Näringsutskottets betänkande nr 52 år 1971
NU 1971:52
Nr 52
Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag
till lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207), m. m.,
jämte motioner.
Ärendet
I propositionen 1971: 171 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att
antaga inom handelsdepartementet upprättade förslag till
1) lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207),
2) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308).
I anledning av propositionen har väckts två motioner, som redovisas
nedan.
Propositionen
Författningsförslagen återfinns i propositionen på s. 2 f.
På grundval av förslag som lagts fram av lotteriutredningen i betänkandet
(SOU 1970: 52) Om lotterier föreslås i propositionen, att de i lotteriförordningen
(1939: 207) fastställda beloppsgränserna för polismyndighets
och länsstyrelses befogenhet att lämna lotteritillstånd höjs, för
polismyndighet från 5 000 kr. till 30 000 kr. och för länsstyrelse från
50 000 kr. till 200 000 kr. Vid tillämpning av de nya bestämmelserna
skall enligt förslaget hänsyn tas till samtliga tillstånd, som myndigheten
under kalenderåret meddelar sökanden. De vidgade befogenheterna för
polismyndighet att meddela lotteritillstånd föranleder en formell ändring
i stämpelskatteförordningen (1964: 308).
Motionerna
Yrkanden
I motionen 1971: 1613 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m)
hemställs
»att riksdagen i anledning av proposition 1971: 171 i skrivelse till
Kungl. Maj:t begär att tillståndstvång krävs från den 1 januari 1972
för att få anordna automat- och roulettspel för allmänheten,
att i 1 § lotteriförordningen införs det tillägget att anvisning (polletter
o. d.) som utbetalas från mekanisk spelapparat är att anse som vinst
oaktat anvisningen endast berättigar till fortsatt spel».
I motionen 1971: 1614 av herrar Norrby i Gunnarskog (c) och Stridsman
(c) hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen skall
beakta vad som anförts i motionen angående ändring i lotteriförordningen.
1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 52
NU 1971: 52
2
Motivering
I motionen 1971: 1613 påtalas med beklagande att lotteriutredningens
förslag om tillståndstvång för anordnande av automat- och roulettspel
inte har tagits upp i propositionen. Motionärerna betecknar det som
ofattbart att utvecklingen inom hasardindustrin med dess internationella
förgreningar har fått breda ut sig i Sverige utan kraftfullt ingripande
från regeringens sida. De återger statistik över importen av spelautomater
och rouletter och nämner vissa utmärkande drag i fråga om användningen
av dessa. Efter att ha fäst uppmärksamheten på hasardspelets
personliga och sociala skadeverkningar erinrar motionärerna slutligen
om tredje lagutskottets nedan refererade uttalande 1970.
I motionen 1971: 1614 uttrycks tillfredsställelse över att propositionen
begränsats till att avse beloppsgränsema för tillståndsgivning enligt lotteriförordningen
och över att en ny utredning aviseras. Lotterier och
bingo är en viktig inkomstkälla för olika organisationer, främst idrottsrörelsen,
säger motionärerna; för en riktigt bedriven sådan verksamhet
bör inga hinder resas. Föreskriften att vid tillämpningen av de nya värdegränserna
för tillståndsgivning skall tas hänsyn till alla tillstånd under
kalenderåret för samme sökande behöver enligt motionärernas mening
förtydligas. Om förslaget innebär att supporterklubbar och andra stödföreningar
samt sektioner avskärs från möjligheter att erhålla lotteritillstånd
är den föreslagna höjningen av beloppsgränsema otillräcklig,
säger motionärerna. En förening med bred sektionsverksamhet kommer
i ett ogynnsamt läge.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Riksdagsbehandling 1970 av fråga om förbud mot vissa spelautomater
Tredje lagutskottet behandlade 1970 (3LU 1970: 5) ett motionsyrkande
rörande förbud mot införsel, saluhållande och innehav av spelautomater
av typ »enarmade banditer» och liknande. Utskottet uttalade att det i
likhet med motionärerna ansåg den stora spridningen av mekaniska
spelautomater mycket oroväckande. Särskilt med hänsyn till att spelverksamheten
ofta försiggår i lokaler där ungdom vistas betecknade
utskottet det som angeläget att effektiva åtgärder för att komma till
rätta med missförhållandena snarast vidtogs. Eftersom lotteriutredningen
ämnade föreslå en lösning på problemen i sitt betänkande våren 1970
ansåg utskottet att ifrågavarande motioner kunde lämnas utan åtgärd,
vilket också blev riksdagens beslut.
Uttalanden beträffande lotteritillstånd till stödföreningar,
sektioner inom föreningar etc.
I sitt betänkande (SOU 1970: 52) Om lotterier anför lotteriutredningen
(s. 97 f.) att en förutsättning för lotteritillstånd i princip bör vara att
detta ges direkt till den organisation som bedriver den verksamhet lotte
-
NU 1971: 52
3
riet avser att stödja. Sålunda bör, säger utredningen, s. k. supporterklubbar
och andra typer av stödföreningar ej erhålla lotteritillstånd.
I annat sammanhang (s. 104) berör utredningen det problem som det
utgör för de tillståndsgivande myndigheterna att avgöra vilka sökande
som skall betraktas som självständiga organisationer. Utredningen anför
härom:
I flera fall torde bildas stödföreningar, specialsektioner till föreningarna
etc. endast i syfte att för samma ändamål kunna erhålla flera lotteritillstånd.
Enligt utredningens mening bör frågan om sökanden är fristående
från moderföreningen underkastas en materiell prövning. Det
bör ej vara tillräckligt att sökanden är en i formellt hänseende fristående
ideell förening utan det bör även krävas att den i väsentlig omfattning
har en från moderföreningen skild medlemskader och förvaltning och
annat verksamhetsområde än det moderföreningen har.
Utskottet
I lotteriutredningens förra året avgivna betänkande behandlas all
slags verksamhet som är hänförlig under lotteriförordningen. Bland utredningens
förslag är att tillstånd skall krävas för lotteri varvid spelautomat
eller roulett används och att anvisning som utbetalas vid spel
på mekanisk spelapparat skall anses som vinst även om den endast berättigar
till fortsatt spel. Dessa och en del andra av utredningens förslag
har inte tagits upp i propositionen, utan denna gäller endast en höjning
av beloppsgränserna för polismyndighets och länsstyrelses befogenhet
att lämna lotteritillstånd. Beträffande andra frågor uttalar chefen för
handelsdepartementet följande. Lotteriförordningen tillkom på 1930-talet. De problem som den snabba utvecklingen på lotteriområdet har
skapat har bara till en del kunnat lösas tillfredsställande inom förordningens
ram. Reformer behövs alltså, men dessa bör vara grundade på
en genomtänkt uppfattning om syftet med och verkningarna av samhällets
reglering av lotteriverksamheten. Därför planeras en grundläggande
utredning av lotteriverksamheten. De förslag till åtgärder för att
möjliggöra skärpt tillsyn och kontroll över automat- och roulettspel som
lotteriutredningen har lagt fram övervägs inom handelsdepartementet;
departementschefen avser att inom kort ta upp frågan till särskild behandling.
I motionen 1971: 1613 påyrkas att riksdagen nu skall fatta beslut i
enlighet med lotteriutredningens nyss refererade förslag rörande automat-
och roulettspel. Med hänsyn till vad departementschefen anför om
den pågående handläggningen av denna fråga anser sig utskottet inte
böra biträda motionärernas hemställan. Utskottet vill emellertid kraftigt
understryka betydelsen av att de aviserade åtgärderna kommer till stånd
utan dröjsmål. Förslag till författningsbestämmelser i ämnet bör föreläggas
riksdagen under våren 1972 så att bestämmelserna kan träda i
kraft senast den 1 juli 1972. I detta sammanhang kan noteras att 1969
NU 1971: 52
4
års punktskatteutredning (Fi 1970: 57) sommaren 1970 fick i uppdrag
att behandla frågor rörande beskattning av spelautomater och liknande.
Utredningen kommer inom kort att avge betänkande i detta ämne.
Vid granskningen av propositionens förslag kräver motionen
1971: 1614 uppmärksamhet. Den gäller innebörden av det nya stycke
som i samband med beloppsgränsemas höjning införs i 3 § lotteriförordningen
och vari stadgas att vid bestämmelsernas tillämpning skall tas
hänsyn till samtliga tillstånd som myndigheten under året tilldelat sökanden.
Såsom framgår av den redogörelse som lämnats ovan har lotteriutredningen
gjort uttalanden enligt vilka — tvärtemot motionärernas önskemål
— i regel varken supporterklubbar och andra stödföreningar eller
sektioner inom exempelvis idrottsföreningar skulle kunna få lotteritillstånd.
Det bör emellertid observeras att dessa uttalanden av utredningen
inte har tagits upp i propositionen och sålunda inte blir föremål för något
ställningstagande från Kungl. Maj:ts och riksdagens sida i samband
med den nu aktuella ändringen i lotteriförordningen. Det ankommer
alltså på de lokala och regionala myndigheterna, vilkas praxis i detta
hänseende f. n. torde variera, att även fortsättningsvis pröva ansökningar
av det avsedda slaget med beaktande av omständigheterna i det enskilda
fallet. I sista hand blir Kungl. Maj:ts prövning avgörande för hur
frågor av det slag som motionärerna berör skall bedömas. Tills vidare
torde erfarenheter av de nya bestämmelsernas tillämpning böra avvaktas.
Mot propositionens förslag har utskottet ingen erinran att göra.
Utskottet hemställer
1. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1613 som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört rörande
åtgärder i fråga om automat- och roulettspel,
2. att riksdagen antager i propositionen 1971: 171 framlagda förslag
till
dels lag om ändring i lotteriförordningen (1939: 207),
dels förordning om ändring i stämpelskatteförordningen
(1964: 308)
samt därvid finner motionen 1971: 1614 ej föranleda vidare
åtgärd.
Stockholm den 7 december 1971
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG
Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson
i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i
Storfors (s), Rask (s), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum
(s), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp), Hovhammar (m), fru Hambraeus
(c) och herr Clarkson (m).
TRYCKERIBOLAGET IVAR HAEGGSTRÖM AB. STOCKHOLM I97t