Näringsutskottets betänkande nr 20 år 1971

NU 1971: 20

Nr 20

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
förläggningen av LKAB:s huvudkontor.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels motionen 1971: 82 av herr Öhvall m. fl. (fp), vari hemställs att
riksdagen skall uttala sig för flyttning av LKAB:s huvudkontor från
Stockholm till Norrbotten,

dels motionen 1971: 104 av herr Stridsman m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen skall uttala sig för att LKAB:s huvudkontor flyttas från
Stockholm till Norrbotten,

dels motionen 1971: 280 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. (m), vari
hemställs att riksdagen skall uttala sig för en flyttning av LKAB:s huvudkontor
till Norrbottens län.

Remissyttrande över motionerna har avgivits av Statsföretag AB.
Motionerna

I motionen 1971: 82 uttalas att de skäl som i motioner väckta vid föregående
års riksdagar angivits för en förflyttning av LKAB:s huvudkontor
alltjämt är giltiga och att de fått ökad tyngd genom att på senare år behovet
av mer omfattande lokaliseringspolitiska insatser vunnit ökad
förståelse.

Befolknings- och sysselsättningsutvecklingen i Norrbotten motiverar,
anförs i motionen 1971: 104, att frågan om förflyttning av LKAB:s huvudkontor
aktualiseras. Motionärerna hävdar att företagets högsta ledning
naturligen bör lokaliseras till den del av landet där företagets produktion
är förlagd. Ytterligare skäl som enligt motionärerna talar för
en förflyttning är att möjligheter härigenom skapas för den tekniska
expertisen vid LKAB:s huvudkontor att medverka i den högre tekniska
utbildning som förlagts till länet och att en omlokalisering skulle medföra
en förstärkning av skatteunderlaget i berörda kommuner.

Med i huvudsak liknande skäl som i de båda föregående motionerna
motiveras även i motionen 1971: 280 en förflyttning av LKAB:s huvudkontor.
Enligt vad motionärerna uttalar är tillkomsten av det statliga förvaltningsbolaget
ytterligare ett argument för en förflyttning, då i för -

1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 20

Nu 1971:20

2

valtningsbolagets uppgifter bl. a. ingår att fastställa mer preciserade mål
för de i bolaget ingående företagen och då de statliga företagen angivits
böra ta särskilt ansvar för samhällsintresset vid val mellan olika lokaliseringsalternativ.

Frågans tidigare behandling

Frågan om förläggningen av Luossavaara-Kiirunavaara AB:s (LKAB:s)
huvudkontor var föremål för riksdagens prövning år 1956 i samband
med proposition om det fortsatta samarbetet i LKAB mellan staten
och Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund (TGO). Statsutskottet uttalade
då (SU 1956: 155) att åtskilliga synpunkter, bl. a. rent lokaliseringspolitiska,
kunde anses tala till förmån för en förläggning av huvudkontoret
till Norrbotten. Utskottet sade sig likväl inte kunna bortse från
de betydande olägenheter i förvaltningsekonomiskt och företagsmässigt
hänseende som otvivelaktigt skulle bli förenade med en förläggning av
huvudkontoret till annan ort än den där försäljningskontoret är beläget;
om det senares förläggning till Stockholm rådde inga delade meningar.
Motionsyrkanden om en förflyttning av huvudkontoret till Norrbotten
avstyrktes av utskottet med det tillägget att frågan borde upptas till
förnyad prövning om erfarenheten skulle visa att en förflyttning kunde
verkställas utan nackdelar för bolaget. Ifrågavarande motionsyrkanden
avslogs av riksdagen vid detta tillfälle liksom när frågan senare ånyo
var föremål för riksdagens prövning åren 1964, 1965, 1966 och 1970.

Vid frågans behandling 1970 avgavs remissyttranden över motionerna
av styrelsen för LKAB, styrelsen för Statsföretag AB, länsstyrelsen i
Norrbottens län och delegationen för lokalisering av statlig verksamhet.

LKAB:s styrelse erinrade i sitt yttrande om att av bolagets totalt ca
1 500 tjänstemän endast ca 80 är placerade vid huvudkontoret i Stockholm
och framhöll att övervägande praktiska skäl talade för nuvarande
lokalisering av huvudkontoret. En förflyttning skulle, anförde styrelsen,
visserligen innebära att ett mindre antal personer flyttade till Norrbotten,
men då en sådan förändring skulle medföra försämrad effektivitet
inom en verksamhet som väsentligen är förlagd till Norrbotten skulle den
totala effekten likväl från lokaliserings- och sysselsättningssynpunkt innebära
en nackdel för länet. Vad beträffar de skattepolitiska skäl som i
motionerna anfördes för en förflyttning ansåg LKAB:s styrelse att en
ändrad förläggning av huvudkontoret sannolikt icke skulle medföra någon
minskning av bolagets beskattning i Stockholm, sedan andelen numera
nedgått till 5 % av bolagets beskattningsbara inkomst.

Avslutningsvis anförde LKAB:s styrelse att »den ändamålsenliga organisationen
av företaget med hänsyn till dess effektivitet och utveckling
endast kan bedömas utifrån ingående kännedom om företaget och dess

Nu 1971:20

3

verksamhet samt att det är företagsledningen själv som har att bedöma
frågan om huvudkontorets förläggning med hänsyn till verksamhetens
bedrivande på det ur olika synpunkter effektivaste och mest ändamålsenliga
sättet».

Även Statsföretag AB underströk i sitt yttrande att avgörande för
frågan om lokaliseringen av ett företags huvudkontor bör vara vad som
är rationellt och effektivt för företagets funktioner. Statsföretag anförde
vidare att statsmakterna sannolikt skulle komma att närmare penetrera
möjligheterna och sättet att bättre sammanhålla statens totala malm- och
gruvintressen och att frågan om lokaliseringen av LKAB:s huvudkontor
därvid torde komma i delvis ny belysning med hänsyn till sannolika organisationsförändringar.

Länsstyrelsen i Norrbottens län underströk att lokaliseringen av
LKAB:s huvudkontor primärt är en fråga om totaloptimering av verksamheten
inom företaget. Skulle omlokaliseringen kunna ske utan effektivitetsförluster
vore det enligt länsstyrelsens mening uppenbart att andra
positiva effekter av sådan storleksordning skulle erhållas att länsstyrelsen
mycket starkt skulle argumentera för en flyttning av huvudkontoret till
Norrbottens län. Sammanfattningsvis anfördes att länsstyrelsen, då den
saknade möjlighet att genomföra den nödvändiga totaloptimeringen, f. n.
inte kunde ta definitiv ställning i sakfrågan.

Delegationen för lokalisering av statlig verksamhet upplyste om att
den i ett senare skede avsåg att ta upp frågan om möjligheten att omlokalisera
ytterligare statlig verksamhet och att därvid även de statliga
bolagens lokalisering skulle komma att beröras. Frågor om omlokalisering
bör, anförde delegationen, naturligtvis prövas i samråd med Statsföretag
AB, som representerar statens ägaransvar gentemot dessa.

Statsutskottet framhöll i sitt utlåtande (SU 1970: 123) att det såvitt
utskottet kunnat finna inte framkommit några omständigheter som borde
föranleda ändring av den av riksdagen tidigare hävdade uppfattningen
att det är företagsledningen själv som med hänsyn till verksamhetens
bedrivande på det från olika synpunkter effektivaste och mest ändamålsenliga
sättet har att bedöma och därmed att fatta de avgörande besluten
i frågan om huvudkontorets förläggning. Vidare framhöll utskottet att
det tagit fasta på att det inte nu syntes vara rätta tidpunkten för riksdagen
att uttrycka önskemål - i ena eller andra riktningen - i lokaliseringsfrågan,
då Statsföretag AB menade att de allmänna utgångspunkterna
för en prövning av frågan inom en nära framtid skulle komma att
vara andra än för dagen.

Remissyttrandet

Statsföretag AB framhåller att frågan om lokalisering av ett företags
huvudkontor ytterst är ett företagsekonomiskt avgörande. Ett beslut om

1* Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 20

Nu 1971:20

4

var LKAB:s huvudkontor i framtiden skall vara lokaliserat bör fattas
av företagets styrelse, varvid ägaren - Statsföretag AB - kan begära att
vissa speciella synpunkter bör beaktas. I övrigt anför Statsföretag AB
följande:

LKAB:s järnmalmsbrytning som är koncentrerad till övre Norrland
har expanderat kraftigt under senare år. Leveransvolymen var 1967 20
milj. ton, 1969 28,5 milj. ton och beräknas 1975 bli ca 35 milj. ton.
Detta har inneburit stora investeringar, vilka dock successivt kommer
att minska mot mitten av 70-talet. Vidare utbyggnad av kapaciteten
måste från denna tidpunkt så vitt nu kan bedömas få mindre omfattning
än under det senaste decenniet.

Även om den tid kan synas avlägsen då en nedtrappning av produktionen
i gruvorna eller en avveckling av produktionsenheter kan bli
aktuell, är konsekvenserna av en stagnation och en tillbakagång i verksamheten
av sådan omfattning och komplexitet såväl ur företagets som
ur Norrbottens synpunkt, att LKAB nödgas anlägga mycket långsiktiga
aspekter på dessa frågor och även kartlägga och diskutera vissa samhällsaspekter.
En förutsättning för företagets livskraft och förmåga att
långsiktigt klara de påfrestningar framtiden kan medföra torde vara en
diversifiering av verksamheten.

Utredningen pågår beträffande fortsatt diversifiering, hur denna på
lång sikt i olika avseenden kan utnyttjas till fördel för LKAB:s verksamhet
i Norrbotten samt om de organisatoriska konsekvenserna.

Betydelsefullt för LKAB:s organisation är den diversifiering av verksamheten
som inträffat under senare år och som sannolikt kommer att
fortsätta. Utvecklingen kan exemplifieras med LKAB:s förvaltning av
AB Statsgruvor, driften av AB Yxsjö Gruvor samt förvärvet av AB Forshammars
Bruk. Dessa verksamheter, som i och för sig är ekonomiskt
tillfredsställande, innebär en vidgning av LKAB:s forskning och kunnande
inom mineraltekniken samt ökat marknadskunnande. Detta måste
ses i samband med det ökande intresset för mineralprospektering och
eventuell exploatering av hittills obearbetade fyndigheter i Norrbotten.
De nämnda företagen bearbetar bl. a. sulfidmalmer, kvarsit, fältspat
och flusspat. En utveckling till andra områden av mineraltekniken kan
tänkas, varvid de vunna erfarenheterna torde komma att finna tillämpningar.
I den pågående diversifieringen ingår slutligen inte minst LKAB:s
engagemang i Oljeprospektering AB, som utöver programmet i Sverige
överväger verksamhet utom landet.

LKAB:s uppgifter på de nämnda områdena nödvändiggör kontakter
med andra företag, forskningsinstitutioner och centrala myndigheter såväl
i Sverige som utomlands. Det kan erinras om att LKAB:s bolagsordning
1968 ändrades för att möjliggöra engagemanget på oljeområdet
och att denna ändring av bolagsordningen godkändes av riksdagen. Det
är även naturligt att observera, att den sakkunskap inom olika mineralområden
som LKAB besitter och genom diversifieringen ytterligare kommer
att förvärva, bör tillföras den organisation som framdeles kommer

att förvalta statens mineralintressen. Statsföretag förutsätter att

sedan geologiutredningen slutfört sitt uppdrag det kommer att finnas
anledning att återkomma till denna fråga.

Det har tidigare i samband med att LKAB:s organisation diskuterats
framhållits, att LKAB under alla förhållanden bör ha en organisatorisk

Nu 1971:20

5

enhet i Stockholm. Denna synpunkt har genom den ovan skildrade
utvecklingen fått ökad tyngd.

Under senare år har inom LKAB vissa organisatoriska förändringar
övervägts. Dessa förändringar måste med hänsyn till det föregående
ses i samband med de mineralintressen som LKAB förvaltar för Statsföretag
AB:s räkning och med pågående utredningar om förvaltningen
av statens samtliga mineralintressen.

LKAB utreder för närvarande överföring av vissa funktioner från
Stockholmskontoret till en central organisatorisk enhet i Norrbotten. Av
nuvarande till huvudkontorets centrala funktioner hörande personal
på ca 200 personer är f. n. ca 2/3 stationerade i Norrbotten. Tjänstemannapersonalen
vid LKAB:s lokala förvaltningar uppgår därutöver
till ca 1 350 personer. På viss sikt kan det vara lämpligt att vid Stockholmskontoret
kvarhålla endast funktioner av koncemkaraktär samt
försäljnings- och marknadsföringsfunktionema. De för gruvorna och
hamnarna gemensamma funktionerna som har direkt samband med
produktion och transporter av järnmalm, dvs. LKAB:s nuvarande verksamhet
i Norrbotten och Nordnorge, skulle gemensamt med nu till
Norrbotten förlagda centrala funktioner kunna sammanföras till en central
organisatorisk enhet i Norrbotten, som således skulle ha ansvaret
för Malmfälten och utskeppningshamnarna. Icke minst är i detta sammanhang
den personaladministrativa funktionen av intresse.

Fortsatta utredningar i samråd med berörd personal rörande en sådan
organisation kan relativt snabbt slutföras. Tempot i verkställandet blir
beroende av praktiska frågor avseende bl. a. lokalbehov och nödvändigheten
att bevara kontinuiteten i verksamheten, vilket är av största
betydelse i nuvarande intensiva investeringsskede (investeringar på närmare
1,5 miljard kronor på fem år) och med hänsyn till personalpolitiska
frågor.

Sammanfattningsvis uttalar Statsföretag AB:

Med anledning av att LKAB:s framtida organisation och i samband
därmed vissa lokaliseringsfrågor är under utredning i samband med överväganden
inom Statsföretag och LKAB angående LKAB:s framtida verksamhetsinriktning
anser vi att frågan om utformning och lokalisering av
LKAB:s huvudkontor bör överlåtas till LKAB och Statsföretag. Vid
bedömande av denna fråga bör dessutom frågan om hur den framtida
förvaltningen av statens mineralintressen kommer att organiseras, beaktas.
Ett slutligt ställningstagande till frågan om lokaliseringen av LKAB:s
huvudkontor kan därför ej göras, förrän klarhet vunnits i hur denna
förvaltning kommer att organiseras.

Statsföretag AB har till yttrandet fogat en inom Statsföretag utarbetad
promemoria angående statens mineralintressen. I denna framhålls att
bilden av statens engagemang i mineral- och gruvfrågor är splittrad.
Kommerskollegium är chefmyndighet för gruvstaten och samtidigt tillsynsmyndighet
för gruvverksamheten i landet. Sveriges geologiska undersökning
(SGU) har ansvaret för att söka efter nya mineraltillgångar samt
att bestämma dessas omfattning. Statlig ekonomisk gruvverksamhet bedrivs
f. n. huvudsakligen inom LKAB och AB Statsgruvor. Den sammanblandning
av myndighetsfunktionen med förvaltningsuppdrag som f. n.

Nu 1971:20

6

finns inom kommerskollegium är enligt promemorian uppenbarligen
inte lämplig. Dessutom saknar detta verk tillräckliga resurser att bedöma
tekniska och ekonomiska exploaterings- och marknadsfrågor. De statliga
gruvföretagen har otvivelaktigt sådana resurser, men med hänsyn till
att dessa bör konkurrera med övriga gruvföretag om rätten att utnyttja
den statliga gruvegendomen är det inte lämpligt att låta LKAB eller
AB Statsgruvor svara för den ekonomiska förvaltningen.

I promemorian uttalas att det synes vara nödvändigt att tillskapa ett
företag med uppgift att ekonomiskt förvalta den statliga gruvegendomen.
Ett sådant företag bör ha en självständig ställning gentemot både den
statliga tillsynsmyndigheten och de statliga gruvföretagen. Verksamheten
bör bedrivas på ett sådant sätt att företagets kostnader bestrids av dess
inkomster samt att dessutom skälig avkastning på rörelsen erhålls. Det
bör dessutom åläggas detta företag att genom kommersiellt inriktad
prospekteringsverksamhet utöka statens innehav av teknisk-ekonomiskt
exploaterbara mineraltillgångar.

Vidare framhålls att den vetenskapliga sakkunskapen inom detta område
lämpligen bör koncentreras till SGU och någon universitetsinstitution.
Det förvaltande företaget bör i största möjliga utsträckning köpa
de tjänster som erfordras för det ekonomisk-tekniska prospekteringsarbete
som företaget skall svara för.

Förvaltningsföretaget bör organiseras som ett bolag och ha i uppdrag
att ekonomiskt förvalta den statliga gruvegendomen samt svara för den
ekonomiska prospekteringen. Företaget kan antagligen inte äga gruvegendom
utan bör disponera den i enlighet med någon form av nyttjanderättsupplåtelse.
Då det är nödvändigt att företaget kontinuerligt
har kontakt med exploaterande verksamhet bör förutsättningar skapas
för en lämplig kontakt mellan de statliga exploaterande gruvföretagen.
Dessa bör biträda med teknisk-ekonomisk sakkunskap.

Avslutningsvis uttalas att en viss personidentitet mellan LKAB:s och
företagens styrelse kan visa sig lämplig samt att de i promemorian
behandlade frågorna bör lösas i samband med den utredning av LKAB
som berör LKABrs framtida diversifiering och organisation.

Förslag rörande organisationen av statens mineralintressen

1964 års geologiutredning har i betänkandet Malm-Jord-Vatten (SOU
1971:17) lagt fram förslag rörande bl. a. organisationen av statens
samlade mineralintressen.

Utredningen anför att den f. n. splittrade organisationen på området
bidrar till svårigheter att enhetligt bedöma resultaten av verksamheten
med avseende på bl. a. ekonomisk målsättning och drift. De åtgärder
som utredningen föreslår syftar främst till att de ekonomiska aspekterna
skall kunna beaktas på ett annat sätt än vad nu är förhållandet och att
en effektiv organisation skall åstadkommas för att tillvarata statens intressen.

Nu 1971:20

7

För att en önskvärd koncentration av statens uppgifter beträffande
gruvnäringen skall komma till stånd föreslår utredningen att kommerskollegiets
myndighetsfunktioner inom bergsbruket inklusive bergsstaten
överförs till Sveriges geologiska undersökning (SGU). Ansvaret för den
malmprospektering som lämpligen bör bedömas utifrån mera renodlat
företagsekonomiska synpunkter bör enligt utredningens mening ligga på
ett statligt bolag under Statsföretag AB. Bolaget anses även böra överta
förvaltningen av statens gruvegendom från kommerskollegium. Härigenom
skulle myndighetsfunktionerna och de ekonomiska förvaltningsfunktionema
komma att åtskiljas, vilket skulle upphäva den sammanblandning
av dessa funktioner som kritiserats i olika sammanhang. Det
torde, anser utredningen, få ankomma på Statsföretag AB att avgöra om
ett nytt statligt bolag behöver bildas eller om t. ex. AB Statsgruvor bör
ombildas för denna verksamhet.

Exploateringen av statens mineraltillgångar behöver enligt utredningens
mening inte föranleda särskilda överväganden från ansvars- och
organisationssynpunkt. Med hänsyn till exploateringens nära samband
med prospektering och förvaltning av statens gruvegendom bör dessa
frågor lösas i ett sammanhang så att en effektiv organisation kan byggas
upp. Utredningen anför att det därvid kan övervägas om det föreslagna
bolaget bör göras till moderbolag för statens samtliga mineralintressen.

Utskottet

Frågan om förläggningen av Luossavaara-Kiirunavaara AB:s (LKAB:s)
huvudkontor prövades av riksdagen år 1956 i samband med proposition
om fortsatt samarbete i LKAB mellan staten och Trafikaktiebolaget
Grängesberg-Oxelösund (TGO). Med anledning av motionsyrkanden
om förläggning av huvudkontoret till Norrbottens län uttalade statsutskottet
att åtskilliga synpunkter, främst lokaliseringspolitiska, talade för
en sådan förläggning. Avgörande för utskottets ställningstagande var
behovet av att huvudkontoret och försäljningskontoret förlädes till
samma ort; om försäljningskontorets förläggning till Stockholm rådde
enighet. Utskottet tilläde att frågan om en förflyttning av huvudkontoret
borde upptas till förnyad prövning om erfarenheten visade att en
sådan förflyttning kunde verkställas utan nackdelar för bolaget. Riksdagen
avslog ifrågavarande motionsyrkanden.

Riksdagen har vidare prövat frågan om förläggningen av LKAB:s
huvudkontor åren 1964, 1965, 1966 och 1970 och vid samtliga tillfällen
avslagit motionsyrkanden i ämnet. Vid frågans behandling år 1970
uttalade statsutskottet på grundval av ett omfattande remissförfarande
att det enligt utskottets uppfattning inte framkommit några omständigheter
som borde föranleda ändring i den av riksdagen tidigare hävdade
uppfattningen att »det är företagsledningen själv som med hänsyn till
verksamhetens bedrivande på det från olika synpunkter effektivaste och

Nu 1971:20

8

mest ändamålsenliga sättet har att bedöma och därmed fatta de avgörande
besluten i frågan om huvudkontorets förläggning». Utskottet framhöll
vidare att det tagit fasta på att det inte syntes vara rätta tidpunkten
för riksdagen att uttrycka önskemål - i ena eller andra riktningen - i
lokaliseringsfrågan »då Statsföretag AB menar att de allmänna utgångspunkterna
för en prövning av frågan inom en nära framtid kommer att
vara andra än i dag».

I samtliga nu föreliggande motioner hemställs om uttalanden från
riksdagen att LKAB:s huvudkontor bör flyttas från Stockholm till Norrbotten.
Utskottet har inhämtat remissyttrande över motionerna från
Statsföretag AB, som sedan årsskiftet 1969-1970 har det omedelbara
ägaransvaret för LKAB. Statsföretag upplyser i detta yttrande, som återgivits
i det föregående, att inom LKAB vissa organisatoriska förändringar
övervägs bl. a. med hänsyn till pågående utredningar om förvaltningen
av statens samtliga mineralintressen. På längre sikt anser Statsföretag
att det kan vara lämpligt att vid Stockholmskontoret kvarhålla
endast funktioner av koncemkaraktär samt försäljnings- och marknadsföringsfunktionema.
Statsföretag anser dock inte att något ställningstagande
bör ske innan utredningsarbetet är avslutat och klarhet vunnits
om hur förvaltningen av statens mineralintressen kommer att organiseras.

Vid sin behandling av motionsyrkandena har utskottet inte funnit
anledning att frångå den av riksdagen tidigare hävdade uppfattningen
att beslut i fråga om lokaliseringen av ett statligt företags huvudkontor
bör fattas av företagets styrelse med hänsyn till vad som är mest effektivt
och ändamålsenligt för företaget. Av Statsföretags yttrande framgår
att LKAB:s framtida organisation och i samband därmed vissa lokaliseringsfrågor
är under utredning. Utskottet förutsätter att detta utredningsarbete
bedrivs skyndsamt.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om att frågor rörande lokalisering
av statlig verksamhet, som bedrivs inom Storstockholmsområdet,
f. n. är föremål för överväganden inom delegationen för lokalisering
av statlig verksamhet och att Kungl. Maj:t lagt fram förslag om utflyttning
av viss statlig verksamhet från Storstockholmsområdet (prop. 1971:
29). Enligt vad utskottet inhämtat kommer delegationen i samråd med
Statsföretag att pröva frågor rörande omlokalisering av statliga bolag.

Med hänsyn till bl. a. de organisatoriska förändringar som nu övervägs
inom LKAB bör enligt utskottets mening frågan om förläggningen
av LKAB:s ledningsorgan kunna lösas inom en nära framtid. Utskottet
vill understryka betydelsen - inte minst i lokaliseringshänseende - av att
den del av verksamheten vid LKAB:s huvudkontor som bedöms möjlig
att överföra till en enhet i Norrbotten omlokaliseras och förutsätter att
efter avslutat utredningsarbete en sådan förläggning kommer till stånd.

Nu 1971:20

9

Utskottet föreslår att riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet här anfört.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 82, 1971: 104 och
1971:280 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet
anfört beträffande omlokalisering av LKAB:s huvudkontor.

Stockholm den 11 maj 1971

På näringsutskottets vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i
Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Holmberg (m), Jonsson i Husum (s) och
Bengtson i Jönköping (c).

ESSELTE TRYCK. STHLM 71 712153