Lagutskottets betänkande nr 9 år 1971

LU 1971:9

Nr 9

Lagutskottets betänkande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
(1971:12) med förslag till bostadsrättslag, m. m., dels motioner i ämnet,
dels motion angående besittningsskyddet för hyresgäst vid överlåtelse
av fastighet till kommanditbolag.

Propositionen

Kungl. Maj:t har under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet
över justitieärenden för den 16 oktober 1970 och den 29 december 1970
samt av lagrådets protokoll den 18 december 1970 föreslagit riksdagen
att antaga vid propositionen fogade och i bilaga till detta betänkande
redovisade förslag till

1. bostadsrättslag,

2. lag om ändring i rättegångsbalken,

3. lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

4. lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,

5. lag om ändring i lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder,

6. lag om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken,

7. lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ny bostadsrättslag som skall ersätta
1930 års lag om bostadsrättsföreningar och 1968 års lag om förskott
vid upplåtelse av bostadsrätt.

Förslaget innebär att möjligheten att träffa förhandsavtal om upplåtelse
av bostadsrätt till bostadslägenhet avskaffas. Den bostadssökande
skall antas till medlem i föreningen och få bostadsrätt redan när han
binder sig för lägenhet i föreningens hus. Genom en särskild föreskrift
om att i regel minst två av styrelsens ledamöter skall väljas på föreningsstämma
garanteras bostadsrättshavarna representation i föreningens styrelse
under produktionsskedet.

Innan en förening får upplåta bostadsrätt skall ekonomisk plan för
föreningens verksamhet ha godkänts av länsstyrelsen. Planen skall vara
försedd med intyg av två särskilt auktoriserade personer om att den

1 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 9

LU 1971: 9

2

vilar på tillförlitliga grunder. Drabbas bostadsrättshavare av väsentlig
avgiftshöjning kan han frånträda bostadsrätten, om det inte är obilligt
mot föreningen eller dess medlemmar att bostadsrätten frånträds. Han
har då rätt till skälig ersättning för bostadsrätten och får bo kvar i lägenheten
under viss tid. För att garantera att bostadsrättshavaren får
ut ersättning som han kan vara berättigad till föreskrivs att förening,
som vill upplåta bostadsrätt innan den slutliga anskaffningskostnaden
för huset har redovisats, skall ställa betryggande säkerhet för eventuell
skyldighet att betala ersättning för bostadsrätten med belopp motsvarande
grundavgiften.

Föreningarna skall i stadgarna kunna fritt bestämma om reglering
av ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse. Den som har betalat högre
ersättning än stadgarna medger kan vägras medlemskap. Någon offentlig
kontroll av överlåtelseersättningarna föreslås inte.

Bestämmelserna om bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter
anpassas till motsvarande regler inom hyreslagstiftningen. Äkta makes
ställning förbättras i olika avseenden. Bl. a. skall båda makarna kunna
bli medlemmar i föreningen om de har en bostadsrättslägenhet tillsammans.

Bostadsrätt till lägenhet som tjänar gäldenären eller hans familj till
stadigvarande bostad skall i regel inte få utmätas.

Beträffande förfarandet i tvister innebär förslaget att tvist som avser
en föreningsrättslig fråga skall handläggas av allmän domstol. Däremot
skall vissa tvister som rör den i bostadsrätten ingående nyttj anderätten
i första hand prövas av hyresnämnd med rätt för part att klandra nämndens
beslut vid fastighetsdomstol. Andra sådana tvister skall i första
hand avgöras av fastighetsdomstol.

Förening eller aktiebolag får inte upplåta andelsrätt med vilken följer
rätt att för begränsad tid besitta eller hyra bostadslägenhet. Detsamma
gäller för handelsbolag (kommanditbolag).

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1972 och skall
med vissa jämkningar tillämpas även på redan registrerade bostadsrätts
föreningar.

Motionsyrkanden

Utskottet har i samband med propositionen behandlat följande i anledning
av densamma väckta motioner, nämligen

A. motionen 1971: 1211 av herr Sjöholm, i vilken motion hemställs

”att riksdagen vid antagande i övrigt av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till bostadsrättslag m. m. måtte besluta, beträffande förslag
till lag om ändring i utsökningslagen, att 65 § punkt 6 skall ha följande
lydelse

6. bostadsrätt.”;

LU 1971: 9 3

B. motionen 1971: 1212 av herr Engström m. fl., i vilken motion
hemställs

”dels att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition 1971: 12
måtte besluta

att bestämmelsen i lagförslagets 10 och 12 §§ om rätt till försäljning
av bostadsrätt på offentlig auktion utgår samt att lagtexen i dessa paragrafer
utformas så att bostadsrätten överförs till föreningen på sätt som
anges i motionen,

att införa lagstadgat förbud mot försäljning av bostadsrätt till överpris,
varvid erforderlig lagtext utarbetas med utgångspunkt i bestämmelserna
i den slopade bostadskontrollagen,

att till lagförslagets 40 § foga bestämmelser innebärande att bostadsrättsförening
endast får bildas av kooperativt bostadsföretag, att privat
juridisk person inte får förvärva bostadsrätt, att fysisk person endast
skall kunna förvärva en bostadsrätt och att bostadsrättslägenhet i princip
icke får uthyras som hyreslägenhet,

dels att vederbörande utskott får i uppdrag att utarbeta erforderliga
lagtextändringar i enlighet med anförda ändringsyrkanden”;

C. motionen 1971: 1213 av herr Enlund m. fl., i vilken motion hemställs ”att

riksdagen vid antagandet i övrigt av lagförslaget i Kungl. Maj:ts
proposition nr 12 måtte besluta att omarbeta 47 och 50 §§ så att överensstämmelse
i huvudsak uppnås med 22 och 23 §§ i bostadsrättskommitténs
förslag”;

D. motionen 1971: 1214 av herrar Lindkvist och Nordberg, i vilken
motion hemställs

”att sista meningen i andra stycket på s. 84 i propositionen utgår som
motivering till den föreslagna lagtexten i 23 §,

att bostadsrättslagen tillförs bestämmelser motsvarande 47 § punkt 6
lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar,

att den nya lagen skall träda i kraft den 1 juli 1972, och

att vederbörande utskott måtte utarbeta erforderlig lagtext”; samt

E. motionen 1971: 1215 av herr Turesson och fröken Ljungberg,
i vilken motion hemställs

”att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition 1971: 12
måtte besluta att ekonomisk plan skall ha det innehåll som anges i 18 §
andra och tredje styckena i bostadsrättskommitténs förslag till bostadsrättslag
och

att vederbörande utskott måtte utarbeta härför erforderlig lagtext”.

Utskottet har i samband med propositionen även behandlat den fristående
motionen 1971: 332 av fru Gradin m. fl., i vilken motion hemställs -

LU 1971: 9

4

”att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär sådan lagändring att
det lagstadgade besittningsskyddet för hyresgästerna inte försämras i de
fall där äganderätten till en fastighet överförs till kommanditbolag”.

Till utskottet har inkommit skrivelser från Svenska Riksbyggen och
HSB.

Redovisning i betänkandet av motiveringarna till lagförslagen och av
motionernas innehåll

I det följande redovisar utskottet vad departementschefen under rubriken
”Inledning” anfört vid remissen till lagrådet. Vidare redovisas
vissa av departementschefen anförda allmänna synpunkter. Redogörelser
för gällande rätt, utredningsförslag, remissvar, specialmotivering
m. m. redovisas endast i de avsnitt som bedömts vara av särskilt intresse
med hänsyn till innehållet i de i ämnet väckta motionerna. I samband
med motionerna redovisas även vissa framställningar från Riksbyggen
och HSB.

I övrigt hänvisar utskottet till propositionen.

Inledning

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anförde vid lagrådsremissen
rörande bostadsrättslagstiftning inledningsvis följande.

Med stöd av Kungl. Maj:t bemyndigande den 12 januari 1962 tillkallades
den 12 februari samma år sakkunniga för att göra en allmän
översyn av lagen (1930: 115) om bostadsrättsföreningar (bostadsrättslagen).
I direktiven till utredningen angavs att lagen borde moderniseras
och anpassas till rådande förhållanden på det område den reglerade.
De sakkunniga borde ägna uppmärksamhet åt frågan hur behövlig
trygghet skulle skapas för bostadsrättshavarna och hur dessas förhållanden
inbördes och till föreningen lämpligen borde ordnas. Vidare
borde de överväga i vilken utsträckning kontroll från det allmännas
sida kunde behövas beträffande särskilt bostadsrättsföreningarnas tillkomst
och hur kontrollen över huvud taget lämpligen borde anordnas.
Dessutom uttalades i direktiven att rättsreglerna på området borde förebygga
uppkomsten av ekonomiskt osunda bostadsrättsföreningar och
möjliggöra en rationell bostadskooperativ verksamhet.

De sakkunniga antog namnet bostadsrättskommittén. Kommittén avlämnade
i mars 1969 betänkandet Bostadsrätt (SOU 1969: 4). Betänkandet
innehåller bl. a. förslag till ny bostadsrättslag.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Svea hovrätt,
hovrätten för Nedre Norrland, lagberedningen, kommerskollegium, bostadsstyrelsen,
statens hyresråd, statens personalbostadsdelegation, lantmäteristyrelsen,
länsstyrelserna i Stockholms, Kalmar, Malmöhus, Värm -

LU 1971: 9

5

lands och Norrbottens län, hyresnämnderna i Stockholms, Malmöhus
samt Göteborgs och Bohus län, Svenska kommunförbundet, Sveriges
Fastighetsägareförbund, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO),
Hyresgästernas Riksförbund, Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsföreningars
Riksförbund u. p. a. (HSB), Svenska Riksbyggen, Byggnadsfirman
Anders Dios AB, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen,
Svenska Byggnadsindustriförbundet, Näringslivets Byggnadsdelegation,
AB Bostadsgaranti, Sveriges kommunalekonomiska förening u. p. a..
Stockholms Bostadsföreningars Centralförening ek. för., Stockholms
Kooperativa Bostadsförening ek. för., Landsorganisationen i Sverige
(LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO), Sveriges Akademikers
Centralorganisation (SACO), Föreningen Sveriges häradshövdingar
och stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, Svenska Bankföreningen,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa och Svenska Försäkringsbolags
Riksförbund. Yttrande har vidare kommit in från statens invandrarverk.

Yttranden har överlämnats av kommerskollegium från ett antal handelskammare,
av länsstyrelsen i Stockholms län från Stockholms stadskollegium
och länsbostadsnämnden i länet, av länsstyrelsen i Värmlands
län från drätselkamrama i Karlstad och Kristinehamn samt bostadsförmedlingsnämnden
i Karlstad och av länsstyrelsen i Norrbottens län
från drätselkamrarna i Kiruna och Luleå, hyresnämnden i länet samt
kronofogdemyndigheten i Luleå.

I skrivelse den 11 april 1969 har Svenska kommunförbundet hos
Kungl. Maj:t anhållit om införande av viss kontroll av upplåtelse och
överlåtelse av bostadsrätt.

Efter remiss har yttranden över framställningen avgetts av samma remissinstanser
som yttrat sig över bostadsrättskommitténs betänkande
utom Kommunförbundet och Byggnadsfirman Anders Dios samt av
länsstyrelsen i Uppsala län och Statstjänstemännens Riksförbund (SR).

Yttranden har överlämnats av kommerskollegium från ett antal handelskammare,
av länsstyrelsen i Stockholms län från länsbostadsnämnden
i länet, av länsstyrelsen i Uppsala län från stadsfullmäktige i Uppsala,
av länsstyrelsen i Kalmar län från drätselkamrarna i Kalmar, Oskarshamn
och Västervik, av länsstyrelsen i Malmöhus län från drätselkamrarna
i Malmö och Lund samt stadskollegiet i Hälsingborg, av länsstyrelsen
i Värmlands län från drätselkamrarna i Karlstad och Kristinehamn
samt bostadsförmedlingsnämnden i Karlstad och av länsstyrelsen
i Norrbottens län från drätselkamrarna i Kiruna och Luleå samt hyresnämnden
i länet.

Slutligen har Riksbyggen i skrivelse den 8 april 1970 till chefen för
justitiedepartementet hemställt om slopande av det nuvarande kravet
på att ledamot i bostadsrättsförenings styrelse skall vara svensk medborgare.

LU 1971: 9

6

Allmänna synpunkter

Vid lagrådsremisser! anförde departementschefen bl. a. följande allmänna
synpunkter.

Genom 1930 års lagstiftning om bostadsrättsföreningar tillskapades
särskilda regler för sådana ekonomiska föreningar vilka upplåter lägenheter
åt sina medlemmar med nyttjanderätt för obegränsad tid. Under
de 40 år som har gått sedan bostadsrättslagen kom till har bostadsmarknaden
liksom samhällslivet i övrigt undergått stora sociala och
ekonomiska förändringar. Inom bostadsrättsområdet har en betydande
expansion ägt rum. Föreningarnas antal har sålunda ökat kraftigt under
de senaste decennierna och uppgick vid årsskiftet 1967/68 till 8 300.
Antalet bostadsrättslägenheter för bostadsändamål ökade under tiden
1945—1967 från 90 000 till 430 000.

Samtidigt som bostadsrättsrörelsens omfattning har ökat har föreningarnas
verksamhet i olika avseenden undergått väsentliga förändringar.
Sålunda bildas föreningarna numera bara i undantagsfall av de
blivande bostadsrättshavarna själva. I stället tas initiativet till nya föreningar
i regel av de rikskooperativa organisationerna HSB och Riksbyggen
eller av enskilda byggnadsföretagare. Medan det tidigare i betydande
omfattning förekom att föreningarna förvärvade bebyggda fastigheter,
uppför numera det övervägande antalet föreningar själva sina
hus. Vidare har utvecklingen gått mot allt större byggnadsprojekt, vilket
har fått till följd att det ofta förflyter flera år mellan första och sista
inflyttningen. Möjligheten att sluta förhandsavtal om upplåtelse av bostadsrätt
och i samband därmed ta ut förskott på avgifter för bostadsrätten
har medfört att bostadsrätt i allmänhet inte längre upplåts före
eller i samband med att den bostadssökande flyttar in i lägenheten utan
först sedan byggnadsföretaget har avslutats och finansieringen har blivit
slutligt ordnad.

Enligt kommittén föreligger det ett starkt behov av att anpassa bostadsrättslagstiftningen
till de förhållanden som nu råder. Kommittén
lägger i sitt betänkande fram förslag till en ny bostadsrättslag. Nyheterna
i förslaget avser bl. a. de grundläggande frågorna om i vilka former
och under vilka förutsättningar bostadssökande skall få knytas till bostadsrättsföreningarna.
Vidare föreslås nya bestämmelser om rätt för
den som har förvärvat bostadsrätt att bli medlem i föreningen. Viss omarbetning
har också skett bl. a. av reglerna om bostadsrättshavares rättigheter
och skyldigheter. Lagtekniskt innebär förslaget att bostadsrättslagstiftningens
nuvarande anknytning till den allmänna lagstiftningen
om ekonomiska föreningar upphör. Reglerna om bostadsrätt föreslås i
stället intagna i en helt fristående författning utan hänvisningar till föreningslagen.

LU 1971: 9

7

För egen del finner jag till en början värt att starkt understryka att
bostadsrättsrörelsen särskilt under de senaste decennierna utvecklats
mycket framgångsrikt och kommit att få en alltmera framträdande bostadspolitisk
betydelse samt att detta har kunnat ske utan att lagens
bestämmelser behövt ändras. Detta utgör ett starkt belägg för att grunddragen
i 1930 års lagstiftning är ändamålsenliga och bör behållas. Särskilt
har det förhållandet att lagen ger betydande utrymme åt bostadsrättsföreningarna
att själva ordna sin verksamhet på ändamålsenligt sätt
visat sig mycket fruktbärande. De krisartade förhållanden som inträdde
på bostadsmarknaden i samband med andra världskrigets utbrott och
som sedan av olika skäl kom att prägla även efterkrigsårens bostadsmarknad
innebar givetvis en betydande påfrestning även på bostadsrättssektorn.
I flera hänseenden kom bristen på bostäder att påverka
bostadsrättsverksamheten såväl när det gäller tillvägagångssättet vid
upplåtelse av bostadsrätt som i fråga om överlåtelse av sådan rätt. Jag
syftar framför allt på systemet med förhandsavtal om upplåtelse av bostadsrätt
och upptagande av förskott i samband därmed samt kontrollen
från hyresnämndernas sida av den ekonomiska planen och överlåtelsevärdena.
Under senare år har utvecklingen tydligt gått mot en normalisering
av förhållandena på bostadsmarknaden. Verkningarna härav
har visat sig på ett påtagligt sätt i fråga om bostadsrättsverksamheten.
Det är sålunda otvivelaktigt att man nu i stora delar av landet har mera
av en köparens marknad än tidigare när det gäller bostadsrättslägenheter.
Enligt min mening är det mot bakgrund härav viktigt att inte låta
en ny bostadsrättslag präglas av de speciella erfarenheter som gjordes
under en tid då bostadsmarknaden hade en annan karaktär än nu. I
vissa avseenden kan från denna utgångspunkt kritik riktas mot kommitténs
förslag. Detta gäller särskilt frågan om upplåtelse av bostadsrätt
och upptagande av förskott. Jag återkommer närmare till denna
fråga i det följande.

Det sagda får emellertid inte undanskymma att de stora förändringar
som har skett på bostadsrättsområdet har medfört att lagen i flera
avseenden har kommit att framstå som otidsenlig. Härtill kommer att
viss närliggande lagstiftning efter hand har undergått betydande förändringar.
Av särskild vikt är den nya hyreslagstiftning som trädde i
kraft den 1 januari 1969. Jag ansluter mig därför liksom remissinstanserna
till kommitténs uppfattning att det nu behövs en reformering av
lagstiftningen om bostadsrätt. I likhet med det stora flertalet remissinstanser
anser jag att kommittéförslaget kan läggas till grund för ny lagstiftning
på området. Som framgår av det följande föreslår jag dock
i flera viktiga hänseenden andra lösningar än dem som kommittén förordar.

Enligt de riktlinjer som år 1967 drogs upp för bostadspolitiken (prop.
1967: 100, SU 100, rskr. 265) skall de allmännyttiga och kooperativa

LU 1971: 9

8

företagen, vilkas verksamhet grundas på självkostnadsprincipen, spela
en viktig hyrespolitisk roll på bostadsmarknaden. Genom att de svarar
för en stor andel av nyproduktionen av flerfamiljshus avses de inta en
prisledande och prisbildande ställning. I enlighet med dessa riktlinjer
bör den nya bostadsrättslagstiftningen utformas så att den möjliggör en
rationell bostadskooperativ verksamhet med en hög nyproduktion av
lägenheter. Föreningarna bör därför ha stor frihet att själva ordna sin
verksamhet på ändamålsenligt sätt. Jag anser det emellertid också både
från allmänna samhälleliga synpunkter och av hänsyn till den bostadssökande
allmänhetens intressen i hög grad angeläget att lagstiftningen
utformas på sådant sätt att den förhindrar uppkomsten av ekonomiskt
osunda företag och skapar garantier för att bostadsrättshavarnas berättigade
intressen tryggas. Det är av stor vikt att bostadsrättshavarna tillförsäkras
god insyn i föreningarnas angelägenheter och ett stort mått
av trygghet i besittningen av sina lägenheter.

De bestämmelser som jag i det följande kommer att föreslå har karaktären
av civilrättsliga regler. De är inte avsedda att ingripa i den
skatterättsliga behandlingen av bostadsrättsföreningarna. Jag vill i detta
sammanhang erinra om att chefen för finansdepartementet med stöd av
Kungl. Maj:ts bemyndigande den 24 oktober 1969 har tillkallat sakkunniga
för översyn av beskattningen av bostadsrättsföreningar och deras
medlemmar. De sakkunniga har enligt vad jag erfarit ännu inte tagit
ställning till hur de nya beskattningsreglerna skall vara utformade.

Emellertid kan redan nu konstateras att de bestämmelser jag avser
att föreslå i det följande kommer att påverka utformningen av skattereglerna.
Mitt förslag att slopa andelsvärdena framtvingar nämligen ett
annat system bl. a. för bestämmande i skattesammanhang huruvida det
är fråga om en s. k. äkta bostadsrättsförening, på vilken vissa schablontaxeringsregler
är tillämpliga. Enligt min mening är det inte principiellt
riktigt att konstruera civilrättsliga regler som motiveras endast av det
skatterättsliga intresset. Det kan emellertid inte uteslutas att man av
skatterättsliga skäl tvingas behålla viss uppgiftsskyldighet och offentlig
kontroll i syfte att inte rubba de nuvarande principerna för beskattning
av äkta bostadsrättsföreningar. Hur dessa regler skall närmare utformas
torde få övervägas av chefen för finansdepartementet.

Den 20 mars 1970 har till lagrådet remitterats förslag till omorganisation
av förvaltningsrättskipningen, m. m. Förslaget innebär bl. a. att
föreningslagen kompletteras med en ny paragraf, 105 a §, om besvär.
Ett genomförande av förslaget kommer att medföra visst tillägg till det
förslag till ny bostadsrättslag som nu läggs fram.

LU 1971: 9

Vissa frågor som har samband med bostadsrättsföreningarnas kooperativa
karaktär

Departemen t sch ef en

I anslutning till specialmotiveringen till 40 § i förslaget uppehåller sig
departementschefen något vid följande frågor som har samband med
bostadsrättsföreningarnas kooperativa karaktär och anför därvid följande.

Även om bostadsrättsförening har till ändamål att upplåta lägenheter
med bostadsrätt är det enligt gällande lag och kommitténs förslag inget
som hindrar att föreningen hyr ut vissa lägenheter. Inte heller föreligger
något hinder mot att bostadsrätt upplåts åt juridisk person eller att en
medlem förvärvar flera bostadsrätter. Under remissbehandlingen har
från några håll gjorts gällande att dessa förhållanden medför risk för att
bostadsrättsföreningen kan komma att förlora sin kooperativa karaktär.
SABO ifrågasätter sålunda om inte en begränsning av föreningarnas rätt
att tillhandahålla hyreslägenheter för bostadsändamål är motiverad.
Vare sig en sådan verksamhet är vinstgivande, varvid överskottet direkt
eller indirekt tillfaller medlemmarna i föreningen, eller förenad med
risker, är den främmande för syftet med bostadsrättsföreningarna och
gagnar knappast bostadskonsumenterna i gemen. Upplåtelse av andra
lägenheter än bostadslägenheter, t. ex. garage och servicelokaler, kan
däremot i vissa fall ha betydelse för skapandet av goda boendeförhållanden
för bostadsrättshavarna och deras familjer. Det kan vidare enligt
SABO vara motiverat att begränsa fysiska personers rätt att teckna mer
än en bostadsrätt. Särskilda skäl bör föreligga för att juridiska personer
skall få förvärva bostadsrätter. Kommun bör dock ha sådan möjlighet,
eftersom bostadsförhållandena på orten kan motivera detta. Eftersom
bostadsrättsföreningar enligt komitténs förslag skall få bildas fritt, torde
det enligt SABO vara fullt möjligt för spekulativa intressen att bilda föreningar
för andrahandsuthyrning. Stockholms Kooperativa Bostadsförening
finner det diskutabelt om en bostadsrättsförening skall få uppföra
och äga rena hyreshus. Detta har förekommit bl. a. när produktionskostnaderna
och därmed hyrorna blivit mycket höga. Bostadsrättsförening
bör ha rätt att hyra ut bostadslägenhet bara i enstaka fall, t. ex. till
anställd hos föreningen. Hyresnämnden i Stockholms län anför att det
strider mot bostadsrättsidén att bostadslägenheter upplåts med bostadsrätt
till juridiska personer. Genom att dessa i egenskap av bostadsrättshavare
hyr ut lägenheterna kommer lägenheterna att bebos av personer
som inte har del i föreningens intressegemenskap. Vidare uppkommer en
konflikt mellan bostadsrättslagstiftningens bestämmelser om medlemskap
och de hyresrättsliga besittningsskyddsreglerna. Svårigheter uppstår
när det gäller att avgöra om besittningsskyddsbrytande grund före -

LU 1971: 9

10

ligger enligt 12 kap. 46 § jordabalken. Statens personalbostadsdelegation,
som är rådgivande organ i frågor om hyressättning av bostadsrättslägenheter
vid upplåtelse i andra hand, anser däremot att möjligheten för de
statliga myndigheterna att förvärva bostadsrätter utgör ett värdefullt
komplement till andra åtgärder i syfte bl. a. att underlätta rekrytering
av personal genom tillhandahållande av bostäder.

Det är givetvis angeläget att lägenheterna i en bostadsrättsförenings
hus i största möjliga utsträckning upplåts med bostadsrätt och nyttjas av
bostadsrättshavarna, eftersom det annars kan föreligga risk för att föreningen
förlorar sin kooperativa karaktär. I likhet med kommittén anser
jag emellertid att det inte finns något behov av lagregler som i nu behandlade
avseenden begränsar föreningarnas handlingsfrihet när det
gäller uthyrning av lägenheter och upplåtelse av bostadsrätt. Vad beträffar
uthyrning av lägenheter vill jag särskilt framhålla att det ofta är ändamålsenligt
att bostäder åt föreningens anställda samt lokaler upplåts
med hyresrätt. Det kan också förekomma fall då en förening på grund
av situationen på bostadsmarknaden i orten inte omedelbart lyckas finna
spekulanter till samtliga lägenheter som är avsedda att upplåtas med bostadsrätt.
För att undvika eller minska förlust till följd av uteblivna avgiftsintäkter
kan det då vara lämpligt att tills vidare hyra ut lägenheterna.

Motion

I motionen 1971:1212 av herr Engström m. fl. anförs att rätt att bilda
bostadsrättsförening endast bör tillerkännas kooperativt bostadsföretag.
Motionärerna hävdar vidare att privata juridiska personer inte bör ha
rätt att förvärva bostadsrätter och att enskild person endast bör kunna
förvärva en bostadsrätt. Bostadsrättslägenhet bör endast i undantagsfall
utnyttjas som hyreslägenhet. Enligt motionärerna kringgår departementschefen
i hög grad dessa frågor.

Motionärerna hänvisar därefter till att en del av frågeställningarna tas
upp i vissa remissyttranden och till att departementschefen anför främst
två skäl till att tillåta uthyrning, nämligen att lokaler bör kunna uthyras
med hyresrätt och att förening kan ha behov av att upplåta bostadsrättslägenheter
som hyreslägenheter till egna anställda.

Båda dessa undantag kan enligt motionärerna accepteras. Men departementschefen
anför som ytterligare skäl att förening på grund av situationen
på bostadsmarknaden inte omedelbart kan finna ”spekulanter”
till samtliga lägenheter som är avsedda att upplåtas med bostadsrätt.
Detta förhållande torde enligt motionärernas mening nästan alltid bero
på att insatserna är för höga. Varken bostadsrättslagen eller den allmänna
hyreslagen bör dock, anser motionärerna, innehålla lagtext som legaliserar
höga hyror och insatser samt att bostaden betraktas som en han -

delsvara. 40 § bör därför kompletteras med av dem föreslagna förbud
mot upplåtelser och uthyrning.

Upplåtelse av bostadsrätt — ekonomisk plan m. m.

Departemen t sch ef en

Allmän motivering. Departementschefen anför bl. a. följande i den
allmänna motiveringen (s. 75 ff.).

Det främsta ändamålet med 1930 års lagstiftning om bostadsrättsföreningar
var att ge den enskilde föreningsmedlemmen en tryggad besittning
till bostaden och skapa förutsättningar för en sund utveckling av
föreningarnas ekonomi. Som ett led i denna strävan föreskrivs i bostadsrättslagen
att ekonomisk plan för föreningens verksamhet skall ha upprättats
av styrelsen och mottagits av länsstyrelsen innan bostadsrätt får
upplåtas. Vidare innehåller lagen bestämmelser om att bostadsrätt inte
får upplåtas åt arman än föreningsmedlem som i viss ordning har tecknat
sig för bostadsrätt.

Den ekonomiska planen skall innehålla alla de upplysningar som behövs
för att den bostadssökande skall kunna bedöma föreningens verksamhet.
Vidare skall uppgift lämnas om bostadsrättshavarnas ekonomiska
förpliktelser och lägenheternas andelsvärden. Uppgifterna i planen
kan grundas på kalkyler. Lagen bygger på tanken att bostadsrätt till viss
lägenhet skall upplåtas innan eller i samband med att lägenheten tillträds.

Den ekonomiska planen skall ha granskats av två sakkunniga personer,
s. k. intygsgivare, innan den får tas emot av länsstyrelsen. Intygsgivarna
tillkallas av föreningen. En av dem skall vara auktoriserad i särskild
ordning. Den granskning länsstyrelsen verkställer i samband med
att planen tas emot är av enbart formell natur.

Enligt den år 1942 införda kontrollagen fick den ekonomiska planen
tas emot av länsstyrelsen bara om den hade godkänts av hyresnämnden.
Denna regel kom att i väsentlig grad modifiera systemet för upplåtelse
av bostadsrätt. För nämndens granskning ansågs det nämligen inte vara
tillräckligt att planen utgjorde en kalkyl. Planen måste i stället göras upp
på grundval av de verkliga kostnaderna för anskaffandet av föreningens
hus. Detta ledde till att planen i regel inte kunde ges in till länsstyrelsen
förrän långt efter det att lägenheterna hade tagits i anspråk. Därmed
fördröjdes också bostadsrättsupplåtelserna och föreningarnas möjligheter
att ta upp grundavgifter. För att undanröja de svårigheter som i detta
och andra avseenden var förenade med upplåtelsekontrollen kompletterades
kontrollagen år 1945 med bestämmelser om rätt för bostadsrättsförening
på hyresreglerad ort att efter tillstånd av hyresnämnden ta upp
förskott av bostadssökande innan den ekonomiska planen hade tagits

LU 1971: 9

12

emot av länsstyrelsen. Förskottsgivare behövde inte vara medlem i föreningen.

Sedan kontrollagen har upphört att gälla vid utgången av år 1968
föreligger inte längre något hinder för föreningarna att upprätta den ekonomiska
planen i form av en kalkyl. Bostadsrätt kan således åter upplåtas
på ett tidigt stadium enligt bestämmelserna i bostadsrättslagen. Genom
förskottslagen, som gäller för hela landet, har emellertid möjligheten
för föreningarna att ingå förhandsavtal och uppbära förskott bibehållits.
För rätt att ta upp förskott krävs tillstånd av länsstyrelsen. Sådant
tillstånd får lämnas bara om ekonomisk plan med det innehåll som anges
i bostadsrättslagen har tagits emot av länsstyrelsen och föreningen har
ställt säkerhet för eventuell skyldighet att återbetala uppburet förskott.

Kommitténs förslag innebär i huvudsak inte någon ändring av de nuvarande
bestämmelserna om ekonomisk plan. För upplåtelse av
bostadsrätt och ingående av förhandsavtal fordras alltså en detaljerad
ekonomisk plan för föreningens hela verksamhet. En ledamot av kommittén
anser dock att den ekonomiska plan som skall ligga till grund
för förhandsavtal bör ges ett mindre detaljerat innehåll. Kommitténs
förslag kritiseras av några remissinstanser. Kritiken avser såväl kravet
att ekonomisk plan skall ha upprättats innan förhandsavtal får ingås
som den föreslagna utformningen av planen.

Syftet med de nuvarande bestämmelserna om ekonomisk plan är bl. a.
att bostadssökande genom att ta del av uppgifterna i planen skall kunna
pröva förutsättningarna för föreningens ekonomiska verksamhet och bedöma
de utgifter han tar på sig. En sådan bedömning ansågs vid lagens
tillkomst inte vara förenad med några större svårigheter. Föreningarnas
verksamhet har emellertid i olika avseenden undergått betydande förändringar
under den tid lagen har varit i kraft. Medan föreningarna tidigare
i stor utsträckning förvärvade färdiga hus, svarar numera det
övervägande antalet föreningar själva för uppförandet av föreningshusen.
Utvecklingen har vidare gått mot allt större byggnadsprojekt,
där föreningens lägenheter blir färdiga för inflyttning successivt under
en lång tidsperiod. Dessa förändringar har fått till följd att en enskild
bostadssökande numera i regel inte har någon reell möjlighet att själv
göra en bedömning av företagets soliditet på grundval av uppgifter i en
ekonomisk plan. Såväl frågan huruvida byggnadskostnaderna och avgifterna
kan hållas inom de gränser vilka har angetts i planen som spörsmålet
huruvida lägenheterna med hänsyn till bostadsmarknaden på orten
kan upplåtas med bostadsrätt när de har färdigställts är oftast av så
komplicerad natur att de undandrar sig bostadsspekulanternas bedömning.
Det är därför angeläget att skapa särskilda garantier för planens
innehåll i sakligt avseende. Detta bör, som kommittén föreslår, ske genom
att planen underkastas granskning av sakkunniga personer innan
den ges in till länsstyrelsen. Granskningen bör avse såväl att de lämnade

LU 1971: 9

13

faktiska uppgifterna är riktiga och stämmer överens med tillgängliga
handlingar som att gjorda beräkningar är vederhäftiga och kan väntas
hålla streck. Någon ytterligare realgranskning av den ekonomiska planen
finner jag däremot i likhet med kommittén och remissinstanserna
inte vara påkallad. Den undersökning länsstyrelsen skall verkställa innan
planen får godkännas bör alltså vara av rent formell natur och inte
avse planens hållbarhet.

Enligt bostadsrättslagen ligger den ekonomiska planen till grund för
fastställandet av de enskilda bostadsrättshavarnas rättigheter och skyldigheter.
Planen måste därför för varje lägenhet innehålla specificerade
uppgifter om yta, utrustning, avgifter, andelsvärde m. m. En sådan konstruktion
av den ekonomiska planen var vid lagens tillkomst naturlig
med hänsyn till den begränsade omfattningen av föreningarnas verksamhet.
Utvecklingen mot allt större företag har emellertid medfört att
systemet med en precisering av samtliga lägenheter i den ekonomiska
planen har kommit att framstå som mindre ändamålsenligt. Som en
ledamot i kommittén och några remissinstanser har framhållit kan det,
särskilt vid en i tiden utsträckt bebyggelse, bli nödvändigt att efter hand
vidta ändringar i de ursprungliga byggnadsplanerna i fråga om exempelvis
enskilda lägenheters storlek och utrustning. Detta innebär med
nu gällande regler att uppgifterna i den ekonomiska planen ändras och
torde inte sällan medföra att ny ekonomisk plan måste upprättas. Härigenom
förorsakas föreningen kostnader, vilka kan leda till höjning av
de avgifter som utgår för bostadsrätterna. Enligt min mening är det
inte nödvändigt att kräva att bostadsrättsföreningen skall precisera samtliga
bostadsrättshavares rättigheter och skyldigheter i den ekonomiska
planen innan någon bostadssökande får knytas till föreningen. För den
bostadssökande är det till fyllest att han får tillgång till detaljerade uppgifter
rörande viss lägenhet när det blir aktuellt för honom att binda sig
för lägenheten. Föreningens skyldighet att ange de närmare villkoren
för bostadsrättsupplåtelserna bör därför inträda successivt allteftersom
föreningen knyter spekulanter till företaget.

Av det nu anförda framgår att den ekonomiska planen i fortsättningen
huvudsakligen bör utgöra ett underlag för intygsgivarnas bedömning
av föreningens ekonomiska stabilitet. Under sådana förhållanden
kan planen ges ett betydligt mera översiktligt innehåll än enligt gällande
rätt. På planen bör ställas det kravet att den skall innehålla de upplysningar
som är av betydelse för bedömandet av föreningens hela verksamhet.
Uppgift bör lämnas om bl. a. totala antalet hus och lägenheter
samt anskaffningskostnaden för dessa. Vidare bör planen innehålla upplysning
om hur företaget skall finansieras samt om storleken av de avgifter
som skall tas ut av bostadsrättshavarna. Att i lagen närmare precisera
innehållet i planen anser jag inte vara lämpligt. Närmare före -

LU 1971: 9

14

skrifter härom och om det intyg som skall avges av intygsgivarna bör
meddelas av Kungl. Maj:t.

För bostadsrättsförening som själv uppför sitt hus grundas uppgifterna
i den ekonomiska planen i regel på beräkningar. Uppgifterna kan
därför bli inaktuella antingen genom föreningens åtgärder eller till följd
av att gjorda kalkyler inte har hållit streck. Är förändringen mera omfattande,
kan den vara av betydelse för bedömandet av företagets stabilitet.
En sådan ändring bör liksom enligt gällande rätt och kommitténs
förslag medföra att ytterligare bostadsrättsupplåtelser inte får ske förrän
ny ekonomisk plan har upprättats.

Vad beträffar intygsgivarna vill jag ytterligare anföra följande. Enligt
gällande rätt skall intygsgivare vara trovärdig samt ha insikt och erfarenhet
i fråga om fastighetsförvaltning och byggnadsverksamhet. Den
ene intygsgivaren skall vara på visst sätt auktoriserad för uppgiften. Behörighet
att utfärda intyg meddelas antingen av länsstyrelse eller av
Kungl. Maj:t beroende på om behörigheten skall avse planer som skall
ges in till viss länsstyrelse eller till olika länsstyrelser. Kommittén föreslår
att kravet på auktorisation utvidgas till att avse båda intygsgivarna
och att prövningen skall ombesörjas centralt för hela landet av Kungl.
Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t förordnar. Som lämplig instans
nämns bostadsstyrelsen. I likhet med remissinstanserna anser jag
den föreslagna ordningen ändamålsenlig. Genom att prövningen förläggs
till en enda, för uppdraget väl kvalificerad myndighet uppnås att
prövningen av de enskilda intygsgivarna sker på ett sakkunnigt sätt och
efter enhetliga principer för hela landet. Härigenom skapas ökad säkerhet
för att de ekonomiska planerna kommer att underkastas en omdömesgill
granskning av personer som är väl skickade för uppgiften. I
lagen bör uttryckligen föreskrivas att intygsgivare skall vara ojävig.

Upplåtelse av bostadsrätt skall enligt bostadsrättslagen
ske genom teckning på teckningslista. Denna skall ange under vilka förhållanden
teckning blir bindande, tiden för tillträde av lägenheten samt
hur grundavgift och ersättning för teckningsrätt skall betalas. Den ekonomiska
planen skall vara fogad vid teckningslistan. Enligt kommittén
har det nuvarande förfarandet medfört vissa olägenheter. Kommittén
föreslår därför att upplåtelse av bostadsrätt i stället skall ske genom
skriftligt avtal. Avtalet skall ange den lägenhet upplåtelsen avser, den
ekonomiska plan som ligger till grund för upplåtelsen samt den grundavgift,
upplåtelseavgift och årsavgift som skall utgå för bostadsrätten.
Upplåtelse som inte uppfyller dessa föreskrifter skall vara ogiltig. Förslaget
har inte mött någon erinran under remissbehandlingen.

Jag ansluter mig till förslaget att upplåtelse av bostadsrätt skall ske
skriftligen för att vara giltig. En sådan ordning får anses motiverad bl. a.
med hänsyn till att upplåtelsen sker för obegränsad tid. Formkravet bör
anses uppfyllt om upplåtelsehandlingen anger parternas namn, den lä -

LU 1971: 9

15

genhet upplåtelsen avser samt de belopp med vilka grundavgift, årsavgift
och i förekommande fall upplåtelseavgift skall utgå. Jag vill emellertid
understryka att det, bl. a. med hänsyn till framtida bevisning om
avtalets innehåll, kan vara av värde för parterna att också andra villkor
tas in i upplåtelsehandlingen.

Jag går nu över till att närmare behandla frågan om förhandsavtal
och förskott. Som jag tidigare har påpekat infördes bestämmelser
om förskott ursprungligen för att undanröja vissa olägenheter
som hade uppkommit för bostadsrättsföreningarna till följd av de provisoriska
reglerna om kontroll av upplåtelse av bostadsrätt. När bostadsrättskontrollen
upphörde bibehölls dock möjligheten att uppbära förskott.
Bestämmelserna härom i förskottslagen utgör emellertid bara en
tillfällig lösning i avvaktan på en översyn av hela bostadsrättslagstiftningen.

Enligt kommitténs förslag skall bostadsrättsföreningarna också framdeles
ha rätt att ingå förhandsavtal och uppbära förskott. För detta
krävs att ekonomisk plan har upprättats och att betryggande säkerhet
har ställts för uppburna förskott. Förslaget har i vissa avseenden utsatts
för kraftig kritik under remissbehandlingen. Kritiken har framför
allt avsett frågan under vilka förutsättningar förhandsavtal skall få ingås
och förskott tas upp. I några remissyttranden har föreslagits förbud
mot förhandsavtal.

Skilda synpunkter kan läggas på frågan i vilka former och under vilka
förutsättningar bostadssökande skall få knytas till en bostadsrättsförening.
Detta hänger samman bl. a. med att föreningarna är mycket olika
sinsemellan. Omfattningen av deras verksamhet kan sålunda variera
kraftigt. Organisatoriskt kan föreningarna vara antingen helt fristående
eller i ett eller flera avseenden bundna till någon huvudorganisation. Anskaffandet
av föreningshusen kan ske genom byggande i egen regi eller
genom köp av färdigt hus. Vidare kan upplåtelserna avse såväl bostadslägenheter
som lokaler.

Det övervägande antalet bostadsrättsföreningar tillkommer numera
under medverkan av sammanslutningar eller enskilda som är verksamma
för att tillhandahålla bostäder eller andra lägenheter. De bostadssökande
knyts regelmässigt till föreningarna genom förhandsavtal i samband
med att de betalar förskott på blivande grundavgifter. Däremot antas de
inte till medlemmar förrän i samband med att bostadsrätt upplåts. Detta
sker i regel först sedan föreningshusen har färdigställts och slutfinansieringen
har ordnats. Förskottsgivare som har tillträtt sin lägenhet anses
inneha denna med hyresrätt under tiden fram till dess bostadsrättsupplåtelse
kommer till stånd.

Det nuvarande förskottssystemet har obestridliga fördelar. Föreningsbildama
har under tiden fram till dess föreningens hus har färdigställts
ett avgörande inflytande över föreningens angelägenheter. Ett sådant

LU 1971: 9

16

inflytande är av särskild vikt med hänsyn till att den enskilda föreningens
byggande i regel ingår som ett led i en mera omfattande byggnadsverksamhet,
anpassad till bostadssituationen på orten. Det ger dem som
har bildat föreningen möjlighet att bedriva en rationell byggnadsverksamhet
(jfr prop. 1968: 161 s. 45). Men framför allt bör framhållas att
det i regel bara är bildarna som har den byggnadstekniska och fastighetsekonomiska
sakkunskap som behövs för att ha hand om ett byggnadsföretag
av den storlek det här gäller.

Systemet med förskottsbetalning är emellertid också förenat med
betydande olägenheter i olika avseenden. Eftersom de bostadssökande
inte antas till medlemmar i föreningen förrän i samband med att bostadsrätt
upplåts, kommer de under ofta avsevärd tid efter det att de har
flyttat in i lägenheterna att stå utanför föreningen. De får inte delta
i beslut på föreningsstämma och har inte heller den insyn i förvaltningen
av föreningens angelägenheter som följer av föreningslagen. Detta
framstår som särskilt otillfredsställande med hänsyn till att förskottsgivarna
i princip binder sig för obegränsad tid och satsar ett ofta betydande
kapital i företaget. En annan olägenhet med förskottssystemet
är att rättsförhållandet mellan föreningen och de boende regleras av
olika bestämmelser beroende på om bara förskott har betalats eller om
föreningens verksamhet har fortskridit så långt att bostadsrätt har upplåtits.

De invändningar som enligt det nu anförda kan riktas mot förskottssystemet
väger enligt min mening så tungt att detta inte bör bibehållas
annat än om mycket starka skäl talar mot en ändring. De fördelar som
har ansetts vara förenade med den nuvarande ordningen sammanhänger
framför allt med att den ger dem som har bildat föreningen möjlighet
att behålla ett avgörande inflytande över föreningens byggnadsverksamhet
tills denna är avslutad. Detta ligger i regel i såväl de enskilda
föreningsmedlemmarnas som det allmännas intresse. Såsom redan har
framhållits främjas genom en sådan ordning en rationell bostadskooperativ
verksamhet samtidigt som bildarna får möjlighet att i förhållande
till alla dem som kommer att vara medlemmar i föreningen när husen
är färdiga svara för att produktionen sker på sådant sätt att deras intressen
blir vederbörligen tillgodosedda. Ett inflytande av åsyftat slag
behöver emellertid inte förutsätta att man bibehåller ett förskottssystem
som bl. a. innebär att de boende saknar inflytande även i andra angelägenheter
än sådana som har samband med produktionen och finansieringen
av huset. Samma resultat kan uppnås inom ramen för ett system
som bygger på direkt upplåtelse av bostadsrätt. Vad jag här närmast
tänker på är att föreningens stadgar kan utformas på sådant sätt att föreningsbildarna
tillförsäkras ett avgörande inflytande i vissa frågor, t. ex.
beträffande produktionen av föreningens hus under viss tid efter det
att bostadsrätter har upplåtits. Som exempel kan nämnas föreskrift i

LU 1971: 9

17

stadgarna att styrelsen eller ledamot av denna skall tillsättas på annat
sätt än genom val på föreningsstämma. Genom en sådan stadgebestämmelse
kan bildama försäkra sig om majoritetsinflytande i styrelsen.
Som ytterligare exempel kan nämnas särskilt villkor i stadgarna för giltighet
av stämmobeslut. Sådant villkor kan vara att beslutet skall godkännas
av organisation som har medverkat vid bildandet av föreningen.
En utformning av föreningens stadgar på något av dessa sätt är enligt
min mening en ändamålsenlig väg att tillgodose föreningsbildamas intresse
av att ha ett avgörande inflytande över föreningsverksamheten
under produktionsskedet.

Mot bakgrund av det nu anförda har jag kommit till den uppfattningen
att det inte föreligger något avgörande hinder mot att låta de bostadssökande
bli medlemmar i föreningen och förvärva bostadsrätt redan
när de binder sig för lägenhet i föreningens hus. Det saknas därför anledning
att i fortsättningen ge föreningarna möjlighet att träffa förhandsavtal
och uppbära förskott och jag föreslår att rätten härtill upphävs.
För att inte den insyn i föreningens angelägenheter som den föreslagna
ändringen är avsedd att tillförsäkra bostadsrättshavarna skall kunna undandras
dem genom stadgebestämmelser föreslår jag att det i lagen införs
särskilda regler som garanterar bostadsrättshavarna viss representation
i föreningens styrelse under produktionsskedet. Reglerna kan
lämpligen utformas så att alltid minst två styrelseledamöter eller, om
styrelsen består av mindre än fem ledamöter, minst en sådan ledamot
skall väljas på föreningsstämma.

Vad som sagts nu har avseende bara på upplåtelse av bostadsrätt till
bostadslägenheter. Beträffande lokaler har under remissbehandlingen
framhållits att föreningarna måste ges möjlighet att binda intressenter
på ett mycket tidigt stadium, ofta redan innan projekteringen av föreningens
hus har påbörjats. Med hänsyn härtill och till att det här inte
föreligger samma skyddsbehov som när det gäller bostadslägenheter
bör bostadsrättsförening ha möjlighet att träffa avtal om framtida upplåtelse
av bostadsrätt till lokal. Det synes inte erforderligt att i lagen ta
in särskilda bestämmelser om sådana avtal.

Specialmotivering. I specialmotiveringen till 3 § anför departementschefen
bl. a. följande.

Andra stycket behandlar innehållet i den ekonomiska planen. Som
jag har utvecklat i den allmänna motiveringen kan den ekonomiska
planen enligt mitt förslag ges ett mera översiktligt innehåll än enligt bostadsrättslagen
och kommitténs förslag. Planen skall innehålla de upplysningar
som är av betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet.
Att i lagtexten uttryckligen ange att planen skall avse föreningens
samtliga hus finner jag inte påkallat. Paragrafen innehåller inte något
krav på att de olika lägenheternas utrustning skall specificeras i planen.

2 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 9

LU 1971: 9

18

Inte heller behöver det för varje lägenhet anges vilka ekonomiska skyldigheter
som kan komma att åvila bostadsrättshavaren. Däremot måste
det anses vara av betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet
att få vissa allmänna upplysningar om bostadsrättshavarnas förpliktelser.
Uppgift bör därför lämnas om sammanlagda beloppet av de avgifter
som skall tas ut av bostadsrättshavarna och om fördelningen av avgifterna
på de olika bostadsrätterna, t. ex. genom angivande av avgift per
m2 lägenhetsyta. Uppgifterna i planen kan grundas på beräkningar. Det
ligger emellertid i sakens natur att planen inte kan upprättas förrän
föreningens verksamhet har fortskridit så långt att det finns möjlighet
att i planen lämna uppgifter som är tillräckligt väl underbyggda för att
kunna ligga till grund för en bedömning av föreningens ekonomiska
stabilitet. Närmare föreskrifter om vilka minimiuppgifter planen skall
uppta får meddelas i administrativ ordning. Detta kan ske med stöd av
74 §.

Enligt 12 § andra stycket i gällande bostadsrättslag skall i den ekonomiska
planen för varje lägenhet anges det belopp, till vilket lägenhetens
värde uppskattas i förhållande till värdet på alla lägenheterna, lägenhetens
andelsvärde. Lagen innehåller inte några närmare bestämmelser
om hur detta värde skall fastställas. Andelsvärdet är inte något
uttryck för det ekonomiska värdet på bostadsrätten utan tjänar bara
som ett relationstal, vilket enligt lagen tilläggs betydelse i vissa avseenden.
Grundavgift och särskilt tillskott skall sålunda alltid beräknas efter
andelsvärdet (5 § andra stycket). Frågan om teckning av bostadsrätt är
bindande beror av andelsvärdena på de tecknade och utbjudna lägenheterna
(21 §). Vidare skall vinst fördelas mellan bostadsrättshavarna
efter andelsvärden (57 § bostadsrättslagen; jfr 6 § 10 föreningslagen).
Också skifte av behållna tillgångar vid likvidation torde i regel ske efter
andelsvärden [62 § bostadsrättslagen, jfr 6 § 10 föreningslagen och 5 §
4 mom. lagen (1951: 309) angående införande av nya lagen om ekonomiska
föreningar]. Beslut på föreningsstämma som medför ändring
i lägenhets andelsvärde och rubbning av det på detta värde grundade
inbördes förhållandet mellan bostadsrättshavarna är giltigt bara om
samtliga bostadsrättshavare vilkas rätt beror av ändringen har förenat
sig om beslut (60 § 2 bostadsrättslagen).

Kommittén anför att det i och för sig inte synes föreligga något hinder
mot att slopa andelsvärdena. Eftersom dessa relationstal har medverkat
till att skapa fasthet åt bostadsrättsinstitutet anser kommittén
dock att de bör bibehållas och fylla i huvudsak samma funktion som
enligt bostadsrättslagen. Den nuvarande ordningen med andelsvärden
angivna till visst belopp har emellertid medfört att dessa ofta kommit
att uppfattas som uttryck för bostadsrätternas verkliga värde. För att
undvika sådana missförstånd föreslår kommittén att beteckningen andelsvärde
byts ut mot jämförelsetal. Kommittéförslaget innehåller där -

LU 1971: 9

19

för i 18 § tredje stycket en föreskrift att det i den ekonomiska planen
för varje bostadsrätt skall anges ett jämförelsetal, som utvisar bostadsrättshavarens
delaktighet i föreningens tillgångar i förhållande till var
och en av de övriga bostadsrättshavama.

För egen del finner jag det inte sakligt motiverat att föreskriva skyldighet
för bostadsrättsförening att ange särskilda andelsvärden eller
jämförelsetal för de olika bostadsrätterna. Som relationstal för att bestämma
det inbördes förhållandet mellan bostadsrättshavama kan i
stället de fastställda grundavgifterna användas. En sådan ordning ter
sig naturlig med hänsyn till det samband som enligt gällande rätt råder
mellan andelsvärde och grundavgift. Eftersom grundavgiften skall beräknas
efter andelsvärdet medför nämligen en ändring av detta också
justering av grundavgiften. Jag återkommer till frågan om andelsvärde
i samband med att jag i det följande behandlar bestämmelserna om
föreningsstämmobeslut (60 §).

I paragrafens tredje stycke föreskrivs i överensstämmelse med vad
jag har föreslagit i den allmänna motiveringen att ny plan skall upprättas
och godkännas innan ytterligare bostadsrättsupplåtelse får ske, om
det sedan den ekonomiska planen upprättades har inträffat förhållande
som är av väsentlig betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet.
Skyldighet att upprätta ny plan föreligger bara om föreningen skall
upplåta bostadsrätt. Om någon upplåtelse inte är aktuell, medför således
den omständigheten att ändrade förhållanden inträtt inte att ny plan
behöver upprättas. Beträffande innehållet i ny ekonomisk plan gäller
samma regler som för den ursprungliga planen. Ny plan skall alltså avse
föreningens hela verksamhet och uppta också sådana uppgifter av
betydelse som inte har ändrats.

Motion

I motionen 1971:1215 av herr Turesson och fröken Ljungberg påpekas
att den ekonomiska planen enligt propositionen getts ett betydligt
mer översiktligt innehåll än vad nu gällande bostadsrättslag föreskriver.
Vidare hänvisas till de av departementschefen anförda, ovan redovisade
skälen härtill.

Motionärerna anför därefter att den ekonomiska planens uppgifter
enligt deras mening varit värdefulla för bedömning av en förenings ekonomiska
förutsättningar vid upplåtelse av bostadsrätt. De tendenser mot
byggande av större enheter, som nu förekommer, gör inte angelägenheten
av en utförlig teknisk-ekonomisk redovisning av byggnadsobjekten
mindre. Motionärerna anser snarare motsatsen vara fallet. De framhåller
även att en uttunning av innehållet i planen försvårar en bedömning om
oskäliga avgiftshöjningar kan ha förekommit. Vidare påpekas att en relativt
detaljerad ekonomisk plan givetvis kan medföra behov av ändring
av dessa uppgifter och innebära att ny plan är erforderlig oftare än om

LU 1971: 9

20

planen är mindre innehållsrik. Kostnaderna för upprättande av en ny
plan kan enligt motionärerna dock — särskilt vid en jämförelse med de
värden varmed en bostadsrättsförening arbetar — icke bli så höga att de
utgör bärande skäl för en uttunning av innehållet i den ekonomiska planen.
Motionärerna hänvisar också till bestämmelserna att planen skall
av styrelsen hållas tillgänglig för envar som önskar ta del av den. Denna
bestämmelse bör enligt motionärernas mening bli av större praktisk betydelse
om planen innehåller utförliga uppgifter. Inte minst kan detta
antas komma att gälla för den, som överväger att förvärva bostadsrätt
från tidigare innehavare och därför vill skaffa sig ingående kännedom
om föreningens verksamhet.

Avslutningsvis hävdar motionärerna att de i likhet med bostadsrättskommittén
anser att skäl till annan ändring av de nuvarande bestämmelserna
om ekonomisk plan icke föreligger än att begreppet andelsvärde
utbytes mot jämförelsetal.

Ersättning vid överlåtelse av bostadsrätt

Kommittén

Kommittén föreslog inte några särskilda bestämmelser om beräkning
av ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse. Det ansågs inte möjligt att
ange några närmare regler för hur en bostadsrätts värde i det enskilda
fallet skulle beräknas. Värdet kan fastställas med hänsyn till föreningens
ekonomiska ställning, värdet på nyttjanderätten till lägenheten eller
andra faktorer. Vanligen kommer värdet enligt kommittén till uttryck i
det pris som erhålls vid en försäljning.

Svenska kommunförbundets skrivelse

I sin skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 april 1969 redogjorde Kommunförbundet
inledningsvis för de skäl som åberopades för beslutet att
slopa bestämmelserna i kontrollagen om offentlig priskontroll av överlåtelsevärdena.
Sålunda angavs att det stora flertalet bostadsrättslägenheter
finns i hus tillhörande föreningar, vilka i sina stadgar har sådana normer
för bestämmande av bostadsrättens överlåtelsevärde som inte medger
att knapphetsbetingade ersättningar tas ut. Svårigheterna att ange en
riktig norm för bestämmandet av en bostadsrätts värde bedömdes också
bli stora. Vidare ansågs att en viss höjning av ersättningarna borde godtas
i föreningar som tillåter fria överlåtelsevärden. Höjningarna bedömdes
bli ganska begränsade bl. a. med hänsyn till att den som har att betala
ett kapitalbelopp torde vara mera känslig för beloppets storlek än
den som har att erlägga ett motsvarande belopp i form av förhöjd hyra
under en följd av år. Slutligen åberopades att överlåtelsekontrollen för
statligt finansierade egnahem hade upphört.

Härefter erinrade förbundet om att kontrollagens bestämmelser var

LU 1971: 9

21

tvingande. Om köpare av bostadsrätt betalat högre ersättning än som redovisats
i det avtal som underställts hyresnämnden hade han alltid legal
möjlighet att återfå ”överskjutande” belopp.

Sedan kontrollagen upphävts skall bostadsrättsföreningarnas stadgar,
bostadsrättslagen och allmänna rättsgrundsatser tillämpas vid bedömandet
av frågan om högsta ersättning vid överlåtelse av bostadsrätt. Möjligheterna
att på grundval härav komma till rätta med påtagliga överpriser
torde enligt Kommunförbundet vara begränsade. Ett flertal föreningar
saknar f. ö. stadgebestämmelser som reglerar bostadsrättens värde
vid överlåtelse. Om bostadsrättslägenhet skall gå i byte mot lägenhet
som tillhandahålls av bostadsförmedling finns dock möjlighet att vägra
anvisning i den mån överlåtelsepriset ger anledning till detta.

Enligt förbundets mening syntes de bestämmelser om överlåtelse av
bostadsrätt som kommittén föreslog inte erbjuda någon lösning av de
problem som sammanhänger med överpriser på bostadsrätter.

Förbundet ansåg det angeläget att åtgärder snarast vidtas i syfte att
komma till rätta med de risker som föreligger för en osund utveckling
på bostadsmarknaden, särskilt i orter där den allmänna bostadssituationen
fortfarande företer en bristande balans. Det borde övervägas att i
en eller annan form återinföra kontrollen av bostadsrättsöverlåtelser. Eftersom
hyresregleringslagen fått förlängd giltighet till utgången av år
1971, borde det övervägas att låta kontrollbestämmelserna omfatta alla
eller vissa av de orter för vilka hyresregleringslagen gäller.

Remissyttrandena över Kommunförbundets skrivelse.

Kommunförbundets framställning avstyrktes av nästan alla remissinstanser.
Hyresgästernas riksförbund, SABO och TCO ansåg emellertid
att frågan om särskild prövning av överlåtelsersättningen borde utredas
närmare. 1 flera yttranden framhölls att prisutvecklingen borde följas
med uppmärksamhet och att en framtida höjning av prisnivån kunde
motivera att frågan om särskilda åtgärder övervägdes på nytt.

Beträffande en mer detaljerad redovisning av remissyttrandena hänvisar
utskottet till propositionen s. 59 ff.

Departementschefen

Enligt gällande rätt är bostadsrättshavare i princip oförhindrad att vid
överlåtelse av bostadsrätt ta ut det pris han önskar. Det är emellertid f. n.
inte ovanligt att föreningarna i sina stadgar har särskilda bestämmelser
om hur överlåtelseersättningen skall beräknas. Under den tid kontrolllagen
gällde var överlåtelse av bostadsrätt mot vederlag giltig bara om
hyresnämnden godkände överlåtelsen. Detta fick inte ske om ersättning
skulle utgå med högre belopp än som svarade mot bostadsrättshavarens
andel i föreningens behållna tillgångar. Kontrollen gällde inte förvärv på
exekutiv auktion.

LU 1971: 9

22

Kommittén föreslår inte några generella bestämmelser i lag om vilken
ersättning bostadsrättshavare skall få ta ut vid överlåtelse av bostadsrätt.
Förening skall emellertid i stadgarna kunna ange särskilda grunder för
ersättningens beräkning. I likhet med flertalet remissinstanser anser jag
att föreningarna bör få full frihet att bestämma om reglering av överlåtelsevärdena,
och jag anser inte att det finns behov av lagbestämmelser
som begränsar deras befogenhet i detta hänseende. Av hänsyn till de enskilda
medlemmarnas intressen måste emellertid krävas att grunderna
för ersättningens beräknande klart framgår av föreningens stadgar.

Den som har betalat högre överlåtelseersättning än stadgarna medger
bör enligt kommittén i regel kunna vägras medlemskap i föreningen. Jag
instämmer i vad kommittén sålunda har anfört, vilket med något undantag
har lämnats utan erinran av remissinstanserna. Inträde bör dock få
vägras bara om det i stadgarna har ställts upp som särskilt villkor för
medlemskap att normerna för beräkning av överlåtelseersättning inte får
ha åsidosatts.

Enligt kommittén bör föreskrifter i stadgarna om begränsning av
överlåtelsersättning kunna åberopas också vid exekutiv försäljning. Detta
har kritiserats under remissbehandlingen. Som grund för kritiken har
hänvisats till både gäldenärens och borgenärernas intressen. Det har också
framhållits att kommittéförslaget skulle kunna medföra svårigheter i
fråga om det exekutiva förfarandet. Jag anser kritiken mot förslaget i
denna del värd beaktande. Det förhållandet att priset vid en exekutiv
försäljning har överstigit vad som enligt stadgarna skulle ha fått tas ut
vid frivillig överlåtelse bör sålunda enligt min mening inte få tas till intäkt
för att vägra förvärvaren inträde i föreningen.

Jag går härefter över till att behandla frågan om offentlig kontroll av
överlåtelse av bostadsrätt. Kommunförbundet har i sin tidigare redovisade
framställning uttalat sig för att någon form av sådan kontroll återinförs
i de orter där hyresregleringen f. n. gäller. Som skäl härför anför
förbundet att det är angeläget att komma till rätta med de risker för en
osund utveckling på bostadsmarknaden som föranleds av överpriser
på bostadsrätter. Förbundets framställning har avstyrkts av nästan alla
remissinstanser.

För egen del vill jag till en början framhålla att ett återinförande av
den prisreglering på bostadsrätter som gällde till utgången av år 1968
otvivelaktigt skulle vara förenat med åtskilliga problem. Härtill kommer
att det är mycket svårt att kontrollera att en sådan reglering verkligen
respekteras. Vid remissbehandlingen har från ett par håll ifrågasatts att
införa ett system med prövning i efterhand av överenskomna ersättningar
efter mönster av hyreslagstiftningens regler om prövning av
förstagångshyra. Även mot ett sådant system kan emellertid enligt min
mening allvarliga invändningar riktas. En nedsättning i efterhand av
den redan erlagda ersättningen med skyldighet för överlåtaren att åter -

LU 1971: 9

23

bära överskjutande belopp skulle ofta försätta denne i en avsevärt mera
bekymmersam situation än den som en hyresvärd råkar i om han nödgas
finna sig i en lägre hyra än den ursprungligen kalkylerade.

Någon samlad statistik över prisutvecklingen inom hela bostadsrättsområdet
för tiden efter kontrollens slopande föreligger inte. Inom såväl
HSB som Riksbyggen, vilka tillsammans svarar för omkring två tredjedelar
av bostadsrättslägenheterna, sker emellertid en fortlöpande uppföljning
av de belopp som betalas vid överlåtelse av bostadsrätter. Båda
organisationerna har efter det att överlåtelsekontrollen slopades antagit
särskilda rekommendationer angående överlåtelsepris för bostadsrätt.
Rekommendationerna innebär att ersättningen i princip skall motsvara
grundavgift, amorteringar på fastighetslånen och ett skäligt tillägg för
eventuella förbättringar av lägenheten. Dessutom kan beträffande kapitaltillskotten
beaktas bostadsstyrelsens värderingsindex eller, för lägenheter
byggda före år 1950, byggnadskostnadsindex.

HSB har för tiden 1 april—31 december 1969 redovisat sammanlagt
15 531 överlåtelser för hela landet. Av dessa har 82 °/o skett till pris
som motsvarat HSB:s rekommendation. 8% av lägenheterna har betingat
ett högre och 10 % ett lägre pris. För första halvåret 1970 redovisas
i statistiken 10 737 överlåtelser. Därav har 78 %> skett till rekommenderat
belopp medan 13 °/o skett till högre och 9 % till lägre pris.
För Storstockholms och Storgöteborgs del utvisar statistiken för i år
att omkring 22 resp. 26 °/o av de överlåtna bostadsrätterna betingat
högre pris än det rekommenderade medan motsvarande tal för Malmö
utgjort 6 %. I statistiken har med rekommenderat belopp likställts belopp
som med högst 1 000 kr. avvikit från det rekommenderade.

När det gäller Riksbyggen omfattar statistiken för tiden 1 januari—
31 oktober 1969 sammanlagt 7 232 överlåtelser. Av dessa har 19 % skett
till högre och 11% till lägre pris än Riksbyggen har rekommenderat.
För tiden 1 november 1969—30 april 1970 redovisas 4 912 överlåtelser.
Därav har omkring 18 % skett till högre och 20 % till lägre pris än det
rekommenderade. Av 195 överlåtelser i Stockholm under sistnämnda
period har i det närmaste hälften betingat överpris. I Göteborg och
Malmö var av 659 resp. 538 överlåtelser motsvarande andel 10 resp.
20 %. Även i Riksbyggens statistik har med rekommenderat pris i regel
likställts pris som avvikit från det rekommenderade med högst 1 000 kr.

I en analys av överlåtelsepriserna under tiden 1 januari 1969—30 april
1970 som har verkställts inom Riksbyggen anförs sammanfattningsvis,
att stora regionala olikheter förekommer, att cirka en femtedel av överlåtelserna
sker till överpris, att lika stor andel sker till underpris, att
tendensen mot fler underpris är aningen starkare än tendensen till fler
överpris samt att prisutvecklingen är konstant eller smått avtagande.

Slopandet av den offentliga kontrollen av överlåtelsevärdena på bostadsrätter
har otvivelaktigt i vissa fall medfört att bostadsrättshavare

LU 1971: 9

24

tagit ut priser som inte obetydligt överstigit vad som var tillåtet enligt
kontrollagen. Det torde då i regel ha varit fråga om centralt belägna,
attraktiva äldre lägenheter i storstadsområdena, framför allt i Stockholm.
Av de uppgifter HSB och Riksbyggen har ställt till förfogande
framgår emellertid inte att överlåtelseprisema på bostadsrätter i föreningar
som bildats inom dessa organisationer i någon mera betydande
omfattning kommit att överstiga de belopp organisationerna har rekommenderat
medlemmarna att ta ut. Detta framstår som särskilt betydelsefullt
med hänsyn till den dominerande och normgivande roll HSB
och Riksbyggen spelar på bostadsrättsmarknaden. Även om statistiken
kan vara behäftad med vissa felaktigheter, torde man kunna räkna med
att den i huvudsak rätt återspeglar prisutvecklingen på bostadsrätter.
Enligt vad jag har inhämtat har varken inom HSB eller inom Riksbyggen
någon nämnvärd ökning av det totala antalet överlåtelser kunnat
iakttas efter kontrollagens upphävande. Det finns alltså inte grund för
att anta att spekulationer i bostadsrätter förekommer i någon betydande
omfattning.

Mot bakgrund av det nu anförda anser jag inte att den hittillsvarande
utvecklingen inger sådana farhågor att det finns anledning att nu vidta
särskilda åtgärder för att återinföra offentlig kontroll av de ersättningar
som tas ut vid överlåtelse av bostadsrätt. Utvecklingen bör emellertid
också i fortsättningen följas med uppmärksamhet. Skulle någon mera
markant höjning av prisläget inträffa bör frågan tas upp till förnyat
övervägande.

Motion

I motionen 1971:1212 av herr Engström m. fl. framhålls, såvitt nu
är i fråga, att förslaget till ny bostadsrättslag innehåller väsentliga förbättringar
jämfört med gällande lag men att en stor svaghet kvarstår
nämligen att bostadsrättslägenhet fortfarande kan utnyttjas som försäljningsobjekt
och att ingen offentlig kontroll skall ske av på vilka ekonomiska
grunder bostadsrätt överlåtits.

Motionärerna anser att rätten att utnyttja bostadsrättslägenhet som
handelsvara grundläggs i 10 §, i vilken paragraf gällande lagbestämmelse
om rätt att utbjuda bostadsrätt, som övertagits av dödsbo, på offentlig
auktion bibehålies. De vanliga argumenten att man inte kan kontrollera
uppgörelser under bordet ligger till grund för att regeringen
avfärdar frågan om offentlig kontroll. Svårigheterna att kontrollera
överlåtelsesumma får enligt motionärernas mening dock inte utgöra
motiv för att man skall avstå från offentlig kontroll.

Bostadsrättslagen bör enligt motionärerna vara en anvisning för att
pressa ned hyror och insatser och ett medel för en alltigenom socialt
inriktad bostadspolitik. Genom att slopa bestämmelsen att bostadsrättslägenhet
får utbjudas på offentlig auktion skulle lagen ge en klar an -

LU 1971: 9

25

visning om att bostadsrättslägenhet inte får betraktas som handelsvara.
Rätten, att efter i 10 § stipulerad tid överta bostadsrätten, bör överföras
på föreningen, varvid grunden för ersättning bör vara bostadsrättens
faktiska värde.

Motsvarande bör gälla även 12 §.

Motionärerna anser därför att försäljning av bostadsrätt på auktion
bör förbjudas samt att offentlig kontroll vid överlåtelse av bostadsrätt
bör återinföras.

Höjning av avgifterna för bostadsrätt

Departementschefen

I den allmänna motiveringen (s. 82 ff) anför departementschefen bl. a.
följande.

De föreslagna bestämmelserna om ekonomisk plan avser att skapa
garantier för att föreningen vilar på betryggande ekonomiska grunder.
Även om så är fallet när bostadssökande knyts till föreningen kan det
därefter inträffa omständigheter som föranleder en betydande höjning
av avgifterna. En sådan höjning kan innebära hård ekonomisk belastning
för den enskilde bostadsrättshavaren och medföra att värdet av
den till tiden obegränsade nyttjanderätten förringas.

Enligt 38 § bostadsrättslagen har bostadsrättshavaren rätt att efter
uppsägning frånträda bostadsrätten, om föreningen går ifrån den ekonomiska
planen och beslutar åtgärd som medför väsentlig avgiftshöjning.
Sådan rätt föreligger däremot inte, om de ökade avgifterna beror
på att beräkningarna i planen inte har hållit streck. Beträffande avgiftshöjningar
som drabbar förhandstecknare saknas särskilda lagbestämmelser.
Gällande rätt torde emellertid innebära att förhandstecknaren
inte är bunden att teckna bostadsrätt under alla förhållanden. Erbjuds
han inte bostadsrätt på rimliga villkor torde han sålunda kunna göra
sig fri från det ingångna avtalet (prop. 1945: 371 s. 32). Vidare torde
förhandstecknaren i allmänhet kunna frånträda förhandsavtalet om det
beträffande förhållande, som har angetts i den ekonomiska planen, har
inträffat förändring som i märklig mån inverkat på föreningens ekonomiska
ställning eller förskottsgivarens ekonomiska förpliktelser (prop.
1968: 161 s. 52).

Kommittéförslaget innebär att grundavgift inte får tas ut med högre
belopp än som har angetts i den ekonomiska planen vid upplåtelse av
bostadsrätt efter förhandsavtal. Vid sådan upplåtelse får den i planen
angivna årsavgiften inte höjas med mer än 10% på grund av andra
förhållanden än sådana som enligt vad föreningen visar står utanför
dess kontroll. För att förhandsavtal skall få träffas krävs att ett i särskild
ordning auktoriserat s. k. utfästelseföretag har garanterat förhands -

LU 1971: 9

26

tecknarna att föreningen kommer att fullgöra sina förpliktelser enligt
förhandsavtalen. Företaget skall också ansvara för att de slutliga anskaffningskostnaderna
och finansieringsvillkoren för föreningens hus
inte är oskäliga. Kommitténs förslag är inte enhälligt. Tre ledamöter
har i vissa avseenden reserverat sig mot det och förordar lösningar som
i huvudsak ansluter till nu gällande bestämmelser.

I fråga om bostadsrättshavares rätt att frånträda sin bostadsrätt innehåller
kommittéförslaget en regel med i huvudsak samma innehåll som
38 § bostadsrättslagen.

De regler kommittén föreslår beträffande förening som ingår förhandsavtal
motiveras bl. a. med att förhandstecknare binds till föreningen
utan att han som medlem i denna får något inflytande i fråga om
dess förvaltning. I enlighet med detta betraktelsesätt ges något motsvarande
skydd inte för den till vilken bostadsrätt upplåts direkt. Detta gäller
även om föreningens hus inte har färdigställts vid upplåtelsen. Enligt
vad jag föreslår skall bostadsrätt när det gäller bostadslägenheter
alltid upplåtas direkt till medlem i föreningen utan föregående förhandsavtal.
Detta medför att den som åtar sig förpliktelser mot föreningen
i princip också kan delta i handhavandet av föreningens angelägenheter.
Som jag tidigare har påpekat behöver emellertid det förhållandet
att de bostadssökande omedelbart antas till medlemmar i föreningen
inte utesluta att de som har bildat föreningen i vissa avseenden
behåller ett avgörande inflytande över föreningens angelägenheter även
efter bostadsrättsupplåtelserna. Det kan således också med den ordning
jag förordar inträffa att den som har knutits till föreningen i vissa frågor
saknar reell möjlighet att påverka beslut av betydelse för avgifternas
storlek. Det kan vidare inte uteslutas att det sedan huset har blivit
färdigställt visar sig att beräkningarna i den ekonomiska planen inte
har hållit streck. Även med mitt förslag aktualiseras därför frågan om
behovet av särskilda skyddsregler ehuru behovet därav blir mindre.

Kommittémajoritetens förslag har mött åtskillig kritik under remissbehandlingen.
Beträffande den föreslagna begränsningen av rätten att
höja avgifterna framhålls bl. a. att reglerna lätt kan kringgås. Bestämmelserna
om garanti från särskilt utfästelseföretag anses av några remissinstanser
innebära ett omotiverat djupgående ingrepp i föreningarnas
verksamhet.

Jag kan i väsentliga stycken ansluta mig till den kritik som har förts
fram av remissinstanserna. Ett genomförande av kommitténs förslag
skulle innebära att produktionen av bostadsrättslägenheter underkastas
en reglering som till stor del saknar motsvarighet på bostadsmarknaden
i övrigt. Till detta kommer att den föreslagna ordningen skulle
ställa höga krav på den ekonomiska garanti som skulle åvila utfästelseföretagen.
Kostnaderna för denna garanti skulle i sista hand komma att
drabba bostadsrättshavarna i form av höjda avgifter. Vidare kan det

LU 1971: 9

27

inte uteslutas att systemet med särskilt auktoriserade företag skulle medföra
risk för minskning av produktionen av bostadsrättslägenheter och
begränsning av konkurrensen inom bostadsrättsområdet. Med hänsyn
till vad jag nu har sagt anser jag mig inte kunna godta kommitténs förslag.
Jag förordar i stället att den enskilde bostadsrättshavarens intresse
av att inte drabbas av väsentligt skärpta ekonomiska förpliktelser tillgodoses
genom bestämmelser om rätt för honom att frånträda bostadsrätten,
om avgifterna för denna har undergått väsentlig höjning. En
sådan lösning ansluter nära till vad som gäller f. n. Att i lagen närmare
ange när en höjning skall anses väsentlig synes mig inte vara möjligt,
utan denna fråga får avgöras med hänsyn till omständigheterna i det
enskilda fallet.

Anledningen till att föreningen tvingas höja avgifterna kan variera.
Ofta är höjningen en direkt följd av att föreningen har beslutat vidta
någon åtgärd t. ex. beträffande föreningshuset. Som kommittén framhåller
torde emellertid höjda avgifter inte sällan orsakas av förhållanden
som kan sägas stå utanför föreningens kontroll. Härmed åsyftas i
första hand händelser som i allmänhet drabbar alla på bostadsmarknaden,
t. ex. förändringar av penningvärde, ränteläge eller gällande författningar.
Hit bör vidare i regel räknas förändringar på lånemarknaden.
Beror avgiftshöjningen på händelse av nu angivet slag framstår
det oftast som obilligt mot föreningen och dess övriga medlemmar att
bostadsrättshavare skall få lämna föreningen.

Också i andra fall bör bostadsrättshavaren få finna sig i att stanna
kvar i föreningen trots att avgifterna har undergått en väsentlig höjning.
Har han biträtt eller kan han anses ha godkänt den åtgärd av föreningen
som har föranlett avgiftshöjningen, bör han sålunda i regel inte
få undandra sig de ekonomiska konsekvenserna av åtgärden. Vidare
bör ökade avgifter till följd av en normal upprustning av föreningens
hus i regel inte medföra rätt till uppsägning.

Mot bakgrund av det nu anförda föreslår jag att rätt till uppsägning
på grund av väsentlig avgiftshöjning inte skall föreligga, om det av
särskild anledning framstår som obilligt mot föreningen eller dess medlemmar
att bostadsrätten frånträds.

Med hänsyn till föreningens intresse av att utan tidsutdräkt få kännedom
om verkningarna av beslutad avgiftshöjning bör det föreskrivas
viss kortare tid inom vilken bostadsrättshavare som vill utnyttja sin rätt
till uppsägning skall göra detta. Tiden kan lämpligen bestämmas till
tre månader från det bostadsrättshavaren fick kännedom om höjningen.
Sker uppsägning, bör föreningen vara skyldig att utge ersättning för
bostadsrätten. Om bostadsrättshavaren har tillträtt lägenheten, bör han
ha rätt att bo kvar i denna som hyresgäst under skälig tid.

LU 1971: 9

28

Motion

I motionen 1971:1214 av herrar Lindkvist och Nordberg framhålls
att departementschefens uttalande i den allmänna motiveringen på en
punkt syns leda till onödiga tolkningstvister, nämligen det kursiverade
uttalandet i sista meningen i andra stycket på s. 27 ovan. Vad departementschefen
där uttalat bör enligt motionärernas mening inte gälla.

Motionärerna synes närmast avse att ordet ”oftast” inte tillräckligt
klart avspeglar att det, om avgiftshöjningar beror på omständigheter
som står utanför föreningens kontroll, i regel skall framstå som obilligt
mot föreningen att bostadsrättshavaren skall få lämna föreningen.

Det må anmärkas att Riksbyggen och HSB i sina skrivelser till utskottet
hemställt om klargörande uttalande av utskottet på denna punkt.

Förverkande av nyttjanderätt till bostadsrättslägenhet

Departementschefen

I specialmotiveringen till 33 § i propositionsförslaget anför departementschefen
följande.

Departementsförslaget innebär vissa ändringar av gällande rätt och
kommitténs förslag. Paragrafen har disponerats med 12 kap. 42 § jordabalken
som förebild.

Enligt 47 § första stycket 6 bostadsrättslagen är nyttj anderätten förverkad,
om stadgarna föreskriver att medlem skall tillhöra viss sammanslutning
eller inneha anställning i visst företag eller uppfylla annat
villkor av liknande beskaffenhet och bostadsrättshavaren inte längre
uppfyller villkoret. Kommittén föreslår att underlåtenhet att uppfylla
villkor rörande arbetsanställning inte längre skall få föranleda förverkande.
Det får nämligen enligt kommittén anses strida mot bostadsrättens
idé att innehavet av bostadsrätt skall bero på hur ett anställningsförhållande
utvecklar sig. Den osäkerhet som kan bli följden härav
synes inte förenlig med det ansvar som bostadsrättshavarna har för
föreningen och dess hus. För att förhindra kringgående föreslår kommittén
att inte heller villkor att bostadsrättshavaren skall tillhöra viss
yrkessammanslutning skall få åberopas som grund för förverkande.

Kommitténs förslag tillstyrks uttryckligen av kommerskollegium, bostadsstyrelsen,
Hyresgästernas Riksförbund, Näringslivets Byggnadsdelegation,
TCO och Svenska Försäkringsbolags Riksförbund. Hovrätten
för Nedre Norrland delar uppfattningen att sammanbindning av arbetsanställning
och rätt till viss bostad bör undvikas. Det synes dock inte
helt kunna uteslutas att i enstaka fall bostadssökande i syfte att komma

LU 1971: 9

29

i besittning av lägenhet tar viss anställning som han lämnar sedan han
har blivit medlem i föreningen. Hovrätten ifrågasätter därför om möjlighet
till förverkande inte bör finnas i uppenbara fall av missbruk från
bostadsrättshavarens sida. Handelskamrarna i Göteborg, Borås och
Karlstad anser att det i speciella fall kan finnas legitim anledning till en
sammankoppling av bostadsrätt med anställning i visst företag. Inte
minst för företag belägna i glesbygder och något utanför större centra
har det visat sig mycket svårt att få lämplig arbetskraft, om företagen
inte själva medverkar till att skaffa bostäder åt de anställda.

För egen del delar jag kommitténs uppfattning att nyttjanderätten
till lägenhet som har upplåtits med bostadsrätt inte bör kunna förverkas
på den grund att anställning upphör. Det måste i regel bedömas
som klart olämpligt att sammankoppla arbetsanställning och bostadsrätt.
Sådan sammankoppling har f. ö. hittills förekommit i mycket begränsad
omfattning. Om en arbetsgivare önskar disponera över ett eget
lägenhetsbestånd för att fortlöpande kunna erbjuda bostäder åt arbetssökande
synes det lämpligare att han utnyttjar de möjligheter som hyreslagstiftningen
ger. Av hänsyn till bostadsrättshavarens behov av
trygghet i besittningen till lägenheten bör enligt min mening inte heller
det förhållandet att bostadsrättshavaren inte längre uppfyller stadgevillkor
om medlemskap i viss sammanslutning automatiskt medföra
nyttjanderättens förverkande. Jag vill erinra om att enligt 11 § bostadsrättshavarens
make efter övertagande av bostadsrätten skall kunna få
rätt till inträde i föreningen även om han inte uppfyller sådan stadgebestämmelse.
Med hänsyn till det nu anförda har i departementsförslaget
inte tagits upp någon direkt motsvarighet till 47 § första stycket
6 bostadsrättslagen. Frågor om förverkande av sådan anledning som
anges där får i stället prövas enligt de regler som i övrigt skall gälla när
bostadsrättshavaren åsidosätter förpliktelse som inte grundas på lagen.

I första stycket 7 föreskrivs i överensstämmelse med gällande lag
(47 § första stycket 7) och kommitténs förslag att nyttjanderätten är
förverkad, om bostadsrättshavaren åsidosätter förpliktelse som går utöver
vad som föreskrivs i lagen och det måste anses vara av synnerlig
vikt för föreningen att skyldigheten fullgörs. Sådan förpliktelse kan
följa av stadgarna eller av särskilt avtal. Under denna punkt är att hänföra
bl. a. stadgevillkor för medlemskap. Innehåller stadgarna t. ex. föreskrift
om att medlem skall tillhöra viss sammanslutning, kan förverkande
sålunda ske, om det är av synnerlig vikt för föreningen att bostadsrättshavaren
tillhör sammanslutningen. Av nyss angivna skäl har emellertid
här tagits upp ett uttryckligt förbud mot förverkande på grund
av att bostadsrättshavaren inte innehar viss anställning eller uppfyller
liknande villkor. Däremot saknas motsvarighet till bestämmelsen i kommitténs
förslag att villkor som innebär att det fortsatta nyttjandet av
lägenheten görs beroende av att bostadsrättshavaren tillhör viss yrkes -

LU 1971: 9

30

sammanslutning eller uppfyller annat liknande villkor inte får åberopas
som grund för förverkande. För den händelse ett sådant villkor inte
innebär skyldighet att inneha anställning i visst företag eller liknande
synes något absolut förbud mot att åberopa villkoret knappast behövas.
Det torde f. ö. endast i undantagsfall kunna göras gällande att det är
av synnerlig vikt för föreningen att ett villkor av detta slag uppfylls.
Som jag nyss påpekade innebär reglerna i 11 § om rätt för bostadsrättshavarens
make att få inträde i föreningen att föreningen kan vara
skyldig att godta maken som medlem även om han inte uppfyller i
stadgarna föreskrivet villkor för medlemskap. I ett sådant fall kan det
givetvis inte komma i fråga att förklara bostadsrätten förverkad på
grund av att maken inte heller i fortsättningen uppfyller villkoret, oavsett
vilken betydelse detta kan anses ha för föreningen.

Motion

I motionen 1971:1214 anförs i denna del följande.

I nuvarande lag om bostadsrättsföreningar gäller enligt 47 § punkt 6
att nyttj anderätten förverkas om medlemmen inte längre uppfyller
stadgevillkor om medlemskap i viss sammanslutning. I nu föreliggande
förslag till ny bostadsrättslag har inte tagits upp någon direkt motsvarighet
till 47 § punkt 6 bostadsrättslagen. Frågor om förverkande av
sådan anledning som där anges får i stället prövas enligt de regler som
i övrigt skall gälla när bostadsrättshavaren åsidosätter förpliktelse som
inte grundas på lagen (33 § 1 st. punkt 7). Huruvida härmed någon saklig
ändring beträffande exempelvis medlemskap i rikskooperativ organisation
har avsetts framgår inte av förslaget. För undvikande av rättsovisshet
bör i detta avseende göras erforderliga kompletteringar i förslaget.

Det må här anmärkas att HSB i sin skrivelse till utskottet gjort liknande
framställning.

Lägenhetsförteckning m. m.

Departementschefen

I specialmotiveringen till 47 §, i vilken paragraf föreskrivs skyldighet
för styrelsen att föra medlems- och lägenhetsförteckning, anför departementschefen
att anledning saknas att ställa upp krav på att lägenhetsförteckningcn
skall omfatta lägenhet som hyres ut av föreningen.

Departementschefen anför vidare i specialmotiveringen till 49 §, som
innehåller bestämmelser om lägenhetsförteckning och som motsvarar
22 § kommittéförslaget, följande.

Enligt gällande rätt skall så snart det kan ske genom styrelsens försorg
läggas upp en förteckning över samtliga lägenheter. I förteckning -

LU 1971: 9

31

en skall i enlighet med den ekonomiska planen anges husets beteckning
samt varje lägenhets nummer, belägenhet, rumsantal, övriga utrymmen
och andelsvärde. När bostadsrätt har upplåtits skall bostadsrättshavarens
namn ofördröjligen föras in i förteckningen. Samtidigt skall det
antecknas vilken ekonomisk plan som ligger till grund för upplåtelsen
samt när denna plan togs emot av länsstyrelsen. Övergår bostadsrätten
till ny innehavare eller ändras annan uppgift i förteckningen skall detta
antecknas. Dagen för anteckning skall anges.

Kommitténs förslag stämmer i stort sett överens med gällande rätt.
Förslaget innehåller en uttrycklig regel om att anmälan till föreningen
att bostadsrätt har pantsatts skall antecknas i förteckningen.

De ändrade regler om ekonomisk plan och upplåtelse av bostadsrätt
som jag föreslår har gjort det nödvändigt att företa viss omarbetning
av bestämmelserna om lägenhetsförteckning. I första stycket av paragrafen
anges vilka uppgifter som alltid skall tas in i förteckningen beträffande
de olika lägenheterna. Avgörande för vad som skall föras
in blir härvid innehållet i det avtal om upplåtelse av bostadsrätt som
har träffats mellan parterna. När det gäller frågan om vilka uppgifter
som skall finnas i förteckningen stämmer förslaget i stort sett överens
med gällande rätt. Eftersom grundavgiften för bostadsrätt inte längre
skall framgå av den ekonomiska planen föreskrivs att den alltid skall
anges i lägenhetsförteckningen. Av andra stycket framgår att lägenheterna
skall föras in i förteckningen successivt allteftersom bindande
avtal om upplåtelse av bostadsrätt kommer till stånd. Innan upplåtelse
har skett behöver lägenheten alltså inte ingå i förteckningen. I överensstämmelse
med kommittéförslaget föreskrivs vidare i tredje stycket
att föreningen skall göra anteckning i förteckningen om att bostadsrätt
har pantsatts så snart föreningen har fått underrättelse om det.
Ändras uppgift som har förts in i lägenhetsförteckningen skall detta genast
anmärkas där. Enligt paragrafens sista stycke skall vid varje anteckning
i förteckningen anges när denna skedde.

Paragrafen innehåller inte någon föreskrift om att lägenhetsförteckningen
skall hållas tillgänglig för den som vill ta del av den. Detta
överensstämmer med kommitténs förslag. Med hänsyn till att förteckningen
skall innehålla vissa uppgifter som rör enskild medlems ekonomiska
förhållanden bör någon sådan regel inte gälla. Det får dock anses
följa av styrelsens allmänna plikt att tillhandahålla medemmarna upplysningar
om föreningens angelägenheter att styrelsen på begäran av
medlem skall upplysa exempelvis om de grundavgifter som gäller för
övriga bostadsrätter.

I specialmotiveringen till 50 §, som bygger på 23 § i kommittéförslaget,
förklarar departementschefen att han inte ansett det påkallat att
i lagen ta upp den av kommittén (i 23 § andra stycket) föreslagna
regeln om rätt för bostadsrättshavaren att få skriftlig uppgift om be -

LU 1971: 9

32

lopp som har erlagts i grundavgift eller upplåtelseavgift eller tillgodoförts
lägenheten genom avsättning till fond. Om medlemmen har behov
av sådana och andra liknande uppgifter från föreningen torde man kunna
utgå från att styrelsen även utan uttrycklig föreskrift i lagen tillhandahåller
dem.

Motion

I motionen 1971:1213 av herr Enlund m. fl. framhålls att när det
gäller bestämmelserna om medlems- och lägenhetsförteckning har dessa
fått en bättre utformning i kommittéförslaget än i propositionsförslaget.

Motionären anser sålunda att i de fall där antalet direktuthyrda lägenheter
är stort i förhållande till totala antalet lägenheter torde den av
kommittén förordade fullständiga lägenhetsförteckningen vara nödvändig
om önskvärd överblick skall kunna erhållas.

När det gäller reglerna i 23 § andra stycket i kommittéförslaget, anser
motionärerna att det — även om departementschefens motivering till
att utelämna dessa regler i propositionsförslaget i flertalet fall skulle
vara hållbar — är en avgjord fördel om medlemmen genom att hänvisa
till en paragraf i bostadsrättslagen kan begära de önskade uppgifterna.
Om han däremot i en muntlig eller skriftlig framställning till
styrelsen skall räkna upp vilka upplysningar han önskar, så förutsätter
detta sakliga och terminologiska insikter hos medlemmen, vilka inte alltid
är för handen. Av dessa skäl anser motionärerna att 50 § i lagförslaget
bör omarbetas så att den överensstämmer med 23 § i kommitténs
förslag.

Förbud mot upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt

Departementschefen

I den allmänna motiveringen anför departementschefen följande.

Upplåtelse av bostadslägenhet sker i regel i form av hyra eller bostadsrätt.
Andra former kan emellertid också tänkas. Sålunda kan innehav
av andelsrätt i förening eller aktiebolag vara förenad med rätt att
för begränsad tid nyttja lägenhet.

För att hindra kringgående av priskontrollen på hyresmarknaden infördes
år 1945 i kontrollagen förbud för annan förening än bostadsrättsförening
och för aktiebolag att utan tillstånd av hyresnämnd upplåta
andelsrätt med vilken följde rätt att besitta eller hyra lägenhet. Förbudet
gällde bara på hyresreglerade orter. I samband med bostadsrättskontrollens
avskaffande togs förbudet mot andelsrättsupplåtelser in
i förskottslagen. Bestämmelsen gjordes tillämplig för hela landet och
möjligheten till dispens slopades. Samtidigt begränsades förbudet till att
gälla upplåtelse av bostadslägenhet.

Enligt kommitténs mening föreligger det inget verkligt behov på bo -

LU 1971: 9

33

stadsmarknaden av att låta förening eller aktiebolag upplåta andel förenad
med rätt till bostadslägenhet för begränsad tid. Kommittén föreslår
därför att nu gällande förbud bibehålls. Förslaget lämnas utan
erinran av flertalet remissinstanser.

Ända sedan mitten av 1940-talet har statsmakterna intagit den principiella
ståndpunkten att upplåtelse av bostadslägenheter skall ske genom
hyresavtal mellan fastighetsägare och hyresgäst eller i form av
bostadsrätt. Härigenom har en önskvärd enhetlighet på bostadsmarknaden
uppnåtts. Något verkligt behov av andra upplåtelseformer torde
inte heller föreligga. Enligt min mening bör därför förbudet för förening
eller aktiebolag att upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att
för begränsad tid besitta eller hyra bostadslägenhet bibehålls. Som
kommittén har föreslagit bör äldre föreningar och aktiebolag dock få
fortsätta sin verksamhet. Bestämmelserna härom bör utformas i överensstämmelse
med vad som skedde vid tillkomsten av förskottslagen.

Kommittén har också övervägt frågan om behovet av särskilda regler
för handelsbolags, närmast kommanditbolags, verksamhet i nu aktuella
avseenden samt för överlåtelse av ideell andel i fastighet. Förhållandena
har emellertid bedömts vara sådana att några regler av detta slag inte
behövs.

I fråga om handelsbolags verksamhet motiverar kommittén sitt ställningstagande
bl. a. med att de upplåtelser som hittills har skett i denna
form såvitt känt uteslutande avsett lokaler. Av Hyresgästernas Riksförbunds
remissyttrande framgår emellertid att handelsbolagsformen har
kommit till användning också vid upplåtelse av bostadslägenheter. Detta
synes ha skett i den formen att nyttj anderätten kopplats till innehavet
av en andel i kommanditbolag. Enligt min mening kan de skäl som jag
nyss har åberopat för ett bibehållande av den nuvarande förbudsbestämmelsen
beträffande andelsupplåtelser av föreningar och aktiebolag
i lika hög grad anföras till stöd för att ett motsvarande förbud införs i
fråga om andel i handelsbolag. Mot denna bakgrund anser jag att det
nuvarande förbudet bör utvidgas till att omfatta också sådana fall då
andel i handelsbolag är sammankopplad med rätten att nyttja bostadslägenhet.
Äldre handelsbolag bör dock få rätt att i viss utsträckning
fortsätta sin verksamhet.

Vad angår överlåtelse av ideell andel i fastighet ansluter jag mig till
kommitténs bedömning att det f. n. inte föreligger något behov av särskilda
förbudsbestämmelser.

Motion

I den fristående motionen 1971: 332 av fru Gradin m. fl. anförs att
det under senare tid förekommit ett ökande antal fall av fastighetsöverlåtelser
till kommanditbolag, som därefter erbjudit hyresgästerna
att ”köpa” sina lägenheter genom att förvärva kommanditlotter som

3 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 9

LU 1971: 9

34

förenats med rätten att disponera viss lägenhet mot deltagande i fastighetsomkostnaderna.
Principiellt finns det från konsumentsynpunkt i och
för sig inte mycket att invända emot att hyresgästerna blir delägare i huset
och befrias från beroendet av en privat hyresvärd. Från förvaltningssynpunkt
kan det dock ifrågasättas, om det inte vore lämpligare att bilda
bostadsrättsförening.

Vad som enligt motionärerna ger anledning till oro är att hyresgäster
av rädsla att förlora sina lägenheter kan förmås att bli kommanditdelägare
i en fastighet som ägaren sålt till det av honom själv bildade
kommanditbolaget för ett pris som är oskäligt högt och kanske inte tar
hänsyn till fastighetens dåliga skick.

I de fall där hyresgästerna vägrat teckna kommanditlotter har dessa
ibland sålts till andra personer, som givetvis förväntar sig att så snart
som möjligt få ta ifrågavarande lägenhet i besittning. Detta skapar givetvis
en känsla av otrygghet hos den hyresgäst som bebor lägenheten. Som
regel anmodas han att i fortsättningen erlägga hyra till kommanditdelägaren.
De praktiska konsekvenserna därav har emellertid enligt motionärerna
mildrats av att länshyresnämnden och rådhusrätten i uppsägningssituationer
likställt detta senare hyresförhållande med en förhyrning
direkt från fastighetens ägare och givit hyresgästen ett däremot
svarande besittningsskydd. På samma sätt har man bedömt den situationen
att ett hyreshus övertagits av en bostadsrättsförening och bostadsrätt
upplåtits till annan än hyresgästen.

Motionärerna anser att, om den praxis som nu börjat tillämpas
kunde kodifieras genom en lagändring, detta skulle säkerligen verka
återhållande på intresset att begagna sig av ovan beskrivna förfaranden,
som måste betraktas som osunda och oförenliga med en socialt inriktad
bostadspolitik.

Utmätning av bostadsrätt

Kommittén

Kommittén redovisar inledningsvis resultatet av en undersökning som
kommittén har verkställt angående utmätning och exekutiv försäljning
av bostadsrätter. Undersökningen avsåg åren 1963—1966 och omfattade
21 kronofogdedistrikt, däribland de tio största städerna, med omkring
60 %> av landets samtliga bostadsrättslägenheter. Av totalt 346
utmätningar skedde ungefär 1/3 för uttagande av skatter, böter eller
andra på indrivning beroende medel, dvs. i allmänna mål, och omkring
2/3 i enskilda mål. Utmätningsfordringen hade i 15 fall uppkommit
i samband med anskaffande av medel till grundavgift eller årsavgift för
bostadsrätten. I 11 fall var bostadsrätten pantsatt. Av totalt 32 exekutiva
försäljningar ägde likaledes ungefär 1/3 rum i allmänna och 2/3 i
enskilda mål. Det helt övervägande antalet försäljningar i enskilda mål

LU 1971: 9

35

skedde på begäran av annan än bostadsrättsförening. I övrigt får utskottet
beträffande resultatet av undersökningen hänvisa till betänkandet
(s. 187—190 samt bilagorna 8 och 9).

Kommittén framhåller att frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt
är svårlöst och inte kan avgöras med beaktande enbart av skäl
som kan göras gällande från bostadsrättssynpunkt. Hänsyn måste tas
också till omfattningen och utformningen av utmätningsfriheten i övrigt.
I fråga om de skäl som från bostadsrättssynpunkt förtjänar särskilt
beaktande är att märka att bostadsrättsinstitutet har ett mycket omfattande
användningsområde. Fastän det övervägande antalet bostadsrätter
avser bostadslägenheter förekommer det också att bostadsrätt
upplåts för affärs- och kontorsändamål eller för andra syften. För normala
bostadslägenheter uppgår kapitalinsatserna numera till betydande
belopp. En del av dessa belopp torde anskaffas medelst lån, för vilka
bostadsrätterna ligger som säkerhet. Redan dessa förhållanden utesluter
enligt kommitténs mening att en generell utmätningsfrihet för bostadsrätter
genomförs.

Även om en absolut utmätningsfrihet inte kan komma i fråga, kan
möjligen ett begränsat utmätningsskydd ges. Ett sådant skydd kan utformas
antingen på det sättet att skyddet begränsas till vissa bostadsrätter
eller så att bostadsrätter undantas från utmätning för fordringar
av visst slag. Med hänsyn till att bostadsrätter ofta ligger som säkerhet
för lån är det enligt kommitténs mening inte möjligt att från utmätning
helt undanta något visst slag av bostadsrätter. Frågan är då om det är
möjligt att t. ex. föreskriva förbud mot utmätning av bostadsrätt för
andra fordringar än sådana som har samband med anskaffandet av
bostadsrätten eller nyttjandet av lägenheten. Begränsningen kan eventuellt
modifieras på det sättet att skyddet skall gälla endast bostadsrätt
avseende lägenhet som tjänar som stadigvarande bostad för gäldenären
eller som behövs för hans förvärvsverksamhet. En sådan utformning
av utmätningsskyddet skulle emellertid bryta mot den princip på vilken
reglerna om utmätningsfrihet i utsökningslagen har byggts upp, nämligen
att man inte skall göra någon skillnad mellan olika fordringsanspråk.
Vidare erinras om att enligt 67 § utsökningslagen pant alltid kan
utmätas för pantfordringen. Dessa invändningar har sådan tyngd att
kommittén inte anser sig kunna föreslå ens ett begränsat utmätningsskydd
för bostadsrätt.

Med hänsyn till de socialt sett mycket allvarliga följderna av utmätning
och exekutiv försäljning av bostadsrätt ifrågasätter kommittén
avslutningsvis om inte bostadsrätt avseende lägenhet som tjänar till stadigvarande
bostad åt gäldenären eller som behövs för hans förvärvsverksamhet
kan helt undantas vid utmätning i allmänna mål. Kommittén
anser emellertid att denna fråga bör prövas i samband med en översyn
av de exekutionsrättsliga reglerna.

LU 1971: 9

36

Remissyttrandena

Skilda meningar gjorde sig under remissbehandlingen gällande beträffande
frågan om utmätningsfrihet för bostadsrätt. Bostadsgaranti
ansåg det rimligt att förbud mot utmätning inte införs, eftersom det är
angeläget att möjligheterna till pantsättning av bostadsrätt inte begränsas.
Enligt Svea hovrätt borde generell utmätningsfrihet inte komma i
fråga. Visst skydd för gäldenär som stadigvarande bor i bostadslägenhet
borde emellertid övervägas. Skyddet skulle kunna ges den formen att
gäldenären får möjlighet att mot hyra bo kvar i lägenheten under begränsad
tid. Hyresgästernas Riksförbund och TCO fann det beklagligt
att kommittén inte hade ansett sig kunna föreslå ens ett begränsat utmätningsskydd.
Att detta skulle strida mot hittills gällande principer
för utmätningsfrihet i utsökningslagen borde inte utgöra något hinder
mot att för denna del av bostadssektorn skapa någon form av skydd för
hemmen. Hyresnämnderna i Malmöhus län samt Göteborgs och Bohus
län förordade att det nuvarande förbudet mot utmätning av nödig
bostad utvidgas till att gälla alla allmänna mål. SABO och Stockholms
Kooperativa Bostadsförening biträdde reservantens uppfattning att
ett förbud mot utmätning bör avse både allmänna och enskilda mål.

Lagberedningen lade i ett utförligt yttrande fram förslag till regler
om visst skydd mot utmätning av bostadsrätt. Beredningen avvisade inledningsvis
tanken på att bostadsrätt tas undan från utmätning endast
för det allmännas krav. Följden av en sådan bestämmelse skulle nämligen
bli att det allmänna hänvisas till att ta i anspråk andra tillgångar
medan enskilda fordringsägare kan få utmätning i bostadsrätt. Att fordran
tillkommer det allmänna syntes inte i och för sig vara något bärande
skäl att ge den sämre ställning än enskildas krav. Även om bostadsrätter
kan representera mycket stora ekonomiska värden ansåg beredningen
det inte uteslutet att bostadsrätt under vissa villkor av sociala skäl
tas undan från utmätning. Ett utmätningsskydd borde begränsas till
bostadslägenhet som tillhör och brukas av fysisk person eller som tillhör
dödsbo och brukas av den dödes efterlevande familj. Lägenheten skall
faktiskt tjäna gäldenären eller hans familj till bostad. Vidare borde krävas
att gäldenären inte genom sitt förvärv av bostadsrätten eller senare
gjorda insatser åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer. Innebörden
härav är att successiva inbetalningar, som framstår som ett uttryck
för en normal strävan av gäldenären att ordna bostadsfrågan för
sig och sin familj på lämpligt sätt, borde godtas och att förvärv eller
insats som lojalt görs medan gäldenären är solvent inte heller kan angripas,
om gäldenären senare blivit insolvent. Däremot borde inte godtas
att en insolvent gäldenär skyddar kapital genom att köpa en bostadsrätt
eller göra en stor insats hos bostadsrättsföreningen. Slutligen borde som
krav för utmätningsfrihet uppställas att bostaden inte får vara onödigt

LU 1971: 9

37

dyr. Utan hinder av det utmätningsskydd som sålunda föreslås skall
bostadsrätt som pantsatts kunna utmätas för panthavarens fordran (67 §
1 mom. utsökningslagen). Det borde enligt beredningen övervägas om
utmätning av en värdefull bostadsrätt skall kunna ske med förbehåll att
gäldenären får viss del av valutan för att skaffa annan bostad. Det kan
dock befaras att en sådan regel skulle bli svår att tillämpa, bl. a. med
hänsyn till det osannolika i att en annan och billigare bostadsrätt skulle
stå till buds vid önskad tidpunkt. Det utmätningsskydd som föreslås
för bostadsrätt bör gälla också för annan därmed jämförlig rättighet
med vilken är förenad nyttjanderätt till bostadslägenhet.

Departementschefen

I den allmänna motiveringen (s. 88 ff.) anför departementschefen
följande.

Enligt min mening kan starka sociala skäl anföras för utmätningsfrihet
beträffande vissa slag av bostadsrätter. Detta gäller framför allt
i de fall lägenheten utgör bostad för gäldenären och hans familj. Bostadsrättshavaren
har i sådana fall lika stort behov av skydd som en
hyresgäst, och utmätning av bostadsrätten framstår oftast som en från
bostadssocial synpunkt klart olämplig åtgärd. Hänsynen till bostadsrättshavarens
behov av skydd för sin bostad måste i regel anses väga
tyngre än intresset av att kunna utnyttja det ekonomiska värde som ligger
i bostadsrätten för att tillgodose bostadsrättshavarens borgenärer.
Mot denna bakgrund anser jag att det nu bör införas vissa regler om
utmätningsskydd för bostadsrätt.

När det gäller den närmare utformningen av reglerna kan jag i allt
väsentligt ansluta mig till vad lagberedningen har föreslagit i sitt remissyttrande.
Från utmätning bör sålunda undantas bostadsrätt till lägenhet
som tjänar gäldenärens eller hans familjs stadigvarande bostad.
Att utsträcka skyddet till andra bostadsrätter finner jag inte påkallat.

En principiell utmätningsfrihet för bostadsrätt av nu angivet slag kan
otvivelaktigt innebära att egendom av betydande värde undandras borgenärerna.
Av hänsyn till dem bör därför vissa inskränkningar göras i
utmätningsfriheten. Sålunda bör bostadsrätt inte få undantas från utmätning
om bostadsrättshavaren vid förvärvet av bostadsrätten har åsidosatt
tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer. Avsikten med en sådan regel
är i första hand att hindra att utmätningsskyddet missbrukas genom att
gäldenären förvärvar bostadsrätt för att undandra sina borgenärer kapital.
Har gäldenären anskaffat lägenheten i avsikt att ordna bostadsfrågan
för sig och sin familj, bör utmätning normalt inte förekomma.
Ytterligare bör som förutsättning för utmätningsfrihet gälla att det inte
med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens värde framstår

LU 1971: 9

38

som oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning. Några allmänna
normer för prövningen kan inte uppställas, utan denna får ske med
beaktande av omständigheterna i det föreliggande fallet. I fråga om
bostadsrättens värde torde dock de avgifter som tas ut i nyproducerade
bostadsrättslägenheter ofta kunna tjäna som vägledning. Överstiger värdet
inte vad som kan betecknas som normalt för bostadsrätt till en lägenhet
av den storlek och beskaffenhet som kan anses skälig med hänsyn
till gäldenärens behov, bör bostadsrätten i princip vara undantagen
från utmätning.

Som kommittén har framhållit torde bostadsrättshavare inte sällan
pantsätta sin bostadsrätt, exempelvis i samband med upptagande av
lån till grundavgiften. Ett principiellt förbud mot utmätning av bostadsrätt
hindrar emellertid inte att pantsatt bostadsrätt utmäts för panthavarens
fordran (67 § 1 mom. utsökningslagen).

Upplåtelse av lägenhet kan ske i andra former än hyra och bostadsrätt.
Sålunda kan innehav av andelsrätt i förening, som inte är bostadsrättsförening,
eller i aktiebolag vara förenad med rätt att nyttja lägenhet.
En nyttjanderätt som på detta sätt är oskiljaktigt förenad med en
andelsrätt följer andelen, om denna utmäts. Samma sociala skäl som
har åberopats för att undanta bostadsrätt från utmätning kan anföras
till stöd för att andelsrätt med vilken följer rätt att besitta eller hyra
bostadslägenhet inte skall få utmätas. Jag föreslår därför att bestämmelserna
om utmätningsskydd för bostadsrätt görs tillämpliga även på sådan
andelsrätt.

Motion

I motionen 1971:1211 av herr Sjöholm framhålls att det självklart är
riktigt att bostadsrätt som tillförsäkrar bostad åt gäldenären och hans
familj undantas från utmätning.

Däremot har enligt motionären såväl utredningen som departementschefen
på ett anmärkningsvärt sätt förbigått ett annat problem, som
sammanhänger med den f. n. föreliggande möjligheten att utmäta bostadsrätt.
Det har förekommit fall — starkt uppmärksammade i massmedia
— där utmätt bostadsrätt har exekutivt försålts till köpeskilling
som mångdubbelt överstigit det rimliga och från rättssamhällets synpunkt
acceptabla. Personer med väl utvecklat ekonomiskt sinne och
mindre framträdande moraliska betänkligheter har skaffat dels en bostadsrätt
och dels en skuld till någon närstående. Skulden har lämnats
obetald och kompanjonen har sökt betalningsföreläggande. Då betalning
alltjämt uteblivit har verkställighet begärts hos utmätningsmannen, och
bostadsrätten har anvisats som lämpligt objekt för utmätning. Förfarandet
har sedan fortskridit fram till exekutiv försäljning, och då hyresregleringslagen
icke ägt tillämpning vid försäljningen har utomordentligt
höga priser kunnat uppnås. Detta har varit — och är — en smart

LU 1971: 9

39

metod att fullt formellt lagligt kunna utvinna stora förtjänster på den
rådande bostadsbristen. Det måste vara samhällets skyldighet att söka
stävja en dylik verksamhet.

Motionären framhåller vidare att den lösning, som propositionen
förordar, är från lagtekniska synpunkter mindre tillfredsställande. Det
torde enligt motionärens mening i praktiken ofta möta betydande svårigheter
att avgöra om en viss lägenhet, som omfattas av bostadsrätt,
tjänar som ”stadigvarande bostad” för gäldenären, och det torde vara
snarast ogörligt att — som lagtexten i regeringsförslaget förutsätter —
låta den rättsverkan som i och för sig skulle följa därav bli beroende av
en allsidig och genomträngande bedömning av huruvida ”gäldenären
vid förvärv av bostadsrätten åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer
eller om det med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens
värde framstår som oskäligt att bostadsrätten undantages från utmätning”.
Denna lagtext är i själva verket, anser motionären, en god
och avskräckande illustration till en osed som förefaller vara i tilltagande
— den nämligen att lagstiftaren överlåter en del av de svårigheter
som yppar sig under hanteringen av lagmaterialet till dem som i praktiken
har att tillämpa vad som stadgats. Detta kan vålla oöverstigliga
besvärligheter i praxis och medverkar dessutom till en rättsolikhet som
är en av rättssamhällets värsta fiender. Redan av detta skäl bör propositionens
förslag till ändring i utsökningslagen icke av riksdagen antagas.

Motionären anför avslutningsvis att det när det gäller frågan om i vad
mån det bör vara möjligt att utmäta bostadsrätt två intressen finns att
tillgodose. Rätten till ”stadigvarande” bostad bör tryggas — och därom
synes ingen oenighet råda. Vidare bör den osunda spekulationen i exekutiv
försäljning av bostadsrätt i vinningssyfte för gäldenären-rättsinnehavaren
motarbetas och om möjligt förhindras. Den enda metod som
kan tillämpas, om båda dessa intressen samtidigt skall kunna tillfredsställas,
är enligt motionärens uppfattning, att kategoriskt undantaga bostadsrätt
som objekt för utmätning. Säkert kan det förekomma fall, där
utmätning kan te sig som önskvärd och borde ha varit möjlig att verkställa,
men sällsynta undantagsfall kan inte få bli bestämmande över en
lagutformning av generell räckvidd. Ett allmänt utmätningsförbud är
vad som bäst motsvarar såväl samhälleliga som enskilda intressen och
bör därför införas, hävdar motionären.

Ikraftträdande av lagstiftningen

Motion

I motionen 1971:1214 anförs att de omfattande förändringar i det
rent praktiska arbetet inom exempelvis de rikskooperativa organisationerna
som en ny lagstiftning utformad i enlighet med förslaget innebär

LU 1971: 9

40

erfordrar bl. a. beslut beträffande stadgar m. m. i olika parlamentariskt
utsedda organisationsled. Det synes erforderligt med en något längre tid
för nödvändiga arbetsomställningar. En ny lag bör enligt motionären
således träda i kraft först 1 juli 1972.

Liknande synpunkter har anförts i skrivelserna från Riksbyggen och
HSB.

Utskottets yttrande

Strävandena att genom samverkan i föreningar tillgodose behovet av
bostäder går i Sverige långt tillbaka i tiden. Redan på 1870-talet bildades
bostadsföreningar med syfte att bereda bostäder åt sina medlemmar.
Efter första världskriget ökade antalet registrerade bostadsföreningar
kraftigt. För att trygga föreningsmedlemmarnas rätt till sina bostäder
och bereda allmänheten skydd mot osunda bostadsföretag tillkom
som en speciallag till den allmänna föreningslagen lagen den 25
april 1930 (nr 115) om bostadsrättsföreningar. Som ett led i priskontrollen
på bostadsmarknaden under andra världskriget tillkom lagen (1942:
430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
(kontrollagen). Lagen, som närmast utgjorde ett komplement till hyresregleringslagen,
innehöll bestämmelser om kontroll av upplåtelse och
överlåtelse av bostadsrätt samt förbud mot upplåtelse av vissa andelsrätter.
År 1945 kompletterades lagen med särskilda regler om förskott på
avgift för bostadsrätt. Kontrollagen hade tidsbegränsad giltighet men
kom att förlängas successivt fram till utgången av år 1968. Samtidigt
som kontrollagen upphörde att gälla, trädde lagen (1968: 702) om förskott
vid upplåtelse av bostadsrätt m. m. (förskottslagen) i kraft. Genom
denna lag har bostadsrättsföreningarna getts fortsatt möjlighet att ta upp
förskott på avgifter för upplåtelse av bostadsrätt.

Det nu framlagda förslaget till bostadsrättslag avser främst att ersätta
1930 års lag om bostadsrättsföreningar samt 1968 års förskottslag.

Syftet med den nya lagstiftningen är att förhindra uppkomsten av
ekonomiskt osunda bostadsföretag, att tillförsäkra bostadsrättshavarna
god insyn i föreningarnas angelägenheter och att skapa garantier för
att bostadsrättshavamas besittning av lägenheterna tryggas. Den nya
lagstiftningen skall vidare möjliggöra en rationell bostadskooperativ
verksamhet med en hög nyproduktion av lägenheter. Föreningarna har
därför fått stor frihet att själva ordna sin verksamhet på ändamålsenligt
sätt.

Vad beträffar propositionens huvudsakliga innehåll hänvisar utskottet
till den kortfattade redogörelse som intagits i det föregående (s. 1). I

LU 1971: 9

41

det följande behandlar utskottet de delar av förslaget som berörts i motioner
samt vissa frågor som aktualiserats vid utskottets handläggning
av ärendet bl. a. i anledning av skrivelser från HSB och Svenska riksbyggen.

Frågor som har samband med bostadsrättsföreningarnas kooperativa
karaktär. Nyttjanderätt till hus eller del av hus utan begränsning till tiden
får enligt propositionsförslaget upplåtas endast av bostadsrättsförening.
Ekonomisk förening med ändamål att i föreningens hus upplåta
lägenheter åt medlemmarna utan begränsning till tiden kan enligt 40 §
registreras som bostadsrättsförening. Även om sådan förening har till
ändamål att upplåta lägenheter med bostadsrätt är det enligt såväl gällande
lag som propositionsförslaget inget som hindrar att föreningar
hyr ut vissa lägenheter. Inte heller föreligger något hinder mot att bostadsrätt
upplåts åt juridisk person eller att en medlem förvärvar flera
bostadsrätter.

I motionen 1971: 1212 av herr Engström m. fl. yrkas att 40 § kompletteras
med bestämmelser att endast kooperativt företag skall äga rätt
att bilda bostadsrättsförening, att privat juridisk person inte skall få förvärva
bostadsrätt samt att fysisk person endast skall kunna förvärva
en bostadsrätt. Vidare bör enligt motionärerna i samma paragraf intas
bestämmelser om att bostadsrättslägenhet i princip inte får hyras ut som
hyreslägenhet.

Utskottet erinrar om att de kritiska synpunkter som under senare år
framförts mot nu gällande bostadsrättslagstiftning bl. a. har sin grund i
vissa s. k. byggmästarföreningars verksamhet. I några fall har anmärkningsvärt
höga markkostnader godtagits, och föreningarna har fått bära
byggnadskostnader, som antingen gett utrymme för stora vinster för
byggnadsföretagarna eller inte stått i rimlig proportion till fastigheternas
standard. Exempel finns vidare på att projekt igångsatts utan att man
vetat hur företagen skulle finansieras. Dessutom har föreningarna och
de blivande bostadsrättshavarna inte fått några garantier för att föreningarnas
hus skulle bli färdigställda. Erinras bör också om att förskott
på grundavgifter upptagits utan att säkerhet ställts. De blivande bostadsrättshavarna
har också utsatts för risker och även åsamkats förluster
på grund av konstruktionsfel, bristande kontroll under byggnadstiden
samt godtagande av husen vid besiktningarna trots att de haft fel
och brister.

Den ovan beskrivna verksamheten har möjliggjorts genom att de
blivande bostadsrättshavarna knutits till föreningarna genom förhandsavtal
och i anslutning därtill betalat förskott på blivande grundavgifter.
De har däremot inte antagits till medlemmar i föreningen förrän i samband
med att bostadsrätt upplåtits, vilket i regel skett först sedan husen
har färdigställts och slutfinansieringen ordnats. Detta har inneburit att

LU 1971: 9

42

det kan ha dröjt avsevärd tid, ibland flera år, innan de som nyttjat lägenheterna
i huset kunnat överta föreningen och få inflytande på dess
verksamhet. Med hänsyn till att bostadsrättshavarna på ett tidigt stadium
binder betydande kapital i föreningen måste detta system anses i
hög grad otillfredsställande.

De i propositionen föreslagna reglerna ger helt andra möjligheter än
tidigare att förhindra uppkomsten av osunda bostadsföretag. Sålunda
avskaffas rätten att träffa förhandsavtal om upplåtelse av bostadsrätt
till bostadslägenhet. Den blivande bostadsrättshavaren skall antas till
medlem i föreningen och få bostadsrätt redan när han binder sig för
lägenhet i föreningens hus. För att inte den insyn i föreningens angelägenheter
som den föreslagna ändringen är avsedd att tillförsäkra bostadsrättshavama
skall kunna undandras dem genom bestämmelser i
stadgarna om att ledamot av styrelsen skall tillsättas på annat sätt än
genom val på föreningsstämma föreskrivs i 56 § att i regel minst två av
styrelsens ledamöter skall väljas på föreningsstämma. Härigenom garanteras
bostadsrättshavarna representation i föreningens styrelse under
produktionsskedet. Med hänsyn till att bostadsrättshavarna sålunda redan
från den tidpunkt då de binder sig för lägenhet i föreningens hus
får möjlighet att påverka föreningens verksamhet torde i fortsättningen
missförhållanden av ovan redovisat slag kunna undvikas. Något behov
av att inskränka rätten att bilda bostadsrättsförening på det sätt motionärerna
föreslagit finner utskottet därför inte föreligga. Yrkandet om att
endast kooperativt företag skall få bilda bostadsrättsförening bör därför
avslås.

Under remissbehandlingen av bostadsrättskommitténs betänkande
väckte några remissinstanser förslag om inskränkningar i rätten att förvärva
bostadsrätt och att upplåta lägenhet med hyresrätt av i stort sett
samma innehåll som motionsyrkandena. Såsom framgår av den föregående
redogörelsen (s. 10) har förslagen emellertid avvisats av departementschefen.
Utskottet vill i sammanhanget understryka vikten av att
bostadsrättsföreningarna bereds möjlighet att i största möjliga utsträckning
själva bestämma området för sin verksamhet. Bostadsrättsföreningarnas
frihet i detta hänseende bör begränsas genom lagregler endast när
särskilt behov därav synes föreligga. Motionsyrkandena bör därför bedömas
mot bakgrund härav.

Såsom motionärerna framhållit är det givetvis angeläget att lägenheterna
i en bostadsrättsförenings hus i största möjliga utsträckning upplåts
med bostadsrätt och nyttjas av bostadsrättshavarna. Om så inte
sker, t. ex. på grund av att bostadsrättshavarna i större utsträckning
upplåter lägenheterna i andra hand, kan detta medföra risk för att föreningen
förlorar sin kooperativa karaktär. När det gäller frågan om införande
av förbud mot att upplåta bostadsrätt till juridisk person, vilken
ju självfallet måste inhysa fysisk person i lägenheten, bör emellertid be -

LU 1971: 9

43

aktas att myndigheter och företag kan ha ett legitimt behov av att förvärva
bostadsrättslägenheter för att kunna tillhandahålla bostäder åt
sina anställda. Att så är fallet synes också motionärerna vara införstådda
med eftersom de inskränkt yrkandet om förbud mot upplåtelse
till juridisk person till att avse endast privat sådan. Privata företag
torde emellertid ha motsvarande behov som kommunala och statliga
myndigheter att förvärva bostadsrättslägenheter för upplåtelse åt anställda.
Någon anledning att i detta hänseende göra någon åtskillnad
mellan myndigheter och privata företag anser utskottet inte finnas. Yrkandet
i denna del bör därför avslås.

När det gäller frågan om att inskränka möjligheten att upplåta flera
bostadsrättslägenheter åt en fysisk person har utskottet stor förståelse
för motionärernas syfte att förhindra spekulation med bostadsrättslägenheter.
Det kan emellertid anföras exempel på att en bostadsrättshavare
kan ha behov av att inneha och nyttja flera bostadsrättslägenheter.
Sålunda kan bostadsrättshavaren ha sitt arbete delvis förlagt till
annan ort än hemorten, och han kan för att få en lämplig bostad på
arbetsorten bli tvingad att skaffa sig en bostadsrättslägenhet. Vidare
förekommer det numera att även fritidsbostäder upplåts med bostadsrätt.
Att i lag dra upp gränser för tillåtlig upplåtelse av flera lägenheter
till en fysisk person torde vara svårt. Utskottet delar därför
departementschefens mening att någon reglering i detta hänseende inte
bör komma till stånd. Det må för övrigt erinras om att en förening, som
anser att skäl finns för att bostadsrättssökande skall kunna förvärva endast
en bostadsrätt i föreningen, kan inta bestämmelser härom i föreningens
stadgar. Yrkandena om inskränkning i rätten att förvärva mer
än en bostadsrätt bör sålunda avslås.

Vad slutligen angår möjligheterna för föreningar att upplåta lägenhet
med hyresrätt har departementschefen i motiveringen framhållit att
det ofta är ändamålsenligt att lokaler samt bostäder åt föreningens anställda
upplåts med hyresrätt. Båda dessa fall av uthyrning har också
motionärerna accepterat. Däremot har de inte kunnat godta departementschefens
påpekande att förening, som på grund av situationen på
bostadsmarknaden inte kan finna spekulanter till samtliga lägenheter,
kan tvingas tills vidare hyra ut dessa för att undvika eller minska förlust
till följd av uteblivna avgiftsintäkter. Enligt motionärerna torde lägenheternas
bristande attraktivitet bero på att insatserna är för höga.
Eftersom bostadsrättslagen enligt motionärernas mening inte bör innehålla
lagtext som legaliserar höga hyror och insatser, bör förbud införas
att upplåta lägenhet med hyresrätt i andra fall än de av dem godtagna.
Utskottet vill gentemot detta framhålla att svårigheterna att finna
spekulanter till lägenheterna ingalunda behöver bero på att insatserna är
för höga. Den bristande efterfrågan kan i stället vara orsakad t. ex. av
att hyresmarknaden är relativt balanserad och att till följd av låga in -

LU 1971: 9

44

satser årsavgifterna inte är nämnvärt lägre än hyrorna i likvärdiga hyreslägenheter.
Om föreningarna i sådana fall inte skulle ha möjlighet
att hyra ut lägenheter skulle detta kunna få orimliga konsekvenser för
de medlemmar som redan förvärvat bostadsrätt i föreningen, exempelvis
skulle en kraftig ökning av årsavgifterna kunna bli nödvändig. Mot
bakgrund härav kan utskottet inte heller i denna del tillstyrka motionen.

Ekonomisk plan m. m. I propositionsförslaget görs ingen ändring i
nu gällande bestämmelse, att bostadsrättsförening inte får upplåta bostadsrätt,
innan ekonomisk plan har upprättats av föreningens styrelse
och efter en formell prövning godkänts av länsstyrelsen. Ej heller görs
några ändringar i reglerna om att planen före ingivandet till länsstyrelsen
skall ha granskats av två sakkunniga personer och av dem i särskilt
intyg angivits vila på tillförlitliga grunder samt att, om det —
sedan planen upprättats — inträffar förhållanden som är av väsentlig
betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet, ytterligare bostadsrättsupplåtelser
inte får ske förrän ny ekonomisk plan har upprättats.
Beträffande de två sakkunniga intygsgivarna görs dock den
ändringen att kravet på auktorisation, som tidigare endast gällt den ene
av intygsgivarna, nu vidgas till att avse båda. Vidare föreskrivs i lagförslaget
uttryckligen att intygsgivare skall vara ojävig.

Den ekonomiska planen skall enligt gällande rätt avse föreningens
samtliga hus och innehålla alla de upplysningar som är av betydelse
för bedömandet av föreningens verksamhet. Vidare skall uppgift lämnas
om bostadsrättshavarnas ekonomiska förpliktelser och lägenheternas
andelsvärden. Uppgifterna i planen kan grundas på kalkyler. Bostadsrättskommitténs
förslag i denna del innebar ingen annan ändring
i de nuvarande reglerna än att beteckningen andelsvärde utbytts mot
den mer rättvisande beteckningen jämförelsetal.

I propositionen anges att den ekonomiska planen kan ges ett mera
översiktligt innehåll än tidigare, och i 3 § i lagförslaget har endast uppställts
kravet att planen skall innehålla de upplysningar som är av betydelse
för bedömandet av föreningens verksamhet. Närmare föreskrifter,
om vilka minimiuppgifter planen skall uppta, avses enligt förslaget
(75 §) komma att meddelas i administrativ ordning.

I motionen 1971: 1215 av herr Turesson och fröken Ljungberg framhålls
bl. a. att den ekonomiska planens uppgifter varit värdefulla för
bedömning av föreningens ekonomiska förutsättningar. Att utvecklingen
går mot ett byggande av allt större enheter gör enligt motionärernas
mening inte angelägenheten av en utförlig teknisk-ekonomisk redovisning
av byggnadsobjekten mindre. De anser även att en uttunning
av planen kan försvåra en bedömning av om oskäliga avgiftshöjningar
kan ha förekommit. Med hänsyn härtill yrkar de att reglerna om den
ekonomiska planens innehåll skall utformas i enlighet med bostadsrätts -

LU 1971: 9

45

kommitténs förslag.

Gällande regler om ekonomisk plan bygger på de förhållanden som
rådde vid lagens ikraftträdande, nämligen att föreningarna i huvudsak
förvärvade bebyggda fastigheter eller också lät bygga enstaka fastigheter.
Numera uppför det övervägande antalet föreningar själva sina
hus samtidigt som utvecklingen gått mot allt större byggnadsprojekt omfattande
flera hus och med färdigställande av dessa etappvis under en
relativt lång tidsperiod. Detta har medfört att de tekniska och ekonomiska
frågorna blivit alltmer komplicerade, vilket i sin tur fått till följd
att den enskilde bostadssökanden nu har begränsade möjligheter att göra
en reell bedömning av företagets soliditet på grundval av uppgifterna i
en ekonomisk plan. Utskottet anser det därför vara av synnerlig vikt
att den ekonomiska planen får en sakkunnig granskning. Genom den i
propositionen föreslagna ordningen att båda granskningsmännen skall
vara auktoriserade och att prövningen av granskningsmännen skall ske
centralt av Kungl. Majit eller den myndighet som Kungl. Majit förordnar
skapas enligt utskottets mening garanti för att den ekonomiska
planen kommer att vila på tillförlitliga grunder. Departementschefen
har som lämplig prövningsinstans föreslagit bostadsstyrelsen. Utskottet
delar departementschefens uppfattning och tillstyrker förslaget.

Därest det även i fortsättningen skulle föreligga skyldighet för föreningens
styrelse att upprätta en lika detaljerad ekonomisk plan som tidigare
skulle detta på grund av den ovan redovisade utvecklingen i
många fall kunna leda till att en ny ekonomisk plan behöver upprättas
under den senare delen av produktionsskedet, vilket kommer att medföra
ökade kostnader för föreningen. I vissa fall skulle svårigheterna att
på planeringsstadiet upprätta en detaljerad ekonomisk plan för föreningens
hela verksamhet kunna motverka ett av syftena med lagen,
nämligen att möjliggöra en rationell bostadskooperativ verksamhet med
en hög nyproduktion av lägenheter. Planen bör därför enligt utskottets
mening inte göras mer omfattande än att den utgör ett tillräckligt underlag
för intygsgivarnas bedömning av föreningens ekonomiska stabilitet.
Utskottet delar den av departementschefen i motiveringen anförda
meningen att planen för att uppfylla detta krav bör innehålla uppgifter
om totala antalet hus och lägenheter, anskaffningskostnader för dessa
samt hur företaget skall finansieras. Planen bör också innehålla uppgift
om sammanlagda beloppet av de avgifter som skall tas ut av bostadsrättshavaren
och om fördelningen av avgifterna på de olika bostadsrätterna,
t. ex. genom angivande av avgift per m2 lägenhetsyta. Den angivna
begränsningen i planens innehåll synes enligt utskottet inte innebära
någon nackdel för den bostadssökande. I likhet med departementschefen
anser utskottet nämligen att det för den bostadssökande är tillräckligt
att han får tillgång till detaljerade uppgifter rörande viss lägenhet,
när det blir aktuellt för honom att binda sig vid lägenheten. I 6 §

LU 1971: 9

46

föreskrivs också att i upplåtelsehandlingen skall anges det belopp varmed
grundavgift och årsavgift samt eventuell upplåtelseavgift skall utgå.
Utskottet delar således departementschefens uppfattning att den ekonomiska
planen kan göras mer översiktlig än tidigare samt att de närmare
föreskrifterna om dess innehåll bör utfärdas i administrativ ordning.

På nu anförda skäl avstyrker utskottet motionen 1971: 1215.

I detta sammanhang vill utskottet beröra även en annan fråga. Enligt
7 § i propositionsförslaget är upplåtelse av bostadsrätt i vissa fall
ogiltig, och i vissa andra särskilt angivna fall äger bostadsrättshavaren
efter uppsägning frånträda bostadsrätten. Har lägenheten då redan tillträtts
av honom skall hyresavtal anses ingånget, om bostadsrättshavaren
begär att få bo kvar i lägenheten. Enas parterna inte om hyresvillkoren
fastställes dessa av hyresnämnden. I avvaktan härpå skall hyra betalas
enligt vad föreningen bestämt i fråga om årsavgift.

Riksbyggen har i sin skrivelse framhållit att tolkningen av vad som
skall avses med årsavgift är något tveksam. Den formella årsavgiften inkluderar
nämligen inte ränta på i fastigheten nedlagt kapital. Den hyra
som skall erläggas bör enligt Riksbyggen emellertid inkludera förutom
de avgifter som belöper på lägenheten även skälig ränta på det kapital
som återbetalats till den frånträdande. Den rådande tveksamheten beträffande
hyran skulle enligt Riksbyggen kunna undanröjas genom ett
förtydligande uttalande av utskottet i enlighet med vad Riksbyggen anfört.
Riksbyggens hemställan härom har biträtts av HSB.

I och för sig synes organisationernas påpekanden, att en rätt beräknad
hyra även bör inkludera ränta på återbetalat kapital, vara riktiga.
Av motiveringen till 7 § framgår emellertid att avsikten med bestämmelsen
varit att hyra — i avvaktan på hyresnämndens fastställande av
hyresvillkoren — skall betalas med vad bostadsrättshavaren haft att erlägga
i årsavgift och att i hyran således inte skall ingå ränta på återbetalat
kapital. Utskottet anser för sin del att det är ett enkelt och smidigt
förfarande att låta gällande årsavgift utgöra hyra för tiden fram till
hyresnämndens avgörande. Den noggrannare beräkningen av skälig
hyra får göras av hyresnämnden som — vilket bör observeras — har att
fastställa hyresvillkoren för tiden från det hyresavtal skall anses ingånget.
När hyran fastställts får självfallet en avräkning ske för vad
som erlagts för den förflutna delen av hyrestiden.

Ersättning vid överlåtelse av bostadsrätt. Bostadsrättshavare är sedan
den 1 januari 1969 i princip oförhindrad att vid överlåtelse av bostadsrätt
ta ut det pris han önskar. Det förekommer emellertid att föreningarna
i sina stadgar har särskilda bestämmelser om hur överlåtelseersättningen
skall beräknas. I denna ordning görs i propositionen ingen ändring.
Detta innebär att den som betalat högre överlåtelseersättning än

LU 1971: 9

47

stadgarna medger kan vägras medlemskap i föreningen, under förutsättning
att i stadgarna ställts upp som villkor för medlemskap att normerna
för beräkning av överlåtelseersättning inte får ha åsidosatts. I
11 § görs dock det undantaget att den som förvärvat bostadsrätt vid
exekutiv försäljning eller vid offentlig auktion inte får vägras medlemskap
på ovan angiven grund. Offentlig auktion kan enligt lagen förekomma
i tre fall, nämligen dels när dödsbo ej inom viss tid visat att
bostadsrätt övergått till någon, som ej kan vägras inträde i föreningen
(10 §), dels när den till vilken bostadsrätt övergått genom vissa i lagen
särskilt angivna fång inte kan antas till medlem i föreningen och denne
efter anmaning ej visat att bostadsrätten förvärvats av någon som ej
får vägras inträde i föreningen (14 §), dels när nyttjanderätten till bostadsrättslägenhet
är förverkad och föreningen uppsagt bostadsrättshavaren
till avflyttning (33 §).

I motionen 1971: 1212 av herr Engström m. fl. framhålls att bostadsrättslagen
bör vara ”en anvisning för att pressa ned hyror och insatser
och ett medel för en socialt inriktad bostadspolitik”. Enligt motionärerna
grundläggs rätten att utnyttja bostadsrättslägenhet som handelsvara
genom bestämmelserna om offentlig auktion. Motionärerna yrkar
därför dels att bestämmelserna om försäljning av bostadsrätt på offentlig
auktion slopas och ersätts med regler om att bostadsrätten i angivna
fall skall överföras på föreningen, som därvid skall erlägga ersättning
för bostadsrättens faktiska värde, dels att lagstadgat förbud mot försäljning
av bostadsrätt till överpris åter införs.

Slopandet av den offentliga kontrollen av överlåtelsevärdena på bostadsrätter
har otvivelaktigt medfört att bostadsrättshavare i vissa fall
kunnat ta ut priser som inte obetydligt överstiger vad som var tillåtet
enligt kontrollagen. I regel har det då varit fråga om centralt belägna,
attraktiva lägenheter i storstadsområdena, framför allt i Stockholm.
Såsom framgår av den föregående redogörelsen (s. 23) har inom HSB
och Riksbyggen, vilka tillsammans svarar för omkring två tredjedelar
av bostadsrättslägenhetema, skett en fortlöpande uppföljning av de
belopp som betalats vid överlåtelser av bostadsrätter. Av organisationernas
statistik framgår emellertid inte att överlåtelsepriserna på bostadsrätter
i föreningar inom dessa organisationer i någon mer betydande
omfattning kommit att överstiga av organisationerna rekommenderade
överlåtelsepriser. Inte heller har inom HSB och Riksbyggen efter kontrollagens
upphörande skett någon nämnvärd ökning av det totala
antalet överlåtelser, vilket tyder på att det inte i någon större omfattning
kan ha förekommit spekulationer i bostadsrätter. Även om statistiken
kan vara behäftad med fel torde den dock i stort sett rätt spegla prisutvecklingen.
Utskottet delar med hänsyn till det anförda departementschefens
uppfattning att det inte nu finns anledning att återinföra den
offentliga kontrollen av bostadsrättsöverlåtelser. Utskottet anser inte

LU 1971: 9

48

heller att det finns någon anledning att ändra på reglerna om försäljning
av bostadsrätter på offentlig auktion. Det bör dessutom framhållas
att ett återinförande av en prisreglering på bostadsrätter skulle
— med hänsyn till att marknaden i mer än två år varit fri — vara
förenat med åtskilliga problem. Utskottet vill dock understryka vad
departementschefen anfört om att utvecklingen också i fortsättningen
bör följas med uppmärksamhet och att, om någon mer markant höjning
av prisläget inträffar, frågan bör tas upp till förnyat övervägande.

Motionen 1971: 1212 avstyrks såvitt nu är i fråga.

Höjning av avgifterna för bostadsrätt. Enligt 23 § i förslaget till ny
bostadsrättslag medges bostadsrättshavare rätt att efter uppsägning
frånträda bostadsrätten, om beslut fattats om väsentlig ökning av avgifterna
för denna och om det inte av särskild anledning framstår som
obilligt mot föreningen eller dess medlemmar att bostadsrätten frånträds.
I motiveringen anför departementschefen att anledningen till att
föreningen tvingas höja avgifterna kan variera men att det inte är sällan
som avgiftshöjningarna orsakas av förhållanden som kan sägas stå
utanför föreningens kontroll. Som exempel på sådana förhållanden nämner
departementschefen förändringar av penningvärde, ränteläge eller
gällande författningar samt förändringar på lånemarknaden. Departementschefen
framhåller vidare att, om avgiftshöjningen beror på händelse
av nu angivet slag, det oftast framstår som obilligt mot föreningen
och dess övriga medlemmar att bostadsrättshavare skall få lämna föreningen.

I motionen 1971: 1214 av herrar Lindkvist och Nordberg framhålls
att sistnämnda uttalande torde leda till onödiga tolkningstvister. Motionärerna
hemställer därför — såsom deras yrkande måste förstås — att
utskottet skall uttala att det vid de av departementschefen nämnda förhållandena
i regel måste anses obilligt att bostadsrätten frånträds.
Riksbyggen och HSB har i sina skrivelser till utskottet framfört liknande
önskemål.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det i regel måste anses
obilligt mot föreningen och dess medlemmar att bostadsrätt frånträds
när avgiftshöjningarna beror på omständigheter som står utanför föreningens
kontroll. Det kan likväl inte uteslutas att det kan finnas fall
där omständigheterna är sådana att det inte kan anses obilligt att bostadsrättshavaren
får lämna föreningen. Utskottet vill dock betona att
det endast kan vara fråga om undantagsfall.

Genom vad utskottet sålunda anfört får motionen, såvitt nu är i fråga,
anses besvarad.

Medlemskap. I propositionen görs ingen ändring i nu gällande bestämmelse
att bostadsrätt får utövas bara av medlem i föreningen. För

LU 1971: 9

49

den som förvärvar en bostadsrätt är det därför av synnerlig vikt att
han inte av styrelsen, som har att pröva hans ansökan om medlemskap,
vägras inträde i föreningen. För att bereda förvärvare av bostadsrätt ett
rimligt skydd i nämnda hänseende föreslås i 11 § en bestämmelse att
sådan förvärvare inte får vägras inträde i föreningen om han uppfyller
de villkor för medlemskap som föreskrivs i stadgarna och föreningen
skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare. Departementschefen
anför i motiveringen till stadgandet att i sistnämnda uttryck ligger
i första hand att den tillträdande bostadsrättshavaren skall vara i
stånd att fullgöra sina ekonomiska förpliktelser gentemot föreningen.
Hänsyn bör emellertid enligt departementschefens mening också kunna
tas till förvärvarens personliga kvalifikationer som utövare av bostadsrätten.

I anledning av vad departementschefen sålunda anfört vill utskottet
uttala följande. Utskottet har självfallet ingen invändning mot att styrelsen
ges rätt att pröva om den tillträdande bostadsrättshavaren kan
fullgöra sina ekonomiska förpliktelser. Möjligheten att ta hänsyn även
till personliga kvalifikationer finner utskottet dock mindre självklar.
Det må anmärkas att Svea hovrätt vid remissbehandlingen av bostadsrättskommitténs
betänkande ifrågasatte om prövning skulle få ske beträffande
förvärvarens personliga egenskaper. Även utskottet känner
tveksamhet beträffande lämpligheten av en sådan prövning. Visserligen
får, såsom departementschefen framhållit, medlemskap vägras endast
om objektivt godtagbara skäl härför föreligger. Möjligheten för styrelsen
att ta hänsyn till personliga egenskaper kan emellertid innebära
att det arbete, som kommunerna lägger ned på social rehabilitering av
svåranpassade personer, kan komma att motverkas. Å andra sidan bör
avseende fästas vid att bedömning av personliga kvalifikationer kan
företas vid överlåtelse av hyresrätt (jfr 34—36 §§ hyreslagen). Någon
anledning att gå längre än vad som gäller för överlåtelse av hyresrätt
finns inte. Utskottet anser sig därför inte nu böra inta annan ståndpunkt
till frågan än departementschefen gjort. Utskottet vill dock understryka
att de som har att tillämpa bestämmelsen bör utnyttja möjligheten
att vägra medlemskap på grund av bristande personliga kvalifikationer
med stor varsamhet.

Upplåtelse av bostadsrättslägenhet i andra hand. Enligt 30 § första
stycket förslaget till ny bostadsrättslag får bostadsrättshavare ej utan
styrelsens samtycke i andra hand upplåta lägenheten till annan medlem
utom i fall som avses i andra stycket. I sistnämnda stycke föreskrivs
att bostadsrättshavare, som under viss tid ej är i tillfälle att använda
sin bostadslägenhet, får upplåta lägenheten i andra hand om hyresnämnden
lämnar tillstånd till upplåtelsen. De föreslagna reglerna över -

4 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 9

LU 1971: 9

50

ensstämmer med vad som gäller beträffande hyra (39 och 40 §§ hyreslagen).

Utskottet vill i anledning av framställningar från HSB:s och Riksbyggens
sida om klargörande tolkning av andra stycket i 30 § uttala
att hyresnämnds tillstånd till andrahandsupplåtelse självfallet erfordras
endast i de fall där föreningens styrelse vägrat tillstånd till upplåtelsen.

Förverkande av nyttjanderätt till bostadsrättslägenhet. Enligt 47 §
första stycket punkt 6 i gällande bostadsrättslag är nyttj anderätten förverkad
bl. a. om stadgarna föreskriver att medlem skall tillhöra viss
sammanslutning och bostadsrättshavaren inte längre uppfyller villkoret.
Detta innebär att, om en bostadsrättshavare lämnar en sammanslutning,
som han enligt stadgarna är skyldig att tillhöra, nyttjanderätten
till lägenheten automatiskt är förverkad.

Någon motsvarighet till denna bestämmelse återfinns inte i propositionsförslagets
33 §, vilken paragraf innehåller reglerna om förverkande.
I stället får frågan om förverkande på grund av att bostadsrättshavare
ej längre uppfyller krav i stadgarna på medlemskap i viss sammanslutning
prövas enligt reglerna i 33 § första stycket punkt 7, vilka i
överensstämmelse med gällande lag föreskriver att nyttjanderätten är
förverkad om bostadsrättshavaren åsidosätter förpliktelse som går utöver
vad som föreskrivs i lagen och det måste anses vara av synnerlig
vikt för föreningen att skyldigheten fullgörs. Lagändringen medför således
att förverkande av nyttjanderätten till bostadsrättslägenhet på
grund av att föreskrivet medlemskap i viss sammanslutning upphört i
fortsättningen kan komma i fråga endast om föreningen kan visa att
det är av synnerlig vikt för föreningen att bostadsrättshavaren tillhör
sammanslutningen.

I motionen 1971:1214 framhålls att av motiveringen till förslaget till
ny bostadsrättslag inte framgår huruvida någon saklig ändring beträffande
exempelvis påföljden av ett upphört medlemskap i rikskooperativ
organisation varit avsedd. För undvikande av rättsovisshet bör därför
lagförslaget enligt motionärernas mening kompletteras med bestämmelser
motsvarande de i 47 § första stycket punkt 6 i gällande lag.

Enligt utskottets mening innebär lagändringen en önskvärd förstärkning
av bostadsrättshavares trygghet i besittningen till lägenheten. Att
såsom motionärerna föreslagit återinföra ett automatiskt förverkande
av nyttjanderätten i förevarande fall finner utskottet därför inte böra
komma i fråga. Även vissa formella skäl talar häremot. Enligt 11 § i
lagförslaget skall bostadsrättshavares make efter övertagande av bostadsrätten
kunna få rätt till inträde i föreningen även om han inte uppfyller
stadgebestämmelse om skyldighet att tillhöra viss sammanslutning
under förutsättning att det inte skäligen kan fordras att han uppfyller
villkoret. Om make således kan bli medlem i föreningen utan att upp -

LU 1971: 9

51

fylla stadgevillkoret, kan givetvis inte förhållandet, att han inte heller
i fortsättningen uppfyller villkoret, utgöra grund för förverkande av bostadsrätten.

I vilken utsträckning det kan vara av synnerlig vikt för föreningen
att bostadsrättshavare fullgör skyldighet att tillhöra rikskooperativ organisation
framgår inte av motiveringen till 33 §. Vad motionärerna
syftat på torde framför allt vara HSB-föreningarnas stadgevillkor. De
av HSB bildade bostadsrättsföreningarna har i stadgarna intagna bestämmelser
om att den lokala HSB-föreningen samt ledamöterna och
suppleanterna i dess styrelse skall vara medlemmar i bostadsrättsföreningen.
Inträde i bostadsrättsföreningen kan i övrigt erhållas endast av
person som övertagit bostadsrätt i föreningens hus och som dessförinnan
antagits till medlem i HSB-föreningen. Som villkor för medlemskap i
HSB-föreningen gäller i sin tur att medlem även skall vara medlem i
sådan till Hyresgästernas riksförbund ansluten hyresgästförening som
kan finnas på orten och som antagit detta riksförbunds normalstadgar.
Utskottet anser att vid bedömning av frågan om synnerlig vikt föreligger
avseende måste fästas vid om det, liksom när det gäller makes
rätt till inträde i förening, skäligen kan fordras att bostadsrättshavaren
uppfyller stadgevillkoret. I motiveringen till 11 §, som reglerai
makes rätt, anför departementschefen att en föreskrift om att tillhöra
viss sammanslutning i allmänhet torde kunna iakttagas utan olägenhet.
Under sådana omständigheter kan också fordras att förvärvaren uppfyller
villkoret. Enligt departementschefen är situationen däremot en
annan om ett fullgörande av villkoret skulle medföra t. ex. en betydande
ekonomisk belastning. När det gäller HSB-föreningarna synes villkoret
att tillhöra lokalförening och hyresgästförening inte innebära någon
olägenhet för bostadsrättshavaren. Med hänsyn härtill och till HSB:s
uppbyggnad och verksamhet får det anses att det för dessa bostadsrättsföreningar
är av synnerlig vikt att bostadsrättshavaren fullgör ifrågavarande
stadgevillkor. I realiteten innebär således lagändringen i detta
fall ingen ändring i det nuvarande förhållandet att underlåtenhet att
uppfylla stadgevillkoret medför nyttjanderättens förverkande. Den enda
ändringen är att detta inte sker automatiskt utan får avgöras från fall
till fall.

På grund av det anförda avstyrker utskottet motionen 1971: 1214
jämväl i denna del.

Lägenhetsförteckning m. m. Gällande rätt föreskriver att styrelsen så
snart det kan ske skall lägga upp en förteckning över föreningens samtliga
lägenheter. Denna skyldighet har i 47 § propositionsförslaget inskränkts
så att i lägenhetsförteckningen endast behöver upptas de lägenheter
som är upplåtna med bostadsrätt. En annan nyhet i propositionen
är att den nuvarande skyldigheten för föreningen att utfärda bostads -

LU 1971: 9

52

rättsbevis har ersatts med en rätt för bostadsrättshavaren att på begäran
få utdrag ur lägenhetsförteckningen (50 §).

I motionen 1971:1213 av herr Enlund m. fl. framhålls att det särskilt
i de fall där antalet direktuthyrda lägenheter är stort i förhållande till
totala antalet lägenheter torde vara nödvändigt att fullständig lägenhetsförteckningen
förs för att önskvärd överblick skall kunna erhållas. Motionärerna
yrkar därför att reglerna i 47 § kompletteras så, att i paragrafen
föreskrivs att lägenhetsförteckningen skall omfatta samtliga lägenheter.
I motionen erinras vidare om att bostadsrättskommitténs förslag
att bostadsrättshavare, utöver rätt att få utdrag ur lägenhetsförteckningen,
även skulle ha rätt att erhålla skriftlig uppgift om dels belopp
som erlagts i grundavgift, upplåtelseavgift eller förskott på grundavgift,
dels belopp som tillgodoförts lägenheten genom avsättning till fond,
dels summan av jämförelsetalen för alla upplåtna bostadsrätter. Enligt
motionärerna skulle det vara till fördel för medlemmen om han, när
han behöver nämnda uppgifter, skulle kunna få dessa genom att bara
hänvisa till en paragraf i bostadsrättslagen. Av detta skäl yrkas att 50 §
i lagförslaget omarbetas i överensstämmelse med kommitténs förslag.

Vad först angår frågan om vad lägenhetsförteckningen skall omfatta
anmärker utskottet att det i motsats till vad som gäller för medlemsförteckning
ej finns någon föreskrift i lagen om att lägenhetsförteckningen
skall hållas tillgänglig för den som vill ta del av den. Endast
bostadsrättshavare har rätt att på begäran få utdrag ur sistnämnda förteckning
och då endast beträffande lägenhet som han innehar med
bostadsrätt. Med hänsyn härtill delar utskottet departementschefens mening
att anledning saknas att i lagen ställa upp krav på att lägenhetsförteckningen
skall omfatta lägenhet som hyres ut av föreningen. Självfallet
måste styrelsen för sin egen och för revisorernas verksamhet på
något sätt förteckna hyreslägenheterna samt föra uppgifter om hyresgäster
och hyror m. m. Hur detta skall ske bör överlåtas åt föreningarna
att själva besluta om. Motionsyrkandet bör följaktligen avslås.

Beträffande därefter yrkandet om rätt för bostadsrättshavare att av
styrelsen erhålla ytterligare uppgifter i enlighet med kommittéförslaget
bör det framhållas att grundavgiften för bostadsrätt enligt 49 § i lagförslaget
skall vara angiven i lägenhetsförteckningen. Uppgift därom
kan således erhållas genom ett utdrag ur förteckningen. När det gäller
övriga i kommitéförslaget redovisade uppgifter torde det obestridligen
vara av värde för bostadsrättshavaren att kunna erhålla dessa. Såsom
departementschefen framhållit får dock anses följa av styrelsens allmänna
plikt att tillhandahålla medlemmarna upplysningar om föreningens
angelägenheter att styrelsen på begäran av medlem skall upplysa
exempelvis om de grundavgifter som gäller för övriga bostadsrätter.
Enligt utskottets mening torde man därför kunna utgå från att styrelsen
även utan uttrycklig föreskrift i lagen lämnar önskade uppgifter.

Motionen 1971: 1213 bör således även i denna del avslås.

LU 1971: 9

53

Förbud mot upplåtelse av andelsrätt. För att hindra kringgående av
priskontrollen på hyresmarknaden infördes år 1945 i kontrollagen förbud
för annan förening än bostadsrättsförening och för aktiebolag att
utan tillstånd av hyresnämnd upplåta andelsrätt med vilken följde rätt
att besitta eller hyra lägenhet. Förbudet gällde bara på hyresreglerade
orter. I samband med bostadsrättskontrollens avskaffande togs förbudet
mot andelsrättsupplåtelser in i förskottslagen. Bestämmelsen gjordes
tillämplig för hela landet, och möjligheten till dispen slopades. Samtidigt
begränsades förbudet till att gälla upplåtelse av bostadslägenhet.

Bestämmelsen har nu införts i förslaget till ny bostadsrättslag (79 §).
Samtidigt har förbudet utvidgats till att omfatta också sådana fall då
andel i handelsbolag (kommanditbolag) är sammankopplad med rätten
att nyttja bostadslägenhet. Enligt punkt 15 i övergångsbestämmelserna
har dock äldre bostadsföreningar, aktiebolag och handelsbolag rätt att
i viss utsträckning fortsätta sin verksamhet.

I motionen 1971: 332 av fru Gradin m. fl., vilken motion väckts före
propositionens avlämnande, påpekas att det under senare tid förekommit
fall av fastighetsöverlåtelser till kommanditbolag, som låtit hyresgäster
förvärva kommanditlotter med vilka förenats rätten att disponera
viss lägenhet. Enligt motionärerna bär detta i vissa fall fört med
sig att hyresgäster av rädsla att förlora sina lägenheter förvärvat kommanditlotter
i fastigheter som ägarna sålt till av dem bildade kommanditbolag
för oskäligt höga priser. Det har vidare hänt att hyresgäst, som
ej blivit delägare i kommanditbolaget, anmodats erlägga hyra till innehavare
av kommanditlott med vilken följt besittningsrätt till lägenheten.
Hyresgästen har enligt motionärerna härigenom blivit andrahandshyresgäst
till kommanditlottsinnehavaren. Motionärerna yrkar därför att
riksdagen skall begära sådan lagändring att besittningsskyddet för hyresgästerna
inte försämras i de fall där äganderätten till en fastighet överförs
till kommanditbolag.

I rättspraxis har fastslagits att, när ett hyreshus övertas av en bostadsrättsförening,
hyresgästen alltjämt står i hyresförhållande till fastighetsägaren,
som nu är bostadsrättsföreningen, och ej till den som fått
bostadsrätt till lägenheten upplåten åt sig. På motsvarande sätt har de
fall bedömts där äganderätten till fastighet övergått till kommanditbolag.
Hyresvärd har kommanditbolaget ansetts vara och inte den som
förvärvat kommanditlott med vilken följt besittning till viss lägenhet.
Hyresgästen behåller således besittningsskyddet i full utsträckning. Någon
lagändring för att trygga hyresgästernas besittningsskydd är därför
inte nödvändig. Av andra skäl har emellertid, såsom framgår av vad
ovan anförts, upplåtelse av bostadslägenhet ansetts böra få ske endast
genom hyresavtal mellan fastighetsägare och hyresgäst eller i form av
bostadsrätt. Genom det i förslaget till ny bostadsrättslag intagna för -

LU 1971: 9

54

budet för handelsbolag, av vilken bolagsform kommanditbolag är en
underart, att upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att besitta eller
hyra bostadslägenhet, får motionärernas önskemål om en lagändring
således anses ha blivit tillgodosett.

Motionen 1971: 332 bör följaktligen inte föranleda någon riksdagens
åtgärd.

Utmätning. Bortsett från vissa bestämmelser i fråga om utmätning
för böter och vitén saknas i gällande rätt regler om undantag från eller
förbud mot utmätning av bostadsrätt. Däremot skall enligt 65 § utsökningslagen
(UL) från utmätning undantas hyresrätt till lägenhet som
tjänar gäldenären till stadigvarande bostad eller behövs för hans förvärvsverksamhet
.

I propositionen föreslås att 65 § UL kompletteras med en bestämmelse
(punkt 6) att även bostadsrätt till lägenhet, som tjänar gäldenären
och hans familj till stadigvarande bostad, undantas från utmätning.
Utmätningsfrihet skall dock inte föreligga, om gäldenären vid förvärv
av bostadsrätten har åsidosatt tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer och
inte heller om det med hänsyn till gäldenärens behov och bostadsrättens
värde framstår som oskäligt att bostadsrätten undantas från utmätning.
Det bör observeras att bostadsrätt till lokal för annat ändamål än bostad
inte undantas från utmätning. Vidare må anmärkas att på grund
av stadgande i 67 § 1 mom. UL pantsatt bostadsrätt kan utmätas för
panthavares fordran.

I motionen 1971: 1211 av herr Sjöholm yrkas att i 65 § punkt 6 UL
införs ett allmänt förbud mot utmätning av bostadsrätt. Även enligt
motionärens förslag skall dock pantsatt bostadsrätt kunna utmätas för
panthavares fordran. Som skäl för sitt yrkande anför motionären dels
att osunda spekulationer i exekutiv försäljning av bostadsrätt i vinningssyfte
för gäldenären-rättsinnehavaren bör förhindras, dels att propositionsförslaget
från lagtekniska synpunkter är mindre tillfredsställande,
därigenom att undantagen från utmätningsskyddet utformats så, att det
i praktiken torde möta oöverstigliga svårigheter att avgöra när undantagen
är tillämpliga. Detta förhållande kan i sin tur leda till rättsolikhet.

Under senare tid har uppmärksammats flera upprörande fall av utmätning
av bostadsrätt för obetydliga skulder. Starka sociala skäl kan
enligt utskottets mening anföras för att undanta bostadsrätt till lägenhet,
som utgör bostad för gäldenären och hans familj, från utmätning.
Utskottet hälsar därför med tillfredsställelse att departementschefen nu
funnit tiden mogen att föreslå utmätningsfrihet när det gäller bostadsrätt
till lägenhet, som tjänar som stadigvarande bostad åt gäldenären
och hans familj. Att såsom motionären föreslagit införa ett allmänt
förbud mot utmätning av bostadsrätt anser utskottet emellertid inte möjligt.
I varje fall saknas anledning att undanta bostadsrätter till lokaler

LU 1971: 9

55

från utmätning. Det av motionären först anförda skälet för ett allmänt
förbud, nämligen att spekulationer i exekutiv försäljning bör förhindras,
har mist sin tyngd sedan den offentliga kontrollen av överlåtelsevärdena
upphörde. Visserligen kan, såsom ovan anförts, föreningarna i
sina stadgar inta bestämmelser om högsta överlåtelsevärden, och sådana
bestämmelser kan kringgås genom exekutiv auktion. Antalet sådana fall
torde dock vara så få att avseende inte behöver fästas därvid. Utskottet
hyser däremot viss förståelse för motionärens uppfattning att svårigheter
kan uppstå vid tillämpningen av de i lagförslaget angivna undantagen
från utmätningsskyddet. Även antalet sådana fall torde dock bli
litet. Utskottet anser därför inte att de av motionären påtalade svårigheterna
kan bli av den omfattningen att lagstiftaren skall behöva godta
att en insolvent gäldenär skyddar kapital genom att köpa en bostadsrätt
eller göra en stor insats hos bostadsrättsföreningen. Utskottet delar också
departementschefens uppfattning att som krav för utmätningsfrihet
måste uppställas att bostaden inte får vara onödigt dyr eftersom annars
egendom av betydande värde skulle kunna undandras borgenärerna.

Utskottet avstyrker på anförda skäl motionen 1971: 1211.

I punkt 15 i övergångsbestämmelserna till förslaget till ny bostadsrättslag
föreskrivs att bestämmelsen i 79 § om förbud mot upplåtelse
av andelsrätt ej utgör hinder för förening, som ej är bostadsrättsförening,
aktiebolag eller handelsbolag, som före lagens ikraftträdande haft
rätt att upplåta andelsrätt med vilken följer rätt att nyttja lägenhet,
att även i fortsättningen upplåta andelsrätt avseende lägenhet i huset.
Om sådan andelsrätt utmäts följer nyttjanderätten till lägenheten andelen.
Departementschefen framhåller att samma sociala skäl som har
åberopats för att undanta bostadsrätt från utmätning kan anföras till
stöd för att andelsrätt med vilken följer rätt att besitta bostadslägenhet
inte skall få utmätas. Enligt departementschefen bör därför bestämmelserna
om utmätningsskydd för bostadsrätt göras tillämpliga även på sådan
andelsrätt. Med hänsyn till att verksamheten, såsom ovan anmärks,
bedrivs med stöd av övergångsbestämmelser har regeln om utmätningsfrihet
för dessa andelsrätter utformats som en övergångsbestämmelse till
den föreslagna ändringen i utsökningslagen. Enligt förslaget omfattar
utmätningsfriheten emellertid endast andelsrätt i förening, som ej är
bostadsrättsförening, och aktiebolag. Någon anledning att undanta andel
i handelsbolag från utmätningsskyddet anser utskottet inte finnas.
Utskottet föreslår därför att övergångsbestämmelsen kompletteras så,
att vad som där stadgas äger motsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag.

Lagförslagen i övrigt. Utskottet har, i vad lagförslagen inte behandlats
ovan eller rör ikraftträdandet, inte funnit anledning till erinran
eller särskilt uttalande.

LU 1971: 9

56

Ikraftträdande. De i propositionen framlagda lagförslagen föreslås
träda i kraft den 1 januari 1972.1 motionen 1971: 1214 yrkas att ikraftträdandet
av lagstiftningen uppskjuts till den 1 juli 1972. HSB och
Riksbyggen, vilka representerar en övervägande del av antalet bostadsrättsföreningar,
har hos utskottet gjort liknande framställningar. Som
skäl för en framflyttning har åberopats att den nya bostadsrättslagen
för med sig att föreningarnas stadgar måste omarbetas, vilket är tidskrävande.
För Riksbyggens del skall stadgeändringar ske på årsstämma,
och de till Riksbyggen knutna bostadsrättsföreningarna håller sina årsstämmor
under första kvartalet. Vidare måste organisationerna utbilda
föreningsfunktionärer och styrelsemedlemmar i alla till dem knutna bostadsrättsföreningar.

Beträffande de bostadsrättsföreningar, som bildas efter dagen för
ikraftträdandet, måste stadgarna utformas i enlighet med den nya lagens
bestämmelser. För att så skall kunna ske fordras otvivelaktigt betydande
förarbeten. När det gäller befintliga bostadsrättsföreningar skall
enligt övergångsbestämmelserna föreskrift i stadgarna som strider mot
den nya lagen sättas ur kraft om inte annat följer av särskild övergångsbestämmelse.
I och för sig är det således inte nödvändigt att stadgarna
ändras till dess lagen träder i kraft. Däremot torde, såsom Riksbyggen
framhållit, praktiska svårigheter kunna bli följden av att bestämmelser
i stadgarna inte överensstämmer med lagens regler. Några olägenheter
synes en senareläggning av lagens ikraftträdande inte behöva medföra.
Med hänsyn till det anförda anser sig utskottet böra tillmötesgå de framförda
önskemålen. Utskottet tillstyrker därför att riksdagen med bifall
till motionen 1971: 1214, såvitt nu är i fråga, för sin del beslutar att
i propositionen behandlade lagförslag måtte träda i kraft den 1 juli 1972.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1215 antager 3 §
i det vid propositionen 1971: 12 fogade förslaget till bostadsrättslag; B.

att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1212, såvitt avser
försäljning av bostadsrättslägenhet på offentlig auktion och införande
av offentlig kontroll av överlåtelse av bostadsrätt,

dels antager 10, 12 och 37 §§ i förslaget till bostadsrättslag,
dels bifaller propositionens förslag att offentlig kontroll inte skall
införas;

C. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1214, såvitt avser
förverkande av nyttjanderätt till bostadsrättslägenhet, antager 33 §
första stycket i förslaget till bostadsrättslag;

LU 1971: 9

57

D. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1212, såvitt avser
rätt att bilda bostadsrättsförening, antager 40 § i förslaget till
bostadsrättslag;

E. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1212, såvitt avser
rätt för fysisk person att förvärva flera bostadsrätter, bifaller
propositionen i denna del;

F. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1212, såvitt avser
rätt för bostadsrättsförening att dels upplåta bostadsrätt åt juridisk
person, dels upplåta lägenhet med hyresrätt, bifaller propositionen
i denna del;

G. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1213, såvitt avser
innehållet i lägenhetsförteckning, antager 47 § i förslaget till bostadsrättslag; H.

att riksdagen med avslag på motionen 1971:1213, såvitt avser
rätt för bostadsrättshavare att av styrelsen erhålla vissa uppgifter,
antager 50 § i förslaget till bostadsrättslag;

I. att riksdagen antager förslaget till bostadsrättslag i vad förslaget
ej omfattas av utskottets hemställan under A—D och G—H
samt i vad förslaget ej heller avser ikraftträdandebestämmelsen;

J. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1211 antager 65 §
punkt 6 i förslaget till lag om ändring i utsökningslagen;

K. att riksdagen — med förklaring att övergångsbestämmelsen till
förslaget till lag om ändring i utsökningslagen inte kunnat oförändrad
godtagas — för sin del antager bestämmelsen med i härvid
fogad bilaga som utskottets förslag betecknade lydelse;

L. att riksdagen antager förslagen till

1. lag om ändring i rättegångsbalken,

2. lag om ändring i utsökningslagen i de delar som ej omfattas av
hemställan under J och K,

3. lag om ändring i lagen om ekonomiska föreningar,

4. lag om ändring i lagen om arrendenämnder och hyresnämnder,

5. lag om ändring i lagen om införande av nya jordabalken och

6. lag om ändring i civilförsvarslagen,

i vad förslagen ej avser ikraftträdandebestämmelserna;

M. att riksdagen — med förklaring att ikraftträdandebestämmelserna
till lagförslagen inte kunnat oförändrade godtagas — med
bifall till motionen 1971: 1214, såvitt nu är i fråga, för sin del
antager bestämmelser med i härvid fogad bilaga som utskottets
förslag betecknade lydelser;
samt

N. att motionerna

1. 1971: 332 och

2. 1971: 1214

LU 1971: 9

58

i vad de ej kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört
och hemställt icke föranleder någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 30 mars 1971

På lagutskottets vägnar:

DANIEL WIKLUND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), Sundelin (s), Svanström
(c), fröken Anderson i Lerum (s), herrar Hammarberg (s), Sjöholm
(fp), fru Lundblad (s), herrar Winberg (m)*, Andersson i Södertälje
(s), Israelsson (vpk), fru Olsson i Helsingborg (c), herrar Carlshamre
(m)**, Söderström (m), fru Nilsson i Sunne (s) och herr Olsson
i Sundsvall (c).

* Ej närvarande vid behandlingen av de frågor som upptagits under A—F i utskottets
hemställan.

** Endast närvarande vid behandlingen av de frågor som upptagits under A—F
i utskottets hemställan.

Reservationer

Vid A. i utskottets hemställan

1) beträffande frågan om innehållet i ekonomisk plan av herrar Sjöholm
(fp), Carlshamre (m) och Söderström (m), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med
orden ”Därest det” och slutar på s. 46 med orden ”motionen 1971:
1215” bort ha följande lydelse.

Även om den ekonomiska planen undergår en sakkunnig granskning
torde det dock för den blivande bostadsrättshavaren vara av värde att
planen innehåller en utförlig teknisk-ekonomisk redovisning av byggnadsobjekten.
En uttunning av innehållet i planen kan vidare försvåra en
bedömning av om oskäliga avgiftshöjningar kan ha förekommit. Att planen
är relativt detaljerad kan givetvis stundom medföra att dess uppgifter
blir inaktuella och att ny plan därför behöver upprättas. Kostnaderna
för upprättande av en ny plan kan dock — särskilt vid en jämförelse
med de värden varmed en bostadsrättsförening arbetar — inte bli så
höga att de utgör bärande skäl för en uttunning av innehållet i den ekonomiska
planen. Vidare är att märka att enligt lagförslaget styrelsen
skall hålla planen tillgänglig för envar som önskar ta del av den. Denna
bestämmelse torde bli av större praktisk betydelse, om planen innehåller
utförliga uppgifter. Inte minst kan detta antas komma att gälla för den
som överväger att förvärva bostadsrätt från tidigare innehavare och därför
vill skaffa sig ingående kännedom om föreningens verksamhet.

LU 1971: 9

59

Utskottet anser på grund av det anförda att de nuvarande bestämmelserna
om vad den ekonomiska planen skall innehålla i huvudsak
bör överföras till propositionsförslaget. Utskottet delar dock departementschefens
uppfattning att det inte bör föreligga skyldighet för bostadsrättsförening
att ange särskilda andelsvärden eller jämförelsetal
för de olika bostadsrätterna.

Utskottet förordar med hänsyn till det anförda att — i anledning av
motionen 1971: 1215 — 3 § andra stycket i förslaget till bostadsrättslag
utformas på följande sätt.

Planen skall avse föreningens samtliga hus och innehålla de upplysningar
som är av betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet.
I planen skall även för varje bostadsrätt lämnas uppgift om de ekonomiska
förpliktelser som kan komma att åligga bostadsrättshavaren.
dels att utskottet under A. bort hemställa

1. att riksdagen — med förklaring att propositionen inte kunnat
oförändrad bifallas — i anledning av motionen 1971:1215 för
sin del antager följande såsom utskottets förslag betecknade lydelse
av 3 § i förslaget till bostadsrättslag.

Kungl. Maj:ts förslag

Utskottets förslag

3 §

Innan bostadsrätt av länsstyrelsen.

Planen skall innehålla de upplysningar
som är av betydelse för
bedömandet av föreningens verksamhet.

Planen skall avse föreningens
samtliga hus och innehålla de upplysningar
som är av betydelse för
bedömandet av föreningens verksamhet.
I planen skall även för
varje bostadsrätt lämnas uppgift
om de ekonomiska förpliktelser
som kan komma att åligga bostadsrättshavaren.

Inträffar sedan och godkänts.

2. att motionen 1971: 1215, i vad den inte omfattas av utskottets
hemställan under 1, inte föranleder någon riksdagens åtgärd.

Vid B. i utskottets hemställan

2) beträffande frågor om förbud mot försäljning av bostadsrätt på
offentlig auktion och om återinförande av offentlig kontroll av överlåtelse
av bostadsrätt av herrar Sjöholm (fp) och Israelsson (vpk), vilka
ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 47 med

LU 1971: 9

60

orden ”Slopandet av” och slutar på s. 48 med orden ”är i fråga” bort
ha följande lydelse.

”Slopandet av den offentliga kontrollen av överlåtelsevärdena på bostadsrätter
har otvivelaktigt medfört att bostadsrättshavare i många fall
kunnat ta ut priser, som mångdubbelt överstiger vad som var tillåtet
enligt kontrollagen. Särskilt markant är detta i Storstockholmsområdet,
där bostadsrättslägenheter varje dag köps och utbjuds till försäljning
till priser som mångdubbelt överstiger bostadsrätternas värde. Överlåtelse
av bostadsrätter till kraftiga överpriser — ofta rena ockerpriser —
sker såväl i storstadsområdenas centrala delar som i förorterna.

De av bl. a. HSB uppräknade överlåtelsevärdena har inte visat sig
vara någon effektiv spärr för att hålla priserna på bostadsrätter nere
ens i ett renodlat kooperativt bostadsrättsföretag. Nyligen lämnade uppgifter
visar att de av HSB rekommenderade överlåtelsevärdena överskreds
under 1970 i hela landet vid var sjätte överlåtelse av HSB-lägenhet.
I Storstockholm, där handeln med bostadsrätter är mest utbredd,
såldes 1970 var fjärde lägenhet till högre värden än de HSB rekommenderat.

Även vid försäljning av bostadsrättslägenheter på offentlig auktion
har ockerpriser, som mångdubbelt överstiger bostadsrätternas värde, betalats.

Utskottet anser den i motionen uppställda målsättningen att ”bostadsrättslagen
bör vara en anvisning för att pressa ned hyror och insatser
och ett medel för en alltigenom socialt inriktad bostadspolitik”
vara helt riktig. Rätten att utnyttja bostadsrättslägenhet såsom handelsvara,
vilken rätt grundläggs i lagförslagets 10 §, bör därför avskaffas.

Enligt utskottets mening måste de enskilda vinstintressena trängas
tillbaka på bostadsrättsmarknaden. Markant är att mäklare, fastighetsbolag
och andra liknande privata juridiska personer medverkar vid
köp och försäljning av bostadsrättslägenheter till kraftiga överpriser.
Olägenheten av att privata juridiska personer av ovan nämnt slag kan
förvärva bostadsrätter skulle märkbart minska genom ett återinförande
av den offentliga kontrollen av övelåtelsevärdena. Det är vidare
att märka att handeln med bostadsrättslägenheter snabbt driver upp fastighetsvärdena,
främst i storstadsregionerna, vilket på lång sikt för
med sig en höjning av hela hyresnivån.

Utskottet anser att såväl slopandet av den offentliga kontrollen vid
överlåtelse av bostadsrätter som rätten att försälja bostadsrättslägenhet
på offentlig auktion haft mycket negativa verkningar. Enligt utskottets
mening bör därför den offentliga kontrollen återinföras, och i samband
därmed bör också rätten att försälja lägenhet på offentlig auktion avskaffas.
Med hänsyn till att detta medför omfattande ändringar i lagtexten
anser sig utskottet dock inte kunna bifalla yrkandet om att utskottet
skall utforma lagtext. I stället bör det ankomma på Kungl. Maj:t

LU 1971: 9

61

att till riksdagen lägga fram förslag om ändring och komplettering av
förslaget till bostadsrättslag. Vid omarbetningen av lagförslaget bör i enlighet
med motionärernas yrkande dels stadgandena om försäljning på
offentlig auktion utgå och ersättas av regler om att bostadsrätten skall
övergå till föreningen som har att erlägga ersättning därför med belopp
motsvarande bostadsrättens faktiska värde, dels lagstadgat förbud
mot försäljning av bostadsrätt till överpris införas, varvid reglerna
lämpligen bör utformas på grundval av bestämmelserna i kontrollagen.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1971: 1212 bör
ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottet under B. bort hemställa

1. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1212, såvitt avser
försäljning av bostadsrättslägenhet på offentlig auktion och införande
av offentlig kontroll av överlåtelse av bostadsrätt, i skrivelse
till Kungl. Maj:t begär förslag till ändring och komplettering
av förslaget till bostadsrättslag i enlighet med vad utskottet
anfört i detta hänseende; samt

2. att motionen 1971: 1212, såvitt nu är i fråga och i vad den ej
omfattas av hemställan under 1, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Vid D. i utskottets hemställan

3) beträffande frågan om rätt att bilda bostadsrättsförening av herr
Israelsson (vpk), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 42 börjar med
orden ”De i propositionen” och slutar med orden ”bör därför avslås”
bort haft följande lydelse.

”De i propositionen föreslagna reglerna ger bättre möjligheter än
tidigare att hindra uppkomsten av osunda bostadsföretag. Sålunda avskaffas
rätten att träffa förhandsavtal. Den blivande bostadsrättshavaren
skall antas till medlem i föreningen och få bostadsrätt redan
när han binder sig för lägenhet i föreningens hus. För att inte den insyn
i föreningens angelägenheter, som den föreslagna ändringen är avsedd
att tillförsäkra bostadsrättshavama, skall kunna undandras dem
genom bestämmelser i stadgarna om att ledamot av styrelsen skall tillsättas
på annat sätt än genom val på föreningsstämma föreskrivs i 56 §
att i regel minst två av styrelsens ledamöter skall väljas på föreningsstämma.
Härigenom garanteras bostadsrättshavama representation i
föreningens styrelse under produktionsskedet.

Möjligheten för bostadsrättshavama att påverka själva produktionsskedet
blir ändå begränsad, särskilt i de fall då privatbyggmästare tar
initiativ för att bilda bostadsrättsförening. I själva den bostadskoope -

LU 1971: 9

62

rativa idén ligger att privatbyggmästares och andra enskilda personers
vinstintressen skall elimineras.

När det gäller själva byggandet svarar privatbyggmästarna för 90—
95 procent av bostadsproduktionen. Det finns enligt utskottets mening
ingen anledning att också ge de privata vinstintressena möjligheter att ta
initiativ till bildandet av bostadsrättsföreningar samt att påverka planering
och bostadsproduktion utöver vad de har möjligheter att göra
genom det övertag de har på grund av den bristande konkurrensen när
det gäller att bygga bostäder.

I likhet med motionärerna anser utskottet därför att rätten att bilda
bostadsrättsförening bör förbehållas kooperativa bostadsföretag. 40 § i
lagförslaget bör kompletteras med bestämmelse härom. Det bör ankomma
på Kungl. Maj:t att för riksdagen lägga fram förslag om sådan
komplettering.

Utskottet förordar på anförda skäl att riksdagen i anledning av motionsyrkandet
hemställer om förslag till komplettering av 40 § i lagförslaget
i enlighet med vad utskottet anfört.
dels att utskottet under D. bort hemställa

1. att riksdagen i anledning av motionen 1971: 1212, såvitt avser
rätt att bilda bostadsrättsförening, i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär förslag till komplettering av 40 § i förslaget till bostadsrättslag
i enlighet med vad utskottet ovan anfört härom; samt

2. att motionen 1971: 1212, såvitt nu är i fråga och i vad den ej
omfattas av hemställan under 1, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Vid E. i utskottets hemställan

4) beträffande frågan om rätt för fysisk person att förvärva flera
bostadsrätter av herr Israelsson (vpk), som hemställt

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 43 med
orden ”När det gäller” och slutar med orden ”bör sålunda avslås” bort
haft följande lydelse.

”När det gäller frågan om att inskränka möjligheterna att upplåta
flera bostadsrätter åt en fysisk person har utskottet stor förståelse för
motionärernas syfte att förhindra spekulation med bostadsrättslägenheter.
Det kan emellertid anföras exempel på att en bostadsrättshavare
kan ha behov av att inneha och nyttja flera bostadsrättslägenheter. Sålunda
kan bostadsrättshavaren ha sitt arbete delvis förlagt till annan ort
än hemorten, och han kan för att få lämplig bostad på arbetsorten bli
tvingad att skaffa sig en bostadsrättslägenhet. Vidare förekommer det
numera att även sommarbostäder upplåts med bostadsrätt. En generell
regel att fysisk person endast kan förvärva en bostadsrätt kan därför
leda till svårigheter.

Motionens syfte synes emellertid enligt utskottets mening kunna

LU 1971: 9

63

tillgodoses genom en lagbestämmelse, som innebär, att fysisk person
i regel kan förvärva endast en bostadsrätt men likväl har möjlighet att
utöver förvärv av bostadsrätt som stadigvarande bostad i hemortskommun
även kunna förvärva bostadsrätt i form av fritidsbostad eller bostadsrätt
på arbetsorten, om denna är en annan än hemorten. Förslag
därom bör föreläggas riksdagen.

Vad utskottet sålunda anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.
dels att utskottet under E. bort hemställa

1. att riksdagen i anledning av motion 1971: 1212 hemställer om
förslag till komplettering av förslaget till bostadsrättslag med
bestämmelse om inskränkning i fysisk persons rätt att förvärva
flera bostadsrätter i enlighet med vad utskottet ovan anfört; samt

2. att motionen 1971: 1212, såvitt nu är i fråga och i vad den ej
omfattas av hemställan under 1, inte föranleder någon riksdagens
åtgärd.

Vid H. i utskottets hemställan

5) beträffande frågan om rätt för bostadsrättshavare att av styrelsen
erhålla vissa uppgifter av herrar Wiklund i Stockholm (fp), Sjöholm (fp),
Winberg (m) och Söderström (m), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som på s. 52 börjar med
orden ”Beträffande därefter” och slutar med orden ”denna del avslås”
bort ha följande lydelse.

Beträffande därefter yrkandet om rätt för bostadsrättshavare att av
styrelsen erhålla ytterligare uppgifter i enlighet med kommittéförslaget
bör det framhållas att grundavgiften för bostadsrätt enligt 49 § i lagförslaget
skall vara angiven i lägenhetsförteckningen. Uppgift därom
kan således erhållas genom ett utdrag ur förteckningen. När det gäller
övriga i kommittéförslaget redovisade uppgifter synes det obestridligen
vara av värde för bostadsrättshavaren att kunna erhålla dessa. Visserligen
torde det på grund av att styrelsen har en allmän plikt att tillhandahålla
medlemmarna upplysningar om föreningens angelägenheter i regel
kunna förutsättas att styrelsen lämnar begärda uppgifter. För den
enskilde bostadsrättshavaren måste det emellertid, såsom motionärerna
påpekat, vara till fördel att inte närmare behöva specificera alla uppgifter
han behöver utan endast kunna hänvisa till en paragraf i lagen
för att få dessa. Utskottet anser därför att 50 § i lagförslaget bör kompletteras
med en bestämmelse motsvarande 23 § andra stycket kommittéförslaget.
Bestämmelsen bör utformas med beaktande av att i
propositionsförslaget begreppet jämförelsetal utmönstrats.

På grund av det anförda tillstyrker utskottet motionen 1971: 1213 i
vad avser yrkandet om rätt att erhålla vissa uppgifter dock med de
ändringar utskottet ovan föreslagit
dels att utskottet under H. bort hemställa

LU 1971: 9

64

1. att riksdagen — med förklaring att propositionen inte kunnat
oförändrad bifallas — i anledning av motionen 1971: 1213, såvitt

nu är i fråga, för sin del antager följande som utskottets förslag

betecknade lydelse av 50 § i förslaget till ny bostadsrättslag.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

50 §

Bostadsrättshavare har i utdraget.

Bostadsrättshavare har vidare
rätt att erhålla skriftlig uppgift

om de belopp som kan ha tillgodoförts
lägenheten genom avsättning
till fond. Bostadsrättshavare
har även rätt att erhålla

skriftlig uppgift om summan av

grundavgifterna för alla bostadsrätter.
I uppgiften skall anges dagen
för utfärdandet.

2. att motionen 1971:1213, i vad den ej omfattas av utskottets
hemställan under G. och ovan under 1, inte föranleder någon
riksdagens åtgärd.

Vid J. i utskottets hemställan

6) beträffande frågan om utmätning av bostadsrätt av herr Sjöholm
(fp), som ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med
orden ”Under senare tid” och som slutar på s. 55 med orden ”motioner
1971: 211” bort ha följande lydelse.

Under senare tid lika med utskottet åt gäldenären

och hans familj. Utskottet anser emellertid att de synpunkter som framförts
i motionen 1971: 1211 är värda beaktande och att utmätningsfriheten
beträffande bostadsrätt bör vara generell. Det synes utskottet vara
angeläget att förhindra den spekulation i försäljning av bostadsrätt å
exekutiv auktion som påtalas i motionen. Det må i detta sammanhang
framhållas att seriösa fordringsägare inte genom denna utmätningsfrihet
går förlustiga sin möjlighet att utvinna medel ur en gäldenären tillhörig
bostadsrätt eftersom i sista hand konkursinstitutet tillgodoser denna
möjlighet.

Utskottet tillstyrker på anförda skäl motionen 1971:1211 och förordar
att 65 § punkt 6 i lagförslaget utformas på sätt motionären föreslagit.

dels att utskottet under J. bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att propositionen inte kunnat oför -

LU 1971: 9

65

ändrad bifallas — med bifall till motionen 1971: 1211 för sin
del antager följande som utskottets förslag betecknade lydelse
av 65 § punkt 6 i förslaget till lag om ändring i utsökningslagen.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

65 §.

Från utmätning får överlåtas.

6. bostadsrätt till lägenhet som 6. bostadsrätt,
tjänar gäldenären till stadigvarande
bostad, dock ej om gäldenären
vid förvärv av bostadsrätten

åsidosatt tillbörlig hänsyn mot
sina borgenärer eller om det med
hänsyn till gäldenärens behov och
bostadsrättens värde framstår som
oskäligt att bostadsrätten undantages
från utmätning.

7. penningar ärvdabalken.

Särskilt yttrande

i anledning av frågan om rätt att vägra förvärvare av bostadsrätt medlemskap
i föreningen (11 §) av fru Lundblad (s), som anfört:

Under de senaste åren har undersökningar visat, att det bland de
boende även i våra nyare bostadsområden finns en ojämn ekonomisk
och social struktur. Stat och kommun har genom olika ekonomiska
stödformer sökt vidga möjligheterna för barnfamiljer med låga inkomster
att efterfråga en god bostad. Men även hyresvärds eller bo stadsrättsförenings

synpunkter på blivande hyresgästers anpassningsförmåga
och levnadssätt kan ibland vara en hindrande faktor för en
familj att få en angelägen förbättring av sin bostadssituation.

I det här behandlade förslaget till bostadsrättslag ges möjligheter
att på grund av personliga kvalifikationer, som av bostadsrättsföreningens
styrelse bedömes som negativa vid utövandet av bostadsrätten,
hindra den bostadssökande att bliva medlem i föreningen och
därmed bebo en lägenhet i föreningens hus. Liknande bestämmelse
finns för hyresvärds rätt i hyreslagen. Möjligheter till besvär över sådant
beslut finns hos hyresnämnd. Även om det bör vara objektivt godtagbara
skäl för att neka medlemskap, så tycks möjligheter för schematiska
moraliserande omdömen icke kunna uteslutas i de enskilda fallen.

I Sverige, där nyproduktionen av bostäder i samhällsnyttiga företags
regi är stor och man erhåller statligt garantilån till den övervägan 5

Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 9

LU 1971: 9

66

de delen av riskkapitalet, bör det vara en rättighet för varje medborgare
att kunna få en välutrustad bostad i en god bostadsmiljö, om sådana
bostäder finns tillgängliga på orten. Vissa kategorier av medborgare,
t. ex. boende i saneringsområden, invandrare, trångbodda familjer med
många barn, som har ett stort behov av en ny bostad, bör icke på grund
av en ytlig bedömning av negativa egenskaper hos någon i familjen,
hindras från att ingå i ett kooperativt bostadssystem, om han själv eller
en myndighet ansvarar för den ekonomiska ersättningen för bostaden.

Som det nämnts i direktiven för bostadspolitiska utredningen bör
olika befolkningsgrupper icke isoleras från varandra, en sådan isolering
är olycklig såväl för den enskilde som för samhället. Det är min
förhoppning att de bostadskooperativa sammanslutningarna övervakar
att möjligheterna att vägra medlemskap kommer att användas mycket
restriktivt.

LU 1971: 9

67

Bilaga

1) Förslag
till

Bostadsrättslag

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag.

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser
1 §

Upplåtelse av hus eller del av hus till nyttjande mot vederlag utan begränsning
till tiden sker enligt bestämmelserna i denna lag.

2 §

Nyttjanderätt enligt 1 § får upplåtas endast av bostadsrättsförening. Upplåtelse
får icke ske till annan än medlem i föreningen. Medlems rätt i föreningen
på grund av upplåtelse kallas bostadsrätt.

Med bostadslägenhet avses lägenhet som är avsedd att helt eller till icke
oväsentlig del användas som bostad.

Upplåtelse av bostadsrätt m. m.

3 §

Innan bostadsrätt upplåtes, skall ekonomisk plan för föreningens verksamhet
lia upprättats av föreningens styrelse och godkänts av länsstyrelsen.

Planen skall innehålla de upplysningar som är av betydelse för bedömandet
av föreningens verksamhet.

Inträffar sedan ekonomisk plan upprättats förhållande som är av väsentlig
betydelse för bedömandet av föreningens verksamhet, får bostadsrätt ej
vidare upplåtas förrän ny ekonomisk plan upprättats och godkänts.

4 §

Ekonomisk plan skall upprättas i två exemplar och undertecknas av
samtliga ledamöter i föreningens styrelse.

Planen skall vara försedd med intyg av två personer om att planen enligt
deras omdöme vilar på tillförlitliga grunder. I intyget skall anges de
huvudsakliga omständigheter som ligger till grund för omdömet. Intygsgivare
utses bland dem som Konungen eller myndighet, som Konungen
förordnar, förklarat behöriga att utfärda sådant intyg. Till intygsgivarc
får ej utses någon, beträffande vilken det föreligger omständighet som är
ägnad att rubba förtroendet till hans opartiskhet.

Ansökan om godkännande av ekonomisk plan göres av styrelsen. Vid
ansökningshandlingen skall båda exemplaren av planen fogas.

Styrelsen skall hålla godkänd ekonomisk plan tillgänglig för den som
vill taga del av planen.

LU 1971: 9

68

5 §

Innan den slutliga kostnaden för anskaffandet av föreningens hus redovisats
i godkänd ekonomisk plan eller på föreningsstämma, får bostadsrätt
till bostadlägenhet ej upplåtas utan tillstånd av länsstyrelsen. Sådant tillstånd
skall lämnas, om ekonomisk plan godkänts av länsstyrelsen och föreningen
hos länsstyrelsen ställt betryggande säkerhet för fullgörande av
skyldighet att utge ersättning för bostadsrätten med belopp motsvarande
grundavgiften för denna.

Säkerhet skall på begäran av föreningen återställas sedan ett år förflutit
från det den slutliga anskaffningskostnaden redovisats på föreningsstämma.
Har talan om ersättning väckts före utgången av nämnda tid, får
säkerheten dock ej återställas förrän talan är slutligt avgjord och föreningens
betalningsskyldighet fullgjorts.

6 §

Bostadsrätt upplåtes skriftligen. I upplåtelsehandlingen skall anges parternas
namn, den lägenhet upplåtelsen avser samt de belopp varmed grundavgift
och årsavgift skall utgå. Om särskild avgift för upplåtelse av bostadsrätt
(upplåtelseavgift) skall uttagas, skall även den anges.

7 §

Upplåtelse som skett i strid med 3 § första stycket eller 6 § är ogiltig.
Den till vilken upplåtelsen skedde har därvid rätt till ersättning för skada.
Har lägenheten tillträtts, skall hyresavtal anses ingånget för tiden från
tillträdet. Väckes ej talan om upplåtelsens ogiltighet inom två år från det
upplåtelsen skedde, är rätten till sådan talan förlorad.

Har upplåtelse skett i strid med 3 § sista stycket, får bostadsrättshavaren
efter uppsägning frånträda bostadsrätten, om han var i god tro när upplåtelsen
skedde. Uppsägning skall ske inom tre månader från det bostadsrättshavaren
fick kännedom om förhållande som bort föranleda upprättande
av ny ekonomisk plan, dock ej senare än två år från upplåtelsen.

Har upplåtelse skett i strid med 5 § första stycket, får bostadsrättshavaren
efter uppsägning frånträda bostadsrätten. Uppsägning får dock ej ske
sedan tillstånd till upplåtelsen lämnats och ej heller efter utgången av den i
5 § andra stycket angivna tiden.

Sker uppsägning enligt andra eller tredje stycket, övergår bostadsrätten
genast till föreningen. Föreningen skall till bostadsrättshavaren utge skälig
ersättning för bostadsrätten. Bostadsrättshavaren har även rätt till ersättning
för skada. Har lägenheten tillträtts, skall hyresavtal anses ingånget för
tiden från uppsägningen, om bostadsrättshavaren i uppsägningen begärt att
få kvarbo i lägenheten.

Enas ej parterna om hyresvillkor enligt första eller fjärde stycket, fastställes
dessa av hyresnämnden. I avvaktan på att hyresvillkoren för tiden
från det hyresavtal skall anses ingånget blir slutligt bestämda skall hyra
betalas enligt vad föreningen bestämt i fråga om årsavgift.

8 §

Har bostadsrätt till viss lägenhet upplåtits åt flera var för sig, äger upplåtelserna
sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de ägt rum.
Är upplåtelserna samtidiga eller kan det ej utrönas i vilken tidsföljd de
skett, skall rätten på talan förordna om företrädet mellan dem efter vad
som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.

LU 1971: 9

69

När bostadsrätt skall vika enligt första stycket, skall föreningen återbära
grundavgift och upplåtelseavgift som bostadsrättshavaren betalat.
Denne har även rätt till ersättning av föreningen för skada, om han vid
upplåtelsen varken ägde eller bort äga kännedom om den andra upplåtelsen.

9 §

Bostadsrättsförening får träffa avtal om framtida upplåtelse av bostadsrätt
endast i fråga om annan lägenhet än bostadslägenhet.

övergång av bostadsrätt

10 §

Har bostadsrätt övergått till ny innehavare, får denne utöva bostadsrätten
endast om han är eller antages till medlem i föreningen.

Utan hinder av första stycket får dödsbo efter avliden bostadsrättshavare
utöva bostadsrätten. Sedan tre år förflutit från dödsfallet, får föreningen
dock anmana dödsboet att inom sex månader visa att bostadsrätten ingått
i bodelning eller arvskifte i anledning av bostadsrättshavarens död eller
att någon, som ej får vägras inträde i föreningen, förvärvat bostadsrätten
och sökt medlemskap. Iakttages ej tid som angivits i anmaningen, får föreningen
sälja bostadsrätten på offentlig auktion för dödsboets räkning.
Dödsboet kan i stadgarna medges vidsträcktare rätt än sorn sagts nu.

11 §

Den till vilken bostadsrätt övergått får ej vägras inträde i föreningen,
om han uppfyller de villkor för medlemskap som föreskrives i stadgarna
och föreningen skäligen kan nöjas med honom som bostadsrättshavare.
Den som förvärvat bostadsrätt vid exekutiv försäljning eller vid offentlig
auktion enligt 10, 12 eller 37 § får dock ej vägras medlemskap på den grund
att ersättning för bostadsrätten icke beräknats enligt grunder som anges i
stadgarna.

Har bostadsrätt övergått till bostadsrättshavarens make, får inträde i
föreningen vägras maken endast om hinder möter på grund av bestämmelse
i stadgarna att medlem skall tillhöra viss sammanslutning eller
uppfylla liknande villkor och det skäligen kan fordras att maken uppfyller
villkoret. Vad som sagts nu äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt
till bostadslägenhet övergått till bostadsrättshavaren närstående
som varaktigt sammanbodde med honom.

I fråga om andel i bostadsrätt äger första och andra styckena tillämpning
endast om bostadsrätten efter förvärvet innehas av makar. Vad som sagts
nu gäller ej, om annat bestämts i stadgarna.

12 §

Har den till vilken bostadsrätt övergått genom bodelning, arv, testamente,
bolagsskifte eller liknande förvärv icke antagits till medlem, får föreningen
anmana innehavaren att inom sex månader eller den längre tid
som kan vara bestämd i stadgarna visa att någon, som ej får vägras inträde
i föreningen, förvärvat bostadsrätten och sökt medlemskap. Iakttages ej
tid som angivits i anmaningen, får föreningen sälja bostadsrätten på offentlig
auktion för innehavarens räkning.

LU 1971: 9

70

13 §

Har den till vilken bostadsrätt överlåtits icke antagits till medlem, är
överlåtelsen ogiltig.

Första stycket gäller ej vid exekutiv försäljning eller offentlig auktion
enligt 10, 12 eller 37 §. Har i sådant fall förvärvaren icke antagits till medlem,
skall föreningen lösa bostadsrätten mot skälig ersättning.

14 §

I stadgarna kan intagas förbehåll att vid övergång av bostadsrätt till annan
lägenhet än bostadslägenhet föreningen eller medlemmarna skall ha
rätt att lösa bostadsrätten. Stadgarna skall i så fall ange i vilken ordning
lösningsrätten skall tillkomma föreningen och medlemmarna, inom vilken
tid lösningsrätten skall göras gällande hos förvärvaren samt efter vilka
grunder ersättning för bostadsrätten skall bestämmas och inom vilken tid
den skall betalas.

15 §

För tid efter det att föreningen underrättats om att bostadsrätt övergått
till medlem i föreningen svarar den från vilken rätten övergått ej för de
förpliktelser som åligger innehavare av bostadsrätten.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om bostadsrätt genom bodelning,
arv, testamente, bolagsskifte eller liknande förvärv eller vid exekutiv
försäljning eller offentlig auktion enligt 10, 12 eller 37 § övergått till
någon som ej är medlem i föreningen. Har i annat fall bostadsrätt övergått
till någon som ej är medlem, är den från vilken rätten övergått fri från
förpliktelser enligt första stycket för tid efter det att förvärvaren antagits
till medlem.

Förvärvaren svarar jämte den från vilken bostadsrätten övergått för denne
åvilande förpliktelser som innehavare av bostadsrätten, om ej annat
överenskommits mellan föreningen och förvärvaren.

16 §

Bostadsrättshavare kan sedan två år förflutit från det bostadsrätten upplåts
avsäga sig bostadsrätten och därigenom bli fri från sina förpliktelser
som bostadsrättshavare. Avsägelse göres skriftligen hos styrelsen.

Sker avsägelse, övergår bostadsrätten till föreningen på den fardag för
avträdande av hyrd lägenhet som inträffar närmast efter tre månader från
avsägelsen.

17 §

Har bostadsrätt övergått till föreningen, skall den överlåtas så snart det
kan ske utan förlust, om ej föreningen på föreningsstämma beslutar att bostadsrätten
skall upphöra.

Bostadsrättshavarens rättigheter och skyldigheter

18 §

När lägenheten skall tillträdas första gången efter bostadsrättsupplåtelse,
skall föreningen, om ej annat avtalats, tillhandahålla lägenheten i sådant
skick att den enligt den allmänna uppfattningen i orten är fullt brukbar för
det avsedda ändamålet.

LU 1971: 9

71

19 §

Är lägenheten, när den skall tillträdas första gången efter bostadsrättsupplåtelse,
ej i det skick som bostadsrättshavaren har rätt att fordra, får
han avhjälpa bristen på föreningens bekostnad, om styrelsen underlåter att
på tillsägelse ombesörja åtgärden så snart det kan ske. Kan bristen ej avhjälpas
utan dröjsmål eller underlåter styrelsen att efter tillsägelse ombesörja
åtgärden så snart det kan ske, får bostadsrättshavaren efter uppsägning
frånträda bostadsrätten. Uppsägning får dock ske endast om bristen är
av väsentlig betydelse. Sedan bristen blivit avhjälpt av styrelsen får uppsägning
ej ske. För den tid lägenheten är i bristfälligt skick har bostadsrättshavaren
rätt till skälig nedsättning av årsavgiften.

Bostadsrättshavaren har även rätt till ersättning för skada, om bristen
beror på försummelse från föreningens sida.

20 §

Erhåller bostadsrättshavaren, när lägenheten skall tillträdas första gången
efter bostadsrättsupplåtelse, ej tillträde i rätt tid och beror ej dröjsmålet
på honom, har han rätt till skälig nedsättning av årsavgiften för den tid
han ej kan nyttja lägenheten eller del därav. Är hindret av väsentlig betydelse,
får bostadsrättshavaren efter uppsägning frånträda bostadsrätten.
Sedan tillträde erhållits får uppsägning ej ske.

Bostadsrättshavaren har även rätt till ersättning för skada, om dröjsmålet
beror på försummelse från föreningens sida.

21 §

Åsidosätter föreningen sin reparationsskyldighet eller uppstår på annat
sätt genom föreningens vållande hinder eller men i nyttjanderätten sedan
tillträde medgivits, äger 19 § motsvarande tillämpning.

22 §

Förekommer ohyra i lägenheten till men för bostadsrättshavaren, äger
19 § motsvarande tillämpning. Har ohyran kommit sedan tillträde ägt rum,
gäller vad som sagts nu dock ej, om det skett genom bostadsrättshavarens
vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon för vilken han
svarar enligt 26 § andra stycket.

I fråga om bostadslägenhet som utgör del av hus är styrelsen skyldig att
vidtaga tjänliga åtgärder för att utrota ohyra, även om bostadsrättshavaren
är ansvarig enligt första stycket för att sådan förekommer i lägenheten. Är
bostadsrättshavaren utan ansvar för ohyran, har han rätt till ersättning för
nödvändig kostnad som åsamkas honom genom åtgärd för att utrota ohyran.

23 §

Har beslut fattats om väsentlig ökning av de avgifter som utgår för bostadsrätt,
får bostadsrättshavaren efter uppsägning frånträda bostadsrätten,
om det ej är obilligt mot föreningen eller dess medlemmar att bostadsrätten
frånträdes. Uppsägning skall ske inom tre månader från det bostadsrättshavaren
fick kännedom om avgiftshöjningen.

24 §

Uppsäges bostadsrätt av orsak som anges i 19—23 §, övergår bostadsrätten
genast till föreningen. Föreningen skall till bostadsrättshavaren utge
skälig ersättning för bostadsrätten.

LU 1971: 9

72

Har bostadsrättshavaren tillträtt lägenheten, skall hyresavtal anses ingånget
för tiden från uppsägningen, om bostadsrättshavaren i uppsägningen
begärt att få kvarbo i lägenheten. Därvid äger 7 § sista stycket motsvarande
tillämpning.

25 §

Bostadsrättshavaren får icke använda lägenheten för annat ändamål än
det avsedda. Föreningen får dock endast åberopa avvikelse som är av avsevärd
betydelse för föreningen eller annan medlem.

26 §

Bostadsrättshavaren skall på egen bekostnad hålla lägenheten i gott
skick, om ej annat bestämts i stadgarna eller följer av andra eller tredje
stycket.

Bostadsrättshavaren svarar ej för reparation av de stamledningar för
avlopp, värme, gas, elektricitet och vatten med vilka föreningen försett
lägenheten. Vidare svarar bostadsrättshavaren för reparation på grund av
brand- eller vattenledningsskada endast om skadan uppkommit genom
hans vållande eller genom vårdslöshet eller försummelse av någon som hör
till hans hushåll eller gästar honom eller av annan som han inrymt i lägenheten
eller som där utför arbete för hans räkning. I fråga om brandskada
som bostadsrättshavaren själv icke vållat gäller vad som sagts nu dock
endast om bostadsrättshavaren brustit i den omsorg och tillsyn som han
bort iakttaga.

Andra stycket andra punkten äger motsvarande tillämpning, om ohyra
förekommer i lägenheten.

27 §

Bostadsrättshavaren får ej utan tillstånd av styrelsen företaga avsevärd
förändring i lägenheten. Bostadsrättshavaren kan i stadgarna medges vidsträcktare
rätt än som sagts nu.

28 §

Bostadsrättshavaren är skyldig att vid lägenhetens begagnande iakttaga
allt som fordras för att bevara sundhet, ordning och skick inom fastigheten.
Han skall härvid ställa sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter som
föreningen i överensstämmelse med ortens sed meddelar. Bostadsrättshavaren
skall hålla noggrann tillsyn över att vad som sålunda åligger honom
själv iakttages även av dem för vilka han svarar enligt 26 § andra stycket.

Gods som veterligt är eller med skäl kan misstänkas vara behäftat med
ohyra får icke införas i lägenheten.

29 §

Bostadsrättsföreningen har rätt att erhålla tillträde till lägenheten när
det behövs för att utöva nödig tillsyn eller utföra arbete som erfordras. När
bostadsrätten enligt 10, 12 eller 37 § skall säljas på offentlig auktion, är
bostadsrättshavaren skyldig att låta lägenheten visas på lämplig tid. Föreningen
skall tillse att bostadsrättshavaren ej tillskyndas större olägenhet
än nödvändigt.

Bostadsrättshavaren är skyldig att tåla inskränkningar i nyttjanderätten,
som föranledes av nödvändiga åtgärder för att utrota ohyra i fastigheten,
även om hans lägenhet icke besväras av ohyra. Därvid äger 22 § motsvarande
tillämpning.

LU 1971: 9

73

Underlåter bostadsrättshavaren att bereda föreningen tillträde till lägenheten
när föreningen enligt första eller andra stycket har rätt till det, kan
överexekutor förordna om handräckning. I fråga om sådan handräckning
gäller bestämmelserna om handräckning enligt 191 § utsökningslagen
(1877: 31 s. 1).

30 §

Bostadsrättshavaren får ej utan styrelsens samtycke i andra hand upplåta
lägenheten i dess helhet till annan än medlem utom i fall som avses i
andra stycket.

Bostadsrättshavare, som under viss tid ej är i tillfälle att använda sin
bostadslägenhet, får upplåta lägenheten i dess helhet i andra hand, om hyresnämnden
lämnar tillstånd till upplåtelsen. Sådant tillstånd skall lämnas,
om bostadsrättshavaren har beaktansvärda skäl för upplåtelsen och föreningen
ej har befogad anledning att vägra samtycke. Tillstånd kan begränsas
till viss tid och förenas med villkor.

31 §

Bostadsrättshavaren får ej inrymma utomstående personer i lägenheten,
om det kan medföra men för föreningen eller annan medlem.

32 §

Betalar bostadsrättshavaren ej i rätt tid grundavgift eller upplåtelseavgift
som förfaller till betalning innan lägenheten får tillträdas och sker ej
rättelse inom en månad från anmaning, får föreningen häva upplåtelseavtalet.
Vad som sagts nu gäller ej, om lägenheten tillträtts med styrelsens
medgivande.

Häves avtalet, har föreningen rätt till ersättning för skada.

33 §

Nyttjanderätten till lägenhet som innehas med bostadsrätt och som tillträtts
är förverkad och föreningen således berättigad att uppsäga bostadsrättshavaren
till avflyttning,

1. om bostadsrättshavaren dröjer med betalning av grundavgift eller upplåtelseavgift
utöver två veckor eller den längre tid som kan vara bestämd
i stadgarna från det att föreningen efter förfallodagen anmanat honom att
fullgöra sin betalningsskyldighet eller om bostadsrättshavaren dröjer med
betalning av årsavgift utöver två vardagar efter förfallodagen,

2. om bostadsrättshavaren utan behövligt samtycke eller tillstånd upplåter
lägenheten i andra hand,

3. om lägenheten användes i strid med 25 eller 31 §,

4. om bostadsrättshavaren eller den, till vilken lägenheten upplåtits i
andra hand, genom vårdslöshet är vållande till att ohyra förekommer i
lägenheten eller om bostadsrättshavaren genom underlåtenhet att utan oskäligt
dröjsmål underrätta styrelsen om förekomst av ohyra i lägenheten bidrager
till att ohyran sprides i fastigheten,

5. om lägenheten på annat sätt vanvårdas eller om bostadsrättshavaren
eller den, till vilken lägenheten upplåtits i andra hand, åsidosätter något
av vad som enligt 28 § skall iakttagas vid lägenhetens begagnande eller brister
i den tillsyn som enligt nämnda paragraf åligger bostadsrättshavare,

6. om i strid med 29 § tillträde till lägenheten vägras och bostadsrättshavaren
ej kan visa giltig ursäkt,

LU 1971: 9

74

7. om bostadsrättshavaren åsidosätter skyldighet, som går utöver hans
åligganden enligt denna lag, och det måste anses vara av synnerlig vikt för
föreningen att skyldigheten fullgöres; dock kan skyldighet för bostadsrättshavaren
att inneha anställning i visst företag eller liknande skyldighet ej
åberopas som grund för förverkande.

Nyttj anderätten är icke förverkad, om det som ligger bostadsrättshavaren
till last är av ringa betydelse.

Uppsägning på grund av förhållande som avses i första stycket 2, 3 eller
5—7 får ske endast om bostadsrättshavaren underlåter att på tillsägelse
vidtaga rättelse utan dröjsmål.

Uppsäges bostadsrättshavaren till avflyttning, har föreningen rätt till ersättning
för skada.

34 §

Är nyttjanderätten förverkad på grund av förhållande som avses i 33 §
första stycket 1—3 eller 5—7 men sker rättelse innan föreningen gjort bruk
av sin rätt till uppsägning, kan bostadsrättshavaren icke därefter skiljas
från lägenheten på den grunden. Detsamma gäller om föreningen icke uppsagt
bostadsrättshavaren till avflyttning inom tre månader från det föreningen
fick kännedom om förhållande som avses i 33 § första stycket 4
eller 7 eller icke inom två månader från det den erhöll vetskap om förhållande
som avses i nämnda stycke 2 tillsagt bostadsrättshavaren att vidtaga
rättelse.

35 §

Är nyttj anderätten enligt 33 § första stycket 1 förverkad på grund av
dröjsmål med betalning av årsavgift och har föreningen med anledning
därav uppsagt bostadsrättshavaren till avflyttning, får denne ej på grund
av dröjsmålet skiljas från lägenheten, om avgiften betalas senast tolfte vardagen
från uppsägningen. I avvaktan på att bostadsrättshavaren visar sig
ha fullgjort vad som sålunda fordras för att återvinna nyttj anderätten får
beslut om vräkning icke meddelas förrän fjorton vardagar förflutit från
uppsägningen.

36 §

Uppsäges bostadsrättshavaren till avflyttning av orsak som anges i 33 §
första stycket 1 eller 4—6, är han skyldig att genast avflytta, om ej annat
följer av 35 §. Uppsäges bostadsrättshavaren av annan i 33 § angiven orsak,
får han kvarbo till den fardag för avträdande av hyrd lägenhet som inträffar
närmast efter tre månader från uppsägningen, om ej rätten eller överexekutor
prövar skäligt ålägga honom att avflytta tidigare.

37 §

Har bostadsrättshavaren blivit skild från lägenheten till följd av uppsägning
i fall som avses i 33 §, skall föreningen sälja bostadsrätten på offentlig
auktion så snart det kan ske, om ej föreningen och bostadsrättshavaren
kommer överens om annat. Försäljningen får dock anstå till dess brist för
vars avhjälpande bostadsrättshavaren svarar blivit botad.

Av vad som influtit genom försäljningen får föreningen uppbära så mycket
som behövs för att täcka föreningens fordran hos bostadsrättshavaren.
Vad som återstår tillfaller denne.

LU 1971: 9

75

38 §

överlåtes det hus i vilket lägenheten finns eller säljes huset exekutivt,
upphör bostadsrätten. Föreningen är därvid skyldig att till bostadsrättshavaren
utge skälig ersättning för bostadsrätten. Träder föreningen i likvidation
inom tre inånader från det frågan om föreningens ersättningsskyldighet
blivit slutligt avgjord eller försättes föreningen inom samma tid i konkurs,
skall dock bostadsrättshavarens rätt att utfå ersättning för bostadsrätten
bedömas efter de regler sorn gäller för skifte av föreningens tillgångar.

Upphör bostadsrätten enligt första stycket och har lägenheten tillträtts,
skall skriftligt hyresavtal anses ingånget. Därvid äger 7 § sista stycket motsvarande
tillämpning.

39 §

Uppsägning skall vara skriftlig, om ej skriftligt erkännande av uppsägningen
lämnas. Uppsägning får ske hos den som är behörig att mottaga årsavgift
på föreningens vägnar.

Skriftlig uppsägning skall delges den som sökes för uppsägning, dock
utan tillämpning av 12—15 §§ delgivningslagen (1970: 428).

Träffas ej den som sökes i sitt hemvist, får uppsägningen sändas i rekommenderat
hrev under hans vanliga adress. Ett exemplar av uppsägningen
skall dessutom lämnas antingen i den söktes bostad till vuxen medlem i
det hushåll som han tillhör eller, om han driver rörelse med fast kontor,
på kontoret till någon som är anställd där. Påträffas icke någon som angivits
nu, skall uppsägningen i stället läggas i den söktes postlåda, om sådan
finns. Uppsägning har skett när vad som sagts nu blivit fullgjort.

Har den hos vilken uppsägning skall ske ej känt hemvist här i riket och
finns ej heller känt ombud som har rätt att mottaga uppsägning för honom,
får uppsägning ske genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

Stämningsansökan med yrkande om rätt att frånträda bostadsrätten eller
om bostadsrättshavarens skiljande från lägenheten samt ansökan om vräkning
av bostadsrättshavaren gäller som uppsägning när delgivning skett i
behörig ordning.

Allmänna bestämmelser om bostadsrättsförening

40 §

Ekonomisk förening med ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter
åt medlemmarna till nyttjande utan begränsning till tiden kan registreras
som bostadsrättsförening.

41 §

Bestämmelserna i 2 och 3 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening.

42 §

Bostadsrättsförening registreras hos länsstyrelsen i det län där föreningens
styrelse enligt stadgarna har sitt säte.

Inskrivning av uppgifter angående bostadsrättsförening skall ske i en
särskild avdelning av det föreningsregister som avses i 4 § lagen (1951: 308)
om ekonomiska föreningar.

LU 1971: 9

76

Stadgar och firma m. m.

43 §

För registrering av bostadsrättsförening fordras att föreningen har minst
fem medlemmar samt att den antagit stadgar och utsett styrelse och revisorer.

44 §

Bostadsrättsförenings stadgar skall ange

1. föreningens firma,

2. ändamålet med föreningens verksamhet och verksamhetens art,

3. den ort inom riket där föreningens styrelse skall ha sitt säte,

4. om avgift för inträde i föreningen skall förekomma, det belopp, högst
100 kronor, vartill inträdesavgiften för varje medlem skall bestämmas,

5. huruvida upplåtelseavgift kan uttagas,

6. de grunder enligt vilka årsavgift skall beräknas,

7. om andra regelbundna eller på särskilt beslut om uttaxering beroende

avgifter till föreningen än grundavgift, upplåtelseavgift och årsavgift skall
förekomma, avgifternas belopp eller de högsta belopp, sammanlagt dock ej
mer än 100 kronor för år och medlem, vartill de får bestämmas,

8. om rätten att bestämma ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse skall

vara inskränkt, de grunder enligt vilka ersättningen skall beräknas,

9. antalet styrelseledamöter och revisorer eller det högsta och lägsta antal
till vilket de skall uppgå och, om för styrelseledamöter eller revisorer
skall finnas suppleanter, samma uppgifter beträffande dem, tiden för styrelseledamots,
revisors och suppleants uppdrag samt, om styrelseledamot,
revisor eller suppleant skall utses på annat än i denna lag angivet sätt, hur
tillsättning skall ske,

10. föreningens räkenskapsår,

11. de grunder enligt vilka medel skall avsättas för säkerställande av underhållet
av föreningens hus,

12. det sätt på vilket kallelse till föreningsstämma skall ske och andra
meddelanden bringas till medlemmarnas kännedom samt den tid före stämma
när föreskrivna kallelseåtgärder senast skall vara vidtagna,

13. de grunder enligt vilka föreningen skall förfoga över uppkommen vinst
och hur det skall förfaras med föreningens behållna tillgångar vid dess upplösning.

45 §

Bostadsrättsförenings firma skall innehålla ordet bostadsrättsförening.

I firman får ej ordet bolag eller eljest något som betecknar ett bolagsförhållande
intagas på sådant sätt att därav kan föranledas det misstaget att
firman innehas av ett bolag.

Firman skall tydligt skilja sig från andra hos länsstyrelsen förut registrerade
och ännu bestående föreningsfirmor.

Annan än bostadsrättsförening får ej i sin firma eller annars vid beteckning
av rörelsen använda ordet bostadsrätt.

46 §

Bestämmelserna i 8 och 9 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening. Härvid skall
hänvisningen i 8 § tredje stycket till 5 § avse 43 § denna lag. Uppgift om
medborgarskap behöver ej lämnas i ansökan om registrering.

LU 1971: 9

77

Medlemsförteckning och Iägenhetsförteckning

47 §

Genom styrelsens försorg skall föras förteckning över bostadsrättsföreningens
medlemmar (medlemsförteckning) samt förteckning över de lägenheter
som är upplåtna med bostadsrätt (Iägenhetsförteckning). Förteckning
kan bestå av betryggande lösblads- eller kortsystem.

48 §

Medlemsförteckningen skall för varje medlem innehålla uppgift om hans
fullständiga namn och hemvist samt om bostadsrätt som han innehar.

Styrelsen skall hålla förteckningen tillgänglig för den som vill taga del av
den.

49 §

Lägenhetsförteckningen skall för varje lägenhet ange

1. lägenhetens beteckning, belägenhet, rumsantal och övriga utrymmen,

2. dagen för länsstyrelsens godkännande av den ekonomiska plan som
ligger till grund för upplåtelsen,

3. bostadsrättshavarens namn,

4. grundavgiften för bostadsrätten.

Uppgifter enligt första stycket skall genast införas i förteckningen när
bostadsrätt upplåtes.

Underrättas föreningen om pantsättning av bostadsrätt eller ändras uppgift
i förteckningen, skall detta genast antecknas.

Dagen för anteckning skall anges.

50 §

Bostadsrättshavare har rätt att på begäran få utdrag ur lägenhetsförteckningen
beträffande lägenhet som han innehar med bostadsrätt. Utdraget
skall avse de uppgifter som enligt 49 § skall anges i förteckningen. Dagen
för utfärdandet skall anges i utdraget.

Medlemskap

51 §

Fråga om antagande av medlem i bostadsrättsförening avgöres av styrelsen,
om ej annat följer av 52 §.

Ansökan om inträde i föreningen skall ske skriftligen och vara försedd
med sökandens bevittnade namnunderskrift, om så bestämts i stadgarna.

52 §

Förvärvare av bostadsrätt, som vägrats inträde i föreningen, kan inom en
månad från det han fick del av beslutet härom hänskjuta tvisten till hyresnämnden.

53 §

Medlem som ej innehar bostadsrätt får utträda ur föreningen och kan på
grund som anges i stadgarna uteslutas ur denna.

LU 1971: 9

78

Medlem som upphör att vara bostadsrättshavare skall anses ha utträtt ur
föreningen, om ej styrelsen medgivit att han får kvarstå som medlem. Vad
som sagts nu gäller ej, om bostadsrätten upphört till följd av att det hus
i vilket lägenheten finns övergått till ny ägare.

Anmälan om utträde skall ske skriftligen och vara försedd med medlemmens
bevittnade namnunderskrift, om så bestämts i stadgarna. Fråga om
uteslutning prövas av föreningsstämma, om ej annat bestämts i stadgarna.

Vinstutdelning m. m.

54 §

Utdelning får ske endast av vinst som redovisas i fastställd balansräkning
för senaste räkenskapsåret.

Vinst får ej utdelas till andra än bostadsrättshavarna. Vinsten fördelas
mellan dem efter grundavgifterna för bostadsrätterna, om ej annat bestämts
i stadgarna.

55 §

Har vinstutdelning beslutats och verkställts i strid med 54 § eller bestämmelse
i föreningens stadgar, gäller 19 § lagen (1951: 308) om ekonomiska
föreningar i tillämpliga delar.

Bestämmelserna i 20 § nämnda lag äger motsvarande tillämpning i fråga
om bostadsrättsförening.

Styrelse och firmateckning

56 §

Bestämmelserna i 21—37 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening med nedan
angivna avvikelser.

1. Av styrelsens ledamöter skall alltid minst två eller, om styrelsen består
av mindre än fem ledamöter, minst en väljas på föreningsstämma.

2. Styrelseledamot och suppleant för styrelseledamot samt firmatecknare
behöver ej vara svensk medborgare.

3. Bostadsrättshavares make kan vara styrelseledamot eller suppleant för
styrelseledamot, även om han ej är medlem i föreningen, såvida icke annat
bestämts i stadgarna.

57 §

Det ankommer på styrelsen att fastställa med vilka belopp grundavgifter,
upplåtelseavgifter och årsavgifter skall utgå samt hur beloppen skall betalas,
om ej annat bestämts i stadgarna. Ändring av grundavgift skall dock alltid
beslutas av föreningsstämma.

Styrelsens årsredovisning samt revision

58 §

Bestämmelserna i 38—51 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsförening. Yad som
sägs där om insats skall beträffande bostadsrättsförening i stället gälla inträdesavgift,
grundavgift och upplåtelseavgift.

LU 1971: 9

79

Föreningsstämma

59 §

Bestämmelserna i 52—61 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsförening. Innehar flera
medlemmar bostadsrätt gemensamt, äger de dock endast en röst, om ej
annat bestämts i stadgarna. Vidare kan medlems rösträtt utövas av medlemmens
make som ombud, även om denne ej är medlem i föreningen, såvida
icke annat bestämts i stadgarna.

60 §

För giltighet av beslut på föreningsstämma gäller,

1. om beslutet innebär ändring av grundavgift och medför rubbning av
det inbördes förhållandet mellan grundavgifterna, att samtliga bostadsrättshavare
som beröres av ändringen biträtt beslutet eller att beslutet biträtts av
minst två tredjedelar av dessa bostadsrättshavare och godkänts av hyresnämnden,

2. om beslutet innebär att lägenhet som upplåtits med bostadsrätt kommer
att undergå försämring av icke ringa betydelse, att bostadsrättshavaren
biträtt beslutet,

3. om beslutet i annat fall leder till väsentlig förändring av lägenheten,
att bostadsrättshavaren biträtt beslutet eller att minst två tredjedelar av
de röstande förenat sig om detta,

4. om beslutet innebär utvidgning av föreningens verksamhet, att det
biträtts av minst två tredjedelar av de röstande,

5. om beslutet innebär överlåtelse av föreningen tillhörigt hus i vilket
lägenhet är upplåten med bostadsrätt, att beslutet fattats i den ordning
som gäller för beslut om likvidation samt att minst två tredjedelar av bostadsrättshavarna
i det hus som skall överlåtas samtyckt till beslutet.

Är för giltighet av beslut enligt första stycket ytterligare villkor bestämt i
stadgarna, gäller även det.

Talan mot styrelseledamot, revisor, föreningsmedlem eller röstberättigad

61 §

Bestämmelserna i 63—66 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening.

Ändring av bostadsrättsförenings stadgar
62 §

Beslut om ändring av bostadsrättsförenings stadgar är giltigt endast om
samtliga röstberättigade förenat sig om beslutet eller detta fattats på två
på varandra följande föreningsstämmor och på den stämma som hålles
sist biträtts av minst två tredjedelar av de röstande. Om beslutet avser
ändring av de grunder enligt vilka årsavgift skall beräknas, fordras dock
att på den stämma som hålles sist beslutet biträtts av minst tre fjärdedelar
av de röstande. Innebär beslutet att medlems rätt till föreningens behållna
tillgångar vid dess upplösning inskränkes, fordras att beslutet på sista stämman
biträtts av samtliga röstande.

Beslut varigenom medlems rätt att överlåta bostadsrätt inskränkes eller

LU 1971: 9

80

förbehåll om lösningsrätt enligt 14 § införes är giltigt endast om samtliga
bostadsrättshavare vilkas rätt beröres av ändringen samtyckt till beslutet.

Är för giltighet av beslut enligt denna paragraf ytterligare villkor bestämt
i stadgarna, gäller även det.

Har på grund av lag eller annan författning eller efter Konungens medgivande
i stadgarna intagits föreskrift att viss bestämmelse ej får ändras utan
Konungens medgivande, får föreskriften ej ändras utan sådant medgivande.

63 §

Beslut om ändring av stadgarna skall av styrelsens ordförande ofördröjligen
anmälas för registrering och får ej verkställas innan registrering
skett. Vid anmälningshandlingen skall fogas två avskrifter av protokoll som
forts i ärendet.

Talan mot föreningsstämmobeslut

64 §

Bestämmelserna i 69 § lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar äger
motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening.

Likvidation och upplösning

65 §

Bestämmelserna i 70—95 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening. Vad i 71
och 75 §§ föreskrives för det fall antalet föreningsmedlemmar nedgått under
det i 5 § föreskrivna lägsta antalet skall i bostadsrättsförening tillämpas,
om antalet medlemmar eller antalet bostadsrättshavare nedgått under
fem. Vidare skall vad i 83 § sägs om insatskapital i stället gälla inträdesavgift,
grundavgift och upplåtelseavgift i bostadsrättsförening.

Fusion

66 §

Bestämmelserna i 96—98 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsförening.

Registrering

67 §

Bestämmelserna i 99—105 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening.
Härvid skall hänvisningen i 100 § andra stycket till 7 § tredje stycket avse
45 § tredje stycket denna lag.

68 §

Beträffande ansökan om godkännande av ekonomisk plan skall bestämmelserna
om anmälan för registrering äga motsvarande tillämpning.

Skadestånd

69 §

Bestämmelserna i 106—109 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening.

LU 1971: 9

81

Straffbestämmelser

70 §

Bestämmelserna i 110—112 §§ lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar
gäller i tillämpliga delar i fråga om bostadsrättsförening. Vid tilllämpningen
av bestämmelserna skall dock iakttagas, att hänvisningen i
110 § 5 till 18 § skall avse 54 § denna lag och hänvisningen i lil § 2 till 68 §
skall avse 63 § denna lag.

71 §

Till böter dömes

1. den som upplåter bostadsrätt i strid med 3 eller 5 §,

2. styrelseledamot eller likvidator, om han underlåter att iakttaga föreskrift
i 4 § sista stycket eller 47—49 §,

3. den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet meddelar oriktig eller
vilseledande uppgift i utdrag enligt 50 §,

4. den som bryter mot 45 § sista stycket eller upplåter andelsrätt i strid
med 79 §.

72 §

Är gärning som avses i 70 eller 71 § belagd med straff i brottsbalken dömes
ej till ansvar enligt denna lag.

Särskilda bestämmelser

73 §

Bestämmelserna i 114—116 §§ lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar
äger motsvarande tillämpning i fråga om bostadsrättsförening.

Förbehåll i stadgarna enligt 116 § utan bestämmelse om rätt för parterna
att klandra skiljedomen får dock ej göras gällande i fråga om bostadsrättshavares
rätt eller skyldighet att tillträda eller behålla lägenheten eller beträffande
fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket. I övrigt gäller förbehållet
ej i fråga om tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt
1 § såvitt genom förbehållet skiljemän utsetts eller bestämmelse meddelats
om skiljemännens antal, sättet för deras utseende eller förfarandet vid
skiljenämnden. I dessa hänseenden skall lagen (1929: 145) om skiljemän
tillämpas. Vad som sagts nu utgör dock ej hinder för att i stadgarna utse
hyresnämnden till skiljenämnd eller bestämma kortare tid för skiljemannaåtgärdens
avslutande än den tid om sex månader som anges i nämnda lag.

74 §

Är sådant meddelande från föreningen som avses i 10, 12 eller 32 § eller
33 § 1 avsänt i rekommenderat brev under mottagarens vanliga adress, skall
föreningen anses ha fullgjort vad som ankommer på den. Detsamma gäller
beträffande sådant meddelande från bostadsrättshavare som avses i 15 eller
19 §.

75 §

Närmare bestämmelser om ekonomisk plan med därtill hörande intyg och
om säkerhet enligt 5 § meddelas av Konungen eller av myndighet, som
Konungen bestämmer.

6 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 9

LU 1971: 9

82

Förfarandet i bostadsrättstvister m. m.

76 §

Om part ej godtar hyresnämnds beslut i fråga enligt 7 § sista stycket, 30 §
andra stycket eller 52 §, får parten klandra beslutet genom att väcka talan
mot den andra parten inom tre veckor från det parten erhöll del av beslutet.
Klandras icke beslutet inom denna tid, är parts rätt till talan förlorad.

Mot hyresnämnds beslut i fråga enligt 60 § första stycket 1 får talan
föras genom besvär inom tre veckor från det klaganden erhöll del av beslutet.

77 §

Tvist med anledning av upplåtelse av nyttjanderätt enligt 1 § (bostadsrättstvist)
som ej ankommer på hyresnämnds prövning skall, om ej
Konungen bestämmer annat, upptagas av den fastighetsdomstol inom vars
område fastigheten är belägen. Detsamma gäller i fråga om talan enligt
76 §.

Besvär enligt 76 § andra stycket skall inges till domstolen.

Tvist som efter klander mot hyresnämnds beslut är anhängig vid domstol
får återförvisas till nämnden.

78 §

Talan får ej föras mot fastighetsdomstols dom i fråga om fastställande av
hyresvillkor enligt 7 § sista stycket eller i fråga om tillstånd som avses i 30 §
andra stycket och ej heller mot hovrätts dom i fråga som avses i 52 § eller i
fråga om godkännande enligt 60 § första stycket 1.

I tvist som avser fastställande av hyresvillkor enligt 7 § sista stycket skall
vardera parten svara för sin rättegångskostnad i fastighetsdomstolen, i den
mån ej annat följer av 18 kap. 6 § rättegångsbalken.

Förbud mot upplåtelse av andelsrätt

79 §

Förening eller aktiebolag får ej upplåta andelsrätt med vilken följer rätt
att för begränsad tid besitta eller hyra bostadslägenhet. Vad som sagts nu
äger motsvarande tillämpning i fråga om andel i handelsbolag.

Träffas i strid med första stycket vid upplåtelse av lägenhet förbehåll om
förvärv av andelsrätt, gäller förbehållet ej mot den till vilken lägenheten
upplåtits.

Övergångsbestämmelser

Kungl. Maj.ts förslag

1. Denna lag träder i kraft den
1 januari 1972. Genom lagen upphäves
lagen (1930: 115) om bostadsrättsföreningar
och lagen (1968: 702)
om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt,
m. m.

Utskottets förslag

1. Denna lag träder i kraft den
1 juli 1972. Genom lagen upphäves
lagen (1930: 115) om bostadsrättsföreningar
och lagen (1968:702) om
förskott vid upplåtelse av bostadsrätt,
m. m.

LU 1971: 9

83

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta förslag

2. Bestämmelsen i 2 § första stycket första punkten utgör ej hinder för
den som före lagens ikraftträdande haft rätt att driva verksamhet, i vilken
ingår upplåtelse av nyttjanderätt som avses i 1 §, att fortsätta verksamheten.

3. Den nya lagen äger tillämpning även på bostadsrättsförening som registrerats
enligt äldre lag. I fråga om sådan förening gäller dock punkterna
4—13 nedan.

4. Har ekonomisk plan mottagits av länsstyrelsen enligt äldre lag, skall
planen anses ha godkänts enligt den nya lagen.

5. Har teckningslista utfärdats, äger äldre lag tillämpning beträffande
upplåtelse av bostadsrätt till utbjudna lägenheter.

6. Har bostadsrättsförening före den nya lagens ikraftträdande sökt eller
erhållit tillstånd enligt 4 § andra stycket lagen (1942: 430) om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m. eller 2 § första stycket lagen
(1968: 702) om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt, m. m. att uppbära förskott
på avgift eller annat vederlag för upplåtelse av bostadsrätt, äger äldre
lag tillämpning i fråga om förskottet.

7. Har bostadsrättshavare överlåtit sin bostadsrätt eller avlidit före den
nya lagens ikraftträdande eller har hans äktenskap gått åter eller boskillnad,
hemskillnad eller äktenskapsskillnad vunnits före sagda tidpunkt, äger äldre
lag tillämpning i fråga om dödsboets rätt att utöva bostadsrätten, förvärvarens
rätt att vinna inträde i föreningen, verkan av att förvärvaren icke antagits
till medlem samt ansvaret för förpliktelser som åvilar innehavare av
bostadsrätten.

8. Har uppsägning skett före den nya lagens ikraftträdande, äger äldre
bestämmelser om verkan av uppsägningen alltjämt tillämpning.

9. Bestämmelse i förenings stadgar att årsavgift eller andel i vinst eller
behållna tillgångar skall beräknas efter lägenhets andelsvärde skall anses
innebära att sådan avgift eller andel skall beräknas enligt grundavgiften för
bostadsrätten.

10. Innehåller förenings stadgar vid lagens ikraftträdande bestämmelse
om beräkning av ersättning för bostadsrätt vid överlåtelse, äger bestämmelsen
alltjämt tillämpning, även om grunderna för beräkningen ej angivits
i stadgarna. Sådan bestämmelse skall anses innebära villkor för medlemskap,
om ej annat framgår av omständigheterna.

11. Har beslut av föreningsstämma fattats före den nya lagens ikraftträdande,
äger äldre lag tillämpning i fråga om beslutet.

12. Bestämmelsen i 73 § andra stycket gäller ej förbehåll vars tillämpning
påkallats före den nya lagens ikraftträdande.

13. Skall enligt bestämmelserna ovan föreskrift i äldre lag gälla och är
i samma lag överträdelse av föreskriften belagd med straff, äger även straffbestämmelsen
tillämpning.

14. Bostadsrättstvist eller tvist om hyresvillkor, vari talan väckts eller som
hänskjutits till avgörande av skiljemän före den nya lagens ikraftträdande,
behandlas enligt äldre bestämmelser.

15. Bestämmelsen i 79 § utgör ej hinder för förening eller aktiebolag, som
före lagens ikraftträdande haft rätt att upplåta andelsrätt med vilken följer
rätt att för begränsad tid besitta eller hyra lägenhet i hus som tillhör föreningen
eller bolaget, att upplåta andelsrätt avseende lägenhet i huset. Vad
som sagts nu äger motsvarande tillämpning i fråga om handelsbolag.

I annat fall än som avses i första stycket får förening eller aktiebolag, som
före lagens ikraftträdande drivit verksamhet i vilken ingår upplåtelse av an -

LU 1971: 9

84

delsrätt sorn avses i 79 §, efter tillstånd av länsstyrelsen fortsätta sin verksamhet.
Har föreningen eller bolaget ingivit ansökan härom före ikraftträdandet,
får verksamheten fortsättas i avvaktan på beslutet.

16. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i denna lag, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

2) Förslag
till
Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 10 kap. 10 § rättegångsbalken skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta
förslag

10 KAP.
10 §.i

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt
till fast egendom, om rätt till
servitut eller annan särskild rätt
till egendomen eller om besittning
av egendomen skall upptagas av rätten
i den ort, där fastigheten är. Lag
samma vare, om tvisten rör skyldighet
för ägare eller innehavare av
egendomen att fullgöra något, som
åligger honom i denna egenskap, eller,
då nyttjanderätt eller annan särskild
rätt till egendomen upplåtits,
fråga är om vederlag för upplåtelsen,
byggnads underhåll eller annat dylikt.
Vad som sägs i denna paragraf
gäller dock ej arrende- eller hyrestvist.

Ligger fastigheten

Tvist om äganderätt eller nyttjanderätt
till fast egendom, om rätt till
servitut eller annan särskild rätt till
egendomen eller om besittning av
egendomen skall upptagas av rätten
i den ort, där fastigheten är. Lag
samma vare, om tvisten rör skyldighet
för ägare eller innehavare av
egendomen att fullgöra något, som
åligger honom i denna egenskap, eller,
då nyttjanderätt eller annan
särskild rätt till egendomen upplåtits,
fråga är om vederlag för upplåtelsen,
byggnads underhåll eller annat
dylikt. Vad som sägs i denna
paragraf gäller dock ej arrende-, hyres-
eller bostadsrättstvist.

huvuddelen ligger.

Kungl. Maj.ts förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1972.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1972.

1 Senaste lydelse 1970:1002.

LU 1971: 9

85

3) Förslag

till

Lag

om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas, att 65 § utsökningslagen (1877:31 s. 1) skall ha

nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

65

Från utmätning

6. penningar, banktillgodohavande,
annan fordran och förnödenheter,
i den mån annat ej är föreskrivet
och tillgången skäligen fordras för
underhåll åt gäldenären till dess inkomst
som täcker behovet är att
vänta, dock icke utan synnerliga
skäl för längre tid än en månad.

Har gäldenären familj, bestämmes
vad som enligt 1 mom. 1—6 får undantagas
med skälig hänsyn även till
vad familjen brukar eller behöver.
Om gäldenären eller någon som tillhör
hans familj lider av lyte eller allvarlig
sjukdom, skall detta också beaktas.
Undantag enligt 6 bestämmes
med skälig hänsyn även till den underhållsbörda
som åvilar gäldenären.

Vid utmätning hos dödsbo äger
vad som i 1 och 2 mom. sagts motsvarande
tillämpning i fråga om dödsboet
tillhörig egendom som den dödes
efterlevande familj brukar eller
behöver. I stället för föreskriften i
1 mom. 6 gäller dock 18 kap. 5 §
andra stycket ärvdabalken.

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta
förslag

§-a

får överlåtas,

6. bostadsrätt till lägenhet som
tjänar gäldenären till stadigvarande
bostad, dock ej om gäldenären vid
förvärv av bostadsrätten åsidosatt
tillbörlig hänsyn mot sina borgenärer
eller om det med hänsyn till gäldenärens
behov och bostadsrättens
värde framstår som oskäligt att bostadsrätten
undantages från utmätning,

7. penningar, banktillgodohavande,
annan fordran och förnödenheter,
i den mån annat ej är föreskrivet
och tillgången skäligen fordras för
underhåll åt gäldenären till dess inkomst
som täcker behovet är att vänta,
dock icke utan synnerliga skäl
för längre tid än en månad.

Har gäldenären familj, bestämmes
vad som enligt 1 mom. 1—7 får undantagas
med skälig hänsyn även till
vad familjen brukar eller behöver.
Om gäldenären eller någon som tillhör
hans familj lider av lyte eller allvarlig
sjukdom, skall detta också beaktas.
Undantag enligt 7 bestämmes
med skälig hänsyn även till den underhållsbörda
som åvilar gäldenären.

Vid utmätning hos dödsbo äger
vad som i 1 och 2 mom. sagts motsvarande
tillämpning i fråga om dödsboet
tillhörig egendom som den dödes
efterlevande familj brukar eller
behöver. I stället för föreskriften i
1 mom. 7 gäller dock 18 kap. 5 §
andra stycket ärvdabalken.

* Senaste lydelse 1968: 623.

LU 1971: 9

Kungl. Maj.ts förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1972.

Bestämmelsen i 65 § 1 mom. 6
äger motsvarande tillämpning på sådan
andelsrätt i förening, som ej är
bostadsrättsförening, eller aktiebolag
med vilken följer rätt att besitta
eller hyra lägenhet.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1972.

Bestämmelsen i 65 § 1 mom. 6 äger
motsvarande tillämpning på sådan
andelsrätt i förening, som ej är bostadsrättsförening,
handelsbolag eller
aktiebolag med vilken följer rätt
att besitta eller hyra lägenhet.

4) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1951:308) om ekonomiska föreningar,

dels att 113 § skall upphöra att gälla,

dels att lil och 118 §§ skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

lil

Med dagsböter

5. revisor, vilken underlåter att
iakttaga föreskrift som meddelats i
51 § första stycket eller 81 § andra
stycket, så ock likvidationsrevisor,
som försummar att fullgöra vad i
87 § första stycket första punkten
eller 89 § första stycket fjärde punkten
finnes stadgat;

6. styrelseledamot eller likvidator
som upplåter lägenhet i strid mot bestämmelsen
i 113 §.

118

Vad i

3. förening av trafikförsäkringsanstalter,
vilken av försäkringsinspektionen
godkänts att handhava
för anstalterna gemensamma angelägenheter.

Ej heller

Kungl. Maj. ts förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1972.

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta
förslag

§•

andra stycket;

5. revisor, vilken underlåter att
iakttaga föreskrift som meddelats i
51 § första stycket eller 81 § andra
stycket, så ock likvidationsrevisor,
som försummar att fullgöra vad i
87 § första stycket första punkten
eller 89 § första stycket fjärde punkten
finnes stadgat.

§•

äga tillämpning.

3. förening av trafikförsäkringsanstalter,
vilken av försäkringsinspektionen
godkänts att handhava
för anstalterna gemensamma angelägenheter; 4.

bostadsrättsföreningar i vidare
mån än som följer av bostadsrättslagen
(1971: ).

särskilt stadgat.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1972.

LU 1971: 9

87

5) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder

Härigenom förordnas, att 4—8, 10—15, 19, 22 och 27 §§ samt rubriken
närmast före 7 § lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder
skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta

Hyresnämnd som

1. medla i hyrestvist,

2. pröva tvist

3. pröva fråga om godkännande
av överenskommelse som avses i
12 kap. 45 eller 56 § jordabalken,

4. vara skiljenämnd i hyrestvist,

5. pröva frågor enligt lagen (1970:
246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.

Ärende upptages

5

Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande och två andra ledamöter,
om ej annat följer av andra stycket.
Av de senare ledamöterna skall den
ene vara väl förtrogen med förvaltning
av hyresfastighet och den andre
vara väl förtrogen med bostadshyresgästers
förhållanden eller, när
ärende rör annan lägenhet än bostadslägenhet,
med näringsidkande
hyresgästers förhållanden.

förslag

§

uppgift att

1. medla i hyres- eller bostadsrättstvist,

allt jordabalken,

3. pröva tvist om hyresvillkor enligt
7 § sista stycket, upplåtelse av
lägenhet i andra hand enligt 30 §
andra stycket eller medlemskap enligt
52 §, allt bostadsrättslagen
(1971: ),

4. pröva fråga om godkännande
av överenskommelse som avses i 12
kap. 45 eller 56 § jordabalken eller
av beslut som avses i 60 § första
stycket 1 bostadsrättslagen (1971:

),

5. vara skiljenämnd i hyres- eller
bostadsrättstvist,

6. pröva frågor enligt lagen (1970:
246) om tvångsförvaltning av bostadsfastighet.

är belägen.

§

Hyresnämnd består av lagfaren
ordförande och två andra ledamöter,
om ej annat följer av andra stycket.
Av de senare ledamöterna skall den
ene vara väl förtrogen med förvaltning
av hyresfastighet eller, när
ärendet rör bostadsrättsfastighet,
med förvaltning av sådan fastighet
och den andre vara väl förtrogen
med bostadshyresgästers förhållanden
eller, när ärende rör annan lägenhet
än bostadslägenhet, med nä -

LU 1971: 9

88

Nuvarande lydelse

Bestämmelserna i

Konungen kan

Bestämmelserna om

6

För varje

Innan annan ledamot än ordförande
förordnas, skall sådan riksorganisation
av fastighetsägare, hyresgäster
eller näringsidkare som med
hänsyn till medlemsantal, verksamhet
och övriga omständigheter kan
anses väl företräda den intressegrupp
som det är fråga om beredas
tillfälle att avge förslag.

Till tjänstgöring

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta

förslag

ringsidkande hyresgästers förhållanden.
1 bostadsrättstvist skall vad som
sagts nu om hyresgästers förhållanden
i stället avse bostadsråttshavares
förhållanden.

om hyresnämnd.

flera avdelningar.

även avdelning.

§

andra ledamöter.

Innan annan ledamot än ordförande
förordnas, skall sådan riksorganisation
av fastighetsägare, hyresgäster,
bostadsrättshavare eller näringsidkare
som med hänsyn till medlemsantal,
verksamhet och övriga
omständigheter kan anses väl företräda
den intressegrupp som det är
fråga om beredas tillfälle att avge
förslag.

finner lämpligast.

Ärende angående arrendeeller
hyrestvist

7 §

Arrende- eller hyrestvist får för
ändamål som avses i 1 § första stycket
1 eller 2 eller 4 § första stycket
i eller 2 av part hänskjutas till
nämnd, om tvisten ej är anhängig
vid domstol eller hos överexekutor
eller skiljemän.

I tvist

Ärende angående arrende-, hyreseller
bostadsrättstvist

Arrende-, hyres- eller bostadsrättstvist
får för ändamål som avses i 1 §
första stycket 1 eller 2 eller 4 § första
stycket 1—3 av part hänskjutas till
nämnd, om tvisten ej är anhängig
vid domstol eller hos överexekutor
eller skiljemän.

för medling.

Tvist som avses i 1 § första stycket
1 eller 2 eller 4 § första stycket
1 eller 2 hänskjutes av part till
nämnd genom ansökan som skall
vara skriftlig samt innehålla uppgift
om parternas namn och hemvist,
den berörda fastighetens belägenhet
och tvistens beskaffenhet.
Uppfyller ansökan
Återkallas ansökan, avskrives ärendet.

Tvist som avses i 1 § första stycket
1 eller 2 eller 4 § första stycket
1—3 hänskjutes av part till nämnd
genom ansökan som skall vara
skriftlig samt innehålla uppgift om
parternas namn och hemvist, den
berörda fastighetens belägenhet och
tvistens beskaffenhet.

ansökningen avvisas.

LU 1971: 9

89

Nuvarande lydelse

10

Underlåter sökanden att på kallelse
infinna sig inför nämnd, avskrives
ärendet. Kommer ej motparten
tillstädes, får nämnden förelägga honom
vid vite att inställa sig inför
nämnden. Kommer parten likväl ej
tillstädes och är det icke antagligt att
förlikning kan komma till stånd,
avskrives ärendet. Rör ärendet tvist
som avses i 1 § första stycket 2 eller
4 § första stycket 2, avgöres dock
ärendet utan hinder av partens utevaro.

Uteblir båda

Första och

11

Rör ärende som avskrivits enligt
10 § första stycket första punkten
tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap.

6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken
eller 5 § lagen (1957:390)
om fiskearrenden, skall nämnden
återupptaga ärendet på ansökan av
sökanden. Ansökan göres skriftligen
inom en vecka från den dag då beslutet
om avskrivning delgavs sökanden.

Uteblir sökanden

12

Nämnd skall

Kan parterna

Förlikning skall

Träffas ej förlikning, avgöres tvisten
av nämnden, om tvisten rör fråga
som avses i 1 § första stycket 2
eller 4 § första stycket 2. I annat fall
avskrives ärendet.

13

Fråga som avses i 1 § första stycket
3 eller 4 § första stycket 3 prövas
efter ansökan som skall vara
skriftlig och som bör innehålla de
skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

Sökanden och

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta

förslag

§

Underlåter sökanden att på kallelse
infinna sig inför nämnd, avskrives
ärendet. Kommer ej motparten
tillstädes, får nämnden förelägga honom
vid vite att inställa sig inför
nämnden. Kommer parten likväl ej
tillstädes och är det icke antagligt
att förlikning kan komma till stånd,
avskrives ärendet. Rör ärendet tvist
som avses i 1 § första stycket 2 eller
4 § första stycket 2 eller 3, avgöres
dock ärendet utan hinder av partens
utevaro.

— motsvarande tillämpning.
sin utevaro.

§

Rör ärende som avskrivits enligt
10 § första stycket första punkten
tvist som avses i 9 kap. 10 §, 10 kap.
6 § eller 12 kap. 49 eller 55 § jordabalken,
5 § lagen (1957:390) om

fiskearrenden eller 52 § bostadsrättslagen
(1971: ), skall nämnden

återupptaga ärendet på ansökan av
sökanden. Ansökan göres skriftligen
inom en vecka från den dag då beslutet
om avskrivning delgavs sökanden.

på nytt.

§

förlika parterna.

förlikning saknas.

av parterna.

Träffas ej förlikning, avgöres tvisten
av nämnden, om tvisten rör fråga
som avses i 1 § första stycket 2
eller 4 § första stycket 2 eller 3. I
annat fall avskrives ärendet.

§

Fråga som avses i 1 § första stycket
3 eller 4 § första stycket 4 prövas
efter ansökan som skall vara
skriftlig och som bör innehålla de
skäl som åberopas till stöd för ansökningen.

ärendets prövning.

LU 1971: 9

90

Nuvarande lydelse

14

Har parterna avtalat att tvist skall
avgöras av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra
skiljedomen och har, vid arrendetvist,
arrendenämnden eller, vid hyrestvist,
hyresnämnden utsetts till
skiljenämnd, skall nämnden på ansökan
avgöra tvisten genom skiljedom,
om ej hinder möter enligt 1 §
andra stycket lagen (1929: 145) om
skiljemän. Om sådan ansökan gäller
8 §. Har tvisten redan hänskjutits
till nämnd, kan skiljedom dock påkallas
muntligen inför nämnden.

I ärende som nämnd har att avgöra
genom skiljedom gäller lagen
(1929: 145) om skiljemän, i den mån
ej annat följer av denna lag. Vardera
parten svarar för sin kostnad i
tvist som avses i 9 kap. 10 eller 14 §,
10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller
55 § jordabalken eller 5 § lagen
(1957: 390) om fiskearrenden.

15

Ansökan i fråga som avses i 4 §
första stycket 5 skall vara skriftlig
samt innehålla uppgift om den berörda
fastigheten och dess ägare
samt sökandens yrkande och grunderna
för detta. Vad som föreskrives
i 8 § andra och tredje styckena äger
motsvarande tillämpning.

Motpart skall

Beslut enligt

19

Lämnar part ej frivilligt tillfälle
till besiktning eller till granskning
av kontrakt eller annan handling
som rör arrende- eller hyresförhållandet
och är av betydelse för ärendet,
får nämnden förelägga honom
vite. Vad som sagts nu gäller ej, om
nämnden är skiljenämnd.

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta

förslag

§

Har parterna avtalat att tvist skall
avgöras av skiljemän utan förbehåll
om rätt för parterna att klandra
skiljedomen och har, vid arrendetvist,
arrendenämnden eller, vid hyres-
eller bostadsrättstvist, hyresnämnden
utsetts till skiljenämnd,
skall nämnden på ansökan avgöra
tvisten genom skiljedom, om ej hinder
möter enligt 1 § andra stycket
lagen (1929: 145) om skiljemän. Om
sådan ansökan gäller 8 §. Har tvisten
redan hänskjutits till nämnd,
kan skiljedom dock påkallas muntligen
inför nämnden.

I ärende som nämnd har att avgöra
genom skiljedom gäller lagen
(1929: 145) om skiljemän, i den mån
ej annat följer av denna lag. Vardera
parten svarar för sin kostnad i
tvist som avses i 9 kap. 10 eller 14 §,
10 kap. 6 § eller 12 kap. 49 eller
55 § jordabalken, 5 § lagen (1957:
390) om fiskearrenden eller 7 § sista
stycket bostadsrättslagen (1971: ).

§

Ansökan i fråga som avses i 4 §
första stycket 6 skall vara skriftlig
samt innehålla uppgift om den berörda
fastigheten och dess ägare
samt sökandens yrkande och grunderna
för detta. Vad som föreskrives
i 8 § andra och tredje styckena äger
motsvarande tillämpning.

till förhandling.

i frågan.

§

Lämnar part ej frivilligt tillfälle
till besiktning eller till granskning
av kontrakt eller annan handling
som rör arrende-, hyres- eller bostadsrättsförhållandet
och är av betydelse
för ärendet, får nämnden
förelägga honom vite. Vad som sagts
nu gäller ej, om nämnden är skiljenämnd.

LU 1971: 9

91

Nuvarande lydelse Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta

förslag

22 §

Om rätt för part att klandra beslut
av nämnd i arrende- eller hyrestvist
finns bestämmelser i 8 kap. 31 §
och 12 kap. 70 § jordabalken samt
16 § lagen (1957:390) om fiskearrenden.

Mot beslut, varigenom nämnd avvisat
ansökan som avses i 8, 11, 13
eller 14 §, avskrivit ärende enligt 8
eller 10 § eller utlåtit sig om ersättning
enligt 20 §, får talan föras genom
besvär. Detta gäller dock ej beslut
om avskrivning, när ärendet kan
återupptagas. Mot annat beslut av
nämnd i arrende- eller hyrestvist får
talan föras endast i samband med
sådan klandertalan som avses i första
stycket.

Besvärshandlingen skall inges till
fastighetsdomstol som avses i 8 kap.
32 § och 12 kap. 71 § jordabalken
samt 17 § lagen (1957: 390) om fiskearrenden
inom en vecka från det
att klaganden fick del av beslutet. I
övrigt äger 52 kap. 2, 3 och 5—12 §§
rättegångsbalken motsvarande tilllämpning.
Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens
beslut får talan ej förås.

Undanröjes nämnds

27

Talan om utdömande av vite som
förelagts någon enligt denna lag föres,
efter anmälan av nämnd, av
åklagare vid fastighetsdomstol som
avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 §
jordabalken samt 17 § lagen (1957:
390) om fiskearrenden.

Om rätt för part att klandra beslut
av nämnd i arrende-, hyres- eller
bostadsrättstvist och om fullföljd av
talan mot hyresnämnds beslut i fråga
om godkännande av beslut på föreningsstämma
finns bestämmelser i
8 kap. 31 § och 12 kap. 70 § jordabalken,
16 § lagen (1957:390) om
fiskearrenden samt 76 § bostadsrättslagen
(1971: ).

Mot beslut, varigenom nämnd avvisat
ansökan som avses i 8, 11, 13
eller 14 §, avskrivit ärende enligt 8
eller 10 § eller utlåtit sig om ersättning
enligt 20 §, får talan föras genom
besvär. Detta gäller dock ej beslut
om avskrivning, när ärendet kan
återupptagas. Mot annat beslut av
nämnd får talan förås endast i samband
med sådan talan som avses i
första stycket.

Besvärshandlingen skall inges till
fastighetsdomstol som avses i 8 kap.
32 § och 12 kap. 71 § jordabalken,
17 § lagen (1957:390) om fiskearrenden
samt 77 § bostadsrättslagen
(1971: ) inom en vecka från det

att klaganden fick del av beslutet.
I övrigt äger 52 kap. 2, 3 och 5—12
§§ rättegångsbalken motsvarande
tillämpning. Bestämmelse som avser
hovrätt gäller därvid i stället fastighetsdomstolen.
Mot fastighetsdomstolens
beslut får talan ej föras.
av nämnden.

§

Talan om utdömande av vite som
förelagts någon enligt denna lag föres,
efter anmälan av nämnd, av
åklagare vid fastighetsdomstol som
avses i 8 kap. 32 § och 12 kap. 71 §
jordabalken, 17 § lagen (1957:390)
om fiskearrenden samt 77 § bostadsrättslagen
(1971: ).

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1972.

LU 1971: 9

92

6) Förslag

till

Lag

om ändring i lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken

Härigenom förordnas, att 51 § lagen (1970:995) om införande av nya
jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

51

Om särskilda skäl föreligger, kan
länsstyrelsen medge undantag från
12 kap. 15 § andra stycket första
punkten nya balken i fråga om lägenhet,
vilken innehaves på grund
av sådan upplåtelse av andelsrätt
som avses i punkt 2 övergångsbestämmelserna
till lagen (1968:702)
om förskott vid upplåtelse av bostadsrätt,
m. m.

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag

§

Om särskilda skäl föreligger, kan
länsstyrelsen medge undantag från
12 kap. 15 § andra stycket första
punkten nya balken i fråga om lägenhet,
vilken innehaves på grund
av sådan upplåtelse av andelsrätt
i förening eller aktiebolag som avses
i punkt 15 övergångsbestämmelserna
till bostadsrättslagen (1971: ).

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1972.

7) Förslag
till
Lag

om ändring i civiKör svar slagen (1960: 74)

Härigenom förordnas, att 64 § civilförsvarslagen (1960: 74) skall ha nedan
angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Kungl. Maj:ts av utskottet tillstyrkta
förslag

64 §.

Skall för byggnad, som tillhör bostadsrättsförening,
särskild anordning
eller åtgärd vidtagas, som byggnadens
ägare jämlikt denna lag har
att ombesörja, äro bostadsrättshavarna,
utan hinder av vad i föreningens
stadgar bestämts, pliktiga att till -

Skall för byggnad, som tillhör bostadsrättsförening,
särskild anordning
eller åtgärd vidtagas, som byggnadens
ägare jämlikt denna lag har
att ombesörja, äro bostadsrättshavarna,
utan hinder av vad i föreningens
stadgar bestämts, pliktiga att till -

LU 1971: 9

93

Nuvarande lydelse

skjuta det belopp, som erfordras för
bestridande av kostnaden. Ä beslut
om tillskott för sådant ändamål skall
vad i 60 § 1. lagen om bostadsrättsföreningar
är stadgat ej äga tillämpning.

Kungl. Maj.ts förslag

Denna lag träder i kraft den 1 januari
1972.

Kungl. Maj.ts av utskottet tillstyrkta

förslag

skjuta det belopp, som erfordras för
bestridande av kostnaden.

Utskottets förslag

Denna lag träder i kraft den 1 juli
1972.

MARCUS BOKTR. STHLM 1771 710028