Näringsutskottets betänkande nr 13 år 1971

NU 1971:13

Nr 13

Näringsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar
i statsverkspropositionen om vissa anslag för budgetåret 1971/72
inom industridepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

I betänkandet behandlas propositionen 1971: 1 bilaga 15 med undantag
för punkten I.F: 1 under kapitalbudgeten (Statens vattenfallsverk:
Kraftstationer m. m.) samt motioner med anknytning därtill. Förutom
motioner som mera direkt hänför sig till framställningarna om anslag
behandlas motioner om en beredskapsplan för skoindustrin. Över nyssnämnda
punkt i propositionen kommer utskottet senare att avge betänkande.

DRIFTBUDGETEN

TRETTONDE HUVUDTITELN

Industridepartementet m. m.

1. Industridepartementet. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
(punkten A 1, s. 11 f.) och hemställer

att riksdagen till Industridepartementet för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 7 079 000 kr.

2. Tekniska attachéer nt. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
(punkten A 2, s. 12) och hemställer

att riksdagen till Tekniska attachéer m. m. för budgetåret 1971/72
anvisar ett förslagsanslag av 197 000 kr.

3. Kommittéer m. m. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkterna A 3 och A 4, s. 13) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 3 500 000 kr.,

2. till Extra utgifter ett reservationsanslag av 200 000 kr.

1 Riksdagen 1971.17 sami. Nr 13

NU 1971:13

Industri m. m.

4. Statens institut för företagsutveckling: Förvaltningskostnader. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten B 1, s. 14—16) och hemställer att

riksdagen till Statens institut för företagsutveckling: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 4 525 000 kr.

5. Statens institut för företagsutveckling: Bidrag till främjande av företagsutveckling
m. m. Kungl. Maj:t har (punkten B 2, s. 16—18) föreslagit
riksdagen att till Statens institut för företagsutveckling: Bidrag till
främjande av företagsutveckling m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett
reservationsanslag av 2 400 000 kr.

I motionen 1971: 1069 av herr Eriksson i Ulfsbyn m. fl. (c) hemställs
att riksdagen skall till Statens institut för företagsutveckling: Bidrag till
främjande av företagsutveckling m. m. bevilja ett anslag av 2 700 000 kr.

Motionen

Statens institut för företagsutveckling (SIFU) kommer, anförs i motionen
1971: 1069, bl. a. genom sin utbildningsverksamhet att fylla en
viktig uppgift. Denna verksamhet, som i viss mån kompletterar den allmänna
vuxenutbildningen, betalas till 60 %> av företagen eller företagarna
själva genom kursavgifter. SIFU planerar att bygga ut sin utbildningsverksamhet
med kurser i företagsledarutbildning och marknadsföringsfrågor.

Motionärerna hävdar att de relativt höga kursavgifter som SIFU är
nödsakat att hålla i många fall utgör ett hinder för deltagande. Med
hänsyn till den satsning på vuxenutbildningen som nu görs från samhällets
sida anser de en sänkning av kursavgifterna och en ökning av
stipendiemedlen väl befogad. Det kan enligt motionärerna framstå som
diskriminerande att utbildningsverksamheten i SIFU:s regi är så kostnadskrävande
för den enskilde jämfört med den kommunala vuxenutbildningen.
Motionärerna erinrar om att SIFU:s anslagsframställningar
för budgetåret 1971/72 kraftigt skurits ned.

Uppgifter i anslutning till motionen

Den av statsmakterna år 1970 beslutade omorganisationen av statens
institut för hantverk och industri — numera statens institut för företagsutveckling
(SIFU) — syftade till att ge institutet möjlighet att fungera
som ett centralt statligt serviceorgan åt företrädesvis hantverksföretag
samt mindre och medelstora industriföretag. Institutet har till uppgift

NU 1971:13

bl. a. att bygga upp kunskaper och erfarenheter i tekniska, administrativa,
kommersiella och ekonomiska frågor av betydelse för utvecklingen
inom industri och hantverk. Genom kurser och föreläsningar samt publiceringsverksamhet
och rådgivning har SIFU en omfattande kunskapsförmedlande
verksamhet.

Utbildningsverksamheten bör enligt de år 1970 angivna riktlinjerna
(prop. 1970: 1, bil. 15 s. 36) i första hand ta sikte på företagsledarutbildning
och utbildning av företagareföreningarnas personal samt på yrkesgrupper
inom andra begränsade och specialiserade områden där brist
på utbildningsmöjligheter föreligger. En begränsning av institutets nuvarande
breda och i flera fall traditionella fortbildningsverksamhet bör ske
successivt och först i den mån motsvarande utbildning kan erbjudas
från annat håll. Institutets verksamhet — som även avses omfatta marknadsföringsfrågor
— finansieras genom statsanslag samt avgifter och bör
bedrivas så att självfinansieringsgraden ytterligare ökas. Några särskilda
regler för utbildningsverksamhetens finansiering har inte uppställts.

Av SIFU:s totala kostnader finansieras f. n. 35% av anslag över
statsbudgeten.

Utbildningsverksamheten vid institutet ökar. Antalet kursdeltagare,
som budgetåret 1968/69 var 13 800, steg under budgetåret 1969/70 till
16 500. Under samma tid ökade antalet kurser från ca 650 till ca 750.
Det genomsnittliga antalet deltagare per kurs är 22.

I sitt utlåtande 1970: 13 behandlade statsutskottet motionsförslag om
en höjning av anslaget till SIFU. Utskottet uttalade i detta sammanhang
att det fann det ”angeläget att kursavgifterna vid institutet inte blir så
höga att de verkar hindrande för deltagare från speciellt mindre och
medelstora företag”. Stipendiegivningen — som avser bidrag till resor,
traktamente och kursavgifter — utgör, anfördes vidare, ”i många fall en
väsentlig faktor då det gäller att förmedla utbildning”. Utskottet tillstyrkte
en höjning utöver Kungl. Maj:ts förslag med 200 000 kr. till stipendier
för fortbildning budgetåret 1970/71. Riksdagen biföll detta yrkande.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag beträffande detta anslag innebär en ökning med
100 000 kr. dels av bidraget till undervisningsverksamheten, dels av stipendiemedlen
för fortbildning vid institutet. En större uppräkning av anslaget
avvisas bl. a. med hänvisning till att kommerskollegieutredningen
väntas lägga fram sina förslag under 1971. I motionen 1971: 1069 yrkas
en höjning av anslaget med 300 000 kr.

Utskottet, som erinrar om den vid 1970 års riksdag beslutade omorganisationen
av verksamheten vid institutet, är inte berett att tillstyrka
en höjning av ifrågavarande anslag utöver Kungl. Maj:ts förslag, varför
utskottet avstyrker motionen.

It Riksdagen 1971.17 sami. Nr 13

NU 1971:13

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1971: 1069 till Statens institut för företagsutveckling:
Bidrag till främjande av företagsutveckling m. m. för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 2 400 000 kr.

6. Främjande av hemslöjden. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
(punkten B 3, s. 18 f.) och hemställer

att riksdagen till Främjande av hemslöjden för budgetåret 1971/72
anvisar ett reservationsanslag av 825 000 kr.

7. Medelstillskott till Norrlandsfonden. Kungl. Maj:t har (punkten B 4,
s. 19—21) föreslagit riksdagen att till Medelstillskott till Norrlandsfonden
för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 5 000 000
kr.

I motionen 1971: 434 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. (c, fp) hemställs
att riksdagen skall besluta att Norrlandsfondens geografiska verksamhet
skall omfatta jämväl Gävleborgs län.

Bestämmelser och uttalanden om Norrlandsfondens geografiska
verksamhetsområde

Stiftelsen Norrlandsfonden, som enligt sin stadga har till ändamål att
”främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i Norrbottens län”,
bildades 1961. Riktlinjer för fondens verksamhet under åren 1971—
1975 fastställdes av statsmakterna 1970 (prop. 1970: 85, SU 1970: 106).
I propositionen behandlade chefen för industridepartementet då relativt
ingående vilka uppgifter fonden i fortsättningen skulle ha, varvid flerstädes
uttalades att det gällde verksamhet ”i Norrland”. Bl. a. upptogs frågan
om en genom fonden främjad samverkan mellan olika centrala och
lokala organ i syfte att åstadkomma resurser för en bättre industriell
miljö. Det förordades att fonden för ändamålet skulle inbjuda vederbörande
myndigheter och organ att ingå i ett samarbetsråd för den regionala
industriella servicens utveckling ”i Norrland, dvs. de fyra nordligaste
länen”. Antalet styrelseledamöter utökades från sex till nio. Förut
hade gällt att minst en ledamot skulle ”vara bosatt i Norrbottens län
och vara väl förtrogen med förhållandena därstädes”. Enligt den nya
lydelse av stadgan som Kungl. Maj:t fastställde på grundval av riksdagsbeslutet
skall vart och ett av Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län ”vara företrätt i styrelsen av en ledamot, som
skall vara bosatt inom länet och väl förtrogen med dess förhållanden”.
Minst ett styrelsesammanträde årligen skall hållas inom vart och ett av
dessa län. Representanterna för de fyra nordligaste länen bör enligt uttalande
i propositionen utses sedan förslag till ledamöter inhämtats från
ifrågavarande landsting och företagareföreningar. Förslaget om ökad

NU 1971:13

medelstilldelning till fonden motiverades bl. a. med fondens nya funktion
som samordnande organ för att ”främja den industriella miljöns
utveckling i de fyra nordligaste länen”.

I motioner med anledning av 1970 års proposition angående Norrlandsfonden
påyrkades ett beslut av riksdagen att fondens geografiska
verksamhetsområde i fortsättningen skulle omfatta samtliga fem Norlandslän.
Statsutskottet — vars utlåtande godkändes av riksdagen —
erinrade om stadgebestämmelsen rörande fondens ändamål och konstaterade
att inga formella hinder tycktes föreligga för fonden att innefatta
Gävleborgs län i sin verksamhet. Att så inte skett dittills sades bero på
att fondstyrelsen med hänsyn till fondens begränsade ekonomiska tillgångar
funnit det nödvändigt att koncentrera verksamheten till de fyra
nordligaste länen. Utskottet sade sig icke uppfatta att avsikten med de
uttalanden avseende de fyra nordligaste länen som gjorts i propositionen
var att inskränka fondens stadgeenliga rätt att stödja projekt i hela Norrland.
Det borde även i fortsättningen åligga fondens styrelse att inom
givna riktlinjer besluta om fördelningen av de medel som ställts till fondens
disposition. Utskottet sade sig i och för sig ha förståelse för motionärernas
synpunkter men inte anse det påkallat att riksdagen gjorde
något särskilt uttalande i frågan.

Motionen

I motionen erinras om innebörden av förra årets beslut om nya riktlinjer
för Norrlandsfondens verksamhet och understryks att fondens
insatser haft stor betydelse för det norrländska näringslivets utveckling
under de senaste tio åren. Det konstateras att verksamheten hittills i
huvudsak gällt Norrbottens län men att den också innefattat projekt i
Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län. Det femte Norrlandslänet,
Gävleborgs län, har däremot inte, framhåller motionärerna, ingått
i fondens arbetsområde. Motionärerna säger sig ha erfarit att tveksamhet
föreligger inom Norrlandsfonden huruvida dess verksamhet kan utsträckas
till Gävleborgs län. Åtskilliga skäl talar, anser de, för att fonden
bör stödja projekt även inom detta län, vilket i stort sett har samma
näringslivsstruktur som övriga delar av Norrland och vars norra delar i
vissa avseenden har ett sämre läge än kustområdena i övriga Norrland.

Utskottet

Riksdagen tog förra året ställning till ett av Kungl. Maj:t framlagt
förslag till riktlinjer för Norrlandsfondens verksamhet under perioden
1971—1975. Förslaget avsåg bl. a. en viss utvidgning av verksamheten.
Utan att någon ändring skedde beträffande fondens grundläggande ändamål
att ”främja näringslivets utveckling i Norrland, främst i Norrbottens
län” fick fonden den nya funktionen att utgöra samordnande organ
för främjande av den industriella miljöns utveckling i de fyra nordligaste
länen. Samtliga dessa blev också företrädda i fondens styrelse. Med an -

NU 1971:13

ledning av vad som anförts i vissa motioner konstaterades emellertid vid
riksdagsbehandlingen att inga formella hinder förelåg för fonden att
innefatta även Gävleborgs län i sin verksamhet. I den nu föreliggande
motionen aktualiseras ånyo frågan om i vad mån Norrlandsfondens
verksamhet skall gälla Gävleborgs län.

Det kan vitsordas att, såsom anges i motionen, Norrlandsfonden hittills
icke lämnat stöd till något projekt inom Gävleborgs län. Detta
får dock icke uppfattas som något uttryck för att detta län skulle principiellt
vara undantaget från fondens verksamhetsområde. Vid bedömningen
av fondens nuvarande aktivitet måste beaktas att efterfrågan på
stöd från fonden överstiger dennas tillgång på resurser. Med hänsyn till
det ställningstagande i saken som riksdagen gjorde förra året föreligger
enligt utskottets mening inget behov av ett sådant uttalande från riksdagens
sida som motionärerna begär. Utskottet avstyrker därför motionen.

Mot Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning har utskottet ingen
erinran.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag till Medelstillskott
till Norrlandsfonden för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 5 000 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 434.

8. Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den
manuellt arbetande glasindustrin. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
(punkten B 5, s. 21 f.) och hemställer

att riksdagen till Utbildningsåtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
samt den manuellt arbetande glasindustrin för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.

9. Omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna.
Kungl. Maj:t har (punkten B 6, s. 22—60) föreslagit riksdagen att

1. godkänna av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer
för omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustriema,

2. till Omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av
2 500 000 kr.

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1971: 276 av herr Ernulf m. fl. (fp) vari hemställs att
riksdagen skall hemställa ”att Kungl. Maj:t måtte

1. utarbeta en plan för hur långt en krympning av TEKO-industrin
ur sysselsättnings-, beredskaps- och försörjningssynpunkt bör tillåtas ske,

2. klarlägga — sett ur samhällets resurssynpunkter — i vilken tids -

NU 1971:13

mässig takt en eventuell krympning i förhållande till nuläget bör tillåtas
ske, samt

3. utreda, vilka åtgärder som bör vidtagas för att garantera att produktionskapaciteten
inte nedgår under den erforderliga nivån”,

dels motionen 1971: 279 av herr Persson i Heden m. fl. (c) vari hemställs
att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om tillsättande
av en utredning med uppgift att dels fastställa omfattningen av
den textil- och konfektionstillverkning samt skotillverkning som måste
ske av beredskapsskäl, dels utarbeta planer för hur denna tillverkning
skall säkerställas,

dels motionen 1971: 282 av herr Sjönell m. fl. (c) vari hemställs att
riksdagen skall besluta att det föreslagna stödet till Omställningsfrämjande
åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna utvidgas till att
omfatta även marknadsundersökningar,

dels motionen 1971: 430 av herr Andersson i Örebro m. fl. (fp, c, m)
vari hemställs att riksdagen skall hemställa ”att Kungl. Maj:t måtte

1. utarbeta en plan för hur långt en krympning av skoindustrin från
beredskaps- och försörjningssynpunkt bör tillåtas ske,

2. utreda, vilka åtgärder som bör vidtagas för att garantera att produktionskapaciteten
inte nedgår under den erforderliga nivån”,

dels motionen 1971: 1081 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), såvitt
gäller hemställan att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t ”begära att
det allvarliga försörjningsläge som föreligger för vissa för vårt land livsviktiga
produkter uppmärksammas och att Kungl. Maj:t uppdrar åt
nämnden för ekonomisk försvarsberedskap att genom en noggrann inventering
klarlägga det svenska försörjningsläget och vidtaga de åtgärder
som kan anses erforderliga”.

I sistnämnda motion förekommer ytterligare två yrkanden, av vilka
ett har behandlats i utskottets betänkande 1971: 5 och det återstående
kommer att tagas upp i annat sammanhang.

Propositionen

Kungl. Maj:ts förslag under denna anslagspunkt innebär att det
fr. o. m. budgetåret 1970/71 löpande fyraåriga exportfrämjande programmet
för textil- och konfektionsindustrierna kompletteras med ett
statligt bidrags- och garantisystem för omställning och företagsutveckling.
Propositionen bygger härvidlag i huvudsak på de förslag som lagts
fram av de sakkunniga för översyn av vissa frågor rörande textil- och
konfektionsindustrierna — TEKO-utredningen — i betänkandet
”TEKO-industrierna inför 70-talet” I (SOU 1970: 59).

Statliga bidrag för omställningsfrämjande åtgärder om sammanlagt

7,5 milj. kr. för en tre-årsperiod föreslås ställas till förfogande för företag
som för att verkställa en allmän översyn av sin verksamhet behöver

2f Riksdagen 1971.17 sami. Nr 13

NU 1971:13

utnyttja utomstående expertis. Det primära målet för bidragssystemet
skall vara att underlätta bildandet av livskraftiga och expansiva företag,
men medel skall i undantagsfall kunna tillhandahållas även för undersökningar
som syftar till att klargöra förutsättningarna för nedläggning
av driften vid ett företag.

Statliga lånegarantier skall kunna lämnas både för investeringar i anläggningstillgångar
och för anskaffning av omsättningstillgångar. Dessa
garantier föreslås skola lämnas inom ramen för det statliga kreditstödet
till hemslöjd, hantverk och småindustri. För budgetåret 1971/72 föreslås
lånegarantier ställas till förfogande intill ett belopp av 7,5 milj. kr.
Den övre gränsen för summan av utestående garantiutfästelser under de
två därpå följande budgetåren föreslås bli 15 milj. kr. resp. 22,5 milj. kr.
Utrymme för denna garantigivning anses kunna beredas utan ökning av
garantiramen för stöd till hemslöjd, hantverk och småindustri eller av
härtill hörande anslag för förlusttäckning. Administration av de föreslagna
stödåtgärderna skall anförtros åt kommerskollegium.

Importrestriktionerna på textil- och konfektionsområdet betecknas i
propositionen som temporära åtgärder vilka avser att ge andrum för en
nödvändig omställningsprocess inom de berörda industrierna.

När det gäller den svenska försörjningsberedskapen intar de textila
förnödenheterna en central plats, framhålls det. Den omständigheten att
fredskonsumtionen i ökad utsträckning bygger på import får inte medföra
att försörjningsberedskapen eftersätts. Beredskapsfrågorna bör
emellertid ses i ett vidare sammanhang. En utredning på detta område
aviseras.

En särskild kontaktgrupp för TEKO-frågor föreslås knytas till arbetsmarknadsstyrelsen
med uppgift att biträda styrelsen i frågor rörande
sysselsättningen inom textil- och konfektionsområdet. Med hänsyn till
att de beredskapspolitiska förhållandena bör bli beaktade på ett så tidigt
stadium som möjligt när nedläggningar eller driftsinskränkningar aktualiseras
avses överstyrelsen för ekonomiskt försvar bli representerad
i kontaktgruppen.

Motionerna

Inriktningen av det statliga stödet till omställningsfrämjande åtgärder
för TEKO-industrierna behandlas i motionen 1971: 282. Motionärerna
anser att prioriteringen av organisations- och fusionsfrågor samt det
förhållandet att marknadsundersökningar inte avses berättiga till bidrag
tyder på att propositionens förslag syftar till att få till stånd större enheter
inom branschen. Med hänsyn till att det inte i första hand är de
mindre och medelstora företagen inom branschen som lagts ner framstår
för motionärerna en alltför ambitiös strävan mot större enheter
som omotiverad och även något dogmatisk.

De mindre och medelstora företagen missgynnas påtagligt, hävdar

NU 1971:13

motionärerna, genom att det statliga stödet inte är avsett att utgå till
marknadsundersökningar. Detta minskar möjligheterna för dessa företag
att genomföra de sortimentsöversyner som är nödvändiga för att
erhålla beslutsunderlag för förändringar av sortimentspolitiken.

Frågan om försörjningsberedskapen för textil- och konfektionsvaror
och skodon tas upp i ett flertal motioner. Utvecklingen under 1960-talet
med ett stort antal företagsnedläggelser har, anförs i motionen 1971:
276, skapat problem såväl för de anställda som för de samhällen som
drabbats. Motionärerna hävdar att den väntade utvecklingen under
1970-talet kommer att innebära att ca 20 000 anställda friställs. Av dessa
kommer enligt beräkningar gjorda av arbetstagarorganisationerna ca
20 % att inte kunna erhålla nya anställningar. Av återstående 80 %>
kommer två tredjedelar att få likvärdiga eller bättre betalda arbeten
medan en tredjedel får sämre lön än tidigare. Motionärerna anför att
denna utveckling är oroväckande även från försvarsberedskapssynpunkt
och de efterlyser en övergripande målsättning från samhällets sida för
utvecklingen inom TEKO-industrierna.

Beträffande beredskapsförsörjningen med textilprodukter åberopas i
motionen 1971: 279 ett remissuttalande av överstyrelsen för ekonomiskt
försvar över TEKO-utredningens betänkande. I detta uttalar styrelsen
att en betydande försämring av beredskapsläget inträffat på området.
Motionärerna anför att beredskapsförsörjning kan åstadkommas dels
genom en ökad beredskapslagring, dels genom upprätthållande av en
tillräcklig egen produktion. Med hänsyn till svårigheten att förutse behovet
av beredskapslagring förordar motionärerna att en tillräcklig egen
produktion skall upprätthållas. De anser att en utredning snarast bör
tillsättas för att undersöka vilken produktionsnivå som måste upprätthållas
av beredskapsskäl. Den föreslagna utredningen anses även böra
behandla skoindustrins problem.

Svensk skoindustri har enligt vad som anförs i motionen 1971: 430
genom den ökade importen och den minskade inhemska tillverkningen
kommit in i ett ytterst allvarligt och svårbemästrat krisläge. Utvecklingen
inom denna industri betecknas som bekymmersam såväl från sysselsättningssynpunkt
som från beredskapssynpunkt. Motionärerna uttalar
att åtgärder måste vidtas för att hejda skofabriksdöden och trygga
nuvarande produktion. Åtgärderna bör även syfta till att skapa sådana
förhållanden att industrin förmår vända utvecklingen och åter nå upp
till den produktionsnivå som från beredskapssynpunkt är erforderlig.
De olika åtgärder som TEKO-utredningen föreslagit till stöd för TEKOindustrierna
kunde enligt motionärerna sättas in för att stödja skoindustrin.

NU 1971:13

Följderna av utvecklingen inom de berörda industrierna uppmärksammas
även i motionen 1971: 1081. Enligt motionärernas mening är
det nödvändigt att sådana åtgärder vidtas att dels sysselsättningsläget
inte ytterligare förvärras, dels tillräcklig ekonomisk försvarsberedskap
kan upprätthållas. Detta skulle, anför motionärerna, kunna åstadkommas
genom ett långsiktigt upphandlingssamarbete mellan staten och de
berörda industrierna, vilket lämpligen skulle kunna ordnas via vederbörande
branschorganisationer.

Uppgifter om skoindustrin

På uppdrag av en samarbetsgrupp inom skobranschen har den svenska
skoindustrins distributionsproblem utretts av Industriens utredningsinstitut.
Följande uppgifter rörande svensk skoproduktion, importen av
skor samt produktionsstrukturen är hämtade ur denna utredning (Margit
Lidén: Skoindustrins distributionsproblem, Stockholm 1971).

Större delen av antalet läderskor på den svenska marknaden kommer
från utlandet. Endast omkring 30 %> utgörs numera av inhemsk produktion.
Läderskoproduktionen inom landet uppgick 1969 till ca 6,6
milj. par. 1960 tillverkades ca 10,4 milj. par. Det är främst produktionen
av dam- och barnskor samt sandaler som gått tillbaka. Årstillverkningen
1969 uppgick för dessa grupper till mindre än hälften av
den mängd som producerades 1960. Herrskotillverkningen har inte
minskat i samma grad. Den motsvarar nu ca 70 %> av antalet producerade
par 1960.

Läderskoproduktionen 1960, 1965, 1968 och 1969
(v = värde i milj. kr.; q = kvantitet i tusen par)

1960 1965 1968 1969

vq vq vqvq

262.8 10 427 281,8 9 968 228,3 7 589 .. 6 637

Importen av läderskor uppgick 1954 till 7 °/o av den totala läderskotillförseln
men har ökat snabbt under 1960-talet. År 1960 importerades

3.8 milj. par läderskor och importandelen var i par räknat 27 °/o.
1969 hade importen stigit till 12,6 milj. par, vilket ungefär var dubbelt
så många läderskor som under året producerades i Sverige. Importandelen
var sistnämnda år 68 °/o- Exporten av läderskor är obetydlig.

Importen av läderskor i °/o av tillförseln 1960, 1965, 1968 och 1969

1960 1965 1968 1969

vq vq vqvq

22 27 34 43 50 68 68

NU 1971:13

Skoindustrin är en arbetskraftsintensiv industri med lönekostnaden
som en stor del av framställningskostnaden. Löneandelen av salutillverkningsvärdet
från fabrik uppskattas till mellan 40 och 50 °/o- År
1968 var antalet arbetsställen 162 med sammanlagt ca 5 400 arbetare.
40 »/o av antalet arbetsställen sysselsatte mindre än 50 personer och endast
två företag hade fler än 200 arbetare anställda. Antalet arbetare
sysselsatta inom skoindustrin har varit sjunkande under senare år. Av
arbetsmarknadsstyrelsens varselstatistik för åren 1968—1970 framgår
att 13 arbetsställen har varslat om inskränkningar i driften, varvid ca
300 anställda berörts, och att 21 arbetsställen med ca 900 anställda har
varslat om nedläggning. Antalet varsel ökade kraftigt från 1969 till
1970.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag under denna anslagspunkt innebär en komplettering
av det av 1970 års riksdag beslutade exportfrämj andeprogrammet
för textil- och konfektionsindustriema. Det föreslagna bidrags-
och garantisystemet för omställning och företagsutveckling bygger
i huvudsak på TEKO-utredningens slutbetänkande ”TEKO-industriema
inför 70-talet” (SOU 1970: 59).

Utvecklingen inom TEKO- och sko-industrierna är till viss del en
följd av Sveriges konkurrensinriktade näringspolitik och liberala handelspolitik.
I propositionen uttalas att de importrestriktioner som vidtagits
på TEKO-området är temporära åtgärder som syftar till att underlätta
en nödvändig omställningsprocess men att under en övergångsperiod
nuvarande begränsningspolitik i väsentliga stycken måste bibehållas.
Frågan om ett ökat skydd för den importkonkurrerande hemmamarknadsindustrin
tas upp i motionerna 1971: 1081 och 1971: 1092
och behandlas i utskottets betänkande nr 14.

I propositionen förordade riktlinjer för statliga bidrag för
omställningsfrämjande åtgärder innebär att sammanlagt
7,5 milj. kr. under en treårsperiod ställs till förfogande för företag
som önskar verkställa en översyn bl. a. av sin sortiments- och funktionspolitik
samt organisatoriska uppbyggnad men som saknar personella
resurser härför. Inriktningen av statligt finansierade undersökningar bör
anpassas efter den situation i vilket det aktuella företaget befinner sig
och undersökningarna ges en klar inriktning på de organisatoriska förhållandena,
varvid särskilt frågor sammanhängande med dels företagens
behov av specialisering, dels lämpligheten av mer eller mindre
långtgående samarbete med andra tillverkare bör stå i centrum. Rena
marknadsundersökningar bör inte få bekostas med dessa statliga bidrag.

Inriktningen av det statliga stödet ifrågasätts i motionen 1971: 282.
Motionärerna hävdar att de mindre företagen kommer att få stora
svårigheter att utan bidrag till marknadsundersökningar anskaffa de data
som krävs för en förändring av sortimentspolitiken. De hemställer där -

NU 1971:13

för att det föreslagna statliga stödet utvidgas till att omfatta även marknadsundersökningar.

Syftet med bidragen, som för budgetåret 1971/72 föreslås uppgå till

2,5 milj. kr., avses vara att stimulera omställningar och projekt som
inte skulle kunna förverkligas utan statligt stöd men som är motiverade
på lång sikt. Bidragen är alltså i första hand avsedda för åtgärder av
engångsnatur och sådana aktiviteter som kan anses falla utanför företagens
normala handlande. Utskottet, som vill erinra om att särskilda
medel ställs till förfogande för marknadsundersökningar utomlands genom
det exportfrämjande programmet, finner — inte minst med hänsyn
till den ekonomiska ramen för bidragsgivningen — propositionens
riktlinjer väl avvägda. Utskottet avstyrker alltså motionen 1971: 282.

För den svenska försörjningsberedskapen medför
minskningen av den inhemska produktionen av textil- och konfektionsprodukter
vissa problem. Den omständigheten att fredskonsumtionen av
textila förnödenheter i ökad utsträckning bygger på import får, framhålls
i propositionen, inte medföra att försörjningsberedskapen eftersätts.
I de fall fredsproduktionen av en viss förnödenhet hotar att
sjunka under den för gällande beredskapsplanering uppställda minimigränsen
måste särskilda åtgärder vidtas för att trygga försörjningsberedskapen.
Som huvudregel anges att den nödvändiga försörjningsberedskapen
skall åstadkommas till lägsta möjliga kostnad för samhället
och att sålunda inget generellt val kan träffas mellan fortsatt produktion
inom landet och lagring. En utredning av dessa frågor aviseras.

Ett flertal motioner tar upp frågan om vilken produktionsnivå för
TEKO-varor och skor som måste upprätthållas för att säkerställa försörjningsberedskapen.
I motionen 1971: 276 föreslås att Kungl. Maj:t
skall låta utarbeta en plan för hur långt en krympning av TEKO-industrierna
kan tillåtas gå med hänsyn till sysselsättnings-, beredskaps- och
försörjningssynpunkterna samt utreda vilka åtgärder som bör vidtas för
att garantera att produktionskapaciteten inte nedgår under den erforderliga
nivån. Ett likartat utredningskrav avseende skoindustrin förs
fram i motionen 1971: 430. Yrkandet i motionen 1971: 276 innefattar
även att det skall klarläggas — sett från samhällets synpunkt — i vilken
takt en eventuell krympning i förhållande till nuläget bör tillåtas ske.
En utredning bör enligt motionen 1971: 279 tillsättas för att fastställa
omfattningen av den textil- och konfektionstillverkning samt skotillverkning
som erfordras av beredskapsskäl. Den föreslagna utredningen
anses även böra få till uppgift att utarbeta planer för hur denna tillverkning
skall säkerställas. I motionen 1971: 1081 hemställs att det
allvarliga försörjningsläge som föreligger för vissa för landet livsviktiga
produkter skall uppmärksammas och att överstyrelsen för ekonomiskt
försvar skall få i uppdrag att genom en noggrann inventering klarlägga
försörjningsläget och vidta de åtgärder som kan anses erforderliga.

NU 1971:13

Som framgår av det föregående har departementschefen uttalat att
en utredning med uppgift bl. a. att undersöka olika metoder för att
trygga försörjningsberedskapen övervägs. Chefen för handelsdepartementet
har i april 1971 fått bemyndigande att tillkalla särskilda sakkunniga
för att utreda olika metoder för att upprätthålla en tillfredsställande
beredskap inom varuområden som har väsentlig betydelse för försörjningen.
Utredningsuppdraget omfattar i första hand överväganden
rörande avvägningen mellan produktionsåtgärder och beredskapslagring
och rörande fördelningen av ansvaret i dessa sammanhang mellan staten
och näringslivet. En analys av för- och nackdelar i olika avseenden av
statliga företagsengagemang som medel att trygga försörjningsberedskapen
på utsatta varuområden bör enligt utredningsdirektiven ingå i utredningen.
De samhällsekonomiska, näringspolitiska och handelspolitiska
konsekvenserna av föreslagna åtgärder bör beaktas och redovisas.

Med hänsyn till att det inom TEKO- och skoområdena föreligger risk
för att självförsörjningsgraden sjunker till en alltför låg nivå bör enligt
direktiven en analys utföras av den produktionsnivå som i kombination
med kommersiell lagerhållning behövs för att upprätthålla en rimlig
försörjningsberedskap på dessa områden. Som allmän riktpunkt för sina
överväganden bör utredningen ha den självförsörjningsgrad som f. n.
råder för beklädnadsvarorna. Förslag bör läggas fram om den självförsörjningsgrad
som bör upprätthållas på de olika delområdena och
om de eventuella åtgärder av skydds- och stödkaraktär som kan behöva
vidtas för att säkerställa en tillräcklig produktionskapacitet. Dessa
överväganden måste göras mot bakgrund av Sveriges internationella förpliktelser.
De sakkunniga bör även behandla frågan om statlig upphandling
som ett led i försörjningsberedskapen. Samråd med försvarsutredningen
bör äga rum. Utredningsarbetet avses skola bedrivas så att
förslag rörande försörjningsberedskapen för TEKO-varor och skodon
kan föreläggas 1972 års riksdag.

Utskottet — som i denna fråga samrått med försvarsutskottet —
finner att de ovan redovisade utredningsdirektiven i huvudsak tillgodoser
motionsyrkandena. Utskottet finner därför inte anledning att tillstyrka
motionerna 1971: 276, 1971: 279, 1971: 430 och 1971: 1081 i
nu nämnda hänseende.

Vad i övrigt anförts under denna punkt i propositionen föranleder
inte något särskilt uttalande från utskottets sida. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 282 godkänner av
chefen för industridepartementet förordade riktlinjer för omställningsfrämjande
åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna,

2. att riksdagen till Omställningsfrämjande åtgärder för textil- och
konfektionsindustrierna för budgetåret 1971/72 anvisar ett re -

NU 1971:13

servationsanslag av 2 500 000 kr.,

3. att riksdagen i vad avser utredning av beredskapen i fråga om
viss varuförsörjning avslår

a) motionen 1971: 276,

b) motionen 1971: 279,

c) motionen 1971: 430,

d) motionen 1971: 1081 såvitt nu är i fråga.

Bergsbruk

10. Sveriges geologiska undersökning. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkterna C 1—C 5, s. 61—68) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Sveriges geologiska undersökning: Förvaltningskostnader ett
förslagsanslag av 7 965 000 kr.,

2. till Sveriges geologiska undersökning: Kartarbeten m. m. ett reservationsanslag
av 3 310 000 kr.,

3. till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning ett reservationsanslag
av 700 000 kr.,

4. till Sveriges geologiska undersökning: Prospektering ett reservationsanslag
av 18 700 000 kr.,

5. till Sveriges geologiska undersökning: Uppdragsverksamhet ett
förslagsanslag av 600 000 kr.

11. Bergsstaten. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten
C 6, s. 68 f.) och hemställer

att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 939 000 kr.

12. Statens gruvegendom. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
(punkten C 7, s. 69—74) och hemställer

att riksdagen till Statens gruvegendom för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 20 130 000 kr.

Energiförsörjning

13. Statens elektriska inspektion. Kostnader för vissa nämnder. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna D 1 och D 2, s. 75 f.)
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Statens elektriska inspektion ett förslagsanslag av 2 494 000
kr.,

2. till Kostnader för vissa nämnder ett förslagsanslag av 43 000 kr.

NU 1971:13

14. Främjande av landsbygdens elektrifiering. Kungl. Majit har (punkten
D 3, s. 76 f.) föreslagit riksdagen att

1. till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1971/
72 anvisa ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

2. medge att under budgetåret 1971/72 bidrag för upprustning och
nyanläggning av elektriska distributionsnät på landsbygden beviljas intill
ett belopp av sammanlagt 3 000 000 kr.,

3. medge att under budgetåret 1971/72 statlig garanti för lån till
upprustnings- och nyanläggningsåtgärder som berör landsbygdens elnät
beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr.

I motionen 1971: 218 av herr Sundelin m. fl. (s, c, fp, m) hemställs att
riksdagen skall uttala ”att stödverksamheten bör fortsätta i nuvarande
form tills de angelägna restelektrifieringarna genomförts och eldistributionens
strukturrationalisering fortskridit så långt, att glesbygdsdistributionens
samordning med ekonomiskt bärkraftig distribution kan fullföljas
samt att omfattningen av stödet anpassas efter de behov, som
efter hand anmäles av kommerskollegium inom en total ram av 40 miljoner
kronor”.

Motionen

Kungl. Majits förslag om 3 milj. kr. till bidrag för upprustning och
nyanläggning av elektriska distributionsnät på landsbygden innebär enligt
motionärerna en avsevärd begränsning i förhållande till föreliggande
behov. Upprustningsbidragen har i huvudsak lämnats i samband med
företagsöverlåtelser föranledda av rationaliseringar. En förutsättning för
sådana strukturrationaliseringar är, anför motionärerna, att möjligheten
att erhålla statsbidrag kan bedömas i förväg. Så är emellertid f. n. inte
förhållandet, bl. a. på grund av att Kungl. Majit inte angivit en totalram
för bidragen. Enligt vad kommerskollegium uppger skulle sannolikt sammanlagt
mellan 40 och 50 milj. kr. erfordras för att lösa återstående
strukturproblem inom glesbygderna och fullfölja restelektrifieringarna.

Uppgifter i anslutning till motionen

Kommerskollegium äger enligt kungörelse den 28 maj 1959 (nr 369)
bevilja statligt stöd till nyanläggning och upprustning av elektriska
distributionsnät på landsbygden i form av bidrag och lånegarantier. Enligt
beslut av 1958 års riksdag (prop. 1958: 116, JoU 17) skall statligt
stöd i form av bidrag och lånegarantier kunna utgå till eldistributionsföretag
som har ett uppenbart behov därav och som utnyttjat tillgängliga
möjligheter att på annat sätt anskaffa kapital till upprustningen. Syftet
med det statliga upprustningsstödet angavs vara att göra det stödmottagande
distributionsföretaget ekonomiskt bärkraftigt för framtiden.
Om detta syfte inte kan vinnas med ett med hänsyn till förhållandena
rimligt bidrag bör bidragsansökan avslås under hänvisning härtill. Åtgär -

NU 1971:13

der för att söka uppnå en reorganisation av på längre sikt oräntabla
eldistributionsföretag bör ingå som en integrerande del av verksamheten
för upprustning av elnäten på landsbygden.

För detta stöd ställdes en total medelsram för en femårsperiod av 50
milj. kr. till förfogande. Totalt har t. o. m. innevarande budgetår 90 milj.
kr. anvisats för främjande av landsbygdens elektrifiering.

Detalj distributionen av elkraft till de enskilda förbrukarna ombesörjs
av ett stort antal distributionsföretag av olika slag — industriföretag, enskilda
distributionsföretag, kommunala elverk och bolag samt ekonomiska
föreningar. Antalet distributionsföretag har under efterkrigstiden
minskat kraftigt och har från 1965 gått ned från 1 500 till f. n. ca
900. Företagsstorleken varierar i hög grad. Nära 600 företag har mindre
än 2 000 abonnenter och ungefär hälften av dessa har mindre än 500
abonnenter. Majoriteten av företag med fler än 2 000 abonnenter är
kommunala företag och råkraftbolag. De ekonomiska föreningarna utgör
omkring hälften av antalet företag men har mindre än en tiondel av
antalet abonnenter. Fördelningen på kommunala och icke-kommunala
företag motsvaras i stort av fördelningen på tätortsdistribution resp.
glesbygdsdistribution.

Staten har i samband med koncessionsprövning verkat pådrivande på
strukturrationaliseringen. Genom ändringar i ellagen år 1957 utvidgades
tillståndsskyldigheten till att omfatta i princip alla starkströmsledningar.
Tillståndsgivningen förenklades samtidigt genom införande av ett system
med områdeskoncessioner, som innebär att distributör får koncession
för ett visst geografiskt område. Inom detta får distributören utan
särskild prövning dra erforderliga ledningar med viss högsta spänning
för sin detalj distribution.

Frågan om åtgärder för att påskynda och effektivisera rationaliseringsarbetet
på eldistributionsområdet har utretts av eldistributionsutredningen,
som lagt fram sina förslag i betänkandet ”Eldistributionens rationalisering”
(SOU 1968: 39). Utredningen konstaterar att rationaliseringen
inte fortgått i den takt och omfattning som förutsatts. Utredningens
förslag går i huvudsak ut på att öka koncessionsmyndighetens befogenheter
bl. a. genom viss rätt att återkalla löpande koncession samt
rätt att kräva att koncessionsinnehavaren på skäliga villkor avstår distributionsanläggningar
och viss annan egendom som använts i distributionsverksamheten.
Den önskvärda rationaliseringen bör enligt utredningen
kunna genomföras med hjälp av lämpliga distributörer som får bärkraftiga
enheter till sitt förfogande. Vidare hävdar utredningen att de
nuvarande statsbidragen bör kunna slopas utan att rationaliseringen på
ett avgörande sätt försvåras.

Kommerskollegium anför i sin anslagsframställning för budgetåret
1971/72 att kollegiet ansluter sig till utredningens förslag att stödverksamheten
i stort bör avvecklas. Kollegiet framhåller dock behovet av

NU 1971:13

fortsatta stödåtgärder under en övergångsperiod och anger den totalt
erforderliga medelsramen till 50 milj. kr., varav huvuddelen avser upprustningsmedel.
Kollegiet redovisar vidare vissa svårigheter som uppstått
i behandlingen av upprustningsansökningar på grund av att kollegiet sedan
länge inte kunnat lämna förhandsupplysningar angående möjligheterna
till statsbidrag.

I prop. 1970: 139 angående lagstiftningen om elektriska anläggningar
anförde chefen för industridepartementet att beredningen av eldistributionsutredningens
förslag visat på behov av ytterligare överväganden rörande
distributionsverksamhetens framtida organisation. En mera genomgripande
lösning sades vara tänkbar än den som utredningen mot
bakgrund av sina direktiv hade förordat. Det angavs som inte osannolikt
att frågan om en mera omfattande lösning av distributionsproblemen
borde anförtros en särskild utredning.

Motioner av samma innebörd som den nu föreliggande har väckts vid
ett flertal tillfällen och senast vid 1970 års riksdag. Statsutskottet hänvisade
därvid (SU 1970: 13) till den inom industridepartementet pågående
överarbetningen av eldistributionsutredningens betänkande och avstyrkte
motionerna.

Utskottet

Enligt kungörelsen den 28 maj 1959 (nr 369) om statligt stöd åt landsbygdens
elförsörjning äger kommerskollegium bevilja stöd till nyanläggning
och upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden i
form av bidrag och lånegarantier.

Frågor rörande eldistributionens rationalisering har varit föremål för
överväganden sedan mitten av 1960-talet. Eldistributionsutredningen lade
i sitt betänkande ”Eldistributionens rationalisering” (SOU 1968: 39) fram
en rad förslag. I årets statsverksproposition anförs att för en rationell
elförsörjning krävs betydligt större distributionsenheter än vad tidigare
förutsatts. En särskild utredning avses närmare undersöka bl. a. frågan
om förutsättningarna på distributionssidan för en rationell elförsörjning.

I motionen 1971: 218 hemställs om uttalanden från riksdagens sida
rörande stödverksamheten och den ekonomiska omfattningen av stödet.
Utskottet förutsätter att den aviserade utredningen, som enligt vad utskottet
inhämtat kommer att tillsättas inom kort, får i uppdrag att behandla
frågan om en nödvändig omorganisation av eldistributionen på
landsbygden och i de mindre tätorterna. Insatser för restelektrifiering
och upprustning av distributionsnäten är enligt utskottets mening angelägna.
Tillkomsten av mer omfattande distributionsenheter med större
resurser bör ge möjligheter att på ett bättre sätt än hittills tillgodose behovet
därav. Med hänsyn till kommande utredningsverksamhet anser sig
utskottet inte böra förorda att riksdagen nu gör i motionen avsett uttalande
om formerna för det statliga stödet till eldistributionen på lands -

NU 1971:13

bygden och omfattningen av stödet. Utskottet avstyrker alltså motionen.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

1. att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering för
budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 1 000 kr.,

2. att riksdagen medger att under budgetåret 1971/72 bidrag för
upprustning och nyanläggning av elektriska distributionsnät på
landsbygden beviljas intill ett belopp av sammanlagt 3 000 000
kr.,

3. att riksdagen medger att under budgetåret 1971/72 statlig garanti
för lån till upprustnings- och nyanläggningsåtgärder som berör
landsbygdens elnät beviljas intill ett belopp av 10 000 000 kr.

4. att riksdagen avslår motionen 1971: 218.

15. Delegationen för atomenergifrågor. Utskottet tillstyrker Kungl.

Maj:ts förslag (punkten D 4, s. 77 f.) och hemställer

att riksdagen till Delegationen för atomenergifrågor för budgetåret
1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 1 789 000 kr.

Teknisk utveckling m. m.

16. Styrelsen för teknisk utveckling. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkterna E 1—E 4, s. 80—92) och hemställer

1. att riksdagen

a) godkänner vad chefen för industridepartementet anfört om
organisatoriska förändringar vid styrelsen för teknisk utveckling
och bemyndigar Kungl. Maj:t att vid styrelsen inrätta en tjänst
för planeringsdirektör i Ce 3,

b) till Styrelsen för teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling
för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av
110 500 000 kr.,

c) bemyndigar Kungl. Maj:t att under budgetåret 1971/72, i enlighet
med vad chefen för industridepartementet anfört, godkänna
avtal och beslut rörande stöd till teknisk forskning och industriellt
utvecklingsarbete m. m. som inberäknat löpande avtal och
beslut innebär åtaganden om högst 65 000 000 kr. under vart och
ett av budgetåren 1971/72—1975/76,

d) bemyndigar Kungl. Maj:t att uppdra åt styrelsen för teknisk
utveckling att under av chefen för industridepartementet nämnda
förutsättningar biträda ackord, efterge långivares rätt samt
medge betalningsanstånd i fråga om fordringar på grund av lån
som lämnats med anlitande av reservationsanslaget Styrelsen för
teknisk utveckling: Teknisk forskning och utveckling,

2. att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: Drift av forsk -

NU 1971:13

ningsstationer för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

3. att riksdagen

a) till Styrelsen för teknisk utveckling: Skeppsteknisk forskning
och utveckling för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 12 000 000 kr.,

b) bemyndigar Kungl. Maj:t att under budgetåret 1971/72 godkänna
avtal och beslut rörande stöd till skeppsteknisk forskning
och industriellt utvecklingsarbete m. m. som inberäknat löpande
avtal och beslut innebär åtaganden om högst 10 000 000 kr. under
vart och ett av budgetåren 1971/72—1972/73,

4. att riksdagen till Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning för
budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 3 000 000 kr.

17. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Majrts förslag (punkterna E 5—E 7, s. 94—100)
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till statens provningsanstalt ett reservationsanslag av
4 900 000 kr.,

3. till Statens provningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag av
1 100 000 kr.

18. Statens skeppsprovningsanstalt: Uppdragsverksamhet m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna E 8—E 10, s. 101
—105) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Statens skeppsprovningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

2. till Bidrag till statens skeppsprovningsanstalt ett reservationsanslag
av 2 000 000 kr.,

3. till Statens skeppsprovningsanstalt: Utrustning ett reservationsanslag
av 500 000 kr.

19. Bidrag till Ingenjursvetenskapsakademien. Kungl. Maj:t har (punkten
E 11, s. 105) föreslagit riksdagen att till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
för budgetåret 1971/72 anvisa ett anslag av 570 000 kr.

I motionen 1971: 433 av herr Ericsson i Åtvidaberg m. fl. (fp) hemställs
att riksdagen skall som bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
anvisa ett anslag av 800 000 kr.

NU 1971:13

Motionen

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA) har till huvuduppgift att främja
den tekniska och ekonomiska utvecklingen i landet. Detta har skett bl. a.
genom inrättande av forskningsinstitut, genom samverkan med forskningsråd
och fonder i värdering av projekt och genom att stödja och utveckla
den svenska forskningens internationella kontakter. IVA:s verksamhetsområde
omfattar enligt de stadgar som fastställts av Kungl.
Maj:t 1969 alla aspekter på naturvetenskaplig, teknisk och ekonomisk
utveckling. Motionärerna erinrar om att IVA:s verksamhet finansieras i
huvudsak genom bidrag till målbundna utredningar och ersättning för
utförda tjänster. De obundna resurser som står till IVA:s förfogande är
dels ett statligt grundbidrag om f. n. 535 000 kr., dels årliga bidrag från
en rad industriföretag, dels avkastning av IVA:s egna fonder. Motionärerna
understryker vikten av att IVA som ett neutralt och obundet forum
har möjlighet att utan bindning till speciella projekt göra mer ingående
analyser av forskningens och utvecklingsarbetets situation och
behov. Härför krävs dock, anför de, en ökning av den icke projektbundna
finansieringen.

Utskottet

Från detta anslag utgår enligt beslut av 1968 års riksdag (prop. 1968:
68, SU 131, rskr. 304) statens stöd till Ingenjörsvetenskapsakademien
(IVA) för dess centrala verksamhet. Styrelsen för teknisk utveckling
lämnar bidrag till IVA:s internationella kontaktverksamhet över styrelsens
anslag.

Kungl. Maj:ts förslag för budgetåret 1971/72 innebär en uppräkning
av anslaget med 35 000 kr. till 570 000 kr. I motionen 1971: 433 yrkas
en höjning av anslaget med 230 000 kr. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit.
Vid förra årets riksdag avslogs motioner med likartat syfte (SU
1970: 13).

Utskottet finner inte tillräckliga skäl föreligga att föreslå avsteg från
Kungl. Maj:ts förslag till bidrag för IVA:s centrala verksamhet under
nästa budgetår, varför utskottet avstyrker motionen.

Utskottet hemställer alltså

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1971: 433 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
för budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag av 570 000 kr.

20. Bidrag till Sveriges standardiseringskommission. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkten E 12, s. 106) och hemställer

att riksdagen till Bidrag till Sveriges standardiseringskommission för
budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag av 1 970 000 kr.

NU 1971:13

21. Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi m. fl. anslag.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkterna E 13—E 15, s. 107
—118) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Atomenergiverksamhet inom Aktiebolaget Atomenergi ett reservationsanslag
av 51 800 000 kr.,

2. till Internationellt atomenergisamarbete ett förslagsanslag av
4 100 000 kr.,

3. till Utvecklingsarbete rörande utvinning av uran ett reservationsanslag
av 8 100 000 kr.

Domänverket

22. Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig personal.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten F 1, s. 122 f.) och
hemställer

att riksdagen

1. till Ersättning till domänverkets fond för utgifter för övertalig
personal för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av
147 000 kr.,

2. beslutar att kyrkofonden skall för år 1970 ersätta domänverkets
fond för övertalig personal vid domänverket med 202 000 kr.

KAPITALBUDGETEN

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER

Förenade fabriksverken

23. Byggnader och utrustning. Kungl. Maj:t har (punkten I. E: 1, s. 124
—139) föreslagit riksdagen att till Byggnader och utrustning för budgetåret
1971/72 under fabriksverkens fond anvisa ett investeringsanslag
av 42 500 000 kr.

I motionen 1971: 1067 av herr Enarsson (m) hemställs att riksdagen
skall till Förenade fabriksverken, Byggnader och utrustning, anvisa ett
investeringsanslag av 37 500 000 kr. i enlighet med vad i motionen
anförts.

Utskottet

I förenade fabriksverkens uppgifter ingår att bedriva tillverkning, försäljning
och underhåll av krigsmateriel, tillverkning och försäljning av
civila verkstadsprodukter samt tvätterirörelse. Verket, som fick sin nu -

NU 1971:13

varande organisation efter beslut av 1965 års riksdag, har vid årsskiftet
1969—1970 förts över från försvarsdepartementet till industridepartementet.
Detta får ses som en konsekvens av att den mot civil produktion
inriktade verksamheten successivt kommit att byggas ut och utvecklas.

För nästa budgetår har fabriksverken lagt fram ett investeringsprogram
på 53,8 milj. kr. Detta är 1 milj. kr. mer än investeringsramen för
innevarande budgetår. Kungl. Maj:t föreslår för nästa budgetår ett investeringsprogram
på 42,5 milj. kr. Vid beräkning av detta anslagsbelopp
har hänsyn tagits till en förväntad behållning av 9 milj. kr. under anslaget
vid utgången av innevarande budgetår. Vidare har på sedvanligt
sätt ett påslag med 10 °/o gjorts för att möjliggöra en av konjunkturmässiga
eller andra skäl påkallad ökning av medelsförbrukningen.

Fabriksverken har sedan budgetåret 1968/69 årligen beviljats 5 milj.
kr. för ökad civil produktion. Dessa medel har tagits i anspråk bl. a. för
att i samarbete med andra företag utveckla nya produkter. I statsverkspropositionen
redovisas bl. a. samverkan med Kockums Mekaniska
Verkstads AB och Husqvarna Vapenfabriks AB i syfte att vidareutveckla
den s. k. Stirlingmotorn samt delägarskap i Swedevelopment Hospital
Equipment AB, som saluför produkter avsedda för sjukhusen, och i KB
Food Control AB & Co., som har till uppgift att vidareutveckla en uppfinning
på livsmedelsteknikens område. Vidare erinras om det av fabriksverken
helägda Trivab Konfektions AB, som administrativt handhar
tillverkningen av sjukhuspersedlar i Ängelholm.

Fabriksverkens ansträngningar att öka sin civila produktion har varit
föremål för uppmärksamhet och diskussion i olika sammanhang. Diskussionen
har gällt såväl produktionsinriktningen som verksamhetens
organisatoriska former. Genom studiebesök vid fabriksverken har utskottet
erhållit information i dessa ämnen. Utskottet, som anser det angeläget
att fabriksverken kännetecknas av effektivitet i fråga om produktionsinriktning
och verksamhetsformer, förutsätter att Kungl. Maj:t noga
följer verkets strävanden i detta hänseende och tar de initiativ till förändringar
av nuvarande förhållanden som kan visa sig erforderliga.

För satsningen på civila produkter har fabriksverken för nästa budgetår
begärt 5 milj. kr. Detta belopp har av departementschefen föreslagits
begränsas till 3 milj. kr. med hänsyn till att möjligheten till en samordning
av utvecklingsverksamheten inom den statsägda företagsgruppen
ökat sedan tillkomsten av Statsföretag AB. Med motiveringen att någon
närmare redogörelse för hur anslaget för civil produktion skall användas
inte lämnas i propositionen yrkas i motionen 1971: 1067 att riksdagen
avslår detta anslagsyrkande. Utskottet, som hänvisar till vad ovan
anförts, finner inte anledning att frångå Kungl. Maj:ts förslag.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1971: 1067 till Byggnader och utrustning för bud -

NU 1971:13

getåret 1971/72 under fabriksverkens fond anvisar ett investeringsanslag
av 42 500 000 kr.

Domänverket

24. Förvaltningsbyggnad för domänstyrelsen. Utskottet tillstyrker Kungl.
Majrts förslag (punkten I.G: 4, s. 161) och hemställer

att riksdagen till Förvaltningsbyggnad för domänstyrelsen för budgetåret
1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 000 kr.

Statens allmänna fastighetsfond

25. Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag (punkten II: 21, s. 162 f.) och hemställer

att riksdagen till Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m. m. för
budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 4 000 kr.

Statens utlåningsfonder

26. Kronotorpamas inventarielånefond. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag (punkten IV.C, s. 164) och hemställer

att riksdagen medger att det för budgetåret 1962/63 anvisade investeringsanslaget
till Kronotorpamas inventarielånefond under
budgetåret 1971/72 får användas för det med anslaget avsedda
ändamålet.

Fonden för låneunderstöd

27. Lån till Aktiebolaget Atomenergi. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag (punkten V.ll, s. 164 f.) och hemställer

att riksdagen till Lån till Aktiebolaget Atomenergi för budgetåret
1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 1 000 000 kr.

Stockholm den 20 april 1971
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Rask (s), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell
(c), Svensson i Malmö (vpk), Häll (s), Hovhammar (m), fru Hansson (s)
och fru Hambraeus (c).

NU 1971:13

Reservationer

1. vid punkten 5 (Statens institut för företagsutveckling: Bidrag till
främjande av företagsutveckling m. m.) av herrar Börjesson i Glömminge
(c), Andersson i örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell
(c) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det avsnitt på s. 3 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet, som erinrar” och slutar med ”utskottet avstyrker motionen”
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”Utskottet vill erinra om statsutskottets uttalande vid förra årets riksdag
om angelägenheten av att kursavgifterna vid institutet inte blir så
höga att de verkar hindrande för deltagande från mindre och medelstora
företag. Med hänsyn härtill samt till det behov som finns av att
bygga ut institutets verksamhet när det gäller företagsledarutbildning och
marknadsföringsfrågor finner utskottet den av motionärerna föreslagna
ökningen av anslaget befogad.”

dels att utskottet bort hemställa
”att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1971: 1069 till Statens institut för företagsutveckling:
Bidrag till främjande av företagsutveckling m. m. för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 2 700 000 kr.”

2. vid punkten 9 (Omställningsfrämjande åtgärder för textil- och
konfektionsindustriema) av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge
(c), Andersson i Örebro (fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c),
Hovhammar (m) och fru Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 12 i utskottets yttrande som börjar med ”Syftet
med bidragen” och slutar med ”alltså motionen 1971: 282” bort utbytas
mot ett avsnitt av följande lydelse:

”Syftet med bidragen, som för budgetåret 1971/72 föreslås uppgå till

2,5 milj. kr., avses vara att stimulera omställningar och projekt som inte
skulle kunna förverkligas utan statligt stöd men som är motiverade på
lång sikt. Bidragen skall ställas till förfogande för företag som önskar
verkställa en översyn av tidigare nämnt slag men som inte har egna resurser
för ändamålet utan måste utnyttja utomstående expertis.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att ett system som innebär
att rena marknadsundersökningar inte får bekostas med de statliga bidragen
minskar möjligheterna för de mindre företagen, som ofta saknar
egna resurser att anskaffa nödvändiga marknadsdata, att genomföra en
förändring av sin sortimentspolitik. I propositionen framhålls att me -

NU 1971:13

del för särskilda marknadsundersökningar utomlands ställts till förfogande
genom det nu löpande exportfrämjande programmet. Utskottet
vill i detta sammanhang erinra om att exporten utgör endast ca 17 °/o
av TEKO-industriernas samlade produktionsvärde och att det med få
undantag är storföretag som svarar för denna export. Marknadsundersökningar
är en viktig förutsättning för att syftet med de i propositionen
föreslagna omställningsfrämjande åtgärderna skall kunna uppnås.
Med hänsyn härtill finner utskottet det i motionen framförda förslaget
väl motiverat och tillstyrker motionen 1971: 282.”

dels att utskottet under 1 bort hemställa
”1. att riksdagen — med bifall till motionen 1971: 282 — godkänner
av chefen för industridepartementet förordade riktlinjer
för omställningsfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna
med den ändringen att statliga bidrag för omställningsfrämjande
åtgärder skall kunna utgå även för marknadsundersökningar,
’ ’

3. vid punkten 14 (Främjande av landsbygdens elektrifiering) av
herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro
(fp), Sjönell (c), Svensson i Malmö (vpk), Hovhammar (m) och fru
Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke i utskottets yttrande som börjar på s. 17 med ”1
motionen 1971: 218” och slutar på s. 18 med ”avstyrker alltså motionen”
bort utbytas mot ett avsnitt av följande lydelse:

”Departementschefens förslag innebär för fjärde året i följd en begränsning
av anslagsramen för upprustning och utbyggnad av landsbygdens
eldistributionsnät. I motionen 1971: 218 erinras härom och
motionärerna hemställer om uttalanden från riksdagens sida rörande
stödverksamheten och den ekonomiska omfattningen av stödet.

I likhet med motionärerna finner utskottet propositionens förslag
otillfredsställande. Kommerskollegium har kraftigt vitsordat de negativa
verkningar på upprustningsarbetet som vållats av anslagsbegränsningarna.
Den utredning som förutsätts ta upp eldistributionen i stort
har ännu inte tillsatts. Det aktuella upprustningsproblemet är av väsentlig
betydelse för berörda områden, särskilt som kraven på eldistributionsnätets
kvalitet stiger. Det synes ologiskt och praktiskt omotiverat
att undergräva grunden för upprustningsarbetet innan ens förarbetet på
altemativlösningar inletts. Arbetet bör därför ges möjlighet att fortgå
i nuvarande form. Med utgångspunkt i det ovan anförda anser sig utskottet
böra tillstyrka motionen.”

dels att utskottet under 4 bort hemställa:

”4. att riksdagen med bifall till motionen 1971: 218 i skrivelse till

NU 1971:13

Kungl. Majit uttalar dels att stödverksamheten bör fortsätta i
nuvarande form tills de angelägna restelektrifieringarna genomförts
och eldistributionens strukturrationalisering fortskridit så
långt att glesbygdsdistributionens samordning med ekonomiskt
bärkraftig distribution kan fullföljas, dels att omfattningen av
stödet bör anpassas efter de behov som efter hand anmäls av
kommerskollegium inom en total ram av 40 milj. kr.”

4. vid punkten 19 (Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien) av
herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro
(fp), Ericsson i Åtvidaberg (fp), Sjönell (c), Hovhammar (m) och fru
Hambraeus (c), som anser

dels att det stycke på s. 20 i utskottets yttrande som börjar med
”Utskottet finner inte” och slutar med ”utskottet avstyrker motionen”
bort utbytas mot ett stycke av följande lydelse:

”IVAis verksamhet finansieras huvudsakligen genom bidrag till målbundna
utredningar och genom ersättning för utförda tjänster. Uppdragsgivare
är statliga eller privata forskningsråd och fonder, styrelsen
för teknisk utveckling och industriföretag. De medel som står till förfogande
för icke projektbunden verksamhet är det statliga grundbidraget,
bidrag från industrin samt avkastningen av IVAis egna fonder.
Dessa medel, som totalt uppgår till ca 2 milj. kr., gör det möjligt för
IVA att bearbeta och föra vidare uppslag till nya forskningsprojekt.
Härigenom bidrar IVA verksamt till att skapa möjligheter för och stödja
en för den svenska industrin nödvändig teknisk ny- och vidareutveckling.
Utskottet finner ett ökat stöd till IVAis centrala verksamhet väl
motiverat och tillstyrker således motionen 1971: 433.”

dels att utskottet bort hemställa

”att riksdagen i anledning av Kungl. Majits förslag och med bifall
till motionen 1971: 433 till Bidrag till Ingenjörsvetenskapsakademien
för budgetåret 1971/72 anvisar ett anslag av 800 000 kr.”