Näringsutskottets betänkande nr 29 år 1971

NU 1971:29

Nr 29

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om underlättande
för kommun att överta industrifastigheter vid företagsnedläggningar.

Ärendet

I motionen 1971: 1082 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. (vpk)
hemställs att riksdagen i skrivelse till regeringen skall begära en klarläggande
utredning och förslag till åtgärder i syfte att underlätta för
kommunerna i vad gäller övertagande av genom nedläggningar ledigblivna
industrifastigheter.

Arbetsmarknadsstyrelsen och Svenska kommunförbundet har avgivit
remissyttranden över motionen.

Motionen

Vid företagsnedläggningar stannar genom nuvarande äganderättsförhållanden
fastigheter, maskinpark m. m. i företagens ägo, anför motionärerna.
Det förekommer, hävdar de, att företag genom att vägra sälja
eller på annat sätt ställa maskinpark till förfogande för den kommun
som berörs av företags nedläggning bromsar etablering av nya industrier
i orten. Ett sådant förfaringssätt kan, uttalar motionärerna, inte anses
förenligt med samhällets intresse. Företagens engagemang bör avvecklas
i och med att verksamheten lagts ned och det bör i första hand ankomma
på de kommunala myndigheterna att söka få till stånd nya arbetstillfällen.
En kommunal förköpsrätt bör enligt motionärerna införas för att
möjliggöra och underlätta för kommunerna att aktivt ingripa. Kommunerna
skulle genom denna förköpsrätt, som borde tillförsäkras kommunerna
på för dem fördelaktiga villkor, beredas tillfälle att förvärva
fastigheter tillhörande företag som lagts ned.

Pågående utredning

Kommunalrättskommittén (ordförande: landshövding Ingvar Lindell),
som tillkallades 1959, har genom tilläggsdirektiv år 1965 fått i uppdrag
att utreda bl. a. frågor om den kommunala och landstingskommunala
kompetensen. I dessa direktiv framhålls bl. a. att precisering av den
kommunala kompetensen är särskilt angelägen när det gäller kommunal

1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 29

NU 1971:29

drift av rörelse och kommunalt stöd åt enskilda näringsföretag. Kommunalt
stöd åt enskilda företag bör i princip inte vidare komma i fråga.
Enligt statsmakternas beslut angående riktlinjer för en aktiv lokaliseringspolitik
m. m. är det väsentligen en statlig uppgift att verka för den
från samhällssynpunkt lämpligaste lokaliseringen av näringslivet. Utredningen
bör därför söka skapa ett regelsystem som hindrar att kommunala
subventioner lämnas i syfte att påverka enskilda företags lokalisering
och utvidgning. Däremot bör det liksom hittills vara en kommunal
angelägenhet att allmänt främja näringslivets utveckling inom
kommunen. I detta sammanhang ingår det i utredningens uppdrag att
överväga hur kommuns nuvarande befogenhet att inrätta småindustri
och hantverkshus lämpligen bör avgränsas gentemot den verksamhet i
lokaliseringspolitiskt syfte som ligger utanför den kommunala kompetensen.
I reglerna om den kommunala kompetensen bör de ändringar
göras som en genomgång av praxis kan ge anledning till. Utredningen
skall bl. a. undersöka hur kompetensreglema bör utformas för att medge
rätt för kommunerna att genomföra långsiktiga markförvärv och i vilka
undantagsfall tillhandahållande av lokaler för annat än kommunala
ändamål bör anses falla inom den kommunala kompetensen.

Remissyttrandena

Svenska kommunförbundet framhåller att de frågor som behandlas
i motionen får ses mot bakgrunden av gällande begränsningar i den
kommunala kompetensen. Kommunförbundet erinrar om att en fri
kommunal subventionering av enskilda industriföretag med därav följande
konkurrens mellan kommunerna om företagen inte ansetts böra vara
tillåten. Detta har också strängt iakttagits i rättspraxis. Även i fråga
om rätten att förvärva fast egendom är den kommunala kompetensen
begränsad. För att ett beslut om fastighetsköp skall stå sig vid besvärsprövning
måste förvärvet ha till syfte att tillgodose ändamål som ligger
inom ramen för kommunens kompetens. Detta innebär att kommun
kan förvärva en genom nedläggning ledigbliven industrifastighet om den
avsedda framtida användningen ligger inom ramen för kommunens
kompetens. En generell rätt för kommun att överta fastigheter efter
nedlagda företag skulle emellertid kräva att helt nya principer för kommunernas
näringspolitiska engagemang introducerades i kommunalrätten.
Kommunförbundet påpekar också att det från statsmakternas sida
understrukits att det är ett riksintresse och därmed väsentligen en statlig
uppgift att verka för en från samhällssynpunkt lämplig lokalisering av
näringslivet.

Med hänvisning till att de i motionen behandlade frågorna har nära
anknytning till nämnda kompetensfrågor anser Kommunförbundet att
motionen lämpligen kan överlämnas till kommittén och att någon särskild
utredning inte är nödvändig.

NU 1971:29

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar om att syftet med den mellan styrelsen
och huvudorganisationerna på arbetsmarknaden träffade överenskommelsen
om varsel vid driftinskränkningar och driftnedläggelser är
att underlätta en smidig anpassning av arbetskraften till ändrade förhållanden
på arbetsmarknaden. Styrelsen framhåller att det för att lösa
uppkommande omställningsproblem i många fall krävs ett nära samarbete
på det lokala planet mellan arbetsmarknadsverket, företaget, de
anställda och vederbörande kommun. Regelmässigt tillsätts det en omställningsgrupp
snarast efter varslets lämnande. Då representanter för
kommunen ingår i denna arbetsgrupp, har kommunen möjlighet att
tidigt bli informerad om läget och kontinuerligt delta i omställningsarbetet.

Det är naturligt, anför styrelsen, att vid omställningsarbetet även
beakta förutsättningen för de berörda personerna att få ny anställning
i företag som kan komma att överta de lediga lokalerna. För att detta
skall innebära en reell omplaceringsmöjlighet krävs emellertid merendels
att beslut om upptagande av ny verksamhet redan träffats vid tidpunkten
för varsel. I många fall knyts emellertid enligt styrelsens erfarenheter
alltför stora förhoppningar till möjligheter att utnyttja de eventuellt
ledigblivna lokalerna för ny verksamhet. Detta försvårar en tillfredsställande
lösning av sysselsättningsproblem på sätt som förutsatts i varselöverenskommelsen.

Styrelsen uttalar att åtgärder av det slag som antyds i motionen i
många fall snarast skulle bidra till att ytterligare försvåra en från individens
och samhällets synpunkter tillfredsställande lösning av sysselsättningsfrågorna
i anslutning till driftnedläggelser.

Enligt styrelsens uppfattning syftar de av motionärerna antydda åtgärderna
också till att ge kommunerna vidgade möjligheter att via fastighetsförvärv
subventionera tillkomsten av nya företag. Styrelsen har
i sitt yttrande 1964 över betänkandet Aktiv lokaliseringspolitik (SOU
1963: 58) redovisat sin inställning till kommunernas stödverksamhet.
Styrelsen anförde i detta sammanhang följande:

Samtidigt som styrelsen vill framhålla den stora betydelsen av en
aktiv kommunal medverkan i de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna
delar styrelsen kommitténs betänkligheter mot den snarast tilltagande
kommunala stödverksamheten till företag antingen i syfte att dra till
sig nya företag eller hålla vid liv befintliga företag. Styrelsen vill i detta
sammanhang erinra om att styrelsen vid beviljande av statsbidrag till
beredskapsarbeten avseende industrilokaler regelmässigt krävt att inga
kommunala subventioner utgår till vederbörande företag utöver statsbidraget.
Med hänsyn till den omfattning den kommunala stödverksamheten
till företagen tenderat att få vill styrelsen förorda att hithörande
frågekomplex blir föremål för särskild utredning.

NU 1971: 29

Utskottet

Motionens yrkande om utredning och förslag till åtgärder i syfte att
underlätta för kommunerna att överta genom nedläggning ledigblivna
industrifastigheter tar sikte på att kommunerna skall få rätt att förvärva
industrifastigheter vid företagsnedläggelser. De åtgärder som motionärerna
skisserar torde innebära dels en utvidgning av den kommunala kompetensens
omfattning, dels införande av en expropriativ tvångsrätt för
kommunerna.

Frågor rörande den kommunala och landstingskommunala kompetensen
utreds f. n. av kommunalrättskommittén. Denna har bl. a. i uppdrag
att undersöka hur kompetensreglerna bör utformas för att medge
rätt för kommunerna att genomföra långsiktiga markförvärv och i vilka
undantagsfall tillhandahållande av lokaler för annat än kommunala
ändamål bör anses falla inom den kommunala kompetensen. Enligt vad
utskottet inhämtat kommer kommittén inom kort att avge betänkande.
Med hänsyn härtill finns enligt utskottets mening inte skäl för riksdagen
att nu göra en sådan framställning till Kungl. Maj:t som motionärerna
föreslår.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1971: 1082.

Stockholm den 26 oktober 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Bengtsson i Landskrona (s), Börjesson
i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s), Andersson i Storfors
(s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Holmberg (m), Svensson
i Malmö (vpk), Jonsson i Husum (s), Gustafsson i Säffle (c), fru Hansson
(s) och fru Hambraeus (c).

Reservation

av herr Svensson i Malmö (vpk), som anser att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

»Åtgärder av det slag som förordas i motionen måste bedömas vara
av väsentlig betydelse för många kommuners förmåga att föra en aktiv
lokaliseringspolitik och motverka avfolkningen. De företag som lägger
ned driften har f. n. en från alla synpunkter olämplig och oberättigad
möjlighet att genom sin disposition över industrilokaler o. d. förhindra
kommunernas arbete i dessa stycken. Detta är i första hand en lokaliseringspolitisk
och ekonomisk och inte en rent kommunalrättslig fråga.

NU 1971:29

Kommunalrättskommittén, som f. n. håller på att avsluta sitt arbete, tar
veterligen ej heller upp de i motionen berörda lokaliseringspolitiska och
arbetsmarknadspolitiska perspektiven.

Mot bakgrund härav hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1082 hos Kungl. Maj:t
hemställer om utredning och förslag till åtgärder i syfte att
underlätta för kommunerna att överta genom nedläggning
ledigblivna industrifastigheter.»