlingen av det aktuella förslaget till en senare mera obestämd tid­punkt.

En så genomgripande förändring av påföljdssystemet som det här är fråga om förutsätter att de lokala skattemyndigheterna har tillgång till den kvalificerade personal som krävs för att de nya och krävande uppgifterna skall kurma fullgöras på ett grannlaga sätt. I annat fall fö­religger uppenbarligen stor fara för att rättssäkerheten äventyras. En sådan utveckling skulle allvarligt skada den skattskyldiges tilltro till svenskt skatteväsende."

MARCUS BOKTR, STHLM IW    7I0I2*