Näringsutskottets betänkande nr 41 år 1971

NU 1971:41

Nr 41

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om förstatligande
av den obligatoriska trafikförsäkringen.

Ärendet

I motionen 1971: 1091 av fru Ryding m. fl. (vpk) hemställs att riksdagen
skall besluta att ge vederbörande myndighet i uppdrag att skyndsamt
låta undersöka frågan om att den obligatoriska trafikförsäkringen
också blir en statlig angelägenhet i likhet med bilskatt och körkort.

Remissyttranden i ärendet har inhämtats från statens trafiksäkerhetsverk,
försäkringsinspektionen, Svenska försäkringsbolags riksförbund och
Folksam.

Motionen

Motionärerna anser att den obligatoriska trafikförsäkringen, som nu
omhänderhas av privata eller folkrörelseägda försäkringsbolag, bör överföras
i statlig regi. Ett förstatligande av trafikförsäkringen skulle enligt
motionärernas mening öka möjligheterna till kontroll av att alla motorfordon
har åtminstone den obligatoriska trafikförsäkringen. Vidare
skulle avgiften för denna trafikförsäkring kunna bli lägre för den enskilde
bilägaren.

Uppgifter i anslutning till motionen

Gällande bestämmelser om trafikförsäkringen

Den nuvarande trafikförsäkringen bygger på lagen (1929: 77) om trafikförsäkring
å motorfordon. Enligt denna skall varje fordon som är
registrerat i Sverige eller som utan registrering brukas här i trafik vara
trafikförsäkrat. Försäkringsplikten åvilar fordonets ägare.

Vid sidan av trafikförsäkring förekommer frivillig ansvarighetsförsäkring
för motorfordon. Kaskoförsäkring är en sammanfattande benämning
på försäkringsmoment som avser skador på försäkrat motorfordon,
nämligen vagnskade-, brand-, glasrute- och stöldförsäkring. Villkoren för
denna försäkring ansluter sig till villkoren för trafikförsäkring.

Den obligatoriska trafikförsäkringen omhänderhas av det enskilda
försäkringsväsendet. Enligt lagen får sådan försäkring meddelas av försäkringsanstalt
som erhållit Kungl. Maj:ts tillstånd eller anstalt som in -

1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 41

NU 1971:41

rättats av staten. Redan före obligatoriets införande 1929 meddelades
ansvarighetsförsäkring, då i frivillig form, av enskilda bolag. Det torde
ha bedömts som praktiskt att den individuellt tecknade frivilliga kaskoförsäkringen
kunde utfärdas i samma försäkringshandling som trafikförsäkringen.

Enligt särskilda bestämmelser i koncessionsvillkoren erhåller bolagen
— förutsatt att rörelsegrenens intäkter lämnar täckning för det — dels
ersättning för sina medgivna omkostnader, vilka fastställs i särskild
ordning, dels en vinst av f. n. högst 3 procent av premiema. Eventuella
överskott på rörelsen överförs till den s. k. regleringsfonden, som får
disponeras endast för förluster inom trafikförsäkringen.

Försäkringsinspektionen har till uppgift att regelbundet övervaka hela
trafikförsäkringsrörelsen från såväl soliditetssom skälighetssynpunkt.
Så skall uppgifter om de premiesatser som försäkringsanstalt vid varje
tidpunkt tillämpar inges till inspektionen med indelning i riskklasser
enligt formulär som fastställs av inspektionen. Bestämmelser rörande
denna övervakning ges i försäkringsinspektionens trafikförsäkringscirkulär
nr 75 och 76, 1970. Om så befinns nödvändigt kan försäkringspremiernas
övre gräns fastställas av Kungl. Maj:t.

Utredningar m. m.

Frågan om trafikförsäkringsverksamhetens organisation och eventuella
förstatligande behandlades i det betänkande som 1945 års försäkringsutredning
avgav år 1949 (SOU 1949: 26). Där föreslogs att trafikförsäkringen
skulle drivas av ett enda bolag med försäkringstagarna som delägare
men med starkt statligt inflytande över bolagets ledning. Förslaget
var dock inte enhälligt. Betänkandet mötte kritik vid remissbehandlingen
och föranledde inte något förslag från Kungl. Maj:ts sida.

Riksdagens revisorer behandlade i sin berättelse för år 1966 trafikförsäkring
och trafiksäkerhet. De berörde dock inte frågan om ett förstatligande
av den obligatoriska trafikförsäkringen.

Sedan statsmakterna 1969 beslutat om riktlinjer för en ny utformning
av bilregisterorganisationen har bilregisterutredningen i sitt slutbetänkande
Ett nytt bilregister (SOU 1971: 11) lagt fram förslag om detaljutformningen
av det nya registreringssystemet. Beträffande kontroll av att försäkringsplikt
fullgörs föreslår utredningen att det, om försäkringsanstalt
anmäler att försäkringsavtalet upphört, skall kontrolleras i registret om
ny försäkring finns antecknad för fordonet eller om försäkringsplikten
upphört. Om undersökningen ger negativt resultat skall fordonsägaren
skriftligen från registret påminnas om sin skyldighet att hålla fordonet
försäkrat och att förete bevis härom. Rapport om det inträffade skall
lämnas till polismyndighet.

Det nya system för erläggande av fordonsskatt som utredningen före -

NU 1971:41

slår innebär i princip att kontrollbesiktning skall ske för huvuddelen
av de registrerade fordonen. Vidare skall trafikförsäkringspremie och
fordonsskatt betalas vid ungefär samma tid och kontrollmärke lämnas
ut först sedan det konstaterats att besiktnings-, försäkrings- och skatteplikten
har fullgjorts.

Remissyttrandena

Försäkringsinspektionen erinrar inledningsvis om gällande bestämmelser
rörande den obligatoriska trafikförsäkringens konstruktion. I den
ständigt aktuella debatten om trafikförsäkringens samband med frågor
om trafikskador och trafiksäkerhet har, påpekar inspektionen, också
förslaget om trafikförsäkring i statlig regi då och då aktualiserats. I en
promemoria, »Synpunkter på trafikförsäkringens struktur», som hösten
1966 överlämnades till chefen för finansdepartementet, lade inspektionen
fram förslag som närmast tog sikte på att åstadkomma en så rättvis
kostnadsfördelning som möjligt inom försäkringstagarkollektivet. Vissa
av dessa förslag, anför inspektionen, förutsatte att försäkringen skulle
drivas i samhällets regi, så t. ex. ett förslag om att försäkringspremien
skulle tas ut genom en särskild avgift på bensin. I promemorian framhölls
också att skaderegleringen utan tvivel erbjuder det största problemet vid
ett statligt övertagande av trafikförsäkringen. Med nuvarande skadeersättningsregler
fordras en omfattande skaderegleringsapparat. I samband
med den översyn av skadeståndsrätten som f. n. pågår inom skadeståndskommittén
torde man enligt inspektionen kunna förvänta att även
reglerna om trafikskadeansvaret blir föremål för överväganden. Med
hänvisning härtill avstyrker försäkringsinspektionen motionärernas
yrkande.

Statens trafiksäkerhetsverk framhåller att trafikförsäkringen har en
kombinerad funktion och reglerar förhållandet försäkringshavare-skadelidande.
Den är avsedd att vara ett skydd för försäkringshavaren mot
den skadeståndsskyldighet som han kan komma att ådraga sig vid framförandet
av motorfordon. Försäkringen ger samtidigt den skadelidande
en garanti för att han verkligen skall få ut det skadestånd som han kan
bli berättigad till.

Försäkringen har sålunda, anför trafiksäkerhetsverket, en något annan
karaktär än de båda andra obligatorierna, körkortskravet och skatteplikten.
Båda dessa funktioner måste rimligen handhas av samhället.
Däremot har den obligatoriska försäkringen, anser verket, på ett i stort
sett tillfredsställande sätt kunnat ombesörjas av privata och folkrörelseägda
försäkringsföretag. Trafiksäkerhetsverket anför vidare att det med
hänsyn till att staten lagstadgat om skyldighet att ha sådan försäkring
kan ligga nära till hands att staten också handhar försäkringen. Ett

NU 1971:41

överförande av den obligatoriska trafikförsäkringen i statlig regi skulle
kunna erbjuda vissa fördelar i fråga om bl. a. insamlande av statistik
av värde för trafiksäkerhetsarbetet samt ökade möjligheter att i försäkringssystemet
införa olika moment som kan stimulera ett varsamt
körsätt, öka användningen av bilbälten m. m. De kontakter som verket
haft med representanter för trafikförsäkringsföretagen har emellertid
visat att man är beredd att medverka på olika sätt i dessa avseenden.
Även bortsett från de statsfinansiella svårigheter som torde föreligga
för ett realiserande av motionärernas tanke anser sig verket därför icke
för närvarande vilja tillstyrka motionen.

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Folksam avvisar motionsyrkandet
med motiveringen att ingenting talar för att trafikförsäkringen
genom ett förstatligande skulle komma att bedrivas på ett effektivare
sätt. I sina yttranden tar riksförbundet och Folksam upp några centrala
problem och diskuterar olika effekter av ett förstatligande.

Beträffande behovet av förbättrad kontroll över att försäkringsplikten
uppfylls anför riksförbundet att en förbättrad
kontroll är angelägen men att en sådan enligt förbundets mening är
på väg att uppnås även med trafikförsäkringens nuvarande organisation.
Vid planeringen av det nya bilregistersystemet och det framtida samarbetet
inom detta system mellan bilregister och trafikförsäkringsbolag
läggs stor vikt vid att åstadkomma sådana anordningar att kontrollen
över trafikförsäkringspliktens fullgörande kan bli effektiv och snabbt
verkande. Det nya bilregistret skall bl. a. arbeta med hjälp av avancerad
datateknik, och det finns anledning räkna med att förhållandena på detta
område skall bli avsevärt bättre än de nu rådande.

Folksam anför att det nuvarande systemet för kontroll av att fordonsägarna
fullgör skyldigheten att trafikförsäkra sina fordon är något tungrott
och lämnar vissa möjligheter att underlåta att betala premien. Möjligheten
till förenklad kontroll kan, anser Folksam, knappast vara ett
motiv för ett förstatligande utan utgör snarare en önskvärd bieffekt vid
ett eventuellt förstatligande.

I vad avser kostnaderna för trafikförsäkringen och möjligheterna
att en statlig trafikförsäkring skulle ställa sig billigare för konsumenterna
än den nuvarande enskilda anser såväl riksförbundet som
Folksam att så ej skulle bli fallet, bl. a. eftersom sambandet mellan
trafik- och annan motorförsäkring (hel- och halvförsäkring) härigenom
skulle komma att brytas. Förbundet uttalar om detta samband:

Möjligheterna att samadministrera dessa försäkringar bidrar i dag till
att hålla de totala kostnaderna nere. Även om andelen vagnskadeförsäkringar
i samband med trafikförsäkringar successivt sjunkit på senare
tid på grund av de s. k. vagnskadegarantierna från fabrikanterna är
sambandet mellan de båda grenarna fortfarande starkt. Den s. k. del -

NU 1971: 41

kaskoförsäkringen (omfattande brand-, glasrute-, stöld-, maskin-, räddnings-
och rättsskyddsförsäkringar) liksom förarplatsförsäkringen ligger
utanför vagnskadegarantierna. Delkaskoförsäkringen utgör ett komplement
till mer än nittio procent av trafikförsäkringarna. En uppdelning
på en del som skulle administreras av en statlig myndighet och en del
som skulle administreras av försäkringsbolagen skulle — förutom att
kostnaderna totalt sett rimligen måste komma att öka — medföra olägenheter
för försäkringstagarna vid regleringen av inträffade skador.
Eftersom de flesta kollisionsskador berör både trafik- och motorfordonsförsäkringen,
skulle försäkringstagarna tvingas ha kontakter med två
olika försäkringsgivare vilket i regel ej är fallet med nuvarande system.

Folksam framför i huvudsak samma synpunkter. Beträffande försäkringsbolagens
kostnader påpekar Folksam att 70—80 procent av försäkringsföretagens
premieintäkter återgår till försäkringstagarna i form av
skadeersättningar. Med oförändrade försäkringsvillkor och skaderegleringsprinciper
ligger alltså möjligheterna till besparingar vid ett förstatligande
inom resterande 20—30 procent — förvaltningskostnadsdelen.
Genom att trafikförsäkringen bedrivs i nära samband med framför allt
motorfordonsförsäkring är dock många av kostnadsposterna av karaktären
fasta eller halvfasta samkostnader. Vissa av dessa skulle enligt
Folksam komma att bli dubblerade om enbart trafikförsäkringen överfördes
till ett statligt försäkringsbolag.

Möjligheten att utnyttja det nya bilregistret och bilskatteuppbörden
vid administrationen av trafikförsäkringen skulle enligt Folksam knappast
medföra en kostnadsbesparing. Visserligen skulle ett statligt företag
ej behöva belastas med kostnader för försäljningspersonal och fältkontor
men försäkringsföretagen måste i stort sett bibehålla sin organisation.
Resultatet skulle bli en ökad kostnadsbelastning på dessa. En
förstatligad trafikförsäkring måste, anför Folksam, baseras på i stort sett
samma premieberäkningssystem som det nuvarande. Detta innebär att
bilregistret måste kompletteras med en stor mängd uppgifter för premieberäkningen.
Det är tveksamt om detta kommer att kunna administreras
till en lägre kostnad än försäkringsbolagen i dag har möjlighet till.

En enligt båda de nu åberopade remissinstanserna mycket betydelsefull
fråga vid diskussionen om trafikförsäkringens organisation rör
skaderegleringen. Riksförbundet framhåller att trafikförsäkringen
anknyter till skadeståndsrätten och att skaderegleringen därför
kräver helt andra resurser än den av försäkringskassorna handlagda
allmänna försäkringen. En mycket stor del av de skador som anmäls
till trafikförsäkringsbolagen innefattar personskador — 40—50
procent av de årligen utbetalda ersättningarna avser personskador —
vilkas reglering kräver att en personlig kontakt kan hållas med den
skadelidande ofta under lång tid. De enskilda bolagen har en väl utbyggd
organisation med erforderliga personella resurser, något som i
dag saknas hos de statliga organ som enligt motionärernas förslag skulle

NU 1971:41

överta trafikförsäkringen. Vidare framhåller förbundet att för insamlande
av de uppgifter som erfordras för premieberäkningen enligt bonus-
och självrisksystemen en omfattande organisation skulle behöva
byggas upp vid det statliga organ som skulle anförtros uppgiften att
handha trafikförsäkringen.

Folksam anför att en statlig premieuppbörd förutsätter att även skaderegleringen
sköts av ett statligt organ. De enda fördelarna med ett sådant
system, anser Folksam, skulle vara möjligheter till större enhetlighet
i regleringen och de fördelar som det större underlaget för denna
apparat kunde erbjuda, t. ex. i form av möjlighet till representation på
flera orter. Med hänsyn till de genomarbetade normer som försäkringsföretagen
redan har på skaderegleringsområdet liksom till den geografiskt
väl utbyggda representationen skulle dock dessa effekter troligen
bli marginella.

Även Folksam framhåller att en skaderegleringsapparat skött av ett
statligt organ skulle orsaka avsevärt ökat besvär för de flesta skadelidande
genom att dessa alltid skulle tvingas till kontakter med två försäkringsgivare.

Den konkurrens mellan ett fåtal stora försäkringskoncerner
som råder inom försäkringsbranschen medför enligt branschens talesmän
ett flertal fördelar från konsumenternas synpunkt.

Folksam anför härom:

Detta konkurrensförhållande är en garanti för att premierna hålls nere
på den lägsta nivå som är möjlig inom ramen för en balanserad affär.
Men premien är inte det enda konkurrensmedlet. Till dessa hör även sådana
faktorer som t. ex. service till allmänheten. De företag som sköter
sådana frågor bäst kommer även att kunna hävda sig bäst i konkurrensen.
En garanti för att dessa för försäkringstagarna så väsentliga förhållanden
sköts på effektivaste sätt kan således sägas finnas inbyggd i
nuvarande system. Ett »monopolföretag» måste arbeta utan den stimulansfaktor
som konkurrensen innebär.

Avslutningsvis tar riksförbundet och Folksam upp frågan om möjligheterna
till offentlig insyn i och kontroll av försäkringsverksamheten
och framhåller att trafikförsäkringen f. n. ingalunda ligger
utanför statlig insyn. Riksförbundet anför att det med hänsyn till den
expertis som står till försäkringsinspektionens förfogande och till den
långtgående uppgiftsskyldighet som bolagen har gentemot inspektionen
finns garantier för att allmänhetens krav på kontroll av verksamheten
tillgodoses. Folksam påpekar att utvecklingen gått mot en ökad offentlig
insyn i och kontroll av försäkringsverksamheten. Denna kontroll bör enligt
Folksams mening byggas ut, och Folksam har i ett pär remissyttranden
framhållit att försäkringsinspektionen av statsmakterna bör ges så
stora resurser att inspektionen skall kunna utöva sin tillsyn över försäkringsföretagen
med egna experter, sålunda utan att på något sätt vara beroende
av den expertis som finns inom försäkringsföretagen.

NU 1971: 41

Utskottet

Trafikförsäkring skall enligt trafikförsäkringslagen finnas för motorfordon
som är registrerat i Sverige eller som utan registrering brukas i trafik
i landet. Försäkring får meddelas av försäkringsanstalt som fått
Kungl. Maj:ts tillstånd eller anstalt som inrättats av staten. Trafikförsäkringen
har en dubbel funktion. Den fungerar som en garanti för att
den skadelidande får ut sitt skadestånd. Försäkringen gäller också för
försäkringstagaren för den ansvarighet för skada som åvilar honom,
dvs. som ansvarighetsförsäkring.

Enligt trafikförsäkringslagen har försäkringsinspektionen till uppgift
att övervaka försäkringsbolagens handhavande av trafikförsäkringen
från såväl skälighetssom likviditetssynpunkt. Försäkringspremiernas
övre gräns kan fastställas av Kungl. Maj.t om så befinns nödvändigt.

Motionärerna anser att ett förstatligande av trafikförsäkringen skulle
medföra fördelar i form av en effektivare kontroll av att försäkringsplikten
verkligen fullgörs och en sänkning av försäkringskostnaderna.
De hemställer därför om en skyndsam utredning med sikte på att den
obligatoriska trafikförsäkringen skall bli en statlig angelägenhet i likhet
med bilskatt och körkort.

Utskottet vill understryka att samtliga remissinstanser anfört att det
nuvarande trafikförsäkringssystemet fungerar tillfredsställande. Garantier
för statlig insyn och kontroll över försäkringsbolagens handhavande
av trafikförsäkringen finns genom försäkringsinspektionens verksamhet
och den uppgiftsskyldighet som bolagen har gentemot inspektionen.
De fördelar som statens trafiksäkerhetsverk anser skulle kunna vinnas
genom ett förstatligande kan enligt verkets uppfattning även åstadkommas
genom ett samarbete inom det nuvarande systemet mellan
verket och försäkringsbolagen.

Försäkringsinspektionen samt Svenska försäkringsbolags riksförbund
och Folksam framhåller att skaderegleringen utgör ett stort problem
vid ett statligt övertagande av trafikförsäkringen. Med nuvarande skadeersättningsregler
fordras en omfattande skaderegleringsapparat. Enligt
uttalande av chefen för justitiedepartementet i remiss till lagrådet av förslag
till skadeståndslag ingår en översyn av skadeersättningsreglerna i
det pågående reformarbetet på skadeståndsområdet.

Med hänsyn till det som anförts finner utskottet inte anledning att
föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:t anhålla om en sådan utredning
som motionärerna angivit.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1971: 1091.

Stockholms den 9 november 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

NU 1971:41

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson
i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i
Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Wååg
(s), Hovhammar (m), fru Hansson (s), fru Hambraeus (c) och fru Marklund
(vpk).

Reservation

av fru Marklund (vpk), som anser att utskottets yttrande och hemställan
bort ha följande lydelse:

»Trafikförsäkring skall enligt (= utskottet) bil skatt

och körkort.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det med hänsyn till att
staten i lag stadgat om skyldighet att inneha trafikförsäkring är rimligt
att staten även handhar försäkringen. Väsentliga fördelar kan också,
som motionärerna påpekar, vinnas vid ett förstatligande.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1091 hos Kungl.
Maj:t hemställer om utredning angående förstatligande av den
obligatoriska trafikförsäkringen.»

TRYCKERIBOLAGET IVAR H/EGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1071