Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 17 år 1971

SfU 1971:17

Nr 17

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till lag om ändring i lagen (1954: 243)
om yrkesskadeförsäkring, m. m., jämte motioner.

Genom en den 19 februari 1971 dagtecknad proposition, 1971: 22
har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga
följande förslag till

1) lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,

2) lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974 till
yrkesskadeförsäkringen m. m.,

3) lag om arbetarskyddsavgift,

4) lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän
m. fl.,

5) lag om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa
ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete m. m.,

6) lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar
i anledning av yrkesskada m. m.,

7) lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m.,

8) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

9) lag om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande motioner,
nämligen

A. vid riksdagens början väckta motioner

1) 1971:357 av herr Henningsson m. fl. angående utbildningen av
skyddsombud,

2) 1971: 750 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om åtgärder till
förbättring av arbetarskyddet, såvitt angår yrkandet om anslag ur arbetarskyddsfonden
till ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor,

3) 1971: 796 av herr Åkerlind m. fl. om ett anslag till arbetarskyddsfonden.

Motionerna under 1)—3) har av kammaren remitterats till socialutskottet,
som den 23 mars 1971 med socialförsäkringsutskottets medgivande

1 Riksdagen 1971.11 sami. Nr 17

SfU 1971:17

beslutat överflytta motionerna i berörda delar till socialförsäkringsutskottet.

B. i anledning av propositionen väckta motioner

4) 1971: 1226 av herr Engström m. fl.,

5) 1971:1227 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl.,

6) 1971: 1228 av herr Ringaby m. fl.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att nya regler införs om yrkesskadeförsäkringens
finansiering och att arbetarskyddet tillförs ökade resurser genom
en särskild arbetarskyddsavgift, som tas ut av arbetsgivarna i anslutning
till yrkesskadeförsäkringsavgiften.

De nya grunderna för yrkesskadeförsäkringens finansiering innebär
att den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen - i likhet med vad som gäller
för ATP - skall finansieras enligt fördelningsmetod. Avgifterna för
ett visst år skall alltså i princip gälla de löpande utgifterna för försäkringen
för samma år. Den nuvarande riskgraderingen av premierna ersätts
av en för alla arbetsgivare enhetlig procentsats. Försäkringsavgiften
avses bli omprövad i regel vart femte år.

Den särskilda arbetarskyddsavgiften skall bidra till vidgade insatser
för en förbättrad arbetsmiljö. En arbetarskyddsfond tillskapas för nya
insatser i fråga om forskning, utbildning och upplysning på arbetsmiljöområdet.
Fonden kommer att tillföras drygt 20 milj. kr. om året. Arbetarskyddsavgiften
innefattar dessutom ett visst bidrag till kostnaderna
för den verksamhet som bedrivs av arbetarskyddsverket och arbetsmedicinska
institutet.

Såväl det nya finansieringssystemet för yrkesskadeförsäkringen som
arbetarskyddsavgiften föreslås införda den 1 januari 1972.

SfU 1971:17

Av propositionen återges endast författningsförslagen. De har följande
lydelse.

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring

Härigenom förordnas, att 3, 25, 38-41 och 48 §§ lagen (1954: 243)
om yrkesskadeförsäkring skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

3 §

Varje arbetstagare i allmän eller enskild tjänst är, såvida ej annat
föranledes av vad i 4 eller 5 § sägs, försäkrad för yrkesskada.

I den mån Konungen så förordnar skall den, som åtnjuter undervisning
vid anstalt för yrkesutbildning eller som eljest undergår yrkesutbildning
eller förberedande sådan utbildning eller deltager i praktisk yrkesorientering,
vid tillämpningen av denna lag anses som arbetstagare,
ändå att han ej är i tjänst hos annan.

Kostnaden för försäkringen bestrides,
med bidrag av statsmedel
till omkostnaderna, genom försäkringsavgifter,
som erläggas av arbetsgivaren.
I fall som avses i andra
stycket anses den, som driver
anstalten eller genom vilkens försorg
undervisningen eljest anordnas,
såsom arbetsgivare.

Kostnaden för försäkringen bestrides
genom försäkringsavgifter,
som erläggas av arbetsgivaren. I
fall som avses i andra stycket anses
den, som driver anstalten eller
genom vilkens försorg undervisningen
eljest anordnas, såsom arbetsgivare.

25 §»

Är arbetsgivaren enligt annan
lag eller särskild författning eller
på grund av egen utfästelse skyldig
att vid yrkesskada utgiva avlöning,
pension eller annan ersättning,
som helt eller delvis utgör
understöd på grund av skadan, eller
skall sådant understöd utgå från
kassa eller pensionsinrättning eller
på grund av försäkring i annan
försäkringsanstalt än som sägs i
1 §, avdrages från ersättning enligt
denna lag vad i anledning av
skadan för motsvarande ändamål
av arbetsgivaren, kassan eller pensionsinrättningen
eller på grund
av försäkringen utgives för tid, un -

Är arbetsgivaren enligt annan
lag eller särskild författning eller
på grund av egen utfästelse skyldig
att vid yrkesskada utgiva avlöning,
pension eller annan ersättning,
som helt eller delvis utgör
understöd på grund av skadan, eller
skall sådant understöd utgå
från kassa eller pensionsinrättning,
avdrages från ersättning enligt
denna lag vad i anledning av skadan
för motsvarande ändamål av
arbetsgivaren, kassan eller pensionsinrättningen
utgives för tid,
under vilken ersättningen utgår.
Avdrag på grund av understöd
från kassa eller pensionsinrättning

1 Senaste lydelse 1967: 916.

SfU 1971:17

Nuvarande lydelse

der vilken ersättningen utgår. Sådant
avdrag må dock endast äga
rum, om arbetsgivaren, på grund
av understödet, enligt 38 § andra
stycket erhållit lindring i försäkringsavgiften,
samt, i fråga om understöd
från kassa eller pensionsinrättning
eller på grund av försäkring,
endast ske, om kostnaden
för understödet till minst en
tredjedel bestritts av arbetsgivaren,
och ej ske med större belopp än
som skäligen kan anses svara mot
dennes bidrag. För understöd vid
sjukdom och begravning, vilket utgives
av arbetsgivaren, må, ändå
att motsvarande lindring i försäkringsavgiften
ej skett, avdrag göras,
i fråga om understöd vid begravning
dock med högst trehundra
kronor; och äger arbetsgivaren
utfå vad som på grund av sålunda
utgivet understöd avdragits från
ersättningen enligt denna lag.

Såsom understöd, varom sägs i första stycket, skall ej anses pension,
som tillförsäkrats den skadade på grund av viss levnadsålder och anställningstid
eller eljest av annan anledning än skadan. Pension, som utgår
vid arbetsoförmåga till följd av skadan eller till efterlevande, må ej
anses såsom sådant understöd till högre belopp än som motsvarar tre
fjärdedelar av den livränta, som, vårdbidrag till den skadade oräknat,
tillkommer den skadade eller efterlevande. Till sådan framtida höjning
av pensionen, som tillförsäkrats ersättningstagaren vid ökning i levnadskostnaderna,
skall hänsyn icke tagas vid avdrags bestämmande.

Avdrag må icke göras för folkpension och ej heller för understöd
från sjömanshus eller annat dylikt, allenast för behövande avsett
understöd.

Innehar eller erhåller den skadade anställning med lön, bestämd i
författning eller eljest fastställd av statlig myndighet utan att därvid angivits,
att å lönen avdrag må göras för livränta i anledning av yrkesskada,
skall vid tillämpningen av första stycket lönen, till den del densamma
motsvarar den skadade tillerkänd dylik livränta, anses utgöra
understöd på grund av skadan; dock må livräntan utgå om och i den
mån särskilda förhållanden föranleda därtill.

Understöd i form av naturaförmåner uppskattas efter de regler, som
tillämpas vid taxering till kommunal inkomstskatt.

Föreslagen lydelse

må dock endast ske, om kostnaden
för understödet till minst en
tredjedel bestritts av arbetsgivaren,
och ej ske med större belopp än
som skäligen kan anses svara mot
dennes bidrag. För understöd vid
begravning, vilket utgives av arbetsgivaren,
må avdrag göras med
högst trehundra kronor. Arbetsgivaren
äger utfå vad som på grund
av understöd vid sjukdom och begravning,
vilket utgivits av arbetsgivaren,
avdragits från ersättningen
enligt denna lag.

SfU 1971:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Finnas i denna paragraf givna bestämmelser i särskilt fall icke tilllämpliga,
prövar riksförsäkringsverket, huruvida och med vilket belopp
avdrag å ersättningen enligt denna lag skäligen skall äga rum.

38 §*

Avgift för försäkringen skall av
riksförsäkringsverket bestämmas
till belopp, som med hänsyn till arbetets
farlighet i allmänhet och till
de särskilda förhållanden, under
vilka det bedrives, efter försäkringstekniska
grunder prövas vara
erforderligt för att täcka den risk,
som försäkringen avser.

År arbetsgivare, kassa, pensionsinrättning
eller försäkringsanstalt
skyldig att utgiva understöd, för
vilket enligt 25 § avdrag må göras,
bestämmes försäkringsavgiften
till det lägre belopp, som motsvarar
den minskade försäkringsrisken.
1 fråga om annan arbetsgivare
än staten må dock sådan lindring
i försäkringsavgiften ej äga
rum, med mindre arbetsgivaren begär
det och, där så finnes erforderligt,
för utgivande av understödet
ställer säkerhet, som riksförsäkringsverket
godkänner.

Användes arbetstagare till arbete
av två eller flera arbetsgivare
gemensamt, svara de för försäkringsavgiften
en för alla och alla
för en.

Såsom bidrag till bestridande av
omkostnaderna för försäkringsrådets
och riksförsäkringsverkets
verksamhet skall för varje försäkring
till statsverket erläggas tillläggsavgift
med belopp, motsvarande
fem procent av försäkringsavgiften,
beräknad utan hänsyn till
avdrag som sägs i 25 §.

Övriga omkostnader för försäkringsrådets
och riksförsäkringsverkets
verksamhet bestridas av statsverket.
1 fråga om kostnaderna för

Arbetsgivare erlägger för varje
år försäkringsavgift enligt vad nedan
sägs.

Avgift utgår å summan av vad
arbetsgivaren under året utgivit till
arbetstagare, som omfattas av obligatorisk
försäkring enligt denna
lag, såsom lön i penningar eller naturaförmåner
i form av kost eller
bostad.

Vid beräkning av avgift skall
hänsyn icke tagas till arbetstagares
lön i vad den för år räknat
överstiger sju och en halv gånger
det vid årets ingång gällande basbeloppet.
Hänsyn skall ej heller tagas
till arbetstagare, vars lön under
året understigit trehundra kronor,
såvida fråga ej är om arbetstagare
som avses i 1 § första stycket
förordningen (1958:295) om
sjömansskatt.

§s

Försäkringsavgift skall utgå efter
procentsats, som fastställes av
Konungen med riksdagen. Procentsatsen
skall vara så avvägd, att
avgifterna i förening med andra
tillgängliga medel förslå till bestridande
av

1. ersättningar på grund av obligatorisk
försäkring enligt denna
lag, lagen (1916:235) om försäkring
för olycksfall i arbete och lagen
(1929:131) om försäkring för
vissa yrkessjukdomar,

* Senaste lydelse 1967:916.

* Senaste lydelse 1967: 916.

SfU 1971:17

Nuvarande lydelse

förvaltningen av den i 41 § omförmälda
fonden gäller dock vad därom
är särskilt stadgat.

Envar är skyldig att på begäran
lämna försäkringsrådet eller
riksförsäkringsverket uppgift, som
erfordras för att bedöma huruvida
han är pliktig att erlägga försäkringsavgift.

Arbetsgivare skall på begäran
till försäkringsrådet och riksförsäkringsverket
lämna sådan uppgift
om arbetet och de förhållanden,
under vilka det bedrives, samt
om arbetstagarnas antal, arbetstid
och avlöningsförhållanden, som
erfordras för att bestämma försäkringsavgift
eller ersättningsbelopp.

I den utsträckning försäkrings -

Föreslagen lydelse

2. kostnader som föranledas av
bestämmelserna i lagen (1955:469)
angående omreglering av vissa ersättningar
enligt lagen den 17 juni
1916 (nr 235) om försäkring för
olycksfall i arbete m. m., lagen
(1962:303) om förhöjning av vissa
ersättningar i anledning av yrkesskada
m. m. och lagen (1967:
919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m.,

3. förvaltningskostnader, samt

4. erforderlig fondering.

Med förvaltningskostnader avses
enbart omkostnaderna för försäkringsrådets
och riksförsäkringsverkets
verksamhet beträffande
obligatorisk yrkesskadeförsäkring.
Konungen fastställer med riksdagen
hur stor del av försäkringsavgifterna
som skall anses svara
mot förvaltningskostnader.

Beslut om den procentsats, som
skall tillämpas för visst år, samt
om förvaltningskostnadsandelen
för samma år skall fattas senast
ett år dessförinnan. Riksförsäkringsverket
skall vart femte år
framlägga förslag till procentsats
och förvaltningskostnadsandel för
nästföljande sju år, i den mån beslut
härom icke redan fattats.

§*

Arbetsgivare skall på begäran
till försäkringsrådet och riksförsäkringsverket
lämna sådan uppgift
om arbetet och de förhållanden,
under vilka det bedrives, som
erfordras för att bestämma ersättningsbelopp.

* Senaste lydelse 1967: 916.

SfU 1971:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

rådet eller riksförsäkringsverket
prövar nödigt för ändamål, som
avses i första eller andra stycket,
åligger det uppgiftsskyldig att på
begäran för granskning tillhandahålla
försäkringsrådet eller riksförsäkringsverket
förda avlöningslistor,
handelsböcker eller motsvarande
anteckningar jämte därtill
hörande handlingar. Granskningen
skall såvitt möjligt ske så, att den
icke medför hinder i den uppgiftsskyldiges
verksamhet, samt skall,
om han så begär och det lämpligen
kan ske, verkställas hos honom.
Handelsböcker och andra
handlingar, som överlämnats för
granskning, skola återställas utan
dröjsmål. Meddelande om resultatet
av granskningen skall lämnas
snarast.

Försäkringsrådet och riksförsäkringsverket
äga, i den mån så finnes
erforderligt för ändamål, som
avses i andra stycket, att hos myndighet,
som enligt gällande föreskrifter
utövar tillsyn å arbetsgivarens
verksamhet, påfordra undersökning
av de förhållanden, under
vilka arbetet bedrives, eller att,
där så påkallas av särskilda omständigheter,
själva företaga sådan
undersökning.

Försäkringsrådet och riksförsäkringsverket
äga, i den mån så finnes
erforderligt för ändamål, som
avses i första stycket, att hos myndighet,
som enligt gällande föreskrifter
utövar tillsyn å arbetsgivarens
verksamhet, påfordra undersökning
av de förhållanden, under
vilka arbetet bedrives, eller
att, där så påkallas av särskilda
omständigheter, själva företaga sådan
undersökning.

41 §5

Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter
och premiereserv
för försäkringar i riksförsäkringsverket
bestämmas av Konungen.

Riksförsäkringsverkets beslut om
försäkrings- eller tilläggsavgifts belopp
skall, även där beloppet bestämts
provisoriskt, utan hinder av
förd klagan tills vidare lända till
efterrättelse. Vinnes nedsättning i
eller befrielse från avgift, återbetalas
vad för mycket blivit erlagt.

1 Senaste lydelse 1961: 256.

SfU 1971:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Angående debitering och uppbörd av avgifter för försäkringar i riksförsäkringsverket
samt om utbetalning till verket av dylika avgifter be -

stämmer Konungen med riksdagen.

Försäkringsavgifterna skola ingå
till en fond, som förvaltas enligt
grunder vilka bestämmas av
Konungen med riksdagen.

I övrigt skall vad i 3-41 samt
44 §§ är stadgat om obligatorisk
försäkring i tillämpliga delar lända
till efterrättelse beträffande den
frivilliga försäkringen; och skall
därvid vad som sagts om arbetsgivaren
i stället avse försäkringstagaren.

Försäkringsavgifterna skola ingå
till en fond, benämnd yrkesskadeförsäkringsfonden,
som förvaltas
enligt grunder vilka bestämmas av
Konungen med riksdagen.

§8

■Avgift för frivillig försäkring
skall bestämmas till belopp, som
efter försäkringstekniska grunder
prövas erforderligt för täckande
av den risk försäkringen avser
samt förvaltningskostnader.

Grunderna för beräkning av försäkringsavgifter
och premiereserv
för försäkringen fastställas av Konungen.

Försäkringsavgifterna skola ingå
till en fond, benämnd fonden
för frivillig yrkesskadeförsäkring,
som förvaltas enligt grunder vilka
bestämmas av Konungen med
riksdagen.

I övrigt skall vad i 3-37 samt
40, 41 och 44 §§ är stadgat om
obligatorisk försäkring i tillämpliga
delar lända till efterrättelse
beträffande den frivilliga försäkringen;
och skall därvid vad som
sagts om arbetsgivaren i stället avse
försäkringstagaren.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Den äger, utom i avseende
som nämns under 2. här nedan, ej tillämpning i fråga om skada
som inträffat dessförinnan.

2. Vid prövning enligt 39 § skall beaktas att försäkringsavgifterna
skall täcka även kostnader för omreglering, förhöjning och värdesäkring
av ersättningar, som är att hänföra till skada som inträffat före lagens
ikraftträdande, samt förvaltningskostnader avseende sådan skada.

3. Med Konungens medgivande äger riksförsäkringsverket i fall som
avses i 38 § andra stycket i sin äldre lydelse övertaga arbetsgivares

* Senaste lydelse 1967:916.

SfU 1971:17

skyldighet att utge ersättning i anledning av olycksfall eller sjukdom,
om arbetsgivaren begär det.

4. Av Konungen enligt 41 § i sin äldre lydelse fastställda försäkringstekniska
grunder skall, i den mån Konungen ej förordnar annat, alltjämt
tillämpas i förekommande fall.

5. Procentsatsen för uttag av försäkringsavgift för år 1972 samt
förvaltningskostnadsandelen för samma år skall, utan hinder av bestämmelserna
i 39 § tredje stycket, fastställas år 1971. Förslag som sägs
i nämnda lagrum skall framläggas första gången före utgången av år
1972.

SfU 1971:17

2 Förslag till
Lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974 till
yrkesskadeförsäkringen m. in.

Härigenom förordnas, att den i 39 § lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring
nämnda procentsatsen för uttag av försäkringsavgift skall för
åren 1972-1974 vara 0,30 och att av försäkringsavgifterna en tjugondedel
skall anses svara mot förvaltningskostnader.

SfU 1971:17

3 Förslag till

Lag om arbetarskyddsavgift

Härigenom förordnas som följer.

1 § Arbetsgivaravgift som bidrag till arbetarskydd (arbetarskyddsavgift)
erläggs enligt denna lag.

2 § Med arbetsgivare avses i denna lag den, som enligt lagen (1954:
243) om yrkesskadeförsäkring skall erlägga avgift till obligatorisk yrkesskadeförsäkring,
dock ej staten.

3 § Arbetsgivare erlägger årligen arbetarskyddsavgift med belopp
som motsvarar fem hundradels procent av vad arbetsgivaren under året
utgivit som lön i pengar eller naturaförmåner i form av kost eller bostad.

Vid beräkningen av avgiften tages icke hänsyn till arbetstagares lön i
vad den för år räknat överstiger sju och en halv gånger det vid årets
ingång gällande basbeloppet enligt lagen (1962: 381) om allmän försäkring.
Hänsyn tages ej heller till arbetstagare, vars lön under året understigit
trehundra kronor, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses
i 1 § första stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. Vidare
bortses vid denna beräkning från arbetstagare, som icke är obligatoriskt
försäkrad enligt lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring.

4 § Av arbetarskyddsavgiften skall två femtedelar utgöra bidrag till
statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens, yrkesinspektionens
och arbetsmedicinska institutets verksamhet och tre femtedelar bidrag
till kostnader i övrigt för forskning, utbildning och upplysning beträffande
arbetarskydd. Den sistnämnda delen skall föras till en fond, benämnd
arbetarskyddsfonden, som förvaltas enligt grunder som Konungen
fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

SfU 1971:17

4 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1954: 246) om krigsförsäkring för sjömän
m. fl.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1954: 246) om krigsförsäkring
för sjömän m. fl. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

6 §‘

Arbetsgivare är pliktig att till riksförsäkringsverket erlägga det tillägg
till tidigare bestämd försäkringsavgift, som må föranledas av tillämpningen
av denna lag.

Å tillägg till försäkringsavgift,
varom i första stycket sägs, skall
tilläggsavgift enligt 39 § lagen om
yrkesskadeförsäkring icke erläggas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande i fråga om tillägg som avser tid före ikraftträdandet.

1 Senaste lydelse 1967: 917.

SfU 1971:17

5 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1955: 469) angående omreglering av vissa
ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete m. m.

Härigenom förordnas, att 14 § lagen (1955: 469) angående omreglering
av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring
för olycksfall i arbete m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Till bestridande av den kostnad
för varje kalenderår, som föranledes
av bestämmelserna i denna
lag, åligger det annan arbetsgivare
än staten att erlägga proportionellt
tillägg till de avgifter, som jämlikt
38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
skola för året beräknas
för honom.

Angående debitering och uppbörd
av tillägg, som avses i första
stycket, skall tillämpas vad i sådant
hänseende gäller rörande där
omförmälda avgifter.

Föreslagen lydelse
§

Den kostnad för varje kalenderår,
som föranledes av bestämmelserna
i denna lag, skall bestridas
genom den försäkringsavgift,
som jämlikt 38 och 39 §§ lagen
om yrkesskadeförsäkring skall för
året beräknas för arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före
ikraftträdandet.

SfU 1971:17

6 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa ersättningar
i anledning av yrkesskada m. m.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1962: 303) om förhöjning av vissa
ersättningar i anledning av yrkesskada m. m. skall ha nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse

Till bestridande av den kostnad
för varje kalenderår, som föranledes
av bestämmelserna i denna lag,
åligger det annan arbetsgivare än
staten att erlägga proportionellt tilllägg
till de avgifter, som jämlikt 38
och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
skola för året beräknas för
honom.

Angående debitering och uppbörd
av tillägg, som avses i första
stycket, skall tillämpas vad i sådant
hänseende gäller rörande där omförmälda
avgifter.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före
ikraftträdandet.

Föreslagen lydelse
§

Den kostnad för vaije kalenderår,
som föranledes av bestämmelserna
i denna lag, skall bestridas genom
den försäkringsavgift, som
jämlikt 38 och 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
skall för året
beräknas för arbetsgivaren.

SfU 1971:17

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1967: 919) om värdesäkring av yrkesskadelivräntor
m. m.

Härigenom förordnas, att 6 § lagen (1967: 919) om värdesäkring av
yrkesskadelivräntor m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Till bestridande av den kostnad
för varje kalenderår, som föranledes
av denna lag, åligger det annan
arbetsgivare än staten att erlägga
proportionellt tillägg till de
avgifter som för året beräknas för
honom enligt 38 och 39 §§ lagen
om yrkesskadeförsäkring.

Föreslagen lydelse
6 §

Den kostnad för varje kalenderår,
som föranledes av denna lag,
skall bestridas genom den försäkringsavgift,
som jämlikt 38 och
39 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
skall för året beräknas för arbetsgivaren.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser
gäller fortfarande i fråga om proportionellt tillägg som avser tid före
ikraftträdandet.

SfU 1971:17

8 Förslag till
Lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av
vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.

Härigenom förordnas, att 1 och 4 §§ förordningen (1959: 552) angående
uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring,
m. m.1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §2

Angående debitering och uppbörd
av avgifter från arbetsgivare
enligt lagen om allmän försäkring
samt avgift för obligatorisk
försäkring i riksförsäkringsverket
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
jämte tilläggsavgift enligt 39 §
sistnämnda lag och avgiftstillägg
jämlikt 14 § lagen angående omreglering
av vissa ersättningar enligt
lagen den 17 juni 1916 (nr
235) om försäkring för olycksfall
i arbete m. m. ävensom avgifter
enligt förordningen angående
byggnadsforskningsavgift och lagen
om lönegarantiavgift skall gälla
vad nedan stadgas.

Avgift jämte tilläggsavgift för
frivillig försäkring i riksförsäkringsverket
enligt lagen om yrkesskadeförsäkring
uppbäres i den
ordning verket bestämmer.

Angående debitering och uppbörd
av avgifter från arbetsgivare
enligt lagen om allmän försäkring
samt avgift för obligatorisk försäkring
i riksförsäkringsverket enligt
lagen om yrkesskadeförsäkring
ävensom avgifter enligt förordningen
angående byggnadsforskningsavgift,
lagen om lönegarantiavgift
och lagen (1971: 00) om arbetarskyddsavgift
skall gälla vad
nedan stadgas.

Avgift för frivillig försäkring i
riksförsäkringsverket enligt lagen
om yrkesskadeförsäkring uppbäres
i den ordning verket bestämmer.

4 §»

Vid bestämmande av avgiftsunderlag skall utöver vad som framgår
av de i 1 § angivna författningarna samt förordningen angående redares
avgifter i vissa fall enligt lagen om allmän försäkring gälla följande.

Jämväl såvitt gäller avgiftsunderlag
för avgift enligt lagen om
yrkesskadeförsäkring skall, där fråga
ej är om arbetstagare som avses
i 1 § första stycket förord -

1 Förordningen omtryckt 1962: 396. Senaste lydelse av rubriken 1962: 396.

1 Senaste lydelse 1970: 744.

8 Senaste lydelse 1962: 396.

SfU 1971:17

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ningen om sjömansskatt, bortses
från arbetstagare, vars lön hos arbetsgivaren
under året icke uppgått
till trehundra kronor, så ock
från annan naturaförmån än kost
eller bostad.

Värdet av naturaförmån i form av kost eller bostad skall uppskattas
efter regler, som fastställas av riksförsäkringsverket. Vad angår dylika
förmåner åt arbetstagare, som avses i 1 § första stycket förordningen
om sjömansskatt, skall dock värdet beräknas efter de grunder, enligt
vilka motsvarande naturaförmåner till ombordanställt manskap som erlagt
sjömansskatt värderas vid bestämmande av pensionsgrundande inkomst.

Avdrag för kostnader, som arbetstagare haft att av sin lön bestrida i
anställningen, må göras i den mån riksförsäkringsverket så medgiver.
Sådant medgivande må lämnas endast om kostnaderna beräknas uppgå
till minst en tiondel av lönen samt må avse arbetstagare i viss verksamhet
eller, efter framställning av arbetsgivare, viss eller vissa arbetstagare.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Äldre bestämmelser gäller
fortfarande beträffande avgift som avser tid före ikraftträdandet.

Vid debitering enligt 20 § första stycket av arbetsgivares preliminära
avgift för åren 1972 och 1973 skall hänsyn tagas även till de genom
lagen (1971:00) om ändring i lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring
vidtagna förändringarna i avgiftsuttaget för obligatorisk yrkesskadeförsäkring
samt till avgiftsuttaget enligt lagen (1971:00) om arbetarskyddsavgift.

2 Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 17

SfU 1971:17

9 Förslag till

Lag om ändring i reglementet (1961: 265) angående förvaltningen
av riksförsäkringsverkets fonder

Härigenom förordnas i fråga om reglementet (1961:265) angående
förvaltningen av riksförsäkringsverkets fonder,
dels att 11 § skall upphöra att gälla,
dels att 1 och 2 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §

Folkpensioneringsfonden, riksförsäkringsverkets
yrkesskadeförsäkringsfond
samt den fond, som
avses i lagen om frivillig statlig
pensionsförsäkring, skola på sätt
nedan stadgas förvaltas av fondfullmäktige.

Föreslagen lydelse

Folkpensioneringsfonden, yrkesskade
försäkrings fonden, särskilda
yrkesskadefonden, fonden för frivillig
yrkesskadeförsäkring samt
den fond, som avses i 22 kap. lagen
om allmän försäkring, skola
på sätt nedan stadgas förvaltas av
fondfullmäktige.

2 §

Yrkesskadeförsäkringsfondens inkomster utgöras av
avgifter för försäkringar enligt försäkringsavgifter enligt 38 och
lagen om försäkring för olycksfall 39 §§ lagen om yrkesskadeförsäk i

arbete, lagen om krigsförsäkring samt tillägg som föranledas

ring för ombord å fartyg tjänstav tillämpningen av lagen om

görande personer, lagen om yrkeskrigsförsäkring för sjömän m. fl.;

skadeförsäkring samt lagen om
krigsförsäkring för sjömän m. fl.;

återbetalda belopp enligt 12 § andra stycket lagen om försäkring för
olycksfall i arbete och 51 § andra stycket lagen om yrkesskadeförsäkring; bötesmedel

enligt 34 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete;
kapitalbelopp, som inflyta vid inköp i riksförsäkringsverket av livräntor
enligt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd av olycksfall
i arbete eller på grund av verkets övertagande jämlikt 35 § lagen
om försäkring för olycksfall i arbete samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring
av annan åvilande skyldighet att utgiva ersättning i anledning
av olycksfall eller sjukdom; samt
räntor och annan avkastning.

SfU 1971:17

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Yrkesskadeförsäkringsfondens utgifter utgöras av

ersättningar och andra kostnader,
som i anledning av inträffade
skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverket
enligt förenämnda
lagar och enligt lagen om försäkring
för vissa yrkessjukdomar;

ersättningar och andra kostnader,
som i anledning av inträffade
skadefall skola utbetalas av riksförsäkringsverket
på grund av obligatorisk
försäkring enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbete,
lagen om försäkring för vissa yrkessjukdomar,
lagen om krigsförsäkring
för ombord å fartyg tjänstgörande
personer, lagen om yrkesskadeförsäkring
och lagen om
krigsförsäkring för sjömän m. fl.,
ävensom kostnader för omreglering,
förhöjning och värdesäkring
av ersättningar enligt dessa lagar;
ersättningar, som skola utbetalas av riksförsäkringsverket på grund
av övertagande jämlikt 10 § lagen angående ersättning för skada till följd
av olycksfall i arbete, 35 § lagen om försäkring för olycksfall i arbete
samt 54 och 55 §§ lagen om yrkesskadeförsäkring av annan åvilande
ersättningsskyldighet;

belopp, som av riksförsäkringsverket
eller eljest återbetalas på
grund av att för mycket influtit till
verket i avgifter för försäkringar
enligt de i första stycket omförmälda
lagarna; samt

belopp, som utbetalas till följd
av vad nedan i 3 eller 11 % stadgas.

belopp, som av riksförsäkringsverket
eller eljest återbetalas på
grund av att för mycket influtit till
verket i försäkringsavgift eller tilllägg
som i första stycket sägs;

belopp, som skola utbetalas för
bestridande av förvaltningskostnader
enligt 39 § andra stycket lagen
om yrkesskadeförsäkring; samt
belopp, som utbetalas till följd
av vad nedan i 3 § stadgas.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Dock får överföring av
tillgångar från yrkesskadeförsäkringsfonden till särskilda yrkesskadefonden
och fonden för frivillig yrkesskadeförsäkring ske vid senare tidpunkt
som Konungen bestämmer.

SfU 1971:17

Motionsyrkandena

1) I motionen 1971: 357 av herr Henningsson m. fl. anförs att skyddsombudens
auktoritet måste förstärkas. En väg att nå detta mål skulle
vara att yrkesinspektionen och arbetarskyddsstyrelsen gemensamt gavs
möjligheter att anordna kurser i arbetarskydd till vilka de fackliga
skyddsombuden kallades. Under åberopande av det anförda föreslås
»att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om beaktande av de i motionen framförda synpunkterna beträffande
skyddsombudens utbildning».

2) I motionen 1971: 750 av herr Hermansson m. fl. föreslås, såvitt nu
är i fråga, att riksdagen måtte uttala »att den i statsverkspropositionen
aviserade arbetarskyddsfonden utformas till en arbetsmiljöfond - enligt
i motionen angivna riktlinjer - med uppgift att utge anslag för att inrätta
och stödja ett fackligt institut i arbctsmiljöfrågor».

3) I motionen 1971: 796 av herr Åkerlind m. fl. hemställs »att riksdagen
vid behandlingen av punkt L i statsverkspropositionens bilaga 7 i
avvaktan på den av Kungl. Maj:t aviserade propositionen om inrättande
av en arbetarskyddsfond måtte besluta reservera 25 miljoner kronor i
enlighet med vad i motionen anförts».

4) I motionen 1971: 1226 av herr Engström m. fl. föreslås

»1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 22 måtte
besluta

a. att med bifall till syftet i propositionen 1971: 22 om inrättandet
av en arbetarskyddsfond besluta dels att denna benämnes arbetsmiljöfond
samt att i propositionen föreslagen avgift skall benämnas arbetsmiljöavgift,
dels att huvudman för fonden skall vara arbetarskyddsstyrelsen,
som äger att enligt i motionen anförda riktlinjer avseende sammansättning
tillsätta styrelse för fonden, dels att avgiftens storlek fastställes
till en tiondels procent enligt i 3 § Förslag till Lag om arbetarskyddsavgift
angivna regler;

b. att fem hundradels procent av avgiften avsättes till ett i motion
1971: 750 föreslaget fackligt institut i arbetsmiljöfrågor; samt

2. att vederbörande utskott utarbetar på grund härav erforderliga
förslag till lagtext».

5) I motionen 1971: 1227 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl.
hemställs »att riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition
nr 22 beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om parlamentarisk
utredning för att utarbeta och framlägga förslag till stimulansåtgärder
för företag för att möjliggöra en kraftfull satsning på en förbättring av
arbetsmiljön och ett omsättande i praktiken av de forskningsresultat
som kan förväntas genom inrättandet av arbetarskyddsfonden».

SfU 1971:17

6) I motionen 1971: 1228 av herr Ringaby m. fl. hemställs »att riksdagen
måtte

I. hos Kungl. Maj:t hemställa

a) att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådana åtgärder att beteckningen
'arbetarskydd’ utbytes mot 'arbetstagarskydd’ eller annan lämplig beteckning,

b) att Kungl. Maj:t måtte tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppgift att utreda frågan om ett successivt infogande av yrkesskadeförsäkringen
i den allmänna försäkringen;

II. antaga det vid propositionen 1971: 22 fogade

a) förslaget till lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,
med den ändringen att 38 § tredje stycket i förslaget erhåller
följande lydelse:

'Vid beräkningen basbeloppet. Hänsyn skall ej heller tagas till

arbetstagare, vars lön under året understigit 10 % av det ovan angivna
basbeloppet, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första
stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt.’

b) förslaget till lag om arbetarskyddsavgift, med den ändringen att
3 § andra stycket erhåller följande lydelse:

'Vid beräkningen allmän försäkring. Hänsyn tages ej heller till

arbetstagare, vars lön under året understigit 10 % av det ovan angivna
basbeloppet, såvida fråga ej är om arbetstagare som avses i 1 § första

stycket förordningen (1958: 295) om sjömansskatt. Vidare bortses

yrkesskadeförsäkring.’

III. ge Kungl. Maj:t till känna vad i övrigt i motionen anförts».

Yrkandet under I. b) behandlar utskottet i sitt betänkande 1971: 18.

Yrkandet under III. gäller sammansättningen av arbetarskyddsfondens
styrelse. Enligt motionärerna bör styrelsen bli större än vad som föreslås
i propositionen och omfatta representanter jämväl för tjänstemän
och för skogs- och jordbruket. Det bör också prövas om fondstyrelsen
kan integreras med styrelsen för arbetsmedicinska institutet. Yrkandet
under III. bör också ses mot bakgrund av följande uttalanden i motionsmotiveringen: Medlen

i den föreslagna fonden föreslås bli fördelade på forskning,
utbädning och upplysning. Då det föreligger olika behov av förebyggande
insatser alltefter arbetsplatsernas karaktär, borde det vara rimligt
att de mest utsatta branscherna inledningsvis ägnas ett speciellt intresse.
En del av medlen skulle t. ex. med fördel kunna användas till förebyggande
insatser inom stenindustrin. Dessa åtgärder bör ingalunda inskränka
sig till forskning, utbildning och upplysning - eftersom man
sannolikt redan i viss mån tillgodosett de behoven - utan också omfatta
stöd till direkta skyddsinsatser.

En värdefull insats för arbetsmiljön skulle sannolikt en »modellfabrik»
kunna utgöra. En sådan skulle kunna tjäna som experimentverkstad
för arbetsmiljö på bred basis och förses med flexibel utrustning

SfU 1971:17

alltefter de nya rönen på arbetslokalernas och den maskinella utrustningens
områden. Såväl arbetsmedicinska institutet som arbetarskyddsverket
skulle här kunna bedriva försöksverksamhet samt utbildning och
forskning. En sådan inrättning skulle kunna vara referensplats inom
arbetsmiljöområdet - även då det gäller de internationella kontakterna.
De i propositionen 1971: 22 på s. 35 uttryckta syftena, att »forskningen
bör vara praktiskt inriktad och omfatta även uppföljande av forskningsresultat
i industrin och andra delar av näringslivet, särskilt så att resultat
som utarbetats i laboratorier prövas i praktisk verksamhet och eventuellt
modifieras för praktisk tillämpning», skulle därigenom kunna uppnås
under betryggande former.

En sådan »modellfabrik» som här berörts skulle kunna finansieras
dels av statliga medel, dels av arbetarskyddsfondsmedel och dels av
medel från arbetsmarknadsorganisationerna. Den inbördes fördelningen
borde då vara sådan att staten får huvudansvaret.

Utskottet

I propositionen föreslås nya regler om yrkesskadeförsäkringens finansiering
samt införande av en arbetsgivaravgift för arbetarskyddsändamål.

Yrkesskadeförsäkringens finansiering

De föreslagna reglerna innebär att den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen,
som hittills finansierats enligt traditionell kapitaltäckningsmetod,
i fortsättningen skall finansieras enligt fördelningsmetod. Försäkringsavgifterna
för ett visst år skall alltså - i likhet med vad som redan
gäller för finansieringen av den allmänna tilläggspensioneringen - i princip
förslå till årets löpande utgifter för försäkringen och fördelas mellan
de arbetsgivare som är verksamma under året. Det nuvarande differentierade
premiesystemet, enligt vilket avgifterna gjorts beroende av näringsgren
och de särskilda förhållanden i det enskilda fallet under vilka
arbetet bedrivs, ersätts av ett enhetligt premiesystem där avgifterna utgår
för alla arbetsgivare efter samma procentsats på avgiftsunderlaget,
som utgörs av arbetsgivarens kostnad för löner o. d. Procentsatsen föreslås
utgöra 0,30 under åren 1972-1974, varav en tjugondedel skall anses
svara mot riksförsäkringsverkets och försäkringsrådets förvaltningskostnader
såvitt avser obligatorisk försäkring av annan arbetstagare än
sådan som är i statens tjänst. Avsikten är att beslutet om procentsatsen
som regel skall avse en period av fem år och att således omprövning
skall ske med jämna mellanrum.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot propositionen i
förevarande del och tillstyrker bifall till den föreslagna omläggningen
av yrkesskadeförsäkringens finansiering.

Arbetsgivaravgift för arbetarskyddet

Den föreslagna arbetsgivaravgiften för arbetarskyddsändamål är avsedd
att tillgodose behov av utökad forskning och utbildning samt förbättrad
information i arbetsmiljöfrågor. Syftet med reformen är att mot -

SfU 1971:17

verka uppkomsten av yrkesskador och annan av arbetsmiljön betingad
ohälsa samt att få till stånd en förbättrad arbetsmiljö genom vilken arbetstagarnas
hälsa, säkerhet, arbetsanpassning och arbetstillfredsställelse
kommer att främjas. Arbetsgivaravgiften föreslås även täcka en del av
kostnaderna för arbetarskyddsverkets och arbetsmedicinska institutets
verksamhet. Det totala avgiftsuttaget föreslås uppgå till 0,05 % av samma
avgiftsunderlag som ligger till grund för beräkning av yrkesskadeförsäkringsavgiften.
Av avgiften skall tre femtedelar utgöra bidrag till kostnader
för forskning, utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd
och två femtedelar bidrag till statsverkets kostnader för arbetarskyddsstyrelsens,
yrkesinspektionens och arbetsmedicinska institutets verksamhet.

I motionen 1971: 796 riktas kritik mot förslaget att de förstärkta resurserna
till arbetarskyddet skall finansieras genom arbetsgivaravgifter.
Eftersom sådana avgifter minskar utrymmet för löneökningar och ett
bättre arbetarskydd är ett intresse för alla och inte bara för arbetsgivare
och anställda, anser motionärerna det rimligt att kostnaderna för ett utökat
arbetarskydd betalas över statsbudgeten. Yrkandet i motionen ansluter
till dessa synpunkter.

De kostnader som föranleds av strävan att göra arbetsmiljön så riskfri
som möjligt och förebygga olika former av ohälsa i arbetet är såsom
framhålles i propositionen närmast att betrakta som ett slags produktionskostnader.
Det är därför enligt utskottets mening rimligt att det
samlade arbetsgivarkollektivet bidrar till ökade insatser på arbetarskyddets
område. Utskottet tillstyrker - med avstyrkande av motionen
1971: 796 - att en särskild arbetsgivaravgift tas ut i syfte att förstärka
insatserna för arbetarskyddet.

De medel som flyter in genom arbetarskyddsavgiften och som inte
avses att utgöra bidrag till kostnaderna för arbetarskyddsverkets och
arbetsmedicinska institutets verksamhet skall enligt förslaget förås över
till en nybildad särskild arbetarskyddsfond. Denna kommer att tillföras
drygt 20 milj. kr. om året. Från fonden skall anvisas medel för forskning,
utbildning och upplysning beträffande arbetarskydd. Vissa riktlinjer
för medelstilldelningen redovisas i propositionen.

Sålunda anges att forskningen bör vara praktiskt inriktad och omfatta
även uppföljande av forskningsresultat i industrin och andra delar av näringslivet,
särskilt så att resultat som utarbetats i laboratorier prövas i
praktisk verksamhet och eventuellt modifieras för praktisk tillämpning.
Forskningen bör vidare vara inriktad på uppgifter, som kräver snabba
och kraftiga insatser, samt på stora och långsiktiga projekt. Genom dessa
anvisningar - till vilka utskottet är berett att ansluta sig - öppnar man
bl. a. möjligheter såsom föreslås i motionen 1971: 1228 att inrätta en
experimentverkstad för arbetsmiljö på bred basis. Det får ankomma på
den föreslagna fondstyrelsen att närmare pröva om viss forskning lämp -

SfU 1971:17

ligen bör bedrivas i denna form. Med det anförda får motionen anses
besvarad i denna del.

I fråga om utbildningen uttalas att medel bör kunna ställas till förfogande
för kompletterande fortbildning av olika yrkeskategorier inom
företagshälsovården och arbetarskyddet i övrigt. Särskilt viktig anses
utbildningen av skyddsombud vara. Här krävs, framhålls det i propositionen,
stora insatser för att få till stånd en så bred utbildningsbas som
möjligt när det gäller såväl grundutbildning som kontinuerlig vidareutbildning.
För egen del vill utskottet stryka under vikten av utbildning på
arbetarskyddsområdet. Den förändrade risksituation som mekanisering
och strukturförändring fört med sig i förening med ökad arbetstakt,
ökat skiftarbete och nya former för arbetstidsförläggning har förstärkt
behovet härav. Inte minst är det som påpekas i motionen 1971: 357 angeläget
att skyddsombuden erbjudes kurser i arbetarskydd, ökade kunskaper
skulle förstärka ombudens ställning på arbetsplatserna och ge
dem bättre möjligheter att i enlighet med arbetarskyddslagen verka för
sundhet och säkerhet i arbetet. Utskottet noterar därför med särskild
tillfredsställelse att departementschefen så klart framhållit att arbetarskyddsfondens
medel skall utnyttjas för en ordentlig satsning på utbildning
av skyddsombud. Härigenom kommer de önskemål som redovisats
i motionen 1971: 357 att bli tillgodosedda. Någon åtgärd från riksdagens
sida i anledning av denna motion är därför inte påkallad.

Upplysning föreslås ske dels i form av en brett upplagd information
om arbetarskydd med anlitande av olika massmedier dels i form av
periodvis återkommande arbetarskyddskampanjer. En ytterligare upprustning
av den av Föreningen för arbetarskydd utgivna tidskriften Arbetsmiljö
kan också stödjas genom medel från fonden. Utskottet har
inte något att erinra mot propositionen i denna del.

I några motioner föreslås att arbetarskyddsfonden skall kunna tas i
anspråk för ytterligare former av insatser på arbetsmiljöområdet. Det
anförs i motionen 1971: 1228 att behovet av förebyggande åtgärder
varierar efter arbetsplatsernas karaktär och att det är rimligt att de
mest utsatta branscherna, bl. a. stenindustrin, ägnas särskilt intresse. I
dessa fall bör enligt motionärerna åtgärderna inte inskränka sig till
forskning, utbildning och upplysning utan också omfatta direkta skyddsinsatser.

Utskottet utgår från att de medel som utdelas från arbetarskyddsfonden,
i den mån de inte utnyttjas för projekt som omfattar hela arbetslivet
eller större delar av detta, kommer att satsas på branscher med
särskilda behov av förstärkta arbetarskyddsåtgärder. Det får ankomma
på fondstyrelsen att närmare överväga prioriteringen mellan olika aktiviteter
inom arbetarskyddet Enligt utskottets mening bör riksdagen inte
föregripa styrelsens behandling i detta avseende med något uttalande.
Motionen 1971: 1228 avstyrkes därför i denna del. Inte heller anser ut -

SfU 1971:17

skottet sig kunna tillstyrka förslaget att arbetarskyddsavgift^ skall kunna
användas till direkta skyddsinsatser på enskilda arbetsplatser. Kostnaderna
för sådana bör enligt arbetarskyddslagens principer i första
hand ankomma på den enskilde arbetsgivaren.

I anslutning till det sist anförda vill utskottet betona betydelsen av att
arbetsgivarna själva aktivt verkar för en förbättrad arbetsmiljö. Vid
sidan om de betydande samhälleliga satsningar som under senare tid
gjorts i syfte att begränsa hälsoriskerna i arbetslivet, bl. a. genom förstärkning
av de statliga arbetarskyddsorganens resurser, måste arbetsgivarna
själva förutom genom den föreslagna arbetsgivaravgiften aktivera
sina insatser på arbetsmiljöområdet. I motionen 1971: 1227 föreslås
att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppdrag att lägga fram
förslag om lämpliga stimulansåtgärder för att förmå företag att satsa på
förbättring av arbetsmiljön och i praktiken omsätta de forskningsresultat
som arbetarskyddsfonden kommer att initiera. Utskottet kan med hänvisning
till vad ovan anförts i huvudsak instämma i motionens syfte. Den
förra året tillkallade arbetsmiljöutredningen med uppdrag att företa en
allmän översyn av arbetarskyddslagstiftningen torde under sitt arbete
knappast undgå att komma in på frågor av den typ som berörs i motionen.
Tillkallandet av ytterligare en utredning på detta område synes därför
inte vara erforderligt. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen.

I motionen 1971: 750 föreslås att arbetarskyddsfonden skall anslå medel
för att inrätta och stödja ett institut i arbetsmiljöfrågor i fackföreningsrörelsens
regi. Institutet föreslås få tre huvuduppgifter: att bedriva
forskning på arbetsmiljöområdet, att organisera och leda utbildning av
skyddsombud och att utbilda fackliga skyddsinspektörer med uppgift
bl. a. att biträda skyddsombuden i deras arbete. I motionen 1971: 1226
föreslås i konsekvens härmed att arbetsgivaravgiften dubbleras och
bestäms till 0,10 % av avgiftsunderlaget samt att hälften av avgiften
skall avsättas för att finansiera det fackliga institutet.

De huvuduppgifter som motionärerna föreslår för det fackliga institutet
sammanfaller i väsentliga delar med de uppgifter som åvilar det
arbetsmedicinska institutet, i vars styrelse bl. a. ingår företrädare för
arbetsmarknadsparternas organisationer. Inrättandet av ett fackligt institut
vid sidan av det arbetsmedicinska institutet, båda finansierade genom
arbetarskyddsavgiften och med i stort sett samma arbetsuppgifter,
skulle innebära att tillgängliga resurser såväl ekonomiska som personella
skulle splittras på ett orationellt sätt. Enligt utskottets mening är det
inte heller lämpligt att riksdagen fattar beslut som innebär att den fackliga
rörelsen åläggs att starta och driva ett institut i arbetsmiljöfrågor.
Det torde få bli fackföreningsrörelsens egen sak att fatta beslut härom.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet berörda motioner i
förevarande delar.

I två motioner aktualiseras ett terminologiskt spörsmål i anslutning

SfU 1971:17

till propositionens förslag att arbetsgivaravgiften skall benämnas arbetarskyddsavgift
och fonden skall benämnas arbetarskyddsfonden. I motionen
1971: 1226 föreslås benämningarna arbetsmiljöavgift och arbetsmiljöfond.
I motionen 1971: 1228 förordas att ordledet »arbetarskydds-»
byts ut mot »arbetstagarskydds-» eller annan lämplig beteckning.

Beteckningen arbetarskydd har gammal hävd i lagstiftningen. Den får
anses ha givit ett adekvat uttryck för lagstiftningens ursprungliga inriktning
på att förebygga rena yrkesskador. Allteftersom området för arbetarskyddet
vidgats till att omfatta en mer total syn på samband mellan
olika faktorer i arbetsmiljön och deras hälsofarliga konsekvenser och arbetstagarens
hela hälsosituation därigenom kommit i centrum, kan med
visst fog anföras att beteckningen arbetarskydd är alltför snäv. Utskottet
förutsätter att arbetsmiljöutredningen under sitt arbete kommer att
beakta detta förhållande i samband med terminologiska ställningstaganden.
I avvaktan på utredningens förslag till ny lagstiftning på området
bör beteckningarna arbetarskyddsavgift och arbetarskyddsfond - i likhet
med beteckningarna arbetarskyddslag och arbetarskyddsstyrelsen - kunna
godtagas. Utskottet avstyrker således motionerna i förevarande delar.

Arbetarskyddsfonden skall enligt propositionen förvaltas av en särskilt
inrättad styrelse, som skall ha att bestämma om medlens användning
och fördelning. Någon forsknings-, utbildnings eller upplysningsverksamhet
är det inte tänkt att styrelsen skall bedriva i egen regi. Den
skall endast anvisa medel för olika projekt. Beträffande styrelsens sammansättning
föreslås i propositionen att det får ankomma på Kungl.
Maj:t att närmare besluta härom.

Enligt motionen 1971: 1226 talar starka skäl för att arbetarskyddsstyrelsen
görs till huvudman för fonden med uppdrag bl. a. att utse fondstyrelse,
i vilken ett dominerande löntagarinflytande bör säkerställas. Enligt
motionen 1971: 1228 bör fondstyrelsen få en allsidig sammansättning.
Inte endast representanter för LO och SAF bör ingå utan även
representanter för tjänstemännen genom TCO, SACO och SR samt företrädare
för skogs- och jordbruket. I samma motion ifrågasätts också om
inte fondstyrelsen i hög grad skulle kunna integreras med styrelsen för
arbetsmedicinska institutet.

I propositionen uttalar föredragande departementschefen att han övervägt
olika tänkbara lösningar beträffande fondmedlens förvaltning,
främst möjligheten att låta arbetarskyddsstyrelsen handha förvaltningen,
men att han av olika skäl stannat för en särskilt tillkallad fondstyrelse.
Enligt utskottets mening bör i avvaktan på den översyn av organisatoriska
frågor på arbetarskyddsområdet, som arbetsmiljöutredningen enligt
sina direktiv och tilläggsdirektiv har att verkställa, departementschefens
förslag kunna godtagas. Utskottet avstyrker därför motionen
1971: 1226 i denna del.

Utskottet förutsätter emellertid att fondstyrelsen får en tämligen bred

SfU 1971:17

sammansättning och att därvid inte endast LO och SAF utan även andra
arbetsmarknadsparter blir representerade. Det är också av vikt att styrelsen
vid behov kan anlita särskilda experter och sakkunniga. Vad utskottet
anfört om fondstyrelsens sammansättning bör bringas till Kungl.
Maj:ts kännedom. I övrigt bör motionen 1971: 1228 i förevarande del
inte föranleda någon särskild åtgärd.

De framlagda författningsförslagen föranleder kommentarer från utskottets
sida utöver vad som följer av det föregående endast i följande
avseende.

Enligt 38 § förslaget till lag om ändring i lagen om yrkesskadeförsäkring
och 3 § förslaget till lag om arbetarskyddsavgift utgörs avgiftsunderlaget
av arbetsgivarens under året utgivna avlöningssumma. Hänsyn
tas inte till arbetstagares lön i vad den överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet och inte heller till arbetstagare vars lön under året understigit
300 kronor. I motionen 1971: 1228 yrkas att beloppet 300 kronor
skall byta ut mot 10 % av basbeloppet. Som skäl åberopas att fasta beloppsgränscr
påverkas av förändringar i penningvärdet.

De angivna reglerna om avgiftsunderlaget ansluter till liknande regler
i lagen om allmän försäkring för uttag av arbetsgivaravgift till sjukförsäkringen
och försäkringen för tilläggspension. Vid olika tillfällen har
riksdagen haft att behandla motionsyrkanden som gällt en höjning av
300-kronorsgränsen. Ar 1968 uttalade riksdagen att en justering av
beloppsgränsen med hänsyn bl. a. till förändringar i penningvärdet borde
övervägas och hemställde att Kungl. Maj:t tog upp frågan i lämpligt
sammanhang. Kungl. Maj:t har därefter uppdragit åt riksförsäkringsverket
att verkställa en översyn av olika fasta beloppsgränser i pensionssystemet.
I anledning av motionsyrkandet vill utskottet framhålla att det
för samordning av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter är av
vikt att samma regler gäller över hela avgiftsfältet. Så länge 300-kronorsgränsen
är kvar i lagen om allmän försäkring får följaktligen lagstiftningen
om yrkesskadeförsäkring och arbetarskyddsavgift innehålla samma
beloppsgräns. Utskottet förutsätter emellertid att riksförsäkringsverket
under sitt fortsatta utredningsarbete beaktar inte endast de beloppsgränser
som riksdagen aktualiserade 1968 utan även de gränser som föreskrivs
i nu föreliggande lagstiftning. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motionen 1971: 1228 i förevarande del.

Utöver vad ovan anförts har de i propositionen framlagda förslagen
inte givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Med hänvisning till det anförda får utskottet hemställa

A. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1228 i motsvarande
del antager 38 § i det vid propositionen 1971: 22 fogade förslaget
till lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring; -

SfU 1971:17

B. att riksdagen antager förslaget till lag om ändring i lagen (1954:
243) om yrkesskadeförsäkring i övriga delar samt förslaget till
lag om procentsatsen för uttag av avgift under åren 1972-1974
till yrkesskadeförsäkringen m. m.;

C. att riksdagen med avslag på motionerna 1971: 1226 och 1971:
1228 i motsvarande delar godtager benämningarna arbetarskyddsavgift
och arbetarskyddsfond;

D. att riksdagen med avslag på motionen 1971:750 och 1971:
1226 i motsvarande delar antager 3 § första stycket och 4 §
förslaget till lag om arbetarskyddsavgift;

E. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1228 i motsvarande
del antager 3 § andra stycket förslaget till lag om arbetarskyddsavgift; F.

att riksdagen antager förslaget till lag om arbetarskyddsavgift
i övriga delar samt övriga vid propositionen fogade författningsförslag; G.

att motionen 1971: 1226, såvitt avser huvudmannaskapet för
arbetarskyddsfonden, inte föranleder någon riksdagens åtgärd;

H. att riksdagen med anledning av motionen 1971: 1228 i motsvarande
del ger Kungl. Maj:t som sin mening till känna vad
utskottet anfört om sammansättningen av arbetarskyddsfondens
styrelse;

I. att motionen 1971: 1228, såvitt avser arbetarskyddsfondens ianspråktagande
för ytterligare insatser på arbetsmiljöområdet, inte
föranleder någon riksdagens åtgärd;

J. att följande motioner, nämligen

1) motionen 1971: 357,

2) motionen 1971: 796,

3) motionen 1971: 1227, samt

4) motionen 1971: 1228 i övriga nu behandlade delar
inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 15 april 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar

TORSTEN FREDRIKSSON

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Lundberg (s), Jonsson i Mora (fp),
Ringaby (m), Magnusson i Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), fru
Håvik (s), herrar Björck i Nässjö (m), Nordberg (s), Marcusson (s),
Andersson i Nybro (c), fröken Bergström (fp), herrar Signell (s), Björk
i Gävle (c)* och Olsson i Stockholm (vpk).

*Ej närvarande vid betänkandets justering.

SfU 1971:17

Reservationer

1) vid utskottets hemställan under D. (inrättandet och finansierandet
av ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor) av herr Olsson i Stockholm
(vpk) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
orden »De huvuduppgifter» och slutar med orden »förevarande delar»
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Försämringen av arbetsmiljön och den snabba fysiska och psykiska
förslitningen av arbetskraften beror till väsentlig del på att de anställda
saknar maktbefogenheter och egna resurser. Forskning och utbildning
är i hög grad präglade av arbetsgivarnas kortsiktiga lönsamhetstänkande.
Fackföreningsrörelsen har i hög grad hämmats i sitt arbete i arbetsmiljöfrågor
på grund av bristande vetenskapliga och tekniska resurser.
Den självklara utgångspunkten för hur arbetsmiljöproblemen skall angripas
måste vara att alla åtgärder måste underordnas principen att
lönearbetamas krav på en god arbetsmiljö måste ställas före kapitalägarnas
krav på vinstmaximering. Det i motionen 1971: 750 ställda förslaget
att ur arbetsmiljöfonden ge anslag för inrättande av ett fackligt
institut i arbetsmiljöfrågor finner utskottet vara riktigt för att ge hela
utvecklingen en ny inriktning. De huvuduppgifter som ställs för ett
sådant institut finner utskottet vara ägnade att väsentligt stärka de anställdas
inflytande över arbetsmiljön. Regler och instruktioner för institutets
verksamhet bör givetvis ankomma på den fackliga rörelsen att
själv utforma, så som framhålles i motionen 1971: 1226. Finansieringen
av institutet bör ske genom att avgiftsuttaget till arbetsmiljöfonden fastställes
till 0,10 procent av avgiftsunderlaget och att hälften av avgiften
anvisas till det fackliga institutet. Utskottet finner det med hänsyn till
det anförda angeläget att tillstyrka bifall till de i motionerna 1971: 750
och 1971: 1226 ställda förslagen att ur arbetsmiljöfonden utge anslag
för att inrätta och stödja ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor. Bifall
till motionerna i dessa delar medför behov av ändringar i propositionens
förslag till lydelse av 3 § första stycket och 4 § lagen om arbetarskyddsavgift.
Förslag härom bör föreläggas riksdagen under höstsessionen
innevarande år i sådan tid att ändringarna kan beslutas före lagens
ikraftträdande den 1 januari 1972. I avvaktan härpå bör lagförslaget
i nämnda delar tills vidare kunna antagas i nu föreslagen lydelse.»

dels ock att utskottet under D. bort hemställa,

»D. att riksdagen med bifall till motionen 1971:750, såvitt densamma
behandlats av utskottet, och med anledning av motionen
1971: 1226 i motsvarande del

1. beslutar att ur arbetarskyddsfonden skall utges medel för att
inrätta och stödja ett fackligt institut i arbetsmiljöfrågor, att

SfU 1971:17

arbetarskyddsavgiften på grund härav skall utgöra tio hundradels
procent av avgiftsunderlaget och att hälften av avgiften skall
avsättas till det fackliga institutet; samt

2. hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till höstriksdagen innevarande
år om de under 1. i förhållande till propositionsförslaget
föranledda ändringarna av 3 § första stycket och 4 § förslaget
till lag om arbetarskyddsavgift ävensom i avvaktan härpå antager
lagförslaget i nämnda delar;»

2) vid utskottets hemställan under G. (huvudmannaskapet för arbetarskyddsfonden)
av herr Olsson i Stockholm (vpk) som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med
orden »I propositionen» och slutar med orden »denna del» bort ersättas
med text av följande lydelse:

»Enligt utskottets uppfattning bör arbetarskyddsstyrelsen med förstärkt
löntagarrepresentation utvecklas till en samordnande instans, som styr
utvecklingen mot en bättre arbetsmiljö. Det faller sig då naturligt att
arbetarskyddsstyrelsen även är huvudman för den föreslagna fonden.
Flera remissinstanser har också uttalat sig för en sådan lösning.
Utskottet finner det angeläget tillstyrka bifall till motionen 1971: 1226
i denna del. Det får som framhålles i motionen ankomma på arbetarskyddsstyrelsen
att utse fondstyrelse med beaktande av att en dominerande
löntagarrepresentation säkerställes.»

dels ock att utskottet under G. bort hemställa

»G. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1226 i motsvarande
del beslutar att arbetarskyddsstyrelsen skall vara huvudman
för arbetarskyddsfonden med uppgift att efter de riktlinjer som
utskottet angivit tillsätta styrelse för fonden;»

3) vid utskottets hemställan under I. (utvidgade riktlinjer för fondmedlens
användande) av herrar Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m)
som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med
orden »Utskottet utgår» och slutar med orden »enskilde arbetsgivaren»
bort ersättas med text av följande lydelse:

»Utskottet delar motionärernas uppfattning och anser att de medel
som utdelas från arbetarskyddsfonden, i den mån de inte utnyttjas för
projekt som omfattar hela arbetslivet eller större delar av detta, bör
komma att satsas på branscher med särskilda behov av förstärkta ar -

SfU 1971:17

betarskyddsåtgärder. Det får ankomma på fondstyrelsen att närmare
överväga prioriteringen mellan olika aktiviteter inom arbetarskyddet.
Vidare anser utskottet i likhet med motionärerna att fondmedlen i dessa
fall skall kunna användas till direkta skyddsinsatser på enskilda arbetsplatser.
Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.»

dels ock att utskottet under I. bort hemställa

»I. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1228 i motsvarande
del som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört om arbetarskyddsfondens ianspråktagande för ytterligare
insatser på arbetsmiljöområdet;»

Särskilt yttrande

i anslutning till utskottets hemställan under A. och E. (höjning av
300-kronorsgränsen vid beräkning av avgiftsunderlaget) av herrar
Ringaby (m) och Björck i Nässjö (m) som anfört:

»I propositionen 1971: 22 föreslås att vid beräkning av avgift till
yrkesskadeförsäkringen och till arbetarskyddet hänsyn ej skall tagas till
arbetstagare, vars lön understiger 300 kr., såvida det inte är fråga om
sådan arbetstagare som avses i 1 § första stycket förordningen (1958:
295) om sjömansskatt. Då penningvärdeförsämringen medför att avgiftsskyldigheten
utökas om beloppet för den nedre gränsen fixeras i
totala termer, vore det lämpligare med en indexanknuten regel. Beloppet
300 kr. måste därtill redan nu anses väl lågt. Som framgår av utskottets
betänkande finns det anledning för riksförsäkringsverket att ta
upp frågan om en ändring av denna beloppsgräns och föreslå samma
ändringar av den som av motsvarande, lika lågt satta gräns i lagen om
allmän försäkring. Vi anser att det vore värdefullt, som föreslås i motionen
1971: 1228, om man då prövade huruvida inte en procentsats
relaterad till det för varje avgiftsår ingående basbeloppet - företrädesvis
10 % - vore den bästa lösningen. Dels skulle beloppet därigenom
värdesäkras, dels skulle man i fortsättningen slippa onödigt administrativt
besvär med sådana bagatellbelopp, som orsakas av högst tillfälliga
arbetsinsatser.»

ESSELTE TRYCK. STHLM 71 71*117