Socialförsäkringsutskottet!» betänkande nr 12 år 1971

SfU 1971:12

Nr 12

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
det studiesociala stödet

Socialförsäkringsutskottet har i ett sammanhang behandlat följande
sex motioner rörande det studiesociala stödet, nämligen

1) motionen 1971:62 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., i vilken hemställts
”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om utredning
och förslag i syfte att införa en komplettering av studiehjälpsreglementets
inackorderingstillägg med ett hemresetillägg på i motionen
anförda grunder”;

2) motionen 1971:126 av herrar Elmstedt och Larsson i Staffanstorp,
i vilken hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla
om skyndsam utredning i samband med pågående översyn av
studiemedelssystemet

dels beträffande frågan om höjning av studiebidraget inom studiemedelsförordningen
till 0,5 basbelopp per år enligt lagen om allmän försäkring
och i anslutning därtill en motsvarande höjning av det s. k. förhöjda
studiebidraget inom studiehjälpsreglementet,

dels beträffande frågan om värdebeständighet för alla förmåner inom
studiehjälpsreglementet och i anslutning därtill höjning av dessa sistnämnda
med hänsyn till sedan 1964 inträffad penningvärdeförsämring”;

3) motionen 1971:341 av herr Ernulf m.fl., i vilken hemställts ”att
riksdagen för sin del måtte besluta att studiebidrag i studiemedelsförordningen
från den 1 juli 1971 skall utgå med ett belopp om 1 200 kronor
per termin”;

4) motionen 1971:345 av fru Lundblad m.fl., i vilken hemställts ”att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville anhålla om att framtida justeringar
av studiebidragen till ungdomar i åldern 16—19 år främst bör
ske genom uppräkning av inkomstprövade och behovsprövade tillägg till
det generella studiebidraget samt rese- och inackorderingstillägg och genom
viss justering av inkomstgränserna i bidragsunderlaget vad beträffar
låga inkomstlägen”;

5) motionen 1971:702 av fröken Andersson i Stockholm m. fl., i vilken
hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om
skyndsam prövning och förslag till sådan ändring av studiemedelsförord -

1 Riksdagen 1971. 11 sami. Nr 12

SfU 1971:12

ningen att principen om att varje människa oavsett kön och civilstånd
betraktas som en självständig individ”; samt

6) motionen 1971:728 av herrar Westberg i Ljusdal och Rask, i vilken
hemställts ”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om ändring
av bestämmelserna för erhållande av studielån på så sätt att föräldrarnas
inkomst och förmögenhet ej får den reducerande effekt som för närvarande
gäller”.

Huvuddragen av nuvarande studiesociala system

Till studerande vid gymnasier, fackskolor, yrkesskolor (fr. o. m. den 1
juli 1971 gymnasieskolor) och därmed jämförbara läroanstalter utgår
studiehjälp enligt bestämmelserna i studiehjälpsreglementet (1964:
402, ändrat senast 1970:1027, omtryckt 1970:267) i form av studiebidrag
jämte tillägg eller förhöjt studiebidrag samt studielån. Tillämpningsbestämmelser
till studiehjälpsreglementet finns i studiehjälpskungörelsen
(1964:502, ändrad senast 1970:268). Förteckning över läroanstalter och
utbildningslinjer vid vilka studiehjälp utgår finns i en kungörelse härom
(1970:325). För elever i grundskolan och motsvarande skolformer utgår
förmåner enligt förordningen (1964:400) om förlängt barnbidrag (ändrad
senast 1970:270).

Studiehjälp enligt studiehjälpsreglementet utgår för läsår, som skall
anses omfatta nio månader, eller kurstid i princip fr. o. m. kvartalet
efter det då den studerande fyllt 16 år.

Studiebidrag utgår med 100 kr. i månaden.

Härutöver kan inkomstprövat tillägg utgå med 25, 50 eller 75 kr. i
månaden samt, om den studerande har syskon, ytterligare 25 kr. i månaden.
Till grund för inkomstprövningen ligger den studerandes och
hans föräldrars sammanlagda beskattningsbara inkomst vid senaste taxering
till statlig inkomstskatt. Med sådan inkomst jämställs 1/5 av behållen
förmögenhet, överstigande ett belopp som fr. o. m. den 1 juli
1971 höjs från 30 000 kr. till 50 000 kr. Är den studerande gift, skall
makens inkomst och förmögenhet beaktas i stället för föräldrarnas.

Tilläggets storlek vid olika beskattningsbar inkomst framgår av följande
uppställning.

Beskattningsbar inkomst, kr. Tillägg/mån., kr.

Om den studerande är berättigad till inkomstprövat tillägg med högsta
belopp och om synnerligen stort behov av ytterligare studiehjälp föreligger,
kan behovsprövat tillägg utgå med högst 75 kr. i månaden.

— 8 000
8 100—12 000
12 100—20 000

SfU 1971:12

Vid behovsprövningen — som görs av centrala studiehjälpsnämnden —
utgår man från årsinkomsten vid ansökningstillfället (räknat före skatt
och innefattande även icke skattepliktiga inkomster såsom sjukpenning,
bostadstillägg, arbetslöshetsbidrag etc.). Hänsyn tas till antalet syskon.
Bidragsformen riktar sig främst till ensamstående vårdnadshavares barn.
De nu tillämpade inkomstgränserna innebär att i en fullständig familj
med ett studerande barn och inga syskon under 16 år tillägg kan utgå
vid årsinkomst om högst ca 14 000 kr.

Är den studerande i behov av inackordering, utgår inackorderingstillägg
med 125 kr. per månad. Till studerande, som ej har detta tillägg,
utgår resetillägg för dagliga resor mellan hem och skola med 50, 70, 90
eller 110 kr. i månaden beroende på resa vståndet. Tillägget utgår endast
om färdvägen är minst 6 km.

De nu beskrivna förmånerna tillkommer endast studerande, som fyller
högst 19 år det kalenderår då läsåret eller kursen börjar (yngre
elev). Till övriga (äldre) studerande utgår i stället förhöjt studiebidrag
om 175 kr. i månaden under i regel 9 månader.

Studielån kan efter behovsprövning utgå med högst 6 500 kr. per läsår.
För yngre, ogift elev sker behovsprövningen med hänsyn till hans och
hans föräldrars inkomst och förmögenhet. För gift elev beaktas makens
inkomst och förmögenhet i stället för föräldrarnas. Om det föreligger
synnerliga skäl, t. ex. om eleven har försörjningsplikt mot barn, kan
högre lån beviljas, f. n. högst 10 400 kr. jämte tillägg för varje barn
utöver ett.

De studerande vid eftergymnasiala läroanstalter erhåller studiemedel
enligt bestämmelserna i studiemedelsförordningen (1964:401,
ändrad senast och omtryckt 1970:266). Tillämpningsföreskrifter till
denna förordning finns i studiemedelskungörelsen (1964:592, ändrad
senast 1969:182). Förteckning över studiemedelsberättigade läroanstalter
och utbildningslinjer finns i kungörelsen härom (1970:326).

Studiemedel består av studiebidrag och återbetalningspliktiga studiemedel.
Studiemedlen är indexreglerade och utgår per år med 140 %
av basbeloppet inom den allmänna försäkringen (f. n. 9 660 kr.). Har
den studerande vårdnaden om barn under 16 år, kan dessutom utgå
barntillägg med 25 % av basbeloppet (f. n. 1 725 kr. per barn och år).
Föreligger synnerliga skäl, kan extra studiemedel utgå. Av studiemedlen
utgör normalt 1 750 kr. studiebidrag medan återstoden skall återbetalas
med indexreglerade avgifter under i regel 20—25 år.

Studiemedlen är behovsprövade och reduceras med hänsyn till den
studerandes och hans makes inkomst och förmögenhet över vissa fria
bottenbelopp. För annan än nyinskriven studerande sker även en prövning
med hänsyn till uppnådda studieresultat. Om inte särskilda skäl föreligger,
utgår studiemedel under högst sexton terminer och längst t. o. m.
den termin, då den studerande fyller 45 år.

SfU 1971:12

Bestämmelser m. m. i anslutning till motionerna

I detta avsnitt lämnas i anslutning till motionerna ytterligare uppgifter
om gällande bestämmelser m. m. Vidare redogörs för tidigare
riksdagsbehandling av frågorna.

Hemresetillägg inom studiehjälpssystemet (motionen 1971:62)

Studiestödet före införandet av studiehjälpsreglementet byggde bl. a.
på behovsprövade stipendier. Inackorderad elev, som erhållit stipendium,
kunde även erhålla bidrag till resa mellan hemorten och skolorten. Bidraget
varierade med skoltypen. Det högsta antalet hemresor, som ersattes,
var sex per läsår.

Studiehjälpsutredningen föreslog, att inackorderingstillägget, som
skulle utgå utan behovsprövning, skulle höjas till 100 kr. i månaden.
Utredningens förslag innebar vidare att det särskilda resebidraget till
inackorderade stipendiater skulle upphöra.

I prop. 1964:138 med förslag till det nuvarande studiesociala systemet
anslöt sig föredragande departementschefen till utredningens förslag.
Vid riksdagsbehandlingen framställdes motionsvägen krav på att bidraget
till hemresor skulle bibehållas. Särskilda utskottet avstyrkte i utlåtande
nr 1 motionsyrkandena och anförde därvid bl. a., att den nya studiehjälpen
på det hela taget medförde förbättringar för elever vid alla slag
av skolor och att gruppen inackorderade elever härvidlag inte utgjorde
något undantag. Kamrarna stannade i olika beslut i denna fråga. Besluten
kunde inte sammanjämkas.

Under de följande åren har riksdagen vid ett flertal tillfällen behandlat
motioner med samma syfte som den nu förevarande. En redogörelse
härför lämnas i 2LU 1969:38 (s. 14—15), vartill hänvisas.

I anledning av motioner i ämnet vid 1969 års riksdag uttalade
andra lagutskottet bl. a. att befintliga resurser för förbättringar av det
studiesociala stödet inom ungdomsutbildningen i första hand borde inriktas
på familjer som har barn i gymnasiet eller därmed jämställda
skolformer och som bor så långt från skolorten att barnen behöver inackorderas.
Av förmånerna inom studiehjälpsreglementet borde enligt
utskottets mening, då resurserna medgav det, i första hand inackorderingstillägget
ökas, varvid även motionskravet om ett differentierat
inackorderingstillägg till elever med långt avstånd mellan hem och skola
borde övervägas. Utskottet ansåg detta krav vara särskilt angeläget sedan
femdagarsveckan införts i skolan. — Riksdagen beslutade ge Kungl.
Maj:t utskottets uppfattning till känna.

Vid fjolårets riksdag behandlades motioner med samma yrkande som
i den nu förevarande. I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970:50
anförde andra lagutskottet:

SfU 1971:12

När det gäller inriktningen av framtida reformer inom studiehjälpen
för ungdomsskolans del vill utskottet understryka vikten av att man
på något sätt söker lösa frågan om resebidrag till inackorderade elever
som tas upp i motionerna I: 1156 och II: 1353 samt motionerna I: 854
och II: 1030. Det är från många synpunkter angeläget att man stöder
strävanden som går ut på att underlätta för inackorderade elever att
besöka sina hem. Kungl. Maj:t bör utreda i vilka former ett ekonomiskt
stöd till resor lämpligen bör utgå. Utskottet, som redan i fjol uttalade
sig positivt om motioner med samma syfte som de förevarande,
utgår ifrån att Kungl. Maj:t tar upp frågan i en nära framtid.

Kungl. Maj:t har sedermera genom beslut den 29 juni 1970 uppdragit
åt centrala studiehjälpsnämnden (CSN) att utreda i vilka former
ett ekonomiskt stöd till resor för inackorderade elever lämpligen bör utgå.

Principer för framtida förbättringar inom studiehjälpssystemet (motionen
1971:345)

Inledningsvis må här nämnas att såväl inackorderingstillägget som resetillägget
höjdes genom beslut av fjolårets riksdag, inackorderingstilllägget
från 100 kr. till 125 kr. i månaden och resetillägget med 10 kr.
per månad i varje avståndsklass. I årets statsverksproposition föreslås
en ytterligare höjning av resetillägget med 10 kr. i månaden för varje
avståndsklass.

CSN har i sina petita både för innevarande och nästa budgetår
föreslagit höjningar av de inkomstprövade och behovsprövade tilläggen
enligt studiehjälpsreglementet och en uppräkning av inkomstgränsema
för erhållande av inkomstprövat tillägg med 2 000 kr. i varje inkomstklass.
Ett återställande av nyssnämnda tillägg till realvärdet av dessa år
1964 kräver enligt nämnden en höjning av tilläggen med 33 %. Nämnden
framhåller i anslutning härtill, att det skulle vara synnerligen olyckligt
om den rekryteringsstimulerande effekten hos studiehjälpen tillåts
minska till följd av dess realvärde inte bibehålls. Nämnden illustrerar
vidare sin anslagsframställning med följande tabell, som utvisar antalet
elever med inkomstprövat tillägg i procent av antalet yngre elever med
studiebidrag.

	1966/67	1967/68	1968/69	1969/70
Gymnasium	28,7	26,9	23,3	22,2
Fackskola	38,6	35,0	31,3	32,5
Yrkesskola	55,3	51,0	49,8	47,1

Enligt CSN:s kommentar visar tabellen, förutom att andelen elever
med inkomstprövat tillägg minskar, att gymnasiet fortfarande rekryterar

SfU 1971:12

sina elever företrädesvis från välsituerade hem medan låginkomsttagarnas
barn främst går till kortare yrkesutbildning, som inte sällan leder
till ett låglöneyrke.

I prop. 1970:77 med förslag till förbättrat studiestöd m. m. framhöll
föredragande statsrådet, att det studiestöd som ges elever i familjer med
svag ekonomi, elever som har lång resväg eller måste inackorderas på
annan ort är speciellt betydelsefullt och att samhället måste sörja för
att ingen av ekonomiska skäl avstår från viss utbildning. Statsrådet uttalade
vidare.

Jag vill dock erinra om att även andra faktorer — t. ex. föräldrarnas
utbildningsbakgrund — har stor inverkan på frågan om fortsatt utbildning.
Den intellektuella stimulans som somliga barn får hemifrån underlättar
på ett påtagligt sätt skolgången. Jag vill understryka vikten av
att studiesociala och andra utbildningspolitiska insatser samordnas för
att alla skall få likvärdiga förutsättningar till en reell valfrihet av utbildningsväg.
Förskola och vuxenutbildning är här viktiga kompletterande
instrument.

I årets statsverksproposition (bilaga 10, s. 404) förklarar föredragande
statsrådet, att han inte är beredd att förorda de ändringar beträffande
inkomstprövade och behovsprövade tillägg, som CSN föreslagit. Statsrådet
hänvisar till sitt uttalande i prop. 1970:77 (s. 31) att han har
för avsikt att återkomma till Kungl. Maj:t med anledning av de effekter
som det omlagda skattesystemet får för studiehjälpen.

Ökade möjligheter till studielån enligt studiehjälpsreglementet (motionen
1971:728)

För studielångivningen gäller f. n. samma gränsdragning som inom
studiehjälpssystemet i övrigt mellan äldre och yngre elever. Till den
senare gruppen hänförs, som tidigare nämnts, elev som fyller högst 19
år det kalenderår då läsåret eller kursen börjar. Lånebeloppet, som för
elever utan barn är maximerat till 6 500 kr. per läsår, bestäms i det
enskilda fallet inom den i studiehjälpsreglementet givna ramen med
beaktande av utbildningskostnaden och de medel som står den studerande
till buds. Det ankommer på CSN att meddela närmare bestämmelser
om långivningen. Nämnden fattar i normalfallen beslut efter vissa schabloner,
som för innevarande läsår innebär följande.

Yngre elev, som ej har försörjningsplikt mot barn, får låna högst
4 000 kr. per år eller, om han är inackorderad, 4 900 kr. per år. Vid
bestämmande av lånesumman i det enskilda fallet reduceras maximibeloppet
med följande summor, nämligen dels belopp som erhålles i studiebidrag
och inkomstprövat tillägg, dels den del av elevens förmögenhet

SfU 1971:12

som överstiger 5 000 kr., dels 2/3 av elevens beräknade inkomst som
överstiger 5 000 kr. under läsåret, dels ock 30 % av den del av föräldrarnas
till statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomst som överstiger
6 000 kr. Viss hänsyn tas till om eleven bär syskon. Föräldraförmögenhet
överstigande 37 800 kr. beaktas genom att 2/5 av överskjutande
beloppet läggs till föräldrarnas beskattningsbara inkomst.

För äldre och för gifta elever är låneramen i allmänhet 6 000 kr. per
år. Reduktionen sker med 2/3 av elevens beräknade inkomst över 5 000
kr. och med 1/3 av makes beräknade inkomst över 17 600 kr. Har den
studerande förmögenhet överstigande 37 800 kr. jämställes 2/5 av överskjutande
belopp med inkomst. Samma sak gäller makes förmögenhet.

Lånebelopp som efter reduktion uppgår till mellan 500 och 900 kr.
höjs till 1 000 kr. Belopp under 500 kr. utgår ej.

Föreligger särskilda skäl kan undantagsvis beviljas högre lånebelopp
än det reducerade. Lån över 6 500 kr. kan dock utgå endast i nedanstående
fall.

För elev med försörjningsplikt mot barn under 16 år sker reduceringen
från en låneram, som bestäms med utgångspunkt i reglerna inom
studiemedelssystemet. För läsåret 1970/71 är låneramen 10 400 kr. För
varje barn utöver ett ökas denna ram med 1 575 kr.

Frågan om ökade möjligheter att erhålla studielån har sedan studiehjälpsreglementets
tillkomst 1964 behandlats av riksdagen upprepade
gånger och senast i fjol. Till 1968 års riksdag väcktes motioner som i likhet
med de nu aktuella motionerna gick ut på att minska inverkan av
föräldrarnas ekonomi vid beräkningen av lånebeloppet. Vidare ifrågasattes
i en av motionerna en sänkning av åldersgränsen till 19 år för rätt
till lånebeloppet 5 000 kr. I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 2)
avstyrkte andra lagutskottet motionerna och anförde därvid i huvudsak
följande.

Enligt utskottets uppfattning är det en mindre god utväg att genom
lån finansiera studier för yngre elever i gymnasier och därmed jämställda
skolformer. Det är därför berättigat med en viss återhållsamhet
vid låneprövningen. Med hänsyn härtill kan utskottet inte biträda de
framlagda förslagen om generella lättnader i normerna för låneprövningen.
Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt, att ökat studiestöd
till yngre elever i princip bör ges på annat sätt än genom ökade lånemöjligheter.

1969 och 1970 års riksdagar avslog liknande motioner på hemställan
av andra lagutskottet. I sitt utlåtande 1969:38 uttalade utskottet bl. a.,
att CSN:s tillämpning av lånereglerna enligt utskottets mening stod väl
i överensstämmelse med de intentioner statsmakterna hade vid studiehjälpsreglementets
antagande.

Även i fråga om studielån föreslår CSN höjda anslag i årets petita,
dels för en ökning av maximibelopet till 7 500 kr. och dels för justering
av lånereglerna för yngre elever. I det sistnämnda hänseendet förklarar
nämnden att den anser sina egna beräkningsgrunder böra ändras dels

SfU 1971:12

genom en höjning av fribeloppet för föräldrainkomsten till 7 000 kr.
och dels genom en sänkning av reduktionsprocenten från 30 till 20.
Nämnden framhåller, att i avvaktan på att det blir möjligt att förstärka
studiehjälpen genom höjning av bidragen måste lånemöjligheterna förbättras.

Föredragande statsrådet hänvisar i statsverkspropositionen (bilaga 10,
s. 441) till att utgifterna för studielån enligt studiehjälpsreglementet stigit
snabbt under senare år och förklarar sig räkna med att bidragsgrunderna
tills vidare skall vara oförändrade.

Höjning och indexreglering av förmånerna enligt studiehjälpsreglementet
och studiemedelsförordningen (motionerna 1971:126 och 1971:341)

Vid införandet av det nuvarande studiesociala systemet diskuterades
frågan om indexreglering av studiebidraget i studiemedelsförordningen.
Föredragande departementschefen anförde i prop. 1964:138 följande.

Några remissinstanser har påtalat det förhållandet, att studiebidraget
är det enda belopp på förmånssidan som inte indexreglerats. Jag anser
det riktigast, att ett bidrag av denna karaktär i likhet med de olika
bidragen och tilläggen inom studiehjälpen och de allmänna barnbidragen
fastställes i kronor. Studiebidraget kan självfallet komma att höjas genom
särskilt beslut av riksdagen.

Vid behandlingen av propositionen hade särskilda utskottet att ta
ställning till motionsyrkanden att studiebidraget enligt studiemedelsförordningen
och förmånerna enligt studiehjälpsreglementet skulle göras
värdebeständiga. I sitt av riksdagen i denna del godkända utlåtande nr 1
avstyrkte utskottet motionerna och hänvisade till att en höjning av förmånerna
fick bli beroende av riksdagens beslut i varje särskilt fall.

Frågan har ånyo behandlats under riksdagarna 1965—1970. Riksdagen
har därvid godkänt utlåtanden av andra lagutskottet i ämnet. Utskottet
har i utlåtandena anslutit sig till särskilda utskottets ståndpunkt.

Samma yrkande i fråga om uppräkning av de studiesociala förmånerna
som nu framställs i motionen 1971:126 har riksdagen avslagit under de
två senaste åren. Riksdagen har därvid hänvisat till det begränsade utrymmet
för kostnadskrävande reformer på området och erinrat om statsmakternas
tidigare ställningstaganden, innebärande att de resurser som
de närmaste åren kan ställas till förfogande för studiesociala ändmål
i betydande omfattning måste koncentreras på vuxenstuderande (se 2LU
1969:38 och 1970:50).

SfU 1971:12

Behovsprövning av studiemedel för gift studerande (motionen 1971:702)

Som nämnts i det inledande avsnittet är studiemedlen behovsprövade,
varvid hänsyn tages till den studerandes och, om han är gift, hans
makes ekonomi. Däremot beaktas ej de ekonomiska förhållandena för
den studerandes föräldrar.

Vid behovsprövningen är två faktorer av betydelse: inkomst och förmögenhet.
överstiger den studerandes inkomst för terminen 40 procent
av basbeloppet minskas de maximala studiemedlen med två tredjedelar
av det överskjutande beloppet, överstiger studerandens förmögenhet
sex gånger basbeloppet skall en femtedel av det överskjutande beloppet
anses som inkomst. Är den studerande gift och sammanbor med
maken kan studiemedlen reduceras även med hänsyn till makens inkomst.
överstiger makens inkomst för termin 140 procent av basbeloppet
reduceras studiemedlen med en tredjedel av det överskjutande beloppet.
Vid inkomstprövningen beaktas makes förmögenhet på samma sätt som
den studerandes egen, dvs. i den mån förmögenheten överstiger sex
gånger basbeloppet anses en femtedel av det överskjutande beloppet som
inkomst för maken.

Med inkomst enligt studiemedelsförordningen förstås bruttoinkomsten
av förvärvsarbete och kapital, kontanta bidrag från föräldrar och
andra, stipendier, naturaförmåner i form av kost och logi. Studiemedel
och allmänt barnbidrag betraktas ej som inkomst.

Den i motionerna behandlade inkomstprövningsregeln var förmål för
skilda meningar redan vid införandet av det studiesociala systemet. Frågan
om regelns berättigande har därefter återkommit i olika sammanhang.
Här må hänvisas till redovisningen i 2LU 1968:14.

Vid 1968 års riksdag väcktes motioner med samma syfte som de som
behandlas i detta betänkande. Andra lagutskottet yttrade i sitt av riksdagen
godkända utlåtande nr 14.

Studiesociala utredningen, vars förslag ligger till grund för studiemedelsförordningen,
hade den principiella inställningen att en studerandes
rätt till studiemedel så långt möjligt skulle bedömas med hänsyn
enbart till den studerandes egen ekonomi. I de fall en studerandes make
hade mera betydande inkomster ansåg emellertid utredningen en i viss
mån annan bedömning motiverad. Utredningen uppställde med hänsyn
härtill de principer för reducering av studiemedel som nu återfinns i
studiemedelsförordningen.

Vid 1966 års riksdag väcktes motioner med samma syfte som de
aktuella. Andra lagutskottet avstyrkte motionerna i sitt av riksdagen
godkända utlåtande. Utskottet framhöll den förhållandevis generösa
utformning som reglerna om hänsynstagande till makes ekonomi erhållit.
Vidare hänvisade utskottet till att dessa regler kunde komma att övervägas
i ett vidare sammanhang.

1968 års studiemedelsutredning skall pröva frågor inom det studie -

SfU 1971:12

sociala systemet. En av de frågor utredningen skall behandla är behovsprövningen
av studiemedel med hänsyn till makes inkomst. I
direktiven erinras om att en liknande inkomstprövningsregel finns beträffande
utbildningsbidrag. Utredningen skall undersöka hur nuvarande
regler inom studiemedelssystemet verkar och om skäl finns att tillämpa
i huvudsak likartade bedömningsgrunder i fråga om inkomstprövningen
inom de båda systemen.

Motioner med samma syfte som den nu förevarande avslogs av fjolårets
riksdag med hänvisning till studiemedelsutredningens uppdrag och
under uttalande, att resultatet av utredningens arbete borde avvaktas
innan man tog ställning till problemen (2LU 1970:31).

Utskottet

I detta betänkande behandlar utskottet motioner, som tar upp skilda
frågor på det studiesociala området.

De nuvarande studiesociala förmånerna utgår enligt två olika system,
uppdelade med hänsyn till vilken skolform den studerande tillhör. Till
elever vid gymnasier och därmed jämställda läroanstalter lämnas studiehjälp
enligt studiehjälpsreglementet medan studerande inom de eftergymnasiala
skolformerna erhåller studiemedel enligt studiemedelsförordningen.

Inom studiehjälpssystemet skiljer man mellan äldre och yngre elever,
varvid till den senare gruppen räknas elev som fyller högst 19 år under
det kalenderår då läsåret börjar. Studiehjälpen omfattar — förutom
behovsprövat studielån om i regel högst 6 500 kr. per läsår — för yngre
elever studiebidrag om 100 kr. i månaden jämte olika tillägg och för
äldre elever förhöjt studiebidrag om 175 kr. per månad. De tillägg som
kan utgå till yngre elev utgörs av dels inackorderingstillägg om 125 kr.
i månaden eller resetillägg, varierande mellan 50 och 110 kr. per månad,
dels ock inkomst- och behovsprövade tillägg. Sistnämnda båda tillägg
bestäms med hänsyn till elevens och hans föräldrars sammanlagda beskattningsbara
inkomst, och de är f. n. maximerade till vardera 75 kr.
i månaden. Om den studerande har syskon under 16 år höjs det inkomstprövade
tillägget med 25 kr. per månad.

Studiemedel beräknas per termin och utgår med maximalt 70 % av
basbeloppet inom den allmänna försäkringen jämte tillägg för varje
barn under 16 år med 12,5 % av basbeloppet. Av terminsbeloppet utgör
875 kr. en återbetalningsfri bidragsdel — studiebidrag — medan återstoden
är återbetalningspliktig. Studiemedlen är behovsprövade med hänsyn
till den studerandes och, om han är gift, hans makes inkomst och
förmögenhet.

SfU 1971:12

Enligt motionen 1971:62 bör inackorderingstillägget enligt studiehjälpsreglementet
kompletteras med ett hemresetillägg, särskilt med tanke på
elever med lång resväg mellan hemmet och skolorten. Motionärerna
hemställer om utredning av frågan.

Sedan riksdagen vid ett pär tillfällen under senare år ställt sig positiv
till motionskrav liknande det nu framförda, har Kungl. Maj:t genom
beslut i juni förra året uppdragit åt centrala studiehjälpsnämnden att
utreda i vilka former ett ekonomiskt stöd till resor för inackorderade
elever lämpligen bör utgå. Enligt vad utskottet inhämtat kommer nämnden
att redovisa sitt utredningsresultat senare i år.

Genom det pågående utredningsarbetet har syftet med förevarande
motion redan blivit tillgodosett. Något initiativ från riksdagens sida är
därför inte erforderligt och utskottet avstyrker följaktligen motionen.

I motionerna 1971:345 och 1971:728 förs fram skilda önskemål om
andra förändringar inom studiehjälpssystemet.

Enligt motionen 1971:345 bör de framtida förbättringarna av studiehjälpen
inriktas särskilt på elever från låginkomstfamiljer och elever
som har lång resväg eller måste inackorderas. Detta bör enligt motionärerna
främst ske, förutom genom höjning av rese- och inackorderingstillägg,
genom uppräkning av de inkomst- och behovsprövade tilläggen
och uppjustering av de nuvarande inkomstgränsema för erhållande av
sådana tillägg. Motionärerna framhåller att den i fjol beslutade skattereformen,
varigenom bl. a. kommunalskatteavdraget slopades, innebär
att den beskattningsbara inkomsten blir högre för många inkomsttagare
även om bruttoinkomsten inte okar. Detta medför enligt motionärerna
att ifrågavarande tillägg till elever i familjer med årsinkomster under
27 000—30 000 kr. kan bortfalla eller reduceras, vilket i sin tur kan
bidra till en sned rekrytering till gymnasieskolan.

Utskottet kan i allt väsentligt ansluta sig till de i motionen framförda
synpunkterna, vilka f. ö. står i god överensstämmelse med statsmakternas
tidigare ställningstaganden i fråga om resursanvändningen inom studiehjälpens
område. I detta sammanhang vill utskottet bl. a. erinra om föredragande
statsrådets uttalande i förra årets proposition om förbättringar
av studiestödet, nämligen att det studiestöd som ges åt yngre elever i
familjer med svag ekonomi, elever som har lång resväg eller måste inackorderas
på skolorten är speciellt betydelsefullt. I linje med dessa
ställningstaganden beslöt 1970 års riksdag om en höjning av såväl inackorderings-
som resetilläggen, och i årets statsverksproposition föreslås
en ytterligare uppräkning av resetilläggen.

Även enligt utskottets mening framstår det som angeläget, inte minst
för att ungdomar från låginkomstfamiljer skall beredas ökade ekonomiska
möjligheter att studera vid gymnasieskola, att förbättringar sker
i fråga om de inkomst- och behovsprövade tilläggen. I anledning av för -

SfU 1971:12

slag härom i höstas från centrala studiehjälpsnämnden har föredragande
statsrådet i statsverkspropositionen hänvisat till sin avsikt att senare
återkomma till Kungl. Maj:t med anledning av det nya skattesystemets
effekter på studiehjälpen. Frågan om höjning av inkomstgränserna för
erhållande av inkomst- och behovsprövade tillägg bör enligt utskottets
mening prövas med sikte på att förslag härom skall kunna föreläggas
nästa års vårriksdag. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj:t i samband
därmed tar upp frågan om uppräkning av dessa tillägg. Vad utskottet
sålunda anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.

Motionen 1971:728 syftar till vidgade möjligheter för yngre elever
att erhålla studielån.

De nuvarande lånereglerna innebär att lånetaket för yngre, ogift elev
utan försörjningsskyldighet mot barn utgör 4 000 kr. per läsår eller om
han är inackorderad 4 900 kr. Detta lånebelopp reduceras med, förutom
elevens studiebidrag och inkomstprövade tillägg samt viss del av hans
inkomst och förmögenhet, 30 % av föräldrarnas beskattningsbara inkomst
i vad den överstiger 6 000 kr. Till föräldrarnas inkomst läggs
även 2/5 av deras förmögenhet över 37 800 kr. Motionärerna anser att
de angivna reglerna beträffande föräldraekonomin verkar alltför reducerande
på lånemöjlighetema och inte medger tillräcklig hänsyn till föräldrarnas
faktiska möjligheter att hjälpa sina barn.

Motioner med samma syfte har under åren 1967—1970 avslagits av
riksdagen med hänvisning bl. a. till att det beträffande yngre elever är
berättigat med en viss återhållsamhet vid låneprövningen. Någon anledning
för riksdagen att frånträda detta ställningstagande finns inte. Med
hänsyn härtill och med beaktande av vad utskottet ovan anfört om andra
förbättringar av studiestödet åt yngre elever avstyrker utskottet motionen.

Motionerna 1971:126 och 1971:341 innehåller förslag om uppräkning
av de studiesociala förmånerna, som särskilt vad beträffar motionen
1971:126 är mycket långtgående och kostnadskrävande. I sistnämnda
motion krävs en skyndsam utredning i samband med pågående översyn
av studiemedelssystemet om höjning av såväl studiebidraget inom studiemedelssystemet
(1 750 kr. per år) som det förhöjda studiebidraget
enligt studiehjälpsreglementet (i regel 1 575 kr. per år) till ett halvt
basbelopp per år (f. n. 3 450 kr.). Motionärerna yrkar dessutom att
utredningen skall omfatta frågan om värdebeständighet av alla förmåner
inom studiehjälpsreglementet och i anslutning därtill uppräkning
av dessa i förhållande till den penningvärdeförsämring som inträffat sedan
år 1964. I motionen 1971:341 föreslås att studiebidraget enligt studiemedelsförordningen
från den 1 juli 1971 skall utgå med 1 200 kr. per
termin eller 2 400 kr. per år.

När det gäller yrkandet om indexreglering hänvisar utskottet till den

SfU 1971:12

uppfattning som statsmakterna gav uttryck åt i samband med den studiesociala
reformen år 1964 och som riksdagen därefter varje år anslutit
sig till, nämligen att höjning av studiebidraget inom studiemedelsförordningen
och de olika bidragen inom studiehjälpsreglementet liksom det
allmänna barnbidraget bör bli beroende av särskilt beslut av riksdagen.

Enligt gjorda uppskattningar skulle ett genomförande av förslagen
i motionen 1971:126 — med utgångspunkt i ett basbelopp om 6 900 kr.
— leda till kostnadsökningar om knappt 360 milj. kr. medan ett bifall
till motionen 1971:341 skulle medföra en anslagshöjning av i runt tal
75 milj. kr. Redan med tanke på det begränsade utrymmet för ytterligare
reformer framstår motionsförslagen som föga realistiska. I sammanhanget
vill utskottet dessutom erinra om statsmakternas tidigare
ställningstaganden som innebär att de resurser som de närmaste åren
kan ställas till förfogande för studiesociala ändamål i betydande omfattning
måste koncentreras på de vuxenstuderande.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna.

I motionen 1971:702 slutligen begärs förslag i syfte att avskaffa inkomstprövningen
inom studiemedelssystemet i förhållande till makes
ekonomi.

Enligt nuvarande inkomstprövningsregler reduceras studiemedlen, om
den studerande en termin har inkomst överstigande 40 % av basbeloppet,
med 2/3 av överskjutande beloppet och om den studerandes make en
termin har inkomst överstigande 140 % av basbeloppet med 1/3 av
överskjutande beloppet. Har den studerande förmögenhet överstigande
sex gånger basbeloppet jämställs 1/5 av överskjutande beloppet med
inkomst. Motsvarande regel gäller för makes förmögenhet.

Motioner med liknande syfte avslogs av fjolårets riksdag på hemställan
av andra lagutskottet. I sitt utlåtande hänvisade utskottet till att
1968 års studiemedelsutredning fått i uppdrag bl. a. att behandla reglerna
om behovsprövning i förhållande till makes inkomst inom studiemedelssystemet
och till att resultatet av detta utredningsarbete borde
avvaktas innan man tog ställning till problemen. Enligt utskottets mening
föreligger ingen anledning för riksdagen att i år inta annan ståndpunkt
i frågan. Utskottet avstyrker följaktligen motionen.

Utskottet hemställer

A. att riksdagen i anledning av motionen 1971:345 i skrivelse
till Kungl. Maj:t ger till känna vad utskottet anfört i fråga om
förbättringar av de inkomst- och behovsprövade tilläggen inom
studiehjälpssystemet;

B. att motionen 1971:728 inte föranleder någon riksdagens åtgärd; C.

att motionerna 1971:126 och 1971:341 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd; samt

SfU 1971:12

D. att motionerna 1971:62 och 1971:702 inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 mars 1971

På socialförsäkringsutskottets vägnar
ERIC CARLSSON

Närvarande: herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Lundberg (s), Jonsson
i Mora (fp), Fredriksson (s), fröken Sandell (s), herrar Magnusson i
Nennesholm (c), Karlsson i Ronneby (s), Mundebo (fp), fru Håvik (s),
herr Björck i Nässjö (m), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s),
Signell (s) och Olsson i Stockholm (vpk).

Reservationer

1) vid utskottets hemställan under B. av herrar Jonsson i Mora (fp),
Mundebo (fp) och Björck i Nässjö (m), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 12 med
orden ”Motioner med” och slutar med orden ”utskottet motionen” bort
ersättas med text av följande lydelse:

”Den ändring som motionärerna åsyftar ligger helt i linje med vad
centrala studiehjälpsnämnden föreslagit i sina petita både för innevarande
och för nästa budgetår. Enligt nämnden bör således Iånemöjligheterna
för yngre elever förbättras dels genom en minskning av den
ovannämnda reduktionsprocenten från 30 % till 20 % och dels genom
en höjning av fribeloppet i fråga om föräldrainkomsten från 6 000 kr.
till 7 000 kr. Dessa ändringar, som enligt nämnden skulle innebära synnerligen
befogade förstärkningar av studiehjälpen åt elever med föräldrar
i inkomstlägena 16 000—30 000 kr., beräknas medföra ett ökat
anslagsbehov om 6 milj. kr.

Även enligt utskottets mening är det i hög grad angeläget att möjliggöra
en liberalisering av de i vissa avseenden tämligen rigorösa tillämpningsbestämmelserna
för låneprövningen. En mindre markant anknytning
av behovsprövningen i förhållande till föräldraekonomin enligt de
av centrala studiehjälpsnämnden föreslagna riktlinjerna skulle medföra
en påtaglig förbättring av studiehjälpen. Ändringarna kräver dessutom
en förhållandevis blygsam ekonomisk insats från det allmännas sida
och torde därför kunna genomföras jämsides med de övriga förbättringar
inom studiehjälpssystemet, som utskottet förordat i det föregående.

Vad utskottet anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.”
dels ock att utskottet under B. bort hemställa

SfU 1971:12

”1) att riksdagen i anledning av motionen 1971:728 i skrivelse
till Kungl. Maj:t som sin mening ger till känna vad utskottet
anfört om vidgade möjligheter till studielån; samt
2) att motionen, i den mån den inte kan anses besvarad genom
vad utskottet hemställt under 1), inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.”

2) vid utskottets hemställan under C. av herrar Carlsson i Vikmanshyttan
(c), Jonsson i Mora (fp), Magnusson i Nennesholm (c), Mundebo
(fp), Björck i Nässjö (m) och fröken Pehrsson (c), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande, som börjar på s. 12 med
orden ”När det” och slutar med orden ”utskottet motionerna” bort
ersättas med text av följande lydelse:

”Då riksdagen tidigare avslagit motioner med krav på utredning om
indexreglering av studiesociala förmåner har detta skett med hänvisning
till en principdeklaration från riksdagens sida i samband med beslutet
1964 om den studiesociala reformen. Riksdagen framhöll då att
studiebidraget inom studiemedelsförordningen och de olika bidragen
enligt studiehjälpsreglementet liksom det allmänna barnbidraget borde
bli beroende av särskilt beslut av riksdagen. Detta ger emellertid utskottet
anledning att erinra om ett annat vägledande uttalande i ämnet, som
gjordes av statsrådet Edenman i 1964 års proposition angående studiestödet.
Enligt statsrådet borde således en primär uppgift vara att se till
att återbetalningsskyldigheten inom studiemedelssystemet inte för någon
blev oskäligt betungande och att man för att nå dithän borde bl. a. begränsa
skuldsättningen genom att lämna de studerande en viss del av
studiemedlen i form av bidrag. Detta uttalande, som f. ö. lämnades
utan erinran av riksdagen, får enligt utskottet en särskild aktualitet med
tanke på den penningvärdeförsämring, som inträffat sedan den studiesociala
reformen genomfördes. Den återbetalningsfria delen av studiemedlen
— studiebidraget — utgör med hänsyn till penningvärdets fall
nu endast cirka 18 % av studiemedelsbeloppet mot 25 % i januari 1965.
Konsekvensen härav är, såsom påpekas i motionerna, en betydande
ökning av de studerandes skuldsättning.

Enligt utskottets mening kan man inte i längden acceptera en minskning
av de studiesociala förmånernas relativa värde i förhållande till
vad som gällde då förmånerna infördes år 1964. Detta med hänsyn bl. a.
till de risker och personliga bekymmer som normalt är förbundna med
en ökad skuldsättning. Mot denna bakgrund och i linje med det förut
återgivna departementschefsuttalandet anser utskottet, att man på sikt
måste eftersträva någon form av värdebeständighet beträffande de
studiesociala förmåner som nu inte är indexreglerade. Frågan härom
bör tas upp av 1968 års studiemedelsutredning. I det sammanhanget
bör också övervägas en höjning av förmånernas belopp.

SfU 1971:12

Vad utskottet sålunda anfört bör bringas till Kungl. Maj:ts kännedom.
”

dels ock att utskottet under C. bort hemställa

”1) att riksdagen i anledning av motionerna 1971:126 och 1971:
341 i skrivelse till Kungl. Maj:t som sin mening ger till
känna vad utskottet anfört i fråga om indexreglering m. m.;
samt

2) att motionerna, i den mån de inte kan anses besvarade
genom vad utskottet hemställt under 1), inte föranleder
någon riksdagens åtgärd.”

AB Egneilska Boktryckeriet, Stockholm 1971