Näringsutskottets betänkande nr 22 år 1971

NU 1971:22

Nr 22

Näringsutskottets betänkande i anledning av proposition angående
lån m. m. till Norrbottens Järnverk AB jämte motioner.

Ärendet

I propositionen 1971: 64 har Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att

1. till Bidrag till Norrbottens Järnverk AB på tilläggsstat III till riksstaten
för budgetåret 1970/71 under trettonde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 22 000 000 kr.,

2. till Lån till Norrbottens Järnverk AB på tilläggsstat III till riksstaten
för budgetåret 1970/71 under fonden för låneunderstöd anvisa ett
investeringsanslag av 40 000 000 kr.

I anledning av propositionen har väckts två motioner, som redovisas
nedan (s. 2).

Propositionen

I propositionen redogörs för ett av Norrbottens Järnverk AB (NJA)
utarbetat produktprogram, avseende företagets utveckling under 1970-talet, och därav föranledda investeringsplaner. De utredningar som låg
till grund för det produkt- och investeringsprogram som redovisades i
propositionen 1970: 78 har kompletterats med ytterligare marknads- och
lönsamhetsbedömningar. Råjärnskapaciteten avses bli utökad från ursprungligen
avsedda 600 000 ton per år till 1 600 000 ton per år. Produktionen
år 1976 beräknas fördela sig på 800 000 ton valsade produkter
(fartygsmaterial, verkstadsmaterial och stålbyggnadsmaterial) samt
760 000 ton tackjärn och ämnen. Den reella sysselsättningseffekten beräknas
till ca 800 personer, vilket innebär att nuvarande antal anställda,
ca 3 400 personer, ökas med 400 i stället för att minskas i motsvarande
mån. T. o. m. år 1973 räknas med fortsatta förluster. Sedan det nya programmet
slagit igenom bör överskott uppkomma fr. o. m. år 1974.

Kostnaderna för investeringsprogrammet under åren 1971—1973
anges till 430 milj. kr. Därtill kommer ett behov av 125 milj. kr. såsom
ytterligare rörelsemedel. Av totalt erforderliga 555 milj. kr. har NJA
räknat med att få 260 milj. kr. i form av lokaliseringsstöd. Detta har
tillstyrkts av arbetsmarknadsstyrelsen, som dock ansett ytterligare anslag
erfordras för ändamålet. Enligt propositionen skall särskilda anslag an -

1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 22

NU 1971:22

visas för det statliga stödet till NJA. Det begärda stödet om 260 milj.
kr. föreslås lämnas i sin helhet och bli fördelat på 22 milj. kr. (mot begärda
53 milj. kr.) i bidrag och 238 milj. kr. såsom lån utlämnade enligt
samma grunder som lokaliseringslån. Medelsanvisningen uppdelas på tre
budgetår. Erforderliga medel i övrigt beräknar NJA kunna anskaffa
genom upplåning och leverantörskrediter.

Motionerna

Yrkanden

De i anledning av propositionen väckta motionerna är

dels motionen 1971: 1371 av herr Löfgren m. fl. (fp), vari hemställs
att riksdagen skall hos Kungl. Majit begära att en utredning snarast
verkställs för att bedöma i vad mån och i vilken omfattning ett »placeringskompenserande»
värdetillägg för resultatbedömningen för NJA:s
framtida produktion är nödvändigt för att NJA skall kunna nollställas
i förhållande till andra konkurrerande järnverk med en produktion av
liknande slag och som ej belastas av sådana speciella kostnader, som
NJA enligt en sådan utredning kan anses betungas av,

dels motionen 1971: 1372 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari
hemställs att riksdagen med avslag på propositionen 1971: 64 skall »anhålla
om nytt förslag till innevarande års höstriksdag, sedan en grundligare
utredning verkställts, rörande bl. a. investeringsprogrammets närmare
utformning, marknadsbedömningen samt i synnerhet målsättningen
på längre sikt för denna för Norrbotten så viktiga industri».

Motivering

Det i propositionen redovisade investeringsprogrammet för NJA får,
sägs i motionen 1971: 1371, bedömas från den synpunkten att företagets
ledning förutser att rörelsen genom den föreslagna satsningen skall på
längre sikt bli klart lönsam. Även tidigare har anslag till NJA begärts
med motivering att lönsamhet skulle uppnås, något som dock ej blivit
fallet. Med betonande av att riksdagens ställningstagande vid detta tillfälle
i realiteten avser hela det föreslagna investeringsbeloppet, 555 milj.
kr., uttalar motionärerna att det varit önskvärt att redan nu ha tillgång
till en mera detaljerad redogörelse för NJA:s verkliga ekonomiska läge.
Närmare upplysningar förutsätts komma att lämnas vid utskottsbehandlingen
av ärendet.

De för driften vid NJA ansvariga måste, anförs vidare i motionen,
vara ansvariga för att verksamhetens framtida resultat kan jämföras med
dem som kan uppnås vid motsvarande icke statsägda företag. Rättvisligen
måste då tas hänsyn till om NJA har någon ekonomisk nackdel
av rörelsens sysselsättningspolitiskt motiverade placering i Norrbotten.

NU 1971: 22

Såsom sådana nackdelar nämns högre fraktkostnader för utleveranser
och vissa inleveranser samt ishinder och därav föranlett behov av onormalt
stor lagerhållning. Fördelar kan å andra sidan vara närhet till malmfyndigheter
samt låga elkraftspriser. Motionärerna anser det angeläget
att kostnadseffekten av NJA:s lokalisering till Norrbotten utreds och
anger med ett exempel hur ett skisserat »placeringskompenserande»
värdetillägg skulle fungera. Avslutningsvis deklarerar motionärerna att
de är positivt inställda till att NJA får möjlighet att bedriva en från
sysselsättningssynpunkt motiverad fortsatt verksamhet.

I motionen 1971: 1372 uttalar motionärerna att de gärna i rådande
svåra läge vill bidraga till att ytterligare allmänna medel ställs till NJA:s
förfogande men kräver att erforderliga ytterligare investeringar föregås
av en grundligare utredning än den som ligger till grund för propositionen.
NJA:s enda produktionsfördel vid sidan av tillgången till relativt
billig elektrisk energi är, framhålls det, närheten till LKAB:s gruvor,
i första hand gruvan i Malmberget. Att LKAB måste reservera en del av
sin produktion för NJA kan medföra olägenhet, menar motionärerna.
NJA:s planerade försäljningsökning är enligt deras bedömning icke möjlig
att genomföra utan stöd av mycket goda stålkonjunkturer. Om produktionsprogrammet
varit alltför optimistiskt kan riksdagen komma att
ställas inför krav på betydande tilläggsinvesteringar för att möjliggöra
att överskottet av tackjärn och ämnen förädlas till färdiga stålprodukter.
Slutligen erinras om den pågående utbyggnaden av det statsägda stålverket
Rautaruukki Oy i Brahestad i Finland. Detta vänder sig, påpekar
motionärerna, i stor utsträckning till samma kundkrets som NJA.

Uppgifter i anslutning till motionen 1971:1371

För att främja de regionalpolitiska strävandena att utveckla näringslivet
i Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet har genom
beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970: 84, SU 1970: 105) införts ett
regionalt transportstöd i syfte att minska de kostnadsmässiga olägenheter
som följer med långa avstånd inom stödområdet. Transportstödet omfattar
järnvägs- och lastbilstransporter från ort inom stödområdet på
sträckor över 300 km. Av regional- och näringspolitiska skäl har stödet
inriktats på helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat. Varuslag som
är undantagna från transportstödet är malmer, metaller, mera obearbetade
halvfabrikat inom järn- och stålsektorn, träråvaror och pappersmassa
samt oljor och bensin. Fraktnedsättningarna varierar mellan 15
och 35 % av erlagd frakt beroende på avsändningsortens belägenhet
inom stödområdet. Stödet utgår i form av årlig restitution och administreras
av den för ändamålet inrättade fraktbidragsnämnden. Verksamheten
bedrivs på försök under åren 1971—1973. Årskostnaden beräknas

NU 1971:22

i utgångsläget till ca 25 milj. kr., vilket belopp anvisats för budgetåret
1971/72.

Vid sin prövning 1970 av förslaget om införande av transportstödet
avslog riksdagen ett motionsyrkande om en undersökning av möjligheterna
att lägga om det föreslagna systemet till att inom en given ekonomisk
ram avse en mera generell form för fraktsubventionering för
det berörda området, omfattande även sjötransporter. I frågan om transportstöd
även till sjöfarten erinrade statsutskottet om det stöd åt sjöfarten
på Norrlandshamnama som ligger i att staten anvisar medel för
isbrytningen. Vidare uttalades att sjötransporterna i betydande utsträckning
omfattar mass- och bulktransporter samt avser varor som ansetts
böra falla utanför transportstödet. Allmänt angavs gälla att med den
struktur som sjötransporterna har i kostnads-, pris- och varuhänseende
avståndsfaktom inte spelar samma roll som i fråga om landtransportema.

Kungl. Maj:ts förslag till årets riksdag rörande anslaget till regionalt
transportstöd har föranlett vissa motioner. Trafikutskottet, vars betänkande
(TU 1971: 3) godkändes av riksdagen, underströk allmänt att en
successiv uppföljning och utvärdering av försöksverksamheten skall ske,
något som slagits fast redan i 1970 års proposition i ämnet. Utskottet
framhöll att det redan under den nu löpande tillämpningsperioden kan
bli nödvändigt att vidta vissa jämkningar i bidragssystemet och i de
administrativa rutinerna. Detta uttalande upprepade utskottet i samband
med sitt avstyrkande av en motion vari yrkats att preciseringen av stödberättigade
järn- och stålprodukter skulle omprövas så att stöd kunde
utgå till fler produkter. Ett motionsyrkande rörande trafikpolitikens
samordning med lokaliseringspolitiken ansågs i väsentlig del tillgodosett
genom transportstödets införande och genom vad som allmänt anförts
om översyn av stödsystemet.

I direktiven för den år 1965 tillkallade hamnutredningen (ordförande:
generaldirektör Erik Severin) ingår att undersöka och lägga fram förslag
rörande en ändamålsenlig uppläggning av vintersjöfarten på Norrland.

Utskottet

Under de tre årtionden som gått sedan Norrbottens Järnverk AB
(NJA) inrättades har riksdagen vid åtskilliga tillfällen fått ta ställning
till frågor om dess verksamhet och finansiering. Ett betydelsefullt beslut
rörande NJA träffade riksdagen 1970 (prop. 1970: 78, SU 1970: 104).
Statsföretag AB, som vid 1970 års ingång övertagit det direkta ägaransvaret
för NJA, hade funnit en ekonomisk rekonstruktion av NJA
nödvändig. I enlighet med Statsföretag AB:s uppfattning föreslog Kungl.
Maj-.t ett kapitaltillskott på 100 milj. kr. till NJA, avsett att täcka dess

NU 1971:22

balanserade förluster. Samtidigt redovisades Statsföretag AB:s avsikt
att nedskriva NJA:s aktiekapital från 300 milj. kr. till 200 milj. kr. i
syfte att åstadkomma en riktigare värdering av aktiekapitalet i förhållande
till NJA:s ekonomiska potential och tillgångar. Riksdagen godtog det
program som framlades i propositionen.

Någon särskild motivering för uppfattningen att riksdagen bör möjliggöra
NJA:s fortsatta verksamhet erfordras inte, yttrade statsutskottet i
sitt utlåtande över propositionen. Företaget har, uttalades det, förts
fram till en sådan storlek att det ingår som en betydelsefull, accepterad
och erkänd länk inom den svenska järnhanteringen, och det har därtill
stor vikt för sysselsättningen i Norrbottens län. Samtidigt underströks
att de former som valts för den finansiella rekonstruktionen inte fick
uppfattas som avsteg från det normalt gällande förräntningskrav som
bl. a. slagits fast i samband med riksdagens beslut om Statsföretag AB.
Ett första etappmål angavs vara att verksamheten skulle kunna drivas
utan förlust.

NJA:s tillverkning, som till en början var inriktad på produkter av
låg förädlingsgrad, har successivt förändrats. På 1960-talet kom mera manufakturerade
produkter, bl. a. fartygsprofiler, att utgöra en större del
av tillverkningsprogrammet. I den nyssnämnda propositionen 1970: 78
redovisades ett av NJA framlagt förslag till investeringsprogram som
avsåg en fortsatt övergång till högre förädlingsgrad och därjämte viss
volymökning. Chefen för industridepartementet förklarade emellertid
att han — i likhet med Statsföretag AB — inte var beredd att ta ställning
till mer än en del av investeringsprogrammet innan ytterligare
marknadsundersökningar verkställts. Riksdagen gick på samma linje och
avslog sålunda motionsyrkanden om en utvidgning av den i propositionen
föreslagna investeringsramen.

I den nu föreliggande propositionen redovisas det produktprogram och
därav föranledda investeringsprogram som utarbetats inom NJA efter
fortsatta marknads- och lönsamhetsbedömningar. Motiv har befunnits
föreligga för en kraftig utvidgning av tillverkningskapaciteten, i första
hand vad gäller råjärn. Varmvalsnings- och manufaktureringskapaciteten
ökas också väsentligt. Den beräknas bli ytterligare utbyggd på längre
sikt. I avvaktan härpå kommer försäljningen att till inemot hälften —
i vikt räknat — avse tackjärn och ämnen. Investeringsprogrammet, inklusive
erforderlig ökning av rörelsekapitalet, beräknas kosta sammanlagt
555 milj. kr. NJA har räknat med att erhålla 260 milj. kr. härav
såsom statligt lokaliseringsstöd och i övrigt basera finansieringen på
annan upplåning och på leverantörskrediter. I detta sammanhang noteras
att antalet anställda vid NJA, som f. n. är ca 3 400, genom utbyggnaden
beräknas öka med ca 400. Utan utbyggnaden skulle företaget få
genomföra en motsvarande minskning av personalen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har tillstyrkt NJA:s ansökan om lokaliserings -

NU 1971:22

stöd under förutsättning att ytterligare medel ställs till förfogande för
lokaliseringsverksamheten. Kungl. Maj:t har likaledes ställt sig positiv
men funnit lämpligast att ett särskilt anslag anvisas för stöd till NJA.
Det av NJA angivna totalbeloppet för stödet har härvid godtagits. Kungl.
Maj:ts förslag innebär emellertid att bidragsdelen av stödet begränsas
från 53 milj. kr., som NJA begärt, till 22 milj. kr. Återstoden, 238 milj.
kr., skall utgå som lån under samma förutsättningar som gäller för lokaliseringslån.

I de båda motionerna betecknas det i propositionen framlagda utredningsmaterialet
såsom otillräckligt som underlag för bedömning av ärendet.
Motionen 1971: 1372 — vari uttalas att motionärerna i och för sig
är villiga att medverka till att ytterligare statsmedel ställs till NJA:s
förfogande — utmynnar i ett yrkande om avslag på propositionen i avvaktan
på ett nytt förslag, baserat på en grundligare utredning. I motionen
1971: 1371 riktas ingen direkt invändning mot Kungl. Maj:ts förslag.
Motionärerna har emellertid förutsatt att närmare upplysningar vid
riksdagsbehandlingen skulle lämnas till näringsutskottet.

ISå har också skett. Utskottet har haft tillgång till den rapport rörande
det tilltänkta investeringsprogrammet som utarbetats inom NJA och
därutöver av NJA:s verkställande direktör och av representanter för
Statsföretag AB:s ledning fått muntliga informationer. Det krav på utredningsmaterialets
omfattning som framförts i motionen 1971: 1372
får anses vara tillgodosett — en annan sak är att detta material inte i sin
helhet kan offentliggöras och att därför propositionen i vissa hänseenden
fått bli relativt summarisk. Någon anledning att, såsom förordas i denna
motion, uppskjuta riksdagens ställningstagande föreligger enligt utskottets
mening icke.

I motionen 1971: 1371 uttalas att riksdagens prövning vid detta tillfälle
i realiteten gäller hela den avsedda kapitaltillförseln till NJA och
inte bara det belopp av 62 milj. kr. som hemställan i propositionen avser.
Utskottet vill understryka att ett bifall till propositionen måste få uppfattas
som ett besked om att riksdagen, om förutsättningarna inte ändras
på ett avgörande sätt, är beredd att även fortsättningsvis medverka till
den av NJA planerade utbyggnaden.

I nuvarande läge för NJA står valet, såvitt utskottet vid sin prövning
av ärendet kunnat finna, mellan å ena sidan en väsentlig utbyggnad av
det slag som föreslås, baserad på en genomgripande sanering och en
förbättrad styrning och kontroll som tar sikte på ökad produktivitet, å
andra sidan en negativ utveckling som kan komma att resultera i en
nedläggning av företaget. Riksdagen har förra året enhälligt tagit ställning
för en ekonomisk rekonstruktion av NJA. Det föreslagna investeringsprogrammet
har vid utskottets granskning inte givit anledning till
erinran. Utskottet finner det följdriktigt att riksdagen tar ställning för
ett genomförande av programmet och tillstyrker alltså Kungl. Maj:ts
förslag.

NU 1971: 22

I motionen 1971: 1371 anförs att NJA i jämförelse med konkurrerande
järnverk obestridligen har ekonomisk nackdel genom högre fraktkostnader
för utleveranser och även vissa inleveranser. Motionärerna pekar
bl. a. på vad ishinder för sjötransporter betyder. Motionärerna önskar en
särskild utredning av vad de antydda nackdelarna har för kostnadseffekt.
Som en metod att underlätta en rättvisande bedömning av NJA:s rörelseresultat
nämner de att företaget skulle kunna tillgodoräknas ett »placeringskompenserande»
värdetillägg på sina produktpriser.

Motionärerna fäster enligt utskottets mening uppmärksamheten på
ett viktigt problem. Detta är dock icke specifikt för NJA i annan mån
än att NJA är det enda järnverket i övre Norrland. I allt väsentligt måste
de berörda transportproblemen betraktas som generella för näringslivet
i denna del av landet. Med hänsyn härtill har också statsmakterna beslutat
införa det regionala transportstöd som nu försöksvis tillämpas.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för transportstödet är
detta emellertid utformat så att det inte kan medföra någon väsentlig
lättnad vad beträffar NJA:s fraktkostnader. Genom sitt beroende av
sjötransporter har NJA också stor nackdel av att inte vara förlagt vid en
isfri hamn. Företaget belastas med merkostnader för ökad lagerhållning
och för landtransport av en del varor till sydligare hamn eller ända till
bestämmelseorten.

Riksdagen har nyligen tagit ställning till motioner rörande transportstödet.
Därvid har framhållits att jämkningar i bidragssystemet kan visa
sig nödvändiga redan under försöksperioden. Utskottet tar fasta på detta
uttalande och förutsätter att Kungl. Maj:t ägnar fortlöpande uppmärksamhet
åt transportstödets utformning med beaktande av de svårigheter
av i motionen angiven art som NJA och andra företag i övre Norrland
är drabbade av.

Möjlighet att upprätthålla vintersjöfart på Luleå kan skapas genom
ökad isbrytarinsats i kombination med användande av isförstärkt tonnage;
så har varit fallet under den nu gångna vintern. Sjöfartsverket
eftersträvar att i mån av resurser medverka till att denna möjlighet tillvaratas.
En betydande resursförstärkning erhålls när en i dagarna beställd
isbrytare med väsentligt större kapacitet än de nu befintliga levereras
år 1974. Förutsättningarna för vintersjöfart på övre Norrland behandlas
av hamnutredningen, som till hösten beräknas framlägga förslag
om mål för den statliga politiken i detta hänseende. Utskottet räknar
med att härigenom skall framkomma ytterligare bidrag till lösningen av
de i motionen berörda transportproblemen.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till propositionen 1971: 64 och med avslag
på motionen 1971: 1372

a) till Bidrag till Norrbottens Järnverk AB på tilläggsstat III till
riksstaten för budgetåret 1970/71 under trettonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 22 000 000 kr.,

NU 1971:22

b) till Lån till Norrbottens Järnverk AB på tilläggsstat III till
riksstaten för budgetåret 1970/71 under fonden för låneunderstöd
anvisar ett investeringsanslag av 40 000 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1371.

Stockholm den 13 maj 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i
Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Svensson i Malmö (vpk), Jonsson i Husum
(s) och Clarkson (m).

Särskilt yttrande

av herrar Andersson i Örebro (fp) och Ericsson i Åtvidaberg (fp),
som anfört:

Det regionala transportstödet kan förväntas bli av stor betydelse för
att utjämna skillnaderna i konkurrensvillkor mellan företag i Norrland
och företag i landets övriga delar. Det är emellertid tveksamt i vad mån
detta stöd är tillräckligt för att i konkurrensavseende jämställa Norrbottens
Järnverk AB med järnverken i landets södra delar. För en framtida
bedömning av den företagsekonomiska lönsamheten av NJA:s verksamhet
är det angeläget att frågan om eventuella ekonomiska nackdelar för
NJA på grund av dess från sysselsättningssynpunkt motiverade förläggning
till Norrbotten har blivit föremål för utredning.

TRYCKERIBOLAGET IVAR HAEGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1971