Näringsutskottets betänkande nr 5 år 1971

NU 1971:5

Nr 5

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om ändrade regler
för återlån från allmänna pensionsfonden.

Ärendet

Förslag om ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden
har framlagts i tre motioner, nämligen

dels motionen 1971:438 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl. (c,
fp), vari yrkas att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t skall hemställa om
förslag till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens
förvaltning

1. att arbetsgivare med mindre än 500 anställda får möjlighet att för
återlån utnyttja de ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem
senast förflutna åren, och

2. att återlån för arbetsgivare med mindre än 500 anställda får ske upp
till 7 5 % av inbetalda avgifter;

dels motionen 1971:1063 av herr Annerås m. fl. (fp, m, c), vari yrkas
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa om förslag till
innevarande år till sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens
förvaltning

1. att arbetsgivare erhåller möjlighet att för återlån få utnyttja de
ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem senast förflutna åren,

2. att återlån får ske upp till 75 % av inbetalda avgifter,

3. att amorteringstiden för inbetalning av lånen utsträcks till 20 år;

dels motionen 1971:1081 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari
såvitt nu är i fråga yrkas att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa
om snabb utredning och förslag till innevarande vårriksdag avseende
revidering av reglerna för återlån av ATP-avgifter då det gäller små och
medelstora företag i enlighet med i motionen angivna riktlinjer.

De i motionen 1971:1081 angivna riktlinjerna för ändring av
återlånereglerna överensstämmer såvitt här är i fråga med vad som yrkas i
den ovannämnda motionen 1971:1063.

I motionen 1971:438 återfinns även motiveringen för ett yrkande att
”företag med mindre än 500 anställda tillförsäkras återlån enligt gällande
bestämmelser utan begränsning av kreditrestriktioner”. Detta yrkande
framförs i motionen 1971:299, som har hänvisats till finansutskottet.
Finansutskottet behandlar också det ovan återgivna yrkandet i motionen
1971:1081 såvitt det gäller undantagande av återlånen från kreditrestriktioner.
I denna motion förekommer ytterligare två yrkanden, vilka
näringsutskottet kommer att behandla i andra sammanhang.

Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 5

NU 1971:5

Gällande bestämmelser

Bestämmelser om återlån från allmänna pensionsfonden finns i första
hand i 14 — 16 § § reglementet angående allmänna pensionsfondens
förvaltning (SFS 1959:293; ändrad 1967:345). De kreditinrättningar som
äger bevilja återlån är riksbanken, affärsbankerna, postbanken, sparbankerna,
centralkassorna för jordbrukskredit, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Svenska skeppshypotekskassan och andra kreditinrättningar
som Konungen godkänner. Återlån kan medges den som har erlagt
tilläggspensionsavgift under föregående år och får uppgå till högst hälften
av det erlagda avgiftsbeloppet, under förutsättning att detta utgjort lägst
1 000 kronor. Kreditinrättning som har lämnat återlån får i sin tur mot
fastställd räntesats låna motsvarande belopp från den fondstyrelse som
har att förvalta de avgifter för vilka återlånet beviljats. Rätten till återlån
är icke ovillkorlig, utan kreditinrättningen, som under alla omständigheter
svarar för återbetalning av det refinansieringslån den erhållit från
fondstyrelsen, prövar efter vanliga grunder den lånesökandes kreditvärdighet
och kan även fordra säkerhet som vid annan utlåning.
Kreditinrättningen har att amortera refinansieringslånet med minst 10
procent årligen och under en tid av högst tio år. I den mån
kreditinrättningen för sin del medger låntagare mindre amortering eller
längre löptid för lånet, övergår dennes återlån således till att bli ett lån av
ordinär typ.

Av de tre styrelser som handhar allmänna pensionsfonden förvaltar
den första avgifter erlagda för statens och kommunernas anställda, den
andra avgifter erlagda för anställda i enskilda företag med minst tjugo
arbetstagare och den tredje avgifter för anställda i övriga enskilda företag
samt egenavgifter erlagda för inkomst av annat arbete än anställning.

Återlånens omfattning

Följande tabell visar fördelningen av allmänna pensionsfondens
placeringar mellan olika låntagargrupper i milj. kr. anskaffningsvärden
och i procent vid utgången av åren 1967 — 1970:

	1967		1968		1969		1970
	Mkr	%	Mkr	%	Mkr	%	Mkr	%
Staten	1 455	7,6	1 987	7,9	2 581	8,2	3 320	8,7
Bostadssektorn	8 560	44,4	11 639	46,3	14 741	47,0	18 403	48,1
Kommunerna	2 427	12,6	2 898	11,6	3 461	II 1	4 075	10,6
Näringslivet Industriföretag	6 651	34,5	8 465	33,6	10 318	33,1	12 325	32,2
m. fl.	4 916	29,5	6 365	25,3	7 542	24,2	9 030	23,6
Jordbruk	582	3,0	686	2,7	778	2,5	856	2,2
Återlån Utländska	1 153	6,0	1 414	5,6	1 998	6,4	2 439	6,4
obligationer Banktillgodo-	121	0,6	143	0,6	139	0,5	136	0,4
havanden	64	0,3	1	-	19	0,1	1	—
Summa	19 278	100	25133	100	31 259	100	38 260	100

Källa: Allmänna pensionsfondens årsredogörelser 1967 — 1970.

NU 1971:5

Den andra fondstyrelsen svarar för den alldeles övervägande delen av
återlånen. Av dess placeringar åren 1967 - 1970 utgjorde återlånen resp.
11,1 %, 10,6%, 12,1 % och 12,0%. Motsvarande andel för den tredje
fondstyrelsen var för vart och ett av de nämnda åren 0,2 %.

1968 års kapitalmarknadsutredning

För översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt tillkallade
chefen för finansdepartementet hösten 1968 en grupp sakkunniga,
1968 års kapitalmarknadsutredning (ordförande: riksbankschefen Per
Åsbrink). En central fråga för utredningen är enligt dess direktiv hur
reglerna för allmänna pensionsfondens förvaltning skall vara utformade.
Detta ämne behandlas utförligt i direktiven. Bl. a. framhålls att utredningen
bör granska återlåneinstitutet. Härom anförs:

Redan 1957 års pensionskommitté framförde betänkligheter mot
återlånen. Den starkaste invändningen torde vara att återlånerätten
medför risk för en irrationell kreditfördelning. Bl. a. missgynnas
kapitalintensiva företag jämfört med personalintensiva. Pensionskommittén
rekommenderade återlån närmast som ett medel att
övervinna vissa problem under en övergångsperiod. Utredningen bör
förutsättningslöst pröva huruvida återlåneinstitutet skall bibehållas. Om
utredningen stannar för att återlånen bör behållas även i framtiden, bör
utredningen pröva, vilka villkor som bör gälla för denna utlåningsform.

Tidigare behandling av frågan

Systemet med återlån infördes enligt beslut av 1959 års riksdag (prop.
100, SäU 1). Vart och ett av åren 1960 — 1968 samt 1970 väcktes
motioner vari hemställdes om ändringar i återlånereglerna i syfte att ge
företagen vidgade möjligheter att med underlag i allmänna pensionsfonden
få bidrag till sin kapitalförsörjning. Motionerna avslogs genomgående
av riksdagen. Centerpartiets, folkpartiets och moderata samlingspartiets
(högerpartiets) representanter i vederbörande utskott föreslog
dock reservationsvis eller i majoritetsställning att riksdagen skulle
tillgodose vissa önskemål som framförts i motionerna (2LU 1960:6,
1961:56, 1962:13, 1963:2, 1964:18, 1965:64; BaU 1966:15, 1967:49,
1968:25, 1970:24). Åren 1966 — 1968 samt 1970 påyrkades sålunda att
reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning skulle ändras
på det sätt som nu föreslås i motionerna 1971:1063 och 1971:1081.

När frågan senast behandlades framhöll bankoutskottet att en
granskning av återlånesystemet pågick genom 1968 års kapitalmarknadsutrednings
försorg. Utskottet sade sig inte kunna tillstyrka att riksdagen
utan att avvakta utredningens resultat skulle föranstalta om vittgående
ändringar i återlånereglerna.

NU 1971:5

Motionerna

I motionen 1971:438 uttalas att återlåneformen inte fått den
betydelse i allmänna pensionsfondens totala utlåning som man i
allmänhet tänkte sig vid systemets införande. Detta beror framför allt,
säger motionärerna, på att de mindre företagen haft mycket små
möjligheter att utnyttja återlånen på ett effektivt sätt, eftersom till följd
av reglernas utformning de belopp som de kan få låna vid varje tillfälle
blir mycket små.

Sistnämnda synpunkt återfinns också i motionen 1971:1063. Här
anförs vidare att ATP-reformen avsevärt försämrade företagens finansieringsmöjligheter,
i det att tillgången till krediter ur företagens egna
pensionsstiftelser bortföll. De mindre företagens svårigheter att utnyttja
lånerätten med nuvarande regler markeras, framhåller motionärerna, av
att den tredje fondstyrelsen, som disponerar medel inbetalade av mindre
företag, gör blott en ringa andel av sina placeringar i återlån.

Nu angivna förhållanden åberopas även i motionen 1971:1081 som ett
huvudargument för förslaget om en revision av återlånereglerna. En sådan
bör enligt motionärerna kunna vidtagas redan i dagsläget utan hinder av
att 1968 års kapitalmarknadsutredning fått i uppgift att överväga
inriktningen av allmänna pensionsfondens framtida utlåningsverksamhet.

Utskottet

Liksom vid åtskilliga tidigare tillfällen framförs i de föreliggande
motionerna krav på en utvidgning av rätten för företag att erhålla återlån
av avgifter som erlagts till allmänna pensionsfonden. Kraven går i alla tre
motionerna ut på att flera års lånemöjligheter skall få ackumuleras och
att större del av avgiftsbeloppen skall få återlånas. Enligt motionen
1971:438 skall ändringarna gälla blott för arbetsgivare med mindre än
500 anställda. Någon motsvarande begränsning anges inte i motionerna
1971:1063 och 1971:1081. Ytterligare ett krav ställs i dessa, nämligen att
återlånens amortering skall få utsträckas över längre tid.

En av uppgifterna för 1968 års kapitalmarknadsutredning är, såsom
framgår av dess ovan refererade direktiv, att granska systemet med
återlån från allmänna pensionsfonden. Därvid skall förutsättningslöst
prövas om återlånesystemet bör bibehållas. Om utredningen anser detta
skall den också överväga vilka villkor som bör gälla för denna utlåningsform.

Att riksdagen skulle föranstalta om vittgående ändringar i återlånesystemet
utan att avvakta kapitalmarknadsutredningens resultat kan
utskottet inte tillstyrka.

NU 1971:5

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionerna 1971:438, 1971:1063 och 1971:
1081, den sistnämnda såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 16 mars 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s),
Andersson i Örebro (fp), Haglund (s). Andersson i Storfors (s), Gustafsson
i Byske (c), Rask (s), Blomkvist (s), Wååg (s), Sjönell (c), Möller (fp),
Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c).

Reservation

av herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c),
Sjönell (c), Möller (fp), Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c), som
anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

”Liksom vid åtskilliga (= utskottet) — över längre tid.

En av uppgifterna för 1968 års kapitalmarknadsutredning är, såsom
framgår av dess ovan refererade direktiv, att granska systemet med
återlån från allmänna pensionsfonden. Utredningen arbetar emellertid på
lång sikt och har ett omfattande arbetsprogram. De ändringar i återlånereglerna
som föreslås i motionerna är av den arten att de kan genomföras
utan att någon utredning erfordras. Att mera generösa återlåneregler än
de nuvarande är motiverade framgår med största tydlighet av tillgängliga
uppgifter om hur återlånen fördelar sig på allmänna pensionsfondens
olika delfonder. Återlånens ytterst ringa andel av tredje fondstyrelsens
placeringar är ett uttryck för att de mindre företagen endast i obetydlig
utsträckning kunnat utnyttja återlånemöjligheterna, något som står i
uppenbar strid mot den vid fondens tillkomst uttalade principen att en
betydande del av fondmedlen borde i form av återlån gå tillbaka till dem
som erlagt pensionsavgifter. Förhållandet är så mycket betänkligare som
de mindre företagens kreditförsörjning även i övrigt är förknippad med
särskilda problem.

Angelägnast är förändringar av den innebörd som föreslås i alla de tre
motionerna. Utskottet förordar i likhet med motionärerna att, såvitt
gäller arbetsgivare med mindre än 500 anställda, återlånerätt får ackumuleras
under fem år och återlån ske upp till 75 % av inbetalda avgifter.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen med bifall till motionen 1971:438 samt i anledning av
motionerna 1971:1063 och 1971:1081, den sistnämnda såvitt nu
är i fråga, hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag till ändring av
reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning i enlighet
med vad utskottet anfört.”

Göteborgs Offsettrycker! AB, Sthlm 71.121 S