Näringsutskottets betänkande nr 3 år 1971

NU 1971

Nr 3

Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar
i statsverkspropositionen om vissa anslag för budgetåret 1971/72
inom handelsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

I betänkandet behandlas propositionen 1971: 1 bilaga 12 såvitt denna
bilaga hänvisats till näringsutskottet samt motioner med anknytning därtill.
Förutom motioner som mera direkt hänför sig till framställningarna
om anslag behandlas motioner om stöd till hushållsporslinsindustrin och
om lagstiftning m. m. på konsumentområdet.

DRIFTBUDGETEN

TIONDE HUVUDTITELN
Handelsdepartementet m. m.

1. Handelsdepartementet. Krigsmaterielinspektionen. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkterna A 1 och A 2, s. 9 f.) och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Handelsdepartementet ett förslagsanslag av 4 546 000 kr.,

2. till Krigsmaterielinspektionen ett förslagsanslag av 167 000 kr.

2. Kollegiet för Sverige-information i utlandet. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkten A 3, s. 10—12) och hemställer

att riksdagen till Kollegiet för Sverige-information i utlandet för
budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 1 217 000 kr.

3. Handelssekreterare. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten
A 4, s. 12—15) och hemställer

att riksdagen till Handelssekreterare för budgetåret 1971/72 anvisar
ett reservationsanslag av 7 970 000 kr.

1 Riksdagen 1971.17 sami. Nr 3

NU 1971: 3

2

4. Kommittéer m. m. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkterna A 5 och A 6, s. 15) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Kommittér m. m. ett reservationsanslag av 1 900 000 kr.,

2. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 50 000 kr.

Utrikeshandel m. m.

5. Kommerskollegium. Sprängämnesinspektionen. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkterna B 1 och B 2, s. 16—19) och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Kommerskollegium ett förslagsanslag av 9 609 000 kr.,

2. till Sprängämnesinspektionen ett förslagsanslag av 1 146 000 kr.

6. Främjande av utrikeshandeln m. m. Kungl. Maj:t har (punkten B 3,
s. 19—24) föreslagit riksdagen att

1. godkänna vad chefen för handelsdepartementet anfört om dispositionen
av medel från anslaget Främjande av utrikeshandeln m. m. för
att täcka kostnader för inredning av Sverigehuset,

2. till Främjande av utrikeshandeln m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa
ett reservationsanslag av 8 017 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971: 102 av herrar Hedlund (c) och Helén (fp) vari
hemställs att riksdagen skall till Främjande av utrikeshandeln m. m. för
budgetåret 1971/72 anvisa ett med 1 063 000 kronor förhöjt reservationsanslag
om 9 070 000 kronor, varav 6 243 000 kronor ges till kollegiet för
Sverige-information i utlandet för kommersiell information i enlighet
med vad som anförts i motionen,

dels motionen 1971: 217 av herr Sjönell m. fl. (c, fp) vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa att eventuell
avveckling av handelskamrarna i New York och Diisseldorf sker vid en
sådan tidpunkt att exportsynpunkter såväl som trygghetssynpunkter beaktas,
att inga ytterligare särbeslut beträffande handelskamrar skall göras
innan exportfrämj andeutredningen framlagt sitt resultat och att trygghetsaspekten
beaktas vid samtliga förändringar som kommer att föreslås,
dels motionen 1971: 275 av herr Bohman m. fl. (m) vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall a) anhålla om utredning och
förslag om stöd för utställning och försäljning av svenskt konsthantverk,
b) anhålla att tilläggsdirektiv utfärdas till exportfrämj andeutredningen
att undersöka möjligheterna att i samband med exportfrämjande
åtgärder för industrin göra svensk kultur känd i utlandet,

NU 1971: 3

3

dels motionen 1971: 1060 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari
hemställs att riksdagen till Främjande av utrikeshandeln m. m. utöver
vad Kungl. Majit föreslagit skall anvisa 50 000 kr. till exportrådet för
den mindre industrin för uppsökande och informerande verksamhet,

dels motionen 1971: 1061 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp) vari
hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skall begära förslag
till 1972 års riksdag om inrättande av tjänst vid exportrådet för den
mindre industrin för främjande av exporten av licenser och know-how.

Motionerna

I motionen 1971: 102 erinras om utrikeshandelns stora betydelse för
det svenska näringslivet. Mot bakgrund av det underskott om 1 370
milj. kr. som den svenska handelsbalansen uppvisade under 1970 understryker
motionärerna behovet av ökade insatser för att främja exporten.
De under senare år vidtagna åtgärderna på området, bl. a. tillkallande
av exportfrämjandeutredningen och införande av ett särskilt exportstöd
för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande
glasindustrin, är enligt motionärerna ett steg i positiv riktning. De
framhåller dock att de ökade krav som ställs på marknadsföring av produkter
samt den hårda internationella konkurrensen talar för en successiv
utbyggnad av resurserna för exportfrämjande åtgärder och att den
mindre industrin härvidlag bör prioriteras. Enligt motionärerna bör de
medel som anvisas till kollegiet för Sverige-information särskilt användas
för konkreta exportfrämjande projekt enligt de förslag som Sveriges
allmänna exportförening och exportrådet för den mindre industrin lagt
fram.

Förslag om stöd till den mindre och medelstora industrin genom en
utbyggnad av exportrådet för den mindre industrin förs fram i två motioner.
Denna industri står, anförs det i motionen 1971: 1061, på en hög
nivå beträffande teknisk utveckling och innovation. Trots att det bland
företagen föreligger intresse för att internationellt försälja licenser och
teknisk know-how har företagen f. n. små möjligheter härtill, bl. a. på
grund av att de saknar experter inom den egna administrationen. Motionärerna
hävdar att en förstärkning av exportrådets resurser för insamlande
av information och rådgivning angående sådan marknadsföring
skulle vara ett verksamt stöd för företagen. I motionen 1971:
1060 erinras om att en huvuduppgift för exportrådet för den mindre industrin
är att hålla en nära kontakt med enskilda företag i alla delar av
landet. Denna kontakt och en god kännedom om de olika företagen är
enligt motionärerna en förutsättning för en effektiv exportfrämjande
verksamhet. De resurser som f. n. står till exportrådets förfogande medger
inte så omfattande kontakter med företagen som vore önskvärda och
inte heller en utbyggnad av samarbetet med företagareföreningarna.

NU 1971: 3

4

Frågan om den framtida organisationen av handelssekreterar- och
handelskammarverksamheten behandlas i motionen 1971: 217. Motionärerna
ifrågasätter den av Kungl. Majit föreslagna avvecklingen av
handelskamrarna i New York och Diisseldorf med hänvisning dels till
pågående utredningsarbete inom exportfrämjandeutredningen, dels till
den korta tid inom vilken avvecklingen beräknas skola ske, dels till att
en ny organisation bör ha byggts upp innan handelskamrarna avvecklas.

Förslagen i motionen 1971: 275, vilka syftar till ökat stöd åt svenskt
konsthantverk, bygger på den allmänna bedömning av kulturpolitikens
uppgifter och värdet av ett rikt och varierat kulturliv som anges i motionen
1971: 249. Motionärerna påpekar att konsthantverket utgör en
viktig del av kulturlivet men att konsthantverkarna i allmänhet har
stora svårigheter att distribuera och marknadsföra sina produkter.

Pågående utredningar

Exportfrämjandeutredningen (ordförande: landshövding
Gunnar von Sydow) tillkallades 1969 för att utreda frågor om exportfrämjande
verksamhet. I direktiven framhålls att organisationen för
sådan verksamhet ger en splittrad bild. Den fråga som i första hand bör
övervägas är fördelningen av ansvaret för denna verksamhet mellan staten
och näringslivets organisationer och omfattningen av statens stöd till
verksamheten. Utgångspunkten bör därvid vara att det statliga engagemanget
måste rymmas inom en på samma sätt som hittills fastställd
kostnadsram. Mot bakgrund av ett alltmer utvecklat nordiskt handelspolitiskt
samarbete bör förhållandena i de nordiska grannländerna studeras.
Utredningen har vidare i uppdrag att pröva de organisatoriska
formerna för den statliga exportfrämjande verksamheten och överväga
om ansvaret för den kommersiella informationen skall åvila informationskollegiet
eller föras över till ett statligt organ för exportfrämjande
verksamhet. I utredningens uppdrag ingår även att se över den specialiserade
kommersiella verksamheten på fältet, dvs. handelssekreterarorganisationen
och utlandshandelskamrarna. Det bör också övervägas
om fältorganisationen f. n. är riktigt avvägd och organiserad med hänsyn
till de olika marknadernas nuvarande och potentiella betydelse för
svensk export. Utredningen har att föreslå erforderliga åtgärder för att
åstadkomma samordning av myndigheternas och organisationers exportfrämjande
verksamhet.

Enligt tilläggsdirektiv som utfärdats den 14 januari 1971 har utredningen
fått i uppdrag att pröva det framtida behovet av en statlig
specialiserad kommersiell representation vid sidan av utrikesförvaltningen
eller andra statliga insatser på orter där statsstödda svenska utlandshandelskammare
finns. I samband därmed bör en plan för en minsk -

NU 1971: 3

5

ning av statens bidrag till handelskamrarna upprättas. Det framhålls att
arbetet bör bedrivas skyndsamt så att förslaget läggs fram om möjligt
före utgången av innevarande budgetår.

1965 års musei- och utställningssakkunniga
(ordförande: generaldirektör Lennart Holm) har i uppdrag att utreda
frågor rörande museiväsendet och verksamhet med riksutställningar
m. m. I direktiven erinras om de problem som sammanhänger med olika
åtgärder dels för att anordna informativa utställningar, dels för att bereda
konstnärerna bättre utställnings- och försäljningsmöjligheter. Utredningsarbetet
bör ta sikte på att närmare klarlägga de arbetsformer
som kan vara mest lämpliga för att stimulera konstintresset. Av grundläggande
betydelse är, anförs det, att de utövande konstnärerna får möjlighet
att marknadsföra sina alster till en så bred allmänhet som möjligt.
Utredningen bör i detta syfte närmare undersöka de nuvarande förhållandena
på området, skapa överblick över utställningsverksamheten, inventera
beståndet av utställningslokaler och kartlägga konstföreningarnas
verksamhet som förmedlare av konst.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag innebär att under ifrågavarande anslag skall
beräknas till kollegiet för Sverige-information i utlandet 5 243 000 kr.,
till exportrådet för den mindre industrin 855 000 kr., till utlandshandelskamrarna
1 094 000 kr., till praktikantverksamheten vid dessa handelskamrar
264 000 kr., till Svenska slöjdföreningen 300 000 kr. och till
exportfrämjande åtgärder i övrigt 261 000 kr.

För de svenska handelskamrarna i utlandet medför
propositionens förslag att bidraget för nästa budgetår minskas med
266 000 kr. och att anslaget till praktikantverksamheten vid handelskamrarna
i New York och Dusseldorf räknas ner med 86 000 kr. Denna
minskning föranleds av den i propositionen under anslagsrubriken Handelssekreterare
föreslagna utbyggnaden av handelssekreterarorganisationen
med ytterligare fem handelssekreterarkontor fram till den 1 januari
1972. Anslaget till handelssekreterare föreslås öka med 2 170 000 kr.
till totalt 7 970 000 kr. I samband med denna utbyggnad bör, anförs det,
statens bidrag till de svenska utlandshandelskamrarna successivt dras
ner. I New York och Dusseldorf föreslås att staten övertar den kommersiella
representationen från de svenska handelskamrarna och att de
statliga stipendierna för praktikantplatser vid kamrarna förs över till
handelssekreterarkontoren därstädes. De tre övriga handelssekreterarkontoren,
ett för de sydöstra delarna av Förenta staterna, ett i Förbundsrepubliken
Tyskland för den sydtyska marknaden och ett i norra
Italien, bör enligt förslaget inrättas först den 1 januari 1972. I propositionen
uttalas att statens exportfrämjande verksamhet alltmer bör in -

NU 1971: 3

6

riktas på att tillföra de svenska exportföretagen kvalificerat kunnande
inom marknadsföring.

Utskottet ansluter sig till propositionens bedömning av handelssekreterarinstitutionen
som ett gott instrument för att förmedla kvalificerad
marknadskonsultation till företagens egna exportaktiviteter och biträder
Kungl. Maj:ts förslag om utbyggnaden av handelssekreterarorganisationen.
Med anledning av hemställan i motionen 1971: 217 om att eventuell
avveckling av handelskamrarna i New York och Diisseldorf sker
vid en sådan tidpunkt att exportsynpunkter såväl som trygghetssynpunkter
beaktas vill utskottet framhålla följande. De svenska handelskamrarna
i utlandet är självständiga organ med såväl svenska som utländska
medlemmar. De fungerar dels som serviceorgan, dels som intresseorgan
för sina medlemmar. Till verksamhetens finansiering lämnar staten dels
ett allmänt bidrag motsvarande 50 #/o av handelskamrarnas intäkter från
medlemsavgifter, dels bidrag till lönerna för handelskamrarnas chefer
med 40 000—48 000 kr. Arbetsgivaransvaret åvilar handelskamrarna.
Utskottet är medvetet om att den i propositionen föreslagna minskningen
för nästa budgetår av bidraget till handelskamrarna i New York och
Diisseldorf kan komma att medföra omställningsproblem bl. a. beroende
på den korta tid inom vilken omorganisationen skall genomföras. Inte
minst med hänsyn till behovet av en kontinuerligt väl fungerande kommersiell
representation förutsätter utskottet att de problem som motionärerna
pekat på beaktas vid omorganisationen.

Beträffande yrkandena i motionen att inga ytterligare särbeslut beträffande
handelskamrar skall göras innan exportfrämjandeutredningen
framlagt sitt resultat samt att trygghetsaspekten skall beaktas vid samtliga
förändringar som kommer att föreslås får utskottet erinra om de
i det föregående redovisade tilläggsdirektiven till exportfrämjandeutredningen.
Enligt dessa skall utredningen särskilt pröva behovet av ett statligt
stöd till handelskamrarna samt upprätta en plan för en minskning
av statens bidrag till handelskamrarna. Detta arbete bör enligt direktiven
bedrivas skyndsamt med sikte på att förslag skall kunna läggas fram om
möjligt före utgången av innevarande budgetår. Med hänsyn härtill anser
sig utskottet inte ha anledning att nu tillstyrka en särskild framställning
i saken till Kungl. Maj:t.

Vad beträffar kollegiet för Sverige-information i
utlandet innebär Kungl. Maj:ts förslag en i förhållande till innevarande
budgetår oförändrad medelsanvisning. I motionen 1971: 102
betonas vikten av starkt ökade insatser för att öka exporten, och motionärerna
föreslår en uppräkning av anslaget med totalt 1 063 000 kr.,
varav 63 000 kr. skall anvisas till exportrådet för den mindre
industrin. En förstärkning med 50 000 kr. av exportrådets resurser
för uppsökande och informerande verksamhet föreslås i motionen
1971: 1060.

NU 1971: 3

7

Utskottet vill erinra dels om att medelsanvisningen under detta anslag
till kommersiell information i utlandet sedan 1965 ökat med 2 milj. kr.,
dels om att propositionens förslag om en utbyggnad av handelssekreterarorganisationen
innebär en betydande ökning av statens exportfrämjande
verksamhet, dels om att i propositionen också föreslås att
4 700 000 kr. skall anvisas till exportfrämjande åtgärder för textil- och
konfektionsindustrin samt den manuellt arbetande glasindustrin. Med
hänsyn härtill avstyrker utskottet motionen 1971: 102.

Exportrådet har för budgetåret 1970/71 erhållit 605 000 kr. av anslagsmedel
samt 60 000 kr. av särskilda fondmedel för handläggning av
marknadsundersökningar. Kungl. Maj:t föreslår nu en ökning av anslaget
med 250 000 kr. till totalt 855 000 kr. Utskottet har funnit sig
böra godta Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker således motionen 1971:
1060.

I motionen 1971: 1061 hemställs om förslag till 1972 års riksdag om
inrättande av tjänst vid exportrådet för den mindre industrin för främjande
av exporten av licenser och know-how. Utskottet anser det inte
möjligt att nu ta ställning till hur resurserna för budgetåret 1972/73
skall fördelas och avstyrker därför motionen.

I motionen 1971: 275 hemställs dels om utredning och förslag om
stöd för utställning och försäljning av svenskt
konsthantverk, dels om att tilläggsdirektiv utfärdas till export -främjandeutredningen att undersöka möjligheterna att i samband med
exportfrämjande åtgärder för industrin göra svensk kultur känd i utlandet.
Av motiveringen framgår att motionärerna beträffande den senare
delen av yrkandet främst syftar till att åstadkomma förbättrade
möjligheter för utställning och försäljning av svenskt konsthantverk
utomlands.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om att åtgärder behövs
för att stödja och sprida svenskt konsthantverk såväl inom landet som
internationellt. Vad avser motionärernas yrkande om tillsättande av en
utredning får utskottet erinra om att direktiven till 1965 års musei- och
utredningssakkunriiga särskilt understryker betydelsen av att de utövande
konstnärerna får möjlighet att marknadsföra sina alster till en så
bred allmänhet som möjligt. Utredningen skall i detta syfte närmare
undersöka de nuvarande förhållandena på området. Med hänsyn härtill
finner utskottet inte skäl föreligga för den i motionen föreslagna framställningen
till Kungl. Maj:t.

Uppgiften att främja kulturutbytet med utlandet samt att sprida kännedom
om svenskt samhällsliv i utlandet åvilar Stiftelsen Svenska institutet.
Institutet har under de senaste åren vid ett flertal tillfällen medverkat
till utställningar av svenskt konsthantverk i utlandet. Exportfrämjandeutredningen
har i uppdrag att generellt pröva fördelningen
mellan staten och näringslivets organisationer av ansvaret för den ex -

NU 1971: 3

8

portfrämjande verksamheten. Utredningen har sålunda inte att behandla
enskilda branschers problem. Utskottet finner därför inte anledning att
tillstyrka motionen i denna del.

Vad i propositionen anförts och föreslagits har inte föranlett andra
uttalanden från utskottets sida än vad som framgår av det föregående.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om dispositionen
av medel från anslaget Främjande av utrikeshandeln m. m.
för att täcka kostnader för inredning av Sverigehuset,

2. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionerna 1971: 102 och 1971: 1060 till Främjande av
utrikeshandeln m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 8 017 000 kr.,

3. att riksdagen avslår motionen 1971:217 angående handelskamrarna
i New York och Diisseldorf,

4. att riksdagen avslår motionen 1971: 275 om stöd för försäljning
av svenskt konsthantverk,

5. att riksdagen avslår motionen 1971: 1061 om inrättande av ytterligare
en tjänst vid exportrådet för den mindre industrin.

7. Administrationskostnader för nordiskt ekonomiskt samarbete. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten B 4, s. 24 f.) och hemställer att

riksdagen till Administrationskostnader för nordiskt ekonomiskt
samarbete för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 100 000 kr.

8. Bidrag till vissa internationella byråer m. m. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkten B 5, s. 25) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till vissa internationella byråer m. m. för
budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 347 000 kr.

9. Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt
den manuellt arbetande glasindustrin. Kungl. Maj:t har (punkten B 6, s.
26) föreslagit riksdagen att till Exportfrämjande åtgärder för textil- och
konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin för
budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 4 700 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971: 216 av herr Blomkvist m. fl. (s) vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa om snabb un -

NU 1971: 3

9

dersökning samt förslag med syfte ”att det stimulansprogram som nu
prövas inom den manuella glasindustrin även kan utgå till företag inom
hushållsporslinsindustrin’

dels motionen 1971: 1073 av herr Hovhammar (m) vari hemställs

1) att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa om förslag till innevarande
års riksdag om ytterligare förstärkningar av stödet till den svenska,
manuellt arbetande glasindustrin innebärande högre bidragsbelopp
och en avsevärt mindre restriktiv hållning till användandet av de direkta
statsbidragen i syfte att möjliggöra en satsning på kraftigt ökad export
av branschens produkter, samt

2) att riksdagen i avvaktan på Kungl. Maj:ts förslag om ytterligare
förstärkningar skall till Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
samt den manuellt arbetande glasindustrin anvisa
6 700 000 kronor, varav 2 500 000 kronor till exportfrämjande åtgärder
för den manuellt arbetande glasindustrin.

Motionerna

I motionen 1971: 1073 erinras om att det belopp för exportstöd till
glasindustrin som 1969 förordades från branschens sida var 8 milj. kr.
under en femårsperiod, dvs. ett årligt stöd motsvarande ca 3 °/o av exportvärdet
av manuellt tillverkat glas 1970. Enbart försäljningskostnaderna
vid exportförsäljning anges uppgå till ca 15 °/o av exportvärdet.
Statsmakternas nedskärning av branschens yrkanden har, anför motionären,
starkt beskurit möjligheterna till ett samlat exportarbete. De vid
1971 års början genomförda höjningarna av de statliga avgifterna för
arbetskraften sägs för hela branschen uppgå till ett belopp som överstiger
hittills beslutat exportstöd.

Strukturomvandlingen inom branschen har, framhålls det vidare, gått
snabbt under 1970. Företagsnedläggningar och konkurser har berört ca
500 anställda eller ca 15 % av de i branschen sysselsatta. Branschen har
emellertid visat förmåga att anpassa sin verksamhet till det aktuella läget
på världsmarknaden. Ett par fusioner har genomförts och några
samverkansgrupper för effektivare exportförsäljning etablerats. Den
erforderliga produktutvecklingen och marknadsföringen är dock ekonomiskt
krävande och återvinningstiden för investeringar lång. Avslutningsvis
anförs att svenskt glas ofta på exportmarknaden öppnat vägen
för andra, mera anonyma produkter.

Hushållsporslinsindustrin i Sverige står, sägs i motionen 1971: 216,
inför liknande problem som textil- och konfektionsindustrierna och den
manuellt arbetande glasindustrin. Den är en av de mest löneintensiva
branscherna i landet och utsatt för stark konkurrens genom utländska
lågprisprodukter. Strukturomvandlingen har medfört att såväl antalet
företag som antalet anställda minskat. En fortsatt koncentration på sor -

NU 1971: 3

10

timent som kan exporteras är enligt motionärernas mening den mest
varaktiga lösningen av branschens svårigheter. Företag inom branschen
uppges ha haft kontakter med de större glasbruken i fråga om marknadsföring
på exportmarknaderna.

Uppgifter om den manuellt arbetande glasindustrin och om hushållsporslinsindustrin I

propositionen 1970: 41 lämnades (s. 29) vissa uppgifter om den
manuellt arbetande glasindustrin. Av det 35-tal glasbruk som berördes i
propositionen har tre nedlagts under 1970.

På grundval av Sveriges offentliga statistik och (beträffande år 1970)
material från generaltullstyrelsen kan följande statistiska uppgifter lämnas
om Sveriges produktion (P), export (E) och import (I) av hushållsoch
prydnadsglas samt belysningsglas (milj. kr.):

1968 1969 1970

P E I P E I P E I

Hushålls- och prydnadsglas 99 36 23 .. 36 28 .. 41 31

Belysningsglas 16 6 3 .. 6 5 .. 8 6

Summa 115 42 26 .. 42 33 .. 49 37

Hushålls- och prydnadsporslin tillverkas i Sverige av fyra företag,
varav två är dominerande, nämligen AB Rörstrands porslinsfabriker
(dotterbolag till Uppsala-Ekeby AB), Lidköping, och AB Gustavsbergs
fabriker.

Om produktion, export och import av hushålls- och prydnadsporslin
kan följande statistiska uppgifter lämnas (milj. kr.):

1967 1968 1969

Produktion 73 70 70 (prel.)

Export 12 12 12

Import 44 46 53

AB Rörstrands fabriker varslade i december 1970 om personalinskränkningar
våren 1971, omfattande ca 200 av ca 800 anställda. I anslutning
till detta varsel meddelades att företaget ämnade inrikta produktionsresurserna
på de delar av sortimentet som har en stabil och expanderande
avsättning, framför allt på exportmarknader. Härigenom
skulle produktion i längre serier uppnås. Någon minskning av den totala
försäljningsvolymen beräknades inte ske. En intensifierad exportmarknadsbearbetning
uppgavs ha givit goda resultat och skola fortsättas. —
AB Gustavsbergs fabriker har inom hushållssektorn ca 400 anställda.

NU 1971: 3

11

Interpellation om hushållsporslinsindustrin 1970

Chefen för industridepartementet statsrådet Wickman besvarade den
28 april 1970 i andra kammaren (prot. 1970: 21, s. 170) en interpellation
av herr Blomkvist (s), vari under hänvisning till det då framlagda förslaget
om stöd till textil- och konfektionsindustrierna och den manuellt
arbetande glasindustrin uttalades önskemål om en undersökning av den
svenska porslinsindustrins situation. I interpellationssvaret påpekades att
hushållsporslinsindustrin uppvisar en helt annan och mera gynnsam
företagsstruktur än de övriga nämnda branscherna. På egen hand hade
den alltså lyckats åstadkomma den koncentration av tillverkningen till
färre och effektivare företagsenheter som målet var att få till stånd för
dessa. Regeringen hade därför i dagsläget inte ansett särskilda näringspolitiska
insatser för porslinsindustrin vara påkallade. Inte heller en
särskild utredning med syfte att anvisa vägar för företagens framtida
handlande ansågs angelägen. Härmed uteslöts dock icke ”behovet av en
kontinuerlig bevakning av utvecklingen inom branschen och en beredskap
att, om så skulle visa sig nödvändigt, ingripa med åtgärder”. Avslutningsvis
framhölls att det aktuella stödprogrammet för bl. a. glasindustrin
måste ses som en försöksverksamhet. Inga ytterligare program
av detta slag borde genomföras förrän resultaten av redan vidtagna åtgärder
hade utvärderats.

Utskottet

Det statliga stödet till exportfrämjande åtgärder för den manuellt arbetande
glasindustrin ingår i ett försöksprogram omfattande tre
budgetår, av vilka det nu löpande är det första. Möjligheter att bedöma
stödåtgärdernas verkningar föreligger således ännu icke. Att branschen
befinner sig i ett besvärligt läge bestyrks av att ytterligare konkurser
och företagsnedläggningar förekommit under det senaste året. På den
positiva sidan kan noteras att exporten av hushålls- och prydnadsglas
samt belysningsglas år 1970 varit inte obetydligt större än de närmast
föregående åren och att på exportförsäljningens område samverkan
mellan olika glasbruk har kommit till stånd i ökad utsträckning.

Den år 1970 fastställda anslagsramen för stöd till exportfrämjande
åtgärder för den manuellt arbetande glasindustrin under den treåriga
försöksperioden utgör 1 500 000 kr. Härav har 575 000 kr. anvisats för
innevarande budgetår. Av återstående 925 000 kr. skall enligt Kungl.
Maj:ts förslag 500 000 kr. anvisas för budgetåret 1971/72.

I motionen 1971: 1073 begärs att sistnämnda belopp skall ökas till
2 500 000 kr. och att riksdagen dessutom skall hemställa att Kungl.
Maj:t för årets riksdag framlägger förslag om ytterligare förstärkningar
av stödet till den manuellt arbetande glasindustrin genom dels en anslagshöjning,
dels minskad restriktivitet i fråga om användandet av direkta
statsbidrag i exportfrämjande syfte.

NU 1971: 3

12

I nuvarande läge, då stödet till glasindustrin nyligen införts och erfarenheter
av dess verkningar saknas, är utskottet inte berett att förorda
vare sig någon omedelbar ökning av det anslagsbelopp som föreslagits
av Kungl. Maj:t i anslutning till riksdagens beslut föregående år om anslagsram
för försöksverksamheten eller en hemställan att Kungl. Maj:t
senare i år skall föreslå förstärkningar av stödet. Det må erinras om att
riksdagens ställningstagande 1970 innebar att den av Kungl. Maj:t
föreslagna anslagsramen inte oväsentligt utvidgades. Utskottet räknar
med att de åtgärder som redan vidtagits inom branschen tillsammans
med de ytterligare åtgärder som det fortsatta stödet kan stimulera till
skall kunna leda till en fortsatt uppgång av glasexporten. I detta sammanhang
vill utskottet framhålla att denna export även på annat sätt
främjas genom statens försorg. Glasindustrin kan nämligen dra nytta av
handelssekreterarorganisationen, som är under utbyggnad. Utskottet har
erfarit att det handelssekreterarkontor som organiserats i New York
med uppgift att i första hand bistå textil- och konfektionsindustrierna
och den manuellt arbetande glasindustrin har börjat sin verksamhet och
att handelssekreterarkontoret i Ziirich har genomfört särskilda studier för
att stödja den svenska glasexporten på viktiga marknader i Västeuropa.

Vad gäller motionärens önskemål om minskad restriktivitet i fråga om
användandet av direkta statsbidrag i exportfrämjande syfte vill utskottet
påminna om de allmänna förutsättningar som i propositionen
1970: 41 angavs för det föreslagna stödet till bl. a. glasindustrin. Direkta
bidrag skulle såvitt avsåg exportfrämjande åtgärder ifrågakomma endast
för att täcka tröskelkostnader av direkt initialkaraktär, såsom
kostnader för marknadsundersökningar och upprättande av marknadsplaner
samt kostnader för anpassning eller utveckling av produkter för
exportmarknaden, t. ex. designförändringar. Kostnader för upprättande
av försäljningsorganisationer i utlandet eller för andra direkt säljstimulerande
åtgärder som vidtas av företag eller företagsgrupper borde
däremot finansieras med hjälp av statliga lånegarantier. Dessa riktlinjer,
som lämnades utan erinran av riksdagen och är normgivande vid kommerskollegiets
prövning av bidragsansökningar, betingas bl. a. av Sveriges
internationella åtaganden. Direkta statliga subventioner till exportörer
hör till de former för statligt exportstöd som bl. a. enligt EFTAkonventionen
inte får införas. Utskottet avstyrker sålunda motionen
även i dess senast berörda del.

Hushållsporslinsindustrin är, såsom framhålls i motionen
1971: 216, en bransch vilken liksom textil- och konfektionsindustrierna
och den manuellt arbetande glasindustrin befinner sig i ett besvärligt
läge till följd av bl. a. konkurrens från företag i lågprisländer.
Motionärernas förslag är att de stödåtgärder, främst i exportfrämjande
syfte, som införts för glasindustrins del skall tillämpas även inom hus -

NU 1971: 3

13

hållsporslinsindustrin. Utskottet har, särskilt mot bakgrund av den aktuella
personalinskränkningen vid det största företaget inom branschen,
förståelse för motionärernas synpunkter. Såsom chefen för industridepartementet
förra året framhöll i ett interpellationssvar i ämnet avviker
dock hushållsporslinsindustrins struktur väsentligt från den manuellt
arbetande glasindustrins. Personalinskränkningen har för övrigt av det
berörda företaget beräknats icke behöva innebära någon minskning av
företagets totala försäljningsvolym; härvidlag har åberopats goda resultat
av en pågående bearbetning av exportmarknaden.

Den omständigheten att stödet till textil- och konfektionsindustrierna
och den manuellt arbetande glasindustrin uttryckligen givits karaktären
av en försöksverksamhet, vars resultat när så kan ske skall utvärderas,
talar enligt utskottets mening ytterligare mot motionärernas förslag.
Chefen för industridepartementet uttalade emellertid i interpellationssvar
att avvisandet i dagsläget av särskilda näringspolitiska insatser för
porslinsindustrin inte uteslöt behovet av en kontinuerlig bevakning av
utvecklingen inom branschen och en beredskap att ingripa med åtgärder
om så skulle visa sig nödvändigt. Utskottet tar fasta på detta uttalande
av departementschefen och vill dessutom framhålla att Kungl. Maj:t
vid fördelningen av exportstöd ur det ovan under punkten 6 behandlade
anslaget Främjande av utrikeshandeln m. m. kan tillgodose önskemål
från hushållsporslinsindustrins sida. Utskottet avstyrker sålunda motionärernas
yrkande om en framställning till Kungl. Maj:t rörande hushållsporslinsindustrin.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1971: 1073, såvitt den avser medelsanvisning,
till Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
samt den manuellt arbetande glasindustrin för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 4 700 000 kr.,

2. att riksdagen i övrigt avslår motionen 1971: 1073 om stöd till
glasindustrin,

3. att riksdagen avslår motionen 1971:216 om stöd till hushållsporslinsindustrin.

10. Täckande av förluster på grund av garantier för lån till textil- och
konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten B 7, s. 26 f.) och hemställer att

riksdagen för budgetåret 1971/72

1. medger att ramen för statsgaranti för lån till textil- och konfektionsindustriema
samt den manuellt arbetande glasindustrin höjs
till sammanlagt 17 000 000 kr.,

NU 1971: 3

14

2. till Täckande av förluster på grund av garantier för lån till textiloch
konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande giasindustrin
anvisar ett förslagsanslag av 675 000 kr.

Pris-, konkurrens- och konsumentfrågor

11. Marknadsrådet. Näringsfrihetsombudsmannen. Konsumentombudsmannen.
Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna C 1—C 3,
s. 28—31) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Marknadsrådet ett förslagsanslag av 612 000 kr.,

2. till Näringsfrihetsombudsmannen ett förslagsanslag av 1 401 000
kr.,

3. till Konsumentombudsmannen ett förslagsanslag av 1 515 000 kr.

12. Statens pris- och kartellnämnd. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkten C 4, s. 31—33) och hemställer

att riksdagen till Statens pris- och kartellnämnd för budgetåret
1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 9 410 000 kr.

13. Statens institut för konsumentfrågor. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag (punkterna C 5 och C 6, s. 33—36) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Statens institut för konsumentfrågor: Förvaltningskostnader
ett förslagsanslag av 6 736 000 kr.,

2. till Statens institut för konsumentfrågor: Undersökningar och
upplysningsmateriel m. m. ett reservationsanslag av 374 000 kr.

14. Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning. Kungl. Maj:t
har (punkten C 7, s. 36 f.) föreslagit riksdagen att till Konsumentvaruforskning
och konsumentupplysning för budgetåret 1971/72 anvisa ett
reservationsanslag av 4 394 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971: 80 av herr Helén m. fl. (fp) vari såvitt nu är i
fråga hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa
att Kungl. Maj:t efter erforderlig utredning framlägger förslag

1. om lagstadgad varu- och tjänstedeklarationsplikt i vissa fall,

2. om utvidgning av hemkonsulentverksamheten enligt i motionen anförda
synpunkter,

NU 1971: 3

15

3. om inrättande av lokala konsumentkommittéer med kommunal förankring
och allsidig sammansättning,

4. till lag angående samhällelig auktorisation av vissa garantiförpliktelser
enligt i motionen angivna riktlinjer,

5. om bestämmelser för prisangivelser enligt i motionen angivna riktlinjer,

6. om förstärkta resurser till allmänna reklamationsnämnden samt om
åtgärder att stärka nämndens ställning,

7. om inrättande av regionala reklamationsnämnder,

8. om förenklade förfaranderegler vid okomplicerade tvistemål,

att Kungl. Maj:t skall uppdra åt berörda myndigheter att ta initiativ
till en internationell dokumentationscentral för varufakta,

att i motionen anförda synpunkter beaktas vid inrättande av ett konsumentverk,

samt om utgivandet av en konsumentkatalog med i motionen angiven
utformning,

dels motionen 1971: 512 av herr Nordgren m. fl. (m, fp) vari hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skall hemställa om utredning och
förslag syftande till inrättande av regionala avdelningar av allmänna
reklamationsnämnden, liksom denna bestående av ordförande med domarkompetens
och med företrädare för såväl leverantörssom konsumentintressena,

dels motionen 1971: 1085 av herr Nygren m. fl. (s) vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall begära en plan för en successiv
utbyggnad av konsumentkommittéerna, varvid samtidigt kommunernas
delaktighet i kommittéerna och deras verksamhet beaktas, samt
att en prövning sker av kommittéernas behov av ökade resurser för det
utåtriktade, konsumentupplysande arbetet,

dels motionen 1971: 1094 av fru Sundberg m. fl. (m) vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skall hemställa att statens konsumentråd
förstärks med fyra representanter för konsumenterna, att
statens konsumentråd ålägges att framlägga förslag om sin framtida
verksamhet och uppgift, samt att de lokala konsumentkommittéerna utses
politiskt.

Såvitt motionen 80 avser utredning om ämnet konsumentkunskap i
gymnasieskolan behandlas den av utbildningsutskottet.

Motionerna

Marknadsekonomin bygger, anförs i motionen 1971: 80, på förutsättningen
av ett fritt konsumtionsval. Vissa utvecklingstendenser —
reklam och ökat varuutbud i förening, i vissa fall en skenbar produktdifferentiering,
koncentration av varuhandeln osv. — har emellertid försvagat
konsumenternas ställning på marknaden. Låginkomsttagare,

NU 1971: 3

16

glesbygdsbefolkning, handikappade m. fl. utgör eftersatta konsumentgrupper.
Syftet med vad som föreslås i motionen anges vara att stärka
konsumenternas ställning och förändra marknadens funktionssätt på de
områden där den inte fungerar tillfredsställande. Som erforderliga åtgärder
nämns förstärkt konsumentinformation och konsumentforskning,
bättre organisatorisk samordning av konsumentorganen, möjligheter att
enklare erhålla rättelse, ökat lagskydd bl. a. vad gäller hemförsäljning
samt förbättrad kontakt mellan producenter, detaljister och konsumenter.
I fråga om konsumentupplysning diskuteras bl. a. framställning av
en konsumentkatalog, som skulle delas ut till samtliga hushåll. Synpunkterna
på ett konsumentverk gäller såväl dess organisation — inklusive
regional och lokal verksamhet — som verksamhetens inriktning. Konsumentverket
bör, hävdas det, av såväl regionalpolitiska som konsumentpolitiska
skäl förläggas till en ort utanför Stockholm. Ett överklagandeorgan
på det tekniska test- och normarbetets område rekommenderas.
Den regionala hemkonsulentverksamheten bör få ökade materiella och
personella resurser och inriktas främst på utbildning av lärare och andra
opinionsledare. Vad gäller lagstiftning till konsumenternas skydd behandlas
införande av en s. k. ångervecka i samband med hemförsäljning,
auktorisation av säljarens garantiförbindelser till konsumenter,
mera upplysande prisangivelser samt införande av en förenklad handläggning
av okomplicerade tvistemål vilken skulle kunna tillämpas i
reklamationstvister.

Även motionen 1971: 1094 inleds med principiella synpunkter på
konsumentpolitiken. Motionärerna diskuterar i vilken mån samhällelig
styrning bör förekomma inom ramen för en fri marknadshushållning.
De tar avstånd från tanken på att ett centralt ämbetsverk skulle få
befogenheter att fatta beslut på konsumenternas vägnar. En utbyggd
konsumentupplysningsverksamhet är enligt deras mening ett väsentligt
inslag i konsumentpolitiken. De nuvarande konsumentorganens insatser
behandlas. Om konsumentrådet sägs att det i liten utsträckning haft
erforderlig nära kontakt med konsumenterna och att det huvudsakligen
ägnat sig åt fördelning av anslag till undersökningar m. m. Motionärerna
finner det orealistiskt att eventuella förslag från konsumentutredningens
sida kan genomföras ”inom rimlig tid”. De anser det angeläget
att de verkliga konsumenterna får ökat inflytande inom konsumentorganen.

I båda de nu nämnda motionerna berörs den pågående försöksverksamheten
med lokala konsumentkommittéer. Dessa är ämnet för motionen
1971: 1085, vari uttalas önskemål om ett landsomfattande nät av
lokala konsumentorgan, möjligen med någon form av kommunal anknytning
men med dominerande inslag av representanter för löntagaroch
konsumentorganisationerna. Dessa organ skulle kunna bli en förmedlingslänk
mellan konsumenterna och de statliga konsumentupplys -

NU 1971:3

17

ningsorganen och även kunna spela en roll i priskontrollarbetet. En
vidgad konsumentupplysningsverksamhet bör särskilt, säger motionärerna,
inriktas på de mest resurssvaga grupperna i samhället.

Liksom i motionen 1971: 80 påtalas i motionen 1971: 512 att allmänna
reklamationsnämndens verksamhet speciellt kommit att avse
Storstockholmsområdet. Regionala avdelningar borde enligt motionärerna
inrättas exempelvis i Göteborg, Malmö och en Norrlandsstad.

Pågående utredningar

Konsumentutredningen (ordförande: landshövding Thure
Andersson) tillkallades 1967 för att utreda riktlinjerna för den statliga
konsumentupplysningen samt därmed sammanhängande forsknings-,
provnings- och undersökningsverksamhet. Verksamhet på detta område
bedrivs av statens konsumentråd, statens pris- och kartellnämnd, statens
institut för konsumentfrågor och den halvstatliga varudeklarationsnämnden.
De riktlinjer som utredningen skall dra upp skall avse verksamhetens
målsättning och huvudsakliga inriktning men också dess organisation,
arbetsformer, metoder och medel. Utredningen skall söka
bilda sig en uppfattning om de skiftande behov av konsumentupplysning
som kan tänkas föreligga hos allmänheten samt undersöka frågor
om valet av metoder och media för upplysningsarbetet. I fråga om den
statliga konsumentupplysnings- och konsumentforskningsverksamhetens
organisation skall möjligheterna att i effektivitetsbefrämjande syfte föra
samman nu verkande organ eller delar av dem övervägas. Vidare skall
prövas om behov föreligger av regionala och lokala organ för att i ökad
utsträckning tillvarata konsumenternas intresse.

Utredningen har i december 1969 framlagt en lägesrapport, Synpunkter
på den framtida konsumentpolitiken (stencil H 1969: 5).

Sakkunniga rörande lagstiftning om köp av lös
egendom (f. d. justitierådet Hjalmar Karlgren och professor Jan
Hellner) fick 1967 ett tidigare givet uppdrag utvidgat till att avse en
begränsad översyn av köplagen. I tilläggsdirektiv framhölls då att det
kan finnas skäl att genomföra vissa lagändringar för att bättre tillgodose
konsumenternas intressen. Behovet av särskilda regler till skydd för
konsumenterna skall förutsättningslöst prövas av de sakkunniga och
därvid bedömas mot bakgrund av de möjligheter till sådant skydd som

1 övrigt står till buds genom konsumentupplysningsverksamhet, reklamationsnämnder
och förhandlingar mellan statliga eller privata organ och
näringsorganisationer.

Generalklausulutredningen (professor Jan Hellner)
tillkallades av chefen för justitiedepartementet 1970, varvid i direktiven
hänvisades till behovet av särskilda skyddsregler för konsumenterna som

2 Riksdagen 1971.17 sami. Nr 3

NU 1971: 3

18

avtalskontrahenter. Det framhölls att grundsatserna om avtalsfrihet på
förmögenhetsrättens område underkastats vissa inskränkningar, dels genom
generellt verkande bestämmelser, s. k. generalklausuler, dels genom
olika detaljbestämmelser av tvingande natur. Som exempel nämndes
bl. a. bestämmelsen i 8 § lagen om avbetalningsköp att villkor vid
sådant köp får jämkas eller lämnas utan avseende om dess tillämpning
uppenbarligen skulle strida mot gott affärsskick eller eljest vara otillbörlig.
Utredningen skall, såvitt gäller den förmögenhetsrättsliga lagstiftningen,
se över förekommande generalklausuler och pröva frågan
om en mera omfattande tillämpning av sådana klausuler. Dessa måste,
uttalas i direktiven, kunna — vid sidan av näringsrättsliga bestämmelser
— självständigt utnyttjas som instrument i strävandena mot ett förstärkt
skydd för konsumenterna.

Utskottet

Anslaget under denna rubrik avser till en del statens konsumentråds
egna utgifter för avlöningar och omkostnader. I övrigt fördelas det av
rådet på olika konsumentforsknings- och konsumentupplysningsändamål.
Vad som i propositionen föreslås beträffande medelsanvisning och
medelsanvändning tillstyrks av utskottet. Motionerna innehåller härvidlag
inga avvikande synpunkter.

Två av motionerna, 1971: 80 och 1971: 1094, tar upp den statliga
konsumentpolitiken i stort. Det vidaste syftet har den förstnämnda, vari
framförs en rad önskemål om dels konsumentorganens sammansättning
och verksamhet, dels lagstiftningen till konsumenternas skydd. Ett par
av de organisatoriska önskemålen är närbesläktade med dem som framförs
i övriga motioner.

Flertalet av de frågor som behandlas i motionerna faller inom ramen
för konsumentutredningens uppdrag. Denna utredning väntas våren
1971 framlägga ett betänkande med förslag som avses utgöra den organisatoriska
basen för statens konsumentpolitiska verksamhet. Förslagen
omfattar i huvudsak inrättande av ett konsumentverk med ansluten
regional organisation och samverkande med kommunala nämnder.

De lokala konsumentkommittéerna, som berörs i motionerna 1971:
80, 1971: 1085 och 1971: 1094, har utredningen i sina direktiv ålagts att
ägna uppmärksamhet åt. Innan resultatet av utredningens överväganden
på detta område föreligger bör riksdagen enligt utskottets mening icke
göra några uttalanden om hur lokala konsumentorgan bör vara organiserade
och arbeta.

Allmänna reklamationsnämndens verksamhet, som finansieras av
statens konsumentråd med medel ur det här aktuella anslaget, är av
försökskaraktär. Vid sin prövning av de statliga konsumentorganens uppgifter
och organisation behandlar konsumentutredningen givetvis även
reklamationsnämnden. Utskottet avstyrker därför de i motionerna 1971:

NU 1971:3

19

80 och 1971: 512 framförda yrkandena att riksdagen nu skall hos
Kungl. Maj:t hemställa om utredning och förslag om inrättande av
regionala reklamationsnämnder.

Utom de senast berörda punkterna innehåller motionen 1971: 80 även
andra förslag rörande frågor som behandlas eller kan beräknas bli behandlade
av konsumentutredningen. Särskilt kan nämnas vad motionärerna
anför om inrättandet av ett konsumentverk och om utgivandet av
en konsumentkatalog. I sistnämnda hänseende föreslår motionärerna
inte en utredning utan en omedelbar åtgärd. Eftersom konsumentutredningen
har att särskilt undersöka metoder och media för konsumentupplysning
bör ett ställningstagande till projektet anstå till dess detta
belysts av konsumentutredningen. Likaså finner utskottet det uteslutet
att riksdagen skulle föregripa utredningens betänkande i organisationsfrågan
med sådana uttalanden om ett konsumentverk som motionärerna
föreslår.

Även på lagstiftningsområdet pågår utredningsarbete som syftar till
att stärka konsumenternas ställning. Såväl den sedan flera år pågående
översynen av köplagen som den förra året igångsatta generalklausulutredningen
har uttryckligen motiverats med önskemålet att åstadkomma
ett förstärkt skydd för konsumenterna. Något behov av en framställning
till Kungl. Maj:t i de lagstiftningsfrågor som berörs i motionen
1971: 80 synes inte föreligga.

På tal om de i motionen skisserade reglerna för prisangivelser vill
utskottet erinra om den av statens pris- och kartellnämnd nyligen inledda
kampanjen ”Klart pris”, som syftar till en bättre och klarare prismärkning
av varor, bl. a. till underlättande av prisjämförelser.

I motionen 1971: 1094 avslutas genomgången av olika konsumentfrågor
med en hänvisning till konsumentutredningens kommande betänkande.
Motionärerna anser det emellertid inte vara realistiskt att
räkna med att eventuella förslag från utredningens sida kan genomföras
inom rimlig tid. I avvaktan på framtida reformer vill de få till
stånd en omedelbar förstärkning av statens konsumentråd med fyra
representanter för konsumenterna och ett uppdrag till rådet att framlägga
förslag om sin framtida verksamhet och uppgift.

Det föreslagna uppdraget till konsumentrådet skulle ålägga rådet att
i väsentliga delar dubblera konsumentutredningens arbete. Utskottet avstyrker
därför motionsyrkandet.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen till Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning
för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av
4 394 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionerna 1971: 80 och 1971: 1094, båda
såvitt avser lokala konsumentkommittéer, samt motionen 1971:
1085,

NU 1971: 3

20

3. att riksdagen avslår motionen 1971:80, såvitt den avser inrättande
av regionala reklamationsnämnder, samt motionen 1971:
512,

4. att riksdagen avslår motionen 1971: 1094, såvitt den avser statens
konsumentråd,

5. att riksdagen i övrigt, såvitt här är i fråga, avslår motionen
1971: 80 angående konsumentpolitiken.

15. Bidrag till Varudeklarationsnämnden. Utskottet tillstyrker Kungl.

Maj:ts förslag (punkten C 8, s. 37—39) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till Varudeklarationsnämnden för budgetåret
1971/72 anvisar ett anslag av 1 000 000 kr.

Patent- och registreringsväsendet

16. Patent- och registreringsverket. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkten D 1, s. 41—49) och hemställer

att riksdagen till Patent- och registreringsverket för budgetåret
1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 32 479 000 kr.

17. Särskilda kostnader för föreningsm. fl. register. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkten D 2, s. 49) och hemställer

att riksdagen till Särskilda kostnader för föreningsm. fl. register
för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 1 500 000 kr.

Diverse

18. Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet. Kungl. Maj:t har (punkten
F 1, s. 54—57) föreslagit riksdagen att till Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet
för budgetåret 1971/72 anvisa ett anslag av 5 254 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971: 437 av herr Helén m. fl. (fp) vari hemställs att
riksdagen skall

1. i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att motionen överlämnas till
sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsanordningar
m. m. för att dess synpunkter skall bli beaktade i kommitténs fortsatta
utredningsarbete, samt

2. för budgetåret 1971/72, utöver i statsverkspropositionen föreslaget
bidrag, såsom bidrag till Svenska turisttrafikförbundet anvisa: a. 100 000

NU 1971: 3

21

kronor avsedda för utvärdering av hittills vunna erfarenheter av utlandskampanjerna,
b. 100 000 kronor att inom ramen för förbundets utlandskampanjer
användas för försöksverksamhet i Norge och Nederländerna,
c. 200 000 kronor till ytterligare förstärkning av ”Sverige Nu”-kampanjen
och d. 200 000 kronor för täckande av de automatiska kostnadsökningar
förbundet måste vidkännas,
dels motionen 1971: 978 av herr Andreasson (c) vari hemställs att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skall anhålla om vidgade direktiv
för sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden
m. m. så att utredningen kommer att omfatta turistnäringen i hela vårt
land, främst med sikte på de enklare och billigare anläggningarna,
dels motionen 1971: 1072 av herr Holmberg m. fl. (m, c) vari hemställs
att riksdagen till Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet för budgetåret
1971/72 skall anvisa ett anslag av 6 254 000 kronor,
dels motionen 1971: 1078 av herrar Josefsson i Halmstad (s) och
Oskarson (m) vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit skall anhålla
om utredning av frågor sammanhängande med turismen avseende
dels ökad marknadsföring av Sverige som turistland, dels samordning
av turistaktiviteter inom landet med statens medverkan,

dels motionen 1971: 1099 av herrar Åsling (c) och Stjernström (c)
vari hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit skall anhålla om
utredning av förutsättningarna att genom skilda åtgärder aktivera turistnäringens
marknadsinsatser i enlighet med vad i motionen anförts.

Motionerna

I motionen 1971: 1072 påpekas att underskottet i turistbalansen för
år 1969 uppgick till 1 200 milj. kr. och för år 1971 beräknas överstiga

2 000 milj. kr. Underskottet ökar trots en betydande uppgång av antalet
turister i Sverige både från Norden och från utomnordiska länder. För
att Sverige som turistland i högre grad än för närvarande skall kunna
attrahera utländska turister och stimulera den inhemska turismen måste
enligt motionärerna turistnäringen ges sådana arbetsvillkor att en vidareutveckling
och strukturomvandling kommer till stånd. Det är också
nödvändigt att stärka och bygga ut den marknadsföring av turistmål
i Sverige som Svenska turisttrafikförbundet driver genom turistiska
kampanjer och länderaktioner. Resultatet av dessa kampanjer, inte minst
av den första samordnade inrikeskampanjen ”Sverige Nu”, har enligt
motionärerna varit gott. Mot bakgrund härav beklagar motionärerna
den nedskärning av det statliga anslaget till ”Sverige Nu”-kampanjen
som föreslås i statsverkspropositionen. Av den i statsverkspropositionen
föreslagna uppräkningen av anslaget till förbundet är, hävdar de,
604 000 kr. att betrakta som omföringsposter och det reella tillskottet
sålunda endast 50 000 kr. Detta medför att förbundet kommer att

3 Riksdagen 1971.17 sami. Nr 3

NU 1971: 3

22

tvingas skära ner sin verksamhet antingen i Sverige eller vid utlandskontoren.
För att detta skall undvikas bör enligt motionärerna bidraget
till Svenska turisttrafikförbundet ökas med totalt 1 milj. kr., varav hälften
bör användas för kampanjverksamheten och övriga medel disponeras
för huvudkontorets och utlandskontorets administration.

Samma syn på turistnäringens betydelse och vikten av att stärka
Svenska turisttrafikförbundets resurser som i den nu nämnda motionen
kommer till uttryck i motionen 1971:437. Även i denna understryks
att ett ökat statligt bidrag dels till ”Sverige Nu”-kampanjen, dels till
förbundets allmänna verksamhet är angeläget. Motionärerna framhåller
vidare att avfolkningsområden, främst stödområdet men även Öland
och Gotland, kan komma att visa sig vara de mest lämpliga för en utbyggnad
av turist- och fritidsverksamheten. En satsning på turistnäringen
i dessa områden skulle genom den sysselsättningsskapande effekten
verksamt kunna bidra till att minska utflyttningen. Motionärerna uttalar
att det är angeläget att de sakkunniga för planering av turistanläggningar
och friluftsområden m. m. snarast undersöker olika möjligheter
att bygga ut turistnäringen på Öland och Gotland.

Det höga kostnadsläget i Sverige och den satsning som har gjorts på
turistanläggningar av hög standard är enligt motionen 1971: 978 bidragande
orsaker till ökningen av de svenska turistresorna utomlands. Med
hänsyn till att det stora flertalet av dagens turister har begränsade medel
bör, anser motionären, satsningen i högre grad än hittills inriktas på billigare
turistanläggningar, t. ex. turistbyar och stuganläggningar. Det påpekas
att statligt lokaliseringsstöd i form av lån för ny-, till- och ombyggnad
av turistanläggning utgår endast inom stödområdet samt att
lokaliseringsstöd hittills inte beviljats till campinganläggningar och endast
i begränsad utsträckning till semesterbyar och skidliftar. Vidare
erinras om att de sakkunniga för planering av turistanläggningar och
friluftsområden har i uppdrag att undersöka om stöd bör lämnas till enklare
och billigare turistanläggningar samt om lokaliseringsstöd skall
kunna medges även till turistanläggningar utanför stödområdet. Motionären
uttalar att generellt stöd t. ex. i form av lånegarantier eller räntefria
lån bör kunna lämnas till enklare turistanläggningar över hela landet.

I motionen 1971: 1078 framhålls att en ökning av antalet turister från
andra länder till Sverige bör eftersträvas bl. a. för att minska underskottet
i turistbalansen. Den omfattande verksamhet som Svenska turisttrafikförbundet
och andra organisationer bedriver för att marknadsföra
Sverige som turistland är enligt motionärerna betydelsefull. De

NU 1971: 3

23

ifrågasätter dock om inte denna verksamhet ytterligare kan förbättras.
Motionärerna erinrar om att turistorganisationen företer en splittrad
bild och att insatser för att främja turistnäringen f. n. görs av olika organisationer
och kommuner utan större samordning. En satsning på turistnäringen
är ofta betingad av lokaliseringspolitiska hänsyn eller av
näringslivsförändringar med därav föranledda kommunalekonomiska
problem. Motionärerna uttalar att en samordning av verksamheten är
nödvändig dels för att undvika felinvesteringar, dels för att åstadkomma
en prioritering av attraktiva turistmål.

En ökad satsning på turistnäringen skulle enligt motionen 1971: 1099
kunna bidra till att förbättra bytesbalansen. En utbyggnad av turistnäringen
skulle vidare genom dess lokalisering kunna medverka till en
bättre regional balans. Motionärerna förklarar sig vara medvetna om
att Sveriges geografiska belägenhet, klimat och allmänt höga kostnadsläge
medför vissa begränsningar i möjligheterna att utveckla turistnäringen.
Inom tre områden borde dock samhället kunna öka sina insatser
för att främja en önskvärd utveckling. För det första borde turistnäringen
bli jämställd med industriell verksamhet beträffande lokaliseringsstöd
och övriga samhälleliga finansieringsmöjligheter. En investeringsverksamhet
som stödjes med statliga bidrag bör, framhåller motionärerna,
bli föremål för en noggrann planering med hänsyn till de
marknadsmässiga förutsättningarna. För det andra understryks marknadsföringens
betydelse för turistnäringens utveckling. För att Sverige
skall kunna hävda sig som turistland i den internationella konkurrensen
fordras betydligt större insatser än vad som förekommer f. n.; motionärerna
ifrågasätter om inte ett särskilt marknadsföringsföretag bör tillskapas.
För det tredje hävdas att utbildningen av i turistnäringen sysselsatt
arbetskraft på skilda nivåer bör byggas ut. De utbildningsfrågor
som aktualiseras i motionen behandlas av utbildningsutskottet.

Pågående utredningar

I direktiven till de 1968 tillkallade sakkunniga för planering
av t u r i s t a n 1 ä g g n in a r och friluftsområden
m. m. (ordförande: riksdagsman Arne Pettersson) erinras inledningsvis
om de statliga insatserna för turism och fritidsliv.

Statligt stöd till turism utgår bl.a. genom de medel som anvisas till
Svenska turisttrafikförbundet. Det lokaliseringsstöd som staten ger till
uppförande av turistanläggningar för att främja sysselsättningen har i
betydande utsträckning bidragit till en utbyggnad av turistnäringen i
stödområdena. Härtill kommer de statliga garantilånen för hotellbyggen.
Från fonden för friluftslivets främjande lämnas bidrag till olika slag av
friluftsanläggningar. Medlen är i första hand avsedda för anläggningar

NU 1971: 3

24

som uppförs med kommun som huvudman. Det största statliga stödet
till friluftsanläggningar utgår emellertid från anslagen till beredskapsarbeten
som disponeras av arbetsmarknadsstyrelsen. Särskilda bidrag
utgår till byggande av småbåtshamnar.

I direktiven uttalas att det är av vikt att de anslagna medlen används
så effektivt som möjligt samt att insatserna görs på ett sådant sätt att
de kommer så många människor som möjligt till del och att olika
konsumenters önskemål tillgodoses. De sakkunniga har i uppdrag att
utarbeta och successivt lägga fram förslag rörande lokalisering och
utformning av anläggningar och områden för turism och friluftsliv. I
sitt arbete bör de sakkunniga, uttalas det, sträva efter att skapa arbetstillfällen
inom sysselsättningssvaga regioner. Utredningsuppdraget avser
därför särskilt Norrland. En inventering av vilka områden som kan
anses lämpliga för anläggningar för turism och friluftsliv bör utföras.
Denna kan avse såväl mark som redan säkerställts för friluftsändamål
som annan lämplig mark.

I utredningsuppdraget ingår även att undersöka huruvida befintliga
hotellanläggningar kan anses tillräckliga eller om nybyggnader i vissa
fall bör ske. Som utgångspunkt skall gälla att anläggningarna skall ha
möjlighet att fungera på ekonomiskt riktiga grunder. Olika former för
huvudmannaskap för områden och anläggningar bör undersökas.

Kommittén skall vidare överväga om den nuvarande marknadsföringen
av områden och anläggningar är effektivt upplagd och i annat fall
lägga fram förslag om erforderliga förbättringar.

De sakkunniga har genom tilläggsdirektiv utfärdade i maj 1970 fått
i uppdrag att utreda frågan om utformningen m. m. av det statliga
lokaliseringsstödet till turistnäringen. Utgångspunkten för detta arbete
anges böra vara att lokaliseringsstöd endast får utgå då en ökning av
sysselsättningsmöjligheterna eller serviceunderlaget på en ort bedöms
som angelägen. De sakkunniga bör särskilt undersöka om stöd bör
lämnas till enklare och billigare anläggningar av typ stugbyar o. d.,
dvs. anläggningar som bättre motsvarar efterfrågan från bredare befolkningsgrupper.
Därjämte bör prövas om stöd också bör utgå till sådana
gemensamma anläggningar som är av positiv betydelse för turismens
utveckling inom de här avsedda områdena.

De sakkunniga skall vidare pröva huruvida skäl föreligger att i särskilda
fall medge lokaliseringsstöd även till turistanläggningar utanför
det allmänna stödområdet. Även samordningen melian lokaliseringsstöd,
lånegarantier och beredskapsarbeten samt övrigt statligt stöd till
turistanläggningar skall ses över av de sakkunniga.

Glesbygdsutredningen (ordförande: landshövding Hans
Gustafsson) tillkallades år 1969 för att utreda glesbygdsproblemen. En
väsentlig uppgift för utredningen blir, enligt direktiven, att på grundval

NU 1971: 3

25

av det forskningsarbete som utförts på initiativ av expertgruppen för
regional utredningsverksamhet kartlägga glesbygdsproblemen och lägga
fram förslag till mera långsiktiga lösningar av dessa. I detta arbete har
de sakkunniga bl. a. att överväga och lägga fram förslag till sådana sysselsättningsskapande
åtgärder som inte har direkt lokaliseringspolitisk
innebörd. Det framhålls särskilt att utredningen bör hålla kontakt med
de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden
m. m.

Utskottet

Den statliga insatsen i Svenska turisttrafikförbundet, det centralt ansvariga
organet för den turistvärvande verksamheten, har kraftigt ökat
under senare år. Staten bidrar nu med ca 95 °/o av medlen till förbundets
finansiering. För innevarande budgetår har till förbundet anvisats
4 600 000 kr. från detta anslag och 154 000 kr. från anslaget Turistpropaganda
i Amerikas förenta stater. Därutöver har förbundet fått årliga
anslag från kollegiet för Sverige-information i utlandet. Under 1970
har 600 000 kr. anvisats av särskilda fondmedel för en särskild kampanj,
”Sverige Nu”, som syftar till att dra uppmärksamheten till de möjligheter
till semester i Sverige som bör kunna utgöra alternativ till en del
av svenskarnas utlandsresor. Villkoret för medelsanvisningen har varit
att andra intressenter satsat minst samma belopp.

I propositionen uttalas att kampanjen bör fortsätta under åren 1971
och 1972. En förutsättning skall dock vara att turistnäringen ökar sin
andel av kostnaderna för kampanjen. För år 1971 har 400 000 kr. anslagits
av fondmedel. För år 1972 beräknas samma belopp, varav 300 000
kr. anvisas över riksstaten.

Kungl. Maj:t föreslår att anslaget räknas upp med 654 000 kr. I denna
medelsanvisning inräknas en anslagspost om 154 000 kr. till turistpropaganda
i Amerikas förenta stater. För detta ändamål har hittills
anvisats medel över ett särskilt anslag, vilket nu föreslås utgå.

I två motioner hemställs om ökat anslag till Svenska turisttrafikförbundet.
Motionen 1971: 1072 går ut på en höjning om totalt 1 milj. kr.
utöver Kungl. Maj:ts förslag, medan i motionen 1971: 437 hemställs
om ytterligare 600 000 kr. till förbundets olika verksamheter.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är synnerligen
väsentligt att turistnäringen stimuleras i syfte såväl att främja inlandsturismen
som att öka antalet turister från utlandet. Utskottet vill i detta
sammanhang erinra om de i det föregående redovisade utredningarna.
Frågor om stimulans av turistnäringen, om marknadsföringen av turistmål
i Sverige och om turistväsendets organisation är f. n. föremål för
utredning. Med hänsyn härtill samt till den kraftiga ökningen under
senare år av det statliga bidraget till Svenska turisttrafikförbundet biträder
utskottet Kungl. Maj ris förslag i fråga om förevarande anslag

Kartong. S. 31, rad 17 nerifrån. Står: Andersson i Örebro, Rydén och Möller
(alla fp) Rättat till: Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp)

NU 1971: 3

26

och avstyrker sålunda motionen 1971: 1072 samt motionen 1971:437
i förevarande del.

Ett flertal motionsyrkanden med anknytning till de i det föregående
redovisade utredningarna har lagts fram.

I motionen 1971: 1078 hemställs om utredning rörande dels ökad
marknadsföring av Sverige som turistland, dels samordning av turistaktiviteter
inom landet med statens medverkan. Enligt vad utskottet
kan finna ingår prövning av dessa frågor i uppdraget till de sakkunniga
för planering av turistanläggningar och friluftsområden. Med hänsyn
härtill avstyrker utskottet motionen.

I motionen 1971: 978 hemställs om vidgade direktiv för sakkunniga
för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. Motionärens
förslag tar sikte på att utredningsuppdraget skall omfatta turistnäringen
i hela landet och då främst de enklare och billigare anläggningarna.
Motionären framhåller att de sakkunnigas utredningsuppdrag omfattar
dessa frågor. Utredningen avser enligt vad utskottet erfarit att
lägga fram förslag om en utbyggnad av det slag motionären avser. Utskottet
finner därför inte anledning att tillstyrka motionen.

I motionen 1971: 437 redovisas synpunkter som enligt motionärernas
mening bör beaktas när det gäller att utveckla turistnäringen. Motionärerna
hemställer att motionen i denna del överlämnas till de sakkunniga
för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m. Utskottet
har inhämtat att de frågor som tas upp i motionen redan är föremål
för de sakkunnigas uppmärksamhet. Motionsyrkandet bör därför
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Vad beträffar hemställan i motionen 1971: 1099 om utredning av
förutsättningarna för att enligt i motionen anförda synpunkter genom
skilda åtgärder aktivera turistnäringens marknadsinsatser, får utskottet
framhålla att dessa synpunkter ingår i de nyss nämnda sakkunnigas utredningsuppdrag.
Utskottet finner därför inte anledning att tillstyrka motionen.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1971: 437 i vad den avser medelsanvisning samt
motionen 1971: 1072 till Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet
för budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag av 5 254 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 437 i vad den avser överlämnande
av motionen till sakkunniga för planering av turistanläggningar
och friluftsanordningar m. m.,

3. att riksdagen avslår motionen 1971: 978 om utredning angående
turistnäringen,

4. att riksdagen avslår motionen 1971: 1078 om vissa utredningar
angående turistnäringen,

NU 1971: 3

27

5. att riksdagen avslår motionen 1971: 1099 angående marknadsföringen
av turistnäringen.

19. Kostnader för vissa nämnder m. m. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag (punkten F 2, s. 57 f.) och hemställer

att riksdagen till Kostnader för vissa nämnder m. m. för budgetåret
1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 30 000 kr.

KAPITALBUDGETEN
Fonden för låneunderstöd

20. Lån till nordiska industrialiseringsfonden till förmån för Island. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj ris förslag (punkten V: 9, s. 60) och hemställer att

riksdagen till Lån till nordiska industrialiseringsf onden till förmån
för Island för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag
av 7 000 000 kr.

Stockholm den 9 mars 1971
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande

vid behandlingen av punkterna 1—8, 10—13 och 15—20: herrar Svanberg
(s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge
(c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors
(s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Holmberg (m), Wååg (s), Sjönell
(c), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s) och Rydén (fp);

vid behandlingen av punkten 9: herrar Svanberg (s), Regnéll (m),
Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske
(c), Rask (s), Wååg (s), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i
Husum (s), Rydén (fp) och Hovhammar (m);

vid behandlingen av punkten 14: herrar Svanberg (s), Regnéll (m)
Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson i Glömminge (c), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Holmberg (m),
Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Rydén (fp), Möller i Göteborg
(fp), fru Hansson (s) och fru Hambraeus (c).

Kartong. S. 27, rad 5 nerifrån. Står 13 Rättat till 14

S. 28, rad 9 nerifrån. Står: 9 070 000 Rättat till: 9 080 000

S. 30, rad 14 uppifrån och nedersta raden. Står: Möller Rättat till: Möller i

Göteborg

NU 1971: 3

28

Reservationer

1. vid punkten 6 (Främjande av utrikeshandeln m. m.) såvitt gäller
kollegiet för Sverige-information i utlandet av herrar Börjesson i Glömminge
(c), Andersson i örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Holmberg
(m), Sjönell (c) och Rydén (fp), som anser

dels att det avsnitt på s. 7 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet
vill erinra” och slutar med ”således motionen 1971: 1060” bort
utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”Utrikeshandelns betydelse för det svenska näringslivet och den hårda
internationella konkurrensen på de viktigaste exportmarknaderna
nödvändiggör ytterligare exportfrämjande insatser. Därvid bör särskilt
de mindre och medelstora företagens möjligheter att öka sin export
uppmuntras och stödjas. Exportrådet för den mindre industrin har hemställt
om en höjning av anslaget med 313 000 kr. för kommande budgetår.
Departementschefen har godtagit en uppräkning med 250 000 kr.
Utskottet finner det välmotiverat att exportrådet får hela den begärda
anslagshöjningen och sålunda ett bidrag av totalt 928 000 kr. Härigenom
kan också yrkandet i motionen 1971: 1060 om medel för en
tjänst vid exportrådet för uppsökande och rådgivande verksamhet anses
bli tillgodosett.

Kollegiet för Sverige-information i utlandet har för budgetåret
1971/72 begärt en uppräkning av anslaget med 2,6 milj. kr. I propositionen
föreslås på denna punkt ett i stort sett oförändrat anslagsbelopp.
Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att ytterligare medel
om 1 milj. kr. bör ställas till kollegiets förfogande främst för sådana
konkreta exportfrämjande projekt som föreslagits av Sveriges
allmänna exportförening och exportrådet för den mindre industrin och
tillstyrker sålunda motionen 1971: 102.”

dels att utskottet under 2 bort hemställa
”2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motio nen

1971: 1060 samt med bifall till motionen 1971: 102 till
Främjande av utrikeshandeln för budgetåret 1971/72 anvisar ett
reservationsanslag av 9 080 000 kr.”

2. vid punkten 9 (Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
samt den manuellt arbetande glasindustrin) såvitt gäller
glasindustrin av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Rydén
(fp) och Hovhammar (m), som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 11 med

”Det statliga stödet” och slutar på s. 12 med ”senast berörda del”

bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

NU 1971:3

29

”Det statliga stödet till exportfrämjande åtgärder för den manuellt
arbetande glasindustrin ingår i ett försöksprogram omfattande tre budgetår,
av vilka det nu löpande är det första. Den år 1970 fastställda
anslagsramen för detta stöd under den treåriga försöksperioden utgör
1 500 000 kr. Härav har 575 000 kr. anvisats för innevarande budgetår.
Av återstående 925 000 kr. skall enligt Kungl. Maj:ts förslag
500 000 kr. anvisas för budgetåret 1971/72.

När den manuellt arbetande glasindustrin år 1969 inför industridepartementet
framlade sin syn på den sannolika framtida utvecklingen
inom branschen underströk man särskilt nödvändigheten av en väsentlig
exportökning om branschen skulle kunna bibehålla en rimlig sysselsättningsnivå.
Branschen förordade ett exportstöd på totalt 8 milj. kr.
under en femårsperiod. Genom den kraftiga reduktion av branschens
yrkanden som statsmakterna gjorde har möjligheterna till ett samlat
effektivt exportarbete blivit starkt beskurna.

Att branschen nu befinner sig i ett bekymmersamt läge bestyrks av
att ytterligare konkurser och företagsnedläggningar förekommit under
det senaste året. Den ökning av exporten av hushålls- och prydnadsglas
samt belysningsglas som ägt rum under 1970 har varit otillräcklig
men utgör ett incitament till ansträngningar att ytterligare utveckla exporten.

Inom branschen har under de senaste åren vidtagits ett flertal åtgärder
i syfte att få fram effektivare produktionsenheter och en mera
slagkraftig bearbetning av exportmarknaden. De hittillsvarande åtgärderna
är dock otillräckliga. Avsevärt ökade insatser i fråga om produktutveckling
och marknadsföring är erforderliga. Glasindustrin saknar
emellertid ekonomiska resurser för de investeringar som är nödvändiga
i detta sammanhang.

I motionen 1971: 1073 begärs en ökning av det anslagsbelopp som
Kungl. Maj:t föreslagit för stöd till exportfrämjande åtgärder för den
manuellt arbetande glasindustrin. Utskottet finner liksom motionären
en anslagsökning angelägen och föreslår att det i propositionen föreslagna
beloppet höjs med ytterligare 500 000 kr. till 1 milj. kr.

I motionen föreslås vidare en minskad restriktivitet i fråga om användande
av direkta statsbidrag i exportfrämjande syfte. De riktlinjer
för bidragsgivningen som fastställdes 1970 innebär att direkta bidrag
till exportfrämjande åtgärder skall ifrågakomma endast för att täcka
tröskelkostnader av direkt initialkaraktär. Innebörden härav utvecklades
närmare i propositionen. Den huvudprincip som riktlinjerna ger uttryck
åt bör enligt utskottets mening förbli gällande även framgent. En
något större frihet för kommerskollegium att vid prövningen av bidragsansökningar
göra en totalbedömning av de aktuella projekten och
stödja dessa även om de innefattar direkt säljstimulerande åtgärder av

NU 1971:3

30

typen upprättande av försäljningsorganisationer i utlandet synes dock
kunna vara förenlig med denna princip.”

dels att utskottet under 1 och 2 bort hemställa
”1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1971: 1073, såvitt den avser medelsanvisning, till Exportfrämjande
åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt
den manuellt arbetande glasindustrin för budgetåret 1971/72 anvisar
ett reservationsanslag av 5 200 000 kr.

2. att riksdagen, i anledning av motionen 1971: 1073 i övrigt, som
sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet ovan anfört
om bidragsgivningen till glasindustrin.”

3. vid punkten 14 (Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning)
såvitt gäller lokala konsumentkommittéer av herrar Regnéll (m),
Holmberg (m), Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp), som anser

dels att det stycke på s. 18 i utskottets yttrande som börjar med ”De
lokala konsumentkommittéerna” och slutar med ”organiserade och arbeta”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”De lokala konsumentkommittéema, vilka berörs i motionerna 1971:
80, 1971: 1085 och 1971: 1094, har såsom motionärerna framhåller
gett positiva erfarenheter. Den förestående utbyggnaden av organisationen
på konsumentområdet bör innefatta inrättandet av lokala konsumentkommittéer
inom kommunens ram, dvs. av samma typ som
socialnämnd och nykterhetsnämnd etc. Sådana kommittéer med allsidig
sammansättning och bred politisk förankring torde bl. a. framgångsrikt
kunna föra konsumenternas talan vid behandlingen av kommunala
planfrågor. Såsom lokala kontaktorgan för ett centralt konsumentverk
kan de spela en viktig roll både genom att förmedla lokala
erfarenheter och synpunkter till konsumentverket och genom att bidra
till en effektiv spridning av upplysningsmaterial från konsumentverket.
Det är enligt utskottets mening angeläget att de nu anförda synpunkterna
blir beaktade vid utarbetande av det förslag till organisation för
handläggning av konsumentfrågor som skall föreläggas riksdagen.”

dels att utskottet under 2 bort hemställa:

”2. att riksdagen med bifall till motionerna 1971:80 och 1971:
1094, båda såvitt de avser lokala konsumentkommittéer, samt i
anledning av motionen 1971: 1085 som sin mening ger Kungl.
Maj:t till känna vad utskottet ovan anfört om inrättande av lokala
konsumentkommittéer.”

4. vid punkten 14 (Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning)
såvitt gäller regionala reklamationsnämnder av herrar Regnéll
(m), Holmberg (m), Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp), som anser

NU 1971:3

31

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 18 med ”Allmänna
reklamationsnämndens verksamhet” och slutar på s. 19 med
”regionala reklamationsnämnder” bort utbytas mot ett stycke av följande
lydelse:

”Allmänna reklamationsnämndens verksamhet, som finansieras av
statens konsumentråd med medel ur det här aktuella anslaget, är av
försökskaraktär. De hittillsvarande erfarenheterna ger vid handen att
det föreligger ett påtagligt behov av denna möjlighet till billig och
snabb handläggning av reklamationsärenden. Då allmänhetens kännedom
om nämnden ännu är begränsad är det välbefogat att nämnden
får möjlighet att sprida ökad information om sina uppgifter och ställningstaganden.
Den ökning av resurserna som även i övrigt synes ofrånkomlig
bör, för att verksamheten i ökad utsträckning skall komma
andra delar av landet än Stockholmsregionen till godo, innefatta inrättande
av regionala reklamationsnämnder av samma typ som den
nuvarande nämnden. Utskottet tillstyrker sålunda de yrkanden angående
allmänna reklamationsnämnden som förekommer i motionerna 1971:
80 och 1971: 512.”

dels att utskottet under 3 bort hemställa
”att riksdagen med bifall till motionen 1971: 80 i ifrågavarande del
och motionen 1971: 512 som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet ovan anfört om allmänna reklamationsnämnden
och om regionala reklamationsnämnder”.

5. vid punkten 14 (Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning)
såvitt i övrigt gäller motionen 1971: 80 angående konsumentpolitiken
av herrar Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp), som anser

dels att det avsnitt på s. 19 i utskottets yttrande som börjar med
”Utom de senast” och slutar med ”underlättande av prisjämförelser”
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”Motionen 1971: 80, som nu berörts i några detaljpunkter, innehåller
preciserade önskemål i en rad viktiga konsumentfrågor. Till en del rör
det sig om ämnen som torde komma under Kungl. Maj:ts prövning när
en proposition skall utarbetas på grundval av konsumentutredningens
förslag. De lagstiftningsspörsmål som motionärerna tar upp torde i huvudsak
falla utanför konsumentutredningens verksamhetsfält. Utskottet
vill erinra om att en likartad översikt över konsumentpolitiska problem
förra året framlades i motionerna 1970:1: 215 och 1970: II: 250.

Motionärerna redovisar utförligt de principiella utgångspunkter på
vilka de anser att konsumentpolitiken bör bygga. Ett fritt konsumtionsval
utgör en grundläggande förutsättning, vars fulla förverkligande kräver
bl. a. större jämlikhet i fråga om människomas möjligheter att ställa an -

NU 1971:3

32

språk och tillfredsställa sina behov. En rad omständigheter som försvagar
konsumenternas inflytande anges, och det konstateras att marknadshushållningen
— trots sina obestridliga fördelar — i vissa hänseenden fungerar
bristfälligt, vilket motiverar att samhället bl. a. genom lagstiftning
ger konsumenterna ökade möjligheter att hävda sig. Motionärerna fäster
uppmärksamheten på ett antal eftersatta konsumentgrupper — de
äldre, de handikappade, de icke svensktalande invandrarna och glesbygdsbefolkningen
— vilka konsumentpolitiken särskilt bör stödja. Konsumentpolitiken
måste, framhålls det, verka på ett flertal olika plan.
Utskottet kan i allt ansluta sig till de principer som motionärerna ger
uttryck åt.

Motionärernas förslag berör, såvitt nu är i fråga, följande punkter.
Den statliga konsumentverksamheten bör koncentreras till ett konsumentverk
med den inriktning, organisation och lokalisering som anges
i motionen. Lagstadgad varu- och tjänstedeklarationsplikt bör införas
på områden som är väsentliga från konsumentsynpunkt. Initiativ till
en internationell dokumentationscentral för varufakta bör tas från
svenskt håll. Hemkonsulentorganisationen bör byggas ut och få delvis
ändrade uppgifter. Bestämmelser för utformningen av prisangivelser bör
utfärdas. Garantiförbindelser bör efter granskning från konsumentsynpunkt
kunna förses med statlig auktorisation. Förenklade förfaranderegler
bör införas för okomplicerade tvistemål på konsumentområdet.

Utskottet instämmer helt i dessa krav och i den motivering för dem
som motionärerna anför. Vissa av de begärda reformerna torde behöva
förberedas genom ytterligare utredningsarbete. Detta bör i så fall genomföras
snarast. Till stor del är det emellertid fråga om åtgärder som
kan vidtas utan dröjsmål eller om grundsatser som bör prägla den omdaning
av den statliga konsumentorganisationen som nu förestår.

Bland projekt som bör kunna förverkligas tämligen omgående vill utskottet
särskilt nämna utarbetandet av en informativ konsumentkatalog
att utdelas till alla hushåll. En sådan publikation kommer givetvis att
behöva revideras kontinuerligt; ett snabbt förverkligande av projektet
skulle ge värdefulla erfarenheter som grundval för en ytterligare förbättrad
konsumentinformation. En dylik katalog vore ett viktigt medel
för upplysning och stöd åt konsumenterna och skulle — tillsammans
med alla de övriga medel som föreslås — medverka till att inte minst de
eftersatta konsumentgrupper som nämnts ovan skulle få ett välbehövligt
informationsbehov fyllt.

Utskottet vill med kraft understryka att de förslag som konsumentutredningen
kan komma att framlägga bör bli föremål för skyndsam behandling.
”

dels att utskottet under 5 bort hemställa
”5. att riksdagen med bifall i övrigt till motionen 1971: 80, såvitt här
är i fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskot -

NU 1971:3

33

tet i anslutning till motionen anfört angående konsumentpolitiken.
”

6. vid punkten 18 (Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet) såvitt gäller
medelsanvisningen av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i
Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Holmberg (m), Sjönell (c) och Rydén
(fp), som anser

dels att det stycke på s. 25 i utskottets yttrande som börjar med ”Utskottet
delar motionärernas” och slutar med ”i förevarande del” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

”Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning om vikten av att
den svenska turistnäringen byggs ut. Samhällsekonomiska såväl som allmänt
sociala skäl talar för en ökad satsning på Sverige som turistland.

Svenska turisttrafikförbundet söker genom turistkampanjer, bl. a. den
samordnade inrikeskampanjen ”Sverige Nu”, samt länderaktioner öka
intresset för turistmål i Sverige. Det står klart för utskottet att väsentligt
större resurser måste ställas till förfogande om Turisttrafikförbundet
skall kunna följa upp tidigare satsningar och bygga ut dessa. Utskottet
ansluter sig därför till förslaget om en uppräkning av medelsanvisningen
med 1 milj. kr. i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag. Detta belopp
bör tas i anspråk så att i första hand hälften används för en utbyggnad
av kampanjverksamheten.”

dels att utskottet under 1 bort hemställa:

”1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen
1971: 437 såvitt den avser medelsanvisning samt med bifall till
motionen 1971: 1072 till Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet
för budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag av 6 254 000 kr.”

7. vid punkten 18 (Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet) såvitt gäller
utredning om turistnäringen av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson
i Byske och Sjönell (alla c), som anser

dels att det stycke på s. 26 i utskottets yttrande som börjar med ”Vad
beträffar hemställan” och slutar med ”att tillstyrka motionen” bort utbytas
mot ett stycke av följande lydelse:

”Vad beträffar hemställan i motionen 1971: 1099 om utredning av
förutsättningarna för att enligt i motionen framförda synpunkter genom
skilda åtgärder aktivera turistnäringen vill utskottet erinra om att frågor
rörande turistnäringen f. n. är föremål för utredning. De synpunkter
som anförs i motionen bl. a. rörande investerings- och kapitalfrågor finner
utskottet vara av värde för den framtida planeringen av turismen i
Sverige. Med hänsyn till det övergripande utredningsuppdrag som tilldelats
de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsom -

NU 1971:3

34

rådén m. m. är det enligt utskottets mening angeläget att de sakkunniga
upptar de synpunkter som framförs i motionen till ingående prövning.
För att så skall ske bör motionerna överlämnas till utredningen.”

dels att utskottet under 5 bort hemställa:

”5. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1099 hos Kungl.
Maj:t hemställer att motionen för beaktande överlämnas till de
sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden
m. m.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 7100 93