Näringsutskottets betänkande nr 14 år 1971

NU 1971:14

Nr 14

Näringsutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder
till förmån för importkonkurrerande hemmamarknadsindustrier.

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels motionen 1971: 1081 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), såvitt
gäller hemställan att riksdagen skall hos Kungl. Majit begära att
inom ramen för GATT och EFTA licensgivningen av importen från
låglöneländer tillämpas så att fortbeståndet av eljest livskraftiga svenska
industrigrenar och sysselsättningen inte äventyras samt att en begränsning
av importkontingentema för dylika länder vidtages där så befinnes
möjligt,

dels motionen 1971: 1092 av herr Sjönell m. fl. (c), vari hemställs
att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning
och förslag till riksdagen angående de problem som den importkonkurrerande
hemmaindustrin ställs inför i samband med den ökande konkurrensen
från importerade varor samt angående övriga problem i samband
med pågående strukturomvandling inom näringslivet.

I motionen 1971: 1081 förekommer ytterligare två yrkanden, vilka
behandlats i utskottets betänkanden 1971: 5 och 1971: 13.

Remissyttranden över motionerna har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen
och kommerskollegium.

Motionerna

Såsom underlag för det här aktuella yrkandet rörande importrestriktioner
och för yrkanden rörande de mindre och medelstora företagens
kreditförsörjning och om en utredning av försörjningsläget i fråga om
vissa produkter redovisas i motionen 1971: 1081 statistik beträffande
konkurser och personalinskränkningar inom näringslivet. Motionärerna
tar därefter upp de problem som vissa industribranscher möter till följd
av en kraftigt ökande lågprisimport. Textil- och konfektionsindustriernas
samt skoindustrins situation belyses statistiskt, varvid bl. a. visas
hur under 1960-talet importen av textilvaror från lågprisländer och
importandelen i tillförseln av konfektionsvaror och skor stigit kraftigt
samt sysselsättningen inom konfektions- och skoindustrierna minskat.

1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 14

NU 1971:14

2

Även den manuellt arbetande glasindustrin har, påpekas det, svårigheter
på grund av det höga kostnadsläget i Sverige.

I motionen 1971: 1092 understryks inledningsvis den i årets finansplan
framförda synpunkten att en förbättring av bytesbalansen måste
åstadkommas på varusidan. Den industrisektor som tillverkar konsumtionsvaror
för hemmamarknaden omfattar, framhåller motionärerna,
en avsevärd del av det svenska näringslivet och har samma betydelse
som exportindustrin för balansen i vår utrikeshandel. Även beredskapspolitiska
och sysselsättningspolitiska motiv sägs tala för att hemmamarknadsindustriernas
problem skall uppmärksammas. För den
ifrågavarande gruppen av industriföretag skall kunna bedriva en lönsam
produktion erfordras, anför motionärerna, åtgärder i fråga om
bl. a. kredit- och kapitalförsörjning, rationalisering, marknadsföring, utbildning
och forskning samt handels- och skattepolitik. Även om en
stor del av problemen måste angripas av företagen själva åligger det
också, hävdar de, samhället att medverka genom sin närings- och skattepolitik,
genom insatser på forsknings- och utvecklingsområdet, genom
stimulerande åtgärder av olika slag och genom övergripande utredningsarbete.

Bestämmelser m. m. i fråga om importrestriktioner

Bankoutskottet lämnade i sina utlåtanden 1967:31 (s. 2—11) och
1968: 38 (s. 10—19) ingående redogörelser för Sveriges internationella
förpliktelser på det handelspolitiska området enligt Allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT) och enligt EFTA-konventionen, för vissa bilaterala
överenskommelser och för bestämmelser och praxis i fråga om
importlicenser.

Som bilaga 5 till TEKO-utredningens betänkande »TEKO-industrierna
inför 70-talet» föreligger en aktuell framställning av den handelspolitiska
ramen, utarbetad av kommerserådet Olle Lindqvist (SOU
1970: 60, s. 104—115). Häri redogörs ingående för GATT, för EFTAkonventionen,
för nu gällande tullskydd för textil- och konfektionsvaror
samt för de bilaterala överenskommelser om importbegränsningar som
Sverige ingått. Redogörelsen utmynnar i följande sammanfattande bedömning
av handlingsfriheten i fråga om användande av tullar och
kvantitativa restriktioner till skydd för inhemsk tillverkning:

De av Sverige internationellt överenskomna tullbindningarna är så
omfattande att det finns endast begränsade möjligheter till tullhöjningar.
Ett systematiskt genomfört förhöjt tullskydd för TEKO-produkter
kan icke ske utan förhandlingar med andra länder. Härvid kommer
krav på kompensation att uppställas. Möjligheterna att för tullhöjningar
som kan ge ett verksamt skydd ge likvärdiga kompensationer
måste bedömas som mycket begränsade. Om sådana kompensationer

NU 1971:14

3

ej kan ges ökas riskerna för retaliationsåtgärder. Dessa kan riktas mot
svensk textilexport men också mot export av andra produkter.

Tullar är den traditionella metoden till skydd för ett lands egen industri.
Kvantitativa restriktioner kan vara en annan. De internationella
åtagandena sätter snäva gränser för sådana åtgärder. Att mera permanent
ge industrin ett ökat skydd mot marknadsmässig konkurrens med
importrestriktioner torde med hänsyn till GATT-reglernas utformning
icke te sig som en framkomlig väg. Tillämpandet av temporära åtgärder,
som för vissa begränsade sektorer sker i dag, kräver förhandlingar.
Kraven på motprestationer resp. riskerna för motåtgärder blir beroende
av de planerade åtgärdernas omfattning och inriktning. Reellt sett
är det dock uppenbart att ju fler länder som blir berörda ju svårare
blir förhandlingarna. Genom det internationella bomullstextilavtalet har
dock inom en speciell sektor inom textilindustrin öppnats en väg för
selektiva ehuru temporära åtgärder.

Gällande begränsningar är icke absoluta. Tullhöjningar kan vidtas
och kvantitativa restriktioner införas. Utrymmet för sådana åtgärder
utan tvång till kompensation och utan risk för motåtgärder är dock
snävt. Vid övervägande rörande mer omfattande ingrepp måste sålunda
noga beaktas de nackdelar på övriga områden, som kan bli en följd
av åtgärderna.

Uttalanden i propositionerna 1970: 41 och 1971:1

I propositionen 1970: 41 angående stimulansåtgärder för textil- och
konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin berörde
chefen för industridepartementet frågan om de internationella
konkurrensförhållandenas betydelse för produktion och konsumtion av
textil- och konfektionsvaror i Sverige och erinrade därvid om de åtgärder
av importbegränsande natur som Kungl. Maj:t i några fall tillgripit.
I detta sammanhang åberopades vissa uttalanden av chefen för
handelsdepartementet. Denne hade betonat att åtgärder av det aktuella
slaget, som innebär ett avsteg från principen om ett fritt handelsutbyte
mellan staterna, vid långvarig användning får en inte önskad effekt såväl
på resursanvändningen inom landet och den inhemska konsumentprisnivån
som på industrialiseringssträvanden i de berörda exportländerna.
De borde därför vara tidsbegränsade och på längre sikt ersättas
med positivt branschstimulerande åtgärder. Vad sålunda anförts i
propositionen lämnades utan erinran vid riksdagsbehandlingen (BaU
1970: 23).

I propositionen 1971: 1, bilaga 15 (s. 55—57) diskuterar chefen för
industridepartementet frågan om användning av importbegränsande åtgärder
som ett generellt skydd för de inhemska textil- och konfektionsindustrierna.
Till grund för resonemanget ligger vad TEKO-utredningen
anfört i ämnet (SOU 1970: 59, s. 129 f.) och remissyttrandena däröver.
Det noteras att TEKO-produktionen åtnjuter ett tullskydd som i
många fall ligger högre än genomsnittligt för industrivaror. Oavsett de
näringspolitiska betänkligheterna föreligger, konstateras det, endast ett

1* Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 14

NU 1971:14

4

begränsat handelspolitiskt utrymme för ensidiga importbegränsande åtgärder
från svensk sida. Sådana åtgärder skulle för att få avsedd effekt
behöva riktas inte endast mot import från s. k. låglöneländer utan även
mot bl. a. Sveriges EFTA-partners som numera svarar för en större andel
av vår TEKO-import än låglöneländerna. En generell importbegränsning
som även skulle innebära en omprövning av skyddet mot
länder med i huvudsak samma konkurrenssituation och handelspolitik
som Sveriges betecknas som en icke framkomlig väg.

Vid olika tillfällen uppstår emellertid, påpekar departementschefen,
inom begränsade varuområden allvarliga risker för marknadsstörningar
på grund av snabbt växande import från enstaka länder. En tillräckligt
snabb anpassning hos den inhemska industrin kan i sådana lägen vara
svår att uppnå. Detta kan leda till akuta sysselsättningsstörningar och
bortfall av på längre sikt livskraftiga företag. Vissa ingrepp av importbegränsande
natur kan i sådana lägen bli motiverade och handelspolitiskt
försvarbara.

De importrestriktioner som tillämpas på TEKO-området är, uttalar
departementschefen, temporära åtgärder som avser att ge andrum för
en nödvändig omställningsprocess inom de berörda industrierna. Det
bedöms som nödvändigt att under en övergångsperiod i väsentliga stycken
bibehålla nuvarande begränsningspolitik. Utredningen har uttalat
som ett önskemål att åtgärderna så långt möjligt ges en systematisk utformning
och att importutvecklingen nära följs så att ett aktuellt underlag
kontinuerligt skapas för en anpassning av restriktionerna. Departementschefen
instämmer i princip i önskvärdheten av en sådan ordning
men säger sig vara medveten om att det med hänsyn till bl. a. internationella
bindningar och de skilda förutsättningar som föreligger vid
olika förhandlingstillfällen är svårt att åstadkomma den i och för sig
önskvärda utformningen. Även risken för åtgärder riktade mot svensk
export sätter bestämda gränser för omfattningen och inriktningen av
importrestriktioner.

Utskottet har i sitt betänkande (1971: 13) över propositionen i denna
del inte funnit anledning till något uttalande i fråga om vad departementschefen
sålunda anfört.

Tidigare behandling av motioner om åtgärder till skydd för hemmamarknadsindustrier Motioner

med yrkanden av samma innebörd som det här aktuella
yrkandet i motionen 1971: 1081 har tidigare väckts vid envar av 1967
—1970 års riksdagar. Dessa motioner har i samtliga fall avslagits av
riksdagen på bankoutskottets hemställan (BaU 1967:31, 1968:38,
1969: 23 och 1970: 22). Åtgärder i huvudsaklig överensstämmelse med

NU 1971:14

5

motionsyrkandena har föreslagits i reservationer, 1967 och 1968 av
företrädare för högerpartiet, 1969 och 1970 av företrädare för centerpartiet
och för moderata samlingspartiet.

I utlåtandet 1967 återgav bankoutskottet en utförlig redogörelse för
svensk handelspolitik m. m. som lämnats av kommerskollegiet. Förutom
från denna myndighet förelåg remissyttranden från ett antal organisationer.
Av dessa ställde sig de som representerade producentintressen
relativt positiva till importbegränsande åtgärder enligt motionärernas
förslag, medan däremot de som representerade handels- och
konsumentintressen intog en klart avvisande hållning.

I utlåtandet 1968 återgavs bl. a. i sammanfattning resultaten av en
översyn av den s. k. lågprisimporten på konfektionsvaruområdet som
verkställts av kommerskollegiet. Ytterligare uppgifter om denna import
redovisades 1969 och 1970. Kommerskollegiet uttalade 1969 att lågprisimporten
inom textil- och konfektionsbranschema i stort sett hade
kommit under kontroll genom de åtgärder som vidtagits.

Bankoutskottet framhöll i sina utlåtanden i ämnet genomgående att
den svenska handelspolitiken som en av sina grundläggande principer
har att fördelarna av en rationell arbetsfördelning mellan olika länder
skall tillvaratas och att denna grundsats står i överensstämmelse med
internationella strävanden på handelspolitikens område. Förutsättningar
skapas sålunda, påpekade utskottet, för en alltmera produktiv användning
av vårt lands resurser, något som bl. a. kan innebära att arbetskraft
successivt förs över från låglöneindustrier till industrier som kan
erbjuda de anställda mera gynnsamma lönevillkor. De problem som påtalats
i motionerna borde man inte söka lösa genom åtgärder av protektionistisk
natur utan i stället angripa med näringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska
insatser. Till sina principiella synpunkter av här
angiven innebörd fogade bankoutskottet hänvisningar till de åtgärder i
importbegränsande syfte som vidtagits. Utskottet tillbakavisade 1970
ett av det årets motionärer i ämnet fällt omdöme att importbegränsningarna
gjorts för sent och att ingreppen varit alltför svaga samt erinrade
om att Sveriges internationella förpliktelser på det handelspolitiska
området medför att möjligheterna att genom tullhöjningar och
kvantitativa restriktioner minska konkurrensen från låglöneländerna är
starkt begränsade.

Remissyttrandena

Arbetsmarknadsstyrelsen lämnar vissa uppgifter med anledning av
vad motionärerna anfört rörande arbetsmarknadsläget. Antalet arbetsställen
och anställda som de båda senaste åren berörts av varsel om
personalinskränkningar och driftsnedläggningar är följande:

NU 1971:14

6

personalinskränkningar

driftsnedläggningar

1969

1970

arbetsställen

320

682

anställda

10 290
20 960

arbetsställen

197

352

anställda

7 420
13 580

Antalet vid arbetsförmedling anmälda arbetslösa låg båda åren på
ungefär samma nivå (ca 36 000 i genomsnitt per månad).

I anslutning till de statistiska uppgifterna berörs olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.

Kommerskollegium hänvisar inledningsvis till de handelspolitiska redogörelser
som kollegiet lämnat i yttranden till bankoutskottet åren
1967—1970 och till den framställning av Sveriges förpliktelser på utrikeshandelns
område som finns i bilaga 5 till TEKO-utredningens betänkande.
Kollegiet nämner att det i sitt remissyttrande över betänkandet
anslutit sig till utredningens ställningstagande i vad avser importbegränsande
åtgärder och samtidigt betonat vikten av att utvecklingen
noga följs så att selektiva importbegränsande åtgärder kan övervägas
i god tid. I yttrandet har vidare framhållits att därvid särskild uppmärksamhet
får ägnas åt importen från sådana länder där speciella
konkurrensförhållanden råder, att de nuvarande begränsningsåtgärderna
synes böra bestå tills vidare och att nya selektiva åtgärder inte bör
vara uteslutna. I sammanhanget erinras om de speciella åtgärder som
vidtagits eller föreslagits för att underlätta strukturomvandlingen inom
textil- och konfektionsindustriema samt den manuellt arbetande glasindustrin.

Ett av de bärande motiven för valet av de aktuella stödtyperna har,
anför kollegiet, varit att importbegränsningar av tillräckligt verksam
karaktär till följd av de handelspolitiska förpliktelserna inte har kunnat
tillgripas. Vid sidan av dessa stödtyper har emellertid ingrepp av
importbegränsande natur gjorts inom begränsade varuområden, då allvarliga
risker uppkommit för marknadsstörningar på grund av snabbt
växande import från enstaka länder. Ett avgörande skäl för dessa åtgärder
har varit att en tillräckligt snabb anpassning hos den inhemska
industrin bedömts svår att uppnå, med åtföljande risker för akuta sysselsättningsstörningar
och bortfall av på längre sikt livskraftiga företag.
De avtal som kollegiet beskrivit i tidigare remissyttranden är alltjämt
i kraft, meddelas det, i vissa fall efter förlängningar och smärre justeringar.
I sammanhanget nämns att det tidigare gällande avtalet om en
begränsning av exporten från Jugoslavien av vissa beklädnadsvaror ersatts
med en importreglering i Sverige.

Inom kommerskollegiet pågår sedan länge, framhålls vidare, i nära
samverkan med näringslivet en kontinuerlig övervakning av importutvecklingen.
Import av lågpriskaraktär intar härvid en framträdande
plats. Det får enligt kollegiets mening inte uteslutas att ytterligare selek -

NU 1971:14

7

tiva åtgärder temporärt kan bli nödvändiga i klart avgränsade och utredda
fall, varvid även andra sektorer än TEKO-området kan bli aktuella.
Det är dock viktigt, säger kollegiet, att importbegränsande ingrepp
anpassas till de internationella bindningarna på ett sådant sätt
att risken för åtgärder som riktas mot svensk export eller för andra
komplikationer på det internationella planet i största möjliga utsträckning
undviks.

Kommerskollegiets nu återgivna synpunkter gäller motionen 1971:
1081. I vad avser motionen 1971: 1092 hänvisar kollegiet till det material
för bedömningen av olika industrigrenars utveckling som framlagts
av 1970 års långtidsutredning. Kollegiet understryker i detta sammanhang
långtidsutredningens uppfattning att inte bara exportindustrins
utan också den importkonkurrerande industrins konkurrenskraft måste
stärkas för att en förbättring av handelsbalansen skall kunna uppnås.
Av betydelse för denna bedömning är, påpekar kollegiet, att den importkonkurrerande
industrin i stor utsträckning är underleverantör åt
exportindustrin.

Långtidsutredningen har, anför kollegiet vidare, närmast kommit fram
till att utbudet av arbetskraft kan komma att utgöra en restriktion för
produktionstillväxten. Med hänsyn till att arbetsmarknaden består av
en rad delmarknader kommer det väsentliga problemet i vad avser sysselsättningen
att bli hur arbetskraften skall kunna anpassas med hänsyn
till efterfrågan inom olika sektorer, branscher och regioner och
i mindre utsträckning om man över huvud taget kan finna sysselsättning
för den arbetskraft som friställs till följd av den fortgående strukturomläggningen
inom näringslivet. De särpräglade förhållanden som
föreligger i många avseenden för enskilda branscher och delbranscher
fordrar att studier och analyser görs branschvis, säger kollegiet och
erinrar om att ett stort antal branschstudier utförts eller pågår, både
i form av särskilda utredningar och som ett led i det fortgående utredningsarbetet
inom departement och myndigheter.

Kollegiet uttalar att den fortgående strukturomvandlingen ställer stora
krav på en kontinuerlig bevakning av utvecklingen inom olika branscher
och delbranscher. Denna fråga är, framhålls det, under särskild
prövning, bl. a. inom kommerskollegieutredningen, som har att överväga
kommerskollegiets framtida arbetsuppgifter. Vidare erinras om den
aviserade utredningen rörande beredskapen i fråga om viss varuförsörjning
(se härom NU:s betänkande 1971: 13, s. 12 f.).

En rad utredningar har alltså, konkluderar kommerskollegiet, gjorts
rörande frågor av den typ som berörs i motionen 1971: 1092, och andra
utredningar pågår som direkt tar sikte på sådana frågor. Kollegiet kan
därför inte finna att det nu föreligger något behov av en utredning av
det slag som föreslås i motionen.

NU 1971:14

8

Utskottet

I de föreliggande motionerna tas de problem upp som drabbat vårt
lands hemmamarknadsindustrier bl. a. till följd av import från länder
med en i vissa fall avsevärt lägre kostnadsnivå än den som råder i Sverige.
I båda fallen nämns textil-, konfektions- och skoindustrierna och
i motionen 1971: 1092 därjämte flera andra industrigrenar. Yrkandet
i den sistnämnda motionen går ut på att en utredning skall företas angående
den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrins problem,
varvid den pågående strukturomvandlingens konsekvenser i stort skall
beaktas. Mera specifikt är det yrkande i motionen 1971: 1081 som behandlas
här. Liksom i motioner tidigare år alltsedan 1967 begärs åtgärder
till skydd för »eljest livskraftiga svenska industrigrenar» vilkas
fortbestånd är hotat till följd av import från låglöneländer.

Frågan om importbegränsningar som ett medel för att skydda vissa
hemmamarknadsindustrier har senast behandlats av TEKO-utredningen
och i det på dess betänkande grundade avsnitt i propositionen 1971: 1
vari föreslås anslag till omställningsfrämjande åtgärder för textil- och
konfektionsindustrierna. Det kan konstateras å ena sidan att till följd
av vårt lands handelspolitiska åtaganden utrymmet för importbegränsande
åtgärder är ringa och att starka skäl talar mot sådana åtgärder
som ett permanent inslag i vår handelspolitik, å andra sidan att Kungl.
Maj:t i ett flertal fall — som redovisats av TEKO-utredningen och tidigare
år av kommerskollegiet i yttranden över motioner av liknande
innebörd — funnit skäl att utnyttja befintliga möjligheter att inom begränsade
varuområden ingripa mot marknadsstörande import. Såsom
chefen för industridepartementet framhåller i den nyssnämnda propositionen
synes enighet råda om att den nuvarande begränsningspolitiken
under en övergångstid måste bibehållas i väsentliga stycken. Utskottet,
som inte kan finna annat än att Kungl. Maj:t noga observerar den av
motionärerna påtalade importkonkurrensen och vidtar de motåtgärder
mot denna som lämpligen kan ifrågakomma, anser det inte finnas skäl
för riksdagen att såsom påyrkas i motionen 1971: 1081 rikta en särskild
begäran till Kungl. Maj:t om insatser för att begränsa importen
från låglöneländer.

Handelspolitiska åtgärder innefattas i det program till förmån för de
importkonkurrerande hemmamarknadsindustrierna som efterlyses i motionen
1971: 1092 men diskuteras inte närmare av motionärerna. Dessa
betonar att vad saken gäller i hög grad är de allmänna förutsättningarna
för de berörda industrigrenarnas fortbestånd. Utskottet kan instämma
med motionärerna i att utformningen av näringspolitiken i stort
kan ha väsentlig betydelse för vilka möjligheter företag i de utsatta
branscherna har att fortleva med rimligt utfall av rörelsen. Härav följer
emellertid att utskottet inte anser en speciell utredning rörande de

NU 1971:14

9

importkonkurrerande hemmamarknadsindustrierna vara motiverad. Resultatet
av skilda utredningars arbete och av vederbörande departements
och ämbetsverks fortlöpande näringspolitiska verksamhet behöver utnyttjas
till förmån för dessa branscher. Utskottet erinrar om de åtgärder
i fråga om textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt
arbetande glasindustrin som nu är aktuella. Olika utredningar — bl. a.
den nu tillsatta om beredskapen i fråga om viss varuförsörjning — kan,
som kommerskollegium påpekar, ha betydelse i detta sammanhang. Utskottet
förutsätter att Kungl. Majit utan särskild framställning från riksdagens
sida kommer att beakta de importkonkurrerande hemmamarknadsindustriernas
situation även framgent och avstyrker därför motionen
1971: 1092.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen avslår motionen 1971: 1081, såvitt nu är i fråga,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 1092.

Stockholm den 20 april 1971

På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell
(c), Svensson i Malmö (vpk), Häll (s), Hovhammar (m), fru Hansson (s)
och fru Hambraeus (c).

Reservationer

1. såvitt gäller importbegränsande åtgärder av herrar Regnéll (m),
Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Sjönell (c), Hovhammar
(m) och fru Hambraeus (c), vilka anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med »Frågan om
importbegränsningar» och slutar med »importen från låglöneländer»
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

»En grundläggande princip för den svenska handelspolitiken är att
fördelarna av en rationell arbetsfördelning mellan olika länder skall
tillvaratas. Denna princip, som utskottet finner helt riktig, bör dock inte
föranleda att en marknadsstörande import godtas, vilken hotar fortbeståndet
av i och för sig livskraftiga svenska företag.

Under de senaste åren har utländska försäljningsoffensiver på den
svenska marknaden i flera fall lett till att från försäljnings- och syssel -

NU 1971:14

10

sättningssynpunkt viktiga industrigrenar kommit i ett utsatt läge. Härvid
har konkurrensförhållandena ibland varit sådana att den svenska industrin
inte kunnat tävla med den utländska på jämbördiga villkor. Kungl.
Maj:t har vidtagit vissa åtgärder för att motverka lågprisimporten av
textil- och konfektionsvaror. Ingreppen har emellertid inte alltid visat
sig effektiva. Resultatet kan sägas ha blivit att importen stabiliserats
på en hög nivå.

Utskottet är medvetet om att utrymmet för ingripanden till skydd
för hotade svenska industrier är begränsat. De problem som antytts
ovan motiverar emellertid en ingående prövning av frågan om i vad
mån ytterligare skyddsåtgärder är förenliga med vårt lands internationella
åtaganden och i så fall lämpligen bör komma till stånd. Åtgärder
som borde kunnas övervägas är en utvidgning för vissa fall av systemet
med importlicenser, en begränsning av importkontingentema för vissa
länder, åtgärder på tullområdet, närmast för att motverka dumping,
samt ytterligare förhandlingar om begränsning av vissa länders export
till Sverige. Det ligger i sakens natur att de åtgärder som kan komma
i fråga bör vara av temporär natur och följaktligen smidigt kunna avvecklas
så snart läget tillåter detta.»

dels att utskottet under 1 bort hemställa
»l.att riksdagen, med bifall till motionen 1971: 1081 i förevarande
del, hos Kungl. Maj:t hemställer att frågan om åtgärder till skydd
mot lågprisimport prövas i enlighet med vad utskottet anfort,»

2. såvitt gäller de importkonkurrerande hemmamarknadsindustriernas
situation i allmänhet av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c),
Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c), Hovhammar
(m) och fru Hambraeus (c), vilka anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar med »Handelspolitiska
åtgärder innefattas» och slutar med »därför motionen 1971: 1092»
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

»Vad som anförs om de importkonkurrerande hemmamarknadsindustrierna
i motionen 1971: 1092 har ett vidare syfte. Motionärerna betonar
att vad saken gäller är de allmänna förutsättningarna för de berörda
industrigrenarnas fortbestånd. I detta sammanhang måste beaktas
inte bara handelspolitiska frågor utan också frågor rörande skattepolitik,
kreditpolitik, utbildnings- och forskningspolitik m. m. Företagens investeringsförmåga
och deras möjligheter i övrigt till utvecklingsarbete,
rationalisering, marknadsföringsinsatser osv. måste studeras. En stor del
av problemen måste i första hand, såsom redan sker, angripas av företagen
själva och deras organisationer. Även samhället bör emellertid
medverka. Genom sin näringspolitik i stort och genom speciella insatser
på de områden som antytts ovan kan samhället bidra till att skapa de
grundförutsättningar som erfordras för att svenska företag skall kunna

NU 1971:14

11

vidmakthålla och stärka sin konkurrenskraft. En utredning som kan
ligga till grund för förslag till åtgärder ägnade att förbättra de importkonkurrerande
hemmamarknadsindustriernas situation ter sig angelägen.
Utskottet tillstyrker alltså motionen 1971: 1092.»

dels att utskottet under 2 bort hemställa
»2. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 1092 hos Kungl.
Maj:t hemställer om utredning angående de importkonkurrerande
industriernas problem i enlighet med vad utskottet anfört.»

TRYCKERIBOLAGET STOCKHOLM