Näringsutskottets betänkande nr 6 år 1971

NU 1971: 6

Nr 6

Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar
i statsverkspropositionen om anslag för budgetåret 1971/
72 inom inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna
samt av dem administrerad garanti- och långivning,
m. m., jämte motioner.

I betänkandet behandlas propositionen 1971: 1 bilaga 13, såvitt denna
bilaga hänvisats till näringsutskottet, samt motioner med anknytning
därtill.

DRIFTBUDGETEN

ELFTE HUVUDTITELN

1. Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader.

Kungl. Maj:t har (punkten C 6, s. 114-117) föreslagit riksdagen att till
Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för
budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 8 500 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971: 81 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c, fp) vari
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla om
skyndsam prövning och förslag till riksdagen angående statligt stöd till
företagareföreningar för s. k. rådgivningsgrupper med teknisk och ekonomisk
expertis för förstärkt företagsrådgivning åt mindre och medelstora
företag i enlighet med vad som anförts i motionen,

dels motionen 1971: 1059 av herr Andersson i örebro m. fl. (fp, m, c)
vari hemställs att riksdagen skall till Bidrag till företagareföreningar
m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag
av 9,3 milj. kr.,

dels motionen 1971: 1093 av herr Stjernström m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla om utredning
och förslag angående möjligheterna att öka företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet
i fråga om marknadsföring,

dels motionen 1971: 1139 av herr Rask (s) vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t skall anhålla att kostnaderna för uppföljning
och bevakning av utvecklingen i företag som erhållit lokalise -

1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 6

NU 1971:6

ringsstöd bestrides av medel från anslaget till Lokaliseringsbidrag samt
att i övrigt beaktas vad i motionen anförts,

dels motionen 1971: 1197 av herr Ängström (fp) vari hemställs att
riksdagen i syfte att möjliggöra en ökad uppföljningsverksamhet från
företagareföreningarna inom de sju skogslänen - BD-, AC-, Y-, Z-, Woch
S-länen - beträffande det statliga lokaliseringsstödet till företag inom
nämnda län skall anvisa ett belopp av 700 000 kr. att tagas ur anslaget
till Arbetsmarknadsstyrelsen.

Motionerna

Tre av motionerna syftar till att ytterligare medel skall tillföras företagareföreningarna
för täckande av administrationskostnader.

I motionen 1971: 1059 begärs en uppräkning av anslaget med
800 000 kr. utöver det belopp som föreslås i propositionen. Inledningsvis
talas om de mindre och medelstora företagens samhällsekonomiska
betydelse och om de anpassningsproblem som strukturförändringarna
inom näringslivet vållar dem. Företagareföreningarnas olika uppgifter
nämns, varvid särskilt berörs uppdraget att svara för uppföljningsverksamhet
i samband med den lokaliseringspolitiska stödverksamheten. Motionärerna
refererar den i propositionen åberopade skrivelsen från företagareföreningarna
i de sju skogslänen angående behov av ökade resurser
för uppföljningsverksamheten och erinrar om att föreningarnas anslagsbehov
för det kommande budgetåret beräknats av Företagareföreningarnas
förbund till 16,0 milj. kr. och av kommerskollegium till -utöver en reservation på ca 0,3 milj. kr. - 9,3 milj. kr. Sistnämnda belopp
är den anslagssumma som motionärerna med hänvisning till det
statsfinansiella läget föreslår.

De krav som den nyssnämnda uppföljningsverksamheten ställer på
företagareföreningarna, särskilt inom skogslänen, behandlas också i motionerna
1971: 1197 och 1971: 1139. I den förra anförs att det synes
realistiskt att uppskatta kostnaderna för enbart sådan verksamhet beträffande
det statliga lokaliseringsstödet till 100 000 kr. för var och en
av föreningarna i skogslänen, vilket belopp enligt motionären skulle
tillföras föreningarna ur ett annat anslag än det förevarande, nämligen
ur myndighetanslaget till arbetsmarknadsstyrelsen. I den senare motionen
framläggs ett likartat förslag, nämligen att medel ur anslaget till lokaliseringsbidrag
skall användas för förstärkning av företagareföreningarnas
resurser för uppföljningsverksamhet. Härigenom skulle, säger motionären,
samtliga föreningar kunna få del av den förhöjning av administrationsbidraget
som förordas i propositionen, medan denna förhöjning
annars huvudsakligen skulle komma föreningarna i skogslänen till godo.

I de båda återstående motionerna föreslås speciella former av råd -

NU 1971:6

givningsverksamhet från företagareföreningarnas sida.

Motionen 1971: 1093 inleds med en översikt över företagareföreningarnas
uppgifter och personalresurser. Det framhålls att föreningarnas
rådgivningsverksamhet inriktats främst på de tekniska och ekonomiska
områdena. Härutöver borde föreningarna kunna göra en insats på
marknadsföringsområdet, anser motionärerna. Särskilt betonas vad marknadsföringsåtgärder
kan betyda för ett företag vars ursprungliga produkt
slagits ut från marknaden och som därför ställts inför behovet att förnya
sitt tillverkningsprogram. Motionärerna berör också föreningarnas
uppgift att administrera anslag till glesbygdsstödet och anför att det härvid
i hög grad är fråga om att finna lämpliga sysselsättningsobjekt, t. ex.
hemarbete eller legoarbeten från större industrier. Dessa uppgifter sammanfaller
i många avseenden, säger motionärerna, med dem som marknadsföringskonsulenter
skulle handha.

I motionen 1971: 81 anförs att första och andra generationens företagsledare
i mindre och medelstora företag ofta är mera industriarbetare
än industriledare till sin inriktning och saknar erforderlig administrativ
kunskap och erfarenhet. Komplicerade situationer som kan uppstå, t. ex.
i samband med större investeringar möjliggjorda av lokaliseringsstöd,
medför behov av förstärkt administrativ kapacitet. Detta behov skulle,
anser motionärerna, kunna tillgodoses genom att inom företagareföreningarnas
ram byggs upp grupper av tekniker och ekonomer som kan
fungera som rådgivare till företagsledningen i ett eller flera företag.
Basen för verksamheten skulle vara återkommande sammanträden med
företagsledningen och eventuellt andra nyckelpersoner, såsom företrädare
för de anställda. Rådgivningsgruppen skulle medverka till en styrning
av företagets verksamhet mot ett långsiktigt mål och i detta syfte hållas
informerad om rörelsen bl. a. genom löpande budgetrapportering.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag innebär att anslaget räknas upp med 1 milj. kr.
till 8,5 milj. kr. Tre av motionerna syftar till en ytterligare förstärkning
av företagareföreningarnas administrationsresurser. En anslagshöjning
till 9,3 milj. kr. föreslås i motionen 1971: 1059, medan motionerna
1971: 1139 och 1971: 1197 båda går ut på en omdisposition av innebörd
att medel som av Kungl. Maj:t föreslagits bli anvisade för andra
ändamål skulle delvis komma företagareföreningarna till godo. Motionärerna
hänvisar i samtliga fall särskilt till de kostnader som föranleds
av föreningarnas uppgift att svara för uppföljning och bevakning i
samband med statligt lokaliseringsstöd. I motionen 1971: 1139 föreslås
att dessa kostnader skall täckas med medel ur anslaget till lokaliseringsbidrag
och i motionen 1971: 1197 att 700000 kr. skall tillföras företa -

1* Riksdagen 1971.17 sami. Nr 6

NU 1971:6

gareföreningama i de sju skogslänen från anslaget till arbetsmarknadsstyrelsen.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning. Härvid
tar utskottet fasta på departementschefens uttalande att det höjda
bidraget till företagareföreningarna bör av Kungl. Maj:t förenas med
sådana villkor att det skapas garantier för en intensifierad bevakning av
utvecklingen i företag som har fått statligt stöd. I anslutning till de motioner
vari förordas speciella dispositioner för att tillgodose företagareföreningarnas
medelsbehov för uppföljnings- och bevakningsverksamheten
vill utskottet erinra om att, såsom redovisas i propositionen, överväganden
pågår bl. a. inom 1968 års lokaliseringsutredning om hur
denna verksamhet skall ordnas i framtiden. Dispositioner av angiven
art skulle kunna föregripa det ställningstagande som dessa överväganden
kan utmynna i.

Motionerna 1971: 81 och 1971: 1093 innehåller förslag om utvidgning
i olika hänseenden av den rådgivningsverksamhet som företagareföreningarna
bedriver. I den förra förordas att rådgivningsgrupper sammansatta
av teknisk och ekonomisk expertis skall kunna ställas till de
mindre och medelstora företagens förfogande. En sådan grupp skulle
genom sina kontinuerliga kontakter med ett företag främst medverka
till att företaget styrs mot ett långsiktigt mål. I den senare motionen föreslås
att företagareföreningarnas rådgivande insatser skall utvidgas till
att också avse marknadsföring av företagens produkter. Samma frågor
har tidigare på grundval av motioner behandlats vid 1969 och 1970 års
riksdagar. Statsutskottet (uti. 1969: 59, 1970: 55) har därvid uttalat intresse
för en viss utvidgning av företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet.

Kort efter det att riksdagen senast behandlade ämnet tillsattes delegationen
för de mindre och medelstora företagen, vilken har till uppgift
att samordna de utredningar som berör företag av nämnda kategori
och att avge förslag i frågor gällande dessa företag. Näringsutskottet
räknar med att de uppslag som framförs i de senast angivna motionerna
blir föremål för delegationens uppmärksamhet utan särskild åtgärd från
riksdagens sida.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionerna 1971:1059, 1971:1139 och 1971:1197 till
Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader
för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av
8 500 000 kr.,

2. att riksdagen avslår

a) motionen 1971:81 angående förstärkt företagsrådgivning
genom företagareföreningarna,

NU 1971:6

b) motionen 1971: 1093 angående företagareföreningarnas rådgivning
i fråga om marknadsföring.

2. Täckande av förluster i anledning av statligt stöd till hantverks- och
industriföretag m. fl. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punken
C 7, s. 117 f.) och hemställer

att riksdagen till Täckande av förluster i anledning av statligt stöd
till hantverks- och industriföretag m. fl. för budgetåret 1971/72
anvisar ett förslagsanslag av 9 000 000 kr.

KAPITALBUDGETEN
Statens utlåningsfonder

3. Statens hantverks- och industrilånefond. Kungl. Maj:t har (punkten
IV: 10, s. 131-133) föreslagit riksdagen att

1. medge att statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag
m. m. under budgetåret 1971/72 beviljas intill ett belopp av 80 000 000
kr.,

2. till Statens hantverks- och industrilånefond för budgetåret 1971/72
anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971: 150 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c) vari
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa om
att maximibeloppet 150 000 kr. för företagareföreningarnas direktlån ej
begränsas av utestående garantibelopp,

dels motionen 1971: 151 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c)
vari hemställs att riksdagen skall besluta

1. att maximigränsen för företagareföreningarnas direktlån höjes till
200 000 kr.,

2. att företagareföreningarna medges rätt teckna statlig industrilånegaranti
upp till 200 000 kr.,

dels motionen 1971:436 av herrar Helén (fp) och Hedlund (c) vari
hemställs att riksdagen skall till Statens hantverks- och industrilånefond
för budgetåret 1971/72 anvisa ett investeringsanslag på 30 milj. kr.,
dels motionen 1971: 1079 av herr Larsson i Borrby m. fl. (c, s, m, fp)
vari hemställs att riksdagen skall besluta dels att maximigränsen för
hantverks- och industrilån höjs till 200 000 kr., dels om sådan ändring
av nu gällande bestämmelser att hantverks- och industrilån kan lämnas
en låntagare utan hinder av att han innehar garantilån.

Gällande bestämmelser m. in.

Bestämmelser om de statsgarantier och direkta lån från företagareföreningarna
som är aktuella under förevarande anslag har meddelats i

NU 1971: 6

kungörelsen (1960: 372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk
och småindustri (omtryckt 1968:354, ändrad 1970:181). Följande
punkter i dessa bestämmelser berörs i motionerna.

Om lånegaranti beslutar kommerskollegium. Ansökan inges till företagareföreningen
i sökandens verksamhetsområde, vilken verkställer
förberedande utredning i ärendet och överlämnar ansökan till kommerskollegium
med eget yttrande. I samband med beslut om lånegaranti bemyndigas
företagareföreningen att på statens vägnar teckna garantin.
Föreningen skall därefter öva tillsyn över lånets utnyttjande och följa
företagets verksamhet.

Hantverks- och industrilån beviljas av företagareföreningen i sökandens
verksamhetsområde. Beloppet får för en och samma sökande tillsammans
med utestående industrigarantilån uppgå till högst 150 000 kr.
Om särskilda förhållanden föreligger får med kommerskollegiets medgivande
lån beviljas till högre belopp.

Beloppsgränsen för direktlånen fastställdes till 150 000 kr. år 1968
efter att tidigare ha varit 50 000 kr. eller i fråga om maskinanskaffning
75 000 kr. Företagareföreningarnas rätt att självständigt besluta om direktlån
till företag som redan erhållit garantilån begränsades därvid genom
den nyss angivna regeln.

Motionerna

I motionen 1971:436 refereras kommerskollegiets beräkning av behovet
av nya lånemedel. Det föreslagna anslaget är enligt motionärerna
för lågt med hänsyn till detta behov. Trots vissa lättnader på kreditmarknaden
är kapitalförsörjningen fortfarande ett stort problem, anför de.
Genom de långvariga kreditrestriktionema har bildats ett uppdämt
lånebehov. De mindre företagen anges ha speciella finansieringsproblem.
Deras eget kapital är ringa och tillgången till säkerheter för banklån
otillräcklig. Kostnadsstegringama inom produktionen har varit särskilt
kännbara för dem, och företagssparandet hos dem är litet i jämförelse
med sparandet hos de större företagen. Svårigheter har förelegat
att göra erforderliga avskrivningar för finansiering av nyinvesteringar.
Kostnaderna för marknadsföring ökar väsentligt. Motionärerna anför
en rad omständigheter som vid jämförelse mellan större och mindre företag
i fråga om omställningsförmåga, innovationsmöjligheter osv. talar
till de senares förmån. Avslutningsvis understryks den särskilda betydelse
som företagareföreningarnas utlåning har för de mindre företagen.

I motionen 1971: 150 erinras först om den ändring av lånebestämmelsema
som genomfördes 1968. Begränsningen i företagareföreningarnas
rätt att bevilja direktlån till företag som erhållit garantilån sägs vara
besvärande för många företag, ofta de mest utvecklingsbara, och detta i
synnerhet vid rådande kreditrestriktioner. Särskilt nämns svårigheterna

NU 1971:6

för företag som arbetar med för lågt rörelsekapital. Företagens problem
återspeglas, säger motionärerna, i konkursstatistiken. Till sist framhålls
att snabba beslut om låneframställningar är önskvärda och uttalas
att företagareföreningarna visat sig väl skickade att handlägga sina alltmer
krävande uppgifter.

Den tekniska utvecklingen och den allmänna prisfördyringen har urholkat
värdet av såväl direktlån som lånegarantier, anförs i motionen
1971: 151. Tidigare har som argument mot ökade befogenheter för företagareföreningarna
åberopats dessas ställning som enskilda ekonomiska
organ, säger motionärerna, men ett ökat ansvar kan nu ges sedan
stat och kommun enligt den år 1968 beslutade omorganisationen fått
majoritet i föreningarnas styrelser. En uppräkning av beloppen skulle
anknyta till den faktiska utvecklingen av låneverksamheten, uttalar motionärerna
slutligen och lämnar vissa statistiska uppgifter avseende 1950-talets mitt och 1960-talets slut.

Likartade synpunkter anförs i motionen 1971: 1079. Motionärerna berör
det behov av kostnadskrävande rationaliseringsåtgärder som ökad
konkurrens leder till. De påpekar också att strukturomvandlingen medför
en successiv övergång från ett stort antal små företag till ett mindre
antal medelstora och större företag med krav på större maskinenheter.

Utskottet

Investeringsanslaget till statens hantverks- och industrilånefond har
under vart och ett av de tre senaste budgetåren utgjort 20 milj. kr.
Därtill kom hösten 1970 en särskild förstärkning med samma belopp,
något som angavs vara en engångsåtgärd. För budgetåret 1971/72 föreslås
anslaget ånyo bli 20 milj. kr. Företagareföreningarnas utlåningskapacitet
beräknas härigenom bestå i stort sett oförändrad.

I motionen 1971: 436 föreslås, under hänvisning bl. a. till de svårigheter
som kreditrestriktionema vållat de mindre och medelstora företagen,
att anslaget skall räknas upp med 10 milj. kr. Utskottet är inte
berett att tillstyrka en anslagshöjning utan ansluter sig till vad som
föreslås i propositionen. I sammanhanget vill utskottet erinra om att
de mindre och medelstora företagens möjligheter att få krediter nyligen
förbättrats genom en kraftig ökning av AB Industrikredits och AB
Företagskredits utlåningskapacitet samt att delegationen för de mindre
och medelstora företagen föreslagit inrättande av ett nytt finansieringsinstitut
för sådana företag (I-stencil 1970: 5), ett förslag som nu remissbehandlas.

Ramen för statsgaranti till hantverks- och industriföretag föreslås i
propositionen bli fastställd till samma belopp som för innevarande år,
dvs. 80 milj. kr. Utskottet har ingen erinran häremot.

I övriga här aktuella motioner föreslås vissa ändringar i de bestäm -

NU 1971:6

mclser som gäller för det kreditstöd som förmedlas genom företagareföreningarna.
Förslag av motsvarande innebörd har framlagts även tidigare
men då avvisats av riksdagen (SU 1968: 102, 1969: 59, 1970: 55).

Från det maximibelopp som en företagareförening i form av direktlån
får bevilja ett företag skall enligt de regler som infördes 1968, när
den kreditstödjande verksamheten omprövades, dragas utestående belopp
av garantilån som tidigare beviljats företaget. I motionerna
1971: 150 och 1971: 1079 föreslås att denna begränsningsföreskrift
skall upphävas, så att företagareföreningarna får något ökade möjligheter
att bistå mindre företag i behov av rörelsekapital. Vidare påyrkas
i sistnämnda motion liksom i motionen 1971: 151 en höjning av maximigränsen
för direktlånen från 150 000 kr. till 200 000 kr.

De kostnadsstegringar som inträffat sedan 1968 kan motivera en viss
förskjutning av de gränser som det året fastställdes för företagareföreningarnas
utlåningsbefogenheter. Då dessutom även andra omständigheter
torde bidra till att öka de berörda företagens kreditbehov finner
sig utskottet nu böra tillstyrka de båda nyss angivna förslagen till ändringar
i reglerna för företagareföreningarnas kreditgivning.

I motionen 1971: 151 framläggs ytterligare förslaget att rätten att
teckna statlig industrilånegaranti upp till 200 000 kr. skall delegeras
från kommerskollegium till företagareföreningarna. Motionärerna anser
att den tvekan inför en sådan utökning av föreningarnas befogenheter
som kan ha varit naturlig före omorganisationen av föreningarna 1968
numera är omotiverad.

Flera olika skäl anfördes 1968 mot en delegering av den art som
motionärerna föreslår. Bl. a. påpekades att delegeringen bara skulle gälla
en del av ärendena om lånegaranti och att de fördelar som kunde vinnas
därför var mycket begränsade i jämförelse med de nackdelar som
skulle uppkomma genom uppsplittring av handläggningen och bristande
likformighet vid ärendenas bedömning. Erfarenheterna tycktes också
ge vid handen att en delegering skulle kunna medföra ökat risktagande
för staten. Enligt utskottets mening är de här antydda skälen mot en
delegering alltjämt giltiga. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag medger att
statsgaranti för lån till hantverks- och industriföretag m. m. under
budgetåret 1971/72 beviljas intill ett belopp av 80 000 000
kr.,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1971: 436 till Statens hantverks- och industrilånefond
för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag
av 20 000 000 kr.,

3. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 150 och till motio -

NU 1971:6

nen 1971: 1079 såvitt nu är i fråga som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om kombination av direktlån
från företagareförening och statlig kreditgaranti,

4. att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 151 och
1971: 1079, båda såvitt nu är i fråga, som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet anfört om maximibeloppet för direktlån
från företagareförening,

5. att riksdagen avslår motionen 1971: 151 såvitt den gäller delegering
till företagareföreningarna av viss beslutanderätt beträffande
statlig kreditgaranti.

Stockholm den 16 mars 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Andersson i örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson
i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg (s), Sjönell (c). Rydén
(fp), Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c).

Reservationer

1. vid punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader)
beträffande medelsanvisningen av herrar Regnéll (m),
Andersson i örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Rydén (fp),
Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med »Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts» och slutar med »kan utmynna i» bort
utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Utskottet anser att motionärerna anfört bärande skäl för en ytterligare
förstärkning av företagareföreningarnas administrationsresurser.
En sådan är en förutsättning bl. a. för att föreningarna skall kunna effektivt
fullgöra de uppföljnings- och bevakningsuppgifter som nu åligger
dem. Utskottet tillstyrker därför det förslag till anslagsökning som framförs
i motionen 1971: 1059.»

dels att utskottet under 1 bort hemställa

»1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1971: 1197, med bifall till motionen 1971: 1059 samt med
avslag på motionen 1971: 1139 till Bidrag till företagareföreningar
m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 9 300 000 kr.»

NU 1971:6

2. vid punkten 1 (Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader)
beträffande företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet
av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i
Byske (c), Sjönell (c), Rydén (fp), Hovhammar (m) och fru Hambraeus
(c), som anser

dels att det stycke på s. 4 i utskottets yttrande som börjar med »Kort
efter det» och slutar med »från riksdagens sida» bort utbytas mot ett
stycke av följande lydelse:

»De förslag till utvidgning av företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet
som motionärerna framlägger är enligt utskottets mening
väl motiverade. Genom rådgivningsgrupper av det slag som skisseras i
motionen 1971: 81 skulle ledningen för många mindre och medelstora
företag kunna få sin administrativa kapacitet väsentligt förstärkt. På
marknadsföringsområdet skulle företagareföreningarna, såsom framhålls
i motionen 1971: 1093, kunna göra insatser som på ett avgörande
sätt skulle förbättra de berörda företagens utvecklingsmöjligheter. Utskottet
föreslår därför att riksdagen anhåller att Kungl. Maj:t skyndsamt
låter pröva förutsättningarna för en sådan utvidgning av rådgivningsverksamheten
som här nämnts och därefter förelägger riksdagen förslag
i ämnet.»

dels att utskottet under 2 bort hemställa
»2. att riksdagen med bifall till

a) motionen 1971: 81,

b) motionen 1971: 1093

hos Kungl. Maj:t hemställer att frågan om en utvidgning av
företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet prövas i enlighet
med vad utskottet anfört»,

3. vid punkten 3 (Statens hantverks- och industrilånefond) beträffande
medelsanvisningen av herrar Regnéll (m), Andersson i örebro (fp),
Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Rydén (fp), Hovhammar (m) och fra
Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 7 i utskottets yttrande som böljar med »I motionen
1971: 436» och slutar med »som nu remissbehandlas» bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

»För att de mindre och medelstora företagens kreditbehov skall kunna
tillgodoses i rimlig mån erfordras enligt utskottets bedömning ett
större investeringsanslag än det som föreslås i propositionen. Vad som
anförs i motionen 1971: 436 om hur de mindre och medelstora företagen
berörts av kreditrestriktionema och om de speciella kreditbehov som
dessa företag uppvisar är enligt utskottets mening tungt vägande argument
för en förstärkning av företagareföreningarnas resurser att bevilja

NU 1971:6

direktlån. Utskottet tillstyrker motionärernas förslag att anslaget skall
räknas upp med 10 milj. kr.»

dels att utskottet under 2 bort hemställa

»2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1971: 436 till Statens hantverks- och industrilånefond
för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag
av 30 000 000 kr.»

ESSELTE TRYCK. STHLM 71 712110