Lagutskottets betänkande nr 15 år 1971

LU 1971:15

Nr 15

Lagutskottets betänkande i anledning av motion angående trafikförsäkringen.

I motionen 1971: 334 av fru Lindberg och herr Ericson i Örebro
(båda s) hemställs att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär
dels en kartläggning av i vilken omfattning motorfordon i trafik saknar
trafikförsäkring samt de ekonomiska konsekvenserna därav,

dels en översyn av bestämmelserna vid tecknandet av trafikförsäkring.

Utskottet har inhämtat utlåtanden över motionen från rikspolisstyrelsen,
försäkringsinspektionen och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län. På begäran av utskottet har yttranden därjämte avgivits av Motororganisationernas
samarbetsdelegation och Trafikförsäkringsföreningen.

Gällande bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna om registrering av fordon finns
i vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (VTF). Enligt 10 §
1 mom. VTF skall hos länsstyrelse förås bilregister och bilreservregister
och hos myndighet, som Kungl. Maj:t bestämmer, centralt bilregister.
Registreringsplikten omfattar i princip alla motordrivna fordon och
släpfordon. Enligt gällande system är registreringen förbunden med
kontroll av att ett antal villkor för fordonets brukande, t. ex. fullgjord
trafikförsäkringsskyldighet, är uppfyllda vid registreringstillfället.

Enligt 1 § lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon
(TFL) skall trafikförsäkring finnas för motorfordon som är registrerat
här i landet eller utan registrering brukas i trafik här. Detta innebär
således att för registrerade motorfordon gäller trafikförsäkringsplikt
oavsett om fordonen brukas eller ej. I övrigt utgör trafikförsäkring
förutsättning för brukande av fordon. Vissa fordon, t. ex. sådana som
tillhör staten, är dock undantagna från försäkringsplikt. Enligt 17 §
4 mom. VTF skall bevis om gällande trafikförsäkring ges in vid ansökan
om registrering. Om så inte sker vägras registrering. Ägare av registrerat
fordon är vidare skyldig att anmäla nytecknad trafikförsäkring till
länsstyrelsen inom tre veckor från det den tecknades (18 § 2 mom.
VTF). Att bevis om trafikförsäkring skall företes i samband med överlåtelse
av fordon framgår av 17 § 4 mom. VTF, vari bevis om försäkring
anges som förutsättning för registrering i annat län, och av 18 § 1 mom.

1 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 15

LU 1971:15

VTF, vari föreskrivs att försäkringsbevis skall bifogas överlåtelseanmälan.

Underlåter den som är försäkringsskyldig för registrerat fordon att
fullgöra skyldigheten straffas han med dagsböter (24 § TFL). Samma
straff kan ådömas den som brukar oförsäkrat fordon som inte är registrerat
här i landet resp. den som brukar försäkringspliktigt fordon
med kännedom om att försäkring inte finns. Har någon gjort sig skyldig
till förseelse mot 24 § TFL kan domstol enligt 25 § TFL vid vite förelägga
honom att fullgöra sin försäkringsskyldighet.

Inträffar skada ansvarar försäkringsgivare härför i enlighet med gällande
försäkringsavtal. Även om försäkringsavtal för registrerat fordon
upphört är försäkringsgivaren ansvarig för skada som inträffat innan
30 dagar gått från det anmälan kom in till registreringsmyndigheten om
avtalets upphörande (18 § TFL). Om i annat fall skada inträffar till
följd av trafik med oförsäkrat fordon är samtliga de försäkringsanstalter,
som äger meddela trafikförsäkring, solidariskt ansvariga gentemot den
skadelidande såsom om trafikförsäkring meddelats av dem (21 § TFL).
Samma solidariska ansvar åvilar försäkringsanstalterna om det ej kan
utrönas vilket fordon som förorsakat viss skada. Handhavandet av
dessa solidariska förpliktelser ombesörjs av den av försäkringsanstalterna
för ändamålet bildade Trafikförsäkringsföreningen.

Motionen

I motionen anförs inledningsvis att det på grund av svårigheterna att
upprätthålla en effektiv kontroll finns ett stort antal bilar i trafik som
saknar trafikförsäkring. Enligt motionärerna har Traf ikförsäkringsf öreningen
beräknat antalet oförsäkrade fordon till 15 000-20 000 medan
försäkringsinspektionen uppskattat antalet till 110 000.

Motionärerna framhåller vidare att antalet skador förorsakade av
oförsäkrade bilar tenderar att öka år från år. De ersättningar, som försäkringsanstaltema
tvingas betala i anledning av dessa skador, uppgår
tillsammans med premiebortfallen till betydande belopp varje år. Härigenom
tvingas de fordonsägare, som lagenligt fullgör sina skyldigheter,
att betala högre försäkringspremier än som skulle vara påkallade om
samtliga bilar vore trafikförsäkrade. Motionärerna påpekar vidare att
också betydande belopp fordonsskatt årligen undandras statsverket till
följd av bristerna i den nuvarande kontrollen.

I och med tillkomsten av ett nytt centralt bilregister torde enligt motionärerna
kontrollen av trafikförsäkrings- och fordonsskatteskyldigheten
kunna bli avsevärt effektivare. Motionärerna anser dock att man härigenom
endast delvis kan komma till rätta med de angivna olägenheterna.

LU 1971:15

Nytt bilregister

De frågor som tas upp i motionen uppmärksammades av bilregisterutredningen
i dess principbetänkande »Bilregistrering» (SOU 1968: 23).
I betänkandet föreslogs väsentliga förändringar i fråga om fordonsregistreringen,
och i samband därmed pekade man bl. a. på problemet
att många fordonsägare försummade sin försäkringsplikt och de kontrollsvårigheter,
som härvid förelåg. Med anledning härav föreslogs, att
varje fordon skulle förses med ett kontrollmärke, som bl. a. utvisade
att trafikförsäkring fanns på fordonet. Märkets giltighetstid skulle vara
begränsad och nytt märke skulle endast tilldelas fordonsägaren under
förutsättning att han fullgjort de skyldigheter beträffande bl. a. försäkringsplikt,
som ålåg honom.

På grundval av bilregisterutredningens betänkande fattade 1969 års
riksdag (prop. 1969: 30, SU 42, BeU 32, 3LU 30, rskr 136, 133,
132) principbeslut om en ny bilregisterorganisation, som beräknades
kunna genomföras under åren 1972-1973. Den nya registerorganisationen
innebär att registerföringen samordnas till ett centralt ADB-system.
Själva handläggningen av registrerings- och anmälningsärenden förblir
dock decentraliserad till länsstyrelserna. Trafiksäkerhets verket administrerar
det centrala registret och blir centralt ansvarig instans för registreringsverksamheten.
Registreringsbeteckningarna skall efter omläggningen
till det nya registreringssystemet i princip bildas av tre bokstäver åtföljda
av tre siffror samt sakna hemortsangivelse. Tillverkningen av registreringsskyltar
skall ställas under statlig kontroll. Distributionen av
skyltarna skall handhas av statligt organ eller stå under statlig tillsyn.

Bilregisterutredningen har våren 1971 med utgångspunkt från 1969
års principbeslut avgivit ett nytt betänkande »Ett nytt bilregister» (SOU
1971:11). Betänkandet innehåller bl. a. förslag till en ny bilregisterkungörelse
(BRK).

Utredningen föreslår att registrering skall på samma sätt som i det
nuvarande systemet vara ett villkor för att fordon skall få tas i bruk.
Själva registreringen skall dock inte som i dag förbindas med kontroll
över att ägaren fullgjort sina skyldigheter i fråga om fordonet. Att besiktning
skett, skatt betalats och försäkring finns gäller givetvis ändå
som förutsättning för brukande jämte registreringskravet. Registreringen
som sådan blir en ren notering av fordonets existens och av vem som
äger det. Registreringen blir vidare en engångsåtgärd för varje fordon
och består under fordonets hela livstid till dess det avregistreras. Reservregistreringen
avskaffas alltså. Fordonet får ett icke länsanknutet registreringsnummer
i det centrala registret hos trafiksäkerhetsverket.
Numret består av tre bokstäver och tre siffror. Registrering förutsätts
normalt komma att ske redan hos bilförsäljarna. Ansökan om registrering
får ske hos valfri länsstyrelse. När ansökan bifallits matas uppgifter

1* Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 15

LU 1971:15

om fordonet och ägaren in i registret med hjälp av terminal. Trafiksäkerhetsverket
sänder registreringsskyltar och registreringsbevis till fordonsägaren.
Chassinummer eller motsvarande stansas in på registreringsskyltarna
i samband med att de tillverkas.

Den nuvarande möjligheten att överföra fordon till reservregistret
ersätts med möjlighet att avställa fordonet. Avställt fordon skall inte få
användas. Utredningen föreslår att avställning skall ske obligatoriskt om
fordonsägaren, när han söker registrering, inte ger in sådana handlingar
som i dagens system krävs för registrering, t. ex. försäkringsbevis. Den
obligatoriska avställningen upphör inte förrän sådana handlingar ges in.
Avställning kan vidare ske när som helst under fordonets livstid, om fordonsägaren
till valfri länsstyrelse anmäler att han inte ämnar bruka
fordonet. Avställning efter anmälan meddelas bara för viss tid, högst
sex månader. Efter ny anmälan kan avställningen förlängas med högst
sex månader varje gång. För att motverka att fordon dras undan det
allmännas kontroll genom fortlöpande avställning föreslås att länsstyrelse,
som får in anmälan för förlängning av avställning, ges rätt att
förelägga den som gjort anmälan att styrka att han alltjämt har fordonet
i behåll. Kan detta inte styrkas - fordonet har sålts eller övergivits -vägras förlängning och skatte- och försäkringsplikt inträder.

Utredningen föreslår vidare att avregistrering av fordon skall få ske
bara under vissa bestämda förutsättningar, t. ex. när åtgärd vidtagits
som gör sannolikt att fordonet inte mera kommer att användas i trafik
och detta förhållande styrks genom skrotningsintyg. Regeln att skrotningsintyg
krävs för avregistrering av obrukbart fordon blir ett incitament
till att bilägarna låter skrota sina uttjänta fordon. Skatte- och försäkringsplikten
gäller nämligen i princip till dess avregistrering sker.
För att den avsedda effekten inte skall utebli genom att fordonen avställs
har, som ovan nämnts, länsstyrelsen möjlighet att, när förlängd
avställning begärs, infordra utredning om att sökanden har fordonet
i behåll. Vidare motverkas möjligheterna att kringgå reglerna genom
en ny bestämmelse om att den som överger ett fordon ändå skall anses
som ägare till det.

För att bilregistret skall kunna användas för en effektiv kontroll av
fordonsbeståndet krävs att det innehåller riktiga, fullständiga och aktuella
uppgifter. Utredningen föreslår i detta hänseende att anmälan
om övergång av äganderätt i princip skall lämnas av både överlåtare
och förvärvare och innehålla samma uppgifter om nye ägaren som en
ansökan om registrering. Ändring av fordonsägares namn och adress
kommer att lämnas direkt till bilregistret från länsstyrelsernas personregister.
Anmälan skall fortfarande alltid göras om ny trafikförsäkring
som tagits på försäkringspliktigt fordon. Om försäkringsanstalt anmäler
att försäkringsavtal upphört kontrolleras i registret om ny försäkring
finns antecknad för fordonet eller om försäkringsplikten upphört. Ger

LU 1971:15

undersökningen negativt resultat påminns fordonsägaren skriftligen från
registret om sin skyldighet att hålla fordonet försäkrat och att förete
bevis härom. Rapport om det inträffade lämnas till polismyndighet.

Utredningen föreslår ett något annorlunda utformat kontrollmärkessystem
än i principbetänkandet. Syftet med ändringarna är att få ett
bättre samband mellan kontrollmärkessystemet, å ena sidan, och fullgörandet
av kontrollbesiktningsskyldighet, skattskyldighet och försäkringsskyldighet,
å andra sidan. Skyldigheten att inställa motorfordon till
allmän periodisk kontrollbesiktning knyts liksom nu till sista siffran i
fordonets registreringsnummer. Detta tilldelas på sådant sätt att besiktningsplikt
normalt inträder ca två år efter registreringen. Skatteplikten
kommer enligt huvudregeln att avse en löpande tolvmånadersperiod
i stället för kalenderår. Fordonsskatten uppbärs enligt ett rullande system
som innebär att varje månad blir uppbördsmånad för en del av
de registrerade fordonen. Uppbördsmånaden för det enskilda fordonet
bestäms på visst sätt efter sista siffran i fordonets registreringsnummer
så att den i princip utgör månaden efter sista månaden i kontrollbesiktningsterminen
för fordonet. Skatten debiteras enligt huvudregeln
under första veckan av uppbördsmånaden, varvid kontrollmärke samtidigt
utfärdas. Villkor för att kontrollmärke skall utfärdas är att körförbud
inte gäller, att föreskriven trafikförsäkring finns och att fordonet
inte är avställt. Kontrollmärke skickas till den skattskyldige under postförskott.

Enligt betänkandet täcks inte försäkringsförhållandena automatiskt
av det föreslagna kontrollmärkessystemet. Försäkringsanstaltema har
dock förklarat sig vara intresserade av att lägga förfallodag för trafikförsäkringspremie
på sådant sätt att underlåtenhet att betala premien innebär
att försäkringsavtalet hinner sägas upp innan det nya märket utfärdas.
Detta skall vid straffansvar anbringas på fordonets bakre registreringsskylt.
Märket får i regel inte avlägsnas av fordonsägaren under dess
giltighetstid.

I princip innebär det föreslagna systemet, om det genomförs i alla
delar, att för huvuddelen av de registrerade fordonen kontrollbesiktning
skall ske samt trafikförsäkringspremie och fordonsskatt betalas vid ungefär
samma tid och kontrollmärke lämnas ut först sedan man konstaterat
att besiktnings-, försäkrings- och skatteplikt fullgjorts. Kontrollmärket
blir därigenom ett lätt avläsbart tecken på att förutsättningarna för att
få bruka fordonet är uppfyllda under den tid märket avser. Systemet
har emellertid - av administrativa och praktiska skäl - inte finslipats
så att den omständigheten att märke finns på fordonet i alla situationer
utgör en garanti för att förutsättningarna för brukandet är uppfyllda.
Däremot ger avsaknad av giltigt märke alltid anledning att anta att särskild
kontroll av fordonet är påkallad.

LU 1971:15

Remissyttrandena

I samtliga remissyttranden har motionen avstyrkts med motiveringen
att frågan om en kartläggning och översyn på sätt föreslagits i motionen
bör upptas till prövning först sedan praktiska erfarenheter erhållits av
den nyal bilregisterorganisationen.

Rikspolisstyrelsen framhåller särskilt att den nya datatekniken kommer
att göra bilregistret mer aktuellt, vilket torde innebära att kontrollmöjligheterna
ökar och att försummelserna mot försäkringsplikten därmed
minskar. Försäkringsinspektionen anför att inspektionen sedan
länge haft sin uppmärksamhet riktad på problemet med de många försummelserna
med att fullgöra trafikförsäkringsplikten. I den år 1964
tillsatta bilregisterutredningens arbete deltog även en expert från försäkringsinspektionen
främst med hänsyn till denna fråga. I detta sammanhang
inleddes ett synnerligen intimt samarbete mellan å ena sidan
representanter för utredningen och å andra sidan försäkringsbolagsrepresentanter
för att i möjligaste mån kunna åstadkomma en integrering
av försäkringsrutinema samt en långtgående kontroll av trafikförsäkringspliktens
uppfyllande. Enligt inspektionen kan man förvänta att
det nya synnerligen avancerade datasystemet kommer att inom registret
leda till snabb upptäckt av dem som försummat sin försäkringsplikt.
Inspektionen anser att av betydelse för den omfattning i vilken motorfordon
i trafik saknar trafikförsäkring är även dels den viktiga frågan
om påföljden vid försummad premiebetalning, dels i vad mån rutinerna
vid tecknandet av trafikförsäkring kan inrymma någon form av
förskottsbetalning. Den sistnämnda frågan är sedan länge föremål för
branschens övervägande.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför att länsstyrelsen är
övertygad om att ett stort antal motorfordon, som enligt lag skall vara
trafikförsäkrade, användes i trafik utan att vara trafikförsäkrade i behörig
ordning. Länsstyrelsen redogör därefter för det nuvarande systemet
och framhåller därvid bl. a. följande.

Vid registrering av fordon, för vilka trafikförsäkringsplikt föreligger,
måste bevis om tecknad försäkring inlämnas samtidigt med ansökan.
Länsstyrelsen konstaterar därvid endast att försäkring verkligen har tecknats.
Länsstyrelsens kontroll inträder i samband med att bevis om avanmäld
försäkring inkommer från respektive försäkringsanstalt. Om avanmälan
ej åtföljs av bevis om att ny försäkring tecknats eller om trafikförsäkringsplikten
ej upphört för ett fordon på grund av avregistrering,
påbörjar länsstyrelsen utredning med anledning av den upphörda
försäkringen. I de fall där länsstyrelsen ej själv kan avsluta utredningen
övergår ärendet till vederbörande polismyndighet för vidare handläggning.
Länsstyrelsens kontroll under tiden utredning pågår hos polismyndighet
består av bevakning av inkomna bevis om nytecknade för -

LU 1971:15

säkringar och av anmälningar om nya ägare. Anteckning om pågående
utredning finnes på respektive kort i bilregistret. Många utredningar
utmynnar i ett meddelande från polismyndighet om att den i ärendet
eftersökte av olika skäl ej kunnat anträffas. Länsstyrelsen har små möjligheter
att själv utreda dessa ärenden, varför ett flertal registerkort
finnes i bilregistret med anteckning om att fordonet är oförsäkrat och
att ägaren är okänd eller att adressen till senast kände ägaren är okänd.
En tänkbar förbättring av kontrollen vore om polisen gjorde tätare kontroller
i trafiken och då koncentrerade sig på detaljerna bilskatt och
trafikförsäkring. Dessa kontroller skulle i så fall kunna göras i samarbete
med personal vid länsstyrelsens bilregister och under tid på dygnet
då trafik förekommer i normal omfattning, således ej efter kl. 19.00.
Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle detta vara ett effektivt sätt att
nå personer, som undandrager sig skatte- och försäkringsplikten. Länsstyrelsen
är tveksam huruvida det finnes anledning att företaga några
undersökningar före införandet av det kommande bilregistersystemet.
I samband med omläggningen kommer det nämligen klart att framgå
vilka fordon som ej har gällande trafikförsäkring. De fordon, som ej
har försäkring och för vilka trafikförsäkringsplikt föreligger, kommer
ej att erhålla s. k. kontrollmärke att fästa på registreringsskyltarna vilket
således innebär att fordonet ej får användas och med svårighet kan användas,
eftersom kontrollen i varje fall under denna övergångsperiod kan
väntas bli effektiv från polisens sida. Länsstyrelsen finner därför att den
önskade kartläggningen bör anstå till dess införandet av det nya bilregistersystemet
ägt rum och resultatet därav kan erhållas.

Trafikförsäkringsföreningen påpekar att antalet skador genom oförsäkrade
motorfordon utgjorde under år 1966 1 793, under 1967 1 828,
under 1968 1 869, under 1969 1 925 samt under 1970 2 286. Föreningen
framhåller vidare att problemet med de oförsäkrade motorfordonen är
allvarligt och att föreningen har ägnat stort intresse åt att få en rätsida
på detsamma. Samarbete mellan bilregisterutredningen och trafikförsäkringsbolagen
har ägt rum under flera år. Sedan ett halvår är en särskild
arbetsgrupp, bestående av representanter för staten och för trafikförsäkringsbolagen,
sysselsatt med att planera övergången till det nya
bilregistersystemet och det framtida samarbetet inom detta mellan bilregister
och trafikförsäkringsbolag. Arbetet bedrivs intensivt, och man
lägger ned stor möda på att åstadkomma sådana samarbetsanordningar,
att kontrollen över trafikförsäkringspliktens fullgörande skall bli effektiv
och snabbt verkande. Det nya bilregistret skall bl. a. arbeta med utnyttjande
av avancerad datateknik, och man har anledning räkna med att
förhållandena på det här området skall bli avsevärt bättre än de nu rådande.
Med hänsyn till vad som under 1972 och 1973 är att vänta
i fråga om bilregistrering och trafikförsäkringskontroll synes det föreningen
som om tidpunkten för en utredning rörande frågan, hur man

LU 1971:15

skall komma till rätta med de brister, som vidlåder det nuvarande systemet,
ej skulle vara den rätta. Föreningen förordar därför, att den i motionen
föreslagna utredningen får anstå till dess man får se hur det
nya systemet kommer att verka. Enligt Motororganisationernas samarbetsdelegation
(MSD) skulle det i och för sig vara intressant och värdefullt
med ett klarläggande av i vilken utsträckning trafikförsäkringspliktiga
motorfordon brukas utan gällande trafikförsäkring. Likaså vore
det värdefullt att få en uppfattning om vilka ekonomiska konsekvenser
detta medför, bl. a. storleken av den premieintäkt som skulle
ha uppkommit, om dessa fordon trafikförsäkrats. MSD anser dock
att man, innan några åtgärder enligt motionen vidtas, bör avvakta de
praktiska erfarenheterna av den nya bilregisterorganisationen.

Utskottet

Enligt bestämmelser i trafikförsäkringslagen skall trafikförsäkring finnas
för motorfordon som är registrerat här i landet. För icke registrerade
fordon utgör trafikförsäkring en förutsättning för brukandet av
fordonen. Kontroll av att registrerade fordon har trafikförsäkring sker
bl. a. därigenom att bevis om gällande trafikförsäkring skall företes vid
ansökan om registrering och vid anmälan örn överlåtelse av fordonet.

I motionen anförs att det på grund av svårigheterna att upprätthålla
en effektiv kontroll finns ett stort antal bilar i trafik som saknar trafikförsäkring.
Enligt motionärerna tenderar antalet skador förorsakade av
oförsäkrade bilar att öka år från år. Mot bakgrund av dessa förhållanden
yrkar motionärerna att riksdagen skall i skrivelse till Kungl. Maj:t
hemställa om dels en kartläggning av antalet motorfordon i trafik som
saknar trafikförsäkring samt de ekonomiska konsekvenserna av att fordonen
är oförsäkrade, dels en översyn av bestämmelserna om förfarandet
vid tecknandet av trafikförsäkring.

Såsom motionärerna framhållit utgör de oförsäkrade fordonen ett
allvarligt problem. Av Trafikförsäkringsföreningens remissvar framgår
att årligen ett betydande antal skador förorsakas av oförsäkrade motorfordon.
För att komma till rätta med bilägarnas försummelser att fullgöra
försäkringsplikten fordras enligt utskottets mening en effektivare
kontroll än som med nuvarande resurser är möjlig att genomföra. Riksdagen
har emellertid 1969 fattat principbeslut om införandet av en ny
bilregisterorganisation. I den nya organisationen samordnas registerföringen
till ett centralt ADB-system. Tillverkning och distribution av
registreringsskyltar ställs under statlig kontroll. Varje fordon skall förses
med ett kontrollmärke, som bl. a. utvisar att trafikförsäkring finns för
fordonet. Märkets giltighetstid skall vara begränsad, och nytt märke skall
tilldelas fordonsägaren endast under förutsättning att han fullgjort sina
skyldigheter beträffande den periodiska kontrollbesiktningen, automobilskatten
och trafikförsäkringen.

LU 1971:15

Enligt vad utskottet inhämtat kommer den nya bilregisterorganisationen
att byggas upp successivt under 1972, men den kommer troligen
att vara fullt utbyggd först 1974. Med den nya organisationen kommer
möjligheterna att kontrollera att försäkringspliktiga fordon är försedda
med gällande trafikförsäkring att i väsentlig grad öka. Samtliga remissinstanser
har under åberopande härav anfört att frågan om en kartläggning
och översyn i enlighet med motionärernas hemställan bör anstå till
dess erfarenheter vunnits av den nya organisationen. Utskottet delar
denna uppfattning. Motionen bör således avslås.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971: 334.

Stockholm den 2 november 1971
På lagutskottets vägnar

DANIEL WIKLUND

Närvarande: herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svedberg (s), fröken Anderson
i Lerum (s), herrar Hammarberg (s), Börjesson i Falköping (c),
fru Åsbrink (s), herrar Winberg (m), Andersson i Södertälje (s), fru
Jonäng (c), herrar Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s), Enlund (fp),
Söderström (m) och fru Nilsson i Sunne (s).

mmm