Näringsutskottets betänkande nr 1 år 1971

NU 1971:1

Nr 1

Näringsutskottets betänkande i anledning av motion om en parlamentarisk
utredning angående näringspolitiken.

Ärendet

I motionen 1971: 511 av herr Hedlund m. fl. (c) hemställs att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit skall anhålla om skyndsamt tillsättande
av en parlamentarisk arbetsgrupp för utarbetande av ett preciserat handlingsprogram
för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad som anförts
i motionen.

Motionen

Marknadshushållning anges av motionärerna vara det ekonomiska
system som bäst tillgodoser de enskilda människornas önskemål om initiativ
och ansvar och därigenom skapar drivkraft till framåtskridande.
Strävan till jämlikhet bör emellertid, anser de, betonas lika starkt som
kravet på effektivitet i näringslivet. Samhällets näringspolitiska resurser
måste därför sättas in i en förutsättningsskapande politik, som innefattar
ingrepp mot sådana utslag av marknadshushållningen som av sociala eller
andra skäl inte kan accepteras. En marknadshushållning av önskad
typ uppnås bäst inom en ekonomi som i huvudsak baseras på privat och
kooperativt näringsliv, hävdar motionärerna. Strävan att utveckla den
statliga företagsamheten till ett instrument i den allmänna näringspolitiken
har, anser de, medfört vissa påfrestningar för det övriga näringslivet
och påskyndar koncentrationsprocessen, företagsnedläggningarna och friställningen
av arbetskraft.

En aktiv näringspolitik måste, anförs vidare, innefatta åtgärder på
snart sagt alla områden av det politiska fältet. Programmen för samhällets
åtgärder på olika delområden bör vägas samman, så att ett samlat
näringspolitiskt program erhålles. Vissa grunder för en näringspolitik av
önskat slag anges av motionärerna i form av aderton korta punkter, som
i tur och ordning behandlar kommunikationer och service, näringspolitiska
institutioner, kreditförsörjning, skatter, konkurrenspolitik, samhällets
insyn i näringslivet, konsumentpolitik, frivilligt sparande, ekonomisk
planering, utbildningspolitik, forskning och utvecklingsarbete, arbetsmarknadspolitik,
miljöpolitik, lokaliserings- och regionalpolitik, de mindre
företagens situation, samarbete mellan samhället och näringslivet,
statliga företag samt företagsdemokrati.

1 Riksdagen 1971. 17 sami. Nr 1

NU 1971: 1

2

Uppgifter i anslutning till motionen

Näringspolitiska rådet

Näringspolitiska rådet är ett konsultativt organ för samråd mellan näringsliv
och samhälle i syfte att åstadkomma en samlad överblick över
utvecklingen inom centrala delar av den svenska ekonomin. Rådet skall
ta till vara och kanalisera kunskaper och erfarenheter från utredningsverksamhet
som pågår på skilda håll samt ta initiativ till utredningar rörande
olika branschers enskilda och gemensamma problem.

Ordförande i rådet är chefen för industridepartementet. Bland rådets
tretton ledamöter finns företrädare för bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen,
styrelsen för teknisk utveckling, arbetsmarknads- och näringslivsorganisationerna
samt den ekonomiska forskningen. Rådet biträds av ett antal
experter och har ett kansli förlagt till industridepartementet.

Under år 1970 sammanträdde rådet sex gånger, överläggningar ägde
därvid rum om den svenska industrins utvecklingstendenser 1970—1975,
om fusioner och utländska företag, om industriell miljö i Norrland samt
om strukturproblem inom olika industrigrenar.

Vissa utredningar

Inom de ämnesområden som berörs i motionen är för närvarande
ett flertal statliga utredningar verksamma. Bland dessa kan nämnas
1968 års kapitalmarknadsutredning, sakkunniga med uppdrag att göra
en översyn över företagsbeskattningen, koncentrationsutredningen, konsumentutredningen,
1968 års utbildningsutredning, 1968 års lokaliseringsutredning
och delegationen för de mindre och medelstora företagen.
Samarbetsutredningen lade förra året i betänkandet Företag och
samhälle (SOU 1970: 41) fram förslag som skulle möjliggöra vidgad
insyn i vissa aktiebolag, ekonomiska föreningar och stiftelser.

Tidigare behandling av liknande motioner

Motioner med yrkande av samma innebörd som det nu föreliggande
har tidigare, likaledes från centerpartihåll, väckts vid 1969 och 1970 års
riksdagar. (BaU 1969: 9, 1970: 10). Vid det första tillfället begärdes
dessutom att riksdagen skulle i princip godkänna de grunder för en aktiv
näringspolitik som motionärerna angivit. Bankoutskottet fann att det
av formella skäl var uteslutet för riksdagen att göra ett uttalande av denna
art. Motionärernas förslag om tillsättande av en parlamentarisk arbetsgrupp
betecknade utskottet båda gångerna som orealistiskt. Utskottet
erinrade om pågående utredningsverksamhet på näringspolitikens område,
om vissa aktuella reformer och om näringspolitiska rådets verksamhet.
1970 betonades också att industridepartementet har som en central

NU 1971: 1

3

uppgift att bedriva en långsiktig näringspolitisk planering. Förutom att
det av praktiska skäl skulle vara ogörligt att överlåta på en enda arbetsgrupp
att behandla hela det i motionerna angivna ämnesområdet anförde
utskottet såväl 1969 som 1970 bl. a. att näringspolitikens fortlöpande
utformning måste ske i samverkan mellan regering och riksdag på grundval
av specialiserad utredningsverksamhet och att det är en uppgift för
regeringen och de skilda politiska partierna att formulera mera övergripande
näringspolitiska program. De olika punkterna i motionärernas
programunderlag gav, framhöll bankoutskottet 1970, endast undantagsvis
uttryck för någorlunda konkreta reformförslag.

Bankoutskottet avstyrkte såväl 1969 som 1970 motionerna, som också
avslogs av riksdagen. Till utskottets utlåtande fogades båda gångerna en
reservation av de ledamöter som representerade centerpartiet; dessa förordade
att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle begära en utredning med
det i motionerna angivna syftet.

Utskottet

I motionen föreslås att genom Kungl. Maj ris försorg skall tillsättas
”en parlamentarisk arbetsgrupp” med uppgift att utarbeta ”ett preciserat
handlingsprogram för en aktiv näringspolitik”. I aderton punkter
anger motionärerna vissa ”grunder” för ett sådant handlingsprogram.
Ett inledande avsnitt utmynnar i krav på samordning mellan samhällets
åtgärder på skilda områden.

De aderton punkterna berör så skiftande ämnen som kommunikationer,
skatter, konsumentpolitik, utbildningspolitik, miljöpolitik och
företagsdemokrati. Under varje punkt anförs i några få satser hur motionärerna
anser att samhällets åtgärder på området bör vara inriktade.
De mindre företagens intressen betonas särskilt.

Utskottet har inte anledning att på grundval av motionen ta upp en
diskussion om näringspolitikens innehåll. Den fråga som skall prövas
gäller uteslutande formerna för ett näringspolitiskt programarbete.

Såsom närmare belysts i det föregående pågår genom särskilda kommittéers
och andra organs försorg ett omfattande utredningsarbete på
många av de områden som motionärerna berör. Speciellt kan erinras
om delegationen för de mindre och medelstora företagen. För statliga
företags del har Statsföretag AB en samordnande funktion. Inom Kungl.
Maj ris kansli har industridepartementet som en central uppgift att
bedriva en långsiktig näringspolitisk planering. Näringspolitiska rådet
är ett av instrumenten för denna planeringsverksamhet.

Som bankoutskottet närmare utvecklat i yttranden över likartade
motioner åren 1969 och 1970 synes motionärernas förslag orealistiskt.
Det skisserade arbetsfältet är alltför vidsträckt, och arbetsgruppens
verksamhet skulle innebära en dubblering av många andra organs

NU 1971: 1

4

arbete och kunna fördröja genomförandet av planerade reformer. Den
fortlöpande utformningen av närningspolitiken bör ske i samverkan
mellan regering och riksdag på grundval av specialiserad utredningsverksamhet
rörande klart avgränsade problem. Att formulera övergripande
program av den typ som motionärerna åsyftar synes i första
hand vara en uppgift för olika partier eller partikonstellationer var för
sig.

Åberopande vad här anförts hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1971: 511.

Stockholm den 16 februari 1971
På näringsutskottets vägnar
INGVAR SVANBERG

Närvarande: herrar Svanberg (s), Regnéll (m), Bengtsson i Landskrona
(s), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Haglund (s),
Andersson i Storfors (s), Gustafsson i Byske (c), Rask (s), Ericsson i
Åtvidaberg (fp), Blomkvist (s), Wååg (s), Sjönell (c), Svensson i Malmö
(vpk) och Hovhammar (m).

Reservation

av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske och Sjönell (alla
c), vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande
lydelse:

”En avsevärd svaghet inom näringspolitiken är, såsom framhålls i
motionen, att samhällets åtgärder på olika områden av betydelse för
näringslivet inte har varit tillräckligt samordnade. Det är mot denna
bakgrund som motionärernas önskemål om en parlamentarisk arbetsgrupp
med uppgift att utarbeta ett näringspolitiskt handlingsprogram
bör ses.

I likhet med motionärerna anser utskottet det väsentligt att framhålla
behovet av en helhetssyn på näringspolitiken. De statliga insatserna på
skilda områden — t. ex. skattepolitik, utbildningspolitik, miljöpolitik och
regionalpolitik — måste baseras på ett näringspolitiskt handlingsprogram
som möjliggör ett enhetligt grepp från samhällets sida. När uppslaget
att det skall anförtros åt en parlamentarisk arbetsgrupp att utarbeta
ett sådant program har framförts vid tidigare tillfällen, har invänts
att en sådan åtgärd skulle vara orealistisk. Arbetsgruppen skulle,
har det anförts, komma att dubblera andra organs insatser, och dess arbetsfält
skulle bli alltför omfattande. Denna kritik är enligt utskottets
uppfattning inte välgrundad. Arbetsgruppens uppgift skall givetvis inte
vara att närmare utreda de olika problemkomplex som har betydelse

NU 1971: 1

5

från näringspolitisk synpunkt. Att ett rikt utredningsmaterial kommer
till stånd genom andra organs försorg är fastmer en förutsättning för
arbetsgruppens verksamhet. Fakta och förslag från olika utredningar
skall av gruppen bedömas utifrån en enhetlig grundsyn. Det program
som görs upp bör vara långsiktigt. Sålunda blir det väl förenligt med
en samtidigt pågående, fortlöpande reformaktivitet. Det näringspolitiska
rådet, vars existens också åberopats som ett argument mot tillsättandet
av en arbetsgrupp av angivet slag, fyller uppenbarligen inte den funktion
som avses i motionen och saknar dessutom parlamentarisk förankring.

Utskottet tillstyrker sålunda motionärernas förslag och hemställer
att riksdagen i anledning av motionen 1971: 511 hos Kungl. Maj:t
anhåller om skyndsamt tillsättande av en parlamentarisk utredning
med uppdrag att utarbeta ett näringspolitiskt handlingsprogram
i enlighet med vad utskottet ovan anfört.”

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710043