Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 16 år 1971

SfU 1971:16

Nr 16

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner rörande
tandvårdsförsäkring för diabetiker, m. m.

Socialförsäkringsutskottet har i ett sammanhang behandlat följande
två motioner, nämligen

1) motionen 1971:127 av herr Hamrin m. fl., såvitt avser den del vari
motionärerna — med hänvisning till motivering i motionen 1971:133 —
hemställt ”att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t hemställa att
de handikappades speciella problem tas i beaktande vid utformningen av
en tandvårdsförsäkring”;

2) motionen 1971:347 av fröken Pehrsson m. fl., i vilken hemställts
”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar att förslag om
tandvårdsförsäkring för diabetiker bör framläggas med förtur.”

Tandvårdsförmåner inom socialförsäkringen

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om allmän försäkring utgår i vissa fall ersättning för
utgifter för tandläkarvård. Det gäller dels viss behandling, som föranletts
av sjukdom och meddelats av tandläkare vid centraltandpoliklinik,
tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus, dels ock behandling som
meddelats blivande eller nyblivna mödrar. Vad som är ersättningsgill
behandling anges i en särskild, av Kungl. Maj:t fastställd förteckning. För
annan än blivande eller nyblivna mödrar är det i huvudsak fråga endast
om specialistbehandling. Ersättning utgår med 3/4 av utgifterna eller, om
dessa överstigit ett visst taxebelopp, med 3/4 av sistnämnda belopp.

Enligt lagen om yrkesskadeförsäkring kan ersättning utgå för
tandläkarvård, som föranletts av yrkesskada.

Historik

Rätt till ersättning inom sjukförsäkringen i vissa fall för utgifter för
tandläkarvård infördes år 1952. Rätten begränsades till behandling av
svårare former av sjukdom i tänder, munhåla och käkar. Som
förutsättning uppställdes vidare att vården meddelats vid centraltandpoliklinik,
tandläkarhögskola eller allmänt sjukhus. Främst var det
folktandvårdens utbyggnadsproblem och kostnadshänsyn som motiverade
begränsningarna. Vid flera tillfällen därefter gjordes i riksdagen
framstötar om utvidgning av ersättningsmöjligheterna, dock utan åsyftat
resultat. På grundval av förslag av den s. k. socialpolitiska kommittén

Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 16

SfU 1971:16

2

genomfördes emellertid år 1962 tandvårdsförsäkring inom moderskapsförsäkringen.
I förslaget uttalades att man genom en tandvårdsförsäkring
för mödrar hade möjlighet att på ett begränsat område vinna erfarenheter
som skulle komma en allmän tandvårdsförsäkring till godo.

Motionerna

I motionen 1971:133, vartill hänvisas i motionen 1971:127, framhålls
inledningsvis att en lämplig definition av handikappade är ”människor
med särskilda behov”. En sådan definition omfattar enligt motionärerna
inte bara de som erhåller förtidspension utan även hundratusentals andra
personer, sorn är i behov av tillfälliga eller varaktiga hjälpåtgärder,
exempelvis människor som på grund av ålder, allergier, sjukdomar,
förslitning m. m. får svårigheter att klara sitt arbete. Motionärerna hävdar
att handikappades tänder ofta är i mycket dåligt skick, beroende dels på
den ekonomiska situationen för handikappade och dels på att tandklinikerna
inte har personal med den speciella utbildning, som kan behövas. Bl. a.
dessa förhållanden måste enligt motionärerna diskuteras vid utformningen
aven tandvårdsförsäkring.

Motionen 1971:347 anknyter till uttalandet i årets statsverksproposition,
att en pågående expertutredning har till uppgift att klarlägga hur en
tandvårdsförsäkring närmare bör utformas. I avvaktan på förslag härom
bör enligt motionärerna frågan om tandvårdsförsäkring för diabetiker
behandlas med förtur. Motiveringen härtill är bl. a. det förhållandet att
inte mindre än var femte insulinpatient har kärlförändringar i tandköttet,
rothinnan och pulpan. I motionen anförs vidare att diabetes har en
ogynnsam påverkan av tandsjukdomar samtidigt som en inflammation i
tandköttet kan försvåra en stabilisering av sockersjukan.

Avslutat och pågående utredningsarbete

Sjukförsäkringsutredningen, som tillsattes 1961, fick till uppgift bl. a.
att undersöka förutsättningarna för en vidgad rätt till ersättning för
tandläkarvård. Utredningen framlade i början av 1965 ett delbetänkande,
innefattande förslag till en allmän tandvårdsförsäkring. Utredningen
ansåg det ej vara möjligt att lösa de vuxnas tandvårdsfråga inom
folktandvårdens ram och fann därför att annan utväg ej stod till buds än
att innefatta ersättning för utgifter för tandläkarvård bland förmånerna
inom den allmänna försäkringen. Visserligen ansåg utredningen att man
kunde befara vissa olägenheter av en allmän tandvårdsförsäkring, bl. a. att
en ökad tandvårdsefterfrågan skulle medföra risk för omotiverade
arvodeshöjningar inom privatpraktiken och därmed dålig avlastning av de
försäkrades kostnader, fara för en minskning av tandläkarvårdens
sammanlagda resurser samt ytterligare ökning av folktandvårdens
rekryteringssvårigheter. Emellertid var enligt utredningens mening de
fördelar som stod att vinna med att införa tandläkarvårdsersättning
såsom en sjukförsäkringsförmån så betydande att en dylik reform borde

SfU 1971:16

3

genomföras. Sjukförsäkringsutredningens förslag ledde ej till lagstiftning,
enär det ansågs att ytterligare utredning behövde göras. Särskilt
bedömdes vissa grundläggande spörsmål i fråga om folktandvården vara i
behov av penetrering.

1967 års folktandvårdsutredning, som haft till uppdrag att utreda
frågan om folktandvårdens ställning och organisation m. m., lade fram
sitt slutbetänkande i april 1970 (SOU 1970:11). I direktiven för
utredningen framhöll föredragande departementschefen det angelägna i
att söka förbättra möjligheterna för den enskilde att erhålla en god
tandvård till överkomliga kostnader. Remissbehandlingen av sjukförsäkringsutredningens
förslag visade emellertid, att ytterligare utredning
behövde göras, innan man slutligt tog ställning till en allmän tandvårdsförsäkring.
Departementschefen underströk, att en sådan försäkring inte
fick äventyra de framsteg som folktandvården medfört, inte minst när
det gällde tandvården för barn och ungdom.

I utredningens betänkande föreslås bl. a. en successiv utbyggnad av den
regelbundna, organiserade tandvården, som f. n. formellt omfattar barn i
åldern 3—16 år, till att efter hand omfatta alla innevånare i åldern 0—19
år. Utredningen anser vidare att en avsevärd utbyggnad av distriktstandvården
bör ske för att tillgodose den vuxna befolkningens tandvårdsbehov.
Enligt utredningens beräkningar behöver folktandvårdens andel av
den totala vuxentandvården öka från nuvarande cirka 17 % till 30—35 %.
I det sammanhanget uttalar utredningen, under erinran bl. a. om
svårigheten att konstruera en lämplig, för alla tandläkare bindande taxa,
att folktandvårdens möjligheter att under 1970-talet fylla sina uppgifter i
betydande grad kan komma att påverkas av hur en allmän tandvårdsförsäkring
utformas och när den kommer att träda i kraft.

Efter bemyndigande av Kungl. Majit har statsrådet Aspling i april 1970
tillkallat en särskild sakkunnig för att utreda frågan om utformningen av
en tandvårdsförsäkring, 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring. I
direktiven framhåller departementschefen, att utredningsmannen bör
utarbeta sitt förslag med utgångspunkt bl. a. i det material och de
överväganden, som redovisas i folktandvårdsutredningens betänkande och
som öppnar nya möjligheter i fråga om en tandvårdsförsäkring. Efter att
ha framhållit att syftet med en tandvårdsförsäkring bör vara att göra en
god tandvård tillgänglig till en för alla medborgare överkomlig kostnad
fortsätter departementschefen:

En tandvårdsförsäkring kan göras allmängiltig, men det kan också
finnas skäl för vissa avgränsningar och för prioritering av vissa
tandvårdsbehov. Det blir en av utredningsmannens uppgifter att klarlägga
tandvårdsförsäkringens omfattning och i detta avseende lägga fram
alternativa förslag.

Utredningsmannen bör även se över den allmänna försäkringens
nuvarande ersättningsregler för viss specialtandvård och mödratandvården
med sikte på att åstadkomma en samordning med de nya regler som
föreslås för tandvård i övrigt.

SfU 1971:16

4

Tidigare riksdagsbehandling av liknande frågor

Riksdagen hade år 1967 att ta ställning till motioner angående
tandvårdsförmåner för ungdomar. Statsutskottet avstyrkte motionerna i
sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 5 och anförde, att en reform i
enlighet med motionsyrkandena borde anstå till dess folktandvårdsutredningen
lämnats tillfälle att lägga fram förslag.

1 motioner vid 1968 års riksdag hemställdes om utredning och förslag
beträffande tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer. Motionerna, som
avslogs av riksdagen, behandlades av andra lagutskottet i utlåtandet nr
10, vari utskottet anförde bl. a.:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att man förbättrar
möjligheterna för den enskilde att erhålla god tandvård till rimliga
kostnader. Detta gäller självfallet för pensionärer likaväl som för andra
medborgare. Huruvida en reform bör ske genom en allmän försäkring eller
på annat sätt kan utskottet inte nu ta ställning till. Resultatet av 1967 års
folktandvårdsutrednings arbete måste avvaktas. Med hänsyn härtill och då
inte nu kan överblickas om en framtida reform bör ske successivt och vilka
grupper som i så fall skall prioriteras, kan utskottet inte biträda
motionerna.

Frågan om vidgade möjligheter till ersättning från den allmänna
försäkringen för behandling av personer med medfödda eller förvärvade
ansikts- och käkmissbildningar togs upp i motioner till 1969 års riksdag. I
sitt av riksdagen godkända utlåtande 1969:77 tillstyrkte andra lagutskottet
— i enlighet med vad riksförsäkringsverket förordat i ett yttrande till
utskottet — att den i motionerna aktualiserade frågan blev föremål för
utredning i syfte att åstadkomma sådana åtgärder, att patienter som på
käkskadevårdens område meddelats behandling förenad med dryga
kostnader själva skulle behöva svara endast för en mindre del av dessa. —
Kungl. Majit uppdrog sedermera åt riksförsäkringsverket att utreda frågan
och spörsmålet kommer att tas upp till behandling inom 1970 års
utredning om tandvårdsförsäkring.

Vid fjolårets riksdag väckta motioner, i vilka hemställdes att Kungl.
Majit måtte skyndsamt förelägga riksdagen förslag om utformningen av
en allmän tandvårdsförsäkring, avslogs av riksdagen med hänvisning till
att resultatet av den då aviserade utredningen om formerna för en
tandvårdsförsäkring borde avvaktas (2LU 1970:26).

Utskottet

Förslag om en allmän tandvårdsförsäkring lades fram år 1965 av 1961
års sjukförsäkringsutredning men har ej lett till lagstiftning. Överväganden
som i anledning av förslaget gjordes inom Kungl. Majits kansli
resulterade i att ytterligare utredning, främst av vissa grundläggande
spörsmål rörande folktandvården, ansågs erforderlig. 1967 års folktandvårdsutredning,
som erhöll utredningsuppdraget, har i sitt under våren
1970 framlagda betänkande föreslagit en successiv förstärkning av
folktandvårdens resurser, främst med avseende på tandvårdsbehoven
bland barn och ungdom upp till 19 år. Kungl. Majit har därefter

SfU 1971:16

5

uppdragit åt en särskild utredningsman att utreda frågan om den närmare
utformningen av en tandvårdsförsäkring, 1970 års utredning om
tandvårdsförsäkring.

1 förevarande motioner pekas på speciella tandvårdsbehov, som enligt
motionärerna föreligger hos vissa grupper av befolkningen. 1 motionen
1971:127, som behandlar åtskilliga frågor rörande handikappade, hävdas
att handikappades tänder ofta är i mycket dåligt skick. Med hänvisning
härtill yrkas att de speciella problemen för handikappade tas i beaktande
vid utformningen av en tandvårdsförsäkring. Enligt motionen 1971:347
är diabetiker särskilt utsatta för vissa tandsjukdomar, som i sin tur kan ha
en ogynnsam påverkan på diabetessjukdomen. Motionärerna anser därför
att förslag om tandvårdsförsäkring för diabetiker bör läggas fram med
förtur.

I direktiven för 1970 års utredning om tandvårdsförsäkring uttalas att
en tandvårdsförsäkring kan göras allmängiltig men att det också kan
finnas skäl för vissa avgränsningar och för prioritering av vissa
tandvårdsbehov. En av utredningsmannens uppgifter blir enligt direktiven
att klarlägga tandvårdsförsäkringens omfattning och att i detta avseende
lägga fram alternativa förslag.

Dessa direktivuttalanden får enligt utskottets mening ses mot
bakgrund av bl. a. den uppfattning som år 1968 redovisades av andra
lagutskottet i ett av riksdagen godkänt utlåtande över motioner rörande
tandvårdsförsäkring för ålderspensionärer. Andra lagutskottet avstyrkte
motionerna med motivering bl. a. att det ej kunde överblickas om en
reform borde ske successivt och vilka grupper som i så fall borde
prioriteras. Motsvarande bedömning kan enligt utskottets mening göras
beträffande de i förevarande motioner aktualiserade frågorna. Av de ovan
återgivna utredningsdirektiven följer dessutom att utredningsmannen har
att undersöka i vad mån det bland olika grupper av medborgare —
avgränsade med hänsyn till ålder eller på annat sätt — finns sådana
tandvårdsbehov som kan behöva särskilt tillgodoses. Prioriteringsfrågorna
får givetvis särskild aktualitet om en tandvårdsförsäkring anses böra
genomföras i etapper och inte på en gång omfatta alla medborgare.
Utskottet utgår ifrån att vid den undersökning som blir erforderlig även
de i motionerna angivna grupperna kommer att uppmärksammas.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet inte erforderligt med något
riksdagens initiativ i anledning av motionerna, och utskottet får således
hemställa

att motionerna 1971:127, såvitt nu är i fråga, och 1971:347 inte
föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar

ERIC CARLSSON

SfU 1971:16

6

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson i
Mora (fp), Fredriksson (s), Ringaby (m), fröken Sandell (s), herr Karlsson
i Ronneby (s), fru Håvik (s), herrar Björck i Nässjö (m), Nordberg (s),
fröken Pehrsson (c)*, herrar Hermansson i Malmberget (vpk)*, Marcusson
(s), Andersson i Nybro (c) och fröken Bergström (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av fröken Pehrsson (c), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 5 med
orden ”Dessa direktivuttalanden” och slutar med orden ”således
hemställa” bort ersättas med text av följande lydelse:

”Dessa direktivuttalanden ger visserligen vid handen att utredningsmannen
till uppdragets fullföljande får göra en inventering av de
tandvårdsbehov som kan finnas bland olika grupper av medborgare och
som kräver särskilda åtgärder för att kunna tillgodoses. Det är självfallet
att de prioriteringsfrågor som sedan kan aktualiseras, särskilt om en
tandvårdsförsäkring anses böra genomföras successivt, kommer att kräva
svåra och ömtåliga ställningstaganden. I likhet med vad som uttalas i
motionen 1971:347 anser utskottet det emellertid i hög grad angeläget
att diabetikernas tandvårdssituation blir föremål för särskild uppmärksamhet
under utredningsarbetet. Som framhålls i motionen har det
konstaterats att inte mindre än 20 % av insulinpatienterna har
kärlförändringar i tandköttet, rothinnan och pulpan. Bland de sockersjuka
förekommer också en ogynnsam växelverkan mellan vissa tandsjukdomar
och diabetessjukdomen. Diabetikerna bör därför enligt utskottets
mening direkt kunna hänföras till de grupper som i första hand bör få
tillgång till fri tandvård och bättre möjligheter att förebygga tandsjukdomar.
Denna utskottets uppfattning bör delges 1970 års utredning om
tandvårdsförsäkring för beaktande.

I fråga om de särskilda problemen beträffande handikappades
tandstatus anser sig utskottet kunna utgå ifrån att dessa kommer att
uppmärksammas vid den inventering, som enligt det ovan anförda blir en
av utredningens arbetsuppgifter. Motionen 1971:127 synes därför inte
kräva någon riksdagens åtgärd.

Vad utskottet anfört om tillgodoseende av diabetikernas tandvårdsbehov
bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.”

dels ock att utskottet bort hemställa

”A. att riksdagen i anledning av motionen 1971:347 i skrivelse
till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet anfört
om tillgodoseende av diabetikernas tandvårdsbehov; samt
B. att motionen 1971:347, i den mån den ej kan anses besvarad
genom vad utskottet hemställt under A, och motionen 1971:127,
såvitt nu är i fråga, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.”

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.136 S