Näringsutskottets betänkande nr 51 år 1971

NU 1971: 51

Nr 51

Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition med förslag
till lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse, m. m., jämte
motioner.

Ärendet

I detta betänkande behandlas propositionen 1971: 166 såvitt gäller
hemställan (punkt 1) att riksdagen skall antaga ett inom finansdepartementet
upprättat förslag till lag om ändring i lagen (1955: 183) om
bankrörelse.

Propositionen i övrigt (punkt 2) avser skattefrågor och har hänvisats
till skatteutskottet.

Vidare behandlas de i anledning av propositionen väckta motionerna
1971: 1600—1606 utom såvitt de (motionerna 1971: 1601—1603 i
vissa delar) avser skattefrågor och därför hänvisats till skatteutskottet.
Motionerna redovisas närmare nedan (s. 3).

Skatteutskottet behandlar de nu berörda skattefrågorna i sitt betänkande
1971: 72.

Propositionen

Propositionen föranleds av det avtal om samgående mellan Skandinaviska
banken och Stockholms enskilda bank som offentliggjorts
den 21 september 1971 samt av skrivelser i anslutning därtill från
bankinspektionen och (i skattefrågor) de båda bankerna. De i propositionen
föreslagna ändringarna i lagen om bankrörelse har följande
innebörd. Den för Kungl. Maj:t medgivna rätten att utse högst tre
offentliga ledamöter i affärsbanks styrelse utvidgas till att gälla högst
fem sådana ledamöter. Det högsta medgivna antalet styrelseledamöter
ökas i samband därmed från tjugoen till tjugotre. Affärsbanks styrelse
får rätt att, om förhållandena påkallar det, utse verkställande direktörer
bland styrelsesuppleanterna och ej blott bland styrelseledamöterna;
härigenom blir det möjligt att utse flera verkställande direktörer
än f. n.

Lagförslaget har följande lydelse:

1 Riksdagen 1971.17 sami. Nr 51

NU 1971:51

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 71 och 74 §§ lagen (1955: 183) om bankrörelse
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

För bankaktiebolag skall finnas
en styrelse bestående av minst fem
och högst tjugoen ledamöter.
Konungen äger utse högst tre ledamöter
i styrelsen (offentliga styrelseledamöter)
med uppgift att
särskilt verka för att samhällets intressen
beaktas i bankens verksamhet.
Övriga styrelseledamöter
till ett antal av högst aderton väljas
å bolagsstämma; dock må enligt
bestämmelser, som intagits i
bolagsordningen, en eller flera av
dessa ledamöter kunna tillsättas i
annan ordning.

Styrelsen skall förvalta bankbok
vad i denna lag är stadgat.

Föreslagen lydelse

För bankaktiebolag skall finnas
en styrelse bestående av minst fem
och högst tjugotre ledamöter.
Konungen äger utse högst fem ledamöter
i styrelsen (offentliga styrelseledamöter)
med uppgift att
särskilt verka för att samhällets
intressen beaktas i bankens verksamhet.
Övriga styrelseledamöter
till ett antal av högst aderton väljas
å bolagsstämma; dock må enligt
bestämmelser, som intagits i
bolagsordningen, en eller flera av
dessa ledamöter kunna tillsättas i
annan ordning.

gets angelägenheter i enlighet med

74 §2

Styrelsen skall inom sig utse
verkställande direktör att under
styrelsens inseende leda verksamheten,
däri inbegripet att i den utsträckning
styrelsen bestämmer
avgöra ärenden av beskaffenhet
att eljest ankomma på styrelsens
egen prövning. Där förhållandena
så påkalla, må flera verkställande
direktörer utses. Styrelsen skall
även förordna styrelseledamot eller
styrelsesuppleant att vara ställföreträdare
för verkställande direktör.

Styrelsen skall inom sig utse
verkställande direktör att under
styrelsens inseende leda verksamheten,
däri inbegripet att i den utsträckning
styrelsen bestämmer avgöra
ärenden av beskaffenhet att
eljest ankomma på styrelsens egen
prövning. Där förhållandena så påkalla,
må bland styrelseledamöterna
eller styrelsesuppleanterna flera
verkställande direktörer utses.
Styrelsen skall även förordna styrelseledamot
eller styrelsesuppleant
att vara ställföreträdare för verkställande
direktör.

Styrelsen må jämväl uppdraga åt annan än verkställande direktör att
ensam eller i förening med annan avgöra ärenden av beskaffenhet att
eljest ankomma på styrelsens egen prövning.

1 Senaste lydelse 1970: 666.

* Senaste lydelse 1968: 601.

NU 1971: 51

Angående den befogenhet i olika avseenden, sorn skall tillkomma
verkställande direktör eller person som avses i andra stycket, åligger
det styrelsen att meddela föreskrifter i en för ett år i sänder fastställd
instruktion. Avser uppdraget beviljande av kredit, skola grunderna för
kreditgivningen fastställas. Hava flera verkställande direktörer utsetts
skall instruktionen angiva huru ledningen av bankens verksamhet skall
mellan dem fördelas. Styrelsen skall, så snart kan ske, till tillsynsmyndigheten
insända avskrift av instruktionen ävensom, där ändringar vidtagas
i densamma, meddela myndigheten därom.

Uppdrag som sägs i denna paragraf må när som helst återkallas eller
inskränkas. Utan hinder av uppdrag äger styrelsen själv avgöra ärende
av varje slag.

Styrelsen må icke åt enskild styrelseledamot eller annan uppdraga att
avgöra ärende, som avser:

1. inrättande eller indragning av avdelningskontor eller övertagande
av annan bankrörelse;

2. förvärv eller avyttring av fastighet, avsedd för bankens inrymmande
eller för att tillgodose därmed sammanhängande behov;

3. beviljande av kredit till person, som avses i 61 § första eller andra
stycket, eller till bolag, förening eller annan sammanslutning, vari sådan
person är styrelseledamot eller såsom delägare eller medlem äger ett
väsentligt ekonomiskt intresse; styrelsen dock obetaget att för person
eller sammanslutning, som nu nämnts, fastställa vissa gränser, inom
vilka utan styrelsens beslut i varje särskilt fall kredit må beviljas vederbörande
i och för en av honom idkad rörelse;

4. förvärv av aktie eller förlagsbevis i andra fall än då fråga är om
aktie eller förlagsbevis, som är för bankbolagets fordran utmätt eller
pantsatt;

5. fastställande av allmänna räntesatser för in- och utlåning; dock att
beslut, där så påkallas av allmän ränteförändring, må utan styrelsens
hörande meddelas för tiden intill nästkommande styrelsesammanträde.

I denna paragraf meddelade bestämmelser angående kredit skola
gälla även i fråga om garantiförpliktelse, som bankbolag ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Motionerna

Yrkanden

De i anledning av propositionen väckta motionerna är följande:
1971: 1600 av herrar Hellström (s) och Gadd (s), vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skall begära att sådana
åtgärder vidtages att Kungl. Majit kan förordna om dels offentlig
direktionsledamot, dels offentlig förvaltningsrevisor i affärsbankerna,
samt

att vad som i övrigt anförts i motionen beaktas,

1971:1601 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vari
hemställs, såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Majit skall begära förslag om förstatligande av affärsbanksväsendet,

NU 1971: 51

1971:1602 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c), vari hemställs,
såvitt nu är i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit
skall som sin mening uttala, att näringspolitiken och den ekonomiska
politiken bör ges sådan inriktning att en decentraliserad företagsstruktur
främjas inom bank- och försäkringsväsendet,

1971: 1603 av herr Levin m. fl. (fp), vari hemställs, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen skall avslå propositionen,

1971: 1604 av herr Lindkvist m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit skall anhålla att en parlamentarisk utredning
tillsätts för att kartlägga bankernas roll inom näringslivet och
överväga formerna för samhällets inflytande i dessa,

1971: 1605 av fru Lundblad m. fl. (s), vari hemställs att riksdagen
skall besluta om visst tillägg till Kungl. Maj:ts förslag till lag om
ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse (se bilaga 2 till detta betänkande),

1971: 1606 av herrar Magnusson i Borås (m) och Burenstam Linder
(m), vari hemställs att riksdagen skall avslå propositionen i vad gäller
ökning av antalet statliga representanter i affärsbankernas styrelser från
högst tre till högst fem.

Motivering

Motionerna 1971: 1601, 1971: 1602 och 1971: 1603 går alla bl. a. ut
på att Kungl. Majit icke skall erhålla det i propositionen begärda bemyndigandet
att medge vissa skattelättnader vid samgående mellan affärsbanker.
Motionärernas syfte är att den tillämnade sammanslagningen
av Skandinaviska banken och Stockholms enskilda bank inte skall
komma till stånd.

I motionen 1971:1601 hänvisas till den pågående utvecklingen mot
ökad koncentration inom det svenska näringslivet. Koncentrationstendenserna
inom bankväsendet anges som särskilt betydelsefulla med
hänsyn till bankernas maktställning i det ekonomiska livet. Motionärerna
anför olika data rörande de båda nu aktuella bankerna och
deras inflytande inom olika grenar av näringslivet genom styrelserepresentation,
närstående investmentbolag etc. Samgåendet dem
emellan betecknas som en förening av de två största industriella furstendömena
till ett dominerande finansimperium. Den beskrivning som
chefen för finansdepartementet i propositionen gör av hur fusioner etc.
verkar är enligt motionärerna begränsad och ensidig. Enligt deras
mening skärper banksammanslagningen avgörande motsättningar i det
svenska samhället. Medan produktionen antar en alltmera samhällelig
karaktär behärskas de avgörande produktionsmedlen av en allt mindre
grupp finanskapitalister. Ordningen med offentliga ledamöter ger
inte garanti för att affärsbanksväsendet står i samhällets tjänst.

Vad departementschefen uttalat om affärsbankernas roll som exeku -

NU 1971: 51

tiva organ för statens politik understryks i motionen 1971:1602. Från
allmän synpunkt anser motionärerna det väsentligt att slå vakt om konkurrensen
på kreditmarknaden. Koncentrationen inom affärsbanksväsendet
— i fråga om vilken motionärerna hänvisar till koncentrationsutredningens
undersökning — medverkar enligt motionärerna bl. a.
till att de mindre och medelstora företagen vid kreditknapphet får
stå tillbaka för de större. Stora företag inom näringslivet och stora banker
främjar ömsesidigt varandra. De krav som näringslivets internationalisering
ställer på bankerna borde enligt motionärerna mötas genom
samarbete mellan svenska banker på den internationella marknaden.
Sparbankerna och jordbrukskasserörelsen bedöms ha varit framgångsrika
i kraft av sin decentraliserade struktur, som medger lokalt
och regionalt inflytande. En utveckling i riktning mot decentralisering
i det ekonomiska livet bör stimuleras av samhället.

Ett lugnare tempo i strukturomvandlingsprocessen skulle enligt motionen
1971:1603 sannolikt ha varit förmånligt samhällsekonomiskt
sett. Ett ytterligare stegrat tempo betecknas som olyckligt från ekonomisk
och social synpunkt men skulle enligt motionärernas mening
kunna bli en konsekvens av de båda bankernas samgående.

Även i motionen 1971:1604 åberopas koncentrationsutredningens
undersökningsresultat. Den förestående banksammanslagningen kommer
att medföra en ökad maktkoncentration inom det privata näringslivet,
säger motionärerna, och det är därför angeläget att samhället
garanteras ett omfattande inflytande inom de privata affärsbankerna.
Motionärerna anser att det finns skäl att ifrågasätta om tillräckligt inflytande
erhålls genom de offentliga ledamöterna i affärsbankernas
styrelser.

Mot samma bakgrund anförs i motionen 1971:1600 att möjligheten
av ytterligare fusioner mellan affärsbanker ställer än starkare krav än
hittills på att samhället får ett väsentligt ökat inflytande över beslutsprocessen
i hela bankväsendet. Systemet med offentliga styrelseledamöter
anses otillräckligt och ytterligare åtgärder nödvändiga redan på
kort sikt. Av avgörande betydelse är, säger motionärerna, att kunna
följa det löpande, dagliga arbetet i direktionen. I vissa banker erfordras
både en av staten utsedd heltidsarbetande direktör och en heltidsarbetande
offentlig revisor, i andra kan tills vidare en av dessa funktioner
vara tillräcklig. De offentliga styrelseledamöternas beslutsunderlag
skulle härigenom väsentligt stärkas. I samma syfte föreslås att
Kungl. Maj:t inrättar ett centralt sekretariat för bankfrågor som kan
ge service åt de offentliga styrelseledamöterna.

I motionen 1971:1605 anförs att den senaste tidens händelser inom
bankvärlden motiverar en precisering av de offentliga styrelseledamöternas
möjligheter att tillvarata samhällets bästa. Reella möjligheter
bör skapas för utbyte av uppfattningar och förslag i sådana fall då

NU 1971: 51

ärenden av särskild betydelse för samhällsekonomi och kreditpolitik
är aktuella hos banken. Vidare behövs ett forum för diskussion mellan
affärsbank samt lokala, regionala och centrala myndigheter vid de tillfällen
då man förbereder finansiering av stora projekt som inverkar
på näringslivets lokalisering och på den lokala och regionala planeringen.

Under hänvisning till en motion år 1970, vari yrkades avslag på förslaget
om offentliga ledamöter i affärsbankernas styrelser, uttalas i
motionen 1971:1606 att hittillsvarande erfarenheter inte gett anledning
till någon revision av den principiella uppfattning som låg bakom
detta motionskrav. I samband med den nu aktuella bankfusionen har
det enligt motionärerna framgått att staten har andra möjligheter till
insyn som är mer betydelsefulla än styrelserepresentationen. Den nya
bankens organisationsform anknyter nära till Skandinaviska bankens,
framhåller motionärerna, och motiverar alltså inte någon ökning av antalet
offentliga styrelseledamöter.

Koncentrationsutredningen

Koncentrationsutredningen (Fi 1962: 37) har publicerat ett betänkande
(SOU 1968: 3) med titeln Kreditmarknadens struktur och funktionssätt.
Där beskrivs kreditmarknadens funktioner och organisatoriska
uppbyggnad, dess ägandeförhållanden samt ägandemässiga relationer
mellan affärsbanker, investmentbolag och av dem ägda företag.
Förekomsten av gemensamma styrelseledamöter för affärsbanker och
andra privata företag belyses, och vissa uppgifter redovisas om bankförbindelsernas
stabilitet och exklusivitet i större företag. Kreditmarknadens
struktur och dennas förändringar är föremål för analys och diskussion.
Vidare beskrivs beslutsprocessen inom affärsbankerna vid beslut
i kreditfrågor. Affärsbankernas beteende vid kreditgivning till företag,
bl. a. under kreditrestriktioner, beskrivs och analyseras. Slutligen
redogörs för en undersökning av konkurrensförhållandena på kreditmarknaden.

Utskottet

Skatteutskottet tillstyrker i sitt betänkande 1971: 72 att Kungl. Maj:t
såsom föreslås i propositionen 1971: 166 får bemyndigande att medge
vissa skattelättnader vid samgående mellan affärsbanker. Dessa skattelättnader
utgör en förutsättning för det avtal mellan Skandinaviska
banken och Stockholms enskilda bank som har föranlett propositionen.
Av denna behandlar näringsutskottet blott den del som gäller ändringar
i lagen om affärsbanker.

NU 1971: 51

Frågan om hur staten skall ställa sig till den nu aktuella fusionen
kommer alltså inte primärt under näringsutskottets bedömning. Utskottet
kommer emellertid in på frågan om affärsbanksväsendets struktur
vid behandlingen av de krav på åtgärder för att möjliggöra ökat statligt
inflytande över affärsbankerna som framförs i en av de motioner vari
yrkas avslag på Kungl. Maj:ts förslag rörande skattelättnader och i ett
par andra motioner.

Längst i fråga om krav på sådana åtgärder går motionen 1971: 1601,
enligt vilken riksdagen bör anhålla att Kungl. Maj:t lägger fram förslag
om förstatligande av affärsbanksväsendet. I motionen 1971: 1604 begärs
en parlamentarisk utredning för att kartlägga bankernas roll inom
näringslivet och överväga former för samhälleligt inflytande i bankerna.
Ett mera konkret reformförslag framförs i motionen 1971: 1600, nämligen
att systemet med offentliga styrelseledamöter i affärsbankerna
skall kompletteras så att staten också får rätt att utse offentlig direktionsledamot
och offentlig förvaltningsrevisor, båda med heltidstjänstgöring.

Kreditmarknadens, främst affärsbanksväsendets, struktur och funktionssätt
— inklusive bankernas inflytande inom näringslivet via närstående
investmentbolag, representation i olika företags styrelser osv.
— har ingående studerats av koncentrationsutredningen. Dess betänkande
härom (SOU 1968: 3) ger alltjämt en god grund för bedömning
av principfrågor rörande statlig insyn i bankerna etc. Ett slutbetänkande
med analys av koncentrationsutredningens resultat är att vänta. Utskottet
anser inte att det nu föreligger behov av en ny utredning av
bankernas roll inom näringslivet. Härvid beaktar utskottet de möjligheter
till fortlöpande insyn i samt inflytande och kontroll över bankernas
verksamhet som staten har genom riksbanken, bankinspektionen
och systemet med offentliga styrelseledamöter. Det sistnämnda, som
infördes så sent som vid detta års början, innefattar också viss representation
på direktionsnivå, såtillvida som en offentlig styrelseledamot
i varje bank har rätt att deltaga i de sammanträden där styrelseärendena
förbereds av särskilt utsedda styrelseledamöter eller befattningshavare
i banken. Det är givetvis ännu för tidigt att dra några mera vittgående
slutsatser om hur systemet med offentliga styrelseledamöter
fungerar. Att nu aktualisera tanken på en sådan vidareutveckling av det
som föreslås i motionen 1971:1600 finner utskottet inte motiverat. Utskottet
anser inte att ett tillfredsställande samhälleligt inflytande över
bankväsendet och näringslivet i stort förutsätter att affärsbankerna
övertas av staten. Yrkandet i motionen 1971: 1601 att riksdagen skall
begära förslag härom avstyrker utskottet sålunda.

Det är enligt utskottets mening obestridligt att ett väl fungerande
kreditväsen i en modem, internationellt inriktad industristat måste inne -

NU 1971: 51

fatta enheter av betydande storlek. Samtidigt måste givetvis en skadlig
ekonomisk maktkoncentration förebyggas. Den förestående fusionen
mellan två av våra storbanker innebär inte någon revolutionerande förändring
av kreditväsendets struktur. Vid sidan av den nya banken och
den därmed jämnstora Svenska handelsbanken finns ett flertal andra
affärsbanker av olika storlek och dessutom ett sparbanksväsen och en
jordbrukskasserörelse med betydande resurser och slagkraft. Inom de
största affärsbankerna gör sig en tydlig decentraliseringssträvan gällande.
Den oro över koncentrationstendenser inom bankväsendet som kommer
till uttryck bl. a. i motionen 1971: 1602 är därför enligt utskottets
uppfattning överdriven. Även bortsett från sin bedömning av sakfrågan
skulle utskottet tveka att föreslå riksdagen en viljeyttring i form av ett
så allmänt hållet uttalande som det motionärerna påyrkar.

I motionen 1971: 1605 föreslås att 74 a § lagen om bankrörelse ändras
genom ett tillägg av innebörd att offentlig ledamot i affärsbanks
styrelse skall ha rätt att påkalla överläggningar mellan styrelsen och
”offentlig myndighet”, när viktiga allmänna intressen kräver det. En
lagreglering i detta syfte torde få utformas något annorlunda än enligt
förslaget i motionen. Det framstår emellertid som självklart att såväl
bankstyrelsen som berörda myndigheter kommer att ställa sig positiva
till ett välgrundat förslag från en offentlig styrelseledamot rörande kontakter
av avsett slag. Någon anledning att ändra föreskriften i banklagen
om de offentliga styrelseledamöternas befogenheter — vilken
ännu inte gällt i fullt ett år — finns därför enligt utskottets mening inte.

Kungl. Maj:ts förslag till ändring i 71 § banklagen innebär att maximiantalet
offentliga styrelseledamöter i en affärsbank höjs från tre till
fem och högsta tillåtna antalet styrelseledamöter i samband därmed
från tjugoen till tjugotre. Avslag på lagförslaget i denna del yrkas i
motionerna 1971: 1603 och 1971: 1606.

I den senare motionen hävdas att den förestående bankfusionen inte
ger anledning till en sådan utvidgning av Kungl. Maj:ts möjligheter att
förordna offentliga styrelseledamöter. I motsats till motionärerna ansluter
sig utskottet till den av chefen för finansdepartementet framförda
uppfattningen att antalet offentliga styrelseledamöter i den nya banken
inte bör vara mindre än det f. n. är i de två bankerna tillsammans.

Avslagsyrkandet i motionen 1971: 1603 är snarast av formell natur.
Yrkandet gäller f. ö. också förslaget till ändring i 74 § banklagen, avsett
att möjliggöra den organisation med fem verkställande direktörer
som planeras för den nya banken. Motionärernas utgångspunkt synes
vara att vid av dem begärt avslag på propositionens förslag i skattefrågor
samgåendet mellan bankerna inte blir av och ändringar i banklagen
således onödiga. Utskottet förutsätter att fusionen kommer till
stånd och tillstyrker propositionens förslag i dess helhet.

NU 1971: 51

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen

a) avslår motionen 1971: 1604 om utredning av bankernas
roll i näringslivet,

b) avslår motionen 1971: 1600 om vissa åtgärder för statligt
inflytande i affärsbankerna,

c) avslår motionen 1971: 1601, såvitt den gäller frågan om
förstatligande av bankväsendet,

d) avslår motionen 1971: 1602, såvitt den gäller uttalande i
fråga om decentraliserad företagsstruktur inom bank- och försäkringsväsendet,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1605 om ändrad lydelse av
74 a § lagen (1955: 183) om bankrörelse,

3. att riksdagen med avslag på motionerna 1971: 1603, såvitt nu
är i fråga, och 1971: 1606 antager det i propositionen 1971:
166 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1955: 183)
om bankrörelse.

Stockholm den 7 december 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson
i Glömminge (c), Andersson i örebro (fp), Haglund (s), Andersson
i Storfors (s), Rask (s), Wååg (s), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i
Husum (s), Gustafsson i Säffle (c), Möller i Göteborg (fp), Hovhammar
(m), fru Hambraeus (c) och herr Clarkson (m).

Reservationer

1. vid utskottets hemställan under 1 (statligt inflytande över affärsbankerna) a)

av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp),
Gustafsson i Säffle (c), Möller i Göteborg (fp) och fru Hambraeus (c),
som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med ”Det
är enligt” och slutar på s. 8 med ”det motionärerna påyrkar” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

”Kreditväsendet i en modern industristat måste fylla de anspråk som
näringslivets internationalisering ställer. Det är angeläget att söka undvika
att svenska export- och importföretag blir beroende av utländska
bankintressen. En fusion mellan storbanker är emellertid enligt utskot -

NU 1971: 51

tets mening inte en lämplig metod för att ge det svenska bankväsendet
internationell slagkraft. I stället bör man skapa förutsättningar för ett
samarbete på den internationella marknaden mellan fristående svenska
bankföretag. Härigenom blir det möjligt att undgå den koncentration av
ekonomisk makt som en fusion av det aktuella slaget leder till och som
ytterligare förstärks genom kedjereaktioner av den typ som anges i motionen
1971: 1602.

Maktkoncentrationen inom det svenska kreditväsendet har gått så
långt att en utveckling i motsatt riktning bör eftersträvas. Från samhällets
synpunkt är det önskvärt att bankerna och även de stora försäkringsbolagen
söker finna en mera decentraliserad struktur, som innebär
att de får en starkare lokal och regional förankring och att nya vägar
öppnas för inflytande från kundkretsen, från samhällets organ och från
företagens egna anställda. En dylik decentraliserad struktur, som innebär
större öppenhet i beslutsprocessen och vidgad demokrati på olika
nivåer, kan åstadkommas och vidmakthållas endast om staten medvetet
inriktar sin näringspolitik och sin ekonomiska politik på att främja en
sådan inriktning. Riksdagen bör påkalla Kungl. Maj:ts medverkan härtill.
”

dels att utskottet under 1 bort hemställa
”1. att riksdagen

a) avslår motionen 1971: 1604 om utredning av bankernas
roll i näringslivet,

b) avslår motionen 1971: 1600 om vissa åtgärder för statligt
inflytande i affärsbankerna,

c) avslår motionen 1971: 1601, såvitt den gäller frågan om
förstatligande av bankväsendet,

d) med bifall till motionen 1971: 1602, såvitt nu är i fråga,
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet uttalat
rörande en decentraliserad företagsstruktur inom bankoch
försäkringsväsendet,”

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med
”Längst i fråga om” och slutar på s. 8 med ”det motionärerna påyrkar”
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”Genom den nya stora bankfusionen tar koncentrationen av finanskapitalet
ett avgörande steg framåt. Detta steg markerar ytterligare ansamlingen
av ekonomisk och politisk makt i händerna på en mycket liten
grupp privatpersoner och i motsvarande mån lönarbetarnas och
småföretagarnas tilltagande maktlöshet när det gäller inflytande över
livs- och arbetsvillkor samt över den samhälleliga utvecklingen på alla
områden.

Fortsatt maktkoncentration av detta slag är enligt utskottets mening

NU 1971:51

oacceptabel. Oavsett om man ser problemet från socialistisk eller enbart
utifrån den klassiska liberala demokratins synpunkt framstår koncentrationsprocessen
som farlig och ödesdiger. Den riktar sig oundvikligen
mot varje strävan efter verkligt folkstyre och undergräver de — låt
vara svaga — demokratiska inslag som existerar i den nuvarande samhällsstrukturen.
Tiden är därför sedan länge mogen för ett de folkliga
strävandenas motanfall mot maktkoncentrationen till finanskapitalisterna
som socialt skikt.

Att representanter för organisationsfunktionärernas toppskikt eller
för den högre statliga byråkratin (felaktigt kallade ”offentliga” styrelseledamöter)
inträder som minoritetsrepresentanter i bankstyrelserna innebär
ingen lösning på maktkoncentrationens problem. Dessa representanter
är underordnade samma disciplinära regler och är lika bundna
vid den interna sekretessens krav som helt privata ledamöter. De privata
styrelseledamöterna kan vid behov föra dem åt sidan genom att förlägga
beredningen av styrelsefrågorna utanför styrelsen. De s. k. offentliga
ledamöterna saknar f. ö. alla möjligheter att genomdriva ett från privatfinansiärernas
mening eventuellt avvikande beslut. Ideologiskt och maktpolitiskt
är dessa ”offentliga” representanter dessutom icke motståndare
till koncentrationsprocessen. Propositionen, som beviljar de fusionerande
bankerna avsevärda undantagsförmåner, ställer sig principiellt och
öppet på koncentrationsprocessens grund. Därför är de åtgärder som
föreslås i motionen 1971: 1600 närmast irrelevanta.

Ej heller är det i motionen 1971: 1604 framförda kravet på utredning
motiverat. Kapitalkoncentrationen, i varje fall vad angår dess nationella
sida, är redan tillfredsställande utredd såväl från statligt håll som i synnerhet
inom den fria vetenskapliga forskningen. Vad som nu krävs är
handling och inte reträtt och uppskov genom ytterligare utredning. En
möjlig väg till handling är förstatligande av det privata affärsbanksväsendet.

Förstatligande är icke liktydigt med socialisering. Det är statens uppgift
att bevara den för tillfället härskande klassens makt. Förstatligande
betyder därför inte att en näringsgren övergår i den behärskade klassens
händer. Förstatligande inom ramen för den borgerliga samhällsstrukturen
kan i vissa fall t. o. m. tänkas stärka den härskande klassens position.
Så är t. ex. fallet när staten tar över ansvaret för bankruttmässiga
privatföretag eller tar på sig uppbyggnaden av serviceföretag åt den
privata storindustrin. Förstatligandet av bankerna har dock bl. a. tre
viktiga fördelar från folklig synpunkt och lönarbetarsynpunkt:

a) Finanskapitalet fråntages äganderätt och direkt kontroll över en
del av den egendom som utgör grunden för dess ställning som härskarskikt.

b) Offentlighetsprincipen kan på ett starkare sätt göras gällande inom
ett statligt bankväsen.

NU 1971: 51

c) Ett i statens hand samlat bankväsen framtvingar en mer genomtänkt
statlig inställning till investerings- och kreditpolitiken — något
som kan utnyttjas för en mer meningsfylld offentlig diskussion om
ekonomisk utveckling och ekonomisk politik i dess huvudprinciper.

Klart är emellertid också att ett förstatligande av affärsbanksväsendet
får mycket begränsade verkningar om det endast leder till att ett privat
maktcentrum ersätts med ett rent byråkratiskt. I fråga om insyn och
administrativ uppbyggnad har de statliga kreditinstituten f. n. föga mer
demokratisk prägel än de privata. Ett förstatligande måste följas av en
diskussion om beslutssystemens uppbyggnad på en annan grund än den
nuvarande hierarkiska och byråkratiska. Samtidigt som det statliga kreditväsendet
kan tvinga fram ett klargörande av den centrala investeringspolitikens
mål, kan det också åberopas för och kombineras med ett
demokratiskt inflytande på såväl central som regional och kommunal
nivå. Själva förstatligandet utgör ingen garanti härför men bildar väl
den grundläggande förutsättningen för att man i kamp skall kunna
hävda en sådan demokratisering. Större offentlighet och demokratisering
såväl i toppen som lokalt är den enda vägen att främja en äkta
decentralisering av inflytandet över kreditväsendet. Att ha en decentraliserad
företagsstruktur inom bankväsendet är däremot icke tillräckligt.
Detta okar inte insynen. Inte heller är det en demokratisering att ha ett
bankväsen där finanskapitalisternas makt blott ersatts av en makt över
människorna utövad av lokala kommunalmän, bankstyrelseledamöter
eller bankfunktionärer på filialnivå. En sådan ”decentralisering” kan
innebära lika stort godtycke mot den enskilde som det nu rådande
systemet.

dels att utskottet under 1 bort hemställa
”1. att riksdagen

a) avslår motionen 1971: 1604 om utredning av bankernas
roll i näringslivet,

b) avslår motionen 1971: 1600 om vissa åtgärder för statligt
inflytande i affärsbankerna,

c) med bifall till motionen 1971: 1601, såvitt nu är i fråga,
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär förslag om förstatligande
av affärsbanksväsendet,

d) avslår motionen 1971: 1602, såvitt den gäller uttalande i
fråga om en decentraliserad företagsstruktur inom bank- och
försäkringsväsendet,”

2. vid utskottets hemställan under 2 (ändrad lydelse av 74 a § banklagen)
av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att det stycke på s. 8
i utskottets yttrande som börjar med ”1 motionen 1971: 1605” och slutar
med ”utskottets mening inte” bort utbytas mot ett stycke av följande
lydelse:

NU 1971: 51

”1 motionen 1971: 1605 föreslås att 74 a § lagen om bankrörelse ändras
genom ett tillägg av innebörd att s. k. offentlig ledamot i affärsbanks
styrelse skall ha rätt att i vissa fall påkalla överläggningar mellan styrelsen
och 'offentlig myndighet’. Under hänvisning till vad som ovan
(s. 11) anförts om systemet med s. k. offentliga styrelseledamöter avstyrker
utskottet motionen.”

3. vid utskottets hemställan under 3 (i propositionen föreslagen ändring
i banklagen)

a) av herrar Hovhammar (m) och Clarkson (m), som anser

dels att det avsnitt på s. 8 i utskottets yttrande som börjar med ”1
den senare” och slutar med "i dess helhet” bort utbytas mot ett avsnitt
av följande lydelse:

"I den senare motionen framhålls att några motiv för den föreslagna
ökningen av antalet offentliga styrelseledamöter inte lämnas i
propositionen. Den nya bankens planerade organisationsform kan inte
anföras som motiv, eftersom den nära anknyter till den som i dag
tillämpas inom Skandinaviska banken. Eftersom styrelsens maximala
numerär i övrigt förblir oförändrad, innebär förslaget att andelen offentliga
styrelseledamöter utökas väsentligt. Utskottet finner den kritik
häremot som framförs i motionen 1971: 1606 välbefogad och ansluter
sig till motionärernas yrkande.

Avslagsyrkandet i motionen 1971: 1603 gäller också förslaget till
ändring i 74 § banklagen, avsett att möjliggöra den organisation med
fem verkställande direktörer som planeras för den nya banken. Motionärernas
utgångspunkt synes vara att vid av dem begärt avslag på
propositionens förslag i skattefrågor samgåendet mellan bankerna inte
blir av och ändringar i banklagen således onödiga. Såvitt gäller 71 §
tillgodoses yrkandet i denna motion formellt sett genom det beslut
som utskottet nyss rekommenderat. Då utskottet förutsätter att fusionen
kommer till stånd, tillstyrker utskottet propositionens förslag till
ändring i 74 § banklagen, vilket innebär att utskottet i den delen avstyrker
motionen 1971: 1603.”

dels att utskottet under 3 bort hemställa

”3. att riksdagen i anledning av propositionen 1971: 166, såvitt nu
är i fråga, med bifall till motionen 1971: 1606 och med ställningstagande
jämväl till motionen 1971: 1603, såvitt nu är i
fråga, för sin del antager förslag till lag om ändring i lagen
(1955: 183) om bankrörelse enligt bilaga 1.”

b) av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att det avsnitt på s. 8
i utskottets yttrande som börjar med "Kungl. Maj:ts förslag” och slutar
med "i dess helhet” bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

NU 1971:51

”Utskottet finner inte skäl att motsätta sig de i propositionen föreslagna
ändringarna i banklagen. Utskottet erinrar emellertid på nytt om
vad som ovan (s. 11) anförts om systemet med s. k. offentliga styrelseledamöter.
”

Särskilt yttrande

av herrar Andersson i örebro (fp) och Möller i Göteborg (fp):

Vi ser det nuvarande systemet med offentliga styrelseledamöter i affärsbanker
som försöksverksamhet. Sedan någon tids erfarenhet vunnits
får man bedöma om denna form för insyn från statens sida är den för
ändamålet bäst lämpade.

NU 1971:51

Bilaga 1
(tillhör reservation 3 a)

Förslag till

Lag om ändring i lagen (1955:183) om bankrörelse

Härigenom förordnas, att 74 § lagen (1955: 183) om bankrörelse skall
ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse
74 §i

Nuvarande lydelse

Styrelsen må
Angående den
Uppdrag som
Styrelsen må
I denna

Styrelsen skall inom sig utse
verkställande direktör att under
styrelsens inseende leda verksamheten,
däri inbegripet att i den utsträckning
styrelsen bestämmer avgöra
ärenden av beskaffenhet att
eljest ankomma på styrelsens egen
prövning. Där förhållandena så påkalla,
må bland styrelseledamöterna
eller styrelsesuppleanterna flera
verkställande direktörer utses.
Styrelsen skall även förordna styrelseledamot
eller styrelsesuppleant
att vara ställföreträdare för verkställande
direktör.

egen prövning.

myndigheten därom.

varje slag.

nästkommande styrelsesammanträde.
ikläder sig.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

1 Senaste lydelse 1968: 601.

NU 1971:51

Bilaga 2

I motionen 1971:1605 framlagt

Förslag till ändrad lydelse av 74 a § lagen om bankrörelse

Nuvarande lydelse
74 a §

Offentlig styrelseledamot eller,
om flera sådana ledamöter utses,
den som Konungen förordnar,
äger närvara och deltaga i överläggningarna
när ärende, som senare
skall avgöras av styrelsen,
förberedes av därtill särskilt utsedda
styrelseledamöter eller befattningshavare
i banken.

Konungen äger, om särskilda
skäl föranleda det, förordna att
uppdrag enligt 74 § andra stycket,
som avser flera personer, skall omfatta
jämväl offentlig styrelseledamot.

Föreslagen lydelse
74 a §

Offentlig styrelseledamot eller,
om flera sådana ledamöter utses,
den som Konungen förordnar,
äger närvara och deltaga i överläggningarna
när ärende, som senare
skall avgöras av styrelsen, förberedes
av därtill särskilt utsedda
styrelseledamöter eller befattningshavare
i banken.

När viktiga allmänna intressen
kräver det, äger offentlig styrelseledamot
påkalla överläggningar
mellan bankens styrelse och offentlig
myndighet, varvid han själv
har rätt deltaga i dessa överläggningar.

Konungen äger, om särskilda
skäl föranleda det, förordna att
uppdrag enligt 74 § andra stycket,
som avser flera personer, skall omfatta
jämväl offentlig styrelseledamot.

HARCUS BOKTR. STHLM 1971 710043