Näringsutskottets betänkande nr 15 år 1971

NU 1971:15

Nr 15

Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning
i statsverkspropositionen om anslag för budgetåret 1971/72 till
statens vattenfallsverk jämte motioner.

I betänkandet behandlas propositionen 1971: 1 bilaga 15 såvitt gäller
punkten I.F: 1 under kapitalbudgeten (Statens vattenfallsverk: Kraftstationer
m. m.) samt motioner med anknytning därtill. Motionerna avser
dels Ritsemprojektet, dels Kaitumprojektet1.

KAPITALBUDGETEN

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER
Statens vattenfallsverk

Kraftstationer m. m. Kungl. Maj:t har (punkten I.F: 1, s. 140—160)
föreslagit riksdagen att

1. till Kraftstationer m.m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett investeringsanslag
av 975 000 000 kr.,

2. bemyndiga Kungl. Maj:t att fr. o. m. budgetåret 1971/72 medge
statens vattenfallsverk att teckna borgen intill sammanlagt 75 000 000
kr. för varje budgetår,

3. bemyndiga Kungl. Maj:t att vid statens vattenfallsverk inrätta två
tjänster för byråchef i Ce 1.

Yrkanden angående det i propositionen angivna Ritsemprojekt
e t framförs i fyra motioner, nämligen

dels motionen 1971:277 av herr Hedlund m. fl. (c), vari hemställs

1. att riksdagen skall besluta att anslag förknippade med det s. k.
Ritsemproj ektet inte skall beviljas,

2. att riksdagen under förevarande punkt skall för budgetåret 1971/72
anvisa ett investeringsanslag av 973 300 000 kr.,

dels motionen 1971: 278 av herr Helén m. fl. (fp), vari hemställs

1. »att riksdagen med upphävande av 1970 års riksdagsbeslut måtte
besluta att något intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för reglering av

1 En karta över det område som berörs av Ritsem- och Kaitumprojekten finns
i propositionen 1970: 173 om intrång i Stora Sjöfallets nationalpark.

1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 15

NU 1971:15

Autajaure-Sitasjaure och byggande av Ritsems kraftstation ej måtte
medges»,

2. »att riksdagen måtte besluta att några anslag förknippade med det
s. k. Ritsemprojektet ej skall beviljas»,

3. att anslaget för budgetåret 1971/72 under förevarande punkt skall
utgå med ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 1 700 000 kr.
minskat belopp av 973 300 000 kr.,

dels motionen 1971: 432 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs

1. »att riksdagen med upphävande av 1970 års riksdagsbeslut måtte
besluta att något intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för reglering av
Autajaure-Sitasjaure och byggande av Ritsems kraftstation ej måtte
medges»,

2. »att riksdagen måtte besluta att några anslag förknippade med det
s. k. Ritsemproj ektet ej skall beviljas»,

3. att riksdagen under förevarande punkt skall för budgetåret 1971/72
anvisa ett investeringsanslag av 973 300 000 kr.,

dels motionen 1971:1071 av herr Hermansson i Stockholm m. fl.
(vpk), vari hemställs att riksdagen skall avslå proposition 1971: 1, bilaga
15, i vad den gäller det begärda anslaget för Ritsems kraftstation.

I sammanhanget har utskottet vidare behandlat följande två motioner
angående det av statens vattenfallsverk planerade Kaitumprojekt
e t, nämligen

dels motionen 1971: 153 av herrar Stridsman (c) och Johansson i
Holmgården (c), vari hemställs att riksdagen skall uttala sig mot ett genomförande
av Kaitumprojektet,

dels motionen 1971: 1058 av herrar Ahlmark (fp) och Wirtén (fp),
vari hemställs att riksdagen skall uttala att någon utbyggnad av Kaitum
för kraftändamål ej bör komma till stånd.

Generaldirektören för statens vattenfallsverk har tillställt utskottets
ledamöter en skrivelse i ärendet jämte visst informationsmaterial. Utskottet
har vidare mottagit dels en till riksdagen ställd skrivelse från
ett av vissa naturskydds- och friluftsorganisationer m. fl. i Göteborg
anordnat opinionsmöte för Kaitum—Ritsem-områdets bevarande, dels
en skrivelse från Svenska byggnadsarbetareförbundet angående utbyggandet
av Ritsem.

Generaldirektörerna för statens vattenfallsverk och statens naturvårdsverk
samt representanter för Svenska samernas riksförbund, Svenska
naturskyddsföreningen och Sveriges fältbiologiska ungdomsförening har
inför utskottet redogjort för respektive verks och organisationers syn
på Ritsem- och Kaitumprojekten.

NU 1971:15

Vissa kompletterande uppgifter

Gällivare kommun begärde i skrivelse till Kungl. Maj:t den 12 december
1969 att intrång skulle få göras i Stora Sjöfallets nationalpark
för anläggande av väg. Vägen, som skulle gå genom Teusadalen,
avsågs tillgodose statens vattenfallsverks transportbehov i samband
med Ritsemprojektets genomförande men motiverades främst med
turistsynpunkter och samernas intressen. Statens naturvårdsverk avstyrkte
i remissyttrande till chefen för jordbruksdepartementet den 27 februari
1970 ett vägbygge med sträckning genom Teusadalen men angav
som ett möjligt alternativ, för den händelse kraftverksutbyggnaden vid
Ritsem skulle komma till stånd, att en väg anlades utmed sjön Akkajaures
nordsida. I ny skrivelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1970 gjorde
Gällivare kommun motsvarande framställning beträffande detta vägaltemativ.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970: 51 över Kungl. Maj:ts
förslag om intrång i Stora Sjöfallets nationalpark för reglering av Autajaure
och byggande av Ritsems kraftstation uttalade jordbruksutskottet
att det icke motsatte sig det ytterligare intrång som en eventuell vägbyggnad
mellan Suorva och Ritsem skulle innebära.

Vattenfallsverket har i skrivelse till Kungl. Maj:t den 22 februari
1971 meddelat att verket omprövat sin avsikt att inte anlägga någon
väg för transporter i samband med Ritsemprojektet. Vattenfallsverket
är enligt skrivelsen berett att bygga en väg med den föreslagna sträckningen.
Merkostnaderna för vägbygget i jämförelse med kostnaderna
för att möjliggöra transporter på annat sätt beräknas till 10 milj. kr.
Vägbygget anses möjligt »inom ramen för en bibehållen god lönsamhet»
av kraftverksprojektet.

Vattenfallsverket har i april 1971 träffat villkorliga avtal med Norrkaitums
och Mellanbyns fjällappbyar om ekonomisk ersättning
till samerna för verkningarna av de regleringar som ingår
i Ritsemprojektet. Förhandlingar med Sörkaitums lappby pågår.

Vattenfallsverket har den 8 januari 1971 ingivit ansökan till Övre
Norrbygdens vattendomstol rörande det s. k. Kaitumproj ektet.
Förslaget omfattar reglering av Kaitumsjöarna med en 12 m hög damm
vid den nedersta av de tre sjöarna, överledning av Kaitumsjöarnas vatten
till Lule älv genom en 12 km lång tunnel samt byggande av en underjordisk
kraftstation i överledningstunneln med en fallhöjd av 125 m
och en effekt av 100 MW. Det överledda vattnet kan därefter utnyttjas
i övriga kraftstationer längs Lule älv med en sammanlagd fallhöjd
av ca 350 m. Genom företaget beräknar vattenfallsverket att vinna en
ökning av energiproduktionen med 1 000 GWh. Värdet därav beräk -

1* Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 15

NU 1971:15

nas bli 19 milj. kr. per år om Ritsemprojektet blivit genomfört och eljest
18,5 milj. kr. Anläggningskostnaderna beräknas till 153 milj. kr.
och årskostnaderna till 13,5 milj. kr. Företaget medför viss minskning
av vattenförsörjningen i Kalix älv. En del av den areal som berörs av
projektet ligger inom Sjaunja fågelskyddsområde.

Motionerna

I motionerna 1971:277, 1971:278, 1971:432 och 1971:1071 åberopas
av respektive partigrupper framlagda motioner vid 1970 års riksdag,
vari yrkades avslag på propositionen 1970: 173 om intrång i Stora
Sjöfallets nationalpark. Motionärerna anger summariskt de argument
som de anser tala mot ett genomförande av Ritsemprojektet och hänvisar
i övrigt till motsvarande motioner år 1970.

I motionen 1971: 277 uttalas också att ett genomförande av Kaitumprojektet
bör undvikas. Verkningarna av detta projekt skulle, hävdas
det, bli betydligt allvarligare än Ritsemprojektets. Motionärerna anser
att en samlad plan över framtida vattenkraftsutbyggnader och deras
skadeverkningar snarast bör presenteras för riksdagen och att utbyggnad
av Kaitum inte bör ingå i en sådan plan.

Även i motionen 1971:278 berörs Kaitumprojektet. Motionärerna
anser att ett genomförande av detta skulle underlättas genom utbyggnaden
i Ritsem, något som anförs som ett argument mot Ritsemprojektet.

I motionen 1971: 1071 behandlas särskilt sysselsättningsfrågan. Motionärerna
säger sig vara medvetna om de allvarliga sysselsättningsproblem
som finns i Gällivare och Jokkmokk men framhåller att den temporära
sysselsättning som Ritsemprojektet skulle medföra balanseras av
att andra grupper, speciellt samerna, kan komma att berövas sin utkomst
i området för all framtid. Sysselsättningsfrågan för anläggningsarbetare
måste och kan lösas på annat sätt, uttalar motionärerna och
nämner härvidlag statlig företagsamhet samt vissa järnvägs- och vägbyggen.
En väg från Suorva till Ritsem sägs kunna bli till gagn för den
lokala befolkningen.

I motionen 1971: 153 erinras om den ansökan angående Kaitumprojektet
som statens vattenfallsverk ingivit till övre Norrbygdens vattendomstol.
Det planerade överledningsföretaget har, uppger motionärerna,
mött ogillande från den berörda befolkningens sida och avstyrkts av
samtliga kommuner i Kalix älvdal. Företaget betecknas som »en stor
miljö- och trivselfråga» med negativa verkningar för djur- och växtlivet,
fisket och flottningen. Det anses vidare kunna menligt inverka på vattenförsörjningen
till massaindustrin vid Kalixälvens utlopp. Svårigheter
bedöms uppstå att bedriva renskötseln i vedertagna former och i nu -

NU 1971:15

varande omfattning. Även Sjaunja fågelskyddsområde skulle påverkas
negativt.

Liknande synpunkter framförs i motionen 1971: 1058. Motionärerna
understryker särskilt de berörda områdenas stora vetenskapliga värde
och framhåller att Sjaunj aområdet har betecknats som norra Europas
sista återstående vildmark. Samerna har anfört att fortsatt rennäring
för deras del blir omöjlig vid en utbyggnad av Ritsem och Kaitum, säger
motionärerna, och fisket, som har yrkes- och rekreationsmässig betydelse,
skulle försvåras. Ett beslut redan nu av innebörd att Kaitumprojektet
inte bör komma till stånd skulle medföra betydande besparingar,
eftersom den pågående planeringen av projektet är kostnadskrävande.

Utskottet

Statens vattenfallsverks investeringsram för budgetåret 1971/72 beräknas
i propositionen till 960 milj. kr. Det föreslagna investeringsanslaget
till kraftstationer m. m. utgör 975 milj. kr. och innefattar sålunda
en viss marginal för sådan ökning av medelsförbrukningen som kan
bli påkallad. Av det angivna beloppet avser 160 milj. kr. inköp och
upplagring av uran till atomkraftverken. Kraftverk av detta slag kommer
att svara för närmare hälften av medelsförbrukningen i övrigt. Det
största objektet är kraftstationen i Ringhals. För dess båda första atomkraftaggregat
beräknas ett belopp av inemot 350 milj. kr. 1970 års
riksdag gav sitt bifall till förberedelsearbeten för ännu ett atomkraftverk
med preliminär placering i Forsmark i norra Uppland. 27 milj kr. beräknas
nu för fortsättning av dessa arbeten. Frågan om det nya kraftverkets
förläggning är, meddelas det, ännu inte slutgiltigt avgjord. För
regleringar och vattenkraftstationer kalkyleras med ett investeringsbelopp
av totalt ca 135 milj. kr. under det förestående budgetåret. En väsentligt
större del av investeringsramen, 214 milj. kr., hänför sig till distributionsanläggningar.

Investeringsramens fördelning på olika typer av objekt är ett uttryck
för att en förändring håller på att ske inom kraftproduktionen. Utbyggnaden
av vattenkraftproduktionen, som hittills svarat för en dominerande
del av krafttillförseln, är som 1970 års långtidsutredning nyligen
framhållit snart ett passerat kapitel. Av energitillskottet 1970—1975
beräknas endast en sjättedel falla på vattenkraften, vars andel av elproduktionen
1980 beräknas bli 40 å 45 % mot 80 % 1970, allt under
förutsättning av normal vattentillgång. Då förbrukningen av elenergi
under perioden 1970—1980 enligt centrala driftledningens förra året
framlagda prognos väntas stiga med drygt 8 % per år, måste investeringarna
i andra slag av kraftproduktion än den hittills dominerande elproduktionen
sålunda i fortsättningen bli betydande.

NU 1971:15

Denna utveckling gäller också för vattenfallsverket, vars andel av
landets elproduktion beräknas ligga kvar på en nivå av ca 45 %. Mot
bakgrund härav är det naturligt att chefen för industridepartementet i
den nu föreliggande propositionen inleder sin framställning rörande vattenfallsverkets
medelsbehov med en principdiskussion om utnyttjandet
av landets återstående outbyggda vattenkrafttillgångar. Utskottet behandlar
i det följande vissa hithörande frågor. Mot det föreslagna investeringsprogrammet
i stort och mot de speciella förslag som framläggs
rörande bemyndiganden för Kungl. Maj:t att teckna borgen och
att inrätta vissa tjänster har utskottet ingen erinran.

Bedömningen av frågan om utnyttjandet av landets återstående vattenkraftresurser
måste, anför departementschefen, ske med starkt beaktande
av naturvårdssynpunkter, samtidigt som hänsyn tas till behovet
att öka sysselsättningen i övre Norrland, att bereda arbetstillfällen för
vattenfallsverkets personal i berörda områden och att trygga landets
energiförsörjning. Frågan om avvägningen mellan dessa olika intressen
har nyligen diskuterats när det gällde Vindelälvens utnyttjande. Sedan
förslaget om en utbyggnad av Vindelälven av naturvårdsskäl avvisats
och det därjämte fastslagits att Pite och Torne älvar skall helt undantas
från utbyggnad har vattenfallsverket på Kungl. Maj:ts uppdrag gjort en
inventering av andra tänkbara utbyggnadsprojekt, vilka nu summariskt
redovisas i propositionen. Några av dessa — avseende en anläggning i
Luleälvens system och två i Umeälven — bör enligt departementschefen
med hänsyn till starka naturvårdsskäl inte komma i fråga. Vidare slås
fast att en utbyggnad av Kalixälven f.n. inte är aktuell. Av återstående
sex utbyggnadsprojekt som vattenfallsverket redovisat utöver sina ordinarie
utbyggnadsplaner skall två — kraftstationerna Vittjärv i Luleälven
och Rebnisluspen i Skellefteälven — enligt Kungl. Maj:ts förslag
kunna påbörjas under det kommande året. Åt de fyra övriga ägnar vattenfallsverket
enligt Kungl. Maj:ts uppdrag fortsatta förberedelser. Huruvida
dessa projekt sedermera skall förverkligas blir, framhålls i propositionen,
beroende av Kungl. Maj:ts och riksdagens framtida prövning.
Utskottet har ingen erinran mot de båda nyssnämnda utbyggnadsprojekten
och inte heller mot föreslagen fortsatt utbyggnad av vissa vattenkraftstationer
och ombyggnad av Porjus kraftstation. En fråga som
föranleder särskilt uttalande från utskottets sida är däremot huruvida
den föreslagna utbyggnaden av Ritsems kraftstation skall få påbörjas.
De kalkylerade totala kostnaderna för detta projekt är 50 milj. kr. för
reglering av sjöarna Sitasjaure och Autajaure, 90 milj. kr. för byggande
av kraftstationen och 14,9 milj. kr. för en kraftledning Vietas—Ritsem
jämte anslutning. Härav beräknas på budgetåret 1971/72 falla respektive
0,5 milj. kr., 1 milj. kr. och 0,2 milj. kr., dvs. sammanlagt 1,7 milj.
kr.

Frågan om anläggande av en kraftstation i Ritsem har tidigare be -

NU 1971:15

rörts vid 1970 års riksdag (prop. 1970: 173, JoU 1970: 51). Projektet
innebär att vatten från sjön Autajaure skall i tunnel avledas till Suorvamagasinet
och att den därvid uppkomna fallhöjden skall utnyttjas genom
en underjordisk kraftstation vid Ritsemjokk. Den härav föranledda
regleringen av Autajaure förutsätter visst intrång i Stora Sjöfallets
nationalpark. Sedan Övre Norrbygdens vattendomstol funnit att den
avsedda regleringen av Autajaure inte möter hinder enligt vattenlagen
föreslog Kungl. Maj:t hösten 1970 att riksdagen skulle medge det intrång
i nationalparken som sjöns reglering och anläggandet av Ritsems
kraftstation föranledde. Riksdagen biföll denna framställning. Det medgivande
att anlägga en kraftstation i Ritsem som sålunda indirekt lämnades
blir nu föremål för förnyad prövning sedan Kungl. Maj:t föreslagit
medelsanvisning för ändamålet på sätt ovan angivits.

I fyra motioner — 1971: 277, 1971: 278, 1971: 432 och 1971: 1071
— yrkas att riksdagen skall motsätta sig Ritsemprojektets genomförande
och alltså reducera det föreslagna anslaget med det belopp som avses
för detta projekt. I två av motionerna begärs särskilt att 1970 års
riksdagsbeslut att medge intrång i Stora Sjöfallets nationalpark skall
upphävas.

Vid prövning av om nya vattenkraftverksprojekt skall realiseras bör,
enligt departementschefens ovan redovisade uttalande, beaktas naturvårdssynpunkter,
energibehov och sysselsättningsbehov. I detta fall
tillkommer hänsyn till samebefolkningen i området. Det aktuella vägbygget
får verkningar dels för befolkningen i trakten, dels för turismen.
Utskottet har ägnat frågans olika aspekter ingående uppmärksamhet och
därvid, såsom redovisats tidigare i detta betänkande, berett företrädare
för olika berörda intressen tillfälle att framföra synpunkter.

Vad gäller naturvårdssynpunkterna kan följande noteras.
Landskapsbilden förändras särskilt genom den avsedda regleringen
av sjön Autajaure, vilken medför en kraftig höjning av sjöns vattennivå.
Vattenståndet påverkas även i sjöarna Sitasjaure och Teusajaure, belägna
ovanför respektive nedanför Autajaure. De geovetenskapliga, zoologiska
och botaniska undersökningar som företagits har påvisat värden främst
av botanisk art. Naturvårdsverket har i yttrande till kammarkollegiet
1969 anfört att skadeverkningarna från naturvårdssynpunkt av Sitasjaures
och Autajaures reglering skulle bli så stora att företagets tillåtlighet
kunde ifrågasättas. Naturvårdsverket uttalade sig därvid för en totalbedömning
av Ritsemproj ektets inverkan på motstående naturvårdsintressen
med utgångspunkt i övriga planerade utbyggnader. I sitt yttrande
över vattenfallsverkets framställning beträffande intrång i nationalparken
anförde naturvårdsverket att, om tillstånd gavs till kraftverksutbyggnaden,
erforderligt intrång kunde få göras under förutsättning att vattenfallsverket
rättade sig efter kontroll och anvisningar från naturvårdsverkets
sida. Svenska naturskyddsföreningen, som vid remissbehandlingen
av vattendomstolens skrivelse angående frågan om regleringsföretagets

NU 1971:15

tillåtlighet enligt vattenlagen avstyrkte förslaget, har inför utskottet deklarerat
att föreningen vidhåller sin uppfattning. Härvid har hänvisats
även till zoologiska värden och till det ekologiska sambandet mellan det
berörda området och Sjaunja fågelskyddsområde.

Vid bedömningen från naturvårdssynpunkt är att beakta att frågan
om exploatering av vattenkraften i det nu aktuella området omfattades
av den i propositionen åberopade överenskommelse, »freden i Sarek»,
som 1961 ingicks mellan vattenfallsverket och företrädare för naturvårdsintressena.
Naturvårdsverket har, som framgår av vad ovan sagts,
ansett att överenskommelsen i detta avseende borde omprövas.

Vad gäller projektets konsekvenser för samebefolkningen
och rennäringen kan konstateras att i synnerhet Sörkaitums lappby
berörs. De skador som kommer att drabba rennäringen har av vattendomstolen
ansetts sammantagna »icke vara av den omfattningen att
rennäringen, vilken måste anses utgöra näring av större betydenhet,
kommer att lida väsentligt förfång». Svenska samernas riksförbund
hävdar att regleringen av hänsyn till samernas näringsutövning icke bör
komma till stånd. Det berörda området anges från förbundets sida ha
speciell betydelse såsom kalvningsland.

Energiproduktionen i den föreslagna kraftstationen beräknas
till genomsnittligt ca 500 GWh (milj. kilowattimmar) per år, vilket
f. n. motsvarar ca 0,8 % av årskonsumtionen av elenergi i Sverige och
ca 10 % av den årliga tillväxten av denna konsumtion. Vid bedömning
av projektet från energiförsörjningssynpunkt bör hänsyn också tas till
driftssäkerhet, till produktionskostnader och till anläggningens förutsättningar
att leverera toppkraft. Att projektet enligt gängse beräkningsmetoder
är lönsamt synes vara obestritt.

Sysselsättning kommer genom projektet att skapas primärt för
i medeltal 325 man under fyra år. Med hänsyn till den sekundära effekten
på servicenäringarna beräknas det totala antalet berörda inkomsttagare
bli inemot 500. Med hänsyn också till familjemedlemmar skulle
totalt i medeltal ca 1 000 personer få sin försörjning från projektet under
utbyggnadstiden. Svenska byggnadsarbetareförbundet har i en skrivelse
till utskottet erinrat om den höga arbetslösheten inom byggnadsoch
anläggningsindustrierna, särskilt i Norrland. Förbundet anför att
problemet är störst för anläggningsarbetarna. Ett godkännande av hemställan
i propositionen bör enligt förbundet kompletteras med ett förslag
om omedelbart genomförande av vägbygget Suorva—Ritsem.

Vid en sammanfattande bedömning av Ritsemprojektet
med hänsyn till de faktorer som här i korthet angivits
kommer utskottet till följande slutsatser.

Naturvårdssynpunkterna, vilka enligt departementschefens uttalande
måste starkt beaktas, bör enligt utskottets mening tillmätas avgörande
betydelse. De allvarliga ingrepp som projektets genomförande medför

NU 1971:15

i landskapet skulle helt förändra områdets karaktär av fjällandskap i
naturligt tillstånd och icke kunna kompenseras genom sådana skyddsåtgärder
och återställande åtgärder som naturvårdsverket förordar. Från
botanisk synpunkt har området stora värden, som skulle gå till spillo
vid en utbyggnad. Som reproduktionsområde för många fågelarter bildar
det en viktig bas för det rika fågellivet inom Sjaunja fågelskyddsområde.
En turism som tar hänsyn till områdets speciella beskaffenhet
behöver inte komma i konflikt med naturskyddsintresset men har som
förutsättning att området bevaras från ödeläggande ingrepp. Utvecklingen
inom de befolkningsrika delarna av vårt land och av Europa i
övrigt gör det alltmera betydelsefullt att bevara regioner av vildmarkskaraktär.

Rennäringen, som lidit avsevärt intrång genom tidigare regleringar
i angränsande områden, skulle genom utbyggnaden förlora ytterligare
renbetesland, utgörande ett betydelsefullt kalvningsområde. Under
byggnadstiden skulle renskötseln därutöver utsättas för en rad störningar.
Varje nytt ingrepp i samebefolkningens möjligheter att bedriva
renskötsel med tillhörande binäringar kan befaras få en avsevärd negativ
effekt på denna folkgrupps levnadsförutsättningar. Ett genomförande
av den nu föreslagna regleringen synes svårt att förena med samhällets
ansvar gentemot den minoritetsgrupp inom befolkningen som drabbas.
Skadeverkningarna på längre sikt kompenseras inte genom den ekonomiska
ersättning som vattenfallsverket erbjuder.

Det tillskott till elenergiförsörjningen som ett kraftverk i Ritsem kan
ge framstår mot bakgrund av det totala behovet av elenergi och dess
årliga tillväxt som ringa. Ritsemstationen beräknas få en maximieffekt
av 300 MW. Enbart det första av de fyra aggregaten i den atomkraftstation
som nu planeras bli förlagd till Forsmark avses skola ha en effekt
av ca 800 MW. Att Ritsemprojektet enligt vattenfallsverkets beräkningsgrunder
är lönsamt får vid en samlad avvägning sägas ha begränsad
betydelse. För exploatering av ett från naturvårdssynpunkt värdefullt
vattensystem måste i dagens läge, när vattenkraftutbyggnaden under
alla omständigheter står inför sitt slut, krävas väsentligt starkare motiv
än lönsamhet.

Ett annat motiv, vars betydelse framhävts av vattenfallsverket och i
propositionen, är behovet att skapa sysselsättningstillfällen i övre Norrland
och att därvid särskilt sörja för de arbetstagare hos vattenfallsverket
som successivt blir friställda när nu pågående utbyggnadsföretag
avslutas. Behovet av sysselsättningsskapande åtgärder i övre Norrland
är uppenbart. Ett i allt väsentligt endast temporärt tillskott av arbetstillfällen
kan emellertid enligt utskottets mening inte uppväga de negativa
omständigheter som angivits ovan och få tas till intäkt för ett naturförstörande
ingrepp som är oåterkalleligt. Statsmakterna har ansvar för
att arbetsmarknadsproblemen i övre Norrland bli lösta på annat sätt.

Utskottet ansluter sig sålunda till de yrkanden som framförs i de fyra

NU 1971:15

här berörda motionerna och avstyrker bifall till propositionen såvitt den
gäller byggande av en kraftstation i Ritsem och därmed sammanhängande
åtgärder.

Motionerna 1971: 153 och 1971: 1058 berör det s. k. Kaitumproj
e k t e t, som regionalt och även i övrigt har samband med Ritsemprojektet
men i beslutshänseende formellt är skilt från detta. Kaitumprojektet
är föremål för planering inom vattenfallsverket, som i januari i år
till övre Norrbygdens vattendomstol ingivit en ansökan i ämnet, bl. a.
avseende en överledning av vatten från Kaitumsjöama, vilka tillhör Kalix
älvs vattenområde, via Satisjaure till Vietas kraftstation och sålunda
till Lule älvs vattenområde. Motionärerna begär att riksdagen nu skall
uttala att projektet inte bör komma till stånd.

Utskottet konstaterar att vattenfallsverket planerar för ett genomförande
av Kaitumprojektet men att något förslag från Kungl. Maj:ts sida
om förverkligande av detta inte föreligger. Av utskottets ställningstagande
till Ritsemprojektet följer att utskottet icke heller kan godtaga
Kaitumprojektet, vilket såvitt kan bedömas skulle medföra än större
skadeverkningar. Utskottet ansluter sig till motionärernas synpunkter
och föreslår att riksdagen gör ett uttalande av den innebörd som angivits
i motionerna.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionerna 1971: 277, 1971: 278, 1971: 432 och 1971:
1071 till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett
investeringsanslag av 973 300 000 kr. och därvid uttalar att det
föreslagna Ritsemprojektet och därav föranlett intrång i Stora
Sjöfallets nationalpark icke skall komma till stånd,

2. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att fr. o. m. budgetåret
1971/72 medge statens vattenfallsverk att teckna borgen intill
sammanlagt 75 000 000 kr. för varje budgetår,

3. att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att vid statens vattenfallsverk
inrätta två tjänster för byråchef i Ce 1,

4. att riksdagen med bifall till motionerna 1971: 153 och 1971:
1058 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna att det av statens
vattenfallsverk planerade Kaitumprojektet icke bör komma
till stånd.

Stockholm den 30 april 1971

På näringsutskottets vägnar

INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Rask (s), Holmberg (m), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk), Hagnell
(s), Häll (s), Möller i Göteborg (fp), fru Hansson (s) och fru Hambraeus
(c).

NU 1971:15

Reservationer

1. beträffande Ritsemprojektet av herrar Svanberg, Bengtsson i
Landskrona, Haglund, Rask, Hagnell, Häll och fru Hansson (alla s),
som anser

dels att det avsnitt i utskottets yttrande som börjar på s. 8 med »Naturvårdssynpunktema,
vilka» och slutar på s. 10 med »därmed sammanhängande
åtgärder» bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Vad gäller naturvårdssynpunkterna har ovan erinrats om att en utbyggnad
i det aktuella området godkändes av naturvårdsintressenas företrädare
vid den överenskommelse som de 1961 ingick med vattenfallsverket.
Detta ställningstagande, som legat till grund för vattenfallsverkets
fortsatta planering, ter sig naturligt med hänsyn till att projektet
inte berör något orört vattendrag utan innebär ett fullföljande av en
sedan årtionden pågående reglering av Lule älvs vattensystem. Även en
sådan åtgärd medför vissa skador på den vildmarksmiljö det här är
fråga om. Utskottet finner emellertid att dessa skador är av begränsad
omfattning. Till den del projektet föranleder intrång i Stora Sjöfallets
nationalpark prövades det av riksdagen hösten 1970. Från den ståndpunkt
som riksdagen därvid intog synes den inte ha anledning att nu
avvika.

Såsom särskilt framhållits av vattendomstolen medför utbyggnaden
inte sådana skador för rennäringen att den blir till väsentligt förfång
för samebefolkningen. Det bör också beaktas att samema i de områden
som påverkas av projektet får ekonomisk ersättning av vattenfallsverket,
något som kan möjliggöra en utökning av renstammen. För Norrkaitums
och Mellanbyns fjällappbyars del har överenskommelse härom
träffats. Det synes klart att de samer som berörts av utbyggnaden inte
motsätter sig denna sedan ersättningsfrågan blivit löst.

Det tillskott till elkraftförsörjningen som kraftverket i Ritsem kommer
att ge är betydelsefullt, även om kvantiteten motsvarar blott en
ringa del av landets samlade behov. Av vikt är att produktionskostnaderna
blir förhållandevis små jämfört med andra energikällor samt att
projektet tidsmässigt ligger väl till med hänsyn till det starkt ökande behovet
av elektrisk energi, inte minst toppkraft.

Den väg mellan Suorva och Ritsem som begärts av Gällivare kommun
och nu planeras ingå i projektet skulle få stor betydelse för strävandena
att vidga turistverksamheten och därmed sysselsättningen inom
Gällivare kommun. Utskottet vill erinra om att vägen nu avses få den
sträckning utmed Suorvasjöarnas norra strand såsom föreslagits av naturvårdsverket
i stället för den ursprungligen avsedda framdragningen
genom Teusadalen. Vägen kan också förutsättas bli av värde för samerna
i området.

Ett genomförande av Ritsemprojektet innebär primärt att ca 325 personer
får sysselsättning i minst fyra år. Därtill kommer arbetstillfällen

NU 1971:15

vid vägbygget och de sekundära sysselsättningseffekter som omtalats
ovan. I Norrbottens län och i hela Norrland är läget på arbetsmarknaden
synnerligen besvärande. Enbart i Gällivare kommun, där Ritsem ligger,
har i vinter redovisats ca 1 200 arbetslösa. För byggnads- och anläggningsarbetarna
är läget, såsom Svenska byggnadsarbetareförbundet framhållit
i sin skrivelse till utskottet, särskilt bekymmersamt. Statsmakternas
ansvar för arbetsmarknadssituationen i Norrbotten och det övriga
Norrland utgör enligt utskottets mening ytterligare ett tungt vägande motiv
för bifall till Kungl. Maj:ts förslag om utbyggnad av Ritsem och
för byggande av en väg mellan Suorva och Ritsem.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker sålunda de
fyra här berörda motionerna.»

dels att utskottet under 1 bort hemställa

»1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionerna 1971: 277, 1971: 278, 1971: 432 och 1971:
1071 till Kraftstationer m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar
ett investeringsanslag av 975 000 000 kr.,»

2. beträffande Kaitumprojektet av herrar Svanberg, Bengtsson i
Landskrona, Haglund, Rask, Hagnell, Häll och fru Hansson (alla s), som
anser

dels att det avsnitt på s. 10 i utskottets yttrande som börjar med
»Motionerna 1971: 153 och» och slutar med »angivits i motionerna»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»Motionerna 1971:153 och 1971:1058 berör det s. k. Kaitumprojektet,
som regionalt har en viss beröring med Ritsemprojektet
men är helt skilt från detta. Kaitumprojektet är föremål för planering
inom vattenfallsverket, som i januari i år till Övre Norrbygdens vattendomstol
ingivit en ansökan i ämnet, bl. a. avseende en överledning av
vatten från Kaitumsjöama, vilka tillhör Kalix älvs vattenområde, via
Satisjaure till Vietas kraftstation och sålunda till Lule älvs vattenområde.
Motionärerna begär att riksdagen nu skall uttala att projektet inte
bör komma till stånd.

Utskottet konstaterar att något förslag från Kungl. Maj:ts sida om
förverkligande av det av vattenfallsverket skisserade Kaitumprojektet
inte föreligger. Utskottet saknar därför anledning att närmare behandla
detta projekt. Framhållas bör emellertid, att de skador som projektet
skulle förorsaka inte till någon del är hänförliga till Ritsemprojektet.
Utskottet finner det också angeläget att betona att ett godtagande av
Ritsemprojektet inte i något avseende utgör ett ställningstagande till förmån
för en utbyggnad av Kaitum. Under hänvisning till vad nu sagts
avstyrker utskottet motionerna 1971: 153 och 1971: 1058.»

dels att utskottet under 4 bort hemställa

»4. att riksdagen avslår motionerna 1971: 153 och 1971: 1058.»

TRYCKERIBOLAGET IVAR HAGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1971