Näringsutskottets betänkande nr 54 år 1971

NU 1971:54

Nr 54

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion angående krigsmaterielindustrin.

Ärendet

I motionen 1971:1584 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk),
vilken väckts i anledning av propositionen 1971:146 angående krigsmaterielexport,
hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa om

1. åtgärder i syfte att överföra krigsmaterielproduktionen till civil
produktion,

2. förslag om generellt förbud mot export av krigsmateriel och att
samtidigt eventuell överkapacitet som ett exportförbud skulle medföra
snarast utnyttjas för civil produktion,

3. förslag om förstatligande av krigsmaterielindustrin.

Motionen har hänvisats till utrikesutskottet såvitt den avser förbud
mot export av krigsmateriel och till näringsutskottet i övrigt. Utrikesutskottet
behandlar propositionen angående krigsmaterielexport, motionen
i ifrågavarande del och övriga motioner i ämnet i sitt betänkande
1971:21.

Motionen

En omorganisation av det svenska försvaret i enlighet med vad
vänsterpartiet kommunisterna krävt i motioner vid flera riksdagar skulle,
anför motionärerna, medföra att nuvarande krigsmaterielproduktion inte
kan upprätthållas. En stor del av de produktionsresurser som f. n.
används för att producera krigsmateriel skulle det då bli nödvändigt att
överföra till produktion för civilt bruk.

Den militära produktionen har enligt motionärerna en stor marginell
betydelse för en rad storföretags ordertillgångar. Exporten av krigsmateriel
bedrivs i spekulativt syfte och för att ”jämna ut” ordertillgångarna
från den svenska militärmakten. För att inte privat spekulation skall
kunna leda till en stor produktion av förstörelsemedel kräver motionärerna
att krigsmaterielindustrin skall förstatligas, vilket skulle göra det
lättare att överföra denna industris resurser till nyttigt och fredligt bruk.

1 övrigt kritiserar motionärerna de i propositionen angivna principerna
för krigsmaterielexporten. De anser att dessa inte innebär något grundläggande
avsteg från tidigare gällande principer.

Med anknytning till vad som i propositionen anförs om eventuella
samarbetsavtal mellan svenska företag och företag i andra länder om
gemensam utveckling och produktion av krigsmateriel anför motionärer -

Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 54

NU 1971:54

na att ett sådant samarbete kan leda till att restriktionerna för vapenutförsel
i stort sett frångås.

Tidigare riksdagsbehandling av liknande förslag

Motioner med yrkanden om utredning av frågan om förstatligande av
privatägd krigsmaterielproduktion har väckts vid 1966 och 1968 års
riksdagar (BaU 1966:51, 1968:53). Bankoutskottet hänvisade 1966 till
att metoderna för upphandling av krigsmateriel nyligen varit föremål för
utredning och att därvid inte framkommit något som tydde på att
svenska företag gjort oskäliga vinster vid leveranser till det svenska
försvaret. Rådande kontroll över tillverkning och export av krigsmateriel
fyllde enligt utskottets mening tillfredsställande de syften som avsågs
därmed, vartill kom att riksdagen ingående följde utvecklingen på
området. Vid sin behandling av ärendet 1968 anförde utskottet att det
inte funnit skäl att frångå sitt tidigare uttalande rörande kontrollen över
tillverkning och export av krigsmateriel. Vid båda tillfällena avstyrkte
utskottet motionerna, som avslogs av riksdagen.

Uppgifter i anslutning till motionen

Förslagen i propositionen 1971:146 bygger på det av krigsmaterielexportutredningen
avgivna betänkandet (SOU 1970:63) Svensk krigsmaterielexport.
1 detta lämnas vissa uppgifter om storleken av denna export
och om dess betydelse från försvarspolitisk och arbetsmarknadspolitisk
synpunkt.

Enligt den s. k. tillverkningsförordningen (1935:395, ändrad senast
1964:108) fordras för tillverkning av krigsmateriel tillstånd av Kungl.
Maj:t. Med krigsmateriel förstås i förordningen i stort sett samma varor
som är underkastade exportförbud enligt den s. k. utförselkungörelsen
(1949:614, ändrad senast 1969:465). Dessa varor har tagits upp i en
förteckning som är fogad till utförselkungörelsen. Utom vapen, ammunition
och andra stridsmedel upptar förteckningen bl. a. sprängämnen,
fartyg, luftfartyg, fordon, materiel för dykning, strålkastare och diverse
elektronisk materiel, allt under förutsättning att materielen är utformad
för militärt bruk, varmed avses att den med hänsyn till sin militära
användning skall ha konstruerats, utrustats eller ändrats på sådant sätt att
den påtagligt avviker från motsvarande civila materiel.

Antalet företag med tillstånd att tillverka krigsmateriel uppgick år
1970 till omkring 125. Av dessa bedrev år 1968 omkring 80 tillverkning
av krigsmateriel. År 1969 exporterade 14 företag krigsmateriel för ca 160
milj. kr. Genomsnittligt uppgick Sveriges export av krigsmateriel åren
1965-1969 till ca 162 milj. kr. årligen, vilket utgjorde ca 0,5% av
världsexporten.

För att belysa sysselsättningsfrågorna har krigsmaterielexportutredningen
låtit utföra vissa beräkningar. Av de 80 företag som tillverkade
krigsmateriel år 1968 har 65 undersökts. Antalet anställda vid dessa
uppgick totalt till omkring 90 000 personer, av vilka inemot 20 000

NU 1971:54

beräknas ha varit direkt sysselsatta med tillverkning av krigsmateriel. Det
fakturerade värdet av krigsmaterielproduktionen var drygt 1,5 miljard kr.
Den andel av de anställda som sysslade med produktion för export
motsvarade enligt beräkningarna 2 000 årsanställda.

En undersökning av krigsmaterielexportens storlek inom de enskilda
företagen i förhållande till värdet av deras försäljning visar att de totalt
största företagen inte har den största andelen av exporten. Av de
undersökta 65 företagen exporterade 17 krigsmateriel. I tre fall uppgick
andelen av krigsmaterielexporten till omkring 30 % eller däröver räknat
på det totala försäljningsvärdet vid respektive företag. Dessa företags
sammanlagda försäljningsvärde utgjorde knappt 0,4 % av de undersökta
företagens totala försäljningsvärde. I ytterligare fyra fall översteg värdet
av krigsmaterielexporten i förhållande till det totala försäljningsvärdet
10 %, dock i intet fall 15 %.

Underleverantörernas andel av krigsmaterieltillverkningen uppgick till
9—10 % av dess totala värde.

Utskottet

Produktionen av krigsmateriel i Sverige är i första hand betingad av
och utformad efter det svenska försvarets behov; exportandelen är ringa.
Försvarets behov betingas i sin tur av riksdagens beslut om försvarets
inriktning och omfattning. Chefen för handelsdepartementet framhåller i
propositionen angående krigsmaterielexport att det knappast kan råda
delade meningar om att den svenska försvarspolitiken förutsätter att vi
inom landet vidmakthåller industriella resurser för militär produktion av
hög teknisk kvalitet. Han betonar också att det uppenbarligen är
angeläget att vi i fråga om väsentlig materiel är oberoende av utländska
leverantörer. Ett överförande av den svenska krigsmaterielproduktionen
till civil produktion enligt motionärernas första yrkande är, om det sker
utan samband med en nedgång i försvarets efterfrågan, inte förenligt med
denna princip. För tillverkarna av krigsmateriel torde med hänsyn till
möjliga förändringar i marknadsläget en beredskap för omställning till
civil produktion vara ett naturligt inslag i företagspolitiken. Både de
privata företag och det statliga som tillverkar krigsmateriel har under
senare år sökt lägga en större del av sin produktion på civila produkter.
På här angivna grunder avstyrker utskottet ifrågavarande yrkande.

Motionärerna påyrkar vidare ett förstatligande av krigsmaterielindustrin.
Utskottet vill erinra om att denna inte låter sig avgränsas som en
industribransch bland andra. Såsom redan den ovan refererade definitionen
av krigsmateriel ger vid handen och såsom framgår av krigsmaterielexportutredningens
undersökning ingår krigsmaterieltillverkning som en
del av den totala produktionen vid ett stort antal företag. I många fall är
den uppenbarligen nära sammankopplad med civil produktion. Utskottet
finner det oklart om motionärerna med sitt yrkande avser ett fullständigt
förstatligande av de företag som tillverkar krigsmateriel eller — vilket
skulle vara svårgenomförbart — ett förstatligande endast av de delar av

NU 1971:54

dem som ägnas åt sådan produktion. Utskottet avstyrker motionen även i
denna del.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionen 1971 :1584 såvitt här är i fråga.

Stockholm den 7 december 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i
Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i
Storfors (s), Rask (s), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i
Husum (s), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp), Hovhammar (m), fru
Hambraeus (c) och herr Clarkson (m).

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

”Rustningsindustrin spelar en väsentlig roll för den internationella
privatkapitalistiska ekonomin. Den består också i hög grad av företag
med intressen i många länder samtidigt. Även i Sverige har det internationella
rustningskapitalet starka positioner, vilka innebär en förbindelse
med NATO-intressena och ger utländska intressen direkt insyn när det
gäller teknisk utrustning samt taktiska och strategiska principer inom
svenskt militärväsen. Bl. a. av dessa skäl bör ett överförande av rustningsindustrin
i Sverige i statliga händer genomföras. Även om detta inte löser
rustningsproblematikens grundläggande ekonomiska och politiska frågor,
kan det vara ett sätt att öka den politiska uppmärksamheten gentemot
rustningsindustrin, att försvåra utländska intressens direkta insyn i
svenska militära förhållanden och att vålla det internationella rustningskapitalet
avbräck.

Ett förstatligande av rustningsindustrin i Sverige kommer också att
bidra till bättre möjligheter att kontrollera exporten av krigsmateriel.
Hittills gällande regler, likaväl som de principer som framläggs i propositionen
1971:146, innebär att export kan tillåtas till alla etablerade
regimer, förutsatt att oppositionen mot dessa regimer hålls nere tillräckligt
effektivt för att öppet inbördeskrig inte skall kunna påstås råda. Det
är alltså möjligt för rustningsindustrin i Sverige att medverka i uppbyggnaden
av t. ex. militärregimer i god tid innan folket reser sig mot dessa
regimer. 1 alltför många fall har svenska vapen levererats även i sådana fall
där uppror och inbördeskrig redan förekommit men där detta officiellt
inte erkänns av den härskande regimen. Det förekommer dessutom
export till nationer vilka med marionettregimer som ombud i realiteten
själva för krig. Å andra sidan tillåts aldrig försäljning av vapen till sociala

NU 1971:54

och nationella befrielserörelser. Vapenexporten tjänar sålunda ensidigt
etablerade system och reaktionära regimer. Mot denna bakgrund bör
vapenexport generellt förbjudas under nuvarande förhållanden.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motionen 1971:1 584, såvitt här är i
fråga, hos Kungl. Majit hemställer om

1. förslag om förstatligande av krigsmaterielindustrin,

2. åtgärder i syfte att överföra krigsmaterielproduktion till
civil produktion."

Göteborgs Offsettryckeri AB, Sthlm 71.607 S