Näringsutskottets betänkande nr 38 år 1971

NU 1971: 38

Nr 38

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om delägarsparande
m.m.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels motionen 1971: 431 av herr Bohman m. fl. (m), vari yrkas att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall begära utredning och förslag
om ett system för delägarsparande i enlighet med vad i motionen anförts,

dels motionen 1971: 1075 av herr Hörberg m. fl. (fp), vari yrkas att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skall hemställa att en parlamentarisk
utredning med representanter för arbetsmarknadens parter och
erforderlig expertis tillsätts med uppgift att undersöka möjligheterna
till ekonomisk demokratisering genom ett system för andel i vinst åt
de anställda i enlighet med de tankegångar som redovisats i motionen,

dels motionen 1971: 1096 av herr Wedén m. fl. (fp), vari yrkas att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skall hemställa att en parlamentarisk
utredning tillsätts under medverkan av arbetsmarknadens parter
och erforderlig expertis med uppgift att avge förslag om hur allmänna
riktlinjer bör uppdragas för att ge löntagarna andel i långsiktigt företagssparande
och hur metoder att från statsmakternas sida gynna en
sådan utveckling bör utformas.

Motionen 1971:431 innehåller motivering även för de förslag om
åtgärder på beskattningsområdet som samma motionärer framlagt i motionen
1971: 304. Denna har behandlats av skatteutskottet i dess betänkande
1971: 37.

Utskottet har berett Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen
i Sverige (LO), Sveriges akademikers centralorganisation
(SACO) och Tjänstemännens centralorganisation (TCO) tillfälle att yttra
sig över motionerna. SACO har inte avgivit något yttrande.

Motionerna

I motionen 1971:431 lämnas inledningsvis en allmän motivering
för ett av moderata samlingspartiet framlagt program för ett ”decentraliserat
ägande”. Syftet är, anförs det, att främja personligt oberoende

1 Riksdagen 1971.17 sami. Nr 38

NU 1971:38

samt att befästa och utveckla demokratin. Tyngdpunkten i ordet ägardemokrati
ligger på demokrati, säger motionärerna. De pläderar för en
ökad privat kapitalbildning, som tar sig uttryck i bl. a. en större spridning
av aktieägandet. Ägardemokrati och företagsdemokrati är, framhåller
de, inte samma sak, men decentraliserat ägande bör kunna skapa
bättre förutsättningar för utveckling av en verklig förtagsdemokrati.
För att ägandespridningen skall bli ägardemokrati krävs, sägs det vidare,
att de många människorna med små sparkapital får större möjligheter
att bli delägare i den verkligt väsentliga egendomen.

Det system som motionärerna förordar innebär att vid sidan av vanliga
aktier skapas en ny form av delägarbevis som skall vara lättare åtkomliga
och ge större trygghet. Börsnoterade företag föreslås få möjlighet
att emittera konvertibla obligationer, dvs. obligationer som efter viss
tid kan omvandlas till aktier. Obligationerna skall tecknas av en stiftelse
med de anställda som delägare. Dessa satsar omedelbart 20 procent av
aktiernas värde, medan övriga 80 procent får lånas av stiftelsen från allmänna
pensionsfonden med en amorteringstid av fyra år. Amorteringarna
sker genom inbetalning av de anställda, som medges avdragsrätt för
dem vid taxeringen. Efter fem år skall andelsägarna ha rätt att konvertera
andelarna till vanliga aktier i företaget.

I motionen 1971:1075 anförs att realkapitalets tillväxt i vårt ekonomiska
system i huvudsak tillfaller kapitalägarna och att detta har lett
till en maktkoncentration i näringslivet i strid med kravet på ekonomisk
demokrati genom ökat medbestämmande för de anställda. För en
mera djupgående demokratisering av näringslivet är det enligt motionärernas
mening på längre sikt nödvändigt att de anställda blir direkt
delaktiga i den årliga kapitaltillväxten genom att de får del i vinsten
på basis av sina arbetsinsatser. Praktiskt föreslås detta gå till så att
aktier emitteras till värdet av den återinvesterade delen av vinsten och
fördelas mellan kapitalägare och anställda i en viss proportion till insatserna,
definierade som aktiekapitalets värde respektive summan av de
anställdas löner.

Motionen 1971:1096 anknyter till liknande motioner åren 1968—
1970. De båda senaste långtidsutredningarna pekar, framhålls det, på
ett fortsatt och stegrat behov av kapitalbildning för såväl enskilda som
offentliga behov. Erforderliga investeringsökningar inom industrisektorn
kräver en avsevärd tillväxt av sparandet. Fördenskull bör såväl
enskilt hushållssparande som företagssparande stimuleras. Ett relativt
högt företagssparande och en hög självfinansieringsgrad har, hävdas det,
fördelar även ur de anställdas synvinkel. Motionärerna anger vissa allmänna
principer för ett system som ger löntagarna del av kapitalbildningen
inom företagen. De anställda bör genom andelar i företagssparandet
få en personligt ägd tillgång i form av en för avsevärd tid uppskjuten
andel i vinst, dock uttagbar under speciella omständigheter. An -

NU 1971: 38

del i sparandet inom ett visst företag skall kunna medföras vid flyttning
till annat företag eller annan verksamhet. Olika former av tillgångsbcvis
anges vara tänkbara, såsom reverser, obligationer av särskilt slag och
aktier i företaget. Risken för förlust av tidigare erhållna andelar till följd
av konkurs etc. bör täckas genom ett försäkringssystem. Vissa förmåner
i beskattningshänseende anses önskvärda. Sedan erforderlig utredning
skett och statsmakterna dragit upp ramar för de insatser och regler som
det allmänna skall svara för bör enligt motionärernas mening systemet
i övrigt utformas av arbetsmarknadens parter.

Tidigare behandling av liknande förslag

Motioner med väsentligen samma innebörd som motionen 1971: 1096
har tidigare från folkpartihåll väckts vid 1968, 1969 och 1970 års riksdagar
(BaU 1968: 33, 1969: 42, 1970: 44). Sistnämnda år förelåg också
partimotioner från moderata samlingspartiet om utredning och förslag
rörande ett system innefattande delägarskap i företag samt en motion
om utredning i syfte att skapa möjligheter för företag att bygga upp
personalfonder av vinstmedel. Vid remissbehandling avstyrktes samtliga
motioner av de fyra stora arbetsmarknadsorganisationerna. De avstyrktes
likaledes av bankoutskottet och avslogs av riksdagen. I sina yttranden
anförde bankoutskottet att utskottet inte gjort någon bedömning
av funktionsdugligheten hos de i motionerna skisserade systemen eller
av deras effekt från samhällsekonomisk och fördelningspolitisk synpunkt;
eftersom förslagen avsåg en ändrad konstruktion av de anställdas
totala arbetsersättning borde det nämligen enligt utskottets uppfattning
ankomma på arbetsmarknadens parter att avgöra om systemen
skulle prövas och hur de i så fall skulle utformas i detalj. Reservationer
till förmån för den i folkpartimotionerna begärda utredningen avgavs
alla tre åren av folkpartiets företrädare i utskottet och 1968 därjämte
av högerpartiets och centerpartiets företrädare.

I partimotioner på företagsdemokratins område från moderata samlingspartiet
vid 1969 års riksdag framfördes tanken på ett vinstandelssystem
som en möjlighet att ge de anställda inflytande och medbestämmanderätt
i företagen. Vid remissbehandlingen vann förslaget om en
utredning rörande bl. a. detta system inget stöd från de tillfrågade fyra
stora arbetsmarknadsorganisationerna. Bankoutskottet gick i sitt yttrande
(BaU 1969: 41) inte närmare in på förslaget. Det borde kunna förutsättas,
anförde utskottet, att arbetsmarknadsparterna på egen hand
kunde svara för utrednings- och försöksverksamhet om de fann en
sådan påkallad. I en reservation mot utskottets beslut att avstyrka motionerna
yrkade moderata samlingspartiets representanter på att riksdagen
hos Kungl. Maj:t skulle hemställa om utredning av lämpliga former
för vinstandelssystem. Riksdagen följde utskottet.

NU 1971:38

Uppgifter i anslutning till motionerna

Exempel på system för delägarsparande för anställda i företag erbjuder
i första hand Frankrike, där statsmakterna 1967 fattade beslut
om ett sådant system, grundat på delaktighet för de anställda i företagens
vinster (participation). Systemet infördes trots avstyrkande från
arbetsmarknadsparternas sida.

Lagen i ämnet är tillämplig på företag med minst 100 arbetstagare.
Enligt huvudregeln har arbetstagarna rätt till hälften av den del av
nettovinsten som överstiger 5 procent av företagets egna kapital. Vinstandelarna
kan komma de anställda till godo i olika former. En möjlighet
är placering inom företaget, varvid de anställda erhåller aktier, obligationer
eller reverser. En annan möjlighet är inbetalning på ett särskilt,
externt sparkonto för varje arbetstagare. Avsteg från lagens huvudregel
— enligt vilken vinstandelarna fonderas inom företaget — kan göras
på grundval av kollektivavtal under förutsättning att de förmåner som
skall tillfalla arbetstagarna inte minskas därigenom. För den del av
vinsten som utdelas i form av vinstandelar åtnjuter företagen skattefrihet
påföljande år. Vinstandelarna, som enligt huvudregeln är bundna för
en tid av fem år, är också skattefria för mottagarna.

Vid utgången av mars 1971 fanns avtal för ca 3,4 milj. av de ca 3,5
milj. arbetstagare som då omfattades av systemet. För en fjärdedel av
de berörda medförde avtalen fördelaktigare regler än lagen. Drygt
hälften av avtalen gick ut på fondbildning inom företaget. Endast 30 000
anställda berördes av avtal enligt vilka vinstandelarna skulle konverteras
till aktier i företaget. Utbetalade vinstandelar uppgick 1968 till ett
belopp av drygt 350 francs per arbetstagare, motsvarande ca 2,7 procent
av lönesumman för samma arbetstagare. Vinstandelarnas storlek
varierade kraftigt mellan olika branscher. Livsmedelsindustrin och den
kemiska industrin låg främst med vinstandelar på genomsnittligt 5 procent.
Ca en fjärdedel av de berörda arbetstagarna fick ingen vinstandel
1968. De båda påföljande åren torde summan av utdelade vinstandelar
ha varit större.

Vinstdelningssystemet medför att arbetsgivarna genom företagsnämnderna
måste ge arbetstagarna en utförlig resultatredovisning. En företagsnämnd
har rätt att kräva att experter skall anlitas för granskning av
företagets räkenskaper.

Remissyttrandena

SAF erinrar beträffande motionerna 1971: 1075 och 1971: 1096 om
att föreningen vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner med likartat
innehåll. Fördelningen av företagens överskott mellan löner och vinster

NU 1971:38

är, säger SAF, något som det sedan gammalt ankommer på arbetsmarknadens
parter att förhandla om. 1 anslutning härtill meddelas att i det
långsiktsavtal som 1969 träffades mellan SAF samt Svenska industritjänstemannaförbundet
(SIF), Sveriges arbetsledareförbund (SALF) och
Sveriges civilingenjörsförbund (CF) finns en överenskommelse om fördelning
av företagens förädlingsvärde mellan de anställda och kapitalägarna.
Grundtanken i motionärernas förslag kan därmed, anför SAF,
sägas vara realiserad på makroplanet. En utbyggnad av dessa tankegångar
på företagsplanet bör enligt SAF:s uppfattning i sin helhet avgöras
av arbetsmarknadens parter. SAF avstyrker därför motionärernas
förslag.

I fråga om motionen 1971: 431 uttalar SAF att föreningen finner det
angeläget att en ökning av det riskvilliga kapitalet inom näringslivet
kommer till stånd och mot den bakgrunden inte har något att erinra mot
att det inom företagen bildas stiftelser eller sparklubbar med de anställda
som intressenter och med syfte att placera pengar i aktier eller
konvertibla obligationer. SAF finner det emellertid olämpligt om en
sådan stiftelse endast skulle få tillfälle att investera i aktier och obligationer
i det egna företaget, eftersom detta bl. a. skulle missgynna anställda
i mindre lönsamma företag. SAF ställer sig också avvisande till
förslaget att samtliga konvertibla obligationer skall tecknas av stiftelsen.

I stället föreslås att stiftelsen skall få tillfälle att fritt köpa värdepapper
i såväl det egna företaget som andra företag. Förslaget om belåning
hos allmänna pensionsfonden ger, säger SAF, möjlighet till investering
i näringslivet av medel ur denna fond med undvikande av en starkt
koncentrerad och centraliserad beslutsmekanism. Föreningen har ingenting
att erinra mot detta men påpekar att en negativ räntediskrepans
uppkommer om stiftelsen lånar pengar hos allmänna pensionsfonden
och investerar dem i konvertibla obligationer med lägre avkastning än
låneräntan.

LO erinrar om sina yttranden över liknande motioner tidigare år,
senast till bankoutskottet 1970. De invändningar som LO då framförde
gäller i princip fortfarande, anförs det, varför LO inte finner sig föranlåten
att närmare kommentera de olika motionerna.

Efter att likaledes ha åberopat sina tidigare remissyttranden uttalar
TCO att de av motionärerna framförda synpunkterna enligt dess uppfattning
ingalunda är ointressanta utan bör penetreras ingående. Vissa
av dessa frågor har också, fortsätter TCO, fått förnyad aktualitet i den
allmänna debatten. Beträffande den i motionen 1971: 1075 behandlade
frågan om ekonomisk demokratisering genom delaktighet för de anställda
i real kapitalets tillväxt kan man enligt TCO dra erfarenheter från för -

NU 1971:38

sök som gjorts i andra länder. TCO finner det angeläget att man utreder
olika former för ökat medinflytande för de anställda med sikte på
att ge de anställda ägande- eller bestämmanderätt över företagen.

Beträffande frågan om delägarsparande upprepar TCO att den rådande
lagstiftningen inte lägger hinder i vägen för att parterna på arbetsmarknaden
tar initiativ av det slag som motionärerna avser. TCO
anser att man i första hand bör låta parterna själva pröva, diskutera och
utforma system av det slag som motionärerna angivit. Självfallet är
det, yttrar TCO, i hög grad en facklig angelägenhet att på längre sikt
uppnå att arbets- och kapitalinsatserna får en rättvis ersättning för sina
bidrag i produktionsprocessen. TCO säger sig ha för avsikt att framdeles
ägna dessa frågor ökad uppmärksamhet. TCO vidhåller sin tidigare
uppfattning att någon statlig utredning rörande de frågor som behandlas
i motionerna inte är motiverad.

Utskottet

I de tre föreliggande motionerna framförs önskemål om utredning
rörande deltagande från de anställdas sida i kapitalbildningen inom företagen.
Skilda motiv anförs. I motionen 1971: 431 betonas särskilt syftet
att åstadkomma en spridning av ägandet. Motionärerna anser att
ett ”decentraliserat ägande” skulle främja personligt oberoende och
stärka demokratin samt dessutom ha positiva samhällsekonomiska
verkningar. Det skulle också vara gynnsamt för utvecklingen av företagsdemokrati.
Motionen 1971: 1075 utgår från kravet på ekonomisk
demokrati. Maktkoncentration inom näringslivet bör enligt motionärerna
motverkas genom att de anställda på basis av ett vinstandelssystem
får delägarskap i företagen. Till grund för motionen 1971: 1096 ligger
uppfattningen att näringslivets kapitalbehov till betydande del bör tillgodoses
genom ett ökat företagssparande och att de anställda bör ta del
i detta. En bieffekt härav skulle vara minskade intressemotsättningar
mellan de anställda och företagens ägare.

I den mån motionärerna gör sig till talesmän för en utvidgad och
fördjupad företagsdemokrati och ekonomisk demokrati ger de uttryck
för värderingar som utskottet delar och finner väsentliga. Utskottet noterar
inte minst de kritiska synpunkter på maktkoncentrationen inom
näringslivet som framförs i motionen 1971: 1075. Det är emellertid viktigt
att slå fast att — såsom också framhålls i motionen 1971: 431 —
delägarskap inte får utgöra någon förutsättning för medinflytande från
de anställdas sida. När det gäller att åstadkomma en genomgripande
demokratisering av näringslivet måste andra vägar väljas. Flera betydelsefulla
invändningar kan enligt utskottets mening riktas mot resonemangen
i motionerna. Utskottet vill särskilt hänvisa till de fördel -

NU 1971:38

ningspolitiska problem — antydda i motionen 1971: 1096 — som skulle
uppstå vid försök att förverkliga motionärernas intentioner.

Utskottet finner emellertid inte skäl att här redovisa någon mera detaljerad
granskning av motionerna. Avgörande för utskottets ställningstagande
blir nämligen att förslagen avser omfattningen och fördelningen
av den totala ersättningen till de anställda för deras insatser inom företagen.
På den svenska arbetsmarknaden är det en grundläggande princip
att det bör ankomma på arbetsmarknadens parter att förhandla och
träffa avtal härom. Huvudorganisationerna på arbetsmarknaden har
ställt sig avvisande till de förslag om statlig utredningsverksamhet som
motionärerna framlagt. Mot bakgrunden av vad SAF och TCO anfört
finns anledning att räkna med att de synpunkter som framförs i motionerna
blir beaktade av arbetsmarknadsparterna. Om statliga åtgärder
därvid skulle anses önskvärda kan det förutsättas att parterna själva påkallar
statsmakternas medverkan.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen avslår motionerna 1971: 431, 1971: 1075 och 1971:
1096.

Stockholm den 2 november 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson
i Glömminge (c), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Rask (s),
Holmberg (m), Wååg (s), Sjönell (c), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp),
Möller i Göteborg (fp), Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c).

Reservation

av herrar Holmberg (m), Rydén (fp), Möller i Göteborg (fp) och Hovhammar
(m), som anser att utskottets yttrande och hemställan bort ha
följande lydelse:

”1 de tre (= utskottet) och företagens ägare.

Flera skäl talar enligt utskottets uppfattning för ett ökat företagssparande.
För att en tillfredsställande investeringsnivå skall uppnås krävs
att självfinansieringsgraden inom företagen inte är alltför låg. Man bör
söka förebygga att det offentliga sparandet får en sådan dominans att
makten över kapitaltillgångarna koncentreras till samhälleliga instanser.

En väg till ett ökat företagssparande öppnas om man kan finna former
för att i större utsträckning göra de anställda delaktiga i förmögenhetsbildningen
inom företagen. För detta finns andra viktiga motiv.
En utvidgad intressegemenskap mellan företagens ägare och anställda
och ökade förutsättningar för insyn och medinflytande från de anställ -

NU 1971:38

das sida skulle skapas härigenom. De stundom uttalade farhågorna för
att ett sparande av här antydd art skulle medföra allvarliga fördelningspolitiska
problem är enligt utskottets mening starkt överdrivna. Det ter
sig naturligt och önskvärt att de anställda också får möjlighet till ett
verkligt delägarskap i form av aktieinnehav. Ett system med konvertibla
obligationer skulle erbjuda en sådan möjlighet och lämna fritt val mellan
placeringsformer med olika grad av risktagande.

Ett program för en förutsättningslös utredning på området skisseras
i motionen 1971: 1096. Till de tankegångar som framförs där kan utskottet
i det väsentliga ansluta sig.

I motionen 1971: 431 väcks från delvis andra utgångspunkter ett mera
specificerat förslag av besläktad natur. Vid en utredning av de frågor
som berörs i motionen 1971: 1096 skulle detta förslag naturligen komma
att prövas. Detsamma gäller motionen 1971: 1075, som rymmer en i
och för sig intressant special tankegång men där den föreslagna vinstdelningens
verkningar på kapitalbildning och därmed på sysselsättning
och ekonomisk tillväxt inte diskuteras. De nu nämnda faktorerna skulle
kraftigt påverkas vid en vinstdelning enligt den metod som motionärerna
anger såsom exempel.

Arbetsmarknadens huvudorganisationer har i sina yttranden ställt sig
avvisande till en utredning med här angivet syfte. Det är för utskottet
självklart att det skall ankomma på arbetsmarknadsparterna själva att
förhandla och träffa avtal om sådana former för sparande och delägarskap
som här berörts. Utskottet uppfattar deras avvisande hållning
främst som ett uttryck för denna princip. Utskottet vill därutöver fästa
uppmärksamheten på vad TCO i sak anför i sitt remissyttrande, nämligen:
’De av motionärerna framförda synpunkterna och önskemålen
är enligt TCO:s uppfattning ingalunda ointressanta utan de bör penetreras
ingående. Vissa av dessa frågor har också i den allmänna debatten
i dag fått förnyad aktualitet . Enligt TCO:s mening är

det angeläget att utreda olika former för ökat medinflytande för de anställda
med sikte [på] att ge dem ägande- och/eller bestämmanderätt
över företagen.’

Utskottet vill förorda en i första hand teknisk utredning av möjligheterna
att ge löntagarna andel i ett långsiktigt företagssparande enligt
i huvudsak de riktlinjer som anges i motionen 1971: 1096.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:431, 1971: 1075
och 1971: 1096 hos Kungl. Maj:t hemställer om utredning angående
andel för de anställda i långsiktigt företagssparande.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710043