Skatteutskottets betänkande nr 15 år 1971
SkU 1971:15
Nr 15
Skatteutskottets betänkande i anledning av motioner angående beskattningen
av företagsvinster m. m.
Motionerna
I detta betänkande behandlas följande motioner:
1. motionen 1971:312 av herr Hermansson i Stockholm m. fl., vari
hemställs bl. a.
att riksdagen beslutar att fr. o. m. inkomståret 1971 och tills vidare
utta en extra bolagsskatt med 10 procent av den beskattningsbara
inkomsten;
2. motionen 1971:319 av herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att den år 1970
tillsatta företagsskatteberedningen får i uppdrag att utreda frågan om
avveckling av dubbelbeskattningen av svenska aktiebolags och svenska
ekonomiska föreningars vinster efter de riktlinjer som framförts i
motionen;
3. motionen 1971:586 av herrar Brundin och Schött, vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär att företagsskatteberedningen
får i uppdrag att pröva frågan om likställighet i beskattningen av
aktiebolag och ekonomiska föreningar;
4. motionen 1971:599 av fru Holmqvist m. fl., vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att frågan om
beskattningen av s. k. enmansbolag behandlas med förtur;
5. motionen 1971:606 av herr Olof Johansson i Stockholm, vari
hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om utredning och
förslag till beskattning av större stiftelser analogt med bolag i de fall
avkastningen i stiftelsen ej utdelas för avsett ändamål.
Övriga yrkanden i motionen 1971:312 kommer utskottet att behandla
i annat sammanhang.
Gällande bestämmelser m. m.
Aktiebolag och ekonomiska föreningar
Aktiebolag och ekonomiska föreningar får som regel inte göra avdrag
för belopp som utdelas till delägarna, vilket innebär att fonderad och
utdelad vinst i princip skall beskattas efter samma grunder. Även
Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 15
SkU 1971:15
2
delägarna beskattas för vinsten, i den mån vinstmedlen utdelas. Från
denna s. k. dubbelbeskattning, som tillkommit på grund av att
ifrågavarande inkomster ansetts ha större skattekraft än andra (SOU
1946:79 s. 168 m. hänv.), har vissa undantag skett. För att undvika
kedjebeskattning är aktiebolag och ekonomiska föreningar i stor
utsträckning frikallade från beskattning för inkomst av utdelning. Av
intresse i förevarande sammanhang är särskilt att den s. k. Annell-lagstiftningen
innehåller vissa bestämmelser om bl. a. avdrag för utdelning på
nyemitterade aktier. Vidare har kooperativa föreningar viss rätt till
avdrag för utdelning (återbäring) till sina medlemmar.
Annell-lagstiftningen, som genomfördes som ett provisorium 1960 i
syfte att underlätta aktiebolagens kapitalanskaffning (prop. 1960:162;
BeU 1960:79), fick permanent karaktär 1967. Lagstiftningen innebär
bl. a. att avdrag medges med 5 % av vad som inbetalats för nyemitterade
aktier före beskattningsårets utgång, och avdrag får åtnjutas under
sammanlagt 10 år. Avdraget kan förskjutas inom en 15-årsperiod. Vissa
undantag gäller från denna avdragsrätt, bl. a. om bolaget utskiftat tillgångar
till delägarna.
För emissioner som gjorts under tiden den 1 januari 1961 — den 30
juni 1966 gäller fortfarande den provisoriska lagstiftningen. Avdragsrätten
är här begränsad till 4 % och 6 år.
Utgifter för kassarabatter eller annan avtalad rabatt får i regel dras av
vid beräkning av inkomst av rörelse. I efterhand beslutade rabatter eller
pristillägg kan emellertid anses som vinstdisposition och får då i princip
inte dräs av. Alltsedan 1920 gäller emellertid ett undantag härifrån,
nämligen beträffande rabatter och pristillägg från kooperativa föreningar.
Sådana föreningar är berättigade till avdrag för utdelning (återbäring) i
form av rabatt, pristillägg eller annan sådan utdelning i förhållande till
gjorda köp eller försäljningar, även om föreningens vinst delvis härrör
från affärshändelser med andra än medlemmar (29 § 2 mom. KL). För
att anses som kooperativ fordras att den ekonomiska föreningen är öppen
och tillämpar lika rösträtt. Avdraget får åtnjutas endast från sådan vinst
av kooperativ verksamhet, som är hänförlig till inkomst av rörelse och får
inte överstiga denna vinst. Återbäringen är — liksom andra rabatter —
skattefri för mottagaren, om den endast innebär en minskning i
mottagarens levnadskostnader (p. 2 av anv. till 38 § KL).
Bestämmelserna, som fick sin nuvarande utformning 1920, kritiserades
i åtskilliga utredningssammanhang, senast av bolagsskatteberedningen
1931. Man ansåg därvid att de kooperativa föreningarna fått en
förmånsställning i beskattningshänseende. 1936 års skattekommitté
avvisade 1939 denna kritik. Kommittén anförde bl. a. att någon
privilegierad ställning för den kooperativa verksamheten inte kunde anses
föreligga och att det snarare torde få betraktas som en obillighet
gentemot den kooperativa verksamheten om denna ensam, och av det
skälet att den är kooperativ, skulle förvägras avdragsrätt för rabatter och
pristillägg.
SkU 1971:15
3
Den statliga inkomstskatten är numera högre för aktiebolag än
ekonomiska föreningar och utgör 40 % av den beskattningsbara
inkomsten mot i allmänhet 32 % för ekonomiska föreningar. Beskattningen
har haft sin nuvarande höjd alltsedan 1949 års taxering, med
undantag för en av konjunkturpolitiska skäl betingad temporär höjning
beträffande 1956—1960 års taxeringar. Före 1949 års taxering var
skattesatsen för såväl aktiebolag som ekonomiska föreningar 32 %.
Höjningen från 32 till 40 % för aktiebolag skedde på förslag av 1945
års statsskatteberedning (SOU 1946:79). Enligt beredningens förslag i
fråga om inkomstbeskattningen av fysiska personer kunde en skatteskärpning
i stor utsträckning förväntas inträda för bolagens delägare. Denna
skärpning borde enligt beredningen motsvaras av en skärpning även av
bolagsbeskattningen för att avvägningen av beskattningen inte skulle
rubbas. Skatteberedningen föreslog, om än med viss tveksamhet, en höjning
till 40 % även för ekonomiska föreningar. Denna tveksamhet föranleddes
av att medlemmarna i de ekonomiska föreningarna inte antogs tillhöra
den kategori av skattskyldiga, som skulle komma att träffas av en viss
skatteskärpning.
Även i prop. 1947:212 föreslogs samma skattesats, 40%, för
aktiebolag och ekonomiska föreningar, men på förslag av bevillningsutskottet
(BeU 1947:50) beslutade riksdagen att skattesatsen för de
ekonomiska föreningarna skulle bibehållas oförändrad. Utskottet anförde
bl. a. att det bland de ekonomiska föreningarna torde finnas ett stort
antal medlemmar med små inkomster och att det med tanke på sådana
och vissa andra fall var önskvärt, att en något lägre skattesats fastställdes
för ekonomiska föreningar än för aktiebolag.
Frågan behandlades därefter av 1949 års skatteberedning (SOU
1951:51), som föreslog att skattesatsen skulle bestämmas till 40 % även
för de ekonomiska föreningarna. Förslaget mötte emellertid erinringar
och föranledde inte någon lagstiftning (prop. 1952:213).
Bevillningsutskottet har vid upprepade tillfällen haft att ta ställning till
motionsyrkanden om likställighet vid beskattningen av aktiebolag och
ekonomiska föreningar och om avveckling av dubbelbeskattningen av
aktiebolag och ekonomiska föreningar. I sitt av riksdagen godkända
betänkande 1969:17 framhöll utskottet att frågan om avveckling av
denna dubbelbeskattning inte borde avgöras utan omprövning av gällande
regler för inventarieavskrivning, varulagervärdering och de möjligheter i
övrigt till skattemässig konsolidering och resultatutjämning som de
nuvarande skattereglerna erbjuder.
I syfte att möjliggöra en lika behandling i beskattningshänseende av
vissa bankinstitut höjde 1969 års riksdag skattesatsen vid den statliga
taxeringen för sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa och jordbrukskasserörelsen
till 40 %. I samband därmed uttalade bevillningsutskottet,
att utskottet var medvetet om att de skäl som år 1947 föranlett en
differentiering av procentsatsen för aktiebolag och ekonomiska föreningar
inte längre gjorde sig gällande med samma styrka som tidigare,
SkU 1971:15
4
men att man inte utan ytterligare överväganden borde höja skattesatsen
för de ekonomiska föreningarna över lag (BeU 1969:58).
Även vid 1970 års riksdag avstyrkte bevillningsutskottet motionsyrkanden
i dessa frågor. Utskottet hänvisade därvid till att chefen för
finansdepartementet i finansplanen anfört att företagsbeskattningen
borde bli föremål för en särskild utredning och att direktiven för
utredningen kunde väntas avse företagsbeskattningen i dess helhet (BeU
1970:11). Utskottets betänkande godkändes av riksdagen. — Som
framgår av vad nedan sägs har denna utredning numera tillsatts.
Med anledning av lagstiftningsyrkandet i motionen 1971:312 kan
nämnas att ett yrkande om en extra bolagsskatt om 10% framställdes
senast vid 1970 års höstriksdag som ett led i ett alternativ till vissa i prop.
1970:156 föreslagna skatte- och avgiftshöjningar. Motionerna avslogs på
förslag av bevillningsutskottet (BeU 1970:55), som anslöt sig till
propositionen såväl i fråga om bedömningen av det ekonomiska läget som
i fråga om storleken och fördelningen av de i propositionen föreslagna
avgifts- och skattehöjningarna.
Stiftelser
Stiftelser och ideella föreningar med allmännyttigt ändamål är i
väsentlig omfattning fritagna från skattskyldighet. Detta gäller bl. a.
stiftelser, som har till huvudsakligt ändamål att - utan begränsning till
vissa familjer eller bestämda personer — främja vård och uppfostran av
barn, lämna understöd för beredande av undervisning eller uppfostran,
utöva hjälpverksamhet bland behövande eller främja vetenskaplig
forskning. Sådana stiftelser beskattas statligt endast för inkomst av
rörelse och kommunalt för inkomst av fastighet och av rörelse. Om
stiftelsen inte bedriver allmännyttig verksamhet i en omfattning, som
skäligen svarar mot avkastningen på dess tillgångar, är stiftelsen
emellertid — oavsett dess ändamål — skattskyldig för hela sin inkomst.
1 den mån skattskyldighet föreligger inkomstbeskattas stiftelser och
ideella föreningar i stort sett efter samma regler som gäller för övriga
juridiska personer. Den statliga inkomstskatten utgår med 15 % av den
beskattningsbara inkomsten efter avdrag för bl. a. kommunalskatt.
Skattskyldighet till förmögenhetsskatt föreligger i den mån stiftelsen är
skattskyldig för inkomst av tillgångarna, och skatten beräknas efter 1,5
promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten som
överstiger 5 000 kr.
Det anförda gäller icke i fråga om familjestiftelse. Därmed förstås
stiftelse, som enligt sina stadgar har till huvudsakligt ändamål att
tillgodose viss familjs, vissa familjers eller bestämda personers ekonomiska
intressen. Sådana stiftelser beskattas i princip efter samma regler
som fysisk person.
I sammanhanget kan nämnas att stiftelser och andra sammanslutningar
som främjar allmännyttigt ändamål i vissa fall är befriade från gåvoskatt
SkU 1971:15
5
eller från såväl arvsskatt som gåvoskatt, beroende på graden av deras
samhällsnytta. Kapitalskatteberedningen (Fi 1968:47) föreslog i sitt
betänkande Kapitalbeskattningen (SOU 1969:54) att dessa skatteförmåner
skulle begränsas. Förslaget mötte sådan kritik, att departementschefen
i prop. 1970:71 förordade att gällande regler skulle behållas,
vilket också blev riksdagens beslut.
I samband med sitt ställningstagande till prop. 1970:71 hade
bevillningsutskottet att behandla ett flertal motionsyrkanden om
ytterligare förmåner vid arvs- och gåvobeskattningen eller om inskränkningar
av skattefriheten vid såväl arvs- och gåvobeskattningen sorn
inkomstbeskattningen (BeU 1970:41). Utskottet avstyrkte - liksom vid
upprepade tillfällen tidigare år - ändringar av beskattningsreglerna och-anförde
bl. a. att yrkandena berörde endast delar av ett större frågekomplex
som borde bli föremål för en mer allsidig utredning än den kapitalskatteberedningen
enligt sina direktiv hade att verkställa. Utskottet förutsatte att
Kungl. Maj :t uppmärksammade dessa spörsmål.
Företagsskatteberedningen (Fi 1970:77)
För översyn av företagsbeskattningen m. m. tillkallades år 1970
särskilda sakkunniga (Fi 1970:77). Enligt direktiven (se 1971: Fi 61)
skall utredningen göra en genomgripande översyn av beskattningens höjd
och allmänna utformning. Utredningen bör beakta bl. a. önskvärdheten av
att man uppnår likartade effekter i fråga om kapitalavkastningens
beskattning oberoende av företagens ägarstruktur och associationsform,
uppmärksamma de ej avsedda lättnader som kan uppkomma vid
beskattningen av enmansbolag, ompröva gällande bestämmelser om frihet
från inkomst- och förmögenhetsskatt för vissa stiftelser och även ta
ställning till frågan om motiv alltjämt kan anses föreligga att behålla
skillnaden i skattebelastning mellan aktiebolag och ekonomiska föreningar.
Utskottet
Samtliga motionsyrkanden som utskottet behandlar i detta betänkande
berör vissa delfrågor som ingår i den år 1970 tillsatta företagsskatteberedningens
(Fi 1970:77) utredningsuppdrag. I motionen 1971:312
yrkas således omedelbar lagstiftning om en extra bolagsskatt på 10 %.
Motionärerna i motionen 1971:319 anser att beredningen bör få
tilläggsdirektiv av innebörd att dubbelbeskattningen av aktiebolags och
ekonomiska föreningars vinster avvecklas efter vissa riktlinjer, och i
motionen 1971:586 yrkas att beredningen skall få i uppdrag att pröva
frågan om dessa juridiska personer bör likställas i beskattningshänseende.
Med hänsyn bl. a. till att beredningens utredningsuppdrag är
omfattande och tidskrävande yrkar motionärerna i motionen 1971:599
att frågan om beskattningen av de s. k. enmansbolagen skall behandlas
med förtur. Utredningsyrkandet i motionen 1971:606 angående
SkU 1971:15
6
beskattningen av vissa stiftelser torde ha motiverats av liknande skäl.
Bevillningsutskottet har tidigare år inte varit berett att vare sig
tillstyrka höjningar av bolagsskatten eller att utan omprövning av
företagsbeskattningen i dess helhet ta ställning till frågan om en
avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolag och ekonomiska
föreningar. Av företagsskatteberedningens direktiv framgår, att beredningen
skall göra en genomgripande översyn av företagsbeskattningen i
dess helhet och från olika synpunkter pröva beskattningens höjd och
allmänna utformning. Med hänsyn härtill finner skatteutskottet inte
skäl frånträda bevillningsutskottets av riksdagen godkända ståndpunktstagande
i dessa frågor och avstyrker således bifall till motionerna
1971:312 och 1971:319.
Beredningens överväganden bör enligt direktiven innefatta ett
ställningstagande till frågan huruvida motiv alltjämt föreligger att
behålla nuvarande skillnad i skattebelastning vid den statliga inkomstbeskattningen
mellan aktiebolag och flertalet ekonomiska föreningar.
Yrkandet i motionen 1971:586 om direktiv i detta hänseende är således
redan tillgodosett och utskottet avstyrker därför bifall till motionen.
Som anförts i motionen 1971:599 utnyttjas enmansbolagen och även
fåmansbolagen i många fall för att uppnå ej avsedda skattelättnader.
Aktiebolag av denna typ har under senare år nybildats i allt större
omfattning, och möjligheterna att upprätthålla en tillfredsställande
kontroll av dessa bolags och deras aktieägares beskattning är av flera
skäl otillräckliga. Problemen gäller inte endast inkomstbeskattningen
utan i vissa hänseenden även den indirekta beskattningen, där flera
exempel kan anges på att företagare genom successiva konkurser i
olika bolagsformer åsamkat samhället avsevärda skatteförluster utan att
beskattningsmyndigheten haft möjlighet att inskrida.
Skatteutskottet instämmer i motionärernas uppfattning att frågan
hur man skall ingripa mot de möjligheter till skatteflykt, som står
öppna genom bolagsbildningar av ifrågavarande slag, bör behandlas med
förtur, och denna inställning delas enligt vad utskottet inhämtat också
av företagsskatteberedningen. Utskottet förutsätter att beredningen vid
sina överväganden beaktar de i motionen anförda synpunkterna. Med
det anförda anser utskottet sig ha besvarat motionen 1971:599.
Vad slutligen angår yrkandet i motionen 1971:606, som avser att
motverka en fortgående maktkoncentration inom näringslivet via
skattefria stiftelser, har bevillningsutskottet senast vid 1970 års riksdag
med anledning av motioner om såväl ytterligare lättnader som
inskränkningar av stiftelsernas förmåner bl. a. vid inkomstbeskattningen
framhållit, att dessa yrkanden endast berörde delar av ett större
frågekomplex, som borde bli föremål för allsidig utredning. Enligt
direktiven för företagsskatteberedningen skall beredningen söka utforma
företagsbeskattningen i sin helhet på ett sådant sätt, att den inte
gynnar uppkomsten av stora förmögenhetskoncentrationer och ta upp
SkU 1971:15
7
frågan om friheten från inkomst- och förmögenhetsskatt för vissa
stiftelser. Eftersom det får anses särskilt angeläget att frågor av den art
som berörs i motionen 1971:606 får en snar lösning, kommer — enligt
vad utskottet inhämtat — beredningen, i den mån det blir praktiskt
möjligt, att behandla denna del av frågekomplexet skyndsamt. Syftet
med motionen 1971:606 torde alltså bli tillgodosett i möjligaste mån.
Utskottet avstyrker därför bifall till densamma.
Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår
1. motionen 1971:312, i vad den behandlas i detta betänkande
2. motionen 1971:319
3. motionen 1971:586
4. motionen 1971:599
5. motionen 1971:606
i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan
anfört.
Stockholm den 16 mars 1971
På skatteutskottets vägnar
ERIK BRANDT
Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), Engkvist (s),
Eriksson i Bäckmora*(c), fru Holmqvist (s), herrar Kristenson (s),
Josefson i Arrie (c), Wärnberg (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein (s),
Nilsson i Trobro (m), Wikner (s), Stadling (s), Olof Johansson i
Stockholm (c) och Hörberg (fp).
*Ej närvarande vid betänkandets justering.
Reservation
av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), vilka —
under åberopande av innehållet i motionen 1971:319 — ansett att
utskottet under punkten 2 bort hemställa
att riksdagen i anledning av motionen 1971:319 i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär att företagsskatteberedningen (Fi 1970:77)
får i uppdrag att med förtur framlägga förslag om avveckling av
dubbelbeskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars
vinster enligt de riktlinjer som framförts i motionen.
Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.107 S