Näringsutskottet» betänkande nr 26 år 1971

NU 1971:26

Nr 26

Näringsutskottets betänkande i anledning av förnyad behandling
av Kungl. Maj:ts framställning i statsverkspropositionen om anslag
för budgetåret 1971/72 till statens vattenfallsverk jämte motioner.

I sitt betänkande 1971: 15 behandlade näringsutskottet propositionen
1971: 1 bilaga 15 såvitt gäller punkten I.F: 1 under kapitalbudgeten
(Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.) samt motioner med anknytning
därtill, avseende dels Ritsemprojektet, dels Kaitumprojektet1.
Sedan kammaren den 12 maj 1971 återförvisat ärendet till utskottet för
ytterligare utredning, avger utskottet härmed nytt betänkande i ämnet.

KAPITALBUDGETEN

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

Statens vattenfallsverk

Kraftstationer m. m. Kungl. Maj:t har (punkten I.F: 1, s. 140—160)
föreslagit riksdagen att

1. till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett investeringsanslag
av 975 000 000 kr.,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att fr. o. m. budgetåret 1971/72 medge
statens vattenfallsverk att teckna borgen intill sammanlagt 75 000 000
kr. för varje budgetår,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid statens vattenfallsverk inrätta två
tjänster för byråchef i Ce 1.

Yrkanden angående det i propositionen angivna Ritsemprojektet
framförs i fyra motioner, nämligen

dels motionen 1971:277 av herr Hedlund m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen skall besluta att anslag förknippade med det s. k.
Ritsemprojektet inte skall beviljas,

2. att riksdagen under förevarande punkt skall för budgetåret 1971/72
anvisa ett investeringsanslag av 973 300 000 kr.,

1 En karta över det område som berörs av Ritsem- och Kaitumprojekten
finns i propositionen 1970: 173 om intrång i Stora Sjöfallets nationalpark.

1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 26

NU 1971: 26

dels motionen 1971: 278 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

1. »att riksdagen med upphävande av 1970 års riksdagsbeslut måtte
besluta att något intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för reglering av
Autajaure-Sitasjaure och byggande av Ritsems kraftstation ej måtte
medges»,

2. »att riksdagen måtte besluta att några anslag förknippade med det
s. k. Ritsemprojektet ej skall beviljas»,

3. att anslaget för budgetåret 1971/72 under förevarande punkt skall
utgå med ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 1 700 000 kr.
minskat belopp av 973 300 000 kr.,

dels motionen 1971: 432 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs

1. »att riksdagen med upphävande av 1970 års riksdagsbeslut måtte
besluta att något intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för reglering
av Autajaure-Sitasjaure och byggande av Ritsems kraftstation ej måtte
medges»,

2. »att riksdagen måtte besluta att några anslag förknippade med
det s. k. Ritsemprojektet ej skall beviljas»,

3. att riksdagen under förevarande punkt skall för budgetåret 1971/72
anvisa ett investeringsanslag av 973 300 000 kr.,

dels motionen 1971: 1071 av herr Hermansson i Stockholm m. fl.
(vpk), vari hemställs att riksdagen skall avslå proposition 1971: 1,
bilaga 15, i vad den gäller det begärda anslaget för Ritsems kraftstation.

Det av statens vattenfallsverk planerade Kaitumprojektet
behandlas i två motioner, nämligen

dels motionen 1971: 153 av herrar Stridsman (c) och Johansson i
Holmgården (c), vari hemställs att riksdagen skall uttala sig mot ett genomförande
av Kaitumprojektet,

dels motionen 1971: 1058 av herrar Ahlmark (fp) och Wirtén (fp),
vari hemställs att riksdagen skall uttala att någon utbyggnad av Kaitum
för kraftändamål ej bör komma till stånd.

Vid sin förnyade behandling av ärendet har utskottet tagit del av en
skrivelse från statens vattenfallsverk till Kungl. Maj:t med förslag om
modifierat utförande av Ritsems kraftstation med reglering av Sitasjaure-Autajaure.
Generaldirektören för vattenfallsverket har inför utskottet
redogjort för detta förslag, vilket därvid också kommenterats
av generaldirektören för statens naturvårdsverk. Ordföranden i Svenska
naturskyddsföreningen har haft tillfälle att inför utskottet redogöra för
organisationens syn på förslaget. Utskottet har vidare hört länsarbetsdirektören
i Norrbottens län och planeringsdirektören vid länsstyrelsen
i Norrbottens län, vilka lämnat upplysningar om arbetsmarknadssituationen
i länet. Delegationer med företrädare för Gällivare kommun, för
Jokkmokks kommun och för Svenska byggnadsarbetareförbundets av -

NU 1971: 26

delningar i mellersta och övre Norrland samt en representant för Sörkaitums
sameby har inför utskottet redovisat synpunkter på Ritsemoch
Kaitumprojekten.

Vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp har tillställt utskottet
en skrivelse med synpunkter på sysselsättningsläget i Norrbotten och
med angivande av tänkbara sysselsättningsobjekt där. En konferens i
Umeå den 14 maj 1971 med representanter för ett antal avdelningar av
Svenska byggnadsarbetareförbundet har riktat ett uttalande till utskottet.
Från Sörkaitums sameby har inkommit en skrivelse vari kritik riktas
mot vattenfallsverkets modifierade förslag. Vidare har utskottet mottagit
dels en skrivelse från Norrbottens läns insjöfiskare, dels skrivelser
från Fältbiologerna och från fil. kand. Peter Lindberg, Göteborg, med
vissa naturvårdssynpunkter.

Vad gäller utskottets tidigare behandling av och hemställan i ärendet
hänvisas till utskottets betänkande 1971: 15. Däri finns dels kompletterande
uppgifter om Gällivare kommuns förslag rörande anläggning
av väg mellan Suorva och Ritsem, om förhandlingar och villkorliga avtal
angående ekonomisk ersättning till samerna för verkningar av de
regleringar som ingår i det ursprungliga Ritsemprojektet samt om innebörden
av det s. k. Kaitumprojektet, dels redogörelse för motionernas
motivering.

Statens vattenfallsverks modifierade förslag beträffande Ritsemprojektet

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 19 maj 1971 erinrar statens vattenfallsverk
om att vid riksdagens behandling av Ritsemprojektet rests invändningar
mot utbyggnadsförslaget och att därvid särskilt dämningsinverkan
vid Autajaure åberopats. Vattenfallsverket anför härefter följande: Då

företagets tillåtlighet prövades i vattendomstolen, yrkades av kammarkollegiet
genom advokatfiskalsämbetet, att statens vattenfallsverk
såsom ett alternativ till den föreslagna regleringen skulle utreda förutsättningarna
för en jämkning, som gick ut på en reglering av enbart
Sitasjaure. Härigenom skulle enligt ämbetet Autajaure i huvudsak lämnas
orörd och ingreppen på renskötseln och landskapsbilden i avsevärd
mån inskränkas.

Den yrkade utredningen redovisades i vattenmålet. Av densamma
framgick att en modifierad reglering skulle leda till viss fördyring i förhållande
till det ansökta företaget och även lägre nytta. Vattenfallsverket
motsatte sig i målet att genomföra det alternativa förslaget på grund
av dess otillfredsställande lönsamhet.

Under den tid, som förflutit sedan utredningen gjordes, har kraftens
värde ökat, och även en modifierad utbyggnad uppfyller numera
verkets gällande förräntningskrav på 8 %. Mot bakgrund härav och
de erinringar, som framkommit under riksdagsbehandlingen, har vattenfallsverket
omprövat sin inställning och förklarar sig därför berett utföra
regleringen i den modifierade formen.

NU 1971: 26

Det modifierade utförandet innebär i korthet, att regleringsdammen
förlägges till utloppet av Sitasjaure. Autajaureområdet lämnas helt orört
av dämningsåtgärder. Sitasjaure regleras med oförändrade dämningsoch
sänkningsgränser, 613—603 meter över havet. Vattnet från Sitasjaure
överledes till kraftstationen via en tunnel från sjöns östra ände.
I kraftstationen utnyttjas samma fallhöjd som enligt tidigare planer. Effekten
blir oförändrat 300 000 kW. Den genomsnittliga energiproduktionen
i Ritsem och ökningen i nedanför liggande kraftverk blir med
det modifierade utförandet nära 500 miljoner kWh, dvs. ca 10 %
mindre än i det ursprungliga förslaget.

Arbetena beräknas kunna bedrivas enligt oförändrad tidsplan och
stationen tas i drift mot slutet av år 1976. Sysselsättningen vid anläggningsarbetena
blir i stort sett oförändrad. Eftersom jorddammsbygge
ersättes med tunneldrivningsarbeten, blir dock sysselsättningen jämnare
fördelad under året.

Anslagsbehovet för reglering och kraftstation tillhopa har tidigare beräknats
till 140 miljoner kronor, varvid förutsatts en kraftstation utan
fast vägförbindelse. I jämkat utförande och med väg Suorva—Ritsem
blir anslagsbehovet 160 miljoner kronor.

I en kompletterande beskrivning av det modifierade förslaget lämnar
vattenfallsverket vissa ytterligare uppgifter.

Förutom vägen från Suorva till Ritsem planeras en väg från Ritsem
till Autajaures sydspets. En tidigare föreslagen enkel traktorväg mellan
Autajaure och Sitasjaure utförs i förbättrad standard och förbinds med
ett mellanpåslag för tilloppstunneln väster om Autajaure. Vägen längs
Autajaures södra strand och de båda stora dammarna i Autajaures
östra del utgår.

De totala kostnaderna för den alternativa utbyggnaden, inklusive vägen
Suorva—Ritsem, beräknas bli ca 190 milj. kr., dvs. något mer än
kostnaderna för huvudalternativet.

Den direkta sysselsättningen vid kraftverksbygget beräknas uppgå till
totalt 1 300 årsverken, vartill kommer 260 årsverken för vägbygget.
Projektet uppges sålunda ge sysselsättning åt drygt 300 man i fem år.

Vad gäller inverkan på landskapsbilden m. m. anförs bl. a. följande.
Vattenståndet i Autajaure blir lägre än normalt. I Teusadalen blir vattenföringen
ca 50 % högre än vid genomförande av vattenfallsverkets
tidigare utbyggnadsförslag. Jämfört med detta medför det modifierade
förslaget mindre trafik på vägarna, eftersom masstransporter till dammområdet
ej förekommer. Trafiken mellan Autajaure och Sitasjaure får
däremot större omfattning enligt det nya projektet och kräver en höjning
av vägstandarden. Ökade sprängstensmassor och tunnlarna kräver
nya upplagsplatser dels vid mellansänket, dels vid Sitasjaure. Ingen överdämning
av mark sker inom nationalparken.

Det renbetesland som på något sätt skadas eller eljest undandras från
samernas disposition uppgår till ca 2 km2, vilket är ca 15 % av motsvarande
inverkan vid genomförande av det tidigare förslaget. Ingen
överdämning av kalvningsland förekommer.

NU 1971: 26

Utskottet

I sitt betänkande 1971: 15 tog utskottet inledningsvis upp den allmänna
inriktningen av Kungl. Maj:ts förslag till investeringsram för statens
vattenfallsverk för budgetåret 1971/72. Investeringsprogrammet i stort
och de speciella förslag som framlagts rörande bemyndiganden för
Kungl. Maj:t att teckna borgen och att inrätta vissa tjänster lämnades
utan erinran. Detsamma gällde de utbyggnadsprojekt på vattenkraftsområdet
som redovisades i propositionen, med undantag för Ritsemprojektet.
Utom såvitt gäller detta projekt och Kaitumprojektet hänvisar
utskottet till sina ställningstaganden i betänkandet 1971: 15.

Vid sin förnyade behandling av Ritsemprojektet har utskottet främst
ägnat uppmärksamhet åt det modifierade förslag till utformning av
projektet som statens vattenfallsverk framlagt i skrivelse till Kungl.
Maj:t den 19 maj i år. Huvudpunkten i detta förslag — vars framläggande
föranletts av de erinringar som inom riksdagen riktats mot det
tidigare utbyggnadsförslaget — är att överledning av vatten till den
planerade kraftstationen vid Ritsem skall ske icke från Autajaure utan
från den ovanför liggande sjön Sitasjaure. Projektets tillåtlighet har ännu
icke prövats av vattendomstol. Liksom i det föregående skedet av ärendets
behandling har utskottet — såsom redovisats tidigare i detta betänkande
— berett företrädare för olika berörda intressen tillfälle att
framföra synpunkter. Vid en granskning av det nya förslaget från olika
aspekter kan till en början följande konstateras.

Från naturvårdssynpunkt framstår bevarandet av Autajaure
vid ungefär hittillsvarande nivå som en väsentlig fördel hos det
nya förslaget vid jämförelse med det tidigare. Förändringarna i landskapsbilden
genom dammbyggnader och ändrat vattenstånd blir mindre
liksom också skadorna på växtlighet och djurliv. Förlängningen av överledningstunneln
och slopandet av den stora dammen vid Autajaure medför
att avsevärt större sprängstensmassor behöver placeras. Kvar står
att vattenföringen i Teusadalen minskar kraftigt, dock icke i fullt samma
grad som enligt det tidigare förslaget. Den genomsnittliga vattenföringen
i Autajaure, som f. n. är 43 m3 per sekund, reduceras till 3,5
m3 per sekund. För Teusajaure är motsvarande siffror 49 m3 och 9,5 m3.
Vattenståndet i Autajaure och i Teusajaure kan bibehållas vid nuvarande
nivå genom grunddammar, som vattenfallsverket förklarat sig
villigt att anlägga.

Från statens naturvårdsverks sida förefaller invändningar inte komma
att framställas mot ett genomförande av det modifierade förslaget,
inklusive byggandet av en väg från Suorva till Ritsem, under förutsättning
att erforderliga skyddsåtgärder och återställande åtgärder vidtas.
Svenska naturskyddsföreningen och Fältbiologerna riktar däremot kritik
även mot detta förslag. Vad beträffar landskapsbilden påpekas sänk -

NU 1971: 26

ningen av Sitasjaures yta, eliminerandet av vattenfallet vid Sitasjaures
utlopp och den minskade vattenföringen nedanför denna sjö. Fiskbeståndet
och fågellivet liksom djurlivet i övrigt bedöms komma att påverkas
menligt. Vidare nämns skadeverkningar på strand- och bottenvegetation.
Vägbygget betraktas som en negativ faktor bl. a. med hänsyn
till trafikens störande inverkan på djurlivet.

Vad gäller det ursprungliga Ritsemprojektets konsekvenser för rennäringen
erinrade utskottet i sitt tidigare betänkande om att vattendomstolen
ansett de skador som skulle komma att drabba rennäringen
sammantagna »icke vara av den omfattningen att rennäringen

kommer att lida väsentligt förfång». Samtidigt framhölls att

Svenska samernas riksförbund motsatt sig regleringen och poängterat
att det berörda området har speciell betydelse som kalvningsland. Det
nya projektet innebär till skillnad från det föregående att ingen överdämning
av kalvningsland skall företagas. Renbetesland tas i anspråk
i väsentligt mindre utsträckning. Rennäringen bedöms komma att lida
skada dels genom transporter och anläggningsarbete under byggnadstiden,
dels genom trafik då och senare på den nytillkomna vägen.

Energiproduktionen i Ritsems kraftstation enligt det tidigare
förslaget angav utskottet avrundat till genomsnittligt ca 500 GWh
(milj. kilowattimmar) per år. I propositionen var uppgiften preciserad
till 520 GWh. I vattenfallsverkets nu ingivna skrivelse till Kungl. Maj:t
uppges att den genomsnittliga energiproduktionen i Ritsem tillsammans
med ökningen i nedanför liggande kraftverk med det modifierade utförandet
blir nära 500 GWh, »dvs. ca 10 % mindre än i det ursprungliga
förslaget». Om produktionsökningen i de nedanför liggande kraftverken
liksom tidigare frånräknas torde det modifierade Ritsemprojektets
bidrag till energiproduktionen kunna anges till genomsnittligt ca
470 GWh per år. Om det ursprungliga projektet anförde utskottet att
det syntes vara obestritt att projektet enligt gängse beräkningsmetoder
skulle bli lönsamt. Det modifierade projektets lönsamhet är lägre, och
vattenfallsverket har tidigare — när kammarkollegiet hos vattendomstolen
begärt att ett alternativ av det nu aktuella slaget skulle övervägas
— förklarat sig icke vara intresserat av en sådan lösning. Kostnaderna
för elproduktion enligt andra metoder har på sistone stigit mer
än kostnaderna för elproduktion i vattenkraftverk, något som beror dels
på de höjda oljepriserna, dels på pris- och lönestegringarnas betydelse
när det gäller sådana kraftverk vilkas kostnader särskilt avser maskinutrustning.
Till följd härav beräknas utbyggnad enligt det modifierade
förslaget numera uppfylla det för vattenfallsverket gällande kravet på
8 procents förräntning. Även det modifierade förslaget betecknas alltså
som lönsamt.

Sysselsättningseffekten av det modifierade projektet beräknas
kvantitativt inte avvika från den som angivits för det ursprung -

NU 1971: 26

liga projektet. Den uppges till 1 300 årsverken för kraftverksbygget och
260 årsverken för vägbygget, fördelade på fem år. Det modifierade projektet
kan väntas medföra en jämnare sysselsättning än det ursprungliga,
då det innefattar tunnelbyggande i större utsträckning och dammbyggen
i mindre utsträckning. Företrädare för Gällivare och Jokkmokks
kommuner och för byggnadsarbetarkåren i övre Norrland har för utskottet
framhållit Ritsemprojektets betydelse från sysselsättningssynpunkt.
Utskottet har sökt bilda sig en uppfattning om tillgången på alternativa
sysselsättningsobjekt i Norrbottens län.

Vid en sammanfattande bedömning av Ritsemprojektet
i dess modifierade form finner utskottet det uppenbart
att de invändningar som från olika håll riktats mot det ursprungliga
projektet till väsentlig del måste anses falla bort vid den förändring som
föreslås. De regleringar som skall företas blir avsevärt mindre genomgripande.
Den kraftigaste av de invändningar som gjorts med hänsyn
till rennäringens intressen bortfaller när det inte längre blir fråga om
att kalvningsland skall överdämmas. Såsom framhållits i den tidigare
fasen av ärendets behandling inom riksdagen får samerna i de områden
som påverkas av ett utbyggnadsprojekt ekonomisk ersättning av
vattenfallsverket för de skadeverkningar som projektet kan medföra för
dem. Utskottet förutsätter att uppkommande ersättningsfrågor löses
på ett tillfredsställande sätt.

Den energikvantitet som ett kraftverk i Ritsem — liksom varje annat
kraftverksalternativ — kan producera motsvarar blott en ringa del
av landets samlade energibehov. Detta förhållande utgör dock enligt utskottets
uppfattning inte något argument mot att kraftverket kommer till
stånd. Även om andra energikällor svarar för en ökande del av energiproduktionen
kommer vattenkraftverken att också framgent spela en viktig
roll. Det modifierade Ritsemprojektet skulle ge ett energitillskott motsvarande
ca 90 % av det tidigare beräknade och har alltså från kraftförsörj
ningssynpunkt i stort sett samma intresse som det ursprungliga
projektet. Dess lönsamhet är tillfredsställande.

I fråga om sysselsättningseffekten ter sig det modifierade förslaget
likvärdigt med det ursprungliga; genom att det i större utsträckning
avser tunnelbyggande har det t. o. m. vissa fördelar framför detta, såsom
att sysselsättningen fördelas jämnare över året. Utskottet vill ånyo
understryka behovet av sysselsättningsskapande åtgärder i övre Norrland.
Enligt utskottets mening måste mycket tungt vägande skäl föreligga
om man i dagens läge skall avvisa det sysselsättningstillskott som ett
lönsamt och från naturvårdssynpunkt godtagbart kraftverksprojekt i övre
Norrland kan ge under ett antal år som för många av de berörda arbetstagarna
utgör slutskedet av deras aktiva period.

Med hänvisning till de argument som här anförts vill utskottet förorda
att riksdagen uttalar sig för ett genomförande av Ritsemprojektet

NU 1971: 26

i den föreslagna modifierade formen. Riksdagens tidigare bemyndigande
för Kungl. Maj:t att medge intrång i Stora Sjöfallets nationalpark
i samband med Ritsemprojektet avser ett större område än det nu aktuella.
De båda områdena sammanfaller inte helt. Utskottet förordar
att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att ändra tidigare beslut härvidlag
i enlighet med vad som påkallas av de nya omständigheterna. Utskottet
förutsätter att vägbygget från Suorva till Ritsem, vilket icke behöver
prövas av vattendomstol, snarast igångsätts.

Utskottets förord för det modifierade förslaget till utbyggnad vid
Ritsem betingas av en önskan att skapa bred uppslutning kring projektet
och sålunda ta hänsyn till de invändningar som har riktats mot det
ursprungliga förslaget. Utskottet konstaterar att projektets nya utformning
innebär att Autajaure definitivt undantas från väsentligt ingrepp.
Det bör förutsättas att åtgärder vidtas för att skona Autajaures stränder
och att stora ansträngningar läggs ned på att återställa landskapet
kring överledningstunnel, dammar etc. efter avslutat byggnadsarbete.

Problemet hur de stora sprängstensmassorna från tunnelbygget skall
placeras tilldrar sig uppmärksamhet i detta sammanhang. En möjlighet
som enligt utskottets mening kan förtjäna att övervägas är att detta
stenmaterial används som underlag för en fortsättning utefter Sitasjaures
norra strand av den väg från Suorva som avses ingå i pojektet.
Gällivare kommun har framfört önskemål om en framtida förlängning
av den nu planerade vägen så att kontakt nås med den väg som från
norskt håll anläggs fram till Sitasjaures övre ände.

Den minskade vattenföringen i Teusadalen är ett problem från naturvårdssynpunkt.
Utskottet tar fasta på de uttalanden som gjorts från
naturvårdshåll om att grunddammar som vidmakthåller oförändrad vattennivå
i sjöarna kan vara önskvärda och från vattenfallsverkets sida
om att verket är villigt att medverka till att sådana dammar blir anlagda.
Undersökningar av hur vegetationsförhållandena i Teusadalen skall
kunna i möjligaste mån förbli intakta är enligt utskottets mening ett naturligt
inslag i det fortsatta planeringsarbetet.

Utskottets förord för Ritsemprojektet är, som ovan sagts, i betydande
mån föranlett av hänsyn till sysselsättningsproblemen i övre Norrland.
Även om projektet innebär ett värdefullt tillskott av arbetstillfällen måste
givetvis alla möjligheter tillvaratas att i övre Norrland skapa ytterligare
sysselsättningsmöjligheter. Utskottet begagnar tillfället att understryka
vikten av fortsatta inventeringar och fortsatt projektplanering i
detta syfte.

En specialfråga av betydelse för anläggningsarbetarna i vattenfallsverkets
tjänst är hur avbrott i eller upphörande av anställningen kan
påverka rätten att erhålla sådan särskild pension som utgår till förutvarande
arbetare hos affärsverken. Pensionsvillkoren är en förhandlingsfråga.
Utskottet förutsätter att vattenfallsverket genom omplaceringar

NU 1971: 26

bland sina anställda förebygger att äldre arbetare med intjänt pensionsrätt
går förlustiga denna till följd av sådana omständigheter som nyss
nämnts.

Utskottet hänvisade i sitt föregående betänkande i ämnet till departementschefens
redogörelse i propositionen för en av vattenfallsverket utförd
inventering av tänkbara återstående utbyggnadsprojekt. Genom
departementschefens ställningstaganden, som utskottet utom vad gäller
Ritsemprojektet lämnat utan erinran, föreligger i väsentliga delar en
plan som möjliggör en mera långsiktig bedömning av utbyggnadsfrågorna
än som kan ske vid beslut rörande enstaka projekt. Utskottet — som
i höst kommer att yttra sig över en motion om en plan för energiförsörjningen
i dess helhet — vill här allmänt understryka betydelsen av
en sådan planering som här nämnts. I detta sammanhang återkommer
utskottet till den i det tidigare betänkandet behandlade frågan om Kaitumprojektet.
Såsom tidigare konstaterats är beträffande detta projekt
läget det att vattenfallsverket planerar för ett genomförande av projektet
men att något förslag från Kungl. Maj:ts sida om förverkligande av
detta inte föreligger. Utskottet finner det emellertid önskvärt att Kai tumprojektet
nu blir föremål för ett ställningstagande från riksdagens sida
som klargör att projektet hör till dem som skall undantagas från utbyggnad.
Starka naturvårdsskäl talar enligt utskottets mening för att Kaitumregionens
vattensystem bevaras intakt. Detta innebär att den projekterade
överledningen av vatten till Lule älv icke skall komma till stånd.
Utskottet föreslår att riksdagen såsom förordats i motionerna 1971: 153
och 1971: 1058 gör ett uttalande till Kungl. Maj:t av här angiven innebörd.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a) som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
beträffande Ritsemprojektet,

b) beslutar om en sådan ändring av sitt tidigare bemyndigande
för Kungl. Maj:t att medge intrång i Stora Sjöfallets nationalpark
som framgår av vad utskottet anfört,

c) med bifall i övrigt till Kungl. Maj:ts förslag till Kraftstationer
m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av
975 000 000 kr.,

d) avslår motionerna 1971:277, 1971:278, 1971:432 och 1971:
1071,

2. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att fr. o. m. budgetåret
1971/72 medge statens vattenfallsverk att teckna borgen intill
sammanlagt 75 000 000 kr. för varje budgetår,

3. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att vid statens vattenfallsverk
inrätta två tjänster för byråchef i Ce 1,

NU 1971: 26

4. att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 153 och 1971: 1058
som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
rörande Kai tumprojektet.

Stockholm den 26 maj 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i örebro (fp), Haglund (s),
Rask (s), Holmberg (m), Sjönell (c), Hagnell (s), Häll (s), Möller i Göteborg
(fp), fru Hansson (s), fru Hambraeus (c) och fru Marklund (vpk).

Reservation

av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro
(fp), Sjönell (c), Möller i Göteborg (fp) och fru Hambraeus (c), som
anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 7 med »Vid
en sammanfattande» och slutar på s. 9 med »som nyss nämnts»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»När utskottet med hänsyn till här angivna faktorer gör en sammanfattande
bedömning av Ritsemprojektet i dess
modifierade form kommer utskottet till följande slutsatser.

Såsom utskottet anförde i sitt föregående betänkande i ämnet bör
naturvårdssynpunktema tillmätas avgörande betydelse. Även om det
modifierade projektet inte innefattar lika stora ingrepp som det ursprungliga,
kvarstår dock vägande invändningar. Sjön Sitasjaure får
helt ändrad karaktär, och vattenfallet vid dess utlopp försvinner. Vattenföringen
nedanför Sitasjaure minskas radikalt, vilket bl. a. i hög
grad påverkar Teusadalens utseende; denna blir i vissa delar tidvis så
gott som torrlagd. De negativa förändringarna i landskapsbilden är förenade
med allvarliga skadeverkningar på växtligheten och djurlivet. De
sekundära följderna av den minskade vattenföringen är svårbedömbara.
Klart är att förutsättningarna för fiske reduceras i hög grad.

Även anläggandet av en väg till Ritsem är en olycklig åtgärd från
naturvårdssynpunkt. Själva vägen påverkar landskapsbilden negativt,
och trafiken på den blir för all framtid ett störande moment i området
till nackdel bl. a. för djurlivet. Vägen ter sig inte nödvändig för tu -

NU 1971: 26

rismen — ett avsevärt antal turister brukar under nuvarande förhållanden
besöka området med hjälp av båtförbindelser. Vad gäller naturvårdsaspekten
bör ytterligare noteras att Ritsemprojektet i sin nya utformning
kräver att betydligt större sprängstensmassor placeras än som
förut varit aktuellt.

Den föreslagna vägen har uppgivits bli till gagn för samerna i området.
För den renskötande samebefolkningen torde vägen dock inte
framstå som behövlig utan snarare såsom icke önskvärd, eftersom vägtrafiken
uppenbarligen blir till nackdel för rennäringen. Även om Ritsemprojektet
i sin modifierade form inte innefattar överdämning av
kalvningsland och inte heller ianspråktagande av betesland i så stor utsträckning
som enligt det tidigare förslaget kvarstår att projektet kan
befaras få en avsevärd negativ effekt på samebefolkningens levnadsförutsättningar.

I sitt tidigare betänkande i ämnet framhöll utskottet att ett kraftverk
vid Ritsem skulle ge blott ett ringa tillskott till elenergiförsörjningen och
att projektets uppgivna lönsamhet inte vägde tillräckligt tungt som motiv
för exploatering av ett från naturvårdssynpunkt värdefullt vattensystem,
som delvis ingår i en nationalpark. I sin omarbetade form ger
projektet ett mindre tillskott av elenergi, samtidigt som lönsamheten
reduceras så att den ter sig tveksam — observeras bör att vattenfallsverket
endast till följd av nyligen konstaterade prisförändringar kunnat
finna projektets lönsamhet godtagbar. Utskottets tidigare invändningar
kvarstår på dessa punkter och har vunnit ökad styrka.

I fråga om sysselsättningsmotivet framhöll utskottet förra gången att
behovet av sysselsättningsskapande åtgärder i övre Norrland är uppenbart
men att ett i allt väsentligt endast temporärt tillskott av arbetstillfällen
inte får tas till intäkt för ett naturförstörande ingrepp som är
oåterkalleligt. Det modifierade förslaget ger inte anledning till någon
revision av detta omdöme. I anslutning till sitt uttalande att statsmakterna
har ansvar för att arbetsmarknadsproblemen i övre Norrland blir
lösta på annat sätt vill utskottet ytterligare understryka att möjligheterna
att skapa andra sysselsättningstillfällen som alternativ till dem
Ritsemprojektet skulle ge måste resolut och skyndsamt utnyttjas. Vägplanen
för Norrbottens län innefattar projekt som bör uppmärksammas
i detta sammanhang. Anläggandet av en mellanriksväg från Kiruna till
Narvik bör särskilt övervägas. Bland andra sysselsättningsmöjligheter
kan nämnas skogsförbättrande åtgärder, vilka också skulle kunna skapa
råvaruunderlag för industriell verksamhet som kan erbjuda ytterligare
arbetstillfällen. En forcering bl. a. av planeringsarbetet bör göra det
möjligt att skapa ett antal nya arbetstillfällen som väl motsvarar det
antal som Ritsemprojektet skulle ge upphov till.

En specialfråga av betydelse för anläggningsarbetarna i vattenfallsverkets
tjänst är hur avbrott i eller upphörande av anställningen kan

NU 1971: 26

påverka rätten att erhålla sådan särskild pension som utgår till förutvarande
arbetare hos affärsverken. Pensionsvillkoren är en förhandlingsfråga.
Utskottet förutsätter att vattenfallsverket genom omplaceringar
bland sina anställda förebygger att äldre arbetare med intjänt pensionsrätt
går förlustiga denna till följd av sådana omständigheter som nyss
nämnts.

Av det sagda framgår att det modifierade förslaget till Ritsemutbyggnad
inte av utskottet bedöms väsentligt annorlunda än det ursprungliga
förslaget. Utskottet avstyrker alltså ånyo bifall till propositionen såvitt
den gäller byggande av en kraftstation i Ritsem och därmed sammanhängande
åtgärder.»

dels att utskottet under 1 bort hemställa

»l.att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med
bifall till motionerna 1971:277, 1971:278, 1971:432 och 1971:
1071 till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar
ett investeringsanslag av 973 300 000 kr. och därvid uttalar att
det föreslagna Ritsemprojektet och därav föranlett intrång i
Stora Sjöfallets nationalpark icke skall komma till stånd».

Särskilda yttranden

1. av herr Holmberg (m):

1. Det modifierade förslag till utformning av Ritsemprojektet som
vattenfallsverket framlagt har behandlats under stor brådska i utskottet.
Härigenom har det blivit svårt att göra en mer inträngande analys
av projektets lönsamhet. Inte heller har det varit möjligt att närmare
analysera den kvarstående miljöskada som regleringen av Sitasjaure och
den nya överföringen av vatten till den planerade stationen i Ritsem
medför.

2. I ett avseende innebär emellertid det nya förslaget en från miljöoch
naturvårdssynpunkt utomordentligt stor vinning. Politisk enighet
har kunnat nås i utskottet om att avvisa all exploatering av Kaitumregionens
vattensystem. Härigenom har samtliga i riksdagen representerade
partier iklätt sig ett politiskt ansvar för att i framtiden bevara Kaitumregionen
intakt. För att få ytterligare garantier för att en utbyggnad
av Kaitum icke skall ske bör regeringen ta initiativ till att fridlysa berörda
delar av detta område.

3. Vad beträffar den modifierade utbyggnaden av Ritsem har naturvårdsverkets
chef vid föredragning inför utskottet inte ansett sig
kunna framställa några vägande invändningar. Även ordföranden i
Svenska naturskyddsföreningen har framhållit att ändringen av projektet
självfallet medför stora vinster från naturvårdssynpunkt. Förening -

NU 1971: 26

en har dock, liksom också Fältbiologerna, fortfarande erinringar mot
projektet. Större säkerhet i bedömningen hade kunnat erhållas om de
berörda myndigheterna och organisationerna fått tid att avge sedvanliga
remissyttranden över det nya förslaget. Därvid skulle man också kunnat
få en jämförelse med den miljöförstöring som andra alternativ för att
anskaffa motsvarande energiresurser komme att medföra.

4. Det närmast till hands liggande alternativet till en utbyggnad av
Ritsem torde vara att anlägga ett oljekraftverk. Ett sådant medför också
det betydande miljöskador i form av svavelutsläpp i luften på över
2 000 ton per år intill dess vi fått ekonomiska och tekniska resurser att
utnyttja lågsvavlig olja.

Diskussionerna kring utbyggnaden av Ritsem och Kaitum torde ha
gett den erfarenheten att man inte bör se ett enstaka projekt för utbyggnad
av våra energiresurser som en isolerad företeelse från miljösynpunkt.
Vid varje utbyggnad av energiresurserna måste i stället en
avvägning ske mellan olika former för miljöintrång med hänsyn till på
vilket sätt energin utvinnes.

En jämförelse med andra alternativ torde ge vid handen att den modifierade
utbyggnaden av Ritsem är försvarlig.

5. Det är troligt att vattenbyggnadsepoken i Sverige i stort sett är
över och att en allt större del av energiförsörjningen kommer att tagas
över av kärnkraft och fossila bränslen. Detta leder emellertid inte till
att man befrias från miljöintrånget. Både kärnkraftverken och oljekraftverken
medför betydande miljöpåfrestningar.

Mot denna bakgrund och under hänsynstagande till de bestående kraven
på en fortsatt utveckling av landets industri- och servicenäringar
borde en samlad undersökning göras av den miljöförstöring som är förenad
med den framtida utbyggnaden av landets energiproduktion. Härigenom
skulle man också få ett bättre underlag för att bedöma den
från miljösynpunkt mest lämpliga formen att tillgodose vårt energibehov.

2. av fru Marklund (vpk):

I debatten om anslag till utbyggnad av Ritsem har behovet av att
ordna sysselsättningstillfällen i ett arbetslöshetsdrabbat område starkt
skjutits fram som motargument till berättigade natur- och miljö vårdsintressen.
Det är beklagligt att frågeställningen blivit denna. Ansvaret
för att detta absurda tvångsläge uppstått måste utkrävas av dem som
formulerat det konkreta innehållet och riktlinjerna för regionalpolitiken.
Att sysselsättningsproblemet aktualiserats är emellertid positivt.
Detta så mycket mer som den hittills förda politiken förvärrat sysselsättningsläget
i Norrbotten. Nu måste konsekvenserna härav tas och
inriktningen bli en helt ny regionalpolitik.

NU 1971: 26

Ritsemprojektet ger temporärt cirka 300 arbetstillfällen. Detta bör
ses mot bakgrund av att enbart Gällivare kommunblock årligen och definitivt
förutses förlora nästan lika många arbetstillfällen. Inlandsblocken
tillsammans förutses årligen förlora tre gånger så många arbetstillfällen.
Nettominskningen av arbetstillfällen inom byggnads- och anläggningsverksamhet
förutses under 15-årsperioden 1965—1980 uppgå till
2 500 enbart i de nämnda inlandsblocken och till 5 600 i hela länet.
Dessa uppgifter visar att utbyggnaden av Ritsem i och för sig inte innebär
någonting mer än ett uppskov med arbetslöshetsproblemet för en
grupp arbetare. För ett stort antal människor är problemet redan akut
och det är nödvändigt att med kraft ta itu med åtgärder som ändrar
sysselsättningsläget i Norrbotten.

Vänsterpartiet kommunisterna har i ett flertal sammanhang ställt konkreta
förslag som om de utretts och genomförts skulle ha inneburit att
situationen i fråga om arbetstillfällen i dag skulle ha tett sig helt annorlunda.
Våra krav på statlig verkstadsindustri i Norrbotten och förslag
om annan aktivitet inom den statliga företagssektorn har mötts med hänvisningar
till pågående undersökningar. Dessa har ännu inte gett några
resultat.

Den industriella utvecklingen är avgörande för Norrbottens framtid.
För en riktig sådan utveckling krävs genomförandet av en långsiktig
plan för statliga industriinvesteringar särskilt i skogslänen med utnyttjande
av medel ur allmänna pensionsfonden, såsom föreslås i vpk-motionen
(1971: 1484) till årets riksdag med anledning av kompletteringspropositionen
(1971: 115).

För Norrbottens del finns en rad projekt, exempelvis i länets vägplan,
som genom tidigareläggning kunde bereda ett avsevärt antal arbetslösa
sysselsättning. Åtgärder av det slaget finns utförligt redovisade
i den skrivelse som vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp tillställt
regeringen och riksdagens näringsutskott.

Förhållandena i Norrbottens inland och speciellt i Gällivare kommunblock
fordrar snabba och varaktiga lösningar av sysselsätningsproblemet.
Det av utskottsmajoriteten i föreliggande betänkande förordade
Ritsemproj ektet innebär att situationen för dagen inte förvärras men kan
självfallet inte betraktas som någon effektiv lösning. Andra åtgärder behövs
och en näraliggande sådan är att de tidigare åberopade undersökningarna
rörande statlig verkstadsindustri snarast aktualiseras.

Det ökade intresse för sysselsättningsproblemet i Norrbotten som
bl. a. debatten kring Ritsemprojektet åstadkommit bör tas till vara på
så sätt att man nu från statsmakternas sida tar ansvaret för tidigare försummelser
och går in för kraftfulla och genomgripande åtgärder för att
säkra full och varaktig sysselsättning åt Norrbottens befolkning. I det
syftet förutsätter jag en noggrann prövning av de i den tidigare nämnda
skrivelsen framförda synpunkterna.