Lagutskottets betänkande nr 11 år 1971

Lu 1971:11

Nr 11

Lagutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. m.,
jämte motioner.

Genom en den 29 januari 1971 dagtecknad proposition, nr 20, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över
justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att antaga
vid propositionen fogade förslag till

1) lag om exekutiv försäljning av fast egendom,

2) lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1),

3) lag om ändring i lagsökningslagen (1946: 808),

4) lag om ändring i rättegångsbalken,

5) lag om ändring i konkurslagen (1921: 225),

6) lag om ändring i ackordslagen (1970: 847),

7) lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.,

8) lag om ändring i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde
till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till
luftfartyg,

9) lag om ändring i förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens
ikraftträdande och vad i avseende därå iakttagas skall,

10) lag om ändring i jordabalken,

11) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272).

De motionsyrkanden som väckts i anledning av propositionen redovisas
på s. 69.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen läggs fram förslag till sådana ändringar i den exekutionsrättsliga
lagstiftningen som betingas av den nya jordabalken (JB)
och den under år 1970 antagna följdlagstiftningen till denna. Sålunda
föreslås ändringar i de regler om exekutiv försäljning av fast egendom
som nu finns upptagna i utsökningslagen (UL). Samtidigt som lagstiftningen
om fastighetsexekutionen anpassas till JB, särskilt till dess nya
panträttssystem, innefattar förslagen en reformering av bestämmelserna
i syfte att skapa en modern och effektiv lagstiftning på detta område.

I redaktionellt avseende innebär förslagen att de regler om försäljning
av utmätt fast egendom som nu finns i UL bryts ut och får motsvarighe 1

Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 11

LU 1971:11

ter i en särskild lag om exekutiv försäljning av fast egendom. I UL kommer
därefter att, såvitt gäller fast egendom, stå kvar övriga regler om
exekutionen, såsom regler om utmätning, fördelning av under exekution
inflytande medel och fullföljdsregler.

En betydande nyhet som föreslås är att utmätt fastighet skall, när
detta framstår som ändamålsenligt, kunna säljas under hand. Avsikten
är att man på det sättet i mindre komplicerade fall skall kunna uppnå
bättre försäljningsresultat och en smidigare avveckling än vid försäljning
på auktion. Beträffande försäljning på auktion föreslås nya regler
i syfte att bereda dem som har nyttjanderätt till fastigheten ökat skydd.
I förslaget ges också nya regler om försäljning av fast egendom, till vilken
gäldenären helt eller delvis bara har villkorlig äganderätt. Också för
det fallet att andel i fastighet har utmätts ger förslaget nya regler. Mot
bakgrunden av JB:s regler har de nuvarande reglerna om försäljning av
gemensamt intecknade fastigheter ändrats och systematiserats.

Förslaget till lag om ändring i UL avser i första hand bestämmelserna
om fast egendom men berör också reglerna om lös egendom. Den nya
panträttskonstruktionen i JB har medfört förslag till ändrade regler om
utmätning av ägarhypotek i fast egendom. De regler om tvångsförvaltning
av fast egendom som finns i UL föreslås bli upphävda.

De nya reglerna om exekutionen har föranlett följdändringar i bl. a.
konkurslagen. I detta sammanhang föreslås också i konkurslagen följdändringar
till förmånsrättslagen. Vidare innefattar förslaget till lag om
ändring i konkurslagen bl. a. vissa nya regler om konkursförvaltares
åligganden vid exekutiv försäljning av fast egendom som hör till konkursbo.

Som anmäldes i propositionen med förslag till JB (prop. 1970: 20 del
A s. 393) och i propositionen med förslag till lag om införande av nya
jordabalken m. m. (prop. 1970: 145 s. 448) har, i samband med att förslag
till lagstiftning på exekutionsrättens område nu utarbetats, ytterligare
övervägts de bestämmelser i JB som berörs därav, översynen har
givit vid handen att de bestämmelser med exekutionsrättslig anknytning
som finns i JB i allt väsentligt passar väl ihop med den lagstiftning om
exekution i fast egendom som nu föreslås. Vissa justeringar har emellertid
tagits upp i förslag till lag om ändring i JB. Ändringarna är delvis
föranledda av förslaget att utmätt fast egendom skall kunna säljas inte
bara på auktion utan också under hand.

Den föreslagna lagstiftningen är avsedd att i sin helhet träda i kraft
den 1 januari 1972.

LU 1971:11

Lagförslagen

De vid propositionen fogade lagförslagen har följande lydelse.

1) Förslag
till
Lag

om exekutiv försälj ning av fast egendom

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser
1 §

Utmätt fast egendom säljes av överexekutor. Försäljningen skall ske på offentlig
auktion, om ej annat följer av 15 eller 57 §.

2 §

Vad i denna lag sägs om utmätt fast egendom gäller i tillämpliga delar
även när fast egendom skall säljas exekutivt under konkurs.

Vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt i fast egendom gäller
även rätt till betalning på grund av ägarhypotek, om ej annat följer av
särskilda bestämmelser i lagen.

De bestämmelser som meddelas om pantbrev gäller i tillämpliga delar även
vilandebevis.

Förberedande åtgärder inför exekutiv försäljning

3 §

överexekutor skall låta beskriva och värdera utmätt fastighet så snart det
är lämpligt med hänsyn till det fortsatta förfarandet. Tillbehör skall anges i
beskrivningen och värderas för sig i den mån det är påkallat med hänsyn till
tillbehörens värde eller av annan orsak.

Om fastighet, som är intecknad gemensamt med annan fastighet, skall
säljas och särskilt taxeringsvärde saknas för någon av fastigheterna, skall
var och en av dem värderas.

4 §

Fastighetens ägare skall på anmodan tillhandahålla de handlingar som visar
hans äganderätt eller tjänar till upplysning om rättigheter som besvärar
fastigheten eller om tillbehör till den och uppge vilka som har fordran eller
rättighet som bör iakttagas vid egendomens försäljning, överexekutor skall
även på annat sätt söka införskaffa utredning i dessa hänseenden samt om
den belastning som rättighet utgör och det vederlag som utgår.

Fastighetens ägare skall på anmodan överlämna pantbrev som han innehar.
Därefter får pantbrevet ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

LU 1971:11

5 §

Påstår någon bättre rätt till utmätt fastighet, skall överexekutor, om skäl
föreligger därtill, förelägga honom att inom en månad efter det att föreläggandet
delgivits honom väcka talan mot utmätningssökanden och den som i
ärendet antagits vara ägare till fastigheten vid domstol som anges i 10 kap.
10 § rättegångsbalken.

Första stycket äger motsvarande tillämpning, om annan än fastighetens
ägare påstår att han äger byggnad eller annat som framstår som tillbehör till
fastigheten.

Efterkommes ej föreläggande enligt första eller andra stycket, är talan mot
sökanden förlorad, om ej sökanden inom tid som nyss nämnts själv väckt talan
mot den som påstått bättre rätt och den som i ärendet antagits vara
ägare.

Är tvisten av väsentlig betydelse, får fastigheten ej säljas förrän tvisten blivit
slutligt avgjord eller tiden för väckande av talan utgått.

Förvaltning av utmätt fastighet

6 §

Ägare till utmätt fastighet får ej minska dess värde genom att överlåta tillbehör
eller genom att annat än till husbehov avverka skog, bedriva grus- eller
stentäkt eller på annat sätt utnyttja naturtillgångarna eller förändra fastigheten.
I övrigt får han, i den mån ej annat följer av 8 eller 9 §, tillgodogöra
sig fastighetens vanliga avkastning till dess fastigheten sålts och skall tillträdas
av köparen. Sådan rätt föreligger dock ej i fråga om växande gröda eller
annan avkastning som förklarats ingå i försäljningen.

Ägaren får ej i fastigheten upplåta rättighet som går utöver vad som är
medgivet enligt första stycket, överexekutor får förbjuda honom att upplåta
rättighet som kan försvåra fastighetens försäljning.

På begäran av ägaren kan överexekutor medge undantag från första eller
andra stycket i den mån det kan ske utan intrång i utmätningssökandens rätt
och i övrigt är lämpligt.

7 §

På begäran av borgenär kan överexekutor vid behov förordna, att kronofogdemyndigheten
skall taga vård om tillbehör till fastigheten. I brådskande
fall kan kronofogdemyndigheten på begäran omedelbart taga vård om sådant
tillbehör. Åtgärden skall genast anmälas hos överexekutor, som prövar om
den skall bestå.

8 §

Arrendeavgift, hyra eller annan avkastning av fastigheten som förfaller till
betalning under förfarandets gång skall, om borgenär begär det och skäl
föreligger därtill, uppbäras av överexekutor eller den han förordnar som
syssloman, överexekutor skall i sådant fall utan dröjsmål meddela den betalningsskyldige
förbud att betala till annan än överexekutor eller sysslomannen.

9 §

Kan det befaras att ägaren vanvårdar fastigheten eller förfogar över den i
strid med 6 § eller att egendomen på annat sätt försämras i större mån, kan

LU 1971:11

överexekutor på begäran av borgenär förordna syssloman att omhändertaga
och förvalta fastigheten.

10 §

Arrendeavgift, hyra och annan avkastning av fastigheten som syssloman
uppbär skall redovisas till överexekutor vid tidpunkt som denne bestämmer.

Tidsfrist för försäljning

11 §

Utmätt fastighet bör säljas inom fyra månader från utmätningen, om ej
hinder möter eller anstånd beviljas enligt andra—fjärde styckena.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av sökanden eller fastighetens
ägare. På begäran av fastighetens ägare får anstånd beviljas endast
om sökanden medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

Anstånd får ej utan synnerliga skäl beviljas utöver ett år från utmätningen.

I fall som avses i 77 a § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) eller 70 § konkurslagen
(1921: 225) skall tid som avses i första och tredje styckena räknas från
den dag då försäljningen begärdes.

Utlösningsrätt och anslutningsrätt

12 §

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta fastighetens
försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens
ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan fastigheten sålts, till överexekutor
betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

13 §

Hör fastigheten till konkursbo, kan borgenär som i konkursen bevakat fordran
med panträtt eller bättre förmånsrätt i fastigheten begära att fastigheten
säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur fastigheten är ostridig
eller styrkes.

Borgenär som vill ansluta sig enligt första stycket skall anmäla detta hos
överexekutor senast två veckor före bevakningssammanträdet.

Bestämmelserna i 12 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa
den som anslutit sig enligt första stycket.

Försäljning av fastighetstillbehör

14 §

Är det sannolikt att tillbehör kan med fördel säljas för sig utan samtidig
försäljning av fastigheten i övrigt, skall överexekutor utsätta sammanträde
för prövning av frågan. Till sammanträdet skall överexekutor kalla sökanden,
fastighetens ägare och envar för överexekutor känd innehavare av
panträtt i fastigheten eller av annan rättighet som kan påverkas av försäljningen.

Blir vid sammanträdet närvarande sakägare ense om att tillbehör bör säljas
för sig, förordnar överexekutor i enlighet därmed, om ej särskilda skäl

LU 1971:11

föranleder annat. Uppnås ej enighet om särskild försäljning, får överexekutor
förordna därom endast om synnerliga skäl föreligger.

Råder tvist om tillbehör som avses i 5 § andra stycket, får särskild försäljning
av tillbehöret ej ske förrän tvisten blivit slutligt avgjord eller tiden för
väckande av talan utgått.

15 §

Särskild försäljning av tillbehör sker enligt bestämmelserna om försäljning
av utmätt lösöre, överexekutor träder därvid i kronofogdemyndighetens
ställe.

Tillbehör som säljes för sig upphör att höra till fastigheten, även om det ej
skiljes från denna.

16 §

Vad som influtit genom särskild försäljning av tillbehör tillkommer dem
som har fordringar med rätt i fastigheten med det företräde mellan dem som
gäller enligt lag. Den som har fordran med panträtt i fastigheten kan avstå
från betalning utan att det minskar hans rätt i fastigheten i övrigt. Innehavare
av fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning får dock
icke avstå från betalning ur tillbehörsmedel under annan förutsättning än
att samtycke till avståendet lämnats av såväl ägare till övriga av inteckningen
besvärade fastigheter som innehavare av panträtt, vilken gäller i en
eller flera av fastigheterna med lika rätt som eller sämre rätt än inteckningen.

Avstående som inverkar på villkoren vid fastighetens försäljning på auktion
skall ske senast vid bevakningssammanträdet och kan därefter ej återkallas.

17 §

Förslår medel som influtit genom särskild försäljning av tillbehör att förnöja
sökanden samt dem som har bättre rätt och ej avstått från betalning,
skall förfarandet avbrytas, om ej egendomen är avträdd till konkurs och förvaltaren
begär att förfarandet skall fortgå.

Åtgärder före försäljning på auktion

18 §

Tid och plats för auktion på fastighet bestämmes av överexekutor.

Fastighetens ägare och innehavare av nyttjanderätt till fastigheten är skyldiga
att låta fastigheten visas på lämplig tid.

19 §

För förhandling om försäljningen skall bevakningssainmanträde hållas
antingen samma dag som auktionen eller lämplig dag dessförinnan.

20 §

Auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Kungörelsen skall
innehålla uppgift om bevakningssammanträde och sammanträde för fördelning
av köpeskillingen.

Har överexekutor förordnat om särskild försäljning av tillbehör, får kun -

LU 1971:11

görelsen ej utfärdas förrän försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen
betalats eller frågan om sådan försäljning förfallit.

21 §

Sökanden, ägaren samt kända innehavare av fordringar och rättigheter
som bör iakttagas vid auktionen skall i god tid särskilt underrättas om
denna. Innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen
(1970: 979) behöver dock ej underrättas särskilt.

Har anslutning enligt 13 § ägt rum, skall underrättelse därom ske enligt
första stycket.

22 §

Har auktionen och sammanträdena ej blivit utlysta så som angivits i 20
och 21 §§, skall de inställas och nya tider utsättas, om bristen är väsentlig
och icke kan avhjälpas på annat sätt.

Bevakningssammanträde

23 §

Vid bevakningssammanträdet skall lämnas en kortfattad redogörelse för
innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran
eller rättighet som bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla
den. Har sådan fordran eller rättighet anmälts hos överexekutor före sammanträdet,
skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk
och de villkor som skall gälla för försäljningen.

Om tillbehör sålts för sig, behandlas särskilt hur den behållna köpeskillingen
för tillbehöret skall användas, i den mån det inverkar på villkoren för
fastighetens försäljning.

Sakägarförteckning

24 §

När förhandlingen vid bevakningssammanträdet avslutats, upprättas sakägarförteckning.

25 §

I sakägarförteckningen upptages, förutom exekutionsfordringen,

1. fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 6 § 1) eller 7 § 1) eller 2)
förmånsrättslagen (1970: 979) och som förfaller till betalning senast den
tillträdesdag som anges i 36 §,

2. fordran som är förenad med panträtt i fastigheten,

3. nyttjanderätt, servitut eller rätt till elektrisk kraft som besvärar fastigheten,
om rättigheten är inskriven eller grundar sig på skriftlig handling som
är tillgänglig, dock ej rättighet av beskaffenhet att skola bestå oavsett fastighetens
försäljning,

4. kostnaden för förfarandet.

Om fastigheten hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad
för fastighetens förvaltning under konkursen samt fordran som skall
utgå ur fastigheten med förmånsrätt enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen.

LU 1971:11

26 §

Fordringar och rättigheter upptages efter det företräde som gäller enligt
lag. Inskriven rättighet har företräde framför fordran med förmånsrätt på
grund av utmätning, om inskrivning sökts före dagen för utmätningen. Kostnaden
för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

Tillägg som avses i 6 kap. 3 § jordabalken upptages före pantbrevets belopp,
om ej borgenären yrkar annat.

Fordran eller rättighet upptages i förteckningen även om den är beroende
av villkor eller tvistig. Är panträtt för fordran beroende av att sökt inteckning
beviljas eller är inskrivning av rättighet sökt men ännu ej beviljad,
upptages fordringen eller rättigheten med det företräde som tillkommer den,
om inteckningen eller inskrivningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som
sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning enligt 13 § ägt rum.

27 §

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå på tillträdesdagen,
dock med den begränsning som kan följa av att panträtt ej får
åtnjutas för mer än pantbrevets belopp jämte tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken.
Understiger fordringen pantbrevets belopp, upptages återstoden som
ägarhypotek.

Om i fastigheten gäller pantbrev som ej innehaves av ägaren och någon
fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet ej blivit anmäld, upptages pantbrevets
belopp och det tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken som med hänsyn
till ägarens uppgifter och andra omständigheter kan antagas böra utgå.

Ägarhypotek upptages utan tillägg, om det ej är utmätt.

Rättighet upptages utan att något belopp anges.

28 §

Fordran, som ej är förfallen till betalning och icke löper med ränta före
förfallodagen, upptages med det belopp som efter fem procents årlig ränta
utgör fordringens värde på tillträdesdagen. Motsvarande gäller, om utfäst
ränta är lägre än fem procent.

29 §

I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen
och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar
som är skyddade,

2. i vad mån behållen köpeskilling för tillbehör skall användas för betalning
av fordringar som upptagits i förteckningen,

3. det lägsta bud som måste avges för att fastigheten enligt 32 § skall få
säljas,

4. vilka rättigheter som enligt 33 § första stycket är skyddade utan förbehåll
eller enligt 33 § andra stycket skall förbehållas vid försäljningen,

5. betalningsvillkoren och tillträdesdag.

Av fordran som gäller endast i andel i fastigheten skall vid tillämpning av
första stycket 1 medräknas så mycket som med hänsyn till andelens storlek
och fordringens läge täckes, när övriga fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen
samt kostnaden för förfarandet är fullt täckta.

Köpeskilling för tillbehör får ej tagas i anspråk för betalning av fordran
inom skyddsbeloppet i vidare mån än som angivits i sakägarförteckningen.

LU 1971:11

30 §

I sakägarförteckningen skall i förekommande fall erinras om

1. verkan av underlåten uppsägning av arrende- eller hyresavtal i fall som
avses i 46 § andra stycket samt rätt till förlängt avtal eller skadestånd som
enligt lag tillkommer arrendator eller hyresgäst, om han blir uppsagd med
anledning av fastighetens försäljning,

2. rätt att bo kvar som hyresgäst som enligt lag tillkommer bostadsrätthavare,

3. rätt att bo kvar på fastigheten som överexekutor enligt 36 § tredje stycket
har medgivit ägaren.

31 §

Skall försäljningen ske på avvikande villkor enligt 37 §, upprättas sakägarförteckningen
i enlighet därmed.

Villkor för försäljning på auktion

32 §

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för fastigheten,
behållen köpeskilling för tillbehör i den mån den enligt sakägarförteckningen
skall användas till betalning av fordringar inom skyddsbeloppet,
behållen avkastning och andra medel som finns att tillgå.

33 §

Tomträtt som inskrivits är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll.
Annan nyttjanderätt samt servitut och rätt till elektrisk kraft är skyddade
utan särskilt förbehåll, om rättigheten har bättre rätt än exekutionsfordringen.

I andra fall än som avses i första stycket skall nyttjanderätt, servitut och
rätt till elektrisk kraft särskilt förbehållas, om det saknas anledning antaga
att de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran
med bättre rätt. Härvid skall rätt till betalning på grund av ägarhypotek icke
anses som fordran, i den mån ägarhypoteket ej är utmätt.

Talan mot överexekutors beslut varigenom rättighet förbehållits enligt
andra stycket får föras endast av den som bestritt att förbehållet göres. Innehavare
av rättighet som ej sålunda förbehållits får ej föra talan mot överexekutors
beslut i denna fråga.

Rättighet som ej enligt första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll
och icke heller förbehållits enligt andra stycket kan skyddas genom förbehåll
vid auktionen enligt 39 §.

34 §

I avräkning på köpeskillingen för fastigheten skall innestå kapitalbeloppet
av sådan fordran inom skyddsbeloppet som är förenad med panträtt och icke
enligt sakägarförteckningen skall betalas med köpeskilling för tillbehör. Vad
nu sagts gäller dock icke, om

1. fordringen är förfallen till betalning senast på tillträdesdagen och borgenären
yrkat kontant betalning,

2. fordringen är sådan som avses i 26 § tredje stycket, eller

3. fordringen är förenad med panträtt endast i andel i fastigheten.

För ägarhypotek skall, även om det faller inom skyddsbeloppet, kontant
betalning alltid erläggas.

It Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 11

LU 1971:11

I den mån icke avräkning skall ske enligt första stycket skall köpeskillingen
för fastigheten betalas kontant, om ej inroparen visar att han avtalat
annat med den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad. Om
det enligt förteckningen är ovisst vem ett belopp tillkommer, får det ej avräknas.

35 §

Den som ropar in fastigheten är skyldig att efter inropet lämna handpenning
som motsvarar en tiondel av köpeskillingen, dock ej mer än som enligt
34 § skall betalas kontant eller mindre än den kostnad för förfarandet som
skall utgå ur fastigheten.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för
beloppet. Som säkerhet får godtagas även fordran som är förenad med panträtt
i fastigheten, om den täckes av köpeskillingen och kan anses betryggande.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej
lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 43 § ersättningsskyldiga
intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det
sammanträde som enligt 20 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

36 §

Som tillträdesdag räknas den dag då enligt kungörelse fördelningssammanträdet
skall äga rum. överexekutor kan dock medge inroparen att redan
före tillträdesdagen taga vård om fastigheten eller del därav.

Överexekutor får förordna att ogulden avkastning av fastigheten, som enligt
8 eller 9 § skolat betalas till överexekutor eller syssloman och som har
förfallit under tiden till och med den dag köparen tillträtt fastigheten, skall
tillkomma honom. Om sådan avkastning i annat fall betalas till köparen,
skall denne redovisa därför till överexekutor.

Har förre ägaren ej annan bostad, kan överexekutor tillåta honom att bo
kvar på fastigheten högst tre månader efter tillträdesdagen.

37 §

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt
avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen
samt tiden för tillträde, ske på andra villkor än som anges i
denna lag. Skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som ej själv begärt
försäljning motsätter sig det.

Begäran som avses i första stycket skall framställas senast vid bevakningssamman
trädet.

Auktion på fastighet

38 §

Vid auktionen skall, i den mån det är påkallat med hänsyn till värdet av
fastighetens tillbehör eller av annan orsak, anges vilken egendom som skall
följa fastigheten och i vad mån egendom som framstår som tillbehör ej skall
följa den. Vad sålunda angivits är avgörande för vad försäljningen omfattar
i den delen. I övrigt ingår i försäljningen vad som enligt lag utgör tillbehör
till fastigheten. Råder tvist om tillbehör, skall det anmälas.

Redogörelse skall lämnas för innehållet i sakägarförteckningen. Upplys -

LU 1971:11

ning skall lämnas, att fastigheten ropas ut under förbehåll att inrop skall
prövas enligt 40 §.

39 §

Om sakägarförteckningen upptager rättighet som ej enligt 33 § första stycket
är skyddad utan särskilt förbehåll och ej heller förbehållits enligt 33 §
andra stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll om rättighetens
bestånd och därefter med sådant förbehåll. Uppnås vid det senare utropet
bud som täcker fordringar med bättre rätt än rättigheten eller som, utan att
täcka dessa, är lika högt som eller högre än budet vid det föregående utropet,
har budet vid det senare utropet företräde. Att ägarhypotek i den mån det ej
är utmätt icke täckes utgör ej hinder mot att bud med förbehåll för rättigheten
godtages.

Upptager sakägarförteckningen två eller flera sådana rättigheter som avses
i första stycket, skall fastigheten först utropas utan förbehåll för någon av
rättigheterna och därefter med förbehåll först endast för den rättighet som
har bästa rätt och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes
ordning. Bud som skyddar flera rättigheter än annat bud har företräde framför
detta, om det icke leder till sämre täckning av fordran som har bättre rätt
än någon av rättigheterna.

När bud med förbehåll för rättighet ej täcker fordringar med bättre rätt,
kan rättighetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mellan
det budet och bud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden
som behövs för att täcka fordringar med bättre rätt.

Om rättighetshavare i fall som avses i andra stycket är villig att betala enligt
vad nyss sagts men till följd av att flera tillskott erfordras det sålunda erbjudna
beloppet ej ensamt eller i förening med annat tillskott som bjudes är
tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas enligt tredje stycket, skall fastigheten
utropas med förbehåll för rättigheten och den eller de rättigheter
som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjudes.

Om borgenär, vars fordran ej blivit täckt genom visst bud, godtager budet,
skall fordringen vid tillämpning av första—fjärde styckena anses som täckt.

Om rättighetshavare i stället för att betala ställer säkerhet, skall det gälla.

40 §

Innan inrop godtages, skall överexekutor pröva om det i 32 § angivna villkoret
för försäljning är uppfyllt. Även om detta är förhållandet får inropet ej
godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda
sakägare medger det. Sökanden kan medge, att inrop godtages fastän kostnaden
för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsfordringen
ej täckes.

41 §

Sedan inrop godtagits, skall inroparen omedelbart lämna föreskriven
handpenning, överexekutor kan dock på begäran göra ett kort uppehåll i
handläggningen för att bereda inroparen tillfälle att anskaffa handpenning,
om uppehållet ej kan antagas medföra beaktansvärd olägenhet. Lämnas ej
handpenning, skall fastigheten ropas ut på nytt.

I fall som avses i 39 § skall handpenning lämnas för varje inrop, även om

LU 1971:11

fastigheten skall ropas ut på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas
handpenningen.

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, är
inropet ogiltigt.

42 §

Sker ej inrop, som godtages och fullföljes genom att handpenning lämnas,
skall nytt försäljningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka
från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 41 § tredje stycket, skall nytt
försäljningsförsök göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Har två auktioner hållits utan att fastigheten blivit såld och saknas anledning
till antagande att fastigheten kan säljas inom rimlig tid, får överexekutor
avvisa begäran om nytt försäljningsförsök.

Om ny auktion skall hållas, äger 18—41 §§ motsvarande tillämpning. Anmälan
av fordran eller rättighet som skett för en auktion gäller även för senare
auktion.

Skall nytt försäljningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Detta gäller
dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

43 §

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 41 § tredje stycket,
skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt
samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents
årlig ränta därå från tillträdesdagen till och med den nya tillträdesdagen
och för att även kostnaden för den nya auktionen skall täckas. Detta
gäller även om fastigheten säljes med förbehåll för rättighet som ej förbehållits
vid den förra auktionen eller ändrade förhållanden inträtt. Vad som
ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen fullgjort
sin betalningsskyldighet. Blir fastigheten ej såld vid den nya auktionen är
hela handpenningen förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader
för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk
återlämnas.

44 §

Sedan auktion som lett till försäljning av fastigheten vunnit laga kraft och
köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket, utfärdar
överexekutor köpebrev.

Visar inroparen att han bjudit för annans räkning, skall köpebrev utfärdas
till denne.

Verkan av auktion

45 §

Efter fastighetens försäljning svarar denna ej för fordran som avses i 25 §
första stycket 1.

Borgenär som har pantbrev kan ej efter fastighetens försäljning mot köparen
göra gällande panträtt i fastigheten för större fordran än som avräknats
på köpeskillingen jämte utfäst ränta därå från tillträdesdagen samt framtida
skadestånd och ersättning som avses i 6 kap. 3 § jordabalken.

Köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskom -

LU 1971:11

melse har avräknats på den kontanta köpeskillingen och den förre ägaren
blir fri från ansvar härför. I fall som avses i 44 § andra stycket blir även den
som gjort inropet betalningsskyldig.

46 §

Köpare, som fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket,
får tillträda fastigheten på den dag som bestämts för köpeskillingens fördelning.
Han svarar därefter för ägares skyldigheter i den mån de skall fullgöras
efter tillträdesdagen.

Vill köparen att i sakägarförteckningen upptagen arrende- eller hyresrätt,
som ej är skyddad enligt 33 § första stycket eller förbehållits enligt 33 § andra
stycket eller vid auktionen, skall upphöra, åligger det honom att inom en
månad från tillträdesdagen säga upp avtalet. I annat fall gäller avtalet mot
honom. Beträffande den tidpunkt vid vilken arrende- eller hyresavtal skall
upphöra med anledning av uppsägning gäller vad som är föreskrivet i fråga
om uppsägning efter frivillig överlåtelse av fastighet.

Om rätt i vissa fall för arrendator eller hyresgäst att begära förlängning av
avtalet eller att få ersättning vid uppsägning finns särskilda bestämmelser.

47 §

I fråga om rättighet som ej skall upphöra omedelbart efter fastighetens
försäljning gäller följande bestämmelser.

På arrendeavgift, hyra eller annat vederlag för rättigheten som förfaller
till betalning mer än sex månader eller, i fråga om arrende, mer än ett år efter
tillträdesdagen får rättighetshavaren icke avräkna fordran hos den förre
ägaren. I fråga om sådant belopp gäller ej heller betalning som rättighetshavaren
erlagt till den förre ägaren eller annan uppgörelse med denne.

Fordran som rättighetshavare förvärvat eller förskottsbetalning eller uppgörelse
som skett efter det att fastigheten utmätts får ej åberopas mot köparen,
om rättighetshavaren ägde eller bort äga kännedom om utmätningen.

Om rättighetshavares rätt till ersättning av tidigare ägare, om rättigheten
upphör med anledning av fastighetens försäljning, finns bestämmelser i 7
kap. 19 och 20 §§ jordabalken.

Underlåter köpare att fullgöra tidigare ägares skyldigheter mot rättighetshavare
enligt 46 § första stycket, äger 7 kap. 20 § första och tredje styckena
jordabalken motsvarande tillämpning.

48 §

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 35 § fjärde stycket,
även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagats får köparen tillträda fastigheten
på den bestämda dagen, om ej förordnande enligt 218 § 3 mom. utsökningslagen
(1877:31 s. 1) meddelats dessförinnan. Får han på grund av
sådant förordnande ej tillträda fastigheten och är hindret ej hävt inom tre
månader från den bestämda tillträdesdagen, får han frånträda köpet och
återfå vad han betalat jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom
hos överexekutor medan hindret alltjämt består.

LU 1971:11

Gemensamt intecknade fastigheter

49 §

När någon av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas på auktion,
har den som har fordran med panträtt på grund av den gemensamma
inteckningen rätt att indraga annan av de intecknade fastigheterna i försäljningen,
om den svarar för det intecknade beloppet eller del av detta före den
fastighet som skall säljas. Skall denna säljas för panträttshavarens fordran
eller för fordran som har lika eller bättre rätt, får han även indraga fastighet
som svarar för inteckningen först efter den fastighet som skall säljas.

Yrkande om indragning skall framställas hos överexekutor senast vid bevakningssammanträdet.
Det skall delges fastighetens ägare med föreläggande
för honom att inkomma med yttrande inom tid som överexekutor bestämmer.
Bevakningssammanträde och auktion skall inställas, när det behövs
för att yrkandet skall hinna prövas. Härvid äger 22 § motsvarande tillämpning.

Bifalles yrkandet, anses den indragna fastigheten utmätt när beslutet meddelas.
Den får ej säljas innan beslutet vunnit laga kraft.

50 §

Om en av flera gemensamt intecknade fastigheter skall säljas på auktion,
skall fordran med panträtt på grund av den gemensamma inteckningen upptagas
i sakägarförteckningen med det belopp för vilket fastigheten svarar i
förhållande till de andra fastigheterna. Beloppet skall betalas kontant, om ej
annat avtalas mellan köparen och den som enligt sakägarförteckningen är
betalningsberättigad.

51 §

Om samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas
på auktion och förhållande som anges i 52 § andra stycket ej föreligger,
upprättas gemensam sakägarförteckning för fastigheterna. Rättighet i någon
av fastigheterna skall härvid anses upplåten i dem alla. Vid auktionen
utropas fastigheterna gemensamt.

52 §

Skall flera av gemensamt intecknade fastigheter men ej alla säljas på auk*
tion, gäller 53—55 §§.

Om samtliga fastigheter som besväras av gemensam inteckning skall säljas,
gäller likaledes 53—55 §§ om

1. fastigheterna har olika ägare,

2. någon av fastigheterna med stöd av 49 § indragits i försäljningen,

3. någon av fastigheterna endast i andra hand svarar för gemensam inteckning,

4. någon av fastigheterna besväras av särskild inteckning,

5. någon fastighets ansvar för gemensam inteckning ej avser inteckningens
hela belopp,

6. det yrkas av innehavare av sådan rättighet i någon av fastigheterna som
ej skall bestå oavsett om fastigheten säljes, eller

7. det i annat fall yrkas av ägare eller borgenär vars rätt kan bero därav.

Yrkande som avses i andra stycket 6 eller 7 skall framställas senast vid be vakningssammanträdet.

LU 1971:11

53 §

Särskild sakägarförteckning skall upprättas för varje fastighet som skall
säljas. Förteckningen upprättas som om försäljningen begärts på grund av
den bästa gemensamma inteckningen, om ej exekutionsf ordringen har bättre
rätt. Fordran med panträtt på grund av gemensam inteckning upptages för
varje fastighet med det belopp för vilket fastigheten svarar i förhållande till
de andra fastigheterna. Kan ansvaret komma att vid försäljningen vidgas
härutöver, skall det anmärkas. Beträffande fastighet som svarar endast i
andra hand anges om sådant ansvar kan ifrågakomma.

När fastighet indragits i försäljningen enligt 49 §, skall vid beräkning av
tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken anses som om fastigheten utmätts samtidigt
med den ursprungligen utmätta fastigheten.

54 §

Vid auktionen skall fastigheterna utropas var för sig. Därefter skall de utropas
gemensamt, om de har samme ägare. Efterföljande gemensamt utrop
skall även eljest äga rum, om full betalning ej uppnåtts för fordran för vilken
samtliga fastigheter svarar eller fastigheternas ägare är ense om att de
skall utropas gemensamt.

Uppnås vid gemensamt utrop högre bud än summan av buden vid de särskilda
utropen, skall budet vid det gemensamma utropet ha företräde. Den
köpeskilling som bjudits vid det gemensamma utropet skall fördelas på fastigheterna
efter de värden som i ärendet åsatts dem. Fastighets andel i den
gemensamma köpeskillingen utgör dock minst vad som bjudits för den fastigheten
vid särskilt utrop. Har någon av fastigheterna utropats med tillbehör
som ej ingick i det värde efter vilket dess andel i köpeskillingen skall beräknas
eller utropats utan tillbehör som omfattades av nämnda värde, skall
den fastighetens värde vid tillämpningen av det sagda jämkas efter vad som
finnes påkallat av nämnda förhållande. Uppgår i fråga om någon av fastigheterna
dess andel i köpeskillingen och andra tillgängliga medel icke till
skyddsbeloppet och skall därför frågan om den fastighetens försäljning förfalla,
skall de övriga fastigheterna utropas gemensamt.

Uppnås ej bud som förslår till betalning av någon del av exekutionsfordringen,
får ej någon av fastigheterna säljas.

Har fastighet indragits i försäljningen med stöd av 49 §, skall den ursprungligen
utmätta fastigheten utropas först. Om därvid ej uppnås bud som
förslår till gäldande av någon del av exekutionsf ordringen, får fastigheten ej
säljas. Blir den ej såld, skall ej heller den indragna fastigheten säljas.

Fastighet som endast i andra hand svarar för fordran med panträtt på
grund av gemensam inteckning får ej säljas för den fordringen, innan det visat
sig att betalning ej kan utgå ur den fastighet som svarar i första hand. I
andra hand ansvarig fastighet får ej heller säljas, om dess ägare eller annan
sakägare betalar den brist för vilken fastigheten skall svara eller ställer säkerhet
för beloppet. Gemensamt utrop av fastigheterna behöver ej ske i annat
fall än då särskilda skäl föreligger.

55 §

Om rättighet har förbehållits vid särskilt utrop, skall förbehållet gälla även
vid efterföljande gemensamt utrop. Har rättigheten ej förbehållits vid det särskilda
utropet, tillämpas 39 § även vid det gemensamma utropet.

Vid tillämpning av 40 § skall prövningen, huruvida avsevärt högre köpe -

LU 1971:11

skilling kan uppnås, avse den sammanlagda köpeskillingen för samtliga fastigheter
som inropats vid auktionen.

Handpenning skall lämnas efter varje inrop, även om inropad fastighet
skall utropas på nytt. Om inropet ej skall bestå, återlämnas handpenningen.

Fordran som på grund av gemensam inteckning är förenad med panträtt i
såld fastighet betalas kontant, om ej köparen och den som enligt sakägarförteckningen
är betalningsberättigad avtalar annat.

Fortsatt inteckningsansvar

56 §

Sådant förordnande av överexekutor om fortsatt inteckningsansvar som
avses i 6 kap. 12 § jordabalken får meddelas på begäran av köparen.

Har fastighet sålts i fall som avses i 6 kap. 12 § andra stycket andra eller
tredje punkten jordabalken, får förordnande om fortsatt inteckningsansvar
meddelas beträffande gemensam inteckning som besvärar fastigheten endast
om fastigheten i förhållande till de andra gemensamt intecknade fastigheterna
svarar för hela inteckningen och den fordran för vilken panträtt på
grund av inteckningen åtnjutes blivit täckt. Om medel som influtit genom
särskild försäljning av tillbehör utfaller på pantbrevets belopp, får förordnande
ej meddelas beträffande motsvarande del av inteckningen.

Begäran om förordnande enligt denna paragraf skall framställas senast vid
sammanträdet för köpeskillingens fördelning. Därvid skall pantbrevet inges,
om det ej förut är tillgängligt för överexekutor.

Försäljning under hand av fastighet

57 §

Utmätt fastighet får säljas under hand, om försäljning i sådan ordning finnes
mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och det är tillförlitligt utrett
vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.

Innan fastigheten utbjudes till försäljning under hand, skall ägaren och
sökanden få tillfälle att yttra sig.

58 §

Vid försäljning under hand skall köparen åläggas att svara för alla fordringar
som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt
i fastigheten och kostnaden för förfarandet, i den mån ej borgenär
kan erhålla betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt
i fastigheten eller sökanden medger att försäljning får ske utan att kostnaden
för förfarandet blir täckt. Rätt på grund av ägarhypotek anses icke
som fordran i den mån ej ägarhypoteket är utmätt.

Fordran som är förfallen till betalning skall betalas kontant, om ej
köparen visar att han avtalat annat med borgenären eller betalning skall
utgå ur särskilt tillgängliga medel. Om ej sökanden avstått från täckning
av kostnaden för förfarandet, skall vad som behövs för sådan täckning betalas
kontant.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling
skall förbehållas. Härvid äger 47 § motsvarande tillämpning.

Köparen skall lämna handpenning enligt vad som i 35 § föreskrives i fråga
om inrop på auktion. Återstoden av den kontanta köpeskillingen skall betalas
senast fyra veckor efter det att köpehandling upprättats. Försummas det är
köpet ogiltigt.

LU 1971:11

Blir köpet ogiltigt, äger bestämmelserna i 43 § om handpenning motsvarande
tillämpning. Vad i 43 § första stycket sägs om auktion gäller även försäljning
under hand.

I övrigt bestämmer överexekutor köpevillkoren.

59 §

Försäljningen sker genom upprättande av köpehandling, som underskrives
av överexekutor och köparen.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Har försäljningen föregåtts
av auktion utan att därvid godtagbart inrop skett, behövs dock ej godkännande,
om försäljningen sker på gynnsammare villkor.

Om ägaren ej godkänt försäljningsvillkoren, skall han genast underrättas
om skedd försäljning.

60 §

Har köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 58 § fjärde stycket
och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar överexekutor köpebrev.

överklagas försäljningen, äger 48 § motsvarande tillämpning.

61 §

Säljes ej egendomen under hand, skall den utbjudas till försäljning på
auktion, om ej sökanden avstår därifrån.

Försäljning av villkorlig rätt till fastighet eller av andel i fastighet

62 §

Bestämmelserna i 3—61 §§ gäller i tillämpliga delar fast egendom som utmätts
medan gäldenärens rätt till egendomen är villkorlig och andel i fastighet
som blivit utmätt, om ej annat följer av 63—69 §§.

63 §

Har i fall, då överlåtelse av fastighet är beroende av villkor, fastigheten tagits
i mät för fordran hos överlåtaren, får försäljning icke ske förrän det visar
sig om villkoret uppfylles.

Om del av fastighet genom överlåtelse kommit i särskild ägares hand och
fastigheten tagits i mät för fordran hos överlåtaren innan fastighetsbildning
som enligt lag utgör villkor för överlåtelsens giltighet kommit till stånd, äger
första stycket motsvarande tillämpning. Skulle det medföra betydande tidsutdräkt
att avvakta huruvida fastighetsbildningen kommer till stånd, får
dock fastigheten säljas med förbehåll för den rätt som tillkommer förvärvaren.
Försäljningen omfattar då även gäldenärens rätt mot förvärvaren. Köparen
svarar för gäldenärens skyldigheter mot förvärvaren.

64 §

Har i fall, då förvärv av fastighet eller del av fastighet är beroende av villkor,
egendomen tagits i mät för fordran hos förvärvaren, skall överexekutor
utbjuda gäldenärens rätt till egendomen till försäljning i den ordning som
gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Kommer försäljning till
stånd, svarar köparen för gäldenärens skyldigheter mot sin fångesman. Ansökan
om inteckning som gjorts samma dag som utmätningen eller senare
förfaller genom försäljningen, om ej överexekutor på begäran av köparen
förordnar annat.

LU 1971:11

Kan det utan betydande tidsutdräkt avvaktas om det för förvärvet gällande
villkoret uppfylles, kan anstånd med försäljningen medges tills det visar sig
om så blir fallet. Om villkoret uppfylles, sker försäljning i den ordning som i
allmänhet gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.

När försäljning som skett enligt första stycket vunnit laga kraft samt köparen
fullgjort sin betalningsskyldighet, utfärdar överexekutor köpehandling.

65 §

Bestämmelserna i 63 och 64 §§ gäller ej, om den fordran för vilken utmätning
skett var förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten.

66 §

Om villkoret uppfylles i fall som avses i 63 § eller förvärvet går åter i fall
som avses i 64 § andra stycket, skall överexekutor driva in och bjuda ut till
försäljning vad som därefter tillkommer gäldenären och omfattas av utmätningen.
Härvid tillämpas den ordning som gäller i fråga om utmätt fordran
eller rättighet.

67 §

Om andel i fastighet blivit utmätt, kan överexekutor på yrkande av sökanden,
andelens ägare eller annan delägare förordna, att hela fastigheten skall
säljas. Yrkande som framställes av någon av de därtill berättigade skall delges
de övriga med föreläggande att inkomma med yttrande inom viss tid. I
fråga om hinder mot den begärda försäljningen äger 6 och 7 §§ lagen
(1904: 48 s. 1) om samäganderätt motsvarande tillämpning.

68 §

Förordnas enligt 67 § om fastighetens försäljning, räknas hela fastigheten
som utmätt när beslutet meddelas. Fastigheten får ej säljas innan beslutet
vunnit laga kraft.

Om hela fastigheten skall säljas på auktion, skall av sakägarförteckningen
framgå vilka fordringar och rättigheter som belastar varje särskild andel.
Skyddsbeloppet skall bestämmas så att fordringar, som gäller i den först utmätta
andelen enbart eller i nämnda andel jämte annan andel och som har
bättre rätt än exekutionsfordringen, samt kostnaden för förfarandet blir fullt
täckta.

Är någon av delägarna i konkurs, får borgenär utöva anslutningsrätt enligt
13 § även om han har förmånsrätt endast i andel av fastigheten.

69 §

Framställes ej yrkande enligt 67 § eller vinner sådant yrkande ej bifall,
skall överexekutor låta utbjuda den utmätta andelen till försäljning i den
ordning som gäller för exekutiv försäljning av utmätt rättighet. Detsamma
gäller, om yrkande enligt 67 § bifalles men försäljning av fastigheten ej
kommer till stånd.

När försäljning som skett enligt första stycket vunnit laga kraft samt köparen
fullgjort sin betalningsskyldighet, utfärdar överexekutor köpebrev.

LU 1971:11

Särskilda bestämmelser

70 §

I fråga om överexekutors behörighet i ärende som avses i denna lag äger 10
kap. 10 § rättegångsbalken motsvarande tillämpning. Finner överexekutor
att han ej får upptaga ärendet, skall det överlämnas till behörig överexekutor.

71 §

Talan mot beslut i fråga som avses i 49 eller 67 § föres särskilt, överexekutor
skall delge tappande part beslutet, om beslutet ej meddelats i hans
närvaro.

Har överexekutor upptagit ärende enligt denna lag, får talan om att överexekutor
ej var behörig enligt 70 § icke föras.

Beträffande talan mot överexekutors beslut enligt denna lag gäller i övrigt
utsökningslagen (1877: 31 s. 1).

72 §

När fast egendom eller tillbehör sålts enligt denna lag, har köparen rätt att
få handräckning av kronofogdemyndigheten för att komma i besittning av
vad han förvärvat. Är fråga om skyldighet för förre ägaren att avflytta, äger
193 § utsökningslagen (1877: 31 s. 1) motsvarande tillämpning.

Övergångsbestämmelser

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Lagens bestämmelser om
kungörande av och underrättelse om auktion skall dock tillämpas redan
dessförinnan, om auktionen skall äga rum efter ikraftträdandet.

2. Har yrkande, som avses i 35 § eller 37 § 3 mom. andra stycket förordningen
(1875:42 s. 12) angående inteckning i fast egendom, före nya lagens
ikraftträdande framställts hos rätten, äger borgenären få det prövat av rätten.
Hålles i sådant fall bevakningssammanträde efter nya lagens ikraftträdande,
skall borgenären göra anmälan om yrkandet senast vid sammanträdet.

3. Nya lagens bestämmelser om tillägg enligt 6 kap. 3 § jordabalken tillämpas
beträffande ränta, som enligt 26 eller 27 § lagen (1970: 995) om införande
av nya jordabalken i stället för sådant tillägg skall beräknas på kapitalbeloppet
av inteckning enligt äldre lag.

4. Vid tillämpning av nya lagens bestämmelser anses fordran, för vilken
fast egendom vid tiden för bevakningssammanträdet utan inteckning häftar
enligt 11 kap. 2 § äldre jordabalken, såsom fordran som är förenad med panträtt.
Därvid gäller att fordringen skall betalas kontant. Punkt 3 äger motsvarande
tillämpning beträffande ränta på sådan fordran.

5. Enligt äldre bestämmelser intecknad ränta eller annan sådan fordran,
som icke är bestämd till kapitalet, upptages i sakägarförteckning enligt nya
lagens regler om fordran med panträtt och beräknas därvid till det belopp
som efter en räntefot av fem procent om året utgör fordringens värde på tillträdesdagen.
Är fråga om livränta, skall dock beräkningen ske med ledning
av 3 § lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse m. m.

6. Nya lagens bestämmelser om nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk
kraft gäller också annan sådan särskild rättighet som på grund av
upplåtelse enligt äldre bestämmelser besvärar fast egendom.

LU 1971:11

7. Skall ersättning utgå till innehavare av rätt till avkomst eller annan förmån
som enligt äldre bestämmelser besvärar fast egendom och icke bibehålies
vid försäljning av egendomen, beräknas utdelning för det kapitalvärde
vartill förmånen i pengar eller varor efter ortens pris beräknas uppgå på tillträdesdagen.
I fråga om kapitalvärdets beräkning äger därvid punkt 5 motsvarande
tillämpning.

8. Vad som i nya lagen föreskrives om tomträtt gäller även vattenfallsrätt,
som upplåtits enligt lagen (1907: 36 s. 1) om nyttjanderätt till fast egendom.

9. Bestämmelserna i 11 § nya lagen äger icke tillämpning i fråga om uttagande
av böter, vitén eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar
betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller
ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna
medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

10. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

LU 1971:11

2) Förslag
tUl
Lag

om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1)

Härigenom förordnas i fråga om utsökningslagen (1877: 31 s. I)1,
dels att 57, 79, 80, 80 a, 81, 84, 85, 87, 88, 97—135, 142, 148, 149, 167, 168
och 186 §§ samt 7 kap. skall upphöra att gälla,
dels att 39, 40, 48, 49, 51, 52, 56 a, 60 a, 62, 71, 74, 75, 77, 77 a, 78, 82, 83,
86, 88 c, 89, 91, 95, 139, 143, 144, 150, 151, 154, 156, 158—161, 166, 181, 184,
198, 199, 201, 209, 210, 211, 213 och 218 §§ skall ha nedan angivna lydelse,
dels att i lagen skall införas sex nya paragrafer, 82 a, 88 d, 91 a, 91 b, 140 a

och 143 a §§, av nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Är betalningsskyldighet någon
ålagd, äge utmätningsman, utan särskilt
bemyndigande, hos den tappande
verkställa utmätning, ändå att
ändring i domen sökes. Ej må dock
utmätning å underrätts dom ske förr
än den vunnit laga kraft, där den,
som tappat, ställer pant eller borgen
för vad honom ålagt är, så ock för
skada, som genom uppehållet vållas
kan, eller ock styrker, att han, till
fullgörande av domen, hos Konungens
befallningshavande nedsatt penningar,
svarande mot vad dömt blivit;
ej heller å hovrätts dom, innan

1 Senaste lydelse av
57 § 1917: 307 100 b § 1967:140 113 § 1967:

79 § 1968:693 100 c § 1967: 140 114 § 1921:

80 § 1921: 301 101 § 1967:140 115 § 1912:

80 a § 1967:140 102 § 1912:211 116 § 1912:

81 § 1967:140 103 § 1939:127 117 § 1967:

84 § 1963: 255 104 § 1964:446 118 § 1912:

85 § 1967: 843 105 § 1964: 446 119 § 1967:

87 § 1968: 693 106 § 1967:140 120 § 1912:

88 § 1955: 234 107 § 1968: 693 121 § 1967:

97 § 1964: 446 108 § 1912:211 122 § 1912:

98 § 1964: 446 109 § 1912:211 123 § 1912:

99 § 1964: 446 110 § 1967: 534 124 § 1967:

100 § 1967:140 lil § 1968: 693 125 § 1967:

100 a § 1967:140 112 § 1912: 211

* Senaste lydelse 1946: 814.

(Föreslagen lydelse)

§-2

140	126	§ 1967:140	167	§ 1912:211
301	127	§ 1964:446	168	§ 1968:693
211	128	§ 1967:140	169	§ 1964: 446
211	129	§ 1967:140	170	§ 1921:301
140	130	§ 1912:211	171	§ 1921:301
211	131	§ 1912:211	172	§ 1912:211
140	132	§ 1967:140	173	§ 1964: 446
211	133	§ 1930:118	174	§ 1921: 301
140	134	§ 1912:211	175	§ 1912:211
211	135	§ 1912:211	176	§ 1946: 814
211	142	§ 1967:140	177	§ 1921:301
140	148	§ 1912:211	178	§ 1921:301
140	149	§ 1967:534	186	§ 1924:131

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

den vunnit laga kraft, där gäldenären
styrker att nedsättning skett, efter
ty nu är sagt. Visar efter utmätning
gäldenären, att nedsättning
skett, och gäldar han tillika kostnaden
för utmätningen och godsets
vård ävensom, där tvångsförvaltning
kommit till stånd, förvaltningskostnaden
i den mån densamma ej guldits
av fastighetens avkastning,
gånge utmätningen åter, där så ske
kan.

Vad nedsatt

40 §.i

Vad efter

Utmätt lös

Fast egendom, som efter 39 § år
utmätt, må sättas under tvångsförvaltning
ändå att domen ej vunnit
laga kraft, där ej domstol, hos vilken
talan mot domen är anhängig, annorlunda
förordnar; dock åge borgenär
ej lyfta något av behållningen
annorledes än mot pant eller borgen.

48 §.*

Skall någon för verkställighet av
dom eller eljest enligt denna lag
ställa pant eller borgen, och är ej säkerheten
av vederparten godkänd,
varde den prövad av myndighet, hos
vilken säkerheten ställes. Löftesmän
skola borga en för alla och alla för
en; för menighet eller för utländsk
man, så ock i fall, varom i 95 och
125 §§ sägs, skall borgas såsom för
egen skuld. Den pant bjuder, vare,
där myndighet, som den pröva skall,
det föreskriver, pliktig att sätta panten
i förvar hos vederhäftig man,
som åtager sig att den vårda; löftesskrift
må omhändertagas av den, till
vars säkerhet den gäller.

Den, som Konungens och kronans
talan förer, vare från säkerhets ställande
fri.

1 Senaste lydelse 1921: 301.

* Senaste lydelse 1912: 211.

(Föreslagen lydelse)

är föreskrivet.

egendomens försäljning.
6 kap. stadgas.

Skall någon för verkställighet av
dom eller av annan anledning i utsökningsmål
ställa pant eller borgen,
och är ej säkerheten av vederparten
godkänd, varde den prövad av myndighet,
hos vilken säkerheten ställes.
Borgen får ej godkännas av myndigheten,
om ej borgensman svarar som
för egen skuld och, om två eller flera
tecknat borgen, de tillika svara solidariskt.

Kronan, kommun, landstingskommun
och kommunalförbund behöva
ej ställa säkerhet.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Tredskodom, varigenom betalningsskyldighet
blivit den uteblivne
parten ålagd, må, utan hinder av att
återvinning sökts, verkställas såsom
lagakraftvunnen, så vitt ej rätten,
där talan om återvinning är anhängig,
annorledes förordnar.

(Föreslagen lydelse)

nit laga kraft.

Har talan målets återupptagande.

Ej må annorledes förordnas.

51 §.i

I fråga om verkställighet av utslag I fråga om verkställighet av utslag

i lagsökningsmål, varigenom betal- i lagsökningsmål, varigenom betalningskyldighet,
blivit någon ålagd, ningsskyldighet blivit någon ålagd,

gälle vad om tredskodom är i 49 § gälle vad om tredskodom är i 49 §

första stycket stadgat. / mom. stadgat.

Har intecknad fordran fastställts Har rätten fastställt att fordran

till betalning ur fast egendom, må skall utgå med särskild förmånsrätt i

försäljning ej äga rum förr än laga fast egendom, må försäljning ej utan

kraft å utslaget kommit. Har jämlikt ägarens samtycke äga rum förr än

169 § äskats, att egendomen skall laga kraft å utslaget kommit.

sättas under tvångsförvaltning, må
sådan verkställighet ske utan hinder
av att ändring i utslaget sökes, så vitt
ej den domstol, där talan är anhängig,
annorlunda förordnar; dock
gälle om borgenärs rätt att lyfta behållningen
vad i 40 § tredje stycket
för där omförmält fall sägs.

Har i äga rum.

Om verkställighet ty fall.

52 § »

Har i eller vite.

Huru beslut angående fördelning Huru beslut angående fördelning
av köpeskilling för utmätt egendom av köpeskilling för utmätt egendom

och av medel, som influtit under går i verkställighet, därom skils i 6

tvångsförvaltning, går i verkställig- kap.
het, därom skils i 6 och 7 kap.

56 a

Om utmätningsmannen i gäldenärens
hemvist täger fast egendom på

1 Senaste lydelse 1946: 814.

* Senaste lydelse 1964: 446.

* Senaste lydelse 1967:140.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

annan ort i mät, skall målet därefter
överlämnas till utmätningsmannen
i den orten för att i fortsättningen,
i vad på utmätningsman ankommer,
handläggas av denne.

Tages viss hemvist bestämmer.

Innan utmätningsman enligt 1 eller
2 mom. skiljer sig från målet,
skall han vidtaga i 85 § föreskrivna
åtgärder. Anmälan enligt 85 § 1
mom. sker till överexekutor där
egendomen är.

60 :

Kan utmätning av lös egendom ej
genast verkställas, må utmätningsmannen,
om det finnes erforderligt,
säkerställa utmätningen genom att
taga vård om egendomen eller meddela
sådant förbud, som stadgas i
74 § eller 75 § 2 mom. för där avsedda
fall. Gäldenären må därefter ej till
men för borgenären förfoga över
egendomen. Utmätningsmannen
skall, om gäldenären ej är närvarande,
skyndsamt underrätta honom
om åtgärden.

Åtgärden må

Kostnaden för åtgärden skall förskjutas
av borgenären, om utmätningsmannen
begär det.

Vid utmätning

Häftar på grund av inteckning gäldenärens
fasta egendom eller luftfartyg
eller reservdelar till sådant fartyg
för fordran, för vilken utmätning
skall ske, eller är fordringen förenad
med luftpanträtt i sådant fartyg,
skall den egendomen först utmätas,
om ej borgenären hellre vill taga betalning
ur annan egendom. Skall utmätning
på en gång ske för fleras
fordringar får borgenär, för vars
fordran viss egendom sålunda häftar,
ej för vad därur kan utgå till

* Senaste lydelse 1963: 255.

* Senaste lydelse 1967:140.

§Å

Kan utmätning av lös egendom ej
genast verkställas, må utmätningsmannen,
om det finnes erforderligt,
säkerställa utmätningen genom att
taga vård om egendomen eller meddela
sådant förbud, som stadgas i 74
§, 75 § 2 mom. eller 91 a § för där avsedda
fall. Gäldenären må därefter ej
till men för borgenären förfoga över
egendomen. Utmätningsmannen
skall, om gäldenären ej är närvarande,
skyndsamt underrätta honom
om åtgärden.

åtgärden hävas.

§.2

ej skiljas.

Är fordran för vilken utmätning
skall ske förenad med särskild förmånsrätt
i gäldenärens fasta egendom,
luftfartyg eller reservdelar till
sådant fartyg, skall den egendomen
först utmätas, om ej borgenären hellre
vill taga betalt ur annan egendom.
Skall utmätning ske på en gång
för fleras fordringar, får borgenär,
för vars fordran viss egendom sålunda
häftar, ej för vad därur kan
utgå till förfång för annan borgenär
taga betalning ur övriga tillgångar.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

förfång för annan borgenär taga betalning
ur övriga tillgångar.

Endast om borgenären begär det
får utmätning av fast egendom eller
luftfartyg eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg ske för annan
fordran än sådan, för vilken egendomen
på grund av inteckning häftar
eller som, när fråga är om luftfartyg,
är förenad med luftpanträtt i fartyget.

Har någon

Har inteckning i fast egendom eller
i luftfartyg eller reservdelar till
sådant fartyg blivit av ägaren till den
intecknade egendomen lämnad såsom
pant, skall inteckningen icke utmätas
utan i stället den rätt till andel
i inteckningen, som, efter ty särskilt
är stadgat, må tillkomma gäldenären,
tagas i mät i den ordning 74 §
stadgar.

(Föreslagen lydelse)

Endast om borgenären begär det
får utmätning av fast egendom eller
luftfartyg eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg ske för annan
fordran än sådan som är förenad
med särskild förmånsrätt i egendomen.

— betalning förfallen.

Har inteckning i luftfartyg eller
reservdelar till sådant fartyg blivit av
ägaren till den intecknade egendomen
lämnad såsom pant, skall inteckningen
icke utmätas utan i stället
den rätt till andel i inteckningen,
som, efter ty särskilt är stadgat, må
tillkomma gäldenären, tagas i mät i
den ordning som 74 § stadgar.

Om utmätning av ägarhypotek i
fast egendom finnas bestämmelser i
91 a §.

Utmätas penningar, skola de omhändertagas
av utmätningsmannen.
Medel som gäldenären i utmätningsmål
inbetalar till utmätningsmannen
äro att anse som utmätta i målet, om
ej betalningen skett med villkor som
strider häremot. Lösören som utmätas
skola, när de ej efter vad som
nedan sägs föras från stället, sättas i
förvar därstädes under utmätningsmannens
försegling, eller, om han
finner det i brist av tjänliga förvaringsrum
eller av annan orsak ej
lämpligen kunna ske, med hans insegel
eller skriftligt anslag eller på annat
sätt så utmärkas att det uppenbart
synes att godset blivit utmätt.
Anses det utmätta ej kunna med sä 1

Senaste lydelse 1955: 234.

* Senaste lydelse 1968: 623.

§-2

Utmätas penningar, skola de omhändertagas
av utmätningsmannen.
Lösören som utmätas skola, när de ej
efter vad som nedan sägs föras från
stället, sättas i förvar därstädes under
utmätningsmannens försegling
eller, om han finner det i brist på
tjänliga förvaringsrum eller av annan
orsak ej lämpligen kunna ske,
med bans insegel eller skriftligt anslag
eller på annat sätt så utmärkas,
att det uppenbart synes att godset
blivit utmätt. Anses det utmätta ej
kunna med säkerhet lämnas på stället
under gäldenärens tillsyn, skall
utmätningsmannen låta det vårdas
där av annan eller föras till annat
ställe, om det kan ske.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

kerhet lämnas på stället under gäldenärens
tillsyn, skall utmätningsmannen
låta det vårdas där av annan
eller föras till annat ställe, om
det kan ske och borgenär förskjuter
nödig kostnad för godsets vård eller
flyttning.

Utmätes gäldenärs

Skall utmätning ske av den rätt till
andel i inteckning, som, efter ty särskilt
är stadgat, tillkommer gäldenären
såsom ägare av intecknade egendomen,
varde förbud inteckningshavaren
meddelat att till förfång för
den, till vilken i följd av utmätningen
gäldenärens rätt kan komma
att övergå, utlämna inteckningsliandlingen
eller att på begäran av
annan än denne eller utmätningsmannen
uppvisa handlingen vid
domstol för sådant ändamål, som i
26 § förordningen angående inteckning
i fast egendom eller 29 § lagen
om inskrivning av rätt till luftfartyg
sägs. Förbud, som nu sagts, skall
tecknas å inteckningshandlingen,
där icke denna av inteckningshavaren
överlämnas till utmätningsmannen
för att av honom uppvisas. Kostnaden
för sådant uppvisande ävensom
för anskaffande av särskild inteckningshandling
å den utmätta andelen
i inteckningen vare borgenären
pliktig att förskjuta, där utmätningsmannen
det åskar.

(Föreslagen lydelse)

att övergå.

Skall utmätning ske av den rätt till
andel i inteckning som tillkommer
gäldenären såsom ägare av intecknat
luftfartyg eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg, varde förbud
inteckningshavaren meddelat att
utan tillstånd av utmätningsmannen
utlämna inteckningshandlingen.
Förbud, som nu sagts, skall tecknas
å inteckningshandlingen, där icke
denna av inteckningshavaren överlämnas
till utmätningsmannen för
det ändamål som anges i 30 § lagen
(1955: 227) om inskrivning av rätt
till luftfartyg.

Skall fordran
Utmätes annan fordran eller rättighet,
tage ock utmätningsmannen i
förvar handling, som tjänar till bevis
om fordringen eller rättigheten, där
sådan handling finnes att tillgå, och
teckne i protokollet förbud för den,
från vilken fordringen eller rättigheten
skall utgå, att giva något därav
ut till annan än utmätningsmannen
eller den, till vilken i följd av utmät -

i förvar.

Utmätes annan fordran eller rättighet,
tage ock utmätningsmannen i
förvar handling, som tjänar till bevis
om fordringen eller rättigheten, där
sådan handling finnes att tillgå, ock
teckne i protokollet förbud för den,
från vilken fordringen eller rättigheten
skall utgå, att giva något därav
ut till annan än utmätningsmannen
eller den, till vilken i följd av utmät -

75 §.*

1 Senaste lydelse 1936: 89.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

ningen gäldenärens rätt kan komma
att övergå; och varde sedan protokollet
genom utmätningsmannen tillställt
den, vilken förbudet meddelas
skall; vare dock borgenären pliktig
att, där utmätningsmannen det åskar,
kostnaden för förbudets delgivande
förskjuta.

Då utmätning av lös egendom är
fullbordad så som sägs i 67 c § 1
mom. eller 73—76 §§, njuter borgenären
förmånsrätt i det utmätta efter
vad som stadgas i 17 kap. 8 §
handelsbaden, såvitt ej utmätningen
enligt vad nedan sägs eller eljest
går åter eller undanröjes.

Finner utmätningsmannen

Om åtgärd

77 a

Har domstol eller lagsökningsdomare
fastställt intecknad fordran till
betalning ur fast egendom, vare så
ansett som hade egendomen blivit utmätt.

Vid utmätning av hus, tomt, jord
eller vattenverk må ej ett från annat
så söndras, att det som över är, varder
för ägaren onyttigt. Ej heller må
växande gröda, växande skog eller
annat, som till fast egendom hörer,
tagas i mät annorledes än genom utmätning
av egendomen eller nyttjanderätt
till jorden.

överlåter någon sin fasta egendom
till annan, må, innan nye ägaren
sökt lagfart, överlåtelsen ej utgöra
hinder för egendomens utmätande
för förre ägarens gäld.

1 Senaste lydelse 1968: 623.

* Senaste lydelse 1937: 452.

1 Senaste lydelse 1968: 693.

(Föreslagen lydelse)

ningen gäldenärens rätt kan komma
att övergå; och varde sedan protokollet
genom utmätningsmannen tillställt
den, vilken förbudet meddelas
skall.

§.J

Då utmätning av lös egendom är
fullbordad så som sägs i 67 c § 1
mom. eller 73—76 §§, njuter borgenären
förmånsrätt i det utmätta efter
vad som stadgas i förmånsrättslagen
(1970: 979).

ägde rum.

— över utmätningen.

§-2

Har domstol fastställt att förfallen
fordran skall utgå med särskild förmånsrätt
i fast egendom, skall egendomen
anses utmätt.

§•

Tillbehör till fastighet får ej tagas
i mät annat än genom utmätning av
fastigheten. Rått till växande gröda
eller annan ännu icke fallen avkastning
av fast egendom som tillkommer
nyttjanderåttshavare får ej tagas
i mät för dennes skuld annat än
genom utmätning av nyttjanderätten.

§.3

Den som har lagfart på fast egendom
antages vara ägare till egendomen,
om det ej styrkes att den tillhör
annan.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Sökes å överlåtelse, som före utmätningen
skett, lagfart samma dag,
då utmätningen verkställes, eller sist
å den allmänna rättegångsdag för
lagfartsärenden, som näst efter fjorton
dagar från utmätningen infaller;
då vare ej utmätningen gällande
emot nye ägaren, med mindre egendomen
på grund av inteckning häftar
för fordran, som utsökes, eller
fordringen eljest är sådan att, efter
ty i lag i övrigt stadgas, egendomen
därför häftar, ändå att den kommit
ur gäldenärens hand. Har auktion till
egendomens försäljning blivit kungjord
att hållas innan den rättegångsdag,
som nämnd är, inträffar,
eller å samma dag, åligge dock nye
ägaren att före auktionen överlåtelsen
anmäla och sin åtkomsthandling
i huvudskrift eller besannad avskrift
för auktionsförråttaren uppvisa.
Sker ej sådan anmälan, vare utmätningen
emot nye ägare gällande, ändå
att lagfart sökes å tid, som förut
är sagd.

Göres av nye ägaren anmälan, på
sätt nu stadgat är, eller har överlåtelsen
blivit för auktionsförråttaren
kunnig innan han utsatt dag för
egendomens försäljning, skall, därest
överlåtelsens verkan mot utmätningen
är beroende därpå, att lagfart
kommer att sökas å tid, som ovan är
sagd, auktionsförråttaren låta med
försäljningen anstå till dess sig visat,
om lagfarten sökes.

Har överlåtelsen omfattat rätt till
andel i inteckning, som tillkom
överlåtaren såsom ägare av intecknade
egendomen, åligger det nye ägaren,
där han vill freda andelen från
utmätning för förre ägarens gäld, att
söka lagfart å överlåtelsen och göra
anmälan såsom i 2 mom. sägs, och
skall vad i 3 mom. stadgas äga motsvarande
tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

Tvist om äganderätten till fast
egendom, varå gäldenär en har lagfart
eller vartill han har fångeshandling,
utgör ej hinder mot utmätning.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Om den förmånsrätt utmätning av
fast egendom medför skils i 17 kap.

9 § handelsbalken.

Har borgenären, när intecknad
fordran fastställts till betalning ur
fast egendom, icke sist två månader
efter det beslutet vann laga kraft begärt
försäljning eller tvångsförvaltning
av egendomen, förfaller den
verkan som beslutet enligt 77 a §
medfört.

1 Senaste lydelse 1963: 255.

(Föreslagen lydelse)

t §•

Beror överlåtelse av fast egendom
av villkor som ännu ej är uppfyllt,
utgör överlåtelsen ej hinder mot utmätning
av egendomen för fordran
hos överlåtaren. Utmätningen omfattar
i sådant fall även överlåtarens
rätt mot den som förvärvat egendomen.
Uppfylles villkoret, gäller utmätningen
därefter endast överlåtarens
rätt mot förvärvaren.

Utmätning av fast egendom får
även äga rum för fordran hos den
som förvärvat egendomen, fastän
hans förvärv beror av villkor. Går
gäldenärens förvärv åter, omfattar
utmätningen därefter endast den rätt
som han i sådant fall har mot den
som överlät egendomen.

§•

Utmätning av fast egendom är
fullbordad när beslut därom meddelats
och medför därefter förmånsrätt
enligt förmånsrättslagen
(1970: 979).

I fall som avses i 82 a § skall den
andra parten underrättas om utmätningen
och förbud meddelas honom
att betala eller återbetala köpeskilling
eller utge annat, som på grund
av avtalet kan tillkomma gäldenären,
till annan än utmätningsmannen eller
överexekutor, om målet år anhängigt
där. Först när så skett medför
utmätningen förmånsrätt i den
rätt som gäldenären har eller kan
komma att få mot den andra parten.

§•*

Har borgenär, när fordran fastställts
att utgå med särskild förmånsrätt
i fast egendom, icke senast
två månader efter det beslutet vann
laga kraft begärt försäljning av egendomen,
förfaller den verkan som beslutet
enligt 77 a § medfört.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Borgenär, som begär försäljning,
är pliktig att förete lagakraftbevis
samt i huvudskrift den handling på
grund varav betalning blivit sökt. Efterkommer
han ej föreläggande
härom, avskrives framställningen.

88 c

I mål om utmätning skall utmätningsmannen
skyndsamt vidtaga vad
på honom ankommer för att utmätningen
skall verkställas. Såvitt möjligt
skall utmätningsförrättning hållas
inom fyra veckor från det utmätningsmannen
mottog de i 54, 54 a eller
55 § nämnda handlingarna. Lämnar
borgenären anstånd med utmätningen
och fortfar anståndet utöver
sex månader från nämnda tidpunkt,
är ansökningen förfallen.

Sedan utmätning skett, åligger det
utmätningsmannen eller, om målet
är anhängigt hos överexekutor,
denne att utan onödigt uppehåll vidtaga
erforderliga åtgärder för att försäljning
skall komma till stånd. Om
ej hinder möter eller uppskov meddelas
enligt vad nedan stadgas, skall
försäljning ske inom två månader
från utmätningen; dock skall beträffande
fast egendom, fartyg som sägs
i 94 §, luftfartyg och intecknade reservdelar
till luftfartyg i stället gälla
en tid av fyra månader från utmätningen
eller, när intecknad fordran
fastställts till betalning ur fast egendom,
från det försäljning av egendomen
begärdes.

Kan av särskild anledning antagas
att utmätt egendom kommer att säljas
till underpris eller finnes, att gåldenären
av särskild orsak huvudsakligen
utan egen skuld råkat i betalningssvårigheter
som kunna antagas
vara av tillfällig natur, eller åro eljest
synnerliga skäl till uppskov,
äger utmätningsmannen eller över 1

Senaste lydelse 1963: 255.

(Föreslagen lydelse)

Borgenär, som begär försäljning,
är pliktig att förete lagakraftbevis
samt, i förekommande fall, fordringsbevis
och pantbrev i huvudskrift.
Efterkommer han ej föreläggande
härom, avskrives framställningen.

§•*

Utmätningsförrättning skall om
möjligt hållas inom fyra veckor från
det att utmätningsmannen mottog de
handlingar som anges i 54, 54 a eller
55 §. Lämnar borgenären anstånd
med utmätningen och fortfar anståndet
över sex månader från mottagandet
av handlingarna, är ansökningen
förfallen.

Utmätt lös egendom bör säljas
inom två månader från utmätningen,
om ej hinder möter eller utmätningsmannen
eller, om målet är anhängigt
hos överexekutor, denne på begäran
ger anstånd. Beträffande fartyg som
avses i 94 § skall dock gälla en tid av
fyra månader från utmätningen.

Anstånd med försäljning får beviljas
på begäran av borgenären eller
gåldenären. På begäran av gäldenåren
får anstånd beviljas endast om
borgenären medger det eller särskilda
skål föreligga. Utan synnerliga
skål får anstånd ej beviljas utöver
sex månader eller, beträffande fartyg
som avses i 94 §, ett år från utmätningen.

I fråga om tid för försäljning av
luftfartyg och intecknade reservdelar
till luftfartyg eller av fast egendom
finnas särskilda bestämmelser.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

exekutor, hos vilken målet är anhängigt,
medgiva uppskov med försäljningen
på viss tid, såframt icke
borgenärens rätt till betalning äventyras
eller hans rätt eljest otillbörligt
åsidosättes. Uppskov som nu sagts
må ej utsträckas utöver sex månader
från den tidpunkt som angivits i 2
mom. Medgivandet må förenas med
särskilda villkor och, om anledning
förekommer därtill, återkallas.

överexekutor äger, därest föreliggande
omständigheter påkalla det,
förordna om ytterligare uppskov med
försäljningen. Det åligger utmätningsman
att, om skäl till sådant
uppskov förekommer i ett av honom
handlagt mål, göra anmälan därom
hos överexekutor.

Lämnar borgenären anstånd med
försäljningen och fortfar anståndet
utöver sex månader från den tidpunkt
som angivits i 2 morn., skall
utmätningen gå åter eller, när fordran
fastställts till betalning ur fast
egendom, den verkan varom i 77 a §
sägs förfalla.

Sedan tid för anstånd eller uppskov
gått till ända, skall utmätningsman
eller överexekutor, hos vilken
målet är anhängigt, självmant företaga
detta.

88 d §.

Om sökandens fordran och den
kostnad för vilken denne svarar betalas
innan den utmätta egendomen
sålts, förfaller frågan om egendomens
försäljning.

Medel som gäldenären i målet betalar
till utmätningsmannen anses
utmätta i målet, om ej betalningen
skett med villkor som strider häremot.
Om målet är anhängigt hos
överexekutor, gäller detsamma i
fråga om medel som betalas till
denne eller till utmätningsmannen.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

89 §.i

Försäljning av utmätt egendom Försäljning av utmätt lös egendom
skall ske på offentlig auktion utom i skall ske på offentlig auktion utom i

fall som avses i 96 a §. fall som avses i 96 a §.

Om försäljning särskild lag.

Kungörelse om

Har gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans fasta
egendom eller i hans luftfartyg eller
därtill hörande reservdelar blivit utmätt,
läte utmätningsmannen anskaffa
särskild inteckningshandling
å det gäldenären tillkommande beloppet,
där laga hinder däremot icke
möter; skall sådan handling anskaffas,
må ej förr än det skett kungörelse
om auktionen utfärdas. Skall
försäljning ske av inteckningshandling,
vilken tagits i mät hos någon,
som enligt handlingen är personligen
ansvarig för det däri förskrivna beloppet,
åligger det utmätningsmannen,
där ej med gäldenärens samtycke
handlingen säljes med bibehållande
av hans ansvarighet, att, innan
handlingen utlämnas till köparen,
förse densamma med påskrift, varigenom
gäldenären frikallas från ansvarighet.

Skall fartyg

Vid försäljning

Om egendom

Är fråga

91 a

Om försäljning av utmätt fast
egendom meddelas likaledes bestämmelser
i särskild lag.

§•*

är sagd.

Har gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans luftfartyg
eller därtill hörande reservdelar
blivit utmätt, läte utmätningsmannen
anskaffa särskild inteckningshandling
å det gäldenären tillkommande
beloppet, där laga hinder däremot
icke möter; skall sådan handling
anskaffas, må ej förr än det
skett kungörelse om auktionen utfärdas.
Skall försäljning ske av inteckningshandling,
vilken tagits i
mät hos någon, som enligt handlingen
är personligen ansvarig för
det däri förskrivna beloppet, åligger
det utmätningsmannen, där ej med
gäldenärens samtycke handlingen
säljes med bibehållande av hans
ansvarighet, att, innan handlingen
utlämnas till köparen, förse densamma
med påskrift, varigenom gäldenären
frikallas från ansvarighet.

■ ske kan.

- med flygpost.

genast sändas.

angående verksamheten.

§•

Vid utmätning av ägarhypotek i
fast egendom skall pantbrevet tagas i
förvar eller, om annan än den intecknade
fastighetens ägare innehar
pantbrevet, förbud meddelas innehavaren
att utlämna det utan tillstånd
av utmätningsmannen. Utmätningen
är fullbordad först när så skett.

1 Senaste lydelse 1967:140.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Den fasta egendom vari ägarhypoteket
gäller skall tagas i anspråk, om
borgenären yrkar det inom en månad
från det att beslut meddelades om
utmätning av ägarhypoteket. När utmätningsmannen
meddelat beslut
om att den fasta egendomen tages i
anspråk, anses den utmätt. Om borgenären
ej inom nämnda tid yrkat
att den fasta egendomen tages i anspråk
eller yrkande därom återkallas,
skall det utmätta ägarhypoteket
pantförskrivas till honom enligt
91 b§.

Råder tvist huruvida ägarhypotek
för gäldenären föreligger, skall utmätningsmannen,
om skäl åro
därtill, förelägga utmätningssökanden
att inom en månad efter det att
föreläggandet delgivits honom vid
domstol som anges i 10 kap. 10 § rättegångsbalken
väcka talan mot gäldenären
och den som bestrider dennes
rätt. Innan tvisten blivit avgjord
genom dom som vunnit laga kraft
får beslut om fastighetens tagande i
anspråk meddelas eller pantförskrivning
av ägarhypoteket ske endast
om rätten förklarar hinder ej
möta däremot.

Efterkommer ej ut mätnings sökanden
föreläggande enligt 3 mom. och
är ej talan i saken väckt av annan
part, går utmätningen åter.

91b §.

Pantförskrivning av ägarhypotek
sker genom att utmätningsmannen
till borgenären utfärdar bevis att
pantbrevet utgör pant för dennes
fordran och överlämnar pantbrevet
till honom eller, om annan än fastighetens
ägare innehar detta, underrättar
innehavaren om pantförskrivningen.
I underrättelsen skall anges,
att innehavaren ej får utlämna
handlingen till skada för borgenären.
Ägarhypotek som tillkommer ägare
av andel i fastighet får ej pantförskrivas
för sig.

2 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 11

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Den, som

Vad av

Valder ej sist å det sammanträde,
varom förut är sagt, köpeskillingen
till fullo gulden eller anstånd lämnat
efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt
och besörj e genast auktionsförrättaren,
att fartyget varder till försäljning
ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§
sägs. Går fartyget vid nya utropet till
mindre än den förra köpeskillingen
med laga ränta därå från den dag, då
betalning sist bort ske, ersätte förre
köparen skillnaden; går fartyget till
mera, havé förre köparen ej rätt till
överskottet. Kostnaden för senare
försäljningen skall ock av förre köparen
gäldas, där den ej kan genom
överskott å köpeskillingen gottgöras.
Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen,
läte auktionsför rättar en,
där sådant erfordras till gäldande av
vad förre köparen utgiva bör, ofördröjligen
försälja panten i den
ordning, som om utmätta lösören
stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen
hos löftesmannen.

Varder köpeskillingen

139

Borgenär som, när lös egendom utmättes
för annans fordran, hade
panträtt i egendomen utan att ha den
under panträtt i handom eller som
ägde rätt att kvarhålla egendomen
till säkerhet för sin fordran, är berättigad
att få betalning ur köpeskillingen
enligt vad som anges nedan,
såvida han framställt yrkande därom
före auktionen eller, om egendomen
sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen.
Svarar utmätt egendom
för företagsinteckning, äger inteckningshavaren
erhålla betalning
ur köpeskillingen, om han framställt
yrkande därom inom tid som nyss

1 Senaste lydelse 1917: 307.

4 Senaste lydelse 1967:140.

(Föreslagen lydelse)

§_i

• ånyo utropat.

11 godo.

Varder ej sist å det sammanträde,
varom förut är sagt, köpeskillingen
till fullo gulden eller anstånd lämnat
efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt
och besörj e genast auktionsförrättaren,
att fartyget varder till försäljning
ånyo utlyst, som i 90 och 91 §§
sägs. Går fartyget vid nya utropet till
mindre än den förra köpeskillingen
med laga ränta därå från den dag, då
betalning sist bort ske, ersätte förre
köparen skillnaden; går fartyget till
mera, havé förre köparen ej rätt till
överskottet. Kostnaden för senare
försäljningen skall ock av förre köparen
gäldas, där den ej kan genom
överskott å köpeskillingen gottgöras.

— — gälden övertagit.

§-2

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

angivits. Vad sist sagts gäller dock ej
i den mån sådan betalning måste anses
obehövlig för att trygga inteckningshavarens
och efterföljande inteckningshavares
rätt. Vid prövningen
härav skall hänsyn tagas
även till sådan egendom som gäldenären
på annat sätt än genom företagsinteckningen
ställt som säkerhet
för inteckningshavarens fordran.
Skall under konkurs fartyg eller
gods i fartyg eller i luftfartyg säljas
utmätningsvis, äger även borgenär
som för sin fordran har förmånsrätt
enligt 17 kap. 4 § handelsbalken rätt
att erhålla betalning ur köpeskillingen,
om han framställer yrkande
därom före auktionen.

Har fartyg

140

143

Ha medel influtit genom särskild
försäljning av tillbehör eller såsom
avkastning av fast egendom, skall sådan
tillgång fördelas samtidigt med
köpeskillingen för fastigheten. Har i
fall, som avses i 95 eller 130 §, fartyg
eller fast egendom försålts efter nytt
utrop och är förre inroparen skyldig
att utgiva ersättning, skall ersättningsbeloppet,
såvitt detsamma guldits
av honom eller influtit genom
försäljning av pant eller utsökande
av borgen, fördelas tillika med köpeskillingen.

Har försäljning av fastighet icke
kommit till stånd, skall sammanträde
för fördelning av tillgång som
nu angivits hållas på tid som före 1

Senaste lydelse 1967:140.

(Föreslagen lydelse)

angivits. Vad sist sagts gäller dock ej
i den mån sådan betalning måste anses
obehövlig för att trygga inteckningshavarens
och efterföljande inteckningshavares
rätt. Vid prövningen
härav skall hänsyn tagas
även till sådan egendom som gäldenären
på annat sätt än genom företagsinteckningen
ställt som säkerhet
för inteckningshavarens fordran.
Skall under konkurs fartyg eller
gods i fartyg eller i luftfartyg säljas
utmätningsvis, äger även borgenär
som för sin fordran har förmånsrätt
enligt 10 eller 11 § förmånsrättslagen
(1970:979) rätt att erhålla betalning
ur köpeskillingen, om han
framställer yrkande därom före auktionen,

tid innestår.

a §.

Har fartyg sålts efter nytt utrop i
fall som avses i 95 § och är förre inroparen
ersätlningsskyldig, skall ersättningsbeloppet
i den mån det influtit
fördelas tillika med köpeskillingen.

§•*

När fastighet sålts på auktion,
skall sammanträde för fördelning av
den kontanta köpeskillingen, behållen
avkastning och andra influtna
medel hållas på den dag som kungjorts
tidigare. Fördelningen sker i
enlighet med sakägarförteckningen,
om det ej framgår att fordran understiger
vad som upptagits i förteckningen.
Har fordran eller kostnad
som, om den blivit anmäld i
tid, bort upptagas i förteckningen
anmälts senare, får betalning utgå
av återstoden.

Har utmätt fastighet sålts under
hand, skall den kontanta köpeskillingen
och andra tillgängliga medel
fördelas i första hand enligt köpe -

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

skrives i 142 § eller, om auktion icke
hållits, så snart som möjligt. Behållen
avkastning skall fördelas enligt
de grunder som i 7 kap. föreskrivas
för fördelning av medel vilka influtit
under tvångsförvaltning. Ersättningsbelopp
som avses i 1 mom. andra
punkten skall, sedan kostnaderna
för förfarandet betalats, användas
till betalning av utmätningssökandens
fordran. Uppstår överskott,
skall det fördelas på samma
sätt som nyss angivits om avkastning.

Sammanträde enligt 2 mom. skall,
när auktion ej hållits, kungöras på
sätt föreskrives i 142 § 2 mom. andra
punkten.

(Föreslagen lydelse)

villkoren och i övrigt enligt de
grunder som gälla för upprättande
av sakägarförteckning.

Avbry tes förfarandet innan utmätt
fastighet sålts, fördelas tillgängliga
medel enligt i morn., om bevakningssammanträde
hållits och fördelning
äger rum på den dag som kungjorts
tidigare och i annat fall enligt de
grunder som gälla för upprättande
av sakägarförteckning. Vid fördelning
av andra medel än behållen köpeskilling
för särskilt sålda tillbehör
har dock annan borgenär än sökanden
rätt att få betalning endast för
ränta och kostnader, om hans fordran
är förenad med panträtt på
grund av inteckning.

I fall som avses i 2 mom. skall fördelningssammanträde
hållas så snart
som möjligt. Det skall utlysas minst
två veckor i förväg på lämpligt sätt
och sakägarna skola, när skäl föreligga
därtill, uppmanas att anmäla
sina anspråk senast vid sammanträdet.
Detsamma gäller i fall som avses
i 3 morn., om ej bevaknings sammanträde
hållits och fördelningssammanträde
åger rum på den dag
som kungjorts tidigare.

Möter hinder att verkställa fördelning
på utsatt sammanträde, skall
nytt sammanträde hållas så snart
som möjligt och, om dagen ej genast
bestämmes, på lämpligt sätt kungöras
minst två veckor i förväg.

143 a §.

Om säkerhet för handpenning
ställts hos överexekutor och ogulden
del av köpeskillingen ej betalas senast
på bestämd dag, skall överexekutor
göra bruk av säkerheten, om
det behövs för betalning av vad förre
köparen har att svara för. Säkerheten
skall därvid tagas i anspråk på
det sätt som finnes ändamålsenligt.
Pant får säljas i den ordning som
gäller för utmätt lös egendom. Borgen
får utsökas. Överexekutors be -

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

144

Vid sammanträde, varom förut är
sagt, avgive förrättningsmannen redogörelse
dels för den tillgång, som
skall fördelas, dels ock för de fordringar,
för vilka anspråk på betalning
ur köpeskillingen blivit anmält
eller utdelning ändock må beräknas;
skolande, där fråga är om fast egendom,
bor genär sf ört eckningen därvid
lända till efterrättelse. Därefter äge
tillstädesvarande borgenärer samt
gäldenären, där han när är, att andraga
vad de till bevakande av sin
rätt akta nödigt.

150

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis
såld lös egendom utdelning
ske för fordran, som icke är förfallen
och därå ränta icke skall gäldas före
förfallodagen, eller ock allenast för
ränta eller annan dylik fordran, som
ej är till kapitalet bestämd, varde
fordringen beräknad efter de i 110 §
stadgade grunder.

Till vilka —

151

Är fråga om fordrans eller för fordran
beviljad intecknings giltighet
beroende på särskild prövning eller
avgjord genom beslut, som ej vunnit
laga kraft, eller är inteckning för
fordran sökt men ej beviljad, varde
vad å fordringen enligt förmånsrättsordningen
belöpa kan vid fördelning 1

Senaste lydelse 1912: 211.

2 Senaste lydelse 1928:164.

• Senaste lydelse 1946: 814.

(Föreslagen lydelse)

slut i nämnda hänseenden får omedelbart
verkställas.

Bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande
tillämpning, när sakägare
har lämnat säkerhet för belopp som
skall fördelas samtidigt med köpeskilling.

§.J

§-2

Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis
såld lös egendom utdelning
ske för fordran, som icke är förfallen
och därå ränta icke skall gäldas före
förfallodagen, varde fordringen beräknad
till det belopp som efter fem
procents årlig ränta utgör dess värde
vid fördelningen. Motsvarande gäller,
om utfäst ränta är lägre än fem
procent.

- i sjölagen.

§-3

Är fråga om fordrans eller intecknings
giltighet beroende på särskild
prövning eller avgjord genom beslut,
som ej vunnit laga kraft, eller är inteckning
sökt men ej beviljad, varde
vad enligt förmånsrättslagen
(1970:979) å fordringen eller inteckningen
belöpa kan vid fördel -

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

en avsatt, intill dess frågan om bor- ningen avsatt, intill dess frågan om

genärs rätt blivit slutligen avgjord. borgenärens rätt blivit slutligt av gjord.

Finnes eljest honom fritt.

Är fordran eller förfallit.

154

Klander mot utmätningsmannens
fördelningsförslag eller överexekutors
beslut i fördelningsfråga gälle ej
för annan än den, som klandret
väckt.

156

Är auktion på utmätt fast egendom
överklagad, får ej utan köparens
medgivande utdelning ur köpeskillingen
lyftas annat än mot pant
eller borgen. När tillbehör till fastighet
sålts för sig, skall vad som nu
sagts äga motsvarande tillämpning
beträffande utdelning ur köpeskillingen
för tillbehöret intill dess tiden
för klagan över försäljningen utgått
eller förd klagan blivit prövad.

158

Belopp, som jämlikt 151 § blivit
vid fördelningen avsatt för någon
borgenärs fordran, skall ofördröjligen
i riksbanken nedsättas på sätt
särskilt är stadgat. Har borgenärens
anspråk blivit godkänt genom dom
eller utslag, som ej vunnit laga kraft,
vare han dock berättigad att beloppet
mot pant eller borgen lyfta. I annat
fall må på överexekutors prövning
ankomma, huruvida beloppet, innan
fråga om rätt därtill blivit avgjord,
må mot pant eller borgen lyftas, vare
sig av den borgenär, för vilken det
blivit avsatt, eller av annan, vilken
på grund av bestämmelse, varom i
152 § sägs, medlen kunna tillfalla.

1 Senaste lydelse 1912: 211.

2 Senaste lydelse 1967:140.

* Senaste lydelse 1912: 211.

§•*

Bifalles talan mot utmätningsmans
fördelningsförslag eller överexekutors
beslut i fördelningsfrågan,
gälle det till förmån även för den
som ej själv väckt sådan talan.

§-2

När utmätt fast egendom sålts, får
ej utan köparens medgivande utdelning
ur köpeskillingen lyftas annat
än mot pant eller borgen innan försäljningen
vunnit laga kraft. När tillbehör
till fastighet sålts för sig, äger
vad som nu sagts motsvarande tilllämpning
beträffande utdelning ur
köpeskillingen för tillbehöret.

§-3

Belopp som enligt 151 § blivit avsatt
för borgenärs fordran får, om
borgenärens anspråk godkänts av
domstol, mot pant eller borgen lyftas
av honom utan hinder av att avgörandet
ej vunnit laga kraft, överexekutor
kan tillåta borgenären att även
i annat fall mot pant eller borgen
lyfta beloppet utan hinder av att frågan
om rätten därtill ej blivit slutligt
avgjord. Vill borgenären i sådant
fall ej lyfta beloppet, kan motsvarande
tillstånd ges annan som
medlen enligt 152 § kunna tillfalla.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

159

Medel, som vid köpeskillings fördelning
blivit borgenär tillagda, men
icke av honom lyftas, skola i riksbanken
nedsättas på sått särskilt är
stadgat.

Är utdelning

160

Medel, som jämlikt 158 och 159 §§
skola i riksbanken nedsättas, må, där
någon rättsägare det äskar, insättas i
bankinrättning, som av överexekutor
godkännes, för att där mot ränta innestå,
under den tid överexekutor bestämmer;
och komme räntan den
borgenär till godo, som finnes till
medlen berättigad.

161

När betalning utfallit på fordran,
för vilken egendomen häftar på
grund av inteckning, skall anteckning
därom göras på inteckningshandlingen,
när denna företes för
lyftning av inteckningshavaren tillkommande
belopp.

1 Senaste lydelse 1917: 307.

* Senaste lydelse 1912: 211.

3 Senaste lydelse 1967: 140.

(Föreslagen lydelse)

S-1

kunna tillfalla.

§-2

Medel som influtit i utsökningsmål
skola utan dröjsmål insättas i
bank mot ränta. Föreligger anledning
antaga att utbetalning kommer
att ske inom två veckor från det
medlen influtit, behöver insättning i
bank dock ej ske.

Räntan på belopp som innestår för
borgenärs räkning tillkommer borgenären.

§-3

När betalning skall lyftas i utsökningsmål,
skall iakttagas vad som i
allmänhet gäller om skyldighet för
borgenär att förete eller återställa
fordringsbevis eller säkerhet som
lämnats för fordran.

Har betalning utfallit på fordran
för vilken pantbrev i fast egendom
överlämnats som pant, skall borgenären
även när han ej är skyldig att
återställa panten förete pantbrevet,
om ej undantag medgives. Detsamma
gäller i fråga om skuldebrev
som är intecknat i annan egendom,
når skyldighet att förete eller återställa
skuldebrevet ej följer av 1
mom.

När den som förvärvat fast egendom
åberopar överenskommelse med
borgenär om avräkning på köpeskillingen,
äga 1 och 2 mom. motsvarande
tillämpning vid överexekutors
prövning av överenskommelsen.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

166

Medel, som till utmätningsman influtit
och borgenär tillkomma, skola,
utom i fall, som i 159 § sägs, hos utmätningsmannen
hållas borgenären
tillhanda under två veckor från den
dag borgenären äger rätt att medlen
utfå. Varda medlen ej under denna
tid av borgenären lyftade, skola de
ofördröjligen av utmätningsmannen
i riksbanken nedsättas på sätt särskilt
är stadgat; och äge utmätningsmannen
sedermera att med beviset
om nedsättningen till borgenären redovisa.
Där fordring sbevis, som för
utmätnings vinnande blivit av borgenär
avlämnat, bör efter målets handläggning
till honom återställas, skall
handlingen hos utmätningsmannen
hållas borgenären tillhanda under
den tid, som ovan sagts; och gälle i
övrigt om sådan handling vad nyss
är om influtna medel stadgat.

Försummar borgenär att ur utmätt
egendom taga betalning, havé
ej rätt till ränta från den tid det av
honom berott att betalning njuta,
där ej på grund av stadgandet i 160 §
sådan ränta må honom tillkomma.

Har någon fått lyfta köpeskillingsmedcl,
innan frågan om bättre rätt
därtill blivit slutligen prövad, och
finnes han sedan pliktig att det lyftade
eller någon del därav återbära,
gälde ränta efter sex för hundra om
året.

181

överexekutor äge makt att, när
skäl därtill äro, sätta fast egendom
och vad därtill hörer under förbud
att säljas eller skingras. Är synnerlig
fara, att det, som under sådant för 1

Senaste lydelse 1917: 307.

* Senaste lydelse 1921: 301.

(Föreslagen lydelse)

§•*

Om någon fått lyfta medel innan
frågan om bättre rätt därtill blivit
slutligt avgjord och han blir skyldig
att helt eller delvis återbära medlen,
skall han betala sex procents årlig
ränta på beloppet. I fall som avses i
159 § är den som lyft medlen dock ej
skyldig att, om borgenären sedermera
anmäler sig, betala ränta för
längre tid än från det att utmätningsmannen
eller överexekutor
krävt återbetalning.

§-2

Överexekutor äge makt att, när
skäl därtill äro, sätta fast egendom
och vad därtill hörer under förbud
att säljas eller skingras. Är synnerlig
fara, att det, som under sådant för -

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

bud satt är, genom vanvård eller annorledes
i större mån försämras, vare
lag, som i 81 § andra stycket sägs.

184

Finner överexekutor skäl att i
kvarstad sätta avrad, hyra eller
ränta, som av fast egendom faller,
varde, på sätt i 81 § första stycket
sägs, syssloman tillsatt att medlen
uppbära och förbud den betalningsskyldige
kungjort. Den som blivit
satt till syssloman skall tillse, att utskyld
eller avgift, som bör för egendomen
gäldas och under kvarstadstiden
till betalning förfaller, gulden
varder.

198

All nödig kostnad för utmätning
samt utmätt egendoms vård och försäljning,
så ock för köpeskillingens
fördelning skall ur köpeskillingen
för den utmätta egendomen gäldas.
Kostnad, som ej sålunda gulden varder,
skall av sökanden betalas, och
må beloppet, där det ej år förskjutet
eller vid anfordran gäldas, hos honom
utmätas. Skall av flera gemensamt
intecknade egendomar någon
särskilt säljas för gäldande av fordran,
som äger sämre rätt än den gemensamma
inteckningen, och har i
anledning därav inteckningshavaren
yrkat försäljning av de andra egendomarna,
skall, där försäljning ej
kommer till stånd, den, som påkallat
den särskilda försäljningen, vidkännas
hela kostnaden.

Sökes utmätning

Ej vare utmätningsman pliktig att
verkställa utmätning å dom eller utslag,
som ej vunnit laga kraft, med
mindre kostnaden för förrättningen
förskjutes av sökanden. Den, som begår
utmätning av fast egendom eller

1 Senaste lydelse 1921: 301.

* Senaste lydelse 1955: 234.

2f Riksdagen 1971. 8 sand. Nr 11

(Föreslagen lydelse)

bud satt är, genom vanvård eller annorledes
i större mån försämras, kan
överexekutor förordna syssloman att
omhändertaga och förvalta egendomen.

Finner överexekutor skäl att i
kvarstad sätta arrendeavgift, hyra eller
annan avkastning som av fast
egendom faller, varde syssloman tillsatt
att medlen uppbära och förbud
den betalningsskyldige kungjort att
utge avkastningen till annan än sysslomannen.
Den som blivit satt till
syssloman skall tillse, att utskyld eller
avgift, som bör för egendomen
gäldas och under kvarstadstiden till
betalning förfaller, gulden varder.

§-2

Kostnaden för utmätning och det
fortsatta förfarandet skall utgå ur
köpeskillingen för den utmätta egendomen,
behållen avkastning eller
andra tillgängliga medel. Kan kostnaden
ej uttagas på detta sätt, skall
den betalas av ut mätnings sökand en
eller, om den avser åtgärd som annan
begärt, av denne och får omedelbart
utmätas. När fråga är om försäljning
av fastighet som besväras av gemensam
inteckning och annan fastighet
indragits i förfarandet men försäljning
ej kommer till stånd, skall dock
den som inlett förfarandet svara för
hela kostnaden, om han har sämre
rätt än den som begärt indragningen.

underrätta utmätningsmannen.

Den som begär utmätning är skyldig
att förskjuta kostnaden för åtgärden.
Kostnaden för annan åtgärd
i målet skall förskjutas av den som
begår åtgärden, om utmätningsmannen
eller överexekutor påkallar det.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

luftfartyg eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg eller ock verkställighet
av dom eller utslag, varigenom
intecknad fordran fastställts till
betalning ur fast egendom, vare,
ändå att domen eller utslaget äger
laga kraft, pliktig att på anfordran
förskjuta erforderligt belopp till bestridande
av förrättningskostnaden.
Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurslagen,
att i konkursboet ingående
egendom, som nu är sagd, utmätningsvis
säljes, skall ock kostnaden
på anfordran förskjutas.

All nödig kostnad för försäljning
av lös egendom, å vilken lagts kvarstad
eller vilken ställts under skingringsförbud,
skall, där det äskas, av
sökanden förskjutas, och skall i övrigt
beträffande sådan kostnad vad
enligt första stycket gäller om kostnad
för utmätt lös egendoms försäljning
äga motsvarande tillämpning.

199

Kostnad för annan förrättning, än
i 198 § omförmäles, skall, där utmätningsmannen
det åskar, förskjutas
av den som åtgärden sökt.

Är i dom eller utslag, som skall
verkställas annorledes än genom utmätning,
föreskrift given, att verkställigheten
skall ske på den tappande
partens kostnad; då skall ock
bevislig och nödig kostnad hos honom
av utmätningsmannens uttagas.

(Föreslagen lydelse)

Betalas ej förskott inom förelagd
tid, får verkställigheten inställas.
Om försäljning av utmätt egendom
inställes av sådan anledning, kan utmätningsmannen
eller överexekutor
besluta att utmätningen skall gå
åter.

§•*

Om beslut, som skall verkställas
på annat sätt än genom utmätning,
innehåller föreskrift att verkställigheten
skall ske på den tappande partens
bekostnad, skall utmätningsmannen
utmäta kostnaden hos honom.
Kostnad för försäljning av lös
egendom som tagits i kvarstad eller
ställts under skingringsförbud skall
utgå ur behållningen.

Kostnad som ej kunnat uttagas enligt
1 mom. skall betalas av sökanden
och får omedelbart utmätas hos honom.

Sökanden är skyldig att förskottera
kostnaden, om utmätningsman -

1 Senaste lydelse 1912: 211.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

nen begär det. Om förskott ej betalas
inom förelagd tid, får verkställigheten
inställas.

Vill gäldenär eller borgenär klaga
över utmätning, skall han inkomma
till överexekutor med klagoskrift
inom tre veckor från den dag, då han
erhöll del av protokoll eller bevis om
utmätningen.

Vidtages rättelse
När utmätning —

§-x

Vill gäldenär eller borgenär klaga
hos överexekutor över beslut om utmätning,
skall han göra det inom tre
veckor från den dag, då han erhöll
del av beslutet. Detsamma gäller beslut
om att fastighet tages i anspråk
enligt 91 a §.

om åtgärden.

viss tid.

Den som före utmätning av fast
egendom förvärvat egendomen från
gäldenär en får ej klaga hos överexekutor
över utmätningen sedan egendomen
sålts men är oförhindrad att
klaga över utmätningen i samband
med klagan över försäljningen i den
ordning som anges i 213 §.

209 §2

I mål varom i 201, 202 eller 203 §
förmäles, skall överexekutors slutliga
utslag givas å dag, som genom
anslag sist dagen förut kungjord blivit.
Underrättelse om tiden, då utslaget
kommer att meddelas, varde införd
i en därtill inrättad bok, som
skall utan särskild begäran vara tillgänglig
för allmänheten.

I mål om klagan över beslut om utmätning
eller om att fastighet tages i
anspråk enligt 91 a § samt i mål som
avses i 201 § 2 mom. eller 203 § skall
överexekutors utslag sändas till parterna
samma dag som det meddelas.

210 §.3

Ej må klagan över utmätning
hindra förrättningens fullbordan eller
egendomens försäljning eller ställande
under tvångsförvaltning, eller
klagan över annan av utmätningsman
vidtagen åtgärd verka uppehåll
däri, med mindre överexekutor annorledes
förordnar.

Utslag, varigenom

1 Senaste lydelse 1968: 623.

2 Senaste lydelse 1937: 452.

• Senaste lydelse 1963: 255.

Ej må klagan över utmätning
hindra förrättningens fullbordan eller
egendomens försäljning eller klagan
över annan av utmätningsman
vidtagen åtgärd verka uppehåll däri,
med mindre överexekutor annorlunda
förordnar.

förordnat därom.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

211

Nöjes ej part åt överexekutors beslut
i utsökningsmål, äger han besvära
sig däröver i hovrätten. Har beslutet
meddelats av Konungens befallningshavande
i län, som hör under
skilda hovrätter, skall fullföljd
ske i den hovrätt till vilken målet
kan hänföras på grund av belägenheten
inom dess domkrets av utmätningsmans
tjänstgöringsområde, av
fast egendom, som målet berör eller
vars köpeskilling eller avkastning är
i fråga, eller av ort för verkställighets-
eller handräckningsåtgärd. Kan
hovrätts behörighet ej sålunda bestämmas,
skall fullföljd ske, om den
mot vilken åtgärd sökts har att svara
i tvistemål i allmänhet vid domstol
inom länet i den hovrätt under vilken
domstolen hör och eljest i den
hovrätt under vilken den stad hör,
där Konungens befallningshavande
har sitt säte. Det åligger överexekutor,
då slutligt utslag gives eller då
auktion hållits av honom eller då i
annan ordning särskild försäljning
av fastighetstillbehör skett, att meddela
underrättelse om vad som är att
iakttaga vid ändrings sökande samt
äventyret, om det försummas. Vad
Konungens befallningshavande i fall
då länet hör under skilda hovrätter
angivit om behörig hovrätt skall
lända till efterrättelse.

Över utslag

Ej må uti

(Föreslagen lydelse)

Nöjes ej part åt överexekutors beslut
i utsökningsmål, äger han besvära
sig däröver i hovrätten. Har beslutet
meddelats av Konungens befallningshavande
i län, som hör under
skilda hovrätter, skall fullföljd
ske i den hovrätt till vilken målet
kan hänföras på grund av belägenheten
inom dess domkrets av utmätningsmans
tjänstgöringsområde, av
fast egendom, som målet berör, eller
av ort för verkställighets- eller handräckningsåtgärd.
Kan hovrätts behörighet
ej bestämmas på det sättet,
skall fullföljd ske, om den mot vilken
åtgärd sökts har att svara i tvistemål
i allmänhet vid domstol inom
länet, i den hovrätt under vilken
domstolen hör och eljest i den hovrätt
under vilken den stad hör, där
Konungens befallningshavande har
sitt säte. Det åligger överexekutor, då
slutligt utslag gives eller då auktion
hållits eller då i annan ordning försäljning
skett, att meddela underrättelse
om vad som är att iakttaga vid
ändrings sökande samt äventyret,
om det försummas. Vad Konungens
befallningshavande i fall då länet
hör under skilda hovrätter angivit
om behörig hovrätt skall lända till
efterrättelse.

talan däremot,
tningsman behörig.

213

Vill någon överklaga överexekutors
slutliga utslag i fråga om fördelning
av köpeskilling för fast egendom
eller av medel, som avses i 143 §

2 mom. eller i 7 kap., eller på klagan
över utmätning eller förslag till fördelning
av köpeskilling, skall han inkomma
till överexekutor med besvärsinlaga
inom tre veckor från den
dag då utslaget meddelades.

1 Senaste lydelse 1967:140.

§•*

Vill någon överklaga överexekutors
slutliga utslag i mål som anges i
209 § skall han inkomma till överexekutor
med besvärsinlaga inom tre
veckor från den dag då utslaget meddelades.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Den sorn vill klaga över auktion,
som överexekutor hållit, eller över
särskild försäljning av fastighetstillbehör
i annan ordning skall inkomma
till överexekutor med sin besvärsinlaga
inom tre veckor från försälj
ningsdagen. Besvär över borgenärsförteckningen
skola dock, när de
ej avse bestämmande av lägsta budet
eller andra villkor för försäljningen,
anföras i den ordning som är föreskriven
för klagan över överexekutors
utslag i fråga om köpeskillings
fördelning.

(Föreslagen lydelse)

Den som vill klaga över auktion,
som överexekutor hållit, eller försäljning
som överexekutor verkställt i
annan ordning skall inkomma till
överexekutor med sin besvärsinlaga
inom tre veckor från försälj ningsdagen.
Besvär över sakägarförteckning
som ej avse upphävande av auktion
få dock ej anföras annat än i sammanhang
med klagan enligt 3 mom.

Den som vill överklaga överexekutors
utslag i fråga om fördelning
av medel som avses i 140, 140 a eller
143 § skall inkomma till överexekutor
med besvärsinlaga inom tre veckor
från den dag då utslaget meddelades.

218 §.i

Sedan besvär 1 mom. sägs.

Vad i eller beslut.

Om besvär anförts över försäljning
som överexekutor verkställt,
kan hovrätten förordna att fortsatt
verkställighet tills vidare ej får äga
rum innan slutligt utslag meddelas.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Har ägarhypotek utmätts men försäljning därav ej ägt rum före ikraftträdandet,
tillämpas de nya bestämmelserna, om ej annat följer av punkt 4.
Tid som anges i 91 a § 2 mom. räknas därvid från ikraftträdandet.

3. Pantförskrives enligt 91 b § skuldebrev som enligt äldre bestämmelser
är intecknat i fast egendom, upphör personligt betalningsansvar på grund av
skuldebrevet.

4. Har fast egendom eller andel i inteckning utmätts före ikraftträdandet,
tillämpas 82 § i sin äldre lydelse.

5. Har intecknad fordran före ikraftträdandet fastställts till betalning ur
fast egendom, äger 86 § i sin nya lydelse motsvarande tillämpning.

6. Ärende, som rör utmätt fast egendom och är anhängigt hos utmätningsman
vid ikraftträdandet, skall överlämnas till överexekutor, sedan utmätningsmannen
har fullgjort vad som åligger honom enligt äldre bestämmelser.

7. Har auktion på fast egendom hållits före ikraftträdandet, tillämpas äld 1

Senaste lydelse 1963: 255.

LU 1971:11

re bestämmelser i fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning
och vad som har samband därmed.

8. Skall fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg säljas utmätningsvis under
konkurs, tillämpas äldre lydelsen av 139 §, om konkursansökningen
gjorts före ikraftträdandet.

9. Har fördelningsförslag framlagts av utmätningsmannen eller beslut i
fördelningsfråga meddelats av överexekutor före ikraftträdandet, tillämpas
äldre lydelsen av 154 §.

10. Har tvångsförvaltning begärts före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser
därom.

11. Vad som i 184 § i dess nya lydelse sägs om kvarstad på avkastning tilllämpas
också beträffande ränta som på grund av utfästelse enligt äldre bestämmelser
utgår av fast egendom.

12. Bestämmelsen i 201 § 4 mom. tillämpas ej, om egendomen utmätts före
ikraftträdandet. 211, 213 och 218 §§ tillämpas i sin äldre lydelse i fråga om
klagan över utslag som meddelats eller försäljning som verkställts före
ikraftträdandet.

13. Bestämmelserna i 88 c § äger icke tillämpning i fråga om uttagande av
böter, vitén eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar betalningsskyldighet,
och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller ärende
vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna medel
och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

14. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift
som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

3) Förslag
till
Lag

om ändring i lagsökningslagcn (1946: 808)

Härigenom förordnas, att 1, 2, 3 och 13 §§ lagsökningslagen (1946: 808)
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §-x

För fordran nedan sägs.

Borgenär som för sin fordran har Om för fordran som avses i första

inteckning äger också genom lagsök- stycket skriftligen upplåtits panträtt

ning söka betalning ur den egendom i fast egendom, kan borgenären

vari inteckningen gäller. genom lagsökning söka betalning ur

egendomen. Har borgenären för fordringen
inteckning i fartyg eller luft 1

Senaste lydelse 1967:142.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Lagsökning skall göras skriftligen
hos allmän underrätt. Ansökningen
skall innehålla uppgift om borgenärens
namn, yrke, hemvist och postadress
samt gäldenärens namn och,
där så kan ske, dennes yrke, hemvist
och postadress, så ock fordringens
belopp och den ränta som fordras.
Borgenären angive ock de omständigheter
som betinga rättens behörighet,
om denna ej framgår av vad
eljest anföres. Vid ansökningen skall
fogas styrkt avskrift av den handling
varå fordringen grundas.

Ansökningen skall jämte avskrift
av fordringshandlingen avlämnas i
två exemplar och vara egenhändigt
undertecknad av borgenären eller
hans ombud. Är endast ett exemplar
ingivet, ombesörj e rätten mot stadgad
avgift erforderlig avskrift, och
gälle den i målet lika med huvudskrift.

Finnes den åberopade handlingen
icke innefatta bevis om fordran eller
prövar rätten eljest hinder möta för
upptagande av ansökningen, skall
den avvisas; bevis därom skall tecknas
å ena exemplaret av ansökningen.

(Föreslagen lydelse)

fartyg eller reservdelar till luftfartyg
eller företagsinteckning, kan han
genom lagsökning söka betalning ur
den egendom vari inteckningen gäller.

Vad i denna lag sägs om gäldenären
tillämpas vid lagsökning enligt
andra stycket på ägaren av den egendom
ur vilken betalning sökes.

§•

Ansökningen skall jämte avskrift
som angives i första stycket avlämnas
i två exemplar och vara egenhändigt
undertecknad av borgenären eller
hans ombud. Är endast ett exemplar
ingivet, ombesörj e rätten mot
stadgad avgift erforderlig avskrift,
och gälle den i målet lika med huvudskrift.

§•

Finnas åberopade handlingar icke
innefatta bevis om fordran eller rätt
till betalning ur angiven egendom eller
prövar rätten eljest hinder möta
att upptaga ansökan enligt 1 § första
eller andra stycket, skall den avvisas.
Bevis därom skall tecknas å ena exemplaret
av ansökningen.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Äro ej sådana skäl för handen att
målet bör hänskjutas till rättegång,
skall betalningsskyldighet åläggas
gäldenären; avser lagsökningen betalning
ur egendom vari inteckning
gäller, skall rätten fastställa fordringen
till betalning ur egendomen.

(Föreslagen lydelse)

13 §d

Äro ej sådana skäl för handen att
målet bör hänskjutas till rättegång,
skall betalningsskyldighet åläggas
gäldenären. I fall som avses i 1 § andra
stycket skall fastställas att fordringen
skall utgå med förmånsrätt i
egendomen i den omfattning som
gäller enligt lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Om inteckningshandling som rör fast egendom vid ikraftträdandet utgör
pant för fordran, får lagsökning äga rum enligt 1 § andra stycket i dess nya
lydelse, även om fordringen ej grundas på skriftligt bevis eller panträttsupplåtelsen
ej skett skriftligen. Målet skall hänskjutas till rättegång, om det görs
invändning som hänför sig till fordringen eller panträttsupplåtelsen samt
borgenärens rätt finnes stridig.

4) Förslag
till
Lag

om ändring i rättegångsbalken

Härigenom förordnas, att 33 kap.
givna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Tredskodom delgives genom rättens
försorg endast

om den innebär att intecknad fordran
fastställes till betalning ur fast
egendom, tomträtt eller vattenfallsrätt,

om den part som yrkat tredskodomen
begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång.

§ rättegångsbalken skall ha nedan an(Föreslagen
lydelse)

[AP.

§-2

Tredskodom delgives genom rättens
försorg endast

om den innebär att fordran fastställes
att utgå med särskild förmånsrätt
i fast egendom eller tomträtt,

om den part som yrkat tredskodomen
begär det, eller

om part åtnjutit fri rättegång.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Vid tillämpning av 33 kap. 5 § skall vattenfallsrätt anses likställd med
tomträtt.

1 Senaste lydelse 1967:142.

* Senaste lydelse 1970: 429.

LU 1971:11

5) Förslag
till
Lag

om ändring i konkurslagen (1921: 225)

Härigenom förordnas i fråga om konkurslagen (1921: 225)1,
dels att 4 och 68 § § skall upphöra att gälla,

dels att 24, 29, 31, 33, 70, 71, 73, 76, 78, 138, 143, 195 och 216 §§ skall ha

nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

Har innan beslut om egendomsavträde
meddelats egendom blivit utmätt
till gäldande av fordran, för vilken
borgenären hade panträtt i egendomen,
skall verkställigheten fortgå
utan hinder av konkursen.

Där i andra fall utmätning skett å
fast egendom eller å fartyg eller luftfartyg
eller ä gods i fartyg eller luftfartyg
eller å intecknade reservdelar
till luftfartyg, skall verkställigheten
fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs
framställning om dess inställande
göres innan försäljning av egendomen
ägt rum.

Har eljest utmätning skett å lös
egendom, upphöre utmätningsmans
befattning med egendomen, utan så
är att denna blivit försåld före ovannämnda
besluts meddelande.

(Föreslagen lydelse)

§-2

Har utmätning skett innan beslut
om egendomsavträde meddelats,
skall verkställigheten fortgå utan
hinder av konkursen, om ej annat
följer av andra eller tredje stycket.
Om utmätning ssökanden ej hade
panträtt och den förmånsrätt som
han vunnit genom utmätningen skall
gå åter, skall belopp, som enligt utsökningslagen
(1877:31 s. 1) skolat
utgivas till utmåtningssökanden eller
annan borgenär som ej hade
panträtt, i stället redovisas till förvaltaren.

Verkställigheten skall på begäran
av förvaltaren uppskjutas, om det
behövs för att borgenärers rätt skall
kunna tillvaratagas eller eljest synnerliga
skäl föreligga. Begäran om
uppskov får göras även av borgenär,
vars rätt kan bero därav. Om auktion
är utsatt, skall konkursboet betala
kostnad som blir onyttig genom uppskovet.

Om utmåtningssökanden ej hade
panträtt och den förmånsrätt som
han vunnit genom utmätningen skall
gå åter, skall även utmätningen gå
åter, om förvaltaren begär det innan
egendomen blivit såld.

1 Senaste lydelse av 4 § 1967:144.

* Senaste lydelse 1955: 236 (jfr 1955: 629).

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

29 §.i

konkursboet åter.

Har gäldenären

Har borgenär under ovan angiven
tid sökt inteckning i gäldenärens
egendom för fordran, vid vars tillkomst
sådan säkerhet ej betingats,
och är ej fråga om inteckning, som
inom den ill kap. 2 § jordabalken
stadgade tid sökts för fordran, som
där avses, är borgenären pliktig att
på talan av konkursboet antingen
återställa inteckningshandlingen till
boet eller också tillhandahålla inteckningshandling
angående fast
egendom eller luftfartyg för verkställande
av utbyte enligt vad som är föreskrivet
därom samt handling, på
grund varav inteckning i fartyg eller
företagsinteckning sökts, för inteckningens
dödande.

Vad sålunda om konkursansökningen.

Vad i till pensionsstiftelse.

Om borgenär under ovan angiven
tid sökt inteckning av skuldebrev för
fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet
ej betingats, är borgenären
pliktig att på talan av konkursboet
antingen återställa inteckningshandlingen
till boet eller också tillhandahålla
inteckningshandling angående
luftfartyg för utbyte enligt vad som
är föreskrivet därom samt handling,
på grund varav inteckning i fartyg
eller företagsinteckning sökts, för inteckningens
dödande.

31 §.

Har inom trettio dagar innan konkur
sansökningen gjordes eller under
tiden därefter till dess beslutet om
egendomsavträde meddelades egendom
blivit för någon borgenärs fordran
i mät tagen och har borgenären
genom utmätningen erhållit betalning,
gånge den betalning på talan av
konkursboet åter.

Har inom trettio dagar innan konkur
sansökningen gjordes eller under
tiden därefter till dess beslutet om
egendomsavträde meddelades egendom
tagits i mät för borgenärs fordran,
skall den förmånsrätt eller betalning
som vunnits genom utmätningen
på talan av konkursboet gå
åter. Har borgenär ej fått betalning
när den rätt som vunnits genom utmätningen
skall gå åter, behöver särskild
talan dock ej väckas.

Har vid

33 §.*

konkursansökningen gjordes.

Där dödsbos egendom blivit avträdd
till konkurs på ansökning, som
gjorts inom en månad från det
bouppteckning förrättades eller tiden
därför tilländagick eller, om efter
ansökning inom sålunda stadgad
tid egendomen blivit avträdd till förvaltning
av boutredningsman, inom

1 Senaste lydelse 1967: 533.

3 Senaste lydelse 1933: 324.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

en månad från det boutredningsman
förordnades, skall, ändå att rätt till
återvinning ej föreligger enligt vad
förut i detta kapitel är sagt, avtal,
som för dödsboet slutits till skada för
borgenärerna, på talan av konkursboet
återgå, om den, med vilken avtalet
ingicks, hade skälig anledning till
antagande, att dödsboet var på obestånd.
Har, efter dödsfallet, borgenär
till skada för övriga borgenärer erhållit
betalning eller fått utfäst pant
till sig överlämnad, skall i konkursen
vad nyss är sagt om återgång av avtal
äga tillämpning. Är inteckning sökt i
dödsboets egendom på grund av
medgivande, som lämnats efter dödsfallet
eller som av den döde givits för
fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet
ej betingats, och är ej fråga
om inteckning, som inom den i 11
kap. 2 § jordabalken stadgade tid
sökts för fordran, som där avses,
skall, där konkurs inträffar såsom
nyss sagts, städse gälla vad i 29 § är
stadgat om inteckning.

(Föreslagen lydelse)

en månad från det boutredningsman
förordnades, skall, ändå att rätt till
återvinning ej föreligger enligt vad
förut i detta kapitel är sagt, avtal,
som för dödsboet slutits till skada för
borgenärerna, på talan av konkursboet
återgå, om den, med vilken avtalet
ingicks, hade skälig anledning till
antagande, att dödsboet var på obestånd.
Har, efter dödsfallet, borgenär
till skada för övriga borgenärer erhållit
betalning eller fått utfäst pant
till sig överlämnad, skall i konkursen
vad nyss är sagt om återgång av avtal
äga tillämpning. Är inteckning av
skuldebrev sökt i dödsboets egendom
på grund av medgivande, som lämnats
efter dödsfallet eller som av den
döde givits för fordran, vid vars tillkomst
sådan säkerhet ej betingats,
skall, där konkurs inträffar, såsom
nyss sagts, städse gälla vad i 29 § är
stadgat om inteckning.

70 §.

Finnes i boet fast egendom, äge
förvaltaren hos vederbörande myndighet
äska försäljning därav i den
ordning ut sökning slag en bestämmer.
Egendomen må jämväl säljas i annan
ordning, så framt förvaltaren
finner det för boet fördelaktigare och
rättens ombudsman till försäljningen
lämnar bifall; vägrar han bifall,
begäre förvaltaren borgenärernas
samtycke. Ej må i något fall försäljning
av fast egendom ske annorledes
än å auktion, med mindre gäldenären
det medgiver.

Har auktion å fast egendom, som
hör till boet, hållits i den ordning utsökningslagcn
bestämmer utan att
försäljning kommit till stånd, må
förvaltaren underlåta att vidtaga ytterligare
åtgärder för egendomens
försäljning. Har auktion i nyssnämnda
ordning ej ägt rum, men

Finnes i boet fast egendom, äge
förvaltaren hos vederbörande myndighet
begära försäljning därav i den
ordning som gäller för utmätt sådan
egendom. Egendomen må jämväl säljas
i annan ordning, så framt förvaltaren
finner det för boet fördelaktigare
och rättens ombudsman till försäljningen
lämnar bifall; vägrar han
bifall, begäre förvaltaren borgenärernas
samtycke. När det lämpligen kan
ske, skall förvaltaren inhämta gäldenärens
mening beträffande försäljningen.

Har auktion å fast egendom, som
hör till boet, hållits i den ordning
som gäller för utmätt sådan egendom
utan att försäljning kommit till
stånd, må förvaltaren underlåta att
vidtaga ytterligare åtgärder för egendomens
försäljning. Har auktion i
nyssnämnda ordning ej ägt rum,

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

föreligger anledning till antagande,
att sådan auktion ej kommer att leda
till försäljning, äge förvaltaren med
samtycke av ombudsmannen underlåta
att föranstalta om egendomens
avyttrande, där de borgenärer, som i
konkursen bevakat fordringar, för
vilka egendomen häftar enligt 17
kap 9 § handelsbaden eller 11 kap.
2 § jordabalken eller som skola ur
egendomen utgå med förmånsrätt
framför intecknad fordran, det tillstäd
ja.

Varder auktion å boets fasta egendom
utsatt att hållas i den ordning
utsökningslagen stadgar, åligge det
förvaltaren att före auktionen eller,
där jämlikt 102 § samma lag särskilt
sammanträde skall hållas, före det
sammanträde till auktionsförrättaren
avlämna behållning, som under
konkursen av egendomen uppkommit,
så ock före konkursen uppkommen
behållning, som på grund därav
att verkställighet, varom i 24 § andra
stycket förmäles, inställts blivit till
förvaltaren överlämnad. Behållning,
som ej sålunda avlämnas, skall, där
egendomen försålts vid auktion, som
nyss sagts, tillhandahållas auktionsförrättaren
före det sammanträde,
då fördelning av köpeskillingen skall
äga rum, men eljest innan slutlig utdelning
sker överlämnas till överexekutor
att på sätt och i den ordning
utsökningslagen bestämmer i fråga
om medel, som influtit under tvångsförvaltning,
emellan rättsägarne fördelas.

(Föreslagen lydelse)

men föreligger anledning till antagande,
att sådan auktion ej kommer
att leda till försäljning, äge förvaltaren
med samtycke av ombudsmannen
underlåta att föranstalta om
egendomens avyttrande, där de borgenärer
som i konkursen bevakat
fordringar, vilka skola utgå med särskild
förmånsrätt eller bättre rätt ur
egendomen, samtycka därtill.

Varder auktion å boets fasta egendom
utsatt att hållas i den ordning
som gäller för utmätt sådan egendom,
åligge det förvaltaren att före
b ev åknings sammanträd et avlämna
behållning, som under konkursen av
egendomen uppkommit. Behållning
som ej avlämnas före bevakningssammanträdet
skall, om egendomen
säljes, avlämnas före tillträdesdagen
och i annat fall innan slututdelning i
konkursen sker.

Förvaltaren skall även senast vid
b ev åknings sammanträde för auktion
på fast egendom anmäla arvode, annan
kostnad och i konkursen bevakade
fordringar som böra beaktas
vid egendomens försäljning. I den
mån det är påkallat skall han också i
ärendet föra talan för borgenärer
som ha förmånsrätt enligt 10 eller
11 § förmånsrättslagen (1970:979).
Förvaltaren skall genom brev underrätta
borgenär om anmälan som han
gör eller yrkande som han framställer
på dennes vägnar.

71 §.i

Vill förvaltaren kan ske.

Lös egendom försäljningen beroende.

Samtycke som gäldenärens rörelse.

Skall helt fartyg eller gods i fartyg Skall helt fartyg eller gods i fartyg
säljas, äge förvaltaren, där fartyget säljas, äge förvaltaren, där fartyget

finnes å ort inom riket, hos vederbö- finnes å ort inom riket, begära färrande
utmätningsman äska försälj- säljning i den ordning som gäller för

1 Senaste lydelse 1967:144.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

ning i den ordning, som om dylik
egendom, den där blivit utmätt, särskilt
är stadgad. Är fartyg, sorn skall
säljas, intecknat för gäld, må det ej
säljas annorledes än utmätningsvis,
med mindre inteckningshavare, vilkens
fordran ej kan till fullo gäldas,
likväl samtycker till försäljningen
samt, om fartyget inköpts av annan,
för inteckningens dödande avlämnar
inteckningshandlingen till den, som
utses av honom och köparen.

Är fråga om försäljning av luftfartyg
eller av intecknade reservdelar
till sådant fartyg och finnes egendomen
inom riket, skall vad i 70 §
första och andra styckena sägs äga
motsvarande tillämpning. Vill förvaltaren,
ehuru auktion ej ägt rum i
den ordning som för utmätt sådan
egendom är stadgad, med ombudsmannens
samtycke underlåta att föranstalta
om egendomens avyttrande,
skall dock därtill lämnas tillstånd av
de borgenärer, som i konkursen bevakat
fordran, för vilken egendomen
på grund av inteckning häftar eller
med vilken är förenad luftpanträtt i
egendomen eller varmed följer rätt
att såsom säkerhet kvarhålla egendomen
eller förmånsrätt som i 17 kap.

4 § handelsbalken sägs. Gods i luftfartyg
skall säljas i samma ordning
som gods i sjögående fartyg.

Skall gäldenären tillkommande
rätt till andel i inteckning som belastar
hans fasta egendom eller luftfartyg
eller till sådant fartyg hörande
reservdelar säljas, läte förvaltaren
innan försäljning sker anskaffa särskild
inteckningshandling å det gäldenären
tillkommande beloppet, där
laga hinder däremot icke möter.
Skall försäljning ske av inteckningshandling,
som innehaves av gäldenären
och för vilken han är personligen
ansvarig, vare förvaltaren pliktig att,
där ej gäldenären medgiver, att
handlingen må försäljas med bibehållande
av hans ansvarighet, förse

(Föreslagen lydelse)

utmätt sådan egendom. Är fartyg,
som skall säljas, intecknat för gäld,
må det ej säljas annorledes än utmätningsvis,
med mindre inteckningshavare,
vilkens fordran ej kan
till fullo gäldas, likväl samtycker till
försäljningen samt, om fartyget inköpts
av annan, för inteckningens
dödande avlämnar inteckningshandlingen
till den, som utses av honom
och köparen.

Skall gäldenären tillkommande
rätt till andel i inteckning som belastar
hans luftfartyg eller till sådant
fartyg hörande reservdelar säljas,
läte förvaltaren innan försäljning
sker anskaffa särskild inteckningshandling
å det gäldenären tillkommande
beloppet, där laga hinder däremot
icke möter. Skall försäljning
ske av inteckningshandling, som innehaves
av gäldenären och för vilken
han är personligen ansvarig, vare
förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären
medgiver, att handlingen må
försäljas med bibehållande av hans
ansvarighet, förse handlingen med

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

handlingen med påskrift, varigenom
gäldenären frikallas från ansvarighet.

Har borgenär

Vill ej borgenären föranstalta om
försäljningen, äge förvaltaren därom
besörja. Dock må inteckning i fast
egendom eller i luftfartyg eller reservdelar
till sådant fartyg, vilken
blivit av ägaren till den intecknade
egendomen lämnad såsom pant, icke
av förvaltaren säljas, utan äge han
allenast låta sälja den rätt till andel i
inteckningen, som efter ty särskilt är
stadgat må tilkomma gäldenären.

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna
lcungörelsesätt icke vara ägnat
att bereda kungörelsen nödig offentlighet,
ankomme på honom att
vidtaga de ytterligare åtgärder, sorn
må anses erforderliga. Skulle han i
något fall anse tillfyllest, att auktionen
kungöres i mindre utsträckning
än i nämnda paragraf stadgas, begäre
samtycke därtill av rättens ombudsman.
Inskränkning i fråga om
kungörande av auktion å fast egendom
eller luftfartyg eller intecknade
reservdelar till sådant fartyg må
dock icke äga rum utan gäldenärens
samtycke; ej heller må sådan inskränkning
ske beträffande kungörande
av auktion å annan lös egendom,
vari borgenär har panträtt eller
annan särskild förmånsrätt, som i 17

1 Senaste lydelse 1955: 236 (jfr 1955: 629).

(Föreslagen lydelse)

påskrift, varigenom gäldenären frikallas
från ansvarighet.

Bestämmelserna i 70 § sista stycket
äga motsvarande tillämpning,
när gäldenären tillhörig lös egendom
under konkursen skall säljas i den
ordning som gäller för utmätt sådan
egendom. Vad där sägs om talan för
borgenärer gäller även borgenärer
som ha förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen.

§.x

som influtit.

Vill ej borgenären föranstalta om
försäljningen, äge förvaltaren därom
besörja. Dock må inteckning i luftfartyg
eller reservdelar till sådant
fartyg, vilken blivit av ägaren till den
intecknade egendomen lämnad såsom
pant, icke av förvaltaren säljas,
utan äge han allenast låta sälja den
rätt till andel i inteckningen, som efter
ty särskilt är stadgat må tillkomma
gäldenären.

§•*

Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna
kungörelsesätt icke vara ägnat
att bereda kungörelsen nödig offentlighet,
ankomme på honom att
vidtaga de ytterligare åtgärder, som
må anses erforderliga. Skulle han i
något fall anse tillfyllest, att auktionen
kungöres i mindre utsträckning
än i nämnda paragraf stadgas, hegare
samtycke därtill av rättens ombudsman.
Inskränkning i fråga om
kungörande av auktion å fast egendom
eller luftfartyg eller intecknade
reservdelar till sådant fartyg må
dock icke äga rum utan gäldenärens
samtycke; ej heller må sådan inskränkning
ske beträffande kungörande
av auktion å annan lös egendom,
vari borgenär har panträtt eller
annan särskild förmånsrätt, som av -

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

kap. handelsbalken sägs, med
mindre den borgenär samtycker
därtill.

Har förlikningsanbud angående
osäker eller tvistig tillgång blivit
gjort och finner förvaltaren fördelaktigt
för konkursboet, att det anbud
antages, begäre samtycke därtill,
då tillgången utgöres av fast egendom,
av borgenärerna men eljest av
rättens ombudsman; godkänner han
ej anbudet, äge förvaltaren hänskjuta
frågan till borgenärerna. Ej
må dock förlikning avslutas innan
gäldenåren fått tillfälle att yttra sig
däröver. Vägrar gäldenären sitt samtycke
till förlikning, som avser äganderätt
till fast egendom, vare frågan
därom förfallen. Motsätter han sig
förlikning angående annan egendom,
vare det ej hinder för förlikningen;
dock äge han själv utföra tvisten, där
han ställer säkerhet för vad i förlikning
b judes.

138

För fordringar, som ej utgå med
förmånsrätt, skall, om ränta är utfäst
eller eljest lagligen äger rum,
ränteberäkning emellan borgenärerna
inbördes upphöra från den
dag, då beslutet om egendomsavträde
meddelades; dock skall ränta beräknas
till den dag, från vilken tiden för
klander mot utdelningsförslag, vari
sådan fordran upptagits, är att
räkna, där boet förslår till gäldande
av mer än kapitalbeloppet av alla bevakade
fordringar utom böter, och
skall i sådant fall å fordran, för vilken
ränta ej är utfäst eller eljest lagligen
äger rum, ränta beräknas efter
fem för hundra om året från den
dag, då nämnda beslut meddelades,
till den dag, från vilken klandertid
såsom nyss är sagt skall räknas.

(Föreslagen lydelse)

ses i förmånsrättslagen (1970: 979),
med mindre den borgenär samtycker
därtill.

§•

Har förlikningsanbud gjorts angående
osäker eller tvistig tillgång
och finner förvaltaren fördelaktigt
för konkursboet att anbudet antages,
skall han inhämta samtycke därtill
av borgenärerna, när tillgången utgöres
av fast egendom, och eljest av
rättens ombudsman. Godkänner
denne ej anbudet, åger förvaltaren
hänskjuta frågan till borgenärerna.
När det lämpligen kan ske, skall förvaltaren
inhämta gäldenärens mening
innan förlikning ingås. Motsätter
sig gäldenären förlikningen och
ställer han säkerhet för vad som b judes
genom den, har han rätt att själv
utföra tvisten.

§•

(1970: 979), och skall i sådant fall å
fordran, för vilken ränta ej är utfäst
eller eljest lagligen äger rum, ränta
beräknas efter fern för hundra om
året från den dag, då nämnda beslut
meddelades, till den dag, från vilken
klandertid såsom nyss är sagt skall
räknas.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Å fordran

Utgår fordran

143

Har borgenär förmånsrätt enligt
17 kap. 4 § handelsbalken, må honom
medgivas att innan utdelning
enligt vad ovan är stadgat äger rum
lyfta betalning för sin fordran, i den
mån tillgängliga medel därtill finnas.

Har borgenär

Övriga förmånsberättigade

Ändå att

195

Vad i denna lag är stadgat beträffande
borgenär, som har lös egendom
såsom pant eller eljest under
panträtt i handom, skall äga motsvarande
tillämpning i fråga om borgenär,
som innehar lös egendom med
rätt att den till säkerhet för sin fordran
kvarhålla; dock galle vad nu är
sagt icke i avseende å hyresvärds eller
jordägares rätt att kvarhålla
egendom till säkerhet för fordran
hos hyresgäst eller arrendator.

216

Varder konkursansökning, som
gjorts av borgenär, ej bifallen och
befinnes borgenären hava, då han ingav
ansökningen, saknat skälig anledning
till antagande, att gäldenären
var på obestånd eller i fall, varom
i 3 och 4 §§ stadgas, att omständighet,
som där sägs, förelåg, vare
borgenären pliktig att, om gäldenären
det yrkar, ersätta den skada, som
skäligen må anses hava tillskyndats
gäldenären genom ansökningen och
dess handläggning.

(Föreslagen lydelse)

egendomsavträde meddelades.

å betalningsdagen.

§•

Har borgenär förmånsrätt enligt
10 eller 11 § förmånsrättslagen

(1970: 979), må honom medgivas att,
innan utdelning enligt vad ovan är
stadgat äger rum, lyfta betalning för
sin fordran, i den mån tillgängliga
medel därtill finnas.

— den egendom.

tillgång därtill.

meddelade bestämmelser.

§•

Med panträtt i fast egendom likställes
vid tillämpning av denna lag
annan särskild förmånsrätt som gäller
i egendomen och ej grundas på
utmätning.

§•

Varder konkursansökning, som
gjorts av borgenär, ej bifallen och
befinnes borgenären hava, då han ingav
ansökningen, saknat skälig anledning
till antagande, att gäldenären
var på obestånd eller i fall, varom
i 3 § stadgas, att omständighet,
som där sägs, förelåg, vare borgenären
pliktig att, om gäldenären det yrkar,
ersätta den skada, som skäligen
må anses hava tillskyndats gäldenären
genom ansökningen och dess
handläggning.

LU 1971:11

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

2. Vad som föreskrives i 24, 70, 71 och 78 §§ i deras nya lydelse tillämpas
när fråga är om försäljning eller förlikning som äger rum efter ikraftträdandet.
Därvid gäller hänvisningarna till 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen
(1970: 979) i stället motsvarande bestämmelser i 17 kap. handelsbalken, i den
mån det föranledes av övergångsbestämmelserna till förmånsrättslagen.

3. Vad i 195 § i dess äldre lydelse sägs om hyresvärds eller jordägares rätt
att kvarhålla egendom till säkerhet för fordran hos hyresgäst eller arrendator
äger fortfarande tillämpning, om sådan rätt består enligt 34 § lagen
(1970: 995) om införande av nya jordabalken.

4. I övrigt tillämpas äldre lag, när konkursansökningen gjorts före ikraftträdandet.
Äldre lydelse av 29 och 33 §§ tillämpas, när borgenär sökt inteckning
i fast egendom på grund av medgivande som lämnats före ikraftträdandet.

6) Förslag
till
Lag

om ändring i ackordslagen ( 1970: 847)

Härigenom förordnas, att 16 § ackordslagen (1970: 847) skall ha nedan
angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

16 §.

Sedan förhandling

Bestämmelserna i 31 § konkurslagen
om återvinning av betalning
genom utmätning äger motsvarande
tillämpning i fråga om förmånsrätt
som borgenär vunnit genom utmätning.
Rätten får även förordna, att
fortsatt verkställighet av utmätningen
tills vidare ej får äga rum.

ackordet fastställes.

Sökes återvinning av förmånsrätt
eller betalning som vunnits genom
utmätning, får rätten förordna att
fortsatt verkställighet av utmätningen
tills vidare ej får äga rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

LU 1971:11

7) Förslag

till

Lag

om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.

Härigenom förordnas som följer

1 §

Utmätt luftfartyg och utmätta intecknade reservdelar till luftfartyg säljes
av överexekutor. Försäljningen skall ske på offentlig auktion.

I fråga om vissa främmande luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådana
luftfartyg tillämpas jämte denna lag lagen (1955: 229) i anledning av
Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande
av rätt till luftfartyg.

2 §

Vad i denna lag sägs om utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar
till luftfartyg gäller i tillämpliga delar även när sådan egendom skall
säljas exekutivt under konkurs.

3 §

Utmätt luftfartyg eller utmätta intecknade reservdelar bör säljas inom
fyra månder från utmätningen, om ej hinder möter eller anstånd beviljas enligt
andra stycket.

Anstånd med försäljningen får beviljas på begäran av utmätningssökanden
eller ägaren. På begäran av ägaren får anstånd beviljas endast om sökanden
medger det eller särskilda skäl till anstånd föreligger.

4 §

Borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av den utmätta egendomens
försäljning får utlösa sökanden. Han träder därigenom i sökandens
ställe.

Den som vill utlösa sökanden skall, innan egendomen sålts, till överexekutor
betala sökandens fordran och kostnad för vilken denne svarar.

5 §

Hör egendomen till konkursbo, kan borgenär, som i konkursen bevakat
fordran varmed är förenad luftpanträtt eller för vilken egendomen svarar på
grund av inteckning eller varmed är förenad retentionsrätt eller förmånsrätt
enligt 10, 11 eller 12 § förmånsrättslagen (1970: 979), begära att egendomen
säljes för hans fordran, om hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig
eller styrkes.

Bestämmelserna i 4 § äger motsvarande tillämpning i fråga om rätt att utlösa
den som anslutit sig enligt första stycket.

LU 1971:11

6 §

Auktion skall kungöras på lämpligt sätt minst sex veckor i förväg. Kungörelsen
skall innehålla uppgift om sammanträde för fördelning av köpeskillingen.

Innehavare av fordran som bör iakttagas vid auktionen skall i kungörelsen
uppmanas att anmäla sin rätt till överexekutor senast vid auktionen.

7 §

Minst en månad före auktionen skall underrättelser om försäljningen sändas
i rekommenderade brev till sökanden och ägaren samt till kända borgenärer
som har luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt. Blir sådan borgenär
känd senare, skall underrättelse genast sändas till honom. Innehåller
inskrivningsboken uppgift om adress, skall den användas. Underrättelse till
utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.

8 §

Har auktionen ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 §§, skall den inställas
och ny tid utsättas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat
sätt.

9 §

Vid början av auktionen skall lämnas en kortfattad redogörelse för innehållet
i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Innehavare av fordran som
bör iakttagas vid auktionen skall uppmanas att anmäla den. Har sådan fordran
anmälts hos överexekutor före auktionen, skall det meddelas.

Närvarande sakägare skall beredas tillfälle att yttra sig om anmälda anspråk
och de villkor som skall gälla för försäljningen.

När förhandlingen avslutats, upprättas sakägarförteclcning.

10 §

I sakägar för teckningen upptages, förutom exekutionsfordringen, fordran
för vilken egendomen svarar på grund av luftpanträtt, inteckning eller retentionsrätt
samt kostnaden för förfarandet.

Om egendomen hör till konkursbo, upptages även arvode och annan kostnad
för egendomens förvaltning under konkursen. Är egendomen därjämte
utmätt, upptages fordran som skall utgå med förmånsrätt enligt 10, 11 eller
12 § förmånsrättslagen (1970: 979).

Med fordran avses även rätt till betalning på grund av ägarhypotek.

11 §

Fordringarna upptages efter det företräde som gäller enligt lag. Kostnaden
för förfarandet upptages närmast före exekutionsfordringen.

Fordran upptages i förteckningen även om den är beroende av villkor eller
tvistig. Är inteckning sökt men ännu ej beviljad, upptages fordringen med
det företräde som tillkommer den, om inteckningen beviljas.

När försäljning begärts av förvaltaren i konkurs, anses konkursboet som
sökande utan förmånsrätt, om ej anslutning enligt 5 § ägt rum.

12 §

Fordran upptages med det belopp till vilket den beräknas uppgå den dag
då fördelningssammanträde skall äga rum. Fordran, som ej är förfallen till
betalning och icke löper med ränta före förfallodagen, upptages med det

LU 1971:11

belopp som efter fem procents årlig ränta utgör fordringens värde nämnda
dag. Motsvarande gäller, om utfäst ränta är lägre än fem procent.

Ränta på intecknad fordran beräknas för ett år, om det ej visas att den står
inne för annan tid. Ägarhypotek upptages utan ränta, om det ej är utmätt.

13 §

I övrigt anges i sakägarförteckningen

1. sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutionsfordringen
och kostnaden för förfarandet (skyddsbeloppet) samt Alika
fordringar som är skyddade,

2. det lägsta bud som måste avges för att egendomen enligt 15 § skall få
säljas,

3. betalningsvillkoren.

Om reservdelar skall säljas på begäran av borgenär som ej har inteckning
för sin fordran, får skyddsbeloppet ej i något fall bestämmas högre än till två
tredjedelar av det värde som åsatts reservdelarna enligt 73 § utsökningslagen
(1877: 31 s. 1).

14 §

Vid försäljning av flera luftfartyg skall varje fartyg utropas för sig. Luftfartyg
som är i samme ägares hand och svarar för samma fordringar skall
dock utropas gemensamt, om ägaren eller borgenär ej begär särskild försäljning
av visst eller vissa fartyg. Särskild sakägarförteckning skall upprättas
för egendom som utropas för sig. Beträffande fordran för vilken flera luftfartyg
svarar skall i förteckningen anmärkas, att mindre belopp än förteckningen
anger kan komma att falla på egendomen till följd av att köpeskillingen
för annan egendom lämnar tillgång till betalning av fordringen eller
del därav.

Första stycket äger motsvarande tillämpning vid försäljning av luftfartyg
jämte intecknat lager av reservdelar. Luftfartyg och reservdelslager får dock
ej utropas gemensamt, om fordran bevakats av borgenär som ej har inteckning
i reservdelarna.

Lager av reservdelar som ej utropas gemensamt med luftfartyg kan på begäran
av lagrets ägare eller borgenär utropas i skilda poster, med förbehåll
att försäljning av sådan post sker endast om försäljningen med hänsyn även
till de bud som avges för andra poster kan godkännas enligt 20 §.

15 §

Vid försäljningen skall skyddsbeloppet täckas av köpeskillingen för egendomen
och andra medel som finns att tillgå.

16 §

Köpeskillingen skall betalas kontant. Efter medgivande av inteckningshavare
får dock kapitalbeloppet av intecknad fordran som faller inom köpeskillingen
innestå i avräkning på denna, om det ej är fråga om sådan fordran
som avses i 11 § andra stycket. Omfattar inteckningen flera luftfartyg eller
luftfartyg jämte reservdelar, får fordringen innestå endast om all den intecknade
egendomen blivit utmätt och säljes vid gemensamt utrop.

I sakägarförteckningen skall anmärkas, om fordran ej får innestå.

LU 1971:11

17 §

Den som ropar in egendomen är skyldig att efter inropet lämna handpenning
som motsvarar en sjättedel av köpeskillingen, dock ej mindre än den
kostnad för förfarandet som skall utgå ur egendomen.

Handpenningen skall betalas kontant, om ej inroparen ställer säkerhet för
beloppet.

Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund behöver ej
lämna handpenning eller ställa säkerhet men blir i fall som avses i 23 § ersättningsskyldiga
intill motsvarande belopp.

Ogulden del av den kontanta köpeskillingen skall betalas senast vid det
sammanträde som enligt 6 § kungjorts för köpeskillingens fördelning.

När köpeskillingen till fullo betalats, får köparen komma i besittning av
egendomen.

18 §

På begäran av de sakägare vilkas rätt beror därav kan försäljningen, såvitt
avser annat än erläggande av handpenning och den återstående kontanta
köpeskillingen samt köparens rätt att komma i besittning av egendomen,
ske på andra villkor än som anges i denna lag. Skyddsbeloppet får höjas,
även om borgenär som ej själv begärt försäljning motsätter sig det.

19 §

Innan egendomen ropas ut, skall redogörelse lämnas för innehållet i sakägarförteclcningen.
Upplysning skall lämnas, att egendomen ropas ut under
förbehåll att inrop skall prövas enligt 20 §.

20 §

Innan inrop godtages, skall överexekutor pröva om det i 15 § angivna villkoret
för försäljning är uppfyllt.

Utan hinder av första stycket skall inrop godtagas, om samtliga berörda
sakägare medger det. Sökanden kan medge, att inrop godtages fastän kostnaden
för förfarandet ej blivit täckt.

Inrop får ej mot sökandens bestridande godtagas, om exekutionsfordringen
ej täckes.

21 §

Fullgör ej inroparen sin betalningsskyldighet enligt 17 § fjärde stycket, är
inropet ogiltigt.

22 §

Har inrop blivit ogiltigt enligt 21 § andra stycket, skall nytt försäljningsförsök
göras, om ej sökanden avstår därifrån.

Om ny auktion skall hållas, äger 6—21 §§ motsvarande tillämpning. Anmälan
som skett för en auktion gäller även för senare auktion.

Skall nytt försälj ningsförsök ej göras, går utmätningen åter. Detta gäller
dock ej medel som influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder.

LU 1971:11

23 §

När ny auktion hålles sedan inrop blivit ogiltigt enligt 21 § andra stycket,
skall handpenningen tagas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt
samma belopp skall uppnås som vid den förra auktionen jämte sex procents
årlig ränta därå från utsatt dag för köpeskillingens fördelning till och
med den nya dagen för sådan fördelning och för att även kostnaden för den
nya auktionen skall täckas. Detta gäller även om ändrade förhållanden inträtt.
Vad som ej behöver tagas i anspråk skall återlämnas, när den nye inroparen
fullgjort sin betalningsskyldighet. Blir egendomen ej såld vid den nya
auktionen, är hela handpenningen förverkad.

Hålles ej ny auktion, skall handpenningen användas till betalning av kostnader
för förfarandet som blivit onyttiga. Vad som ej behöver tagas i anspråk
återlämnas.

24 §

I fråga om fördelning av köpeskilling och andra tillgängliga medel äger
vad som enligt 143—166 §§ utsökningslagen (1877:31 s. 1) gäller beträffande
fast egendom motsvarande tillämpning. I fall som avses i 13 § andra
stycket får dock den som har inteckning i reservdelarna ej till skada för borgenär
som icke har inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som
svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna minskad med
kostnaden för förfarandet. Därvid skall i fall som avses i 23 § handpenning
för reservdelarna läggas till köpeskillingen, i den mån den ej skall tillkomma
inroparen.

Angående klagan över överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om
fördelning som avses i första stycket gäller vad som i utsökningslagen föreskrives
för motsvarande ärenden som rör fast egendom.

25 §

Köparen skall fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 17 § fjärde stycket,
även om auktionen överklagas.

Utan hinder av att auktionen överklagats får köparen komma i besittning
av den sålda egendomen, om ej förordnande enligt 218 § 3 mom. utsökningslagen
(1877: 31 s. 1) meddelats innan han blivit berättigad därtill. Får han
på grund av sådant förordnande ej komma i besittning av den sålda egendomen
och är hindret ej hävt inom tre månader från utsatt dag för köpeskillingens
fördelning, får han frånträda köpet och återfå vad han betalat
jämte därå upplupen ränta, om han gör anmälan därom hos överexekutor
medan hindret alltjämt består.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972. Genom lagen upphäves lagen
(1955: 235) med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg
m. m.

2. Nya lagens bestämmelser om kungörande av och underrättelse om auktion
skall tillämpas före ikraftträdandet, om auktionen skall äga rum efter
ikraftträdandet.

3. Har auktion hållits före ikraftträdandet, tillämpas äldre bestämmelser i
fråga om inropares förpliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad
som har samband därmed.

LU 1971:11

4. övergångsbestämmelserna till lagen (1967: 143) angående ändrad lydelse
av 4 och 7 §§ lagen den 12 maj 1955 (nr 235) med särskilda bestämmelser
om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. äger motsvarande tillämpning
med avseende på nya lagen.

5. Bestämmelserna i 3 § nya lagen äger icke tillämpning i fråga om uttagande
av böter, vitén eller annan med brott förenad påföljd, som innefattar
betalningsskyldighet, och icke heller vid indrivning av vad som i mål eller
ärende vid domstol eller eljest i samband med rättegång utgått av allmänna
medel och som enligt domstolens beslut skall återgäldas.

6. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till föreskrift som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, tillämpas i stället den nya bestämmelsen.

8) Förslag
till
Lag

om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års
konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges
tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt
till luftfartyg,

dels att 6 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i 8 § ordet ”luftfartsstyrelsen” skall bytas ut mot ”luftfartsverket”.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

6 §.

Där försäljning av luftfartyg eller
i 4 § omnämnda reservdelar till sådant
fartyg skall äga rum i den
ordning, sorn stadgas i lagen med
särskilda bestämmelser om försäljning
av utmätt luftfartyg m. m.,
åligge den som påkallat försäljningen
att till auktionsför rättar en
ingiva ett av vederbörande myndighet
i den stat där fartyget är registrerat
utfärdat gravationsbevis angående
egendomen jämte styrkt
översättning av beviset ävensom att,
då fråga är om luftfartyg, senast en
månad före auktionen låta kungöra
försäljningen å registreringsorten
enligt där gällande lag. Inom samma

När exekutiv försäljning av luftfartyg
eller i 4 § omnämnda reservdelar
till sådant fartyg skall äga rum,
åligger det den som påkallat försäljningen
att ingiva ett av vederbörande
myndighet i den stat där fartyget är
registrerat utfärdat gravationsbevis
angående egendomen jämte styrkt
översättning av beviset ävensom att,
då fråga är om luftfartyg, senast en
månad före auktionen låta kungöra
försäljningen på registreringsorten
enligt där gällande lag. Inom samma
tid skall underrättelse i den ordning
som är föreskriven i fråga om underrättelse
till borgenär sändas till innehavaren
av varje i fartyget inskriven

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

tid skall underrättelse varom stadgas
i 3 § lagen med särskilda bestämmelser
om försäljning av utmätt luftfartyg
m. m. sändas till innehavaren av
varje i fartyget inskriven rättighet,
sora skall erkännas enligt denna lag.

7 borgenärsförteckningen skall
upptagas, utöver de i i- § lagen med
särskilda bestämmelser om försäljning
av utmätt luftfartyg m. m. avsedda
fordringarna och kostnaderna,
annan rättighet som skall erkännas
enligt denna lag. Försäljningen skall
ske under förbehåll om beståndet av
sådan rättighet, därest den enligt
förteckningen faller inom lägsta budet.
Faller rättigheten utom lägsta
budet, åge vad i 123 § utsökningslagen
sägs motsvarande tillämpning.

(Föreslagen lydelse)

rättighet, som skall erkännas enligt
denna lag.

Utöver de fordringar och kostnader
som annars skola upptagas i sakägarförteckning
vid exekutiv försäljning
av luftfartyg eller reservdelar
skall i förteckningen upptagas
annan rättighet som skall erkännas
enligt denna lag. Beträffande sådan
rättighets ställning vid exekutiv försäljning
äger i övrigt vad som gäller
beträffande rättighet i fast egendom
som säljes exekutivt motsvarande
tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

9) Förslag
till
Lag

om ändring i förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens
införande och vad i avseende därå iakttagas skall

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens
införande och vad i avseende därå iakttagas skall skall upphöra
att gälla vid utgången av år 1971.

LU 1971:11

10) Förslag
till
Lag

om ändring i jordabalken1

Härigenom förordnas, att 6 kap. 12 §, 7 kap. 16, 17 och 19 §§, 8 kap. 15 §,
12 kap. 29 §, 17 kap. 10 §, 19 kap. 21 §, 20 kap. 6 och 9 §§, 22 kap. 3 § samt 23
kap. 2 § jordabalken skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

6 KAP.

12 §

Avser inteckning endast pantbrevets belopp.

Avser inteckning flera pantbrevets belopp.

Säljes fastighet exekutivt under
hand, är inteckning i fastigheten
utan verkan till belopp som ur
medel, vilka influtit genom särskild
försäljning av tillbehör, utfallit på
pantbrevets belopp.

7 KAP.

Säljes fastighet på exekutiv auktion,
gäller upplåtelse av nyttjanderätt,
servitut eller rätt till elektrisk
kraft mot den nye ägaren endast om
försäljningen skett under förbehåll
om rättighetens bestånd enligt lagen
( ) om exekutiv försäljning av

fast egendom eller rättigheten enligt
samma lag är skyddad utan förbehåll.

Bestämmelser om

överlåtes fastigheten

Den nye

Har fastigheten förvärvats på exekutiv
auktion, gäller lagen ( )

om exekutiv försäljning av fast egen 1

Lydelse enligt 1970: 994.

3 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 11

Efter exekutiv försäljning av fastighet
gäller upplåtelse av nyttjanderätt,
servitut eller rätt till elektrisk
kraft mot den nye ägaren endast om
försäljningen skett under förbehåll
om rättighetens bestånd enligt lagen
( ) om exekutiv försäljning av

fast egendom eller rättigheten enligt
samma lag är skyddad utan förbehåll.

- fast egendom.

vid överlåtelsen.

tillträtt fastigheten.

Efter exekutiv försäljning av fastighet
gäller lagen ( ) om exe kutiv

försäljning av fast egendom i

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

dom i fråga som avses i första och
andra styckena.

19 §

Säljes fastigheten på exekutiv
auktion och kommer upplåtelse av
nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft ej att gälla mot den
nye ägaren, skall den från vilken försäljningen
ägt rum ersätta rättighetshavaren
dennes skada. Har rättigheten
bevarats genom att rättighetshavaren
tillskjutit medel enligt
lagen ( ) om exekutiv försälj ning

av fast egendom, har rättighetshavaren
såsom skadestånd rätt till
ersättning för tillskottet i den mån
detta ej överstiger värdet av rättigheten.
Om upplåtelsen skett utan vederlag,
äger vad som sagts förut tilllämpning
endast om fastigheten sålts
för annat ändamål än till betalning
av fordran för vilken den på grund
av utmätning eller eljest svarar.

Rätt till ersättning enligt första
stycket tillkommer ej rättighetshavare
som genom överenskommelse
vid auktionen låtit rättighetens företrädesläge
försämras, om det ej är
uppenbart att rättigheten ändå
skulle ha gått förlorad.

(Föreslagen lydelse)

fråga som avses i första och andra
styckena.

Kommer till följd av exekutiv försäljning
av fastighet upplåtelse av
nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft ej att gälla mot den
nye ägaren, skall den från vilken försäljningen
ägt ruin ersätta rättighetshavaren
dennes skada. Har rättigheten
bevarats genom att rättiglictshavaren
tillskjutit medel enligt
lagen ( ) om exekutiv försälj ning

Rätt till ersättning enligt första
stycket tillkommer ej rättighetshavare
som genom överenskommelse
vid exekutiv auktion låtit rättighetens
företrädesläge försämras, om
det ej är uppenbart att rättigheten
ändå skulle ha gått förlorad.

8 KAP.

15 §

Om fastigheten utmätes före tillträdesdagen
eller om före nämnda
dag fordran för vilken panträtt upplåtits
i fastigheten fastställes till betalning
ur denna, får arrendatorn
uppsäga avtalet. Han har även rätt
till ersättning för skada. Uppsägning
skall dock ske inom en månad från
det arrendatorn fick kännedom om
utmätningen eller fastställandet till
betalning. Upphäves utmätningen eller
förfaller eljest frågan om fastighetens
försäljning, får ej uppsägning
ske därefter.

Om fastigheten blivit utmätt före
tillträdesdagen, får arrendatorn uppsäga
avtalet. Han har även rätt till
ersättning för skada. Uppsägning
skall dock ske inom en månad från
det arrendatorn fick kännedom om
att fastigheten blivit utmätt. Upphäves
utmätningen eller förfaller eljest
frågan om fastighetens försäljning,
får ej uppsägning ske därefter.

LU 1971:11

(Nuvarande lydelse)

Om fastigheten utmåtes före tillträdesdagen
eller om före nämnda
dag fordran för vilken panträtt upplåtits
i fastigheten fastställes till betalning
ur denna, får hyresgästen
uppsäga avtalet. Han har även rätt
till ersättning för skada. Uppsägning
skall dock ske inom en månad från
det hyresgästen fick kännedom om
utmätningen eller fastställandet till
betalning. Upphäves utmätningen eller
förfaller eljest frågan om fastighetens
försäljning, får ej uppsägning
ske därefter.

(Föreslagen lydelse)

Om fastigheten blivit utmätt före
tillträdesdagen, får hyresgästen uppsäga
avtalet. Han har även rätt till
ersättning för skada. Uppsägning
skall dock ske inom en månad från
det hyresgästen fick kännedom om
att fastigheten blivit utmätt. Upphäves
utmätningen eller förfaller eljest
frågan om fastighetens försäljning,
får ej uppsägning ske därefter.

12 KAP.

29 §

17 KAP.

Detta kapitel

I fråga om företräde mellan upplåtelser
av nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft vid exekutiv
försäljning gäller ej 3 §. I fall då inskrivning
av rättigheterna sökts
samma inskrivningsdag har förvärven
lika rätt, om ej annan företrädesordning
fastställts.

Andra stycket

annan grund.

I fråga om företräde mellan upplåtelser
av nyttjanderätt, servitut eller
rätt till elektrisk kraft vid exekutiv
auktion gäller ej 3 §. I fall då inskrivning
av rättigheterna sökts
samma inskrivningsdag har förvärven
lika rätt, om ej annan företrädesordning
fastställts.

fast egendom.

19 KAP.

Har fast egendom eller tomträtt
utmätts eller fordran, för vilken
panträtt upplåtits, fastställts till betalning
ur sådan egendom eller har
beträffande fast egendom eller tomträtt
som ingår i konkursbo begärts
försäljning i den ordning som gäller
för utmätt sådan egendom eller har
utmätningen upphävts eller frågan
om egendomens försäljning av annat
skäl förfallit, skall anteckning
därom göras i fastighetsboken eller
tomträttsboken. Anteckning att
egendomen försålts utmätningsvis
skall ske när handling som visar köpeskillingens
fördelning inkommit.

Har fast egendom eller tomträtt
utmätts eller har beträffande fast
egendom eller tomträtt som ingår i
konkursbo begärts försäljning i den
ordning som gäller för utmätt sådan
egendom eller har utmätningen upphävts
eller frågan om egendomens
försäljning av annat skäl förfallit,
skall anteckning därom göras i fastighetsboken
eller tomträttsboken.
Anteckning att egendomen försålts
utmätningsvis skall ske när handling
som visar köpeskillingens fördelning
inkommit.

LU 1971:11

Om inverkan förhållandet inkommit.

Förekommer i gäller bestämmelsen.

20 KAP.

6 §

Lagfartsansökan skall sökandens förvärv,

7. fastigheten på exekutiv auktion 7. fastigheten sålts exekutivt till

sålts till annan än sökanden och för- annan än sökanden och försälj säljningen

enligt lag äger företräde ningen enligt lag äger företräde

framför dennes förvärv, framför dennes förvärv,

8. för sökandens göras gällande.

9 §

Har fastighet förvärvats genom expropriation
eller liknande tvångsförvärv
eller på exekutiv auktion, vid
vilken fastigheten sålts till betalning
av fordran för vilken den till följd av
upplåtelse av panträtt eller på annan
grund svarar oavsett vem den tillhör,
har förvärvaren rätt att erhålla lagfart
utan hinder av att den föregående
ägaren ej har lagfart.

Har fastighet förvärvats genom expropriation
eller liknande tvångsförvärv
eller sålts exekutivt till betalning
av fordran för vilken den till
följd av upplåtelse av panträtt eller
på annan grund svarar oavsett vem
den tillhör, har förvärvaren rätt att
erhålla lagfart utan hinder av att den
föregående ägaren ej har lagfart.

22 KAP.

Ansökan om

4. fastigheten frångått sökanden
på grund av exekutiv auktion eller
genom expropriation eller liknande
tvångsförvärv,

5. sökanden är

Har ärende

eller sökt,

4. fastigheten frångått sökanden
på grund av exekutiv försäljning eller
genom expropriation eller liknande
tvångsförvärv,

överlåtit egendomen.

samma dag.

23 KAP.

2 §

Ansökan om framför upplåtelsen,

6. fastigheten före upplåtelsen 6. fastigheten före upplåtelsen
frångått upplåtaren på grund av exe- frångått upplåtaren på grund av ex kutiv

auktion eller genom expro- ekutiv försäljning eller genom ex priation

eller liknande tvångsför- propriation eller liknande tvångsförvärv,
värv,

7. upplåtelsen avser göras gällande.

Har ärende samma dag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

LU 1971:11

11) Förslag
till
Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas, att 60 § 3 mom. uppbördsförordningen (1953: 272)
skall ha nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

60 §.

3 morn.1 Bestämmelserna i 88 c §
utsökningslagen skola icke äga tilllämpning
vid utmätning för skatt, ej
heller vad i nämnda lag stadgas om
skyldighet för borgenär att i vissa
fall förskjuta kostnad.

3 mom. Bestämmelserna i 88 c §
och 198 § 3 mom. utsökningslagen,
11 § lagen om exekutiv försäljning
av fast egendom samt 3 § lagen om
exekutiv försäljning av luftfartyg
m. m. skola icke äga tillämpning vid
utmätning för skatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1972.

Motionsyrkanden

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:

1. motionen 1971:1244 av herr Börjesson i Falköping (c), vari hemställs
att riksdagen beslutar att i övergångsbestämmelserna till den nya lagen
om exekutiv försäljning av fast egendom upptas en punkt av följande
lydelse:

”7. Enligt äldre bestämmelser intecknad rätt till avkomst som avser tillhandahållande
av bostad är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll.
”;

2. motionen 1971: 1245 av herrar Lidgård och Winberg (båda m), vari
hemställs att riksdagen beslutar att 4 § andra stycket i lag om exekutiv
försäljning av fast egendom skall ha följande lydelse: ”Pantförskriver fastighetens
ägare pantbrev som han innehar skall han underrätta överexekutor
därom.”

1 Senaste lydelse 1963:260.

LU 1971:11

3. motionen 1971: 1246 av herr Tobé (fp), vari hemställs att riksdagen
beslutar föreslå Kungl. Maj :t skyndsamma åtgärder för att underlätta underhandsförsäljning
av utmätt fast egendom samt att riksdagen beslutar
sådan redaktionell ändring av 1 § i förslaget till lag om exekutiv försäljning
av fast egendom att underhandsförsäljning framstår som en med offentlig
auktion jämförlig utväg.

Motiveringarna till lagförslagen

I det följande återger utskottet vad departementschefen under rubriken
1. ”Inledning” anfört vid remissen till lagrådet. Vidare återges vad departementschefen
anfört i avsnittet 2. ”Allmän motivering”. Beträffande avsnitt

3. ”Motivering till framlagda lagförslag”, lagrådets yttrande, samt departementschefens
uttalanden vid anmälan av propositionen redovisas endast de
delar som bedömts vara av särskilt intresse med hänsyn till innehållet i de
väckta motionerna. I fråga om gällande rätt, lagberedningens förslag, remissvar
m. m. hänvisas till propositionen.

1. Inledning

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Geijer, anförde i propositionen
inledningsvis följande.

Frågan om ny jordabalk anmäldes första gången i statsrådet den 11 februari
1966. Därvid remitterades till lagrådet fullt utarbetat förslag till 16 av balkens
23 kap. nämligen 1—7, 13 och 16—23 kap. Det då remitterade förslaget
(JB 1966) omfattade bl. a. bestämmelserna om panträtt och inteckning i fast
egendom. Därefter har ytterligare förslag remitterats till lagrådet, nämligen
dels den 20 januari 1967, 14—15 kap., dels den 29 november 1968, lag om införande
av nya jordabalken (JP) jämte viss följ dlagstiftning, dels den 19
september 1969, 8—12 kap. jämte viss följ dlagstiftning. Genom proposition
till riksdagen den 20 mars 1970 (prop. 1970: 20) har lagts fram förslag till ny
jordabalk omfattande 23 kapitel (JB). I fråga om JP och följ dlagstiftningen
är lagrådsgranskningen ännu ej avslutad.

Lagberedningen som sedan 1960 arbetar med en reform av utsökningslagen
(UL) och därmed sammanhängande lagstiftning, tog på grundval av JB
1966 upp till övervägande de ändringar inom exekutionsrätten som den nya
jordabalken borde ha till följd. Beredningen ansåg därvid att arbetet borde
vidgas till en genomgripande reform av reglerna om fastighetsexekutionen
och således ingå som ett led i beredningens arbete på en ny utsökningsbalk.

LU 1971:11

Beredningen avlämnade den 15 november 1968 betänkandet Fastighetsauktionm.
m., Utsökningsrätt VIII (SOU 1968: 64)1

I betänkandet lägger beredningen fram förslag till lag om exekutiv försäljning
av fast egendom och lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m.
samt förslag till lag om ändring i UL. Det är beredningens avsikt att de nya
reglerna skall inflyta på lämpligt sätt i en ny utsökningsbalk (UB). Därjämte
innefattar beredningens betänkande förslag till viss följ dlagstiftning.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgivits av hovrätterna för
Västra Sverige och övre Norrland, bankinspektionen, länsstyrelserna i Stockholms,
Uppsala, östergötlands, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus,
Älvsborgs, Värmlands, Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands och Västerbottens
län, överexekutorerna för Norrköpings och Hälsingborgs kronofogdedistrikt,
exekutionsväsendets organisationsnämnd (EON), inskrivningskommittén,
Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen, Sveriges
jordbrukskasseförbund, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket
Sveriges stadshypotekskassa, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, Svenska kommunförbundet, Sveriges allmännyttiga
bostadsföretag, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Föreningen
mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution, Sveriges advokatsamfund,
Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, Föreningen
Sveriges kronofogdar, Sveriges industriförbund och Sveriges lantbruksförbund.
Luftfartsverket har yttrat sig över det i betänkandet intagna
förslaget till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. och sjölagskommittén
över de föreslagna ändringarna i utsökningslagen som rör fartyg.

Yttrande har överlämnats av länsstyrelsen i Uppsala län från kronofogdemyndigheten
i Uppsala distrikt, av länsstyrelsen i östergötlands län från kronofogdemyndigheterna
i Linköpings, Motala och Norrköpings distrikt, av
länsstyrelsen i Malmöhus län från kronofogdemyndigheterna i Eslövs, Landskrona,
Lunds, Malmö och Trelleborgs distrikt samt av Svenska sparbanksföreningen
från Stockholms sparbank.

1 Beredningen har samrått med sin rådgivande nämnd, i vilken ingår riksombudsmannen
Jens Adolfsson, sekreteraren i LO Bert Ahlgren, andre vice talmannen i riksdagens
andra kammare lantbrukaren Leif Cassel, ledamoten av riksdagens andra kammare lantbrukaren
Robert Dockered, direktören i Svenska arbetsgivareföreningen Erik Forstadius,
förbundsjuristen i TCO Stig Gustafsson, advokaten Gunnar Lindh och ledamoten av riksdagens
första kammare redaktören Lisa Mattson. I arbetet har vidare som särskilt tillkallade
sakkunniga deltagit bankjuristen Stig Balk-Möller, kronofogden Olof Beck-Friis,
bankdirektören Erik Burling, hypoteksdirektören Bengt Gunnhagen, f. d. landssekreteraren
Ludvik Lorichs, professorerna Lennart Vahlén och Lars Welamson samt, i fråga om
försäljning av luftfartyg och reservdelar därtill, presidenten Karl Sidenbladh.

I enlighet med den arbetsfördelning som tillämpas i beredningen har ordföranden, f. d.
justitierådet Gösta Walin, dåvarande ledamoten hovrättsrådet Gösta Dyrssen och sekreteraren
numera hovrättsrådet Jan Heuman deltagit i utarbetande av betänkandet. I fråga
om de föreslagna ändringarna i konkurslagen har även ledamöterna numera hovrättsrådet
Bengt Rydin och hovrättsassessorn Henry Montgomery deltagit, varjämte beredningen i
den delen samrått med advokaterna Sten Lindskog och Anders öhman i egenskap av särskilt
tillkallade sakkunniga på konkurslagstiftningens område.

LU 1971:11

I yttrandena från Sveriges allmänna hypoteksbank, Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund och Sveriges lantbruksförbund har man förklarat
sig instämma i vad Föreningen mellan ombudsmännen hos Sveriges landshypoteksinstitution
har anfört i sitt yttrande. Folksam har avstått från att
avge yttrande över betänkandet.

På grund av vad sålunda förekommit har inom justitiedepartementet utarbetats
förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, m. m.

2. Allmän motivering
2.14 Departementschefen

2.14.1 Allmänna synpunkter

Som inledningsvis anförts har den nu föreslagna översynen av lagstiftningen
om fastighetsexekutionen närmast föranletts av de nya bestämmelserna
om panträtt i JB. Lagberedningen har emellertid inte begränsat översynen
till följdändringar med anledning av JB utan föreslår nu en relativt genomgripande
reform av lagstiftningen om fastighetsexekutionen. I sammanhanget
har även beaktats aktuella reformer beträffande förmånsrättsordningen.
Lagtekniskt är den föreslagna lagstiftningen om fastighetsexekution
så utformad att den kan anpassas till en kommande UB.

De nya reglerna om panträtt i JB har medfört behov av nya regler som ger
möjlighet för borgenärerna att ta ägarhypotek i anspråk. Även i fråga om gemensamt
intecknade fastigheter föreslår beredningen åtskilliga nyheter som
har samband med panträttskonstruktionen i JB. Utmätning av ideell andel i
fastighet och villkorlig rätt till fast egendom har också uppmärksammats
mot bakgrund av de nya panträttsreglerna. När det gäller förfarandet vid fastighetsexekution
har beredningen tagit upp frågan om domstols fastställelse
till betalning ur fast egendom med hänsyn till den nya panträttskonstruktionen
bör vara förenad med utmätningsverkan. I detta sammanhang aktualiseras
också vissa frågor om verkan av överlåtelse av fastigheten före utmätningen.
Förfarandet fram till auktionen berörs i mindre omfattning av reformförslagen
men utropsordningen har nyreglerats med beaktande av reglerna
i JB. I samband härmed har skapats ett ökat skydd för innehavare av
andra rättigheter än panträtt. Beträffande själva försäljningen föreslår beredningen
att möjlighet till underhandsförsäljning av fast egendom införs.
Reglerna om fördelning av köpeskilling har förenklats. Slutligen har beredningen
lagt fram förslag till vissa följdändringar i annan lagstiftning.

Lagberedningens förslag har under remissbehandlingen fått ett positivt
mottagande. Både när det gäller anpassningen av reglerna om fastighetsexekution
till JB och i fråga om från JB fristående reformer har förslaget allmänt
ansetts innebära väl avvägda lösningar. De allmänt kritiska synpunkter
som framförts under remissbehandlingen har i huvudsak gått ut på att för -

LU 1971:11

slagen inte i tillräcklig grad tillgodoser kraven på ett enklare exekutionsförfarande.

Samhällsutvecklingen ställer höga anspråk på den lagstiftning som utgör
grunden för den alltmer betydelsefulla fastighetskrediten. De nya bestämmelserna
om panträtt i JB innebär en betydande modernisering av rättsreglerna
på detta område. Det pågående reformarbetet inom inskrivningsväsendet
kommer att ytterligare förbättra förutsättningarna för ett modernt och
effektivt system för fastighetskredit. Lagstiftningen om fastighetsexekutionen
och samordningen av reglerna om panträtt i fast egendom och exekution
i fast egendom är ett viktigt led i det pågående reformarbetet på fastighetsrättens
område.

De reformförslag som lagberedningen framfört i fråga om fastighetsexekutionen
syftar i första hand till att anpassa lagstiftningen till panträttssystemet
i JB. Förslagen innebär emellertid härutöver betydande nyheter i syfte
att skapa en modern och effektiv lagstiftning om fastighetsexekution. I likhet
med det stora flertalet remissinstanser anser jag att beredningens förslag
är väl ägnat att läggas till grund för den genomgripande reform på fastighetsexekutionens
område som nu förestår. De farhågor som i några remissyttranden
uttalats att förfarandet blir alltför komplicerat och svårbedömbart
för den enskilde är enligt min mening överdrivna. Att komplicerade och
svårbedömbara situationer i undantagsfall kan uppstå under det exekutiva
förfarandet torde vara oundvikligt. Väsentligt är emellertid att förfarandet i
normalfallen blir så enkelt och snabbt som möjligt. Jag anser att beredningens
förslag innefattar en lämplig avvägning även i detta hänseende. Problemet
bör emellertid uppmärksammas vid valet mellan olika lösningar på skilda
områden.

Sedan beredningens förslag lagts fram har jordabalksarbetet framskridit så
långt att proposition med förslag till ny jordabalk nu avlåtits till riksdagen.
Förslag till följ dlagstiftning har också remitterats till lagrådet. I vissa avseenden
har jämkningar vidtagits som har betydelse för fastighetsexekutionen.
Bl. a. har vissa av beredningens förslag beaktats vid den slutliga utformningen
av panträtten i JB (jfr prop. 1970: 20 del B 2 s. 910). Av betydelse för
reglerna om fastighetsexekution är vidare att det slutliga jordabalksförslaget
inte tar upp institutet samfällighetsrätt men i stället tar upp rätt till elektrisk
kraft som en särskild sakrätt i fast egendom (jfr prop. 1970: 20 del A s. 392).
I detta sammanhang bör också nämnas att jag senare denna dag kommer att
anmäla förslag till förmånsrättslag. Förslaget är utarbetat på grundval av
lagberedningens betänkande Utsökningsrätt IX (SOU 1969:5). I fortsättningen
avses, om ej annat anges, med JB det i prop. 1970: 20 upptagna förslaget
till ny jordabalk och med FRL förslaget till förmånsrättslag.

2.14.2 Inledande av exekution i fast egendom

Enligt den nuvarande ordningen har domstols beslut varigenom fordran
fastställs till betalning ur fastighet den verkan att fastigheten anses utmätt.

5f—Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 11

LU 1971:11

Ett lagsökningsutslag som innehåller att fordran har fastställts till betalning
ur fastighet översänds av domstolen direkt till den ÖE på vilken det
ankommer att vidta de exekutiva åtgärder som följ er av att fastigheten skall
anses utmätt. Redan i samband med att utslaget meddelas kan domstolen
ombesörja att anteckning i fastighetsboken om betalningsfastställelse och
dess utmätningsverkan kommer till stånd samt att delgivning av utslaget med
gäldenären sker. För borgenären innebär den nuvarande ordningen att han
endast genom en enkel framställning till ÖE kan åstadkomma att fastigheten
säljs exekutivt på grund av utslaget.

Beredningens förslag innebär att lagsökningsutslag inte skall ha utmätningsverkan.
Borgenären skall i allmänhet i lagsökningsförfarandet kunna
begränsa sig till att begära att den personliga fordringen fastställs till betalning
enligt omslagsreversen. Under det fortsatta exekutiva förfarandet skall
fastigheten tas i mät, varvid borgenären får styrka att han har panträtt i fastigheten
genom att förete bevis om pantförskrivning och uppvisa pantbrev.
Eftersom panträtten även i fortsättningen skall kunna göras gällande även
om fordringen är preskriberad eller pantens ägare inte är personligen betalningsskyldig
finns enligt förslaget möjlighet att genom lagsökning ålägga
ägaren av fastigheten att svara med denna för skulden, fastän han inte är
personligen betalningsskyldig. Möjlighet skall också finnas för borgenären
att jämte fastställelse till betalning enligt omslagsreversen få fastslaget, att
fordringen skall på grund av inteckning utgå med panträtt i fastigheten. En
sådan förklaring skall vara förenad med vissa rättsverkningar som innebär
att gäldenären inte skall kunna hindra exekutionen genom att överlåta fastigheten.

Beredningens förslag har mötts av kritik under remissbehandlingen.
Därvid har framhållits att den nuvarande ordningen fungerar väl och erbjuder
borgenär med panträtt i fastighet en praktisk och säker väg att få exekution
i fastigheten till stånd. De kritiska remissinstanserna har allmänt förordat
att betalningsfastställelse i intecknad fastighet också i fortsättningen
skall ha utmätningsverkan.

För att skydda sig mot risken att fastigheten överlåts före utmätningen
torde med beredningens förslag borgenären i allmänhet i lagsökningsmålet få
yrka både fastställelse av den personliga fordringen och förklaring att fordringen
är förenad med förmånsrätt på grund av inteckning. Ett särskilt utmätningsförfarande
inför utmätningsman blir därefter nödvändigt för att
borgenär skall uppnå att exekution i fastighet inleds. Utmätningsmannens
huvudsakliga uppgift blir att meddela utmätningsförklaring och att därefter
överlämna ärendet till ÖE för vidare exekutiva åtgärder. Med exekutionsväsendets
nuvarande organisation skjuts förfarandet inför utmätningsmannen
sålunda in som ett led mellan domstolsförfarandet och det exekutiva förfarandet
inför ÖE. Den under remissbehandlingen framförda kritiken mot den
föreslagna ordningen saknar enligt min mening inte fog. Det är ur kreditli -

LU 1971:11

vets synpunkt angeläget att fastighetsexekution kan inledas i enkla och praktiska
former.

Beredningen har framhållit att utmätning i vanlig ordning är ofrånkomlig i
fall då lagsökningsutslag bara innebär att personlig fordran enligt omslagsrevers
har fastställts till betalning samt att det skulle vara olämpligt att göra
skillnad på dessa fall och fall då det samtidigt i utslaget har förklarats att
fordringen skall utgå med förmånsrätt i fastigheten. Detta skäl mot att ge
lagsökningsutslag av det sistnämnda slaget verkan av utmätningsförklaring
är enligt min mening inte övertygande. Om det i lagsökningsutslag har fastställts
att fordran skall utgå med förmånsrätt i fastighet, kan det sägas redan
genom utslaget vara bestämt vilken egendom som skall tas i anspråk för att
täcka fordringen. Till skillnad från de fall då utslag endast innebär att personlig
betalningsskyldighet har fastställts, behövs sålunda inte någon särskild
förrättning för att fastställa vilken egendom som skall tas i mät för den
aktuella fordringen.

Det förhållandet att fastställelse av fordran till betalning ur intecknat fartyg,
luftfartyg eller företagsintecknad egendom inte f. n. medför utmätningsverkan
bör inte heller tillmätas någon avgörande betydelse i nu förevarande
sammanhang. Om det framstår som lämpligt att beträffande intecknad fast
egendom behålla en ordning som innebär att betalningsfastställelse har utmätningsverkan,
bör detta inte hindras av att en annan ordning gäller i fråga
om intecknad egendom av annat slag.

Det nu anförda ger enligt min mening vid handen att något avgörande skäl
inte kan anföras mot att behålla den nuvarande ordningen att lagsökningsutslag
som innebär att fordran fastställs att utgå ur fastighet har verkan av
utmätningsförklaring. Frågan bör emellertid ägnas fortsatt uppmärksamhet
under det fortsatta lagstiftningsarbetet på exekutionsrättens område. Ändringar
i exekutionsväsendets organisation och den samlade överblick av exekutionsförfarandet
som kan vinnas i ett kommande förslag till UB kan föranleda
en omprövning av fördelningen av uppgifterna mellan domstolarna
och de exekutiva myndigheterna. En särskild fråga i detta sammanhang är
vilken rättsverkan lagsökningsutslaget har i förhållande till gäldenären och i
förhållande till andra borgenärer än sökanden i lagsökningsmålet.

Några remissinstanser har gett uttryck för den också i andra sammanhang
framförda meningen att lagsökningsutslag bör kunna begränsas till att
innefatta endast beslut att exekution i fastigheten får inledas. Som skäl för
detta har anförts att det för borgenären och fastighetsägaren kan vara en fördel
att lagsökningsutslaget inte innefattar något avgörande, som kan bli
rättskraftigt beträffande den under lagsökningsförfarandet åberopade förfallna
fordringen.

Även om vissa skäl talar för en sådan ordning som förordats under remissbehandlingen
är jag inte f. n. beredd att i detta sammanhang ta upp de svårbedömbara
problem som därvid aktualiseras. Några praktiska olägenheter av
betydelse torde inte heller ha vållats av den nuvarande ordningen. Dessutom

LU 1971:11

har även denna fråga samband med exekutionsväsendets framtida organisation.
Det kan sålunda sättas i fråga om ett beslut som uteslutande innebär en
utmätningsförklaring har sin plats inom lagsökningsförfarandet. Även
denna fråga bör alltså hållas öppen under det fortsatta lagstiftningsarbetet.
Jag är sålunda inte beredd att nu föreslå att lagsökningsutslagets innehåll
och verkan reduceras i förhållande till vad som gäller f. n. utan förordar att
den nuvarande ordningen även på detta område behålls oförändrad. Lagsökningsutslag
som innebär att fordran fastställs till betalning skall sålunda liksom
hittills ange visst belopp och vinna rättskraft endast såvitt avser parterna
i lagsökningsförfarandet. Som beredningen påpekar kan utslagets innehåll
både såvitt avser fordringsbeloppet och förmånsrätten under ett följande
exekutivt förfarande sättas i fråga av andra sakägare i fastigheten. Oavsett
lagsökningsutslagets innehåll kan borgenären således tvingas att under det
exekutiva förfarandet styrka sina anspråk.

Enligt nu gällande ordning har inte bara lagsökningsutslag utan också
dom som innebär att fordran fastställs att utgå ur intecknad fast egendom
den verkan att egendomen anses utmätt. Detta framstår som naturligt inte
minst med tanke på att dom med sådan innebörd inte annat än undantagsvis
förekommer i andra fall än då lagsökningsmål, i vilka yrkande om betalningsfastställelse
har framställts, såsom tvistiga har hänskjutits till rättegång.
Betalningsfastställelse i fastighet bör också i fortsättningen ha utmätningsverkan,
oavsett om domstolens avgörande har meddelats efter vanlig
rättegång eller i lagsökningsmål.

Borgenär kan ha fordran som är förenad med särskild förmånsrätt i fast
egendom utan att han kan åberopa panträtt i denna. Detta gäller t. ex. borgenärer
med vissa betalningsanspråk som räknas upp i 17 kap. 6 § handelsbaden
eller som på grund av hänvisning till detta lagrum har den förmånsrätt
i fast egendom som avses där (jfr 6 § FRL). Även om domstol har meddelat
dom som innebär att sådan fordran skall utgå med förmånsrätt i fast
egendom har detta f. n. inte den följden att egendomen anses utmätt. Borgenären
är följaktligen hänvisad till att med åberopande av domen begära utmätning
av egendomen i vanlig ordning.

Också när dom som innebär att fordran skall utgå ur fastighet med annan
särskild förmånsrätt än panträtt har meddelats, kan det med fog hävdas att
det genom domen har blivit bestämt vilken egendom som skall tas i anspråk
för betalning av fordringen. Ett särskilt utmätningsförfarande med domen
som grund framstår därför på samma sätt som vid fastställelse till betalning
ur intecknad fastighet som en onödig omgång. Med hänsyn härtill förordar
jag att också sådan dom får verkan av utmätningsförklaring. Härigenom
uppnås den fördelen att utmätningsverkan kan tilläggas alla domstolsbeslut
med innebörden att fordran fastställs att utgå med särskild förmånsrätt i
fast egendom.

I enlighet med vad som nu anförts skall enligt departementsförslaget beslut
att fordran skall utgå med förmånsrätt i fast egendom ha verkan av ut -

LU 1971:11

mätningsförklaring. I likhet med vad som nu gäller innebär departementsförslaget
att utmätningsverkan förfaller, om borgenären inte inom två månader
efter det att beslutet har vunnit laga kraft hos ÖE har gjort framställning
om egendomens försäljning.

I det föregående har berörts fall då exekution i fastighet föranleds av fordran
som är förenad med panträtt eller annan särskild förmånsrätt i fastigheten.
Också i fortsättningen skall emellertid utmätning i fastighet kunna
avse betalning för personlig fordran mot fastighetsägaren utan att fordringen
före utmätningen är förenad med särskild förmånsrätt i fastigheten.
Någon ändring av de regler som nu gäller i det avseendet föreslås inte i detta
sammanhang.

Exekution i fast egendom kan enligt nu gällande ordning också föranledas
av att konkursförvaltare begär att fastighet som är avträdd till konkurs skall
säljas exekutivt (jfr 70 § KL). Sådan begäran föranleder ett exekutivt förfarande
som med vissa avvikelser överensstämmer med det som tillämpas beträffande
utmätt fast egendom.

Konkursförvaltare bör också i fortsättningen ha möjlighet att få till stånd
försäljning av fastighet i den ordning som gäller för utmätt fastighet. Inte
heller i det avseendet föreslås sålunda någon ändring.

I lagsökningsförfarandet åberopar borgenären i allmänhet det intecknade
skuldebrevet som enda fordringsbevis och detta oavsett om inteckningshandlingen,
som vanligen är fallet, är pantförskriven för fordran enligt omslagsrevers.
Denna ordning möjliggörs av det förhållandet att inteckning
f. n. meddelas på grund av skuldebrev och att själva inteckningshandlingen
därför kan åberopas som sådant skriftligt fordringsbevis som fordras i lagsökningsförfarandet.

Det utmärkande för panträttskonstruktionen i JB är, att pantbrev som utfärdas
på grund av inteckning inte skall vara bärare av någon betalningsförpliktelse.
Enbart innehavet av ett pantbrev kommer således inte att berättiga
till betalning ur den fastighet som pantbrevet avser. För att panträtt i
fastighet skall uppstå förutsätts att pantbrevet av fastighetsägaren har pantförskrivits
för fordran enligt omslagsrevers eller för annan skriftlig eller
muntlig utfästelse.

I några remissvar har anförts att det bör öppnas möjlighet för borgenär att
med åberopande av endast pantbrev genom lagsökning få fastställt att fastigheten
svarar för hans fordran. En sådan ordning skulle emellertid inte stå i
överensstämmelse med principen att lagsökningsförfarandet skall grundas
på skriftligt fordringsbevis. Liksom beredningen anser jag sålunda att det
förhållandet att pantbrev inte skall vara bärare av någon betalningsskyldighet,
bör få till följd att pantbrev inte självständigt kan läggas till grund för
lagsökningsförf arande.

Som förutsättning för att fordran i lagsökningsmål skall förklaras förenad
med panträtt i fastighet måste gälla, förutom att skriftligt fordringsbevis
åberopas, att pantbrev i fastigheten har pantförskrivits i fordringsbeviset el -

LU 1971:11

ler genom särskild skriftlig handling, som företes under lagsökningsförfarandet.
I fall då borgenär med förfallen fordran enligt omslagsrevers vill få visst
belopp fastställt till betalning ur intecknad fastighet, bör han sålunda i lagsökningsmålet
med skriftliga bevis styrka såväl fordringen som pantförskrivningen.
Självfallet bör han samtidigt kunna få den personliga betalningsskyldigheten
enligt fordringsbeviset fastställd. Något hinder mot att borgenären
begränsar sitt yrkande till att avse enbart fastställelse till betalning ur
fastigheten bör emellertid inte föreligga. Om fastighet på grund av att pantbrev
är pantförskrivet svarar för fordran för vilken fastighetsägaren inte är
personligen betalningsskyldig, får på samma sätt krävas att skriftligt fordringsbevis
och bevis om pantsättningen åberopas i lagsökningsmålet. Detta
bör gälla både i fall då personlig betalningsskyldighet över huvud taget inte
föreligger, t. ex. som följd av att fordringen enligt fordringsbeviset är preskriberad,
och i fall då sådan betalningsskyldighet åvilar annan än ägaren
av den pantsatta fastigheten.

Om det således inte kan undvikas att omslagsreversen måste företes i lagsökningsmålet,
kan det ifrågasättas, om det är nödvändigt att pantbrevet företes.
Om borgenären företer omslagsrevers och skriftlig pantförskrivning av
visst pantbrev är det enligt min mening inte nödvändigt att han styrker sitt
innehav av pantbrevet i andra fall än när gäldenären gör invändning mot
panträtten. Själva pantbrevet innehåller inte heller några upplysningar utöver
dem som framgår av fastighetsboken. Om betalningsfastställelsen följs
av ytterligare åtgärder för exekutiv försäljning av fastigheten, får pantbrevet
företes under det exekutiva förfarandet (jfr 86 § 2 mom. i förslaget till lag
om ändring i UL). Med en sådan ordning blir lagsökningsförfarandet i normalfallet
relativt okomplicerat.

Med den nu föreslagna ordningen uppstår fråga vilka bestämmelser som
behövs för att hindra fastighetsägaren från att undgå exekution i fastigheten
genom att överlåta den före utmätningen. Den i departementsförslaget valda
lösningen att lagsökningsutslag i vissa fall skall medföra utmätningsverkan
innebär att problemet får betydligt mindre räckvidd än enligt beredningens
förslag. Som tidigare anförts gäller legitimationsregeln i 18 kap. 10 § JB
i fråga om både panträtt och förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB (jfr 6 § FRL).
Även utmätningsverkan skall enligt departementsförslaget inträda när betalning
fastställs ur fastigheten vid båda formerna av företrädesrätt och oavsett
om avgörandet har formen av dom eller utslag i lagsökningsmål. När rätten
på grund av panträtt eller förmånsrätt enligt 17 kap. 6 § HB fastställt visst
belopp till betalning ur fastigheten och fastigheten sålunda är att anse som
utmätt i och med rättens avgörande finns inte något utrymme för gäldenären
att undgå exekution genom överlåtelse av fastigheten. Problemet föreligger
sålunda endast i sådana fall när borgenär, som har panträtt eller förmånsrätt
enligt 17 kap. 6 § HB, underlåtit att inför domstolen yrka att beloppet skall
fastställas till betalning ur fastigheten och i sådana fall när borgenären begär
utmätning utan att ha panträtt eller angiven förmånsrätt och endast har en

LU 1971:11

exekutionstitel beträffande en personlig fordran mot fastighetsägaren. I
dessa fall kommer det att gå en tid mellan domstolsförfarandet och utmätningen
och gäldenären kan under denna tid överlåta fastigheten i syfte att
undanhålla den från exekution. Enligt nuvarande bestämmelser är lagfartsförhållandena
avgörande för frågan om utmätning kan ske hos överlåtaren.
Har förvärvaren sökt lagfart på fastigheten, får den sålunda inte utmätas för
förre ägarens gäld. Om utmätning skett men förvärvaren söker lagfart inom
14 dagar från utmätningen, är denna utan verkan. Beredningens förslag i
denna del innebär att den som har lagfart på fastigheten skall anses vara
ägare till denna om det inte styrks att den tillhör annan. Förvärvaren kan
även hänvisas att skydda sitt fång genom att väcka talan mot utmätningssökanden
och gäldenären. I några remissyttranden har den gällande ordningen
ansetts vara att föredra framför den av beredningen föreslagna. För egen del
anser jag beredningens förslag medföra vissa fördelar genom att regleringen
blir mindre stel och ger visst utrymme för beaktande av omständigheterna
i det enskilda fallet. Den av beredningen föreslagna ordningen ansluter även
till vad som gäller vid utmätning av lös egendom. Departementsförslaget har
därför i denna del utformats i överensstämmelse med motsvarande regler i
beredningens förslag. Jag vill i sammanhanget framhålla det betydelsefulla
i att de exekutiva myndigheterna uppmärksammar risken för skenöverlåtelser
och iakttar försiktighet när det gäller att tillägga överlåtelse som inte har
lagfarits verkan av utmätningshinder. Med en sådan tillämpning torde skillnaden
mellan nuvarande och den föreslagna ordningen i praktiken vara
ringa.

2.14.3 Exekution av villkorad äganderätt till fastighet

I UL finns inte några särskilda regler för det fall att utmätning sker hos
den som har överlåtit eller förvärvat fast egendom medan fånget ännu är beroende
av villkor. Rättsläget är osäkert på detta område i betydelsefulla avseenden
och bristen på särskilda regler har vållat svårigheter.

Jag delar beredningens uppfattning att förhållandet mellan utmätning och
villkorlig överlåtelse av fast egendom bör regleras, när fastighetsexekutionen
nu görs till föremål för översyn. För detta talar inte bara den omständigheten
att rättsläget är oklart utan också det förhållandet att fråga om förvärv av
område av fastighet numera reglerats i lagen (1968: 579) med vissa bestämmelser
om förvärv av område av fastighet. Enligt denna lag är köp som innebär
att visst område av fastighet kommer i särskild ägares hand giltigt endast
om fastighetsbildning sker i överensstämmelse med köpet genom förrättning
som sökts senast sex månader efter den dag då köpehandlingen upprättades
och, om förrättningen inte är avslutad vid utgången av nämnda tid, skall
verkställas på grundval av köpet. Bestämmelserna äger motsvarande tillämpning
i fråga om byte och gåva. Motsvarande bestämmelser har upptagits i JB
(4 kap. 7 §). Enligt JB skall motsvarande gälla även i fråga om andel som
överlåtits med föreskrift att andelen skall utbrytas (4 kap. 8 § andra styc -

LU 1971:11

ket). Frekvensen av överlåtelser som på delta sätt blir villkorliga gör det särskilt
angeläget att införa bestämmelser om utmätning av fast egendom
medan äganderätten är svävande.

När liel fastighet har överlåtits villkorligt utgör fastigheten intill dess
överlåtelsen blir definitiv en tillgång i överlåtarens hand. Därutöver har
överlåtaren i allmänhet viss rätt mot förvärvaren enligt överlåtelsehandlingen,
vanligen bestående av fordran på utestående köpeskilling. Beredningen
har därför föreslagit att utmätning hos överlåtaren skall omfatta inte
bara den villkorade rätten till den överlåtna fastigheten utan också den rätt
som överlåtaren har mot förvärvaren. Efter en sådan utmätning skall avvaktas
huruvida villkoret uppfylls eller inte. Uppfylls inte villkoret, skall fastigheten
säljas i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Om
villkoret å andra sidan uppfylls, kommer utmätningen därefter att avse endast
överlåtarens rätt mot förvärvaren enligt överlåtelsehandlingen. Förslaget
innebär att ÖE i sådant fall, med tillämpning av vad som gäller beträffande
utmätt fordran eller rättighet, skall driva in eller låta bjuda ut vad
som tillkommer överlåtaren. Under remissbehandlingen har inte framförts
några erinringar mot beredningens förslag i nu angivna delar. De bör även
enligt min mening godtas.

Har visst område av fastighet eller fastighet med undantag för visst område
överlåtits utan att fastighetsbildning i enlighet med överlåtelsen ännu
har skett bör, när utmätning skall ske hos överlåtaren, själva utmätningen
kunna genomföras enligt de föreslagna reglerna om utmätning av hel fastighet
som har överlåtits villkorligt. Liksom beredningen och en enhällig remissopinion
anser jag sålunda att utmätning också i sådana fall bör omfatta
hela fastigheten och dessutom den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren.
Den följande försäljningen erbjuder inte några speciella problem om det under
det exekutiva förfarandet kan avvaktas huruvida det med överlåtelsen
förenade villkoret, dvs. att avstyckning sker, uppfylls eller inte. Uppfylls
villkoret, kan utmätningen inte längre avse den del av den ursprungliga fastigheten,
som omfattas av överlåtelsen utan endast återstoden av denna och
den rätt överlåtaren kan ha mot förvärvaren. Denna rätt får drivas in eller
bjudas ut på det nyss angivna sättet, dvs. i den ordning som gäller för utmätt
fordran eller rättighet. Om villkoret inte uppfylls, kan hela fastigheten
säljas, medan utmätningen inte längre kan avse någon överlåtarens rätt mot
förvärvaren. Som beredningen framhåller kan en avstyckningsförrättning
visa sig så tidskrävande att det skulle medföra betydande olägenheter att avvakta
dess slutförande innan försäljning kan ske. Om man i det läget tillåter
att fastigheten säljs med undantag för överlåtet område, skulle konsekvensen
av att avstyckning sedermera inte kan ske bli den att området och återstoden
av fastigheten kommer i olika händer utan att fastighetsindelningen
kan bringas i överensstämmelse med äganderättsförhållandena. Konsekvensen
kan bli densamma, om försäljningen får avse endast området i fall då fastighet
med undantag för visst område har överlåtits och utmätning har skett

LU 1971:11

hos överlåtaren. En sådan konsekvens är oförenlig med de principer som
ligger bakom bestämmelserna om överlåtelse av del av fastighet.

Enligt beredningens förslag skall alltid i första hand avvaktas om avstyckning
kan genomföras. För de fall då det visar sig att detta skulle medföra betydande
tidsutdräkt föreslår beredningen den ordningen att hela fastigheten
skall säljas, varvid dock förbehåll skall göras för den rätt till redan överlåten
del av fastigheten som tillkommer förvärvaren vid den tidigare överlåtelsen.
Försäljningen skall, liksom utmätningen, också avse den rätt som överlåtaren
kan ha mot förvärvaren. Den som förvärvar fastigheten skall svara för
överlåtarens skyldigheter enligt överlåtelsehandlingen. I övrigt skall vanliga
regler om försäljning av utmätt fast egendom tillämpas.

Beredningens sistnämnda förslag innebär att köparen vid den exekutiva
försäljningen dels förvärvar den återstod av fastigheten som inte omfattas av
den föregående villkorliga försäljningen dels inträder i de rättigheter och
skyldigheter som den tidigare överlåtelsen av fastigheten medförde för överlåtaren.
Blir denna överlåtelse inte gällande, blir köparen vid den exekutiva
försäljningen ägare också av den tidigare överlåtna delen av fastigheten.
Samtidigt kan han bli skyldig att ersätta förvärvaren den köpeskilling denne
kan ha erlagt. Blir den tidigare överlåtelsen däremot gällande, kan köparen
uppbära den köpeskilling som ännu inte har erlagts.

Jag är, liksom remissinstanserna, av den uppfattningen att beredningens
förslag i de sist angivna hänseendena bör godtas. Denna i vissa avseenden
komplicerade ordning för försäljning av utmätt fastighet torde inte behöva
tillämpas annat än i sällsynta undantagsfall. Skäl finns att överväga införandet
av föreskrifter som innebär att avstyckningsförrättning i fall som här
avses skall handläggas med förtur och stor skyndsamhet. Denna fråga får
emellertid tas upp i annat sammanhang.

Som beredningen framhåller skapar ett villkorligt fång av fast egendom en
rätt för förvärvaren som kan vara en tillgång av ekonomisk betydelse för
hans borgenärer. Detta gäller inte bara den rätt som förvärvaren får till egendomen.
Förvärvaren kan också i andra avseenden få rättigheter gentemot
överlåtaren, som aktualiseras om villkoret inte uppfylls och fånget blir ogiltigt.
Det torde sålunda vara vanligt att förvärvaren har erlagt köpeskillingen
eller del av denna och, om fånget inte blir gällande, får en fordran på överlåtaren
som motsvarar vad som har erlagts. Det sagda gäller givetvis både i fall
då hel fastighet har förvärvats villkorligt och i fall då det villkorliga fånget
avser visst område av fastighet eller fastighet med undantag för visst område.

Jag delar beredningens uppfattning att, när utmätning skall ske hos den
som förvärvat fast egendom villkorligt, utmätningen bör avse både den fasta
egendom som förvärvet omfattar och den rätt som förvärvaren kan ha mot
överlåtaren. Blir fånget efter en sådan utmätning ogiltigt, kommer utmätningen
därefter endast att avse förvärvarens återstående rätt mot överlåtaren,
t. ex. fordran på redan erlagd köpeskilling.

LU 1971:11

Beredningen har påpekat alt förvärvaren så länge hans rätt är villkorlig
inte kan belasta egendomen med inteckning och inte heller upplåta nyttjanderätt
eller annan särskild rättighet annat än villkorligt. Vidare har beredningen
framhållit att en exekutiv försäljning som är en följd av att utmätning
har skett hos förvärvaren av fast egendom, som har överlåtits villkorligt,
inte kan inverka på inteckningar som har tagits ut eller på rättigheter
som har upplåtits före överlåtelsen. Beredningen har funnit att försäljning
vid sådan utmätning kan ske utan att den ordning som annars gäller för exekutiv
försäljning av fast egendom iakttas. Jag delar denna uppfattning. Departementsförslaget
innebär sålunda liksom beredningens förslag att försäljningen
i stället skall avse förvärvarens villkorliga rätt enligt hans fångeshandling
och skall ske i den ordning som gäller för försäljning av utmätt rättighet.
Den som därvid förvärvar denna villkorliga rätt träder in i det rättsförhållande
som råder till följd av det tidigare fånget på så sätt att han övertar
både de rättigheter och de skyldigheter som förvärvaren hade enligt fångeshandlingen.
Om det villkor som fånget är beroende av sedermera uppfylls,
blir följden sålunda att den egendom som fånget avser tillfaller den som vid
den exekutiva försäljningen har förvärvat den villkorliga rätten till egendomen.

När villkorlig rätt till fast egendom skall säljas på det angivna sättet uppstår
risk för att försäljningen kommer att ske till underpris. Som framhållits
under remissbehandlingen blir det för den som verkställer försäljningen
svårt att bedöma hur mycket den villkorliga rätten är värd. Detta medför svårigheter
att bedöma om den köpesumma som bjuds kan godtas (jfr 93 § 2
mom. UL). I likhet med beredningen anser jag därför att det bör finnas möjlighet
att låta anstå med försäljning av den villkorliga rätten och avvakta om
det med fånget förenade villkoret uppfylls eller inte. Om villkoret därefter
uppfylls och förvärvet av egendomen blir definitivt, kan försäljningen äga
rum i den vanliga ordningen för försäljning av fast egendom. Visar det sig
däremot att villkoret inte kan uppfyllas, går fånget åter. Som jag nyss framhöll,
avser utmätningen därefter endast förvärvarens återstående rätt mot
överlåtaren. Det bör då ankomma på ÖE att låta driva in eller bjuda ut till
försäljning vad som fortfarande omfattas av utmätningen, dvs. vanligen fordran
på redan erlagd köpeskilling, varvid den ordning som gäller beträffande
utmätt fordran eller rättighet får tillämpas.

Om fastighet eller del av fastighet har överlåtits villkorligt och fastigheten
medan villkoret fortfarande gäller tas i mät för fordran sorn är förenad med
särskild förmånsrätt, bör i enlighet med beredningens förslag försäljningen
alltid ske i den ordning som i allmänhet gäller för exekutiv försäljning av
fast egendom. Med hänsyn till att fordran, som är förenad med panträtt eller
annan särskild förmånsrätt i fastighet, kan tas ut ur fastigheten oavsett
äganderättsförhållandena behöver någon särskild ordning för försäljning
inte tillämpas även om fastigheten eller del av den har överlåtits villkorligt.

LU 1971:11

2.14.4 Exekution på grund av gemensam inteckning

De särregler om exekution i gemensamt intecknade fastigheter som nu
finns i UL är så utformade att det skapas möjligheter att rikta ett exekutivt
förfarande mot någon eller några fastigheter som svarar för en gemensam inteckning.
Särskilda regler ger möjlighet att göra gemensamheten i ansvaret
fullt ut gällande enligt de principer som kommer till uttryck i IF:s regler om
fördelningen av ansvaret på de fastigheter som besväras av en gemensam inteckning.
Genom reglerna om exekution i gemensamt intecknade fastigheter
har man även sökt tillgodose de särintressen som kan finnas i sådana fastigheter.

Reglerna om gemensamt inteckningsansvar har varit en av de mest omstridda
frågorna under jordabalksarbetet. I lagberedningens förslag till ny
jordabalk (SOU 1960: 24—26) upptogs inte några regler om gemensam inteckning.
De därmed sammanhängande frågorna skulle enligt förslaget i stället
lösas genom institutet bruksenhet. Förslaget blev starkt kritiserat under
remissbehandlingen. Jordabalksutredningen, som fick i uppdrag att göra en
översyn av förslaget i denna del, föreslog i sitt betänkande med reviderat
förslag till jordabalk m. m. (SOU 1963: 55) regler som innebar ett bibehållande
av ordningen med gemensamt inteckningsansvar. I JB har i denna del
tagits upp bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med jordabalksutredningens
förslag.

Bestämmelserna i JB om gemensam inteckning har getts ett innehåll som
syftar till bl. a. att reducera de olägenheter i exekutionsrättsligt hänseende
som den nuvarande ordningen medför. Dessa olägenheter uppstår särskilt i
sådana fall när ett särintresse föreligger i någon eller några av de gemensamt
intecknade fastigheterna. Ett sådant särintresse kan föreligga antingen på
borgenärssidan eller på fastighetsägarsidan. Till förekommande av sådana
situationer har i JB föreskrivits bl. a. att ansökan om inteckning får avse
flera fastigheter gemensamt endast om dessa är i samme ägares hand. Angår
ansökan fastighet som redan svarar för beviljad eller sökt inteckning, måste
ansökningen avse samma fasta egendom som inteckningen och får inte
därjämte avse fastighet som inte svarar för inteckningen. Särinteckning i
en fastighet kommer alltså att medföra att fastigheten inte kan intecknas
gemensamt med annan fastighet. Vidare kan särinteckning aldrig meddelas
i fastigheter som är gemensamt intecknade utan att det gemensamma
ansvaret dessförinnan bringas att upphöra.

Det ojämförligt vanligaste fallet av särintresse i gemensamt intecknade
fastigheter uppstår när någon av de gemensamt intecknade fastigheterna
helt eller delvis överlåts. I dessa situationer torde den i JB föreslagna ordningen
framtvinga relaxation eller annan ansvarsuppdelning inom relativt
kort tid. Reglerna i JB kan sålunda väntas få till följd att de situationer som
nu vållar komplikationer vid exekutiv försäljning i framtiden blir relativt

LU 1971:11

sällsynta. Det kan sättas i fråga om de strävanden mot homogent intecknade
fastighetskomplex som ligger bakom bestämmelserna i JB bör främjas ytterligare
genom förbud för borgenär, som för sin fordran har panträtt på grund
av gemensam inteckning i flera fastigheter, att begära att bara någon eller
några av fastigheterna tas i anspråk för att täcka fordringen. Liksom beredningen
anser jag emellertid att ett sådant förbud skulle leda alltför långt. Det
bör sålunda också i framtiden stå borgenären fritt att rikta exekution mot en
del av det gemensamt intecknade fastighetskomplexet. Utöver vad beredningen
har anfört som skäl för ett sådant ställningstagande vill jag påpeka,
att ett förbud av det antydda slaget skulle kunna få otillfredsställande konsekvenser
när det gäller sådana fastigheter i ett gemensamt intecknat fastighetskomplex
som är subsidiärt ansvariga för den gemensamma inteckningen.
Att alltid låta avstyckade områden, i vilka inteckning i stamfastigheter står
kvar, dras in i exekution som begärs av innehavaren av den gemensamma inteckningen
skulle enligt min mening vara olämpligt. Jag vill i sammanhanget
framhålla att ett förbud skulle få begränsad betydelse med tanke på att separat
exekution i fastighet som ingår i ett samintecknat komplex alltid måste
kunna komma till stånd på begäran av borgenär, som för sin fordran har annan
särskild förmånsrätt i fastigheten än på grund av inteckning eller som
har fordran som inte har någon förmånsrätt.

Beredningen har även övervägt om det bör vara möjligt för borgenär att
vid exekution i en av flera gemensamt intecknade fastigheter ta ut hela det
belopp som det på grundval av den gemensamma inteckningen utfärdade
pantbrevet avser. En sådan möjlighet skulle innebära att det gemensamma
ansvaret som åvilar fastigheterna skulle tas ut vid den separata exekutionen
så långt värdet på den fastighet som exekutionen avser medger detta. Beredningen
har emellertid inte funnit anledning föreslå en sådan ordning, önskemål
i den riktningen har inte heller framförts under remissbehandlingen.
Möjlighet att vid separat exekution i en gemensamt intecknad fastighet ta ut
mera än vad fastigheten svarar för i förhållande till övriga fastigheter som
besväras av den gemensamma inteckningen har inte heller införts i departementsförslaget.

Det gemensamma ansvar som åvilar samintecknade fastigheter kan enligt
nuvarande ordning krävas ut helt bara om fastigheterna säljs samtidigt.
Brist som uppstår i en av fastigheterna kan sålunda inte överföras till fastighet
som redan har sålts. Detta förhållande har föranlett att man infört möjlighet
för innehavare av gemensam inteckning att vid exekution i någon av
fastigheterna som besväras av inteckningen dra in de övriga eller någon av
dem i det exekutiva förfarandet. Genom att utöva denna indragningsrätt kan
inteckningshavare få fastställt om det i någon annan av fastigheterna föreligger
brist som på grund av det gemensamma ansvaret skall tas ut ur den fastighet
exekutionen ursprungligen avsåg.

Enligt 6 kap. 12 § andra stycket JB skall gemensamt intecknad fastighet

LU 1971:11

sorn säljs vid separat exekution bli fri från ansvar för den gemensamma
inteckningen. Denna huvudregel innebär att det också i fortsättningen som
förutsättning för att gemensamt ansvar för inteckning skall kunna tas ut
helt skall gälla att fastigheterna säljs samtidigt. Liksom nu behövs sålunda
också i framtiden regler som gör det möjligt för borgenär, som har panträtt
på grund av gemensam inteckning i flera fastigheter, att vid separat exekution
i någon eller några av dem dra in annan intecknad fastighet i förfarandet.

I enlighet med vad beredningen föreslagit bör bestämmelserna om indragningsrätt
ha sin plats i lagstiftningen om exekutiv försäljning av fast egendom.
Regler härom har inte heller tagits upp i JB.

F. n. gäller att yrkande om indragning skall framställas i form av lagsökning.
Beredningen har föreslagit att frågan om indragning i fortsättningen
skall prövas av ÖE. Jag ansluter mig till detta förslag, sorn inte har mött någon
erinran under remissbehandlingen. Indragning bör alltså i fortsättningen
helt vara en åtgärd inom det exekutiva förfarandets ram. Någon
nämnvärd belastning för de exekutiva myndigheterna kommer en sådan
överföring knappast att medföra. Indragningsrätten utnyttjas nu i ringa omfattning
och det kan antas att användningen blir ännu sällsyntare i framtiden.

Gällande rätt kan sägas kännetecknas av att särintressen i gemensamt intecknade
fastighetskomplex bereds ett långtgående skydd. Genom ett system
med särutrop av samintecknade fastigheter och därefter följande gemensamt
utrop söker man tillgodose föreliggande särintressen i så stor utsträckning
som möjligt utan att inkräkta på möjligheterna för innehavare av gemensam
inteckning att få betalning.

De regler beredningen har föreslagit för de fall då särintressen finns i gemensamt
intecknade fastigheter som skall säljas samtidigt på exekutiv auktion
överensstämmer i sak väsentligen med de regler som gäller nu. De situationer
när denna ordning måste tillämpas kan, som jag tidigare framhållit, i
framtiden väntas bli relativt sällsynta. Jag har därför, i likhet med remissinstanserna,
funnit att de regler beredningen har föreslagit bör godtas.

2.14.5 Exekution i andel av fastighet

Enligt nuvarande regler sker utmätning och försäljning av andel av fastighet
i samma ordning som gäller för hel fastighet. Detta sammanhänger med
att andel av fastighet på samma sätt som hel fastighet kan bli föremål för inteckning.

Reglerna i JB innebär att det inte skall vara tillåtet att inteckna fastighetsandel
för sig. Denna nya ordning i fråga om fastighetsandels behandling i
inteckningshänseende ger anledning att ställa frågan om andel av fastighet i
fortsättningen över huvud taget bör få utmätas för sig och vidare, om sådan
utmätning tillåts, hur försäljning av fastighetsandel skall ske.

LU 1971:11

Beredningen har vid sin behandling av de nämnda frågorna funnit det
vara uteslutet att uppställa förbud mot särskild utmätning av fastighetsandel.
Denna bedömning har inte kritiserats under remissbehandlingen.

Eftersom något hinder inte enligt JB föreligger mot förvärv av andel av
fastighet bör inte heller enligt min mening något förbud mot utmätning av
fastighetsandel ställas upp. En fastighetsandel kan utgöra ett värdefullt förmögenhetsobjekt
och måste kunna tas i anspråk för ägarens borgenärer utan
att konkursförfarande behöver tillgripas. Detta är av betydelse inte bara för
borgenärerna utan också för ägaren av andelen. Som beredningen påpekat är
det här fråga om så praktiska fall som att arvingar vid arvskifte har tillskiftats
var sin andel av en fastighet eller att två personer, t. ex. äkta makar,
tillsammans har köpt en fastighet.

Utmätning av fastighetsandel bör inte tillåtas i vidare mån än som motsvaras
av ett praktiskt behov. Liksom beredningen anser jag därför att utmätning
av fastighetsandel endast bör få ske i sådana fall då andelen i fråga förvärvats
för sig eller annars är föremål för särskild äganderätt. En utmätning
bör sålunda inte få begränsas till del av en fastighetsandel. Äger en person en
hel fastighet, får utmätning inte heller begränsas till en andel av denna. Som
följd av att det nu är tillåtet att särskilt inteckna andel av fastighet bör dessutom
tidigare särskilt intecknad fastighetsandel också kunna mätas ut särskilt,
även om gäldenären äger hela fastigheten eller den intecknade andelen
utgör del av en större kvotdel av fastigheten som gäldenären äger.

Om en fastighet ägs av mer än en person men i sin helhet tas i mät för gäldande
av en och samma fordran, uppstår inte några svårigheter i fråga om
försäljningssättet. Sedvanliga regler för exekutiv försäljning av fastighet bör
då tillämpas. Detta bör gälla såväl när utmätningen har skett för fordran
som är förenad med särskild förmånsrätt i hela fastigheten som när den har
avsett alla andelarna i fastigheten och skett för fordran för vilka alla delägarna
svarar.

Situationen är en annan om en av flera andelar av en fastighet har tagits i
mät och skall säljas. I sådant fall bör reglerna om försäljning av fast egendom
i framtiden inte tillämpas. Skall andel av fastighet säljas i den ordning
som gäller för fast egendom, skulle nämligen reglerna om gemensamt inteckningsansvar
bli tillämpliga beträffande inteckningar som belastar inte bara
andelen utan också återstoden av fastigheten. Försäljningen av andelen kan
då i fråga om sådana inteckningar få konsekvenser som inte står i överensstämmelse
med förbudet mot inteckning i andel av fastighet, t. ex. på det
sättet att inteckning som gäller hela fastigheten efter and elsför sälj ningen
upphör att gälla i andelen men kvarstår i återstoden av fastigheten.

Avser en försäljning endast en andel av en fastighet bör den i princip ske i
den ordning som gäller för lös egendom. En sådan ordning kan emellertid
lätt medföra att försäljning sker till underpris. För spekulanter i allmänhet
kan det förhållandet att vad som kan förvärvas bara är en del av en fastighet

LU 1971:11

verka avskräckande. Starka skäl talar därför enligt min mening för den av
beredningen föreslagna ordningen, som innebär att möjlighet öppnas att när
andel av fastighet skall säljas exekutivt också dra in återstoden av fastigheten
i försäljningen.

Beredningens förslag i sistnämnda hänseende innebär att yrkande om försäljning
av hela fastigheten skall kunna framställas av utmätningssökanden,
ägaren av utmätt fastighetsandel eller annan delägare. Yrkandet skall framställas
hos ÖE, som vid sin prövning av detta skall tillämpa de grunder
som enligt 6 och 7 §§ samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet
hos domstol begär beslut om försäljning av hela fastigheten. Bifalles yrkandet,
skall försäljningen i allt väsentligt ske enligt de sedvanliga reglerna
för försäljning av fastighet. Beredningens förslag har lämnats utan
erinran av remissinstanserna. I ett remissyttrande har emellertid föreslagits
att prövningen av yrkande om gemensam försäljning skall tillkomma
allmän domstol och inte ÖE.

För min del anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen innebär
en ändamålsenlig lösning av dessa frågor. Kretsen av dem som bör kunna
framställa begäran om försäljning av hela fastigheten bör sålunda också enligt
min mening vara begränsad till utmätningssökanden och delägarna i fastigheten.
Att prövningen av ett framställt yrkande samordnas med de regler
som enligt samäganderättslagen gäller när delägare i fastighet vill tvinga
fram försäljning av hela fastigheten mot annan delägares vilja, ser jag som
en fördel. Som beredningen påpekar får en delägare i fastighet i normala fall
räkna med att en försäljning av hela fastigheten kan komma att genomföras
mot hans vilja. Det får då ses som naturligt att en försäljning av hela fastigheten
kan komma till stånd när en andel i fastigheten har tagits i mät, i synnerhet
som en förvärvare av andelen, om denna skulle säljas särskilt, har
möjlighet att omgående hos domstol begära försäljning av hela fastigheten.

Även när det gäller prövningen av yrkande om försäljning av återstod av
fastighet när andel i fastigheten har blivit utmätt delar jag beredningens
uppfattning att prövningen bör äga rum inom det exekutiva förfarandets
ram. Härmed undviks den ytterligare fördröjning av förfarandet som en
domstolsprövning skulle föra med sig.

Om något yrkande om försäljning av hela fastigheten inte framställs, får
den utmätta andelen säljas särskilt. Särskild försäljning av andelen får också
ske om yrkande om försäljning av hela fastigheten avslås, t. ex. som följd av
att en delägare anför ett betydelsefullt skäl mot en gemensam försäljning
som ÖE enligt 6 § samäganderättslagen finner anledning att beakta. Som
framgår av vad jag tidigare anfört kan en sådan särskild andelsförsäljning
inte ske enligt de regler som gäller för exekutiv försäljning av fast egendom.
Andelsförsäljningen får ske i den ordning som gäller för utmätt lös egendom.

Departementsförslaget innebär, liksom beredningens förslag, att reglerna
om försäljning av fastighetsandel skall tillämpas även vid försäljning av utmätt
andel i tomträtt.

LU 1971:11

2.14.6 Ägarhypotek

I JB finns regler om ägarhypoteket som i sak överensstämmer med dem
som nu gäller. I 6 kap. 9 § anges innebörden av ägarhypoteket sålunda vara
att fastighetsägare, om pantbrev inte överlämnats som pant för fordran, är
berättigad att med den företrädesrätt som inteckningen medför, uppbära betalning
som faller ut på grund av inteckningen när medel vid exekution eller
i annat fall fördelas mellan rättsägarna i fastigheten. Om pantbrev överlämnats
som pant för fordran men fordringen understiger pantbrevets belopp,
skall gälla att fastighetsägaren vid sådan fördelning får uppbära
skillnaden.

I enlighet med vad som förutsattes när JB 1966 remitterades till lagrådet
har beredningen i sitt nu aktuella betänkande tagit upp ägarhypoteket till
omprövning. Beredningens slutsats är att det från exekutionsrättslig synpunkt
är ofrånkomligt att följa de grundlinjer på vilka JB:s regler om ägarhypoteket
bygger. Denna uppfattning har inte mött några invändningar under
remissbehandlingen och jag har inte heller funnit anledning frångå den
bedömning som i denna fråga gjordes i JB 1966. I JB har också reglerna om
ägarhypoteket tagits upp utan ändringar i sakligt hänseende i förhållande till
det tidigare förslaget.

Såväl enligt nu gällande rätt som enligt JB utgör ett ägarhypotek en rätt
för fastighetsägare att få betalning ur sin egen fastighet. I det avseendet är
ett ägarhypotek i fastighetsägarens hand en tillgång som bör kunna tas i
anspråk av hans borgenärer genom utmätning. Emellertid fordras det särskilda
regler beträffande förfarandet när sådan utmätning har skett.

F. n. gäller att utmätning av ägarhypotek som föreligger när fastighetsägaren
innehar obelånad inteckning sker på det sättet att inteckningen tas
om hand och säljs enligt reglerna om utmätt lös egendom. Utmäts ägarhypotek
som föreligger till följd av att inteckning inte är helt utnyttjad för belåning,
bryts ägarhypoteket ut, vilket innebär att en särskild inteckningshandling
för det outnyttjade inteckningsbeloppet anskaffas av utmätningsmannen.
Därefter säljs den nya inteckningen enligt reglerna för utmätt lös
egendom.

Den ordning som nu gäller vid utmätning av ägarhypotek kan inte behållas
om JB:s panträttsregler genomförs. Panträttskontruktionen i JB karakteriseras
av att panträtt i fastighet uppstår genom att pantbrev överlämnas som säkerhet
för en fristående fordran. Enbart innehavet av ett pantbrev kommer
inte att berättiga till betalning ur fastighet och pantbrevet är inte bärare av
någon personlig betalningsskyldighet. Mot bakgrunden härav står det klart
att man vid utmätning av ägarhypotek, som föreligger till följd av att pantbrev
över huvud taget inte är belånat, inte kan gå så tillväga att man tar hand
om pantbrevet och säljer det som lös egendom. Vid utmätning av ägarhypotek,
som finns när pantbrev är pantsatt men hela dess belopp inte går åt för

LU1971:11

att täcka fordringen, kan inte heller någon motsvarighet till nuvarande
ordning med utbrytning av ägarhypotek komma i fråga.

Andra vägar för att realisera värdet av utmätt ägarhypotek får alltså sökas.
Beredningen har föreslagit att två möjligheter skall stå till buds. Den ena innebär
att borgenär för vars fordran ägarhypotek har blivit utmätt skall
kunna begära att fastigheten tas i anspråk och den andra att borgenären kan
få det utmätta ägarhypoteket pantförskrivet till sig. Båda möjligheterna skall
enligt beredningens förslag stå öppna vare sig utmätningen avser ägarhypotek
i form av obelånat pantbrev eller outnyttjad del av belånat pantbrev.

De av beredningen föreslagna lösningarna när det gäller att ge borgenärerna
möjlighet att ta i anspråk ägarhypotek har allmänt godtagits under remissbehandligen.
I några remissyttranden har anförts att den föreslagna ordningen
medför ett mera komplicerat och tidsödande förfarande än f. n. och
att reglerna kan komma att leda till att fastigheter i framtiden i större utsträckning
än nu kan komma att tas i anspråk för oprioriterade borgenärers
räkning.

Beredningens förslag ansluter enligt min mening väl till panträttsreglema
i JB. Väljer borgenär som har fått ägarhypotek utmätt för sin fordran att hos
utmätningsmannen begära att fastigheten skall tas i anspråk, skall beslut om
detta innebära att fastigheten anses utmätt. Det sedvanliga förfarandet vid
realisation av utmätt fastighet skall därefter vidta och borgenären åtnjuter
då den förmånsrätt som följer med ägarhypoteket. Borgenärens fordran blir
jämställd med fordran som är förenad med panträtt i fastigheten. Väljer borgenären
att få det utmätta ägarhypoteket genom utmätningsmannens försorg
pantförskrivet för sin fordran, får han samma ställning som annan fordringsägare
med förmånsrätt på grund av panträtt. Han kan själv begära betalning
ur fastigheten och får vid exekution i fastigheten på annans begäran
den förmånsrätt för sin fordran som panträtten medför.

Den ordning för realisation av utmätt ägarhypotek som gäller nu innefattar
risk för värdeförstöring. När ägarhypoteket säljs som utmätt lös egendom,
kan det komma att säljas till pris som inte alls motsvarar det värde det
utgör i fastighetsägarens hand. En betydande fördel är enligt min mening att
denna risk elimineras vare sig borgenären väljer den ena eller andra av de
möjligheter som erbjuds enligt beredningens förslag.

Som framhållits under remissbehandlingen kan den föreslagna ordningen
i vissa fall medföra ett mer komplicerat förfarande än det nuvarande. Detta
gäller speciellt i de fall då borgenär finner sig böra begära att fastigheten
skall tas i anspråk och utmätningen därigenom leder till att exekutivt förfarande
beträffande själva fastigheten omedelbart inleds. Som någon remissinstans
anfört kan de föreslagna reglerna också komma att leda till att fastigheter
i framtiden kommer att i något större utsträckning än nu tas i anspråk
för oprioriterade borgenärers räkning. Det bör emellertid i detta sammanhang
framhållas att det f. n. inte är särskilt vanligt att ägarhypotek ut -

LU 1971:11

mäts. Av de 73 468 utmätningar som enligt statistiken företogs i hela landet
under sista halvåret 1967 och första halvåret 1968 riktade sig sålunda endast
499 mot ägarhypotek. De utmätningar som förekommer sker oftast först när
exekution i fastigheten har inletts. Anledningen till att ägarhypotek sällan
kan tas i anspråk är att ägarhypotek regelmässigt är pantförskrivet för efterföljande
inteckningshavares eller annan borgenärs räkning. Enligt min mening
finns det ingen anledning att räkna med någon påtaglig ändring i dessa
avseenden i framtiden. Man bör sålunda kunna räkna med att utmätning av
ägarhypotek inte kommer att äga rum annat än undantagsvis, om inte själva
fastigheten är utmätt. De möjligheter som förslaget anvisar för dessa fall är
enligt min mening lämpliga.

Om förfarandet efter utmätning utformas efter beredningens förslag, är
det nödvändigt att det ges regler som innebär att man vid själva utmätningen
av ägarhypotek tar pantbrevet i förvar om det innehas av fastighetsägaren. I
annat fall får den som innehar pantbrevet meddelas förbud att lämna ut det
utan att utmätningsmannen har gett sitt tillstånd. Också i fråga om tillvägagångssättet
när ägarhypotek skall tas i mät ansluter jag mig alltså till beredningens
förslag.

I likhet med beredningen anser jag att utmätning av ideell andel av ägarhypotek
bör vara möjlig men att det i JB uppställda förbudet mot inteckning
i fastighetsandel bör leda till att det inte kan tillåtas att ideell andel av ägarhypotek
pantförskrivs för sig. Har ideell andel av ägarhypotek utmätts, bör
alltså borgenären vara hänvisad till att begära att den andel av fastigheten
som svarar mot andelen i ägarhypoteket tas i anspråk och därigenom blir att
anse som utmätt. De regler som skall gälla vid försäljning av andel i fastighet
kan därefter tillämpas.

2.14.7 Beskrivning och värdering av utmätt fastighet m. m.

Fastighet som skall säljas exekutivt skall enligt 79 § UL beskrivas och
värderas av utmätningsmannen. Åtgärderna skall företas i samband med
utmätningen av fastigheten eller, om försäljningen skall ske efter framställning
hos ÖE, i omedelbar anslutning till att framställningen görs. Beskrivningen
skall i första hand tjäna till ledning för framtida spekulanter på fastigheten.
I samband med att lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom
genomfördes utvidgades beskrivningen till att också bli ett första led i utredningen
av vad som hör till fastighet som skall säljas exekutivt. Det föreskrivs
sålunda att utmätningsmannen i beskrivningen skall ange tillbehör till fastigheten
i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens värde eller av
annan särskild orsak, vilket förutsätter att det i samband med beskrivningen
verkställs en utredning angående vad fastigheten omfattar (jfr prop.
1967: 16 s. 119 och 145). Även värderingen av fastigheten kan sägas tjäna till
ledning för spekulanterna. Samtidigt är den emellertid av betydelse i andra
avseenden, såsom i fråga om fördelningen av ansvaret för gemensam inteck -

LU1971:11

ning och av köpeskillingen för gemensamt intecknade fastigheter. Det kan
också påpekas att värderingen kan tjäna till ledning för den prövning av frågan
om bud som avges på exekutiv auktion på fastigheten kan godtas som
åligger auktionsförrättaren (jfr 126 § 3 mom. UL).

Beredningen har föreslagit vissa ändringar i vad som nu gäller beträffande
beskrivning och värdering.

I fråga om beskrivningen har beredningen funnit en mer ändamålsenlig
ordning än den nuvarande vara att låta ÖE avgöra när under det exekutiva
förfarandet beskrivningen bör ske. Enligt beredningens förslag skall
ÖE sålunda låta beskriva fastigheten så snart det är lämpligt med hänsyn
till det fortsatta förfarandet.

Beredningens förslag får ses mot bakgrunden av att en stor del av de ärenden
angående fastighetsexekution som handläggs av överexekutorerna inte
leder till försäljning. Med den nuvarande ordningen då beskrivningen obligatoriskt
skall ske i ett inledande skede av förfarandet blir det ofta så att det
arbete som nedläggs på beskrivningen framstår som överflödigt till följd av
att förfarandet avbryts innan det har fortskridit till försäljning.

Med anledning av beredningens förslag beträffande tidpunkten för beskrivningen
vill jag framhålla att den arbetsbesparing som kan uppnås
genom att det får ankomma på ÖE att från fall till fall bestämma när beskrivning
skall ske är begränsad. För att fylla sitt ändamål måste beskrivningen
och den utredning som sker i anslutning till denna i allmänhet
förläggas till ett relativt tidigt skede av förfarandet. Härtill kommer, som påpekats
under remissbehandlingen, att regeln att fastighet normalt skall säljas
inom fyra månader inte ger utrymme för annat än kortare uppskov med
beskrivningen. Förutsättningarna för att ÖE skall kunna avvakta ett lämpligt
tillfälle för beskrivningen är sålunda begränsade. Jag vill också betona
att en ordning som den föreslagna inte kan tillåtas få den följden att tidsutdräkten
vid exekutiva försäljningar ökas.

Även om den ordning som beredningen föreslår sålunda inte kan antas
medföra några mer påtagliga ändringar i förhållande till vad som nu gäller,
bör den emellertid kunna leda till att en del onödigt arbete kan undvikas. I
vissa fall, såsom t. ex. när anstånd med försäljningen har medgetts, kan det
stå klart att beskrivningen bör anstå tills vidare. Med tanke på sådana fall
finner jag förslaget kunna medföra fördelar. Liksom det helt övervägande
flertalet remissinstanser anser jag sålunda att det bör genomföras.

I övrigt innefattar beredningens förslag beträffande beskrivningen en motsvarighet
till den nuvarande föreskriften att tillbehör till fastigheten skall
anges i beskrivningen i den mån det är påkallat med hänsyn till tillbehörens
värde eller av annan orsak. Att denna föreskrift behålls framstår som naturligt
med hänsyn till att de i 2 kap. JB intagna bestämmelserna om tillbehör
till fastighet i allt väsentligt motsvarar dem som har genomförts genom lagen
om vad som är fast egendom. Jag biträder sålunda beredningens förslag i den
delen.

LU 1971:11

Värdering av fastighet skall enligt beredningens förslag inte vara någon
obligatorisk åtgärd. För fall då det exekutiva förfarandet avser fastighet som
inte besväras av gemensam inteckning innebär beredningens förslag sålunda
att värdering skall ske endast om taxeringsvärde saknas eller kan antas
vara missvisande.

Beredningens förslag i sistnämnda hänseenden har mött kritik under remissbehandlingen.
De kritiska remissinstanserna har allmänt gett uttryck
för uppfattningen att värdering alltid bör ske i samband med beskrivningen.
Man har därvid framför allt pekat på regeln att den som förrättar fastighetsauktion
inte får godta inrop, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling
kan uppnås. Det framhålls att denna regel förutsätter att ÖE har
en uppfattning om fastighetens egentliga värde. Man menar att taxeringsvärdet
i allmänhet inte kan tas som utgångspunkt för prövningen. Det
har också understrukits att det blir förenat med svårigheter att enbart med
hjälp av beskrivningen bedöma om taxeringsvärde på fastighet kan antas
vara missvisande eller inte. I några remissvar har dessutom påpekats att följden
av den ordning beredningen föreslår kommer att bli att beskrivning och
värdering, när sådan enligt förslaget skall ske, kommer att äga rum vid
skilda tillfällen, vilket anses medföra praktiska olägenheter och tidsutdräkt.

Enligt min mening har den uppfattning som sålunda har kommit till uttryck
under remissbehandlingen fog för sig. Jag anser därför att värdering
alltid bör ske av fastighet som skall säljas exekutivt. Från praktisk synpunkt
framstår det därvid som lämpligt att värderingen och beskrivningen sker i ett
sammanhang, varvid de båda åtgärderna, liksom f. n., oftast kan genomföras
vid en förrättning och av en förrättningsman. Någon nämnvärd ökning av de
exekutiva myndigheternas arbetsbörda torde ett frångående av beredningens
förslag alltså inte medföra.

Som förut antytts har värderingen f. n. särskild betydelse i fråga om fördelningen
av ansvaret för gemensam inteckning. Enligt JB finns inte den nuvarande
möjligheten att ansvarsfördelningen bestäms i inteckningshandlingen
(jfr 6 kap. 10 §). Detta medför att de under det exekutiva förfarandet
åsätta värdena kan komma att bli avgörande för ansvarsfördelningen i större
utsträckning än f. n. Liksom f. n. bör värdering av gemensamt intecknade
fastigheter också kunna läggas till grund för fördelning av köpeskilling vid
samtidig försäljning av gemensamt intecknade fastigheter. Beredningen har
föreslagit en föreskrift av innebor att alla fastigheter som svarar för en
gemensam inteckning skall värderas, om en eller flera av dem skall säljas
exekutivt och taxeringsvärde saknas eller kan antas vara missvisande för
någon av de gemensamt intecknade fastigheterna.

Beredningens förslag går utöver vad som behövs som komplement till bestämmelserna
i JB om ansvarsfördelningen för gemensam inteckning så till
vida att enligt förslaget samtliga gemensamt intecknade fastigheter skall värderas
också i fall då taxeringsvärdet för någon av dem kan antas vara miss -

LU 1971:11

visande. Enligt min mening föreligger det inte behov av en sådan utvidgning
av föreskriftens räckvidd. Med hänsyn härtill och till de tillämpningssvårigheter
som den skulle medföra anser jag att denna utvidgning inte bör göras.
I övrigt har jag inte något att erinra mot en föreskrift av den innebörd
som beredningen har föreslagit.

I fråga om sättet för värdering har beredningen inte föreslagit annan föreskrift
än att tillbehör skall värderas för sig om det finnes påkallat. Jag delar
beredningens uppfattning att en föreskrift av den innebörden bör tas upp i
lagen. Enligt min mening är det lämpligt att förutsättningarna för särskild
tillbehörsvärdering och särskilt angivande av tillbehör i beskrivningen anges
på samma sätt. Påpekas bör att en sådan samordning inte gör det nödvändigt
att alltid särskilt värdera tillbehör som anges i beskrivningen. I allmänhet
torde det emellertid framstå som naturligt att förfara på det sättet.

Självfallet innebär det förhållandet att det får ankomma på ÖE att låta beskriva
och värdera fastighet inte att det är ÖE som skall genomföra åtgärderna.
ÖE bör uppdra åt lämplig person att verkställa beskrivningen och
värderingen. I flertalet fall tordet det komma att falla sig naturligt att ÖE
anlitar kronofogdemyndighet. Som beredningen framhåller bör ÖE vid behov
i stället kunna anlita särskilda sakkunniga. I mer komplicerade fall,
såsom när fråga är om industrifastighet, bör detta vara lämpligt. Enligt min
mening bör det inte vara uteslutet att ÖE ger kronofogdemyndighet i uppdrag
att verkställa beskrivningen och anlitar sakkunnig för värderingen.
ÖE bör också kunna ge sakkunnig uppdrag att biträda kronofogdemyndigheten
vid beskrivning och värdering.

Enligt gällande rätt torde talan mot beskrivning och värdering inte kunna
föras särskilt. Den som är missnöjd med värdering har sålunda ansetts
kunna klaga däröver endast i samband med klagan över auktion (jfr NJA
1958 s. 558). Någon ändring i vad som nu tillämpas bör inte ske i detta sammanhang.
Jag vill emellertid påpeka att det står fastighetsägare och annan
som berörs fritt att till ÖE framföra anmärkningar mot beskrivning och värdering.
I den mån anmärkningar finnes vara befogade bör rättelse åvägabringas.
Jag vill också erinra om att departementsförslaget till lag om exekutiv
försäljning av fast egendom, liksom beredningens förslag, innehåller bestämmelser
som gör det möjligt att hänskjuta tvist om tillbehör till domstols
prövning (jfr 5 § andra stycket i departementsförslaget till lag om
exekutiv försäljning av fast egendom).

Beträffande den ytterligare utredning om fastighets rättsliga beskaffenhet
som bör föregå en exekutiv fastighetsförsäljning har beredningen föreslagit
bestämmelser som i huvudsak överensstämmer med dem som nu gäller. Enligt
beredningens förslag skall fastighetsägaren på anmodan tillhandahålla
handlingar som tjänar till upplysning om fastigheten i rättsligt hänseende.
ÖE skall också på annat sätt åvägabringa fullständig utredning i dessa av -

LU 1971:11

seenden. Mot beredningens förslag i dessa avseenden har jag liksom remissinstanserna
inte något att erinra. Jag biträder också beredningens förslag
att det skall åläggas ÖE att söka utreda i vad mån kända nyttjanderätter och
andra sådana rättigheter utgör en ekonomisk belastning för fastigheten. Föreskriften
härom får ses mot bakgrunden av att rättigheter av detta slag enligt
vad som förordas i det följande alltid skall förbehållas vid försäljningen,
om det saknas anledning att anta att de belastar fastigheten till beaktansvärd
skada för innehavare av fordran med bättre rätt till fastigheten.

Under exekution i fastighet kan det visa sig att fastighetsägaren innehar
ett obelånat pantbrev. Beredningen har påpekat att det kan vålla svårigheter
och olägenheter för det exekutiva förfarandet om ägaren i sådant fall får behålla
pantbrevet och förfoga över det utan inskränkningar. Beredningen har
därför föreslagit en bestämmelse som innebär att pantbrev som ägaren innehar
på anmodan skall överlämnas till ÖE. Beredningens förslag innefattar
också bestämmelse att pantbrev sedan det har överlämnats inte får pantförskrivas
utan ÖE:s tillstånd.

Beredningens förslag i nu nämnda hänseenden har godtagits eller lämnats
utan erinran av det helt övervägande flertalet remissinstanser. I ett par remissvar
framförs emellertid invändningar. Det hävdas därvid att ägarens
rätt att disponera över pantbrev inte bör inskränkas, i varje fall inte om
pantbrevet ger bättre förmånsrätt än exekutionsfordran. Det framhålls också
att svårigheter uppstår för ÖE vid bedömningen om pantbrev bör få
pantförskrivas under exekutionen. Vidare framförs uppfattningen att bestämmelserna
blir ineffektiva, eftersom anmodan att överlämna pantbrev
inte är förenade med någon form av sanktion.

Enligt min mening innebär beredningens förslag en rimlig avvägning mellan
å ena sidan intresset av att hindra ägaren som innehar pantbrev att
genom att förfoga över det försvåra det exekutiva förfarandet och å andra sidan
ägarens intresse av att utnyttja pantbrevet för pantförskrivning, t. ex.
för att skaffa medel till frivillig betalning av exekutionsfordringen. Det innefattar
sålunda dels en skyldighet för ägaren att överlämna pantbrev som han
innehar och ett förbud för honom att därefter pantförskriva detta dels en
möjlighet för honom att genom att hänvända sig till ÖE utverka undantag
från förbudet. Liksom huvuddelen av remissinstanserna är jag beredd biträda
beredningens förslag i denna del. Jag vill erinra om att en liknande
avvägning har gjorts när det gäller ägarens möjligheter att under exekution
utnyttja själva fastigheten och tillbehör till denna (jfr nuvarande
80 a § UL).

ÖE:s befogenhet att medge att obelånat pantbrev får pantförskrivas får utnyttjas
med beaktande av de syften som bestämmelsen att pantbrevet skall
överlämnas är avsedd att fylla. Några närmare riktlinjer för ÖE:s handlande
kan svårligen anges. ÖE får bedöma en framställning om tillstånd

LU1971:11

att pantförskriva pantbrev med hänsyn till omständigheterna i det enskilda
fallet.

Med anledning av vad som har framförts under remissbehandlingen finner
jag det kunna övervägas att förena skyldigheten för fastighetsägaren att
överlämna obelånat pantbrev med någon form av sanktion. Jag vill emellertid
framhålla att de skyldigheter som under ett exekutivt förfarande åligger
fastighetsägare eller annan gäldenär inte är förenade med några i den exekutionsrättsliga
lagstiftningen fastställda sanktioner. Frågan om sådana fordras
i olika avseenden bör enligt min mening prövas i ett sammanhang. En
sådan prövning bör kunna ske under utarbetandet av UB. Påpekas bör att
pantbrev som påträffas hos fastighetsägaren bör kunna tas i förvar på
samma sätt som andra handlingar han innehar.

2.14.8 Kungörelser och underrättelser om fastighetsauktion m. m.

I detta avsnitt behandlas frågor som rör dels bevakning av fordringar och
rättigheter under fastighetsauktion dels tidpunkten för bevakningssammanträde
och sammanträde för fördelning av köpeskilling dels kungörelse och
särskilda underrättelser om fastighetsauktion.

F. n. gäller att det före auktion på fastighet skall hållas ett sammanträde
med rättsägarna, vanligen kallat borgenärssammanträde (102 och 106 §§
UL). Detta kan äga rum på auktionsdagen omedelbart före utropet av fastigheten
eller som ett särskilt sammanträde. Ändamålet med sammanträdet är
att ge rättsägarna tillfälle att bevaka sina anspråk och låta dem framställa
anmärkningar mot bevakningar samt därjämte att möjliggöra överenskommelser
mellan rättsägarna. På grundval av vad som förekommit vid sammanträdet
upprättas förteckning över fordringar och rättigheter som skall iakttas
vid auktionen.

Beredningen föreslår i fråga om det nu nämnda sammanträdet, som jag i
fortsättningen i enlighet med beredningens förslag kallar bevakningssammanträde,
att det skall hållas antingen samma dag som auktionen eller
lämplig dag tidigare. Beredningens förslag innebär att bevakningssammanträdet
alltid som ett särskilt sammanträde skall hållas formellt skilt från
själva auktionen. Remissinstanserna har lämnat beredningens förslag utan
invändningar. En länsstyrelse har emellertid anfört, att den nuvarande ordningen
som tillåter att bevakningsförfarandet anordnas som ett led i auktionen
bör behållas och att särskilt bevakningssammanträde inte skall vara
obligatoriskt.

Jag biträder beredningens förslag i de avseenden som nu har nämnts. Enligt
min mening bör det vara en fördel att bevakningsförfarandet alltid hålls
formellt skilt från utropsförfarandet. Jag vill framhålla att förslaget medger
att bevakningssammanträdet i mindre invecklade fall hålls i direkt anslutning
till auktionen. Mot vad beredningen i övrigt har anfört i anslutning till
förslaget beträffande bevakningssammanträdet har jag inte något att erinra.

LU 1971:11

Beträffande sammanträde för fördelning av köpeskilling gäller nu att det
skall hållas på fyrtioandra dagen eller, i de fyra nordligaste länen, på femtiosjätte
dagen efter auktionen. Enligt beredningens förslag skall också tidpunkten
för detta sammanträde bestämmas av ÖE efter vad som är lämpligt.
Beredningen anser att en tidrymd av ungefär fyra veckor mellan auktionen
och sammanträdet är lämplig.

Beredningens förslag i sistnämnda del har lämnats utan erinran av det helt
övervägande flertalet remissinstanser. I ett par remissvar ges uttryck för
uppfattningen att tidpunkten för fördelningssammanträdet liksom hittills
bör vara fastställd i lag. En länsstyrelse har framhållit att den tidrymd mellan
auktionen och sammanträdet som beredningen har funnit lämplig är för
kort och bör utsträckas till att motsvara nuvarande sex veckor. Som skäl för
detta har anförts att besvär över auktionen kan anföras kort före den tre veckor
långa besvärstidens utgång och att visst rådrum då behövs för de åtgärder
detta kan föranleda.

Genom beredningens förslag uppnås den fördelen att man kan ta viss hänsyn
till omständigheterna i det enskilda fallet när tidpunkten fastställs. Jag
ansluter mig alltså, liksom huvuddelen av remissinstanserna, också till beredningens
förslag i denna del. Framhållas bör att den tidrymd mellan auktionen
och fördelningssammanträdet som beredningen har angivit som lämplig
är att se som en rekommendation för normalfallet. Det ankommer i det
enskilda fallet på ÖE att avgöra vilken tidpunkt som är lämplig för sammanträdet.

Inför en exekutiv fastighetsauktion måste information om auktionen spridas.
Informationen riktar sig till dem som har fordringar och rättigheter som
bör beaktas vid denna eller vars intressen på annat sätt direkt berörs av försäljningen.
Härutöver riktar sig informationen till möjliga spekulanter på
fastigheten. I detta avseende är det av betydelse att den utformas så att köpintresset
stimuleras. Den lagstiftning beträffande fastighetsexekutionen
som föreslås i detta sammanhang innehåller olika bestämmelser som syftar
till att åstadkomma goda ekonomiska resultat vid exekutiva fastighetsförsäljningar
eller i varje fall att försäljningar till underpris undviks. Föreskrifterna
om information bör fylla samma syfte.

Nuvarande ordning innebär att kungörelse om förestående auktion skall
införas i allmänna tidningarna, dvs. Post- och Inrikes Tidningar, minst
fyra veckor före auktionsdagen och dessutom i ortstidning minst 14 dagar
dessförinnan. Vissa bestämmelser ges om kungörelsens innehåll (101 och
103 §§ UL). Därjämte föreskrivs att särskilda underrättelser om auktionen
senast fyra veckor före denna skall sändas till dem som har fordran eller
rättighet som bör iakttas vid auktionen.

De bestämmelser beredningen förordar innebär att den nuvarande ordningen
i sina huvuddrag behålls. Beredningen föreslår sålunda dels ett kungörelseförfarande
dels att särskilda underrättelser skall utgå till sakägarna.

LU 1971:11

Att beredningen på detta sätt har ansett att huvuddragen i den nuvarande
ordningen för spridandet av information om auktion skall behållas har i allmänhet
godtagits under remissbehandlingen. Hovrätten för övre Norrland
har dock framfört kritik mot att kungörelsen liksom f. n. förutsätts bli
allmänhetens enda informationskälla. Hovrätten föreslår i stället en ordning
som innebär att ett dubbelt kungörelseförfarande kommer till användning.
Enligt hovrätten skulle sålunda först utfärdas kungörelse om bevakningssammanträde,
tidpunkt för auktionen och fördelningssammanträde och
därefter, sedan olika förberedande åtgärder vidtagits, ytterligare en kungörelse
om auktionen, vilken skulle innehålla samtliga informationer om
fastigheten som kan vara av intresse för eventuella spekulanter.

Det är även enligt min mening angeläget att eventuella spekulanter på fastighet
som skall säljas exekutivt får lättillgänglig information om fastigheten.
En sådan ordning kan verksamt bidra till ett högre pris. Denna fråga hör
samman med den större frågan om vidgad samhällsinformation som informationsutredningen
behandlat i sitt betänkande Kungörelseannonsering
(SOU 1969: 7). De förslag utredningen lagt fram på detta område bereds f. n.
inom justitiedepartementet. I det sammanhanget kommer också att tas upp
frågor om kungörelse om exekutiv försäljning. Med hänsyn härtill bör några
mera genomgripande ändringar inte nu genomföras på detta område. I departementsförslaget
har den nuvarande ordningen sålunda i huvudsak bibehållits.

Vad beredningen har anfört beträffande bevakningsförfarandet ger inte
heller anledning till erinran från min sida. Jag delar sålunda inte den i ett
par remissvar framförda uppfattningen att det bör föreskrivas att anspråk
skall anmälas inom viss tid före auktionen eller bevakningssammanträdet.
Jag vill emellertid framhålla att det inte föreligger något hinder mot att man
under hand infordrar anmälningar av fordringar från kända sakägare redan
före bevakningssammanträdet. Härigenom kan förfarandet vid sammanträdet
förenklas.

Som förut har nämnts har beredningen föreslagit att sakägarna skall underrättas
särskilt om en förestående fastighetsauktion. Enligt förslaget skall
gälla att sakägarna — dvs. fastighetsägaren, sökanden samt kända innehavare
av fordringar och rättigheter som bör iakttas vid auktionen — i god tid
skall underrättas. Vid försäljning under konkurs skall underrättelse inte
sändas till innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 12 och 13 §§ FRO,
dvs. innehavare av lönefordran, men däremot till konkursförvaltaren. Har
vid försäljning under konkurs anslutningsrätt utövats, skall underrättelse
härom sändas till de sakägare som nu har nämnts.

De föreslagna bestämmelserna har godtagits eller lämnats utan erinran av
remissinstanserna. Också jag biträder beredningens förslag.

I anslutning till bestämmelsen att innehavare av lönefordran vid försäljning
under konkurs inte skall underrättas särskilt vill jag påpeka att jag i

4 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 11

LU 1971:11

det följande i enlighet med förslag av beredningen förordar att konkursförvaltare
skall åläggas att vid exekutiv fastighetsförsäljning bevaka sådan
fordran och också att vid behov föra borgenärens talan i ärendet.

2.14.9 Tidsfrister i mål om utmätning m. m.

För att åstadkomma en snabb handläggning av utmätningsmål finns i UL
föreskrifter som ålägger de exekutiva myndigheterna att skyndsamt vidta
vad som på dem ankommer för att utmätning skall verkställas och för atl
försäljning av utmätt egendom skall ske. Samtidigt har det angetts vissa
tidsfrister inom vilka utmätning och försäljning normalt skall äga rum. Utmätningssökanden
har emellertid möjlighet att ge anstånd både med utmätningsförrättning
och försäljning. De exekutiva myndigheterna kan också under
vissa förutsättningar meddela uppskov med försäljning av utmätt egendom.

Liksom beredningen anser jag att den tidsmässiga regleringen av utmätningsmålen
och vad därmed sammanhänger bör göras till föremål för en allmän
översyn i samband med förevarande reform av lagstiftningen om exkution
i fast egendom.

I fråga om de tidsfrister inom vilka de olika åtgärderna som ingår i ett exekutivt
förfarande normalt skall äga rum föreslår beredningen inte någon
ändring. Sålunda föreslås att utmätningsförrättning liksom f. n. skall hållas
inom fyra veckor från det att utmätningsmannen har tagit emot de handlingar
som behövs för att förrättning skall kunna ske. Vidare föreslås att
tidsfristen för försäljning av lös egendom i allmänhet skall sättas till två månader
från utmätningen samt för fast egendom, fartyg, luftfartyg och intecknade
reservdelar till fyra månader från utmätningen.

Förslaget att de nuvarande fristerna för utmätningsförrättning och försäljning
inte skall ändras har godtagits under remissbehandlingen. Från något
håll har emellertid gjorts gällande att försäljningsfristen såvitt avser fast
egendom är för kort. För min del finner jag liksom beredningen inte anledning
frångå den avvägning beträffande tidsfristerna som gjordes vid dessa
bestämmelsers tillkomst år 1963.

Som framgår av det redan sagda skall försäljningsfrist beräknas med utgångspunkt
från tidpunkten för utmätningen. Vid exekutiv försäljning av
fastighet under konkurs får utgångspunkten i stället vara tidpunkten då
framställningen om försäljning gjordes.

I det föregående har jag förordat att domstols beslut som innebär att fordran
skall utgå med särskild förmånsrätt i fast egendom skall ha den verkan
att egendomen skall anses utmätt. Liksom f. n. när fastighet anses utmätt till
följd av att fordran har fastställts till betalning bör tidpunkten för framstälningen
om försäljning utgöra utgångspunkt för beräkning av försäljningsfristen.

Självfallet kan det visa sig föreligga hinder mot att genomföra utmätnings -

LU 1971:11

förrättning eller försäljning inom de angivna tidsfristerna. Tidsfristerna bör
därför liksom f. n. endast ange de tider inom vilka utmätningsförrättning eller
försäljning normalt skall äga rum. Beredningen har i fråga om fast egendom
gett flera exempel på situationer som kan medföra att försäljningsfristen
måste överskridas. Liknande situationer kan givetvis uppstå också
när det gäller utmätt egendom av annat slag.

De nuvarande reglerna ger utmätningssökanden möjligheter att lämna anstånd
med såväl utmätningsförrättning som försäljning av utmätt egendom.
Någon annan begränsning har inte ställts upp än att en viss längsta tid för
anstånd har fastställts. Sålunda gäller att ansökan om utmätning förfaller,
om utmätningssökanden lämnar anstånd med utmätningsförrättning som
varar utöver sex månader från den tidpunkt då utmätningsmannen har tagit
emot de handlingar som erfordras. Fortfar anstånd med försäljning utöver
sex månader från utmätningen eller från tidpunkt för framställning om försäljning
av fast egendom, förfaller utmätningen eller den utmätningsverkan
som betalningsfastställelse i fast egendom har.

När det gäller anstånd med utmätningsförrättning föreslår beredningen
inte någon ändring i vad som nu gäller. Beredningen föreslår däremot vissa
ändringar i fråga om anstånd med försäljning av utmätt egendom. Enligt beredningens
förslag skall det alltid ankomma på de exekutiva myndigheterna
att fatta beslut om anstånd med försäljning. Den nuvarande bestämmelsen
att utmätning förfaller om anstånd med försäljning fortfar utöver viss tid
har sålunda inte någon motsvarighet i beredningens förslag.

Beredningens förslag att reglerna om anstånd med utmätningsförrättning
inte skall ändras har föranlett kritiska uttalanden i några remissyttranden.
Det har därvid påpekats att möjligheten att ge anstånd med utmätningsförrättning
f. n. ofta utnyttjas på så sätt att utmätningssökanden i syfte att utöva
påtryckning på gäldenären lämnar flera korta anstånd under sexmånadersperioden.
Det har framhållits att ett sådant förfarande medför praktiska
olägenheter för utmätningsmännen därigenom att de tvingas bevaka anståndstider
samt att flera gånger i samma mål sätta ut och ställa in förrättningar,
vilket är ett omfattande och tidskrävande arbete. För att detta skall
undvikas föreslås bl. a. att en ordning som motsvarar den som beredningen
har tänkt sig beträffande anstånd med försäljning av utmätt egendom skall
införas också beträffande anstånd med utmätningsförrättning.

Enligt min mening är det angeläget att utmätningssökande borgenärers
möjligheter att ge anstånd med utmätningsförrättning inte inskränks i förhållande
till vad som nu gäller. Framför allt för gäldenärer mot vilka ansökan
om utmätning riktas men också för de exekutiva myndigheterna kan
det vara en fördel om utmätningssökandena får ge anstånd med utmätningsförrättning
utan att skälen för anstånd underkastas någon prövning. Liksom
beredningen och det helt övervägande flertalet remissinstanser anser
jag sålunda att det också i fortsättningen bör stå öppet för utmätnings -

LU 1971:11

100

sökanden att lämna anstånd med utmätningsförrättning med endast den
begränsningen att ansökningen om utmätning förfaller om anståndet fortfar
längre tid än sex månader.

Avgörandet i frågan om försäljning av utmätt egendom skall uppskjutas
kan inte på samma sätt som när det gäller utmätningsförrättningen överlämnas
till utmätningssökandens fria skön. Hänsyn måste också kunna tas
till gäldenärens intressen. Enligt gällande rätt kan detta sägas ske genom att
det vid sidan om utmätningssökandens befogenhet att lämna anstånd finns
regler som ger de exekutiva myndigheterna befogenhet att bevilja uppskov
med försäljning. Uppskov kan sålunda medges dels när det finns särskild
anledning antaga att utmätt egendom kommer att säljas till underpris, dels
när gäldenären av särskild orsak huvudsakligen utan egen skuld råkat i tillfälliga
betalningssvårigheter dels när i övrigt synnerliga skäl talar för uppskov,
allt under förutsättning att utmätningssökandens rätt till betalning
inte äventyras eller hans rätt på annat sätt otillbörligt sätts åt sidan.

Liksom beredningen anser jag att den nuvarande ordningen med både anstånd
som lämnas av utmätningssökanden och uppskov som meddelas av
exekutiv myndighet bör ersättas med bestämmelser som alltid ligger i de
exekutiva myndigheternas hand att besluta i frågan om försäljning av utmätt
egendom skall anstå. Den avvägning mellan olika partsintressen som
kan sägas komma till uttryck i nuvarande regler bör samtidigt i huvudsak
behållas.

Befogenheten att meddela anstånd bör givetvis åvila den myndighet som
det åligger att ombesörja den exekutiva försäljningen. När det gäller utmätt
lös egendom i allmänhet bör det således vara utmätningsmannen som meddelar
anstånd, medan motsvarande uppgift i fråga om fastighet samt fartyg,
luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg bör ligga på ÖE.

Anstånd bör, som beredningen förutsätter, inte kunna koimna i fråga annat
än efter begäran av utmätningssökanden eller gäldenären. Förfarandet måste
emellertid gestaltas på skilda sätt beroende på om det är sökanden eller gäldenären
som begär anstånd.

En begäran om anstånd med försäljning från sökandens sida bör regelmässigt
beviljas. Endast om särskilda skäl talar mot anstånd bör begäran avslås.
Om gäldenären begär anstånd bör sökanden, i enlighet med beredningens
förslag, alltid få tillfälle yttra sig, innan beslut fattas. Ett medgivande från
sökandens sida bör därvid bedömas på samma sätt som om han själv begärt
anstånd. Utan sådant medgivande bör gäldenärs begäran om anstånd bifallas
endast om särskilda skäl föreligger.

Beredningen har som skäl för att vägra anstånd som har medgetts av utmätningssökande
anfört att auktion på den ifrågavarande egendomen redan
har blivit utlyst. Jag delar beredningens uppfattning att anstånd i ett sådant
läge inte bör medges annat än om mycket starka skäl föreligger. Att, som nå -

LU 1971:11

101

gon remissinstans förordar, helt stänga möjligheten att på begäran eller efter
medgivande av sökanden inställa en utlyst auktion anser jag inte vara lämpligt.
Liksom beredningen vill jag emellertid betona att det inte bör få förekomma
att auktion utsätts och inställs vid upprepade tillfällen. Det kan i det
sammanhanget påpekas att sökanden alltid har möjlighet att genom återkallelse
av utmätningen åstadkomma att förfarandet nedläggs och utlyst auktion
inställs.

För prövningen av om anstånd bör lämnas utan att sökanden har medgett
det bör ledning kunna hämtas i de nuvarande bestämmelserna om uppskov
med försäljning. I en sådan situation bör anstånd sålunda kunna medges på
de grunder som nu kan åberopas för uppskov. Samtidigt bör emellertid gälla
att anstånd inte får leda till att sökandens rätt till betalning äventyras eller
att hans rätt i övrigt åsidosätts.

Som beredningen har förordat bör det beträffande fastigheter och lös egendom
i allmänhet fastställas vissa tidsgränser för anstånd med försäljning
som inte utan synnerliga skäl får överskridas. En sådan tidsgräns för anstånd
beträffande fastigheter bör, i enlighet med vad beredningen föreslagit,
kunna sättas till ett år och i fråga om lös egendom till sex månader
från utmätningen. Jag delar också beredningens uppfattning att någon motsvarande
tidsgräns inte behövs i fråga om anstånd med försäljning av luftfartyg
och intecknade reservdelar till luftfartyg, eftersom några längre anståndstider
knappast kan tänkas komma i fråga beträffande sådan egendom.
Samma skäl kan, som har påpekats i ett par remissyttranden, också
anföras för att underlåta att sätta ut en tidsgräns för anstånd med försäljning
av fartyg som avses i 94 § UL. I avbidan på att den pågående översynen
av reglerna om exekutiv försäljning av fartyg slutförs bör emellertid
enbgt min mening samma tidsgräns som förordas beträffande anstånd med
försäljning av fastighet, dvs. ett år efter utmätningen, kunna fastställas
också beträffande sådana fartyg.

Reglerna om tidsfrister för utmätning och försäljning av utmätt egendom
samt om anstånd med sådana åtgärder är f. n. inte tillämpliga vid indrivning
av skatter, böter och andra offentligrättsliga fordringar.

Flera remissinstanser har tagit upp frågan i vad mån undantag från de
nu föreslagna bestämmelserna bör göras beträffande indrivning av skatter,
böter och liknande. Därvid har framhållits att det skulle innebära en skärpning
av indrivningsförfarandet om undantag inte görs.

Frågan om det tidsfristsystem och de begränsningar i anståndmöjligheterna
som den föreslagna ordningen innefattar bör gälla i allmänna mål bör
inte tas upp till omprövning i detta sammanhang. I departementsförslaget
har således de allmänna målen undantagits från tillämpningen av bestämmelserna
om tidsfrister och anstånd.

LU 1971:11

102

2.14.10 Former för realisation av utmätt fast egendom

Genom ändringar i UL, som trädde i kraft den 1 juli 1967, infördes flera
bestämmelser i syfte att öka möjligheterna att uppnå tillfredsställande ekonomiskt
utbyte vid exekutiva försäljningar eller i varje fall motverka att utmätt
egendom säljs till underpris. Bestämmelserna rörde bl. a. formen för
försäljning av utmätt egendom. I fråga om lös egendom öppnades sålunda
möjlighet att verkställa försäljning inte bara på auktion utan också under
hand (96 a § UL). Sådan underhandsförsäljning får ske om det framstår som
sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom. När det gäller
fast egendom infördes bestämmelser som gör det möjligt att sälja tillbehör
till utmätt fastighet för sig och därefter fastigheten i övrigt, när detta
från ekonomisk synpunkt och i övrigt framstår som lämpligare än en försäljning
av fastigheten och alla dess tillbehör i ett sammanhang (100 a § UL).
Tillbehölförsäljning skall ske i den ordning som gäller för utmätt lösöre,
vilket innebär att den kan ske på auktion eller under hand. Såväl i fråga om
fast som lös egendom infördes samtidigt bestämmelser som gör det möjligt
för den som förrättar exekutiv auktion att vägra godta inrop, om det är sannolikt
att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås (93 § 2 mom. och 126 § 3
mom. UL). Bestämmelserna om särskild försäljning av fastighetstillbehör
och om rätt att vägra godta inrop när fastighet bjuds ut på auktion har, i
sakligt hänseende oförändrade, tagits in i beredningens förslag till lag om
exekutiv försäljning av fast egendom.

Som framgår av vad jag nu har sagt berörde de ändringar i UL, som genomfördes
år 1967, inte sättet för exekutiv försäljning av fastighet i annat
avseende än att särskilda regler om fastighetstillbehör infördes. Nu liksom tidigare
gäller sålunda att försäljning av själva fastigheten bara kan ske på
offentlig auktion som verkställs av ÖE (89 och 97 §§ UL).

Beredningen har i sitt nu aktuella betänkande tagit upp frågan om det, på
samma sätt som redan har skett beträffande lös egendom bör öppnas möjlighet
att också sälja utmätt fastighet under hand i stället för på auktion.

Vid sina överväganden i denna fråga har beredningen funnit att det ibland
bör vara möjligt att få ut mera för en fastighet om den får bjudas ut till försäljning
under hand. Beredningen anser emellertid att underhandsförsäljning
inte lämpar sig så bra som försälj ningsform i mer komplicerade fall. I
fall då försäljningen rättsligt sett är mycket enkel och då fastigheten inte är
högt belånad bör det emellertid enligt beredningen vara en fördel om underhandsförsäljning
kan ske. Beredningen har därför föreslagit regler som innebär,
att utmätt fastighet får säljas under hand, om det är tillförlitligt utrett
vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och underhandsförsäljning
finnes vara mera ändamålsenlig än försäljning på auktion.

Under remissbehandlingen har flertalet remissinstanser anslutit sig till be -

LU 1971:11

103

redningens uppfattning. En allmän åsikt bland de positiva remissinstanserna
är sålunda, att underhandsförsäljning bör kunna ske i sådana okomplicerade
fall som beredningen åsyftar men att försäljning på auktion måste vara det
normala försäljningssättet.

I flera remissvar framförs emellertid kritik mot förslaget att göra det möjligt
att sälja utmätt fastighet under hand. Det har därvid framhållits att det
vid exekutiv försäljning av fastighet är viktigt att försäljning sker med tilllämpning
av ett i lag noga reglerat förfarande. Vidare har framhållits att
underhandsförsäljning bara kommer att kunna utnyttjas i enstaka undantagsfall
och att det därför framstår som onödigt att öppna möjligheter att
använda denna försälj ningsform.

Enligt min mening är det när det gäller utmätt fast egendom, som ofta utgör
ett viktigt förmögenhetsobjekt, särskilt angeläget att man utformar reglerna
om hur försäljningen skall ske så att de ger möjligheter att i det enskilda
fallet uppnå ett så tillfredsställande ekonomiskt resultat som möjligt.
Från denna synpunkt är det önskvärt att införa regler som medger att utmätt
fastighet bjuds ut till försäljning under hand. I vissa fall kan därigenom på
ett bättre sätt än vid försäljning på auktion skapas förutsättningar för ett
marknadsmässigt pris för fastigheten.

Tydligt är emellertid att utrymmet för att använda underhandsförsäljning
som försäljningsform när det gäller utmätta fastigheter är begränsat. I fall
då förhållandena är komplicerade, som då förfarandet rör många rättsägare
med mot varandra stridande intressen eller då det föreligger svårigheter
att utreda vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten, är
det inte lämpligt eller önskvärt att man frångår det forinbundna förfarande
som auktionsförsäljning innebär. Jag delar sålunda beredningens uppfattning
att försäljning under hand inte är en försäljningsform som lämpar sig
för komplicerade fall.

Det förhållandet att användningsområdet på detta sätt måste vara begränsat
bör emellertid enligt min mening inte leda till att man avstår från att införa
försäljningsformen. Liksom beredningen och flertalet remissinstanser
anser jag att de fördelar som denna försäljningsform kan erbjuda bör kunna
tas till vara i sådana fall då försäljningen rättsligt sett framstår som enkel
och då förhållandena också i övrigt är okomplicerade. Jag delar sålunda beredningens
uppfattning att regler bör införas som medger att denna försäljningsform
får användas också beträffande utmätta fastigheter. Jag vill emellertid
framhålla alt jag inte räknar med att underhandsförsäljning skall bli
någon särskilt vanlig företeelse. Försäljning på auktion torde sålunda också i
fortsättningen få ses som det normala sättet för försäljning av utmätta fastigheter.

Av vad jag redan anfört framgår att jag liksom beredningen anser att underhandsförsäljning
av en utmätt fastighet bör föregås av en prövning, som
visar att försäljning i denna ordning framstår som fördelaktig. Vid denna

LU 1971:11

104

prövning bör för- och nackdelarna med de olika försäljningssätten vägas mot
varandra. Självfallet kommer härvid frågan vilket av dem som kan vara ägnat
att leda till det bästa utbytet i förgrunden. Enbart det förhållandet att det
finns anledning att anta att en högre köpeskilling kan uppnås genom underhandsförsäljning
av fastigheten än om den säljs på auktion kan emellertid
inte vara avgörande för frågan om fastigheten bör bjudas ut under hand.
Som jag nyss nämnde är underhandsförsäljning inte en försäljningsform
som lämpar sig för fall då förhållandena från olika synpunkter sett är komplicerade.
I sådana fall bör därför underhandsförsäljning inte komma i
fråga, även om det finns skäl att anta att försäljning i den ordningen
skulle kunna leda till bättre utbyte än auktionsförsäljning. Å andra sidan
kan det i något fall framstå som fördelaktigt att sälja fastighet under hand,
trots att det är tveksamt om försäljning i den ordningen kommer att medföra
att högre pris uppnås än om försäljningen sker på auktion. Det kan exempelvis
visa sig att det är möjligt att snabbt slutföra det exekutiva förfarandet om
underhandsförsäljning får ske. Är försäljning under hand inte utesluten av
annan orsak, bör då det förhållandet att osäkerhet råder i frågan om man
kan få ut mera vid auktion inte utgöra något absolut hinder mot att underhandsförsäljning
sker. Att försäljning under hand av utmätt fastighet på
detta sätt får föregås av en allmän lämplighetsprövning bör komma till uttryck
genom att det, i enlighet med vad beredningen har föreslagit, som förutsättning
för att denna försäljningsform skall få användas föreskrivs att
den framstår som mer ändamålsenlig än försäljning på auktion. Jag biträder
sålunda inte den av några remissinstanser framförda uppfattningen att det,
liksom i fråga om underhandsförsäljning av lös egendom, också beträffande
utmätt fastighet bör föreskrivas att försäljning under hand får ske bara om
det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås därigenom.

Det kan sättas i fråga om man som förutsättning för att fastighet skall få
säljas under hand bör föreskriva att försök först skall ha gjorts att sälja fastigheten
på auktion. Om ett sådant krav ställdes, skulle man kunna skapa ett
gott underlag för bedömningen om underhandsförsäljning är en ändamålsenlig
försäljningsform. Mot detta kan emellertid hävdas att ett sådant förfarande
skulle bli omständligt, tidskrävande oell dyrbart. Beredningen har inte
heller förutsatt att försök att sälja fastighet på auktion skall föregå ett utbud
av fastigheten till försäljning under hand. Liksom remissinstanserna har
jag inte något att erinra mot detta ställningstagande. Å andra sidan kan ett
utrop av fastighet på auktion, som inte har lett till försäljning till följd av
att ett godtagbart bud inte har uppnåtts, utgöra ett skäl att pröva om underhandsförsäljning
kan ge ett bättre resultat. Något hinder mot att efter ett
misslyckat försök sälja fastighet på auktion gå över till att bjuda ut fastigheten
under hand bör alltså inte finnas.

Jag är ense med beredningen om att försäljning under hand av utmätt fastighet
bör ske i former som så nära som möjligt ansluter till dem som i all -

LU 1971:11

105

mänhet tillämpas vid frivillig försäljning av fastighet. Försäljning under
hand bör därför i princip inte ha till följd att några inteckningar blir utan
verkan eller att upplåtna rättigheter upphör. Vidare bör köparen åläggas att
svara för alla fordxångar som belastar fastigheten och som inte betalas på annat
sätt under exekutionen. Detta leder till att man som en ytterligare allmän
förutsättning för att underhandsförsäljning skall få ske bör ställa upp att
det skall vara utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.
Om någon säker utredning i det avseendet inte har kunnat åstadkommas, bör
fastigheten inte bjudas ut till försäljning under hand. Också i det avseendet
ansluter jag mig sålunda till beredningens förslag.

Enligt beredningens förslag ankommer det på ÖE att pröva om förutsättningarna
för underhandsförsäljning är uppfyllda och att besluta om försäljning
i sådan ordning. Under remissbehandlingen har från några remissinstansers
sida hävdats att ÖE borde pröva frågan om försälj ningsf orm en bara
efter framställning från rättsägare. Det har också påpekats att det skulle
medföra en ökning av arbetsbördan, om det åläggs ÖE att i varje ärende om
exekutiv försäljning av fastighet verkställa en sådan prövning. I anslutning
till detta vill jag erinra om den karaktär av undantagsföreteelse som försäljning
under hand av utmätt fastighet skall ha. I det helt övervägande flertalet
exekutionsfall som avser fastighet borde det utan någon närmare prövning
från ÖE:s sida stå klart att försäljning under hand inte bör kunna
komma i fråga. Att ÖE självmant har att ta upp frågan om försäljningsformen
kan därför inte antas komma att föra med sig att hans arbetsbörda
ökas nämnvärt. Jag vill också framhålla att frågan om fastigheten skall bjudas
ut under hand bör tas upp till prövning på ett så tidigt stadium som
möjligt under det exekutiva förfarandet. Från den synpunkten sett framstår
det som en fördel att ÖE kan agera utan att behöva avvakta initiativ
från någon rättsägares sida. Jag anser sålunda liksom beredningen att ÖE,
när det föreligger anledning därtill, självmant skall ta upp frågan om underhandsförsäljning.

Som jag har nämnt förut bör vid underhandsförsäljning av utmätt fastighet
i princip gälla att alla inteckningar som finns i fastigheten kvarstå och
att köparen åläggs att svara för alla fordringar som är förenade med förmånsrätt
i fastigheten. Detta innebär att alla fordringar som gäller i fastigheten,
utmätningssökandens inbegripen, och kostnaderna för förfarandet
måste täckas av köpeskillingen för att underhandsförsäljning skall få ske.
Undantag härifrån bör endast gälla för de fall då borgenär, utmätningssökanden
eller annan avstår från betalning eller får betalning för sin fordran
ur sådana medel som flyter in under förfarandet i form av avkastning eller
köpeskilling när tillbehör till fastigheten har sålts för sig.

Mot bakgrunden av vad som nu har sagts framstår det enligt min mening
som klart att de borgenärer, som har fordringar som gäller i utmätt fastighet,
vid en underhandsförsäljning får sina intressen tillgodosedda på sådant
sätt att det inte är påkallat att som allmän förutsättning för att underhands 4f

Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 11

LU 1971:11

106

försäljning skall få ske ställa upp att de skall ha godkänt försäljningsvillkoren.
Det finns inte heller anledning att föreskriva att de skall ges tillfälle att
yttra sig innan fastigheten bjuds ut till försäljning under hand. I sistnämnda
avseende intar emellertid utmätningssökanden en särställning. Utmätningssökanden
skall också i fortsättningen svara för kostnader för förfarandet i
den mån de inte kan utgå ur den utmätta fastigheten. Med tanke på bl. a.
detta framstår det som lämpligt att hans mening skall inhämtas innan fastigheten
bjuds ut till försäljning under hand.

Jag vill i sammanhanget påpeka att det förhållandet att det inte åläggs
ÖE att höra andra borgenärer än utmätningssökanden innan fastighet bjuds
ut till försäljning under hand givetvis inte utesluter att ÖE i tveksamma fall
på lämpligt sätt inhämtar deras mening beträffande försäljningsformen.

Också i fråga om rättigheter som belastar utmätt fastighet bör, som jag
förut har antytt, principen vara att de skall stå kvar om fastigheten säljs under
hand. Detta bör gälla som försäljningsvillkor, oavsett om fråga är om
inskrivna rättigheter eller inte.

Beredningen har framhållit att muntligt upplåtna rättigheter inte beaktas
vid exekutiv auktion och därför bör kunna lämnas utan avseende också
vid försäljning under hand. Denna uppfattning har lämnats utan erinran under
remissbehandlingen. Också jag anser att det förhållandet att man säljer
utmätt fastighet under hand inte bör föra med sig att rättigheter som
grundar sig på muntliga upplåtelser får ett skydd som de inte har vid auktionsförsäljning.
För att rättighet skall skyddas vid underhandsförsäljning
bör alltså liksom vid auktionsförsäljning fordras att det föreligger skriftlig
upplåtelse.

Enligt beredningens förslag skall ägaren till utmätt fastighet godkänna
försäljningsvillkoren innan underhandsförsäljning får ske. Det förutsätts
också att han skall få tillfälle att yttra sig, innan fastigheten bjuds ut till försäljning
under hand. Jag delar uppfattningen att fastighetsägaren på detta
sätt bör tilläggas ett stort inflytande på valet av försäljningsform. Ägaren bör
sålunda kunna motsätta sig en försäljning under hand, om han bedömer det
som möjligt att man genom att bjuda ut fastigheten på auktion kan uppnå
ett högre pris. Emellertid bör, som beredningen har framhållit, kravet på
ägarens godkännande inte upprätthållas, om fastigheten redan har bjudits
ut på auktion men inte kunnat säljas på grund av att ett godtagbart inrop
inte har skett. Kan man i sådant fall uppnå ett bättre pris genom att bjuda
ut fastigheten under hand, bör ägaren inte kunna hindra att försäljning sker.

Beredningens avsikt är att ÖE, om utmätt fastighet skall bjudas ut under
hand, regelmässigt skall överlämna till fastighetsmäklare att ombesörja utbudet.
Även enligt min mening är en sådan ordning lämplig. Fördelen med
försäljning under hand är just, att försäljning i den ordningen ger möjlighet
att bjuda ut utmätt fastighet på samma sätt och i samma former som annan
fastighet och att det därigenom blir möjligt att få ut det pris som fastigheten

LU 1971:11

107

betingar på allmänna marknaden. Emellertid kan det, som beredningen påpekar,
i vissa fall vara lämpligt att ÖE själv fordrar in anbud, t. ex. från statliga
eller kommunala myndigheter, som kan antas vara intresserade att köpa
fastigheten. Att ÖE agerar på detta sätt torde emellertid bara kunna förekomma
i enstaka undantagsfall.

Under remissbehandlingen har från något håll uttryckts farhågor för att
utbud av utmätt fastighet till försäljning under hand kan medföra ökad tidsutdräkt.
Jag vill i anledning därav framhålla, att frågan hur det exekutiva
förfarandet tidsmässigt påverkas om fastigheten bjuds ut under hand måste
beaktas vid ÖE:s bedömning av om underhandsförsäljning framstår som
en ändamålsenlig försäljningsform. I de fall då en fördröjning av förfarandet
kan beräknas uppstå får detta vägas mot de fördelar som underhandsförsäljning
kan medföra. Har det förordnats att fastighet skall bjudas ut till
försäljning under hand, bör ÖE vidare enligt min mening avbryta förfarandet
och i stället föranstalta om auktionsförsäljning om det inte visar sig möjligt
att inom rimlig tid uppnå ett godtagbart anbud. Några generella anvisningar
torde inte kunna ges i det avseendet. Frågan hur länge försök att sälja fastighet
under hand skall pågå får bedömas från fall till fall.

I 7 kap. UL ges bestämmelser om tvångsförvaltning av utmätt fastighet.
Bestämmelserna innebär att sådan förvaltning kan anordnas, om en utmätt
fastighet inte har kunnat säljas. Emellertid kan förordnande på utmätningssökandens
begäran också anordnas utan att något försälj ningsf örsök har
gjorts. Tvångsförvaltning innebär att fastigheten ställs under vård av en
syssloman och att dess avkastning används dels till att betala räntor och
andra årligen upplöpande belopp, dels till betalning av sökandens fordran.

Beredningen anser att det inte finns tillräckliga skäl att behålla institutet
tvångsförvaltning som en realisationsform vid sidan av försäljning. Beredningens
uppfattning har stöd i en enhällig remissopinion.

De skäl som beredningen har anfört för att inte ha någon motsvarighet till
de nuvarande bestämmelserna om tvångsförvaltning finner jag vara bärande.
Det förhållandet att tvångsförvaltning endast förekommer i några enstaka
fall årligen visar, att institutet inte fyller någon påtaglig praktisk funktion.
I likhet med beredningen anser jag sålunda att bestämmelserna om tvångsförvaltning
kan utgå genom att 7 kap. UL upphävs.

I sammanhanget vill jag erinra om att departementsförslaget, liksom gällande
lag och beredningens lagförslag, innehåller bestämmelser som gör det
möjligt att förordna syssloman att förvalta utmätt fastighet, om det kan befaras
att ägaren vanvårdar den eller på annat sätt åstadkommer att den försämras
i större mån. Vidare innehåller förslaget bestämmelser som innebär
att avkastning av utmätt fastighet kan uppbäras av ÖE eller särskilt förordnad
syssloman.

LU 1971:11

108

2.14.11 Exekutiv auktions inverkan på inteckningar

När det gäller principerna för exekutionens inverkan på inteckningar innebär
den nuvarande ordningen att inteckning som faller utom lägsta budet
upphör att gälla. Gemensam inteckning blir i princip utan verkan i den försålda
fastigheten även om den ligger inom lägsta budet. Den i JB 1966 föreslagna
ordningen på detta område innebär att inteckning blir utan verkan
endast till belopp som enligt sakägarförteckningen inte täcks av köpeskillingen.
Motsvarande gäller när gemensamt intecknade fastigheter säljs enligt
gemensam sakägarförteckning. I övrigt förlorar inteckningen sin verkan.

Beredningen har ansett att man bör gå ett steg längre i strävandena att
bevara befintliga inteckningar och föreslår att ÖE skall kunna förordna att
även inteckningar som faller utom köpeskillingen skall gälla. Detta skall
gälla även i fråga om gemensam inteckning om försäljningen avser alla fastigheter
och sker enligt gemensam sakägarförteckning. I sådana fall när gemensamt
intecknad fastighet säljs för sig eller efter särskilda utrop får förordnande
att inteckning fortfarande skall gälla meddelas endast i fråga om
belopp som faller inom köpeskillingen.

I samband med förslag till vissa ändringar i bl. a. 6 kap. JB, som behandlades
i JB 1969, tog föredragande departementschefen upp frågan om de av beredningen
föreslagna bestämmelserna om att ÖE i vissa fall skall kunna förordna
att inteckning alltjämt skall gälla och anförde att bestämmelserna
borde läggas till grund för lagstiftning. Så har även skett i det slutliga förslaget
till JB (jfr 6 kap. 12 §). De erinringar som i ett par remissyttranden
anförts i denna fråga och som går ut på att inteckningar som faller utom köpeskillingen
inte är sunda kreditobjekt och att ÖE:s arbetsbörda ökas har sålunda
inte föranlett att beredningens förslag frångåtts. Någon prövning av
intecknings kreditvärde sker inte i samband med att inteckning beviljas och
ÖE har givetvis inte heller något ansvar i detta avseende vid förordnande att
inteckning fortfarande skall gälla. Någon närmare prövning av ett yrkande
om förklaring att inteckning fortfarande skall gälla torde i allmänhet inte
heller behöva göras.

När det gäller frågan vad som vid exekutiv försäljning bör betalas kontant
och vad som kan stå kvar som lån i fastigheten innebär beredningens
förslag i huvudsak samma ordning som den som gäller nu. Om borgenär inte
begärt kontant betalning och inteckning inte heller av särskilda skäl skall
vara utan verkan, skall sålunda lån som faller inom det före försäljningen
bestämda s. k. skyddsbeloppet avräknas på köpeskillingen. Förre ägarens
personliga betalningsansvar mot långivaren kvarstår och nye ägaren blir inte
betalningsskyldig för lånet. Om lånet faller utom skyddsbeloppet, har borgenären
rätt till kontant betalning och förre ägaren befrias från sitt betalningsansvar.

Den av beredningen föreslagna ordningen har allmänt eodtagits under re -

LU 1971:11

109

missbehandlingen. I ett remissyttrande har dock förordats att förre ägaren
alltid skall bli fri från sin personliga betalningsskyldighet i fråga om lån som
faller inom skyddsbeloppet.

För egen del anser jag, liksom beredningen, att det skulle innebära ett åsidosättande
av borgenärens rätt att föreskriva att lån skall stå kvar även om
förre ägarens personliga betalningsansvar skulle upphöra. Ett sådant resultat
bör liksom hittills vara beroende av att uppgörelse härom kan träffas med
borgenären. En sådan uppgörelse är givetvis i sin tur beroende av vilka möjligheter
borgenären har att få betalning hos den nye ägaren.

Enligt 6 kap. 3 § JB är borgenär för fordran som är förenad med panträtt i
fastighet berättigad att vid utsökning få betalning intill pantbrevets belopp
med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag samt att ur pantbrevets
tillägg utfå ränta på kapitalbelopp inom pantbrevets belopp, för skadestånd
på grund av förtida betalning samt för ersättning för indrivningskostnad
och annan kostnad som föranleds av fordringsförhållandet. Med tanke
på de fall när borgenärens fordran överstiger pantbrevets belopp har beredningen
föreslagit en bestämmelse att borgenär som har pantbrev ej efter fastighetens
försäljning kan mot köparen göra gällande panträtt i fastigheten
för större fordran än som avräknats på köpeskillingen jämte utfäst ränta
därå från tillträdesdagen samt framtida skadestånd och ersättning som avses
i 6 kap. 3 § JB. Givetvis bör den principen gälla att köparen aldrig skall
skall kunna bli skyldig att svara för köpeskillingen mer än en gång.

När det gäller skadestånd på grund av förtida betalning har beredningen
anfört att frågan bör vara beroende av överenskommelse som borgenären
och köparen träffar om övertagande av lånet i fråga, övertar köparen lånet
på oförändrade villkor, skall skadestånd inte utgå. Om däremot köparen
får förmånligare villkor än som gällde tidigare, skall skadestånd utgå i proportion
till eftergiften. En sådan ordning framstår också enligt min mening
som naturlig. Vid bedömningen av skadeståndets belopp blir överenskommelsen
mellan borgenären och köparen avgörande. Denna överenskommelse
skall givetvis företes vid köpeskillingens fördelning.

Även när det gäller betalning på grund av ägarhypotek ansluter jag mig till
lagberedningens förslag. Detta innebär att ägarhypotek alltid utan särskilt
yrkande betalas kontant och att tillägg inte skall beräknas på ägarhypotek i
andra fall än när ägarhypoteket blivit utmätt.

Frågan om inverkan på inteckningar vid underhandsförsäljning enligt beredningens
förslag härom behandlas i det följande.

2.14.12 Exekutiv auktions inverkan på rättigheter

Beredningens förslag innehåller i fråga om rättigheters ställning vid exekutiv
försäljning åtskilliga ändringar i förhållande till gällande rätt. De
föreslagna bestämmelserna syftar till att stärka rättighetshavarnas ställning.
Sålunda föreslår beredningen att rättigheter som inte kan antas belasta fas -

LU 1971:11

110

tigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med bättre rätt
skall förbehållas vid försäljningen även om de har sämre förmånsrätt än den
fordran för vilken fastigheten skall säljas. För att ge en bättre ställning även
åt rättigheter som inte kan förbehållas på grund av dessa bestämmelser föreslår
beredningen att utropsordningen ändras så att fastigheten först utropas
utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter med sådant förbehåll.
Belastas fastigheten av flera rättigheter, skall enligt förslaget fastigheten utropas
med successivt ökande belastning av rättigheten för att slutligen utropas
med förbehåll för samtliga rättigheter.

Beredningens förslag att stärka rättighetshavarnas ställning har godtagits
av flertalet remissinstanser. Åtskilliga remissinstanser, däribland flera länsstyrelser,
har dock förordat att den nuvarande ordningen behålls. Som skäl
härför har anförts att förmånsrätten mellan en rättighet och exekutionsfordringen
bör vara avgörande för frågan om en rättighet skall bestå efter exekutiv
försäljning. Beträffande arrende- och hyresrätter tillgodoses rättighetshavarnas
intressen dessutom genom lagstiftningen om besittningsskydd.

Om en rättighet skall bestå efter en exekutiv försälj ning, medför detta ofta
att fastigheten får säljas för ett lägre pris än om fastigheten kan säljas utan
att belastas av rättigheten. I princip bör därför frågan om rättighetens bestånd
avgöras av rättighetens läge i förmånsrättsordningen. Förhållandena
kan emellertid ofta vara sådana att en rättighet inte utgör någon nämnvärd
belastning, t. ex. om utövandet inte innebär någon olägenhet eller om ett periodiskt
utgående vederlag utgör full kompensation för olägenheten. I sådana
situationer finns det inte någon anledning att rättigheten skall uppoffras vid
exekutiv försäljning. Jag delar beredningens uppfattning att de nuvarande
reglerna kan medföra risk att rättigheter i sådana situationer som här angetts
uppoffras i onödan.

Som framhållits under remissbehandlingen har vissa rättighetshavare en
särställning på grund av reglerna om besittningsskydd. Så är fallet beträffande
vissa arrende- och hyresrätter. I 8—12 kap. JB har tagits upp regler
som innebär att direkt besittningsskydd, dvs. rätt till förlängning av avtalet,
i vissa fall föreligger vid jordbruksarrende, bostadsarrende och vid hyra
av bostadslägenhet, medan indirekt besittningsskydd, dvs. rätt till ersättning
vid avtalets upphörande, i vissa fall föreligger vid anläggningsarrende
och vid hyra av annan lägenhet än bostadslägenhet. I samtliga fall kan besittningsskyddet
göras gällande även efter en exekutiv försäljning. För dessa
rättigheter innebär ifrågavarande regler om rättighets bestånd vid exekutiv
försäljning att frågan om förlängning eller ersättning kan uppkomma under
en löpande avtalsperiod till följd av uppsägning efter exekutiv försäljning.

Den omständigheten att vissa rättighetshavare kan göra gällande besittningsskydd
även i förhållande till den som förvärvat fastigheten på exekutiv
auktion utgör enligt min mening inte tillräckligt skäl mot att stärka rättig -

LU 1971:11

lil

hetshavarnas ställning vid exekutiv försäljning. För rättighetshavare med
besittningsskydd är det inte utan betydelse om uppsägning kan ske under
den löpande avtalsperioden. För andra nyttjanderätter än arrende och hyra
och inte minst för servitut kvarstår vidare behovet av en starkare ställning
vid exekutiv försäljning. Jag ansluter mig därför till beredningens ståndpunkt
att rättigheter bör bestå oberoende av exekutiv försäljning i större utsträckning
än som är fallet f. n.

De bestämmelser i beredningens förslag sorn främst är ägnade att stärka
rättighetshavarnas ställning går ut på att rättighet som inte kan antas belasta
fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran med
bättre förmånsrätt alltid skall förbehållas. Förslagets utformning har i allmänhet
lämnats utan erinran under remissbehandlingen. I några remissyttranden
har emellertid anförts att den bedömning av rättighetens inverkan på
övriga rättsägares ställning som här läggs på ÖE kan vara vansklig att göra.

För egen del anser jag att den av beredningen föreslagna ordningen ger
goda möjligheter alt stärka rättighetshavarnas ställning. En oskadlighetsprövning
av angivet slag är dock som framhållits under remissbehandlingen
förenad med svårigheter och bör därför ske med försiktighet. Till grund för
sin bedömning har ÖE — förutom beskrivning och värdering av fastigheten
— vad som förekommit vid bevakningssammanträdet. Det bör enligt min
mening ofta finnas möjlighet att på grundval av denna utredning besluta att
rättigheten skall förbehållas. Ofta torde förhållandena f. ö. vara sådana att
borgenärerna inte har anledning motsätta sig att förbehåll sker enligt dessa
regler. Jag ansluter mig sålunda till beredningens förslag.

De av beredningen föreslagna reglerna beträffande utropsordningen när
fastigheten belastas av rättighet har kritiserats under remissbehandlingen
från olika synpunkter. Det har anförts att den nu gällande utropsordningen
bereder rättighetshavarna tillräckligt skydd samt att den föreslagna ordningen
blir komplicerad och svårtillämpad.

Enligt min mening finns det fog för den kritik som beredningen riktat mot
de nu gällande reglerna angående utropsordningen. I praktiken medför den
nuvarande ordningen med all sannolikhet att rättigheter blir uppoffrade i
onödan. De av beredningen föreslagna reglerna är enligt min mening ägnade
att minska riskerna för detta. Den föreslagna ordningen kan visserligen
ibland medföra ett mera komplicerat och tungrott förfarande. Detta är emellertid
endast fallet när flera rättigheter skall beaktas vid utropet. På grund
av de tidigare nämnda reglerna om obligatoriskt förbehåll när rättighet inte
belastar fastigheten till skada för borgenärerna kan dessa situationer antas
komma att bli mindre vanliga. Jag anser därför inte att det från den synpunkten
finns anledning att behålla den gällande ordningen. På grund av
det anförda har i departementsförslaget reglerna om utropsordningen när
fastigheten belastas med rättigheter tagits upp enligt beredningens förslag.

Frågan om inverkan på rättigheter vid underhandsförsäljning enligt lagberedningens
förslag härom har berörts i det föregående.

LU 1971:11

112

3. Motivering till framlagda lagförslag

3.1 Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

1 §

Paragrafens första punkt motsvarar 1 § första stycket i beredningens förslag.
Andra punkten har i lagberedningens förslag sin motsvarighet i 13 §
sista stycket.

Departementschefen. Utmätt fast egendom skall enligt gällande rätt säljas
på offentlig auktion. Sådan auktion skall enligt 97 § 1 mom. UL förrättas av
ÖE. Jag har i den allmänna motiveringen anslutit mig till beredningens förslag
att försäljning av fast egendom skall kunna ske förutom på offentlig
auktion också under hand.

I första punkten av denna paragraf anges att försäljning av utmätt fast
egendom skall, oberoende av vilken försäljningsform som väljs, ombesörjas
av ÖE. Jag vill emellertid erinra om att frågan om vem som skall ha hand om
exekutiv försäljning av fast egendom kommer att bli föremål för ytterligare
överväganden av beredningen under det fortsatta arbetet på en ny UB.

I paragrafens andra punkt har tagits upp en bestämmelse om att försäljning
av utmätt fast egendom skall ske på offentlig auktion, om annat inte
följer av 15 eller 57 §. I sistnämnda paragrafer behandlas särskild tillbehörsförsäljning,
som kan ske på auktion eller under hand, resp. underhandsförsäljning
av själva fastigheten.

När det gäller formen för auktion har beredningen anfört att tillvägagångssättet
med utrop i upp- och avslag, s. k. Dutch auction, är komplicerat
och används så sällan att allmänheten inte förstår vad det innebär. Beredningen
anser därför att auktion alltid skall ske i enbart uppslag. Detta anser
beredningen inte behöva anges i lagtexten. Under remissbehandlingen har
inte framförts några erinringar häremot. Vissa remissinstanser anser dock
att det i lagtexten skall uttryckligt anges att försäljning på auktion alltid
skall ske genom utrop i uppslag. Jag delar uppfattningen att det enda tillåtna
tillvägagångssättet vid auktion bör vara försäljning i uppslag, dvs. försäljning
efter bud och överbud. Någon särskild föreskrift om detta anser jag, liksom
beredningen, inte behövas. Det nu sagda leder till att föreskrifterna i
120 § UL saknar motsvarighet i departementsförslaget liksom i beredningens
förslag. Bestämmelserna i 12 § förordningen (1877: 31 s. 51) om nya utsökningslagens
införande och vad i avseende därå iakttagas skall (UP) om
Dutch auction kommer härigenom att sakna betydelse. De föreslås därför bli
upphävda.

2 §

Paragrafens första stycke motsvarar 2 § i lagberedningens förslag. Andra
stycket har i lagberedningens förslag sin motsvarighet i 3 § andra stycket.

LU 1971:11

113

Departementschefen. Fast egendom kan säljas exekutivt under konkurs
dels som följd av att egendomen är utmätt dels när konkursförvaltaren enligt
70 § KL hos ÖE har begärt exekutiv försäljning av egendom som tillhör konkursbo.
I första stycket av paragrafen har i enlighet med beredningens förslag
föreskrivits att lagens bestämmelser om exekutiv försäljning av utmätt
egendom i tillämpliga delar gäller när egendom skall säljas exekutivt under
konkurs. Föreskriften omfattar sålunda båda de nämnda fallen. Påpekas kan
att det i lagen på olika ställen ges särskilda regler om försäljning under konkurs.

I 67 § i beredningens förslag har särskilt angetts att fastighetsägaren företräds
av förvaltaren i fall då fast egendom ingår i konkursbo. Eftersom detta
får anses ligga i sakens natur, saknar departementsförslaget motsvarande
föreskrift. Beredningen har också i lagen velat ta in en erinran om förvaltarens
åligganden enligt KL när fastighet säljs exekutivt under konkurs. En
sådan erinran behövs enligt min mening inte. I sammanhanget vill jag påpeka
att bestämmelserna om förvaltarens åligganden i nämnda avseende berörs
i förslaget till lag om ändring i KL (jfr 70 §).

I andra stycket av paragrafen har föreskrivits att lagens bestämmelser om
fordran som är förenad med panträtt i fast egendom är tillämpliga också i
fråga om den rätt till betalning på grund av ägarhypotek som enligt 6 kap.
9 § JB tillkommer ägaren. I vissa fall skall ägarhypotek emellertid inte jämställas
med fordran som är förenad med panträtt. Detta framgår i så fall av
de särskilda bestämmelserna i lagen, såsom av bestämmelserna i 33 § andra
stycket, 34 § andra stycket och 58 § första stycket i departementsförslaget.

3 och 4 § §

Paragraferna motsvarar 5 och 6 §§ i lagberedningens förslag.

Departementschefen: —

4 § första stycket innehåller föreskrifter om utredning angående fastighets
rättsliga förhållanden. Föreskrifterna överensstämmer i sak med beredningens
förslag. I paragrafens andra stycke ges den i den allmänna motiveringen
behandlade bestämmelsen om obelånat pantbrev, som fastighetsägaren innehar.

Bestämmelserna i 4 § första stycket första punkten och andra stycket innebär
att fastighetsägaren skall tillhandahålla handlingar som tjänar till upplysning
om fastigheten i rättsligt hänseende och dessutom obelånat pantbrev
som han kan inneha. Lämpligt torde vara att ÖE ger den som förordnas att
utföra beskrivning av fastigheten i uppdrag att avfordra fastighetsägaren sådana
handlingar (jfr nuvarande 79 § UL).

12 §

Denna paragraf motsvarar 14 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. Enligt 87 § UL får vissa rättsägare vars rätt kan vara be -

LU 1971:11

114

roende av försäljning av egendomen inträda i utmätningssökandens rätt
genom att betala hans fordran och den kostnad för vilken sökanden svarar
(s. k. utlösningsrätt). Sådan befogenhet tillkommer den som har fordran för
vilken egendomen svarar på grund av inteckning eller som har nyttjanderätt
till egendomen, återköpsrätt, rätt till servitut eller rätt till elektrisk kraft.
Har utmätning skett för del av fordran, har utmätningssökanden dock företräde
för sin återstående fordran.

Lagberedningen. Beredningen föreslår regler om utlösningsrätt, som i huvudsak
stämmer överens med gällande lag. Kretsen av utlösningsberättigade
föreslås dock utsträckt till envar vars rätt kan vara beroende av den utmätta
fastighetens försäljning. Däremot anser beredningen det inte behövligt att
uttryckligen ange att utmätningssökanden efter det utlösning skett har företräde
för sin återstående fordran. Att så måste bli fallet ligger i sakens natur.
För att undanröja den oklarhet som enligt gällande rätt råder beträffande
frågan inom vilken tid utlösningsrätten skall utövas, föreslår beredningen en
regel med innebörd att utlösning skall ske innan fastigheten har sålts.

Remissyttrandena. Länsstyrelsen i östergötlands län anser att det bör uttryckligen
föreskrivas att utmätningssökande har företräde för sin återstående
fordran, när utlösning har skett för del av fordran. Hovrätten för
Västra Sverige delar däremot beredningens bedömning i detta avseende. Däremot
sätter hovrätten i fråga om utlösning för del av fordran över huvud taget
bör vara tillåten. En sådan utlösning kan enligt hovrätten skapa problem
men torde inte fylla något egentligt behov.

Departementschefen. Beredningens förslag om rätt för vissa intressenter
att inträda i utmätningssökandens rätt genom att betala hans fordran och
kostnad för vilken sökanden svarar stämmer i huvudsak överens med gällande
rätt. Vad beredningen föreslagit har utan saklig ändring tagits upp i
departementsförslaget. Som beredningen föreslagit bör utlösningsrätten
kunna utövas intill dess fastigheten har sålts.

13 §

Paragrafen motsvarar 15 § i lagberedningens förslag.

Gällande rätt. När fast egendom är avträdd till konkurs och säljs exekutivt
på begäran av förvaltaren har enligt 114 § UL vissa borgenärer rätt att begära
att försäljning sker till gäldande av deras fordringar (s. k. anslutningsrätt).
Sådan rätt tillkommer borgenär som i konkursen bevakat fordran för vilken
egendomen svarar enligt 17 kap. 9 § HB eller som skall utgå ur egendomen
med förmånsrätt framför intecknad fordran. Vidare fordras att borgenärens
rätt till betalning ur fastigheten är ostridig eller styrkt. Den som vill utöva
anslutningsrätt skall göra det inom den tid som är föreskriven för anmälan
av fordran eller rättighet som bör beaktas vid försäljningen. Om anslutningsyrkande
inte framställs, får försäljning inte ske till förfång för de rättsägare
som tagits upp i borgenärsförteckningen.

LU 1971:11

115

Lagberedningen. Beredningens förslag stämmer i huvudsak överens med
gällande bestämmelser.

F. n. finns anslutningsrätt bara om försäljning skall ske på konkursförvaltarens
begäran. Emellertid kan exekutiv försäljning under konkurs också ske
t. ex. efter utmätning, vilken begärts av borgenär som till säkerhet för sin
fordran har panträtt i fastigheten. De motiv som bär upp anslutningsrätten
gör sig gällande också när fastigheten under konkursen skall säljas på grund
av utmätning. Beredningen föreslår därför, att anslutningsrätt alltid skall
kunna utövas när fastighet som avträtts till konkurs skall säljas exekutivt.

Den som vill utöva anslutningsrätt skall f. n. göra det inom den tid som är
föreskriven för anmälan av fordran eller rättighet som bör beaktas vid försäljningen.
Detta medför, att intressenter i fastigheten inte i förväg kan beräkna
var lägsta budet kammer att ligga. Av underrättelserna till sakägarna
bör visserligen framgå, att försäljning sker för konkursbos räkning. Den som
känner reglerna i detalj kan därav förstå att han bör inställa sig vid auktionen
och bevaka sin rätt med hänsyn till att lägsta budet eventuellt kan
komma att sänkas hur långt som helst. Andra kan förbli helt okunniga om
den risk som hotar. Man bör därför begränsa möjligheterna att ändra förutsättningarna
för realisationen och sörja för tydliga meddelanden till sakägarna.
Om anslutningsrätt skall föreligga också när initiativ till försäljning
under konkurs kommer från en utmätningssökande, blir det än mera angeläget
att en ny ordning införs. Beredningen föreslår därför att den som vill ansluta
sig skall anmäla detta hos ÖE senast två veckor före det bevakningssammanträde
som skall föregå auktion. Uppgift om redan skedd anslutning
kan tas in i den underrättelse som enligt 23 § i beredningens förslag (jfr 21 §
i departementsförslaget) skall sändas till kända sakägare. Om anslutningen
kommer senare men ändå i behörig tid, skall enligt samma paragraf särskilda
underrättelser sändas till sakägarna.

Rätt till utlösning föreligger också när fastigheten säljs under konkurs.
Beredningen föreslår en särskild regel om att den som utövat sin anslutningsrätt
kan bli utlöst.

Remissyttrandena. Beredningens förslag har i allmänhet godtagits eller
lämnats utan erinran under remissbehandlingen. Kritiska synpunkter anläggs
emellertid i några remissvar.

Advokatsamfundet sätter i fråga om tillräckliga skäl finns att behålla den
nuvarande bestämmelsen att innehavare av fordran med panträtt i fastigheten
skall ha bevakat sin fordran i konkursen för att få utöva anslutningsrätt.
Enligt samfundet bör det vara tillräckligt att innehavaren kan styrka
sin fordran och panträtt inför ÖE.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför att varken gällande rätt eller förslaget
innehåller några närmare bestämmelser om innebörden av att borgenärs
rätt till betalning ur fastigheten skall vara ostridig eller styrkt. Enligt länsstyrelsens
mening skulle det vara till fördel för såväl ÖE som rättsägare i
konkurser om det av lagtexten klarare framgick exempelvis att ostridighet

LU 1971:11

116

anses föreligga när anslutningsyrkandet biträds av konkursförvaltaren eller
när det beträffande lönefordringar och likställda fordringar framgår av konkursbouppteckningen
att de inte helt kan gäldas ur konkursboets lösa egendom.
Föreskriften att den som vill ansluta sig skall anmäla det hos ÖE senast
två veckor före bevakningssammanträdet och bestämmelser om särskilt meddelande
om anslutning till rättsägarna anser länsstyrelsen vara onödiga. Enligt
länsstyrelsens erfarenhet är möjligheterna till anslutningsrätt så välkända
bland de rättsägare som kan beröras därav, att de redan vid beskedet
om alt fastighetsägaren är i konkurs får klart för sig att anslutning kan
komma att aktualiseras och rättar sina mått och steg därefter. Visserligen
kommer enligt beredningens förslag anslutningsrätt att kunna utövas också i
de fall då annan än konkursförvaltaren har begärt försäljningen. I sådana
fall kan det givetvis vara av värde för övriga borgenärer att få veta att gäldenären
är i konkurs och att anslutningsrätt kan bli aktuell. Emellertid anser
länsstyrelsen att det för dessa fall bör vara tillräckligt att föreskriva att ÖE,
där så kan ske, underrättar rättsägarna om att fastighetsägaren är i konkurs
och att anslutning på grund härav kan bli aktuell. Anslutningsrätten bör därefter
kunna utövas intill dess bevakningsförfarandet avslutas. Länsstyrelsen
i Jämtlands län anser däremot att den föreslagna tiden om två veckor är väl
kort. Eftersom uppgift om anslutning om möjligt bör tas in i den underrättelse
om auktionen, som skall tillställas kända sakägare, bör tiden enligt länsstyrelsen
lämpligen bestämmas till tre veckor.

I yttrandet från länsstyrelsen i Kopparbergs län berörs också förslaget att
utlösningsrätt skall kunna utövas när fastighet skall säljas under konkurs.
Länsstyrelsen anser att förslaget i det avseendet kan ge upphov till mycket
svårbedömbara problem beträffande utlösnings- och skyddsbeloppets storlek.
Länsstyrelsen erinrar om att lönebelopp vid exekutiv fastighetsförsäljning
regelmässigt bevakas reservationsvis och att det kan gå år innan en konkurs i
vilken det förekommer lönefordringar har avslutats eller framskridit så långt
att lönefordringarna slutgiltigt kan tas ut ur fastigheten. Länsstyrelsen
framhåller dessutom att utlösningsrättens syften vid exekutiv fastighetsförsäljning
under konkurs i stort sett kan bli tillgodosedda genom reglerna om
anslutningsrätt. Länsstyrelsen vill mot bakgrunden av det anförda sätta i
fråga om det är nödvändigt att medge utlösningsrätt i konkursfallen.

Departementschefen. De av beredningen föreslagna reglerna angående anslutningsrätt
under konkurs stämmer i huvudsak överens med nu gällande
bestämmelser. I likhet med det övervägande antalet remissinstanser ansluter
jag mig till förslaget.

För att borgenär skall kunna utöva anslutningsrätt förutsätts liksom enligt
gällande rätt att hans fordran bevakats i konkursen och att hans rätt till betalning
ur fastigheten är ostridig eller styrkts. Jag kan inte dela den uppfattning
som kommit fram under remissbehandlingen att kravet på bevakning i
konkursen bör slopas. Inte heller anser jag det möjligt att i lagtexten närmare
precisera när borgenärs rätt till betalning skall anses vara ostridig eller

LU 1971:11

117

styrkt. Den närmare bestämningen härav får överlämnas åt rättstillämpningen
(jfr NJA 1968 s. 6).

Enligt gällande rätt kan intressenter i fastighet, som skall säljas exekutivt
under konkurs, inte i förväg beräkna var lägsta budet kommer att ligga. Mot
denna bakgrund är beredningens förslag, som innebär en begränsning av
möjligheterna att genom anslutning ändra förutsättningarna för försäljningen,
enligt min mening väl grundat. Den tid inom vilken anslutning enligt
förslaget skall anmälas anser jag också vara väl avvägd. Vad som i dessa avseenden
anförts under remissbehandlingen har sålunda inte föranlett mig att
frångå beredningens folkslag. Jag biträder även förslaget i fråga om utlösningsrätt
när fastighet skall säljas under konkurs.

33 §

Paragrafen motsvarar 33 § 1—3 i lagberedningens förslag.

Departementschefen. I den allmänna motiveringen har utförligt behandlats
de frågor sorn hänger samman med exekutiv försäljnings inverkan på
rättigheter. Beträffande de principer som ligger till grund för bestämmelserna
i denna paragraf får jag hänvisa till vad jag där anfört. Härutöver vill
jag endast tillägga att departementsförslaget, liksom beredningens förslag,
innehåller den nyheten i förhållande till gällande rätt att tomträtt som är
inskriven alltid gäller utan förbehåll. Härigenom förhindras att tomträtten
går förlorad vid exekutiv försäljning för fordran med förmånsrätt enligt 6 §
1 FRL.

Enligt beredningens förslag (33 § 1) skall huvudregeln att rättighet med
bättre rätt än exekutionsfordran är skyddad utan förbehåll inte vara tillämplig
på rättighet som gäller bara i andel av fastigheten och inte har bättre rätt i
andelen än fordran som inte är skyddad enligt 32 § (jfr 32 § andra stycket i
departementsförslaget). Sedan beredningen har lagt fram sitt förslag har lagen
(1968: 578) om erkännande av privat jorddelning som fastighetsbildning
(legaliseringslagen) antagits. Lagen har trätt i kraft den 1 januari 1969. Mot
bakgrunden av reglerna om legalisering av sämjedelning och förbudet mot
andelsupplåtelse i 7 kap. 9 § JB finner jag den nämnda undantagsbestämmelsen
inte fylla något praktiskt behov. Om en sådan situation som bestämmelsen
avser i något undantagsfall uppstår, torde den kunna klaras upp utan
särskild bestämmelse. Departementsförslaget saknar följaktligen motsvarighet
till ifrågavarande bestämmelse.

I övrigt har bestämmelserna i paragrafen tagits upp i saklig överensstämmelse
med vad beredningen har föreslagit i 33 § 1—-3 i sitt förslag. Vissa redaktionella
ändringar har vidtagits i förtydligande syfte.

39 §

Paragrafen motsvarar 38 § i lagberedningens förslag.

Departementschefen. Denna paragraf innehåller bestämmelser i fråga om
rättigheter som enligt 33 § fjärde stycket i departementsförslaget kan förbehållas
vid auktionen.

LU 1971:11

118

I första och andra styckena ges föreskrifter om utropsordningen när fastigheten
belastas av rättigheter. Bestämmelserna har behandlats i den allmänna
motiveringen. Jag vill härutöver bara tillägga att som tredje punkt i
första stycket har föreskrivits att den omständigheten att ägarhypotek inte
täcks inte utgör hinder mot att bud med förbehåll för rättigheten godtas.
Denna regel, som stämmer överens med beredningens förslag, är motiverad
av att fastighetsägaren inte bör få betalt på bekostnad av rättighetshavaren.
Regeln gäller dock inte om ägarhypoteket har blivit utmätt.

I tredje stycket behandlas möjligheten för rättighetshavare att göra tillskott
för att rädda sin rättighet. I överensstämmelse med beredningens förslag
anges att rättighet kan skyddas genom att rättighetshavaren betalar skillnaden
mellan buden eller så stor del av skillnaden som behövs för att täcka
fordringar med bättre rätt än rättigheten. Vidare föreskrivs i fjärde stycket
att, om rättighetshavare i det fall sakägarförteckningen upptar två eller flera
rättigheter är villig att betala skillnaden mellan buden men beloppet inte ensamt
eller i förening med annat tillskott som bjuds förslår för att fordringar
med bättre rätt skall täckas, fastigheten skall utropas med förbehåll för den
aktuella rättigheten eller den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare
bud och annat tillskott som bjuds. Detsamma skall gälla, om bud med
förbehåll för rättigheten inte understiger bud utan sådant förbehåll men
fordringar med bättre rätt inte är täckta. Som beredningen påpekat torde
möjligheten att göra tillskott komma att användas bara i undantagsfall.
Någon risk för att bestämmelserna skall komma att komplicera förfarandet i
praktiken torde därför inte föreligga.

Femte stycket innehåller en regel för det fall att borgenär, vars fordran
inte blivit täckt genom visst bud, godtar budet. I sådant fall skall vid tillämpningen
av de tidigare angivna bestämmelserna i paragrafen fordringen räknas
som täckt. I sjätte stycket slutligen anges att om rättighetshavare i stället för
betalning ställer säkerhet, skall det gälla. De nu behandlade bestämmelserna
stämmer överens med beredningens förslag.

57 §

Paragrafen, som motsvarar 53 § i lagberedningens förslag, innehåller de
grundläggande bestämmelserna för att utmätt fastighet skall få säljas under
hand.

Lagberedningen. Beredningen framhåller till en början att det, även när
fastighet säljs under hand med ägarens medverkan, är fråga om exekutiv försäljning
av utmätt egendom. Detta medför t. ex., att den betalning som utmätningssökanden
uppnår kommer att tillfalla honom med den förmånsrätt
som följer med utmätning av fast egendom. Förslaget förutsätter emellertid å
andra sidan bl. a. att försäljning under hand ej kan rubba inteckningsförhållandena.

Försäljning under hand får enligt förslaget inte användning annat än om
det är tillförlitligt utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastig -

LU 1971:11

119

heten. Något formligt bevakningssammanträde krävs inte. Genom kontroll av
gravationsbevis och förfrågningar hos långivare, fastighetens ägare och rättighetshavare
som finns på fastigheten eller på annat sätt förutsätts ÖE kunna
utreda vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Det
måste krävas, att ÖE kan hysa tilltro till upplysningarna. Om det skulle vara
önskvärt att diskutera saken gemensamt med långivare och rättighetshavare,
kan ÖE kalla dem till ett informellt sammanträde för överläggning. Man kan
bl. a. tänka sig att långivare kan finna det fördelaktigt att fastigheten säljs
under hand, fastän han ej får full betalning för sin fordran, eller att överenskommelse
kan träffas med någon rättighetshavare om att denne avstår från
upplåten rättighet för att möjliggöra fastighetens försäljning.

ÖE skall pröva, huruvida försäljning under hand är mera ändamålsenlig
än försäljning på auktion. Fördelen med försäljning under hand är, att den
ger möjlighet att undersöka marknaden på ett affärsmässigt sätt och att
mäklare kan engageras för att arbeta för fastighetens försäljning. Även om
dennes arbete kräver provision när det lyckas kan man ofta vänta sig, att
nettobehållningen blir större än vid försäljning på auktion. Det är dock
möjligt, att erfarenheterna på sina håll kan ge vid handen att vissa typer av
fastigheter kan gå högre vid auktion.

Förslaget förutsätter inte, att försök först skall göras med försäljning på
auktion. ÖE skall enligt förslaget bereda ägaren och utmätningssökanden
tillfälle att yttra sig om hur man bäst bör förfara. Motsätter sig ägaren försäljning
under hand, måste på grund av 55 § i förslaget (jfr 59 § i departementsförslaget)
auktion utlysas. Visar det sig emellertid vid auktionen att
acceptabelt bud inte kan uppnås, är ägarens medverkan till försäljning under
hand inte alltid nödvändig enligt 55 §. Utmätningssökanden har å sin sida
inte annat intresse i saken än att hans fordran jämte kostnaden för förfarandet
täcks. Det står honom emellertid fritt att medge att försäljning sker under
hand utan att hans fordran blir täckt. Av ändamålet med det exekutiva
förfarandet följer dock, att försäljning inte bör äga rum om den inte ger
täckning för någon del av sökandens fordran eller den kostnad för vilken han
svarar.

Det krävs att någon arbetar för fastighetens försäljning. Som regel torde
det lämpligaste vara, att mäklare anlitas med rätt för honom att få sedvanlig
provision om hans arbete leder till fastighetens försäljning. Självfallet bör
ÖE i samband med uppdraget avtala med mäklaren om storleken av den provision
som skall utgå. Man kan även tänka sig att ÖE undantagsvis använder
anbudsförfarande, t. ex. om det är fråga om ett specialobjekt. Annonsering
med anbudsförfarande kan kräva så pass stora kostnader, att ÖE bör försäkra
sig om att sökanden eller gäldenären inte har särskild erinran däremot.
Om ett eller flera anbud inkommer men inget av dem anses böra godtas,
kan de ändå tjäna till ledning för ÖE:s bedömning, huruvida pris som
bjuds i annan ordning är acceptabelt. I administrativ ordning kan lämnas
anvisningar om lämpliga metoder att gå till väga.

LU 1971:11

120

Det föreligger enligt förslaget inget hinder att sälja en fastighet under
hand därför att den är intecknad gemensamt med annan fastighet. Om alla
de gemensamt intecknade fastigheterna skall säljas, behöver situationen inte
vara mera komplicerad än om en enda fastighet, som inte är föremål för gemensam
inteckning, skall säljas. Ibland kan det också vara förenat med särskilda
fördelar att sälja en av två eller flera gemensamt intecknade fastigheter
under hand. Det kan sålunda bl. a. vara olägligt att, såsom vid försäljning
på exekutiv auktion, behöva antingen di’a in annan fastighet eller också riskera,
att det gemensamma ansvaret upphävs i större eller mindre mån. Försäljning
under hand skall enligt förslaget inte medföra sådan verkan.

Remissyttrandena. I anslutning till beredningens uttalande rörande medverkan
av mäklare vid underhandsförsäljning av fastighet påpekar länsstyrelsen
i Älvsborgs län att den sedvanliga mäklarprovisionen uppgår till högre
belopp än den försälj ningsavgift som enligt nuvarande bestämmelser skall
uttas när ÖE säljer fastighet på auktion. Mäklarprovisionen utgör enligt
länsstyrelsen för enfamiljshus 3 % på belopp upp till 200 000 kronor och 2 %
på överskjutande belopp, för hyreshus 3 % på belopp upp till 100 000 kronor
samt 1 % på belopp över 100 000 kronor upp till 400 000 kronor och för jordbruksfastigheter
3 % på belopp upp till 100 000 kronor och 1 1/2 % på belopp
över 100 000 kronor upp till 300 000 kronor. Länsstyrelsen ställer i sammanhanget
frågan om fastighet som säljs av mäklare bör belastas med dels
mäklarens provision och dels statens försäljningsavgift. Sveriges fastighetsägareförbund
erinrar också i sitt yttrande om att det med den provisionstaxa
som gäller för auktoriserade mäklare kan röra sig om ganska betydande
kostnader för själva försäljningen.

Har mäklare fått i uppdrag att ombesörja försäljning under hand av fastighet
bör enligt länsstyrelsen i Malmöhus län beskrivning och värdering av
fastigheten kunna överlåtas åt honom. I yttrandet från Stockholms sparbank
föreslås att uppdrag till mäklare skall tidsbegränsas på så sätt att det i detta
anges viss tid, inte överstigande tre månader, inom vilken fastigheten skall
säljas. Har inte fastigheten sålts inom den angivna tiden förordas att auktion
omedelbart skall sättas ut.

Departementschefen. I den allmänna motiveringen har jag uppehållit mig
vid frågan om försäljning under hand av fast egendom och härvid anslutit
mig till beredningens förslag.

I detta sammanhang vill jag understryka beredningens uttalande att
även underhandsför sälj ning i princip är en exekutiv försäljning. De särskilda
bestämmelserna om underhandsförsäljning reglerar endast formen för
försäljningen. De verkningar som i allmänhet är förenade med en exekutiv
försäljning, t. ex. vid konkurrens med annat förvärv, skall sålunda gälla även
efter en underhandsförsäljning. I ett avseende skall emellertid en underhandsförsäljning
inte medföra samma verkningar som en exekutiv auktion,
nämligen när det gäller försäljningens inverkan på intecknings giltighet. En
underhandsförsäljning skall enligt departementsförslaget i detta hänseende

LU 1971:11

121

vara likställd med en frivillig försäljning och således inte få några verkningar
för giltigheten av inteckning i fastigheten. En särskild bestämmelse
härom föreslås i JB. Köpevillkoren får anpassas härefter. Frågan om verkningarna
av en underhandsför sälj ning behandlas även i anslutning till förslaget
till lag om ändring i JB.

Det bör även uppmärksammas att förvärv av fast egendom vid exekutiv
auktion har vissa verkningar enligt reglerna i 1 och 12 §§ jordförvärvslagen
(1965: 290), 3 § förköpslagen (1967: 868) och 7 § lagen (1916:156) om vissa
inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i
vissa bolag. Någon ändring i denna lagstiftning föreslås inte nu. De nämnda
reglerna blir sålunda inte tillämpliga vid exekutiv försäljning under hand.
Som beredningen har framhållit (betänkandet s. 77) aktualiserar reglerna
om underhandsförsäljning emellertid vissa ändringar i banklagstiftningen.
Frågan härom får tas upp i annat sammanhang.

Försäljning under hand får ske först efter en tillförlitlig utredning av vilka
fordringar och rättigheter som belastar fastigheten. Vidare skall krävas att
försäljning i sådan ordning finnes mera ändamålsenlig än på auktion. Vid
denna bedömning skall givetvis hänsyn tas till såväl den provision som utgår
till mäklaren om försäljning lyckas som ÖE:s övriga kostnader. Jag
vill tillägga att jag avser att senare ta upp frågan om och i vad mån försäljningsavgift
bör tas ut i sådana fall (jfr 4 § tredje stycket kungörelsen
(1967: 441) om vissa avgifter i utsökningsmål m. m.)

Förslaget ger ÖE i rätt stor omfattning frihet att själv bestämma det lämpligaste
förfaringssättet vid utredningen av fastigheten. Som någon remissinstans
framhållit kan det därvid visa sig vara lämpligt att, när mäklare anlitas,
överlåta det närmare arbetet med beskrivning och värdering av fastigheten åt
denne. Det ligger emellertid i sakens natur att ÖE lämnar mäklaren noggranna
och klara anvisningar om försäljningen.

58 §

Paragrafen motsvarar 54 § i lagberedningens förslag och innehåller de närmare
villkoren för försäljning under hand.

Lagberedningen. Villkoren för försäljning under hand skall enligt förslaget
så gott som helt ansluta till de villkor som gäller för frivillig försäljning.
De skall inskrivas i köpehandling som underskrivs av ÖE och köparen.

Under punkt 1 sägs, att köparen skall åläggas att svara för alla fordringar
som på grund av panträtt, utmätning eller eljest är förenade med förmånsrätt
i fastigheten, om inte borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga medel eller
avstår från betalning ur fastigheten. I fråga om fordringar som har förmånsrätt
enligt 8 § 1) resp. 9 § 1) eller 2) FRO (jfr 6 § 1. och 7 § 1. och 2.
FRL) fordras inte någon särskild förklaring för att de i fortsättningen skall
åvila fastigheten. Belopp som förfaller t. o. m. tillträdesdagen måste enligt
förslaget täckas av köpeskillingen eller andra medel som har flutit in i ärendet.
Fordringar som är förenade med panträtt på grund av inteckning kan

LU 1971:11

122

också vara förfallna till kapital och ränta eller endast i fråga om räntan. Utmätningssökandens
fordran måste vara helt eller delvis förfallen för att exekution
överhuvud skall ha blivit aktuell. Alla dessa aktualiserade anspråk
måste klaras ut på samma sätt som vid frivillig försäljning. När saken har
framskridit så långt att köpevillkoren skall fixeras i detalj, bör uppgift fordras
in från långivare om exakta beloppet av deras fordringar med ränta
t. o. m. tillträdesdagen.

Det kan tänkas, att långivare är villig att godta även en köpare som inte
vill betala förfallen fordran kontant. Det skall enligt förslaget ankomma på
köparen att visa, att den som är berättigad till kontant betalning avstått därifrån
och låtit köparen överta betalningsansvaret. Givetvis får inte på detta
sätt ingås något avtal till skada för ägaren av fastigheten. Denne skall alltså
befrias från betalningsansvar för vad som var förfallet och täcks av köpeskillingen
eller på annat sätt influtna medel, överhuvud bör säljaren om möjligt
helt befrias från betalningsansvaret för fastigheten belastande skulder, såsom
brukar ske vid frivillig försäljning.

Kostnaden för förfarandet skall också betalas kontant. Som redan antytts
kan emellertid sökanden medge, att försäljning får ske utan att kostnaden
täcks. Till kostnaden hör i detta fall också provision till anlitad mäklare.
Även kostnad för tidigare försäljningsförsök i ärendet hör hit.

I punkt 2 i paragrafen behandlas upplåtna rättigheter. Här avses både rättigheter
som är inskrivna och sådana som inte är inskrivna. Vid försäljning
under hand skall enligt förslaget skriftlig upplåtelse föreligga för att rättighet
skall skyddas. Muntliga tillägg till skriftlig upplåtelse kommer inte i
beaktande. Beträffande arrende- och hyresavtal har beredningen under 45 § i
förslaget (jfr 47 § i departementsförslaget) upptagit en hänvisning till JB:s
regler om verkan av att i sådant avtal skett ändringar eller tillägg. Detsamma
bör gälla vid försäljning under hand. Förslaget tar i denna punkt upp en
hänvisning till bestämmelsen i 45 §. Den omfattar även vad som i övrigt sägs
i sistnämnda paragraf.

I punkt 3 regleras vad en köpare skall betala i handpenning. Man får ta i
beräkning, att en köpare inte är beredd att betala hela den kontanta delen av
köpeskillingen redan i samband med underskrivandet av köpehandling. Det
bör emellertid krävas, att köparen åtminstone betalar handpenning i samma
omfattning som i 34 § 4 (jfr 35 § i departementsförslaget) föreskrivs för inropare
på exekutiv auktion. I första stycket under punkt 3 tas upp en bestämmelse
i enlighet därmed. Staten och kommun är enligt förslaget befriade
från skyldighet att lämna handpenning.

I andra stycket under punkt 3 anges, att återstoden av den kontanta köpeskillingen
skall betalas senast fyra veckor efter att köpehandling har upprättats.
Försummas det, är köpet ogiltigt. Av andra stycket under punkt 1 framgår,
att köparen kan avtala med långivare eller utmätningssökande om anstånd
med betalning av vad som skolat betalas kontant. Det ligger i sakens
natur, att han kan avtala med fastighetens ägare om anstånd med betalning

LU 1971:11

123

av överskott som skall tillkomma denne. Köpet får emellertid inte fördenskull
göras villkorligt.

Om kontant köpeskilling inte betalas i rätt tid medför detta, som nyss
nämnts, att köpet blir ogiltigt. Köparens försummelse föranleder i övrigt inte
någon påföljd för honom, utöver vad som enligt tredje stycket under punkt 3
gäller om handpenningen. Något ytterligare skadestånd kan inte åläggas honom
för hans kontraktsbrott, och den återstående köpeskillingen kan inte indrivas.
Har köparen betalt en del av köpeskillingen utöver handpenningen, är
han obetingat berättigad att återfå den delen. Detta överensstämmer med den
princip som gäller beträffande försäljning av lös egendom, när anstånd lämnats
med betalningen (96 § UL).

Vid frivillig försäljning bestäms ofta, att handpenning skall vara förverkad
om köpet ej fullföljts av köparen. Det är inte givet att en sådan klausul
kan göras gällande under alla omständigheter. Beredningen har i 42 § (jfr
43 § i departementsförslaget) närmare reglerat, hur det skall förfaras med
handpenning när inrop på exekutiv auktion blir ogiltigt. Dessa regler skall
enligt beredningens förslag bli tillämpliga även efter försäljning under hand.
Vad i 42 § första stycket sägs om ny auktion skall i hithörande fall gälla
också i fråga om ny försäljning under hand. Förslaget reglerar sålunda på
enahanda sätt vad som skall hända med handpenning, om en första försäljning
under hand misslyckas och det därefter sker försäljning på exekutiv
auktion eller ny försäljning under hand. Säljs inte fastigheten under hand
till ny köpare och hålls ej heller auktion, blir 42 § tredje stycket tillämpligt.

Det kan vara behövligt att vid upprättandet av köpehandling även ge bestämmelser
i andra hänseenden än som avses i punkterna 1—3. Särskilt är
det angeläget att om möjligt befria gäldenären från betalningsansvar för gäld
som skall kvarstå i fastigheten. Vidare bör bl. a. tillträdesdagen bestämmas.
Stämpelskatten måste åläggas köparen ensam och även andra detaljer kan
behöva fixeras. Från försäljning genom mäklares förmedling finns riklig erfarenhet
av vad som bör regleras i ett köpeavtal för att tvist om dettas rätta
innebörd skall undvikas. I den mån särskilda villkor inte har angetts av ÖE
enligt förevarande punkt 4 bör reglerna i JB om frivillig försäljning tillämpas.
Det bör emellertid uppmärksammas att exekutiv försäljning under hand
inte ålägger den aktuella ägaren något sådant hemulsansvar e. d. som förutsätter
rättshandling från hans sida. På det sättet skiljer sig förevarande realisationsform
från frivillig försäljning.

Remissyttrandena. Hovrätten för Västra Sverige anser att frågan om utformningen
av köpevillkoren vid underhandsförsäljning av fastighet måste
ägnas ytterligare uppmärksamhet. Hovrätten påpekar att ägaren enligt förslaget
skall godkänna försäljningsvillkoren, men att det samtidigt föreskrivs
att han genom godkännandet inte ådrar sig någon förpliktelse som annars
förutsätter frivillig överlåtelse. Vanliga principer kan således inte tillämpas
vid kontraktsskrivningen. Vid tvist om köpevillkorens rätta tolkning kompliceras
situationen enligt hovrätten av att ÖE intar en mellanställning i för -

LU 1971:11

124

hållande till köpare och säljare. Närmare föreskrifter om avfattningen av
köpevillkoren bör lämnas i administrativ ordning. Hovrätten förordar att
man i samband därmed låter utarbeta ett normalkontrakt för underhandsförsäljning
av utmätt fastighet. Vidare bör enligt hovrätten paragrafen kompletteras
med en uttrycklig föreskrift om att säljaren skall befrias från betalningsansvar
för skulder som belastar fastigheten.

Departementschefen. Enligt punkt 1 första stycket i beredningens förslag
skall köparen åläggas att svara för alla fordringar som är förenade med särskild
förmånsrätt i fastigheten, om inte borgenär får betalt ur särskilt tillgängliga
medel eller avstår från betalning ur fastigheten. Enligt 3 § andra
stycket i beredningens förslag (jfr 2 § andra stycket i departementsförslaget)
skall vad som sägs om fordran som är förenad med panträtt i tillämpliga
delar gälla även rätt till betalning på grund av ägarhypotek. Detta innebär att
en underhandsförsäljning skulle kunna hindras därför att ägaren vägrar avstå
från betalning på grund av sitt ägarhypotek. Fastighetsägaren skall givetvis
kunna hindra en underhandsförsäljning om köpevillkoren inte är godtagbara.
Särskilda regler härom har tagits upp i 59 §. Däremot bör han enligt
min mening inte enbart på grund av ägarhypotek kunna hindra en underhandsförsäljning.
I departementsförslaget har därför i första stycket gjorts
ett tillägg av innebörd att skyldigheten för köparen att svara för fordringar
inte gäller ägarens rätt på grund av ägarhypotek, om inte ägarhypoteket är
utmätt. I övrigt överensstämmer departmentsförslaget i sak med beredningens
förslag.

Som jag tidigare framhållit är även en underhandsförsäljning en exekutiv
försäljning med i princip samma verkningar som en exekutiv auktion. Det är
givet att försäljningens karaktär av tvångsförvärv får betydelse för utformningen
av köpevillkoren. Som framhållits under remissbehandlingen bör
dessa frågor uppmärksammas vid utfärdande av tillämpningsföreskrifter. En
lämplig ordning synes även enligt min mening vara att normalkontrakt för
underhandsförsäljning utarbetas.

59 §

Paragrafen motsvarar 55 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Förslaget tar som huvudregel upp att villkoren för försäljning
under hand måste godkännas av ägaren. Det räcker inte med dennes
medgivande in blanco. Bestämmelsen utesluter inte att ägaren kan lämna
bindande godkännande i förväg. Förslaget till köpehandling kan t. ex. redan
från början preciseras på sådant sätt att villkoren i själva verket är bestämda
fastän t. ex. räntor inte har räknats fram till och med tillträdesdagen. Det
krävs inte enligt förslaget, att ägaren även har godkänt den köpare som mäklare
eller ÖE lyckats anskaffa. Lika litet som vid exekutiv auktion bör han
ha rätt att avvisa en anvisad köpare därför att han av personliga skäl inte
önskar att fastigheten övergår till den anvisade personen. I fråga om det personliga
betalningsansvaret för fastigheten åvilande gäld och därmed förenad

LU 1971:11

125

framtida risk för ägaren synes denne tillräckligt tillgodosedd genom de regler
som ges i föregående paragraf.

Man kan tänka sig, att ÖE nöjer sig med att inhämta ägarens godkännande
av vissa huvudpunkter, t. ex. lägsta pris. Om detta pris uppnås och ägaren ej
har någon saklig erinran mot övriga villkor som kan vara mer eller mindre
schablonmässiga, bör hans godkännande gälla, oaktat det formellt inte omfattat
alla försäljningsvillkor.

Av det anförda framgår, att ÖE har vissa möjligheter att redan i samband
med beslut om utbjudande till underhandsför sälj ning skaffa sig garanti för
att ägaren inte senare kan motsätta sig att försäljningen genomförs. Om ägarens
godkännande till avsedda försäljningsvillkor inte inhämtats, kan han
däremot enligt huvudregeln motsätta sig försäljningen utan att åberopa några
särskilda skäl.

Om auktion föregått utan att godtagbart inrop skett, bör ägaren ej kunna
förhindra underhandsförsäljning på gynnsammare villkor, dvs. praktiskt
sett till högre pris. Självfallet förutsätts, att ÖE anser priset godtagbart. Vad
särskilt angår rättigheter måste underhandsför säljningen ske utan att rättighetshavarna
lider intrång, frånsett muntligen upplåtna rättigheter. Om ändå
högre pris uppnås, har försäljningen skett på gynnsammare villkor, såvida
inte på köparens begäran tillkommit något särskilt villkor som föranleder en
annan slutsats. Att ägaren eventuellt kan bli skadeståndsskyldig därför att
muntlig upplåtelse inte skall bestå kommer inte i betraktande vid den jämförelse
som här är i fråga. Sådan upplåtelse skall ju vika vare sig fastigheten
säljs på exekutiv auktion eller under hand.

I andra stycket av denna paragraf föreskrivs i tydlighetens intresse, att
ägaren inte genom att godkänna försäljningsvillkoren ådrager sig någon
förpliktelse som annars förutsätter frivillig överlåtelse. Det är även vid försäljning
under hand fråga om en överlåtelse med exekutivt tvång som bakgrund,
och ägaren bör då inte bära större ansvar än vid försäljning på exekutiv
auktion. En annan sak är att han kan ådraga sig skadeståndsskyldighet
genom att lämna oriktiga uppgifter eller genom att underlåta att lämna uppgifter
t. ex. om upplåtelse av nyttjanderätt, när han tillfrågas om gällande belastningar
på fastigheten.

Av det sagda framgår, att ägarens godkännande under viss förutsättning
inte behövs om auktion föregått. Ägaren skall enligt tredje stycket i paragrafen
genast underrättas, om ÖE säljer fastigheten utan hans godkännande av
försäljningsvillkoren. Ägaren kan därefter överklaga försäljningen.

Givetvis är det lämpligt, att ägaren underrättas även i andra fall än då han
inte har godkänt försäljningsvillkoren. I administrativ ordning kan ges föreskrift
om underrättelser utöver vad lagen föreskriver, bl. a. även till långivare
och rättighetshavare som kan ha intresse därav.

Departementschefen. Som jag tidigare framhållit har även en underhandsförsäljning
i princip samma verkningar som en exekutiv auktion. Vilka förpliktelser
ägaren har vid underhandsförsäljning får alltså bedömas med led -

LU 1971:11

126

ning av de allmänna grundsatserna i JB. Jag anser det inte nödvändigt eller
lämpligt att på sätt skett i beredningens förslag ta upp särskilda bestämmelser
härom i anslutning till reglerna om underhandsförsäljning. På grund
härav saknas i departementsförslaget motsvarighet till andra stycket i beredningens
förslag. I övrigt har denna paragraf tagits upp i överensstämmelse
med beredningens förslag.

60 §

Paragrafen motsvarar 56 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Om köpeskillingen vid underhandsförsäljning har betalats
i rätt tid och försäljningen har vunnit laga kraft, skall ÖE utfärda köpebrev.
Tiden för överklagande av skedd försäljning är enligt den föreslagna
utformningen av 213 § UL tre veckor.

Skulle försäljningen överklagas, skall 46 § i förslaget (jfr 48 § i departementsförslaget)
ha motsvarande tillämpning. Det innebär, att köparen under
vissa förutsättningar kan efter inhibition frånträda köpet, om han inte vill
avvakta att målet blir slutligt prövat.

Departementschefen. Departementsförslaget överensstämmer i sak med
beredningens förslag.

61 §

Paragrafen motsvarar 57 § i lagberedningens förslag.

Lagberedningen. Försöken att sälja den utmätta fastigheten under hand
kan dra ut på tiden alltför länge. Den frihet som står ÖE till buds enligt 13 §
(jfr 11 § i departementsförslaget), när det gäller tiden för försäljning, får
inte missbrukas så att försäljning under hand kommer i vanrykte. Om ansträngningarna
att sälja fastigheten inte bär frukt, bör ÖE ta kontakt med
ägaren och utmätningssökanden. Regelmässigt bör i detta läge uppdrag som
lämnats mäklare återkallas och auktion utsättas. Sökanden har emellertid
möjlighet att avstå från att auktion hålls. I så fall förfaller frågan om fastighetens
försäljning och eventuellt influtna medel skall fördelas enligt 143 §
UL.

Departementschefen. Paragrafen har upptagits i enlighet med beredningens
förslag.

Övergångsbestämmelserna

Punkt 6. De olika särskilda rättigheter som enligt nya lagen skall beaktas
vid exekutiv försäljning av fast egendom är i första hand de rättigheter
som behandlas i JB, dvs. nyttjanderätter av olika slag, servitut och rätt till
elektrisk kraft. Emellertid måste också rättighet som besvärar egendomen på
grund av upplåtelse enligt äldre lag beaktas. En särskild bestämmelse om
detta har beredningen ansett böra tas in i själva lagen (jfr 3 § tredje stycket i
beredningens förslag). I departementsförslaget har bestämmelsen emellertid

LU 1971:11

127

fått sin plats i denna punkt i övergångsbestämmelserna. Bestämmelsen har
utformats med sikte på rättigheter som har upplåtits enligt äldre bestämmelser.
Alla rättigheter som f.n. skall beaktas vid exekutiv fastighetsförsäljning
och som skall finnas kvar efter JB:s ikraftträdande omfattas av bestämmelsen.

I och med att JB genomförs utmönstras avkomsträtt och vattenfallsrätt ur
lagstiftningen. Rättigheter av sådant slag som har upplåtits i enlighet med
den vid tidpunkten för upplåtelsen gällande lagen skall emellertid kunna finnas
kvar. Särskilda regler beträffande sådana rättigheter som skall bestå
övergångsvis ges i följande punkter.

Punkt 7. Beträffande rätt till avkomst eller annan förmån av fast egendom
gäller f. n. skilda regler beroende på om rätten är intecknad eller inte.
En ointecknad avkomsträtt kan liksom annan nyttjanderätt förbehållas vid
exekutiv försäljning. Om fastigheten säljs utan förbehåll om avkomsträttens
bestånd, har innehavaren ingen rätt till utdelning ur köpeskillingen vare sig
för rättighetens värde eller för förfallna förmåner. Beträffande intecknad
avkomsträtt gäller också att avkomsträtten kan förbehållas. Oavsett om rättigheten
förbehålls eller inte har innehavaren enligt 54 § IF emellertid rätt
att få utdelning ur köpeskillingen för förfallna förmåner, dock endast för
förmåner som belöper på de två sista åren. Uppoffras avkomsträtten vid försäljningen,
har han därjämte rätt att få utdelning ur köpeskillingen för rättighetens
kapitaliserade värde, varvid utdelning dock får åtnjutas bara för
förmåner som utgår i pengar eller varor. Enligt 149 § UL skall förmåner som
utgår i varor uppskattas efter ortens pris. Kapitalvärdets beräkning skall ske
efter en räntefot om fem procent om året. Rättighet som är tillförsäkrad någon
för livstiden skall uppskattas med ledning av 3 § i lagen (1967: 531) om
tryggande av pensionsutfästelse m. m.

Avkomsträtt skall, som nyss nämndes, inte kunna upplåtas efter det att JB
har trätt i kraft. Tidigare upplåtna rättigheter av denna typ skall emellertid
stå kvar. Av punkten 6 framgår att nya lagen blir tillämplig i frågan om avkomsträtt
skall förbehållas eller uppoffras vid försäljningen. Nu gällande bestämmelser
om möjligheterna för innehavare av avkomsträtt att få utdelning
ur köpeskillingen blir emellertid tillämpliga också efter nya lagens och JB:s
ikraftträdande. Med tanke härpå har under denna punkt i övergångsbestämmelserna
tagits upp motsvarigheter till de nuvarande bestämmelserna i 149 §
UL.

Ersättning för förfallna förmåner i pengar eller varor skall f.n. enligt 112 §
2 mom. UL beräknas för ett år, om det inte visas att de innestår för längretid.
Någon motsvarande regel torde inte behöva tas upp bland förevarande
övergångsbestämmelser.

LU 1971:11

128

Lagrådet

Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Regeringsrådet Hjern:

Endast i ett avseende innefattar departementsförslaget — liksom beredningens
förslag — en nyhet av större principiell räckvidd. Det gäller införandet
av möjlighet till försäljning av fastighet under hand. Dessvärre har förslaget
i denna del framförts så halvhjärtat, att man knappast vågar räkna
med att överexekutorerna i någon större utsträckning kommer att begagna
sig av denna utväg. Som särskilt anmärkningsvärt framstår även att de länsstyrelser-överexekutorer
som yttrat sig över förslaget i denna del själva
ställer sig relativt kallsinniga till detsamma. Å andra sidan har i ett tungt vägande
remissyttrande framförts den åsikten att, eftersom underhandsförsäljning
i de flesta fall är ägnad att ge ett för alla berörda parter förmånligare
resultat än om fastigheten säljs på offentlig auktion, förfarandet bör inriktas
på underhandsförsäljning som den normala realisationsformen.

Även om det finns vissa skäl att skygga inför den nyöppnade möjligheten
till underhandsförsäljning, bör enligt min mening dock allvarligt övervägas,
om inte denna möjlighet bör kraftigare understödjas än vad som skett i departementsförslaget,
inte endast av den anledningen att underhandsförsäljning
i sig själv torde utgöra en smidig lösning utan även därför att man
genom valet av denna försäljningsform undgår att inveckla sig i det av lagen
eljest anvisade förfarandet.

Jag föreslår därför i det följande vissa jämkningar i departementsförslaget,
vilka går ut på att överexekutor skall tvingas att på ett tidigt stadium ta
ställning till frågan om underhandsförsäljning och att denna försäljningsform
skall bli ett användbart alternativ till det hittills gängse auktionsförfarandet.
Om vunna erfarenheter ger stöd däråt är det måhända möjligt att
underhandsförsäljning sedermera kan bli den primära försäljningsformen.
Tanken är ju att FfL i sinom tid skall infogas i en utsökningsbalk. Mellantiden
torde böra utnyttjas på så sätt att reglerna i FfL göres till föremål för
särskild översyn, varvid alltså främst frågan om försäljningsformen bör
uppmärksammas. Men en sådan översyn bör även, trots den pessimism som
f. n. tycks råda om utsikterna att härutinnan nå resultat, inriktas på att —
med beaktande av de reformer på inskrivningsväsendets område som avser
en omläggning av fastighetsbokföringen till ett ADB-system — få till stånd
ett betydligt enklare och därmed även ett ur rättssäkerhetssynpunkt mera
betryggande auktionsförfarande än det som departementsförslaget innehåller.

I systematiskt avseende kan mot förslaget till FfL riktas den anmärkningen
att man inte medtagit fördelningsreglerna i själva lagen. Det hade

LU 1971:11

129

naturligtvis varit en stor fördel om alla de viktigaste reglerna om exekutiv
försäljning av fast egendom funnits samlade på ett ställe. Det ter sig besynnerligt,
att man nu skall behöva gå till en annan lag för att få veta slutet på
det exekutiva förfarandet.

Vad det remitterade förslaget återigen angår synes detta till en början
böra kompletteras på så sätt att redan i lagens första paragraf ges klart besked
om att underhandsför sälj ning skall kunna förekomma som ett alternativ
till offentlig auktion. I enlighet härmed bör i paragrafens andra punkt föreskrivas
att ”försäljning skall ske på offentlig auktion eller under hand”.
Om överexekutor väljer att sälja en fastighet under hand, bör hinder ej möta
att försäljningen sker genom ”frivillig” auktion.

Fråga huruvida underhandsförsäljning skall ske bör prövas av överexekutor
på ett så tidigt stadium som möjligt. Den omständigheten att man i
stället väljer att sälja fastigheten på offentlig auktion, utesluter naturligtvis
inte att frågan om underhandsförsäljning på nytt kan aktualiseras. Denna
fråga bör ständigt hållas levande, och ett auktionsförfarande bör när som
helst kunna avbrytas, om det skulle visa sig lämpligt att göra ett försök med
underhandsförsäljning. Om bevakningssammanträde hålles på särskild dag
före auktionen, bör även vid detta tillfälle frågan om underhandsförsäljning
kunna tagas upp till diskussion. Beslutar man sig vid sammanträdet för att
fastigheten i stället skall säljas under hand, får auktionen givetvis avlysas.
Att efter ett misslyckat auktionsförsök frågan om underhandsförsäljning
kommer i blickpunkten, ligger i öppen dag. Vad nu sagts bör komma till uttryck
i lagen, förslagsvis genom en bestämmelse enligt vilken det skall ankomma
på överexekutor att snarast pröva om försäljningen skall ske under
hand. Anses försök med underhandsförsäljning ej redan från början böra
göras, skall det åligga överexekutor att även därefter taga upp frågan om underhandsförsäljning
så snart anledning därtill förekommer. Bestämmelsen
torde lämpligen kunna införas som ett första stycke i 3 §.

Det är betecknande, att det på flera ställen i remissprotokollet framhålles,
att underhandsförsäljning inte avses skola bli någon särskilt vanlig företeelse
och att denna försäljningsform endast bör komma till användning i
sådana fall, då försäljningen rättsligt sett framstår som enkel och då förhållandena
även i övrigt är okomplicerade. I överensstämmelse därmed har huvudbestämmelsen
om underhandsförsäljning — 57 § — utformats på ett sätt
som gör att överexekutor i själva verket aldrig behöver tillgripa denna försäljningsform.
Denna omständighet i förening med det svala intresse, varmed
länsstyrelserna i sina remissvar mottagit förslaget om underhandsförsäljning,
medför att man kan befara att förslaget i denna del stannar på papperet.
Vill man åstadkomma att underhandsförsäljning blir ett verksamt alternativ
till försäljning på auktion, torde det vara nödvändigt att föreskriva
en uttrycklig skyldighet för överexekutor att använda denna försäljningsform,
då så befinnes lämpligt.

5 Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 11

LU 1971:11

130

Enligt det remitterade förslagets ståndpunkt får underhandsförsäljning
ske, när försäljning i sådan ordning finnes mera ”ändamålsenlig” än försäljning
på auktion. Med detta något diffusa uttryckssätt avses enligt remissprotokollet
att frågan om underhandsförsäljning skall föregås av en ”allmän
lämplighetsprövning” så att t. ex. även om det finns skäl antaga att försäljning
i denna ordning skulle kunna leda till bättre utbyte än auktionsförsäljning,
underhandsförsäljning likväl inte bör komma i fråga, såvida förhållandena
i det särskilda fallet från olika synpunkter sett är komplicerade. Resonemanget
förefaller inte helt övertygande. Även om förhållandena är komplicerade
— vilket väl vanligen kommer att åberopas av dem som ogillar reformen
— är ju därmed ingalunda sagt, att inte en underhandsförsäljning
ändå kan låta sig genomföras lätt och smidigt. Det finns alltså enligt min
mening ingen anledning att begränsa användandet av underhandsförsäljning
till de mera enkla och klara fallen. Tvärtom synes det angeläget att göra
försök med underhandsförsäljning just då läget är ”komplicerat”, inte
minst för att därigenom undgå det stundom tungrodda och i viss mån äventyrliga
auktionsförfarandet. Avgörande för frågan om underhandsförsäljning
bör rimligen i stället vara att man har anledning räkna med att vid sådan
försäljning gynnsammare villkor, framför allt högre köpeskillning, kan
uppnås. Av det tidigare åberopade remissyttrandet att döma torde detta i de
allra flesta fallen komma att inträffa.

Vad som ytterligare är ägnat att försvåra möjligheterna till underhandsförsäljning
är den i lagförslaget uppställda regeln i 59 § att försäljningsvillkoren
— utom i visst undantagsfall — skall godkännas av fastighetsägaren.
Det blir m. a. o. en ganska lätt sak för en illvillig fastighetsägare att omintetgöra
en i övrigt lyckad underhandsförsäljning, t. ex. genom en blank vägran
eller genom underlåtenhet att andraga varje som helst förnuftigt motiv för
sin vägran.

Till fördelarna med underhandsförsäljning hör att denna försäljningsform
ger utrymme för förhandlingar om försäljningsvillkoren på ett helt annat
sätt än då försäljningen sker på offentlig auktion. Det torde därför
kunna överlämnas åt parterna själva att sedan överenskommelse träffats om
köpeskillingen relativt fritt reglera återstående frågor, överexekutors medverkan
får anses utgöra en garanti för att inte olika rättsägares intressen trädes
för nära. Vissa regler — varom mera nedan — är dock nödvändiga.

I enlighet med vad i det föregående anförts föreslås, att i 57 § föreskrives
att om det är sannolikt att gynnsammare villkor kan uppnås, om utmätt fastighet
säljes under hand än om den säljes på offentlig auktion, försök skall
göras att sälja fastigheten under hand. — Regeln i 58 § om fastighetsägarens
godkännande av försäljningsvillkoren bör mjukas upp.

LU 1971:11

131

4 §

Justitieråden Riben, Bergsten och Gyllensvärd:

Enligt andra stycket skall den utmätta fastighetens ägare överlämna —
uppenbarligen till överexekutor — pantbrev som han innehar. Sedan så
skett, får pantbrevet ej pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

De föreslagna bestämmelserna har bl. a. motiverats med att det är viktigt
att obelånade pantbrev finns tillgängliga vid försäljningen så att de kan
överlämnas till köparen när han fullgjort sin betalningsskyldighet. I delta
sammanhang bör emellertid 22 kap. 5 § tredje stycket JB uppmärksammas.
Enligt detta stadgande skall, då efter exekutiv försäljning medel nedsatts
som motsvarar pantbrevs belopp, inskrivningsmyndigheten på ansökan av
fastighetens nye ägare utfärda nytt pantbrev på grundval av samma inteckning.
Det förra pantbrevet skall därefter endast gälla rätten till de nedsatta
medlen. Enligt uttalande av departementschefen (prop. 1970:20 del A s.
416) är stadgandet avsett att kunna tillämpas i varje sådant fall då vid köpeskillingsfördelning
efter exekutiv försäljning betalning utfallit på pantbrevs
belopp men betalningen inte lyfts. Om ett pantbrev inte presenteras vid fördelningssammanträdet
har alltså den nye ägaren möjlighet att få ut ett nytt
pantbrev, vilket han kan belåna. Det kan med hänsyn härtill ifrågasättas om
det är påkallat att ålägga utmätningsgäldenären att överlämna obelånade
pantbrev till överexekutor, en skyldighet som han f. ö. mycket lätt torde
kunna undandraga sig. En föreskrift härom synes även inkonsekvent med
hänsyn till gäldenärens möjlighet att efter utmätningen ta ut nya inteckningar
i fastigheten.

Bestämmelsen om skyldighet att överlämna obelånade pantbrev kan möjligen
i och för sig betecknas som en ordningsföreskrift utan större principiell
betydelse. Allvarligare betänkligheter väcker det kompletterande förbudet
mot pantförskrivning utan överexekutors tillstånd. Ett ägarhypotek är en
tillgång som kan bli föremål för självständig utmätning. Så länge det inte är
utmätt kan fastighetsägaren i princip fritt utnyttja det för pantsättning. Det
är därvidlag utan betydelse om ägarhypoteket är knutet till ett obelånat
pantbrev eller utgör överhypotek på ett pantbrev som belånats för lägre belopp
än det varpå pantbrevet lyder. Det synes knappast finnas några bärande
skäl för att i fråga om ägarhypotek av det förra slaget låta utmätning av fastigheten
få den verkan att ägarens möjlighet att belåna ägarhypoteket blir
beroende av en diskretionär prövning av överexekutor. Enligt departementschefen
skulle förslaget i denna del innebära en avvägning liknande den
som gjorts i fråga om ägarens möjligheter att under exekution utnyttja
själva fastigheten och tillbehör till denna (6 §, jfr nuvarande 80 a § UL).
Fallen är emellertid inte jämförliga. Genom att tillgodogöra sig fastighetens
substans, d. v. s. annat än dess normala avkastning, kan ägaren s. a. s. urholka
den rätt borgenären förvärvat genom utmätningen. Belåning av ett
ägarhypotek som inte omfattas av utmätningen inverkar däremot inte på
borgenärens rätt.

5f Riksdagen 1971. 8 sami. Nr 11

LU 1971:11

132

Under hänvisning till det anförda hemställer vi att andra stycket av förevarande
paragraf eller i varje fall andra punkten i stycket får utgå.

57—61 §§

Justitieråden Riben, Bergsten och Gyllensvärd:

Underhandsförsäljning av fastighet i samband med exekutivt förfarande
är en nyhet i förhållande till gällande rätt. Vid remissbehandlingen av lagberedningens
betänkande har från en del håll anmärkts, att en mera ingående
reglering av denna försäljningsform än som skett i förslaget är behövlig. Det
är också förklarligt, att man känner en viss osäkerhet huruvida det i tillämpningen
skall gå att utan komplikationer inpassa underhandsförsäljning
enligt de föreslagna tämligen knapphändiga bestämmelserna i det eljest
noga reglerade exekutiva förfarandet. Å andra sidan är det tydligt, att de
praktiska möjligheterna till framgångsrik användning av underhandsförsäljning
begränsas, om förfarandet alltför mycket låses av detaljföreskrifter.
Med vissa tillägg och förtydliganden som anges i det följande torde förslaget
få godtagas.

I 58 § första och andra styckena har upptagits vissa regler om skyldighet
för köparen att svara för fordringar med förmånsrätt i fastigheten samt om
kontantbetalning av förfallna fordringar och av kostnaden för förfarandet.
Vad som här inte anges men som uppenbarligen förutsättes är att köpeskillingen
måste täcka förmånsberättigade fordringar och kostnaden för förfarandet,
i den mån ej borgenären kan få betalning ur andra tillgängliga medel
eller avstår från förmånsrätt i fastigheten eller sökanden avstår från täckning
av kostnaden för förfarandet. Det är önskvärt att detta klart utryckes i
lagtexten. Reglerna om kontantbetalning och om skyldighet för köparen att
svara för fordringar bör preciseras på så sätt, att fordran som är förfallen till
betalning eller förfaller före tillträdesdagen skall betalas kontant, om ej köparen
visar att han avtalat annat med borgenären eller betalning skall utgå
ur särskilt tillgängliga medel, att köparen i fråga om fordran som ej betalas
kontant skall åtaga sig betalningsansvar i den mån sådant ansvar åvilar
förre ägaren samt att, om ej sökanden avstått från täckning av kostnaden
för förfarandet, vad som behövs för sådan täckning skall betalas kontant.

Någon bestämmelse om tillträdesdag har ej upptagits i förslaget. Tydligtvis
har förutsatts att fastigheten ej skall få tillträdas förrän köparen erlagt vad
som återstår av den kontanta köpeskillingen sedan handpenningen betalats.
Detta skall enligt 58 § fjärde stycket andra punkten i förslaget ske senast
fyra veckor efter det att köpehandling upprättats. Vi vill föreslå att en uttrycklig
bestämmelse om tillträdesdag införes. Härvid synes som huvudregel
böra uppställas, att tillträde skall bestämmas att äga rum fyra veckor efter
försäljningen, men senare tidpunkt bör få bestämmas om särskilda skäl
föreligger. I den mån senare tidpunkt för tillträdet bestämmes bör givetvis
betalningsdagen också kunna senareläggas. Vad som föreskrives i 58 § fjärde
stycket andra punkten i förslaget kan ersättas med att betalningen skall ske

LU 1971:11

133

senast på tillträdesdagen. Hinder kan ej anses föreligga att såsom köpevilkor
upptaga rätt för köparen att redan före tillträdesdagen taga vård om fastigheten
(jfr 36 § första stycket andra punkten i det remitterade förslaget).

Det är givet att de närmare villkoren för försäljningen måste bli beroende
av överenskommelse. Därför är det oegentligt att, såsom skett i 58 § sista
stycket i förslaget, föreskriva att köpevillkoren i den mån de ej fixerats i lagen
bestämmes av överexekutor. Denna bestämmelse torde få utgå.

Såsom framgår av den förut berörda regeln i 58 § fjärde stycket andra
punkten i förslaget har förutsatts, att köpehandling skall upprättas. Det synes
lämpligt att upptaga en bestämmelse härom i lagen. Bestämmelsen kan
få det innehållet, att försäljningen sker genom upprättande av köpehandling
som underskrives av överexekutor och köparen. Köpehandlingen bör innehålla
uppgift om de köpevilkor som avtalats, såsom köpeskillingens storlek,
tillträdesdag, handpenningens storlek, hur stor del av köpeskillingen som
skall betalas kontant, tid för erläggande av den kontanta köpeskillingen och
vilka rättigheter som förbehållits. I köpehandlingen bör även upptagas förklaring
av köparen att han åtager sig ägarens betalningsansvar i fråga om
sådana fordringar som ej betalats kontant. Det torde emellertid ej vara behövligt
att i själva lagen upptaga bestämmelser om köpehandlingens innehåll
utan sådana bestämmelser kan meddelas i administrativ ordning (jfr 74
§ utsökningskungörelsen).

Enligt 59 § första stycket skall försäljningsvillkoren godkännas av ägaren,
med det enda undantaget att godkännande ej behövs om försäljningen föregåtts
av auktion utan att godtagbart inrop skett och försäljningen sker på
gynnsammare villkor. Det kan ifrågasättas, om inte förslaget härmed ger
ägaren alltför stora möjligheter att stoppa en underhandsför sälj ning. Det synes
visserligen riktigt att såsom huvudregel uppställa krav på ägarens godkännande,
men det är inte tillfredsställande att han skall kunna hindra försäljningen
t. ex. enbart i förhalningssyfte. Försäljningen bör trots vägrat
godkännande få genomföras, om överexekutor finner att ägaren uppenbarligen
saknar fog för sin vägran. Vi vill förorda att en bestämmelse härom upptages.
I så fall kan förslagets undantagsregel för det fall att försäljningen
föregåtts av auktion få utgå.

I 61 § föreskrives, att egendomen, om den ej säljes under hand, skall utbjudas
till försäljning på auktion, om ej sökanden avstår därifrån. Enligt
motiven syftar bestämmelen på den situationen att försöken att få underhandsförsäljning
till stånd drar ut alltför långt på tiden utan att bära frukt.
Att man i den situationen skall övergå till försäljning på auktion synes tämligen
självklart, och uttrycklig lagregel härom bör kunna undvaras. Däremot
finns anledning att uppmärksamma det fallet, att underhandsförsäljning ägt
rum men köpet blir ogiltigt på grund av att köparen ej fullgör sin betalningsskyldighet
(58 § fjärde stycket tredje punkten). I likhet med vad som
skett för det fall att auktionsinrop blir ogiltigt (42 § första stycket i förslaget)
torde böra föreskrivas, att nytt försäljningsförsök skall göras, om ej sö -

LU 1971:11

134

kanden avstår därifrån. Om härvid skall göras nytt försök till underhandsförsäljning
eller om auktion skall tillgripas får bedömas enligt 57 § första
stycket.

Om 61 § ges det ändrade innehåll som nu föreslagits, torde de bestämmelser
som ingår i 58 § fjärde stycket tredje punkten och femte stycket i det remitterade
förslaget böra överflyttas till 61 §. Vidare bör 60 § sättas efter 61 §.

Vid beaktande av vad som nu anförts och med ytterligare en del redaktionella
jämkningar kan 57—61 §§ avfattas på följande sätt:

57 §. Utmätt fastighet får säljas under hand, om försäljning i sådan
ordning finnes mera ändamålsenlig än försäljning på auktion och det är tillförlitligt
utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.

Innan fastigheten utbjudes till försäljning under hand, skall ägaren och
sökanden få tillfälle att yttra sig.

Köpeskillingen får ej understiga summan av fordringar med förmånsrätt i
fastigheten och kostnaden för förfarandet, i den mån ej borgenär kan erhålla
betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt i fastigheten
eller sökanden medger, att försäljning får ske utan att kostnaden för
förfarandet blir täckt. Rätt på grund av ägarhypotek anses icke som fordran
i den mån ej ägarhypoteket är utmätt.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling
skall förbehållas. Härvid äger 47 § motsvarande tillämpning.

Tillträde skall bestämmas att äga rum fyra veckor efter försäljningen, om
icke särskilda skäl föranleder att tillträdet bestämmes till senare tidpunkt.

58 §. Fordran som är förfallen till betalning eller förfaller före tillträdesdagen
skall betalas kontant, om ej köparen visar att han avtalat annat med
borgenären eller betalning skall utgå ur särskilt tillgängliga medel. I fråga
om fordran som ej betalas kontant skall köparen åtaga sig betalningsansvar i
den mån sådant ansvar åvilar förre ägaren. Om ej sökanden avstått från
täckning av kostnaden för förfarandet, skall vad som behövs för sådan täckning
betalas kontant.

Köparen skall lämna handpenning enligt vad som i 35 § föreskrives i fråga
om inrop på auktion.

Återstoden av den kontanta köpesskillingen skall betalas senast på tillträdesdagen.

59 §. Försäljningen sker genom upprättande av köpehandling, som underskrives
av överexekutor och köparen.

Försäljningsvillkoren skall godkännas av ägaren. Vill han ej lämna godkännande,
får försäljningen dock genomföras om överexekutor finner att
han uppenbarligen saknar fog för sin vägran. Sker försäljningen utan ägarens
godkännande, skall han genast underrättas om försäljningen.

60 §. Försummar köparen att fullgöra sin betalningsskyldighet enligt 58 §
tredje stycket, är köpet ogiltigt. Nytt försäljningsförsök skall göras, om ej sökanden
avstår därifrån. I fråga om handpenning som köparen lämnat äger
(43 § första och andra styckena) motsvarande tillämpning.

LU 1971:11

135

61 §. Har köparen fullgjort sin betalningsskyldighet enligt 58 § tredje
stycket och försäljningen vunnit laga kraft, utfärdar överexekutor köpebrev.

överklagas försäljningen, äger 48 § motsvarande tillämpning.

Regeringsrådet Hjern:

Frågan om underhandsförsäljning har jag i huvudsak berört i det föregående.
Vad som återstår är en del frågor rörande utformningen av de särskilda
paragraferna i detta avsnitt.

Vad 57 § beträffar bör där enligt vad jag förut anfört inledningsvis stadgas,
att försök till underhandsförsäljning skall göras, om det är sannolikt att
därigenom gynnsammare villkor kan uppnås än genom försäljning på auktion.
Vidare torde det vara lämpligt att i paragrafen införes en regel om att
vid underhandsförsäljning köpeskillingen i princip skall täcka de fordringar
som är förenade med förmånsrätt i fastigheten jämte kostnaderna
för underhandsförsälj ningen. Till paragrafen synes även böra flyttas regeln i
58 § tredje stycket att vissa rättigheter skall förbehållas vid försäljningen.
Bestämmelsen i 57 § första stycket enligt vilken som förutsättning för underhandsförsäljning
uppställts att det skall vara ”tillförlitligt utrett vilka fordringar
och rättigheter som belastar fastigheten” kan utgå, eftersom redan
av 4 § följer att utredning i dessa hänseenden skall föreligga.

I 58 § synes i inledningen böra utsägas att försäljningen sker genom upprättande
av en köpehandling. Det bör även anges, att denna skall underskrivas
av överexekutor och köparen. Till ledning för parterna torde vidare böra
föreskrivas vad köpehandlingen skall innehålla. I detta avseende torde det
vara av särskild betydelse att handlingen innehåller en förklaring av köparen
att han i fråga om fordran som ej betalas kontant åtager sig betalningsansvar
i den mån sådant ansvar åvilar förre ägaren. Beträffande köpehandlingens
innehåll i övrigt bör lämpligen föreskrivas att den skall innehålla de
uppgifter som brukar förekomma vid frivilliga försäljningar, nämligen om
köpeskillingens storlek, tillträdesdag, handpenningens storlek, vad som skall
betalas kontant, tid för erläggande av ogulden del av köpeskillingen samt
vilka rättigheter som förbehållits. Härtill kommer uppgift om de villkor som
i övrigt från fall lill fall erfordras.

De bestämmelser 58 § innehåller i fjärde och femte styckena torde med
vissa jämkningar kunna bibehållas. Sista stycket bör däremot utgå.

I enlighet med det anförda torde 57 och 58 §§ kunna avfattas på följande
sätt:

57 §. Är det sannolikt att gynnsammare villkor kan uppnås, om utmätt
fastighet säljes under hand än om den säljes på offentlig auktion, skall försök
göras att sälja fastigheten under hand. Innan egendomen bjudes ut till
försäljning under hand, skall ägaren och sökanden beredas tillfälle att yttra
sig, såvida de ej själva väckt frågan om underhandsförsäljning.

För att utmätt fastighet skall få säljas under hand erfordras att köpeskillingen
täcker icke blott de fordringar som är förenade med förmånsrätt i fas -

LU 1971:11

136

tigheten utan även de kostnader, som försäljningen medfört, såvida inte borgenär
erhåller betalning ur särskilt tillgängliga medel eller han avstår från
betalning ur fastigheten eller sökanden går med på att kostnaderna ej blir
täckta. Ägarhypotek anses icke som fordran i den mån det ej är utmätt.

Före försäljningen upplåten rättighet som grundas på skriftlig handling
skall förbehållas. Härvid äger 47 § motsvarande tillämpning.

58 §. Försäljning under hand sker genom upprättande av köpehandling,
som underskrives av överexekutor och köparen. Handlingen skall upptaga
köpeskillingen samt innehålla förklaring av köparen att han i fråga om fordran
som ej betalas kontant åtager sig betalningsansvar i den mån sådant
ansvar åvilar förre ägaren.

I övrigt skall köpehandlingen innehålla uppgift om

1) tillträdesdagen,

2) handpenningens storlek,

3) hur stor del av köpeskillingen som skall betalas kontant,

4) tid för erläggande av ogulden del av den kontanta köpeskillingen,

5) vilka rättigheter som förbehållits, samt

6) de villkor i övrigt som finnes påkallade.

Beträffande handpenningen skall bestämmelserna i 35 § i tillämpliga delar
iakttagas. Erlägges ej ogulden del av den kontanta köpesskillingen på utsatt
dag, är köpet ogiltigt. (43 § första och andra styckena) skall då i tillämpliga
delar gälla handpenning som lämnats vid köpet.

Skulle mitt förslag till ändrad lydelse av 57 § godtagas, bör bestämmelsen
i 96 a § UL om försäljning under hand av lös egendom jämkas.

Beträffande 59 § är jag av samma mening som lagrådets övriga ledamöter
vad gäller utformningen av bestämmelserna om fastighetsägarens godkännande
av försäljningsvillkoren och dennes underrättande om skedd försäljning.

I fråga om 60 och 61 §§ har jag ingen erinran mot det remitterade förslaget.

Departementschefens uttalanden vid anmälan av propositionen
Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

Tre ledamöter av lagrådet sätter i fråga om det är påkallat att, som skett i
4 § andra stycket i det remitterade förslaget, ålägga utmätningsgäldenären
att överlämna obelånade pantbrev till överexekutor (ÖE). Ledamöterna vänder
sig också mot den härtill anslutande föreskriften att pantförskrivning
av överlämnat pantbrev inte får ske utan ÖE:s tillstånd. Jag vill understryka
att de nämnda bestämmelserna bl. a. syftar till att hindra att fastig -

LU 1971:11

137

hetsägaren, genom att under det exekutiva förfarandet förfoga över pantbrev
sorn han innehar, försvårar förfarandet. Det bör också framhållas att
de föreslagna bestämmelserna gör det möjligt att ta om hand nya pantbrev
som utfärdas efter utmätningen. Syftet med bestämmelserna är emellertid
också att obelånade pantbrev skall finnas tillgängliga vid försäljningen. För
den nye ägaren kan det uppenbarligen i många fall vara av vikt att han
omedelbart har tillgång till sådana pantbrev för belåning och att det är
klarlagt var pantbreven finns. I detta avseende utgör bestämmelserna i 22
kap. 5 § tredje stycket JB inte någon fullgod ersättning, eftersom de innebär
att redan utfärdat pantbrev först efter förfarande inför inskrivningsmyndigheten
kan ersättas med nytt pantbrev. Slutligen vill jag framhålla
att det när fastighet har utmätts knappast kan anses som ett oberättigat
ingrepp i fastighetsägarens rätt att utnyttjandet av obelånade pantbrev sker
under ÖE:s kontroll. Enligt min mening bör bestämmelserna i 4 § andra stycket
i det remitterade förslaget alltså kvarstå.

I 57—61 §§ i det remitterade förslaget ges bestämmelserna om underhandsför
sälj ning av fastighet. Med anledning av vad som vid lagrådsgranskningen
har uttalats beträffande dem vill jag framhålla följande. I samband
med remissen till lagrådet gav jag, liksom lagberedningen i sitt betänkande,
uttryck för uppfattningen att försäljning under hand av fastighet hör kunna
komma i fråga i fall då den exekutiva försäljningen rättsligt sett framstår
som enkel och då förhållandena även i övrigt är okomplicerade. Jag gav
också uttryck för uppfattningen att försäljning på auktion även i fortsättningen
får ses som det normala sättet för försäljning av utmätta fastigheter.
En ledamot av lagrådet förordar jämkningar i de föreslagna reglerna i syfte
att åstadkomma att denna försäljningsform kommer till användning i högre
grad än vad som kan framgå av mina uttalanden och utformningen av reglerna.
Vad som anförts i det avseendet ger mig inte anledning att frångå den
grundinställning som jag givit uttryck för i remissprotokollet. Jag vill emellertid
framhålla att reglerna är så utformade att de formellt öppnar möjlighet
att genomföra underhandsförsäljning i en vidare omfattning. I den mån
erfarenheter vinns av försälj ningsf ormen kan sålunda användningsområdet
successivt vidgas. Vidare vill jag i anslutning till lagrådsgranskningen understryka
det allmänna uttalandet i remissprotokollet om att även underhandsförsäljning
i princip är en exekutiv försäljning. Innebörden härav är bl. a. att
försäljning också i denna form innebär myndighetsutövning. Detta tar sig uttryck
i att ÖE med tillämpning av föreskrifterna i lagen bestämmer de villkor
under vilka försäljningen får ske. I det remitterade förslaget har i 58 § samlats
de villkor som skall gälla för försäljning under hand. Enligt min mening
är det naturligt att dessa bestämmelser fortfarande är samlade i en paragraf
och att denna paragraf, såsom i det remitterade förslaget, avslutas med en
erinran om att ÖE har att fastställa försäljningsvillkor som behövs utöver

LU 1971:11

138

dem som särskilt har angetts. Förslagen till omredigering av bestämmelserna
i 57 och 58 §§ kan jag alltså inte biträda.

Tre ledamöter av lagrådet finner det vara önskvärt att det klart uttrycks i
lagtexten att köpeskillingen vid underhandsför sälj ning måste täcka förmånsberättigade
fordringar och kostnaden för förfarandet, i den mån inte
borgenären kan få betalning ur andra tillgängliga medel eller avstår från förmånsrätt
i fastigheten eller sökanden avstår från täckning av kostnaden för
förfarandet. Vidare förordas en precisering av reglerna i 58 § första och andra
styckena om kontantbetalning och om skyldighet för köparen att svara
för fordringar. Enligt min mening är det inte nödvändigt att det på det förordade
sättet ges en föreskrift om köpeskillingen. Det bör vara tillräckligt att,
som i det remitterade förslaget, ange att köparen skall svara för de nämnda
fordringarna och kostnaden, i den mån avstående från betalning inte sker eller
täckning kommer till stånd på annat sätt. Förslaget om vissa redaktionella
ändringar av bestämmelserna i sistnämnda stycken i avsikt att precisera
innebörden av dem finner jag emellertid, frånsett vissa jämkningar,
böra genomföras. Jag kan inte biträda uppfattningen att en uttrycklig bestämmelse
om tillträdesdag bör förås in. Tillträdesdag bör kunna bestämmas
fritt, speciellt med tanke på fall då fastighetsägaren godkänt försäljningen
och köparen är vederhäftig och solid, t. ex. en kommun. En följd av det nu
sagda är att reglerna om betalning i 58 § fjärde stycket andra punkten i det
remitterade förslaget bör stå kvar utan ändring i sak. Förslaget att det i lagen
skall tas upp en uttrycklig bestämmelse om att köpehandling skall upprättas
anser jag böra följas. Bestämmelsen bör kunna tas in som ett första stycke i
59 §. Vid utarbetandet av tillämpningsföreskrifter får närmare övervägas vad
som bör föreskrivas beträffande innehållet i köpehandlingen. Enligt min mening
bör försäljning under hand mot ägarens vilja inte kunna ske i vidare
mån än vad som framgår av 59 § i det remitterade förslaget och i motiveringen
till den där upptagna bestämmelsen. Påpekas kan att försäljning under
hand, som sker mot ägarens vilja, alltid kan överklagas och att ett överklagande
kan medföra komplikationer i skilda hänseenden. Som jag nyss antydde
anser jag att 58 § i huvudsak bör ha den utformning som den har fått i
det remitterade förslaget. Jag ansluter mig sålunda inte till uppfattningen att
vissa av bestämmelserna bör föras över till 61 §. Jag anser inte heller att innehållet
i sistnämnda paragraf bör ändras eller att ordningsföljden beträffande
bestämmelserna bör kastas om. Föreskriften i 61 § ger utrymme för
nytt försök att sälja fastighet under hand, om tidigare sådant försök har
misslyckats och nytt underhandsförfarande inte blir för tidsödande.

Motionerna

I motionen 1971: 1244 av herr Börjesson i Falköping (c) erinras inledningsvis
om att avkomsträtt, som innebär att ägaren av den besvärade fastigheten
är skyldig att till rättighetshavaren tillhandahålla bostad (undan -

LU 1971:11

139

tag), efter ikraftträdandet av jordabalken den 1 januari 1972 inte kan upplåtas
med sakrättslig verkan; i fråga örn rättigheter som upplåtits i fastighet
före ikraftträdandet gäller dock äldre lag.

Motionären framhåller att vid framför allt exekutiv försäljning av fast
egendom som sker i samband med konkurs en betydande rättsosäkerhet
råder för undantagshavaren genom den framträdande rätt som lönefordringar
har. Detta kan innebära att en undantagshavare förlorar rätten att
bo kvar i samband med att exekutiv försäljning sker av den besvärade fastigheten.
En förlust av rätten att stanna kvar på den plats där man kanske
bott hela sitt liv och som man har en stark känslomässig anknytning till är
ett hårt slag för den som drabbas, framhåller motionären.

För att kunna undvika stora personliga tragedier är det enligt motionären
nödvändigt alt garantier skapas för att undantagshavares rätt alltid
skyddas. Han anser därför att bestämmelse härom bör upptas som punkt 7 i
övergångsbestämmelserna till den nya lagen om exekutiv försäljning av
fast egendom. Bestämmelserna föreslås innehålla att avkomsträtt som avser
tillhandahållande av bostad, i likhet med sådana rättigheter som nämnes
i 33 § första stycket i nya lagen, skall vara skyddad utan särskilt förbehåll.
Följs motionsförslaget måste efterföljande punkter numreras om.

I motionen 1971: 1245 av herrar Lidgård och Winberg (båda m) behandlas
bestämmelsen i 4 § andra stycket förslaget till lag om exekutiv försäljning
av fast egendom, vari föreskrivs att — såsom förberedande åtgärd inför
exekutiv försäljning — fastighetens ägare på anmodan skall överlämna
pantbrev som han innehar samt att pantbrevet därefter ej får pantförskrivas
utan överexekutors tillstånd.

Enligt motionärerna utgör lagförslaget i denna del ett onödigt ingrepp
i äganderättsbegreppet på det sättet att ägarens möjligheter att förfoga över
egendom som ostridigt är hans — i detta fall ett ägarhypotek — görs beroende
av en myndighets diskretionära prövning. Motionärerna anför vidare
att det i lagen inte finns angivet något om de grunder på vilka överexekutor
kan medgiva eller förvägra ägaren att pantförskriva av honom innehavda
pantbrev.

Lagförslaget har motiverats med att det bör vara klarlagt var pantbreven
finns för att fastighetens nya ägare skall kunna få tillgång till dem för
belåning och är sålunda att betrakta närmast som en ordningsföreskrift.
Motionärerna framhåller att även om vissa tidsfrister är bestämda för det
exekutiva förfarandet ordningsföreskriften kan komma alt betyda att fastighetsägaren
under ganska lång tid är undandragen möjligheten att fritt
förfoga äver sin egendom — sitt kapital. Inte heller det förhållandet att det
är i en ringa bråkdel av alla exekutionsfall som frågan om förfogande över
ägarhypotek blir aktuell motiverar enligt motionärerna att man för någon
annans bekvämlighets skull försvagar äganderätten.

Motionärerna anser att syftet med bestämmelsen — att överexekutor

LU 1971:11

140

skall äga kännedom om var pantbreven är att finna — torde kunna lösas
på ett behändigare sätt än genom den föreslagna inskränkningen i äganderätten,
t. ex. genom att man nöjer sig med att föreskriva en skyldighet för
fastighetsägaren att lämna upplysning till överexekutor om och när eventuell
pantsättning sker av panträtt som han själv innehar.

I motionen 1971: 1246 av herr Tobé (fp) behandlas nyheten i förslaget
till lag om exekutiv försäljning av fast egendom att utmätt fastighet skall
kunna säljas under hand. Motionären anför att det av lagberedningens
framställning liksom av yttranden häröver från flera remissorgan framgår
att försäljning under hand beräknas kunna ge bättre försäljningsvillkor än
offentlig auktion. Tyvärr, fortsätter motionären, har flera länsstyrelser, troligen
på grund av ovana vid förfarandet, inte förmått inse värdet av denna
nya försäljningsform. Motionären pekar vidare på att en av lagrådets ledamöter
särskilt behandlat lagförslagets utformning med hänsyn till vad det
innehåller om möjligheten att tillgripa försäljning under hand. Det förefaller
viktigt att skyndsamt utreda en lämplig metodik för sådan försäljning,
anför motionären. Han framhåller att det hos lantbruksnämnderna numera
finns långvarig praktik att hämta. Det borde inte vara omöjligt att utrusta
överexekutor med sådan kunnighet och personal att underhandsförsälj ning
skulle verka naturlig i sådana fall då såväl fordringsägare som fastighetsägare
skulle vinna därå. Motionären anser dock att man redan nu bör göra
det förtydligandet att 1 § ändras till den lydelse som föreslagits i lagberedningens
förslag till lydelse av 1 § första meningen: ”Fast egendom som
tagits i mät säljs av överexekutor.” Alternativt föreslår motionären att 1 §
andra meningen enligt propositionen ändras till: ”Försäljning skall ske på
offentlig auktion eller under hand”, såsom en av lagrådets ledamöter föreslagit.

Utskottet

I den av 1970 års riksdag antagna nya jordabalken (JB), vilken träder i
kraft den 1 januari 1972, har panträtten i fast egendom fått en ny rättslig
konstruktion. Avvikelserna från de tidigare reglerna hänför sig framför allt
till inteckningshandlingens form och innehåll samt till sättet för upplåtelse
av panträtt. Sålunda ersätts inteckningshandlingen av ett av inskrivningsmyndigheten
utfärdat pantbrev, som inte utgör någon skuldförbindelse.
Inte heller berättigar enbart innehavet av pantbrevet till betalning ur fastigheten.
En borgenär måste alltid kunna hänvisa till en fordran, för vilken
pantbrevet överlämnats som pant. Fordringen behöver inte vara skriftlig
men i praktiken torde skuldförhållandet komma att regleras i omslagsrevers.
Panträtten uppkommer genom att fastighetsägaren lämnar över pantbrev
till fordringshavaren som säkerhet för dennes fordran.

LU 1971: 11

141

I förevarande proposition läggs fram lagförslag som i huvudsak syftar till
atl anpassa den exekutionsrättliga lagstiftningen till panträttssystemet i nya
JB. Förslagen, som väsentligen grundar sig på lagberedningens betänkande
Utsökningsrätt VIII (SOU 1968:64), innebär att de regler om försäljning
av utmätt fast egendom som nu finns i utsökningslagen (UL) bryts ut och
får motsvarigheter i en särskild lag om exekutiv försäljning av fast egendom.
I UL kommer därefter att, såvitt gäller fast egendom, stå kvar övriga regler
om exekutionen, såsom regler om utmätning, fördelning av medel som influtit
under exekutionen, och fullföljdsregler. Lagberedningen, som sedan
1960 arbetar med en reformering av utsökningslagen, har avsett att den föreslagna
lagen om exekutiv försäljning av fast egendom i framtiden, med vissa
justeringar, skall ingå som ett kapitel i en ny utsökningsbalk.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll i övrigt hänvisar utskottet
till den kortfattade redogörelse som intagits i det föregående (s. 1).

I det följande behandlar utskottet de delar av propositionen som berörts i
motioner.

Förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom

En betydelsefull nyhet som föreslås är att utmätt fastighet skall kunna
säljas under hand. Avsikten är dock att det normala sättet för försäljning
av utmätta fastigheter också i fortsättningen skall vara försäljning på auktion.
Sålunda föreskrivs i 1 § förslaget till lag om exekutiv försäljning av
fast egendom att överexekutor skall försälja utmätt fast egendom på offentlig
auktion om ej annat följer av bl. a. 57 § i lagförslaget. I denna paragraf
sägs att utmätt fastighet får säljas under hand, om försäljning i sådan ordning
finnes mera ändamålsenligt än försäljning på auktion och det är tillförlitligt
utrett vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten.

I motionen 1971: 1246 av herr Tobé (fp) yrkas att riksdagen beslutar föreslå
Kungl. Maj :t skyndsamma åtgärder för att underlätta underhandsförsäljning
av utmätt fast egendom samt att riksdagen beslutar sådan redaktionell
ändring i 1 § i förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom
att underhandsförsäljning framstår som en med offentlig auktion jämställd
försäljningsform.

Som skäl för yrkandena anför motionären att det av lagberedningens
framställning och yttranden från flera remissorgan framgår att försäljning
under hand beräknas kunna ge bättre försäljningsvillkor än offentlig auktion.
Han anser därför att det är viktigt att skyndsamt utreda en lämplig
metodik för sådan försäljning. Enligt motionären borde det inte vara omöjligt
att utrusta överexekutor med sådan kunnighet och personal att underhandsförsäljning
skulle verka naturlig i sådana fall då såväl fordringsägare
som fastighetsägare skulle vinna därpå. Han pekar på att lantbruksnämnderna
numera har långvarig praktik i fråga om försäljning av fastigheter.
Motionären föreslår att redan nu bör det förtydligandet göras att 1 § ändras

LU 1971:11

142

till den lydelse som föreslagits i lagberedningens förslag till lydelse av 1 §
första meningen, nämligen: ”Fast egendom som tagits i mät säljs av överexekutor.
” Alternativt föreslår han — i likhet med en av lagrådets ledamöter
— att 1 § andra meningen i lagförslaget ändras till: ”Försäljning skall ske
på offentlig auktion eller under hand.”

Lagberedningen prövade under sitt arbete olika vägar för att uppnå bästa
möjliga resultat av fastighets exekutiva försäljning. Beredningen fann härvid
att det ibland bör vara möjligt att få ut mera för en fastighet om den får
utbjudas till försäljning under hand. Beredningen ansåg emellertid att underhandsförsäljning
inte lämpar sig så bra som försäljningsform i mer
komplicerade fall. I fall då försäljningen rättsligt sett är mycket enkel och
då fastigheten inte är högt belånad borde det emellertid enligt beredningen
vara en fördel om underhandsförsäljning kan ske. Beredningen föreslog
därför regler med samma innebörd som i det nu framlagda förslaget, nämligen
att utmätt fastighet får säljas under hand, om det är tillförlitligt utrett
vilka fordringar och rättigheter som belastar fastigheten och underhandsförsäljning
finnes vara mera ändamålsenlig än försäljning på auktion.

Flertalet remissinstanser anslöt sig till lagberedningens uppfattning. En
allmän åsikt bland de positiva remissinstanserna var sålunda, att underhandsförsäljning
bör kunna ske i sådana okomplicerade fall som beredningen
åsyftar men att försäljning på auktion måste vara det normala
försälj ningssättet.

Såsom motionären påpekar förekom dock remissvar, bl. a. från Svenska
sparbanksföreningen, vari hävdades att en underhandsförsäljning i de flesta
fall är ägnad att ge ett för alla berörda parter förmånligare resultat än om
fastigheten säljs på offentlig auktion, varför förfarandet borde riktas in på
underhandsförsäljning som den normala realisationsformen. Å andra sidan
framfördes i flera remissvar kritik mot beredningens förslag. Härvid framhölls
bl. a. att det vid exekutiv försäljning av fastighet är viktigt att försäljning
sker med tillämpning av ett i lag noga reglerat förfarande.

Utskottet anser i likhet med departementschefen att det, med hänsyn till
att utmätt fast egendom ofta utgör ett viktigt förmögenhetsobjekt, är angeläget
att reglerna om försäljning utformas så att de ger möjligheter alt i
det enskilda fallet uppnå ett så tillfredsställande resultat som möjligt. Genom
de föreslagna reglerna att utmätt fastighet kan utbjudas till försäljning
under hand har enligt utskottets mening öppnats en väg som kan förväntas
medverka till att nämnda önskemål tillgodoses. Såsom departementschefen
framhållit är det i fall då förhållandena är komplicerade, som då
förfarandet rör många rättsägare med mot varandra stridande intressen
eller då det föreligger svårigheter alt utreda vilka fordringar och rättigheter
som belastar fastigheten, inte lämpligt eller önskvärt att man frångår det
forinbundna förfarande som auktionsförsäljning innebär. Försäljning under
hand torde därför — vilket såväl lagberedningen som departementschefen
understrukit — bara böra komma i fråga i fall då den exekutiva försälj -

LU 1971: U

143

ningen rättsligt sett framstår som enkel och då förhållandena även i övrigt
är okomplicerade. Departementschefen har framhållit att han inte räknar
med att underhandsförsäljning skall bli någon särskilt vanlig företeelse
och att försäljning på auktion sålunda också i fortsättningen får ses som
det normala sättet för försäljning av utmätta fastigheter. Utskottet delar
denna uppfattning, som i lagtexten kommit till uttryck i huvudbestämmelsen
om underhandsförsäljning (57 §).

På grund av vad sålunda anförts bör yrkandet, att riksdagen beslutar sådan
redaktionell ändring av 1 § i lagförslaget att underhandsförsäljning
framstår som en med offentlig auktion jämställd försäljningsform, inte länna
bifall.

Vad beträffar yrkandet att riksdagen skall föreslå skyndsamma åtgärder
för att underlätta underhandsförsäljning av utmätt fast egendom vill utskottet
framhålla att det naturligtvis är angeläget att underhandsförsäljning
i största möjliga utsträckning kommer till användning då förutsättningar
härför föreligger. Som departementschefen framhållit är också reglerna
så utformade att de formellt öppnar möjlighet att genomföra underhandsförsäljning
i förhållandevis vid omfattning. Enligt utskottets mening
behöver man inte befara att överexekutor på grund av ovana vid förfarandet
kommer att tveka inför möjligheterna att tillgripa försäljning under hand.
Till en början må erinras om att avsikten enligt propositionen är att överexekutor,
om utmätt fastighet skall bjudas ut under hand, regelmässigt
skall överlämna till fastighetsmäklare att ombesörja utbudet. Såsom framhålls
i propositionen torde det genom att utmätt fastighet bjuds ut på samma
sätt och i samma former som annan fastighet bli möjligt att få ut det
pris som fastigheten betingar på allmänna marknaden, vilket ju är fördelen
med försäljning under hand. I den mån överexekutor själv agerar ligger det
i sakens natur att överexekutor i inledningsskedet kommer att dra nytta av
de erfarenheter av underhandsförsäljning som kan ha vunnits på andra
områden, t. ex. hos lantbruksnämnderna sorn har långvarig praktik av
fastighetsförsäljningar. Det kan därför antas att lämplig försäljningsmetodik
kommer att utbildas utan någon större tidsutdräkt. Avslutningsvis må
tilläggas att det — enligt vad utskottet erfarit — inom Kungl. Maj :ts kansli
pågår arbete med sikte på att ge överexekutorerna närmare anvisningar om
tillvägagångssättet vid underhandsförsäljning.

På grund av vad sålunda anförts bör ej heller förevarande yrkande i motionen
1971: 1246 bifallas.

I 3—5 §§ upptas bestämmelser om förberedande åtgärder inför exekutiv
försäljning. I 4 § första stycket ges föreskrifter om den rättsliga utredning
beträffande den utmätta fastigheten som överexekutor har att verkställa. I
paragrafens andra stycke föreskrivs att fastighetens ägare på anmodan
skall överlämna pantbrev som han innehar. Därefter får pantbrevet ej
pantförskrivas utan överexekutors tillstånd.

LU 1971: 11

144

Av lagberedningens motivering till ifrågavarande bestämmelser, vilken
biträtts av departementschefen, framgår att syftet med dessa är att obelånade
pantbrev finns tillgängliga vid försäljningen så att de kan överlämnas
till köparen när han fullgjort sin betalningsskyldighet. Vidare syftar
bestämmelserna till att hindra att fastighetsägaren, genom att under det
exekutiva förfarandet förfoga över pantbrev som han innehar, försvårar
förfarandet.

Kritik mot bestämmelserna framfördes i ett pär remissyttranden över
lagberedningens betänkande och i lagrådets utlåtande över det remitterade
förslaget ifrågasätter tre ledamöter om det är påkallat att ålägga utmätningsgäldenären
att överlämna obelånade pantbrev till överexekutor. Ledamöterna
vänder sig också mot föreskriften att pantförskrivning av överlämnat pantbrev
inte får ske utan överexekutors tillstånd. De påpekar att ett ägarhypotek
är en tillgång som kan bli föremål för självständig utmätning. Så länge
det inte är utmätt kan fastighetsägaren i princip fritt utnyttja det för pantsättning.
Ledamöterna framhåller att det därvidlag är utan betydelse om
ägarhypoteket är knutet till ett obelånat pantbrev eller utgör överhypotek
på ett pantbrev som belånats för lägre belopp än det varpå pantbrevet lyder.
Enligt ledamöterna synes det knappast finnas några bärande skäl för
att i fråga om ägarhypotek av det förra slaget låta utmätning av fastigheten
få den verkan att ägarens möjlighet att belåna ägarhypotek blir beroende av
en diskretionär prövning av överexekutor.

I motionen 1971: 1245 av herrar Lidgård och Winberg (båda m) framförs
tankegångar som i allt väsentligt överensstämmer med vad lagrådsledamöterna
anfört. Motionärerna anser sålunda att förslaget att göra ägarens
möjlighet att pantförskriva pantbrev beroende av myndighets diskretionära
prövning utgör ett onödigt ingrepp i ägarens rätt att förfoga över egendom
som ostridigt är hans, nämligen ett ägarhypotek. Trots att vissa tidsfrister
är bestämda för det exekutiva förfarandet kan ordningsföreskriften komma
att betyda att ägaren under ganska lång tid är betagen möjligheten att fritt
förfoga över sin egendom, framhåller motionärerna. Enligt deras mening
torde syftet med bestämmelsen — att överexekutor skall äga kännedom om
var pantbreven är att finna — kunna lösas på ett behändigare sätt, t. ex.
genom en föreskrift om skyldighet för ägaren att lämna upplysning till
överexekutor om och när eventuell pantsättning sker av panträtt som han
själv innehar. De yrkar därför att riksdagen beslutar att 4 § andra stycket
i lag om exekutiv försäljning av fast egendom skall ha följande lydelse:
”Pantförskriver fastighetens ägare pantbrev som han innehar skall han
underrätta överexekutor därom.”

Utskottet finner för sin del inte skäl att frångå den bedömning som ligger
till grund för ifrågavarande bestämmelser. Såsom departementschefen
framhållit kan det när fastighet har utmätts knappast anses som ett oberättigat
ingrepp i fastighetsägarens rätt att utnyttjandet av obelånade pantbrev
sker under överexekutors kontroll. Utskottet vill i sammanhanget

LU 1971:11

145

framhålla att, även om några närmare riktlinjer för överexekutors handlande
härvidlag inte kunnat anges, det som lagberedningen anfört (prop.
s. 115) är uppenbart att överexekutor skall lämna tillstånd om skäl till
pantförskrivning föreligger. Som skäl bör självfallet godtagas att ägaren avser
att skaffa medel till frivillig betalning av exekutionsfordringen.

På grund av vad sålunda anförts bör motionen 1971: 1245 inte bifallas.

I lagförslaget upptas nya regler som syftar till att bereda dem som har
nyttjanderätt till fastigheten ökat skydd. Dessa bestämmelser har upptagits
i 33 § och 39 §. I 33 § första stycket föreskrivs att nyttjanderätt samt servitut
och rätt till elektrisk kraft är skyddade utan särskilt förbehåll om rättigheten
har bättre rätt än exekutionsfordringen. I andra stycket sägs att
nyttjanderätt, servitut och rätt till elektrisk kraft i andra fall än som avses
i första stycket skall särskilt förbehållas om det saknas anledning antaga att
de belastar fastigheten till beaktansvärd skada för innehavare av fordran
med bättre rätt. Som exempel på rättighet som inte utgör någon nämnvärd
belastning har nämnts rättighet där utövandet inte innebär någon olägenhet
eller där periodiskt utgående vederlag utgör full kompensation för olägenheten.
Med beaktansvärd skada, å andra sidan, åsyftas att rättigheten utgör
en ekonomisk belastning som kan föranleda alt fordringsägaren ej får full
betalning eller mindre än om rättigheten ej funnits. För att ge bättre ställning
även åt rättigheter som inte kan förbehållas på grund av bestämmelserna
i 33 § föreslås i 39 § att utropsordningen vid auktion omkastas i förhållande
till vad som nu gäller. De nya bestämmelserna innebär att fastigheten
först utropas utan förbehåll om rättighetens bestånd och därefter
med sådant förbehåll. Belastas fastigheten av flera rättigheter, skall enligt
förslaget fastigheten utropas med successivt ökande belastning av rättigheter
för att slutligen utropas med förbehåll för samtliga rättigheter. Bakom
förslaget ligger den tanken att det kommer att bli en helt annan stimulans
till budgivning vid det andra utropet än som är fallet vid det första utropet
enligt gällande lag, eftersom det enligt förslaget blir det andra utropet
som kan väntas bli avgörande inte bara för rättighetshavaren utan även
i konkurrensen mellan olika spekulanter.

Utskottet finner att de föreslagna bestämmelserna ger goda möjligheter
att stärka rättighetshavarnas ställning och tillstyrker därför att de antas.

I motionen 1971: 1244 av herr Börjesson i Falköping (c) behandlas en
fråga som anknyter till bestämmelserna om skydd för rättighetshavare.
Motionären erinrar inledningsvis om att avkomsträtt som innebär att ägaren
av den besvärade fastigheten är skyldig att till rättighetshavaren tillhandahålla
bostad (undantag) efter ikraftträdandet av JB den 1 januari 1972 inte
kan upplåtas med sakrättslig verkan, men att äldre lag gäller i fråga om
rättigheter som upplåtits före ikraftträdandet. Motionären pekar på att vid
exekutiv försäljning av fast egendom som sker i samband med konkurs har
lönefordringar en framträdande rätt, som kan medföra att en undantags -

LU 1971: 11

146

havare förlorar rätten att bo kvar efter försäljning av den besvärade fastigheten.
Motionären anför att det för den drabbade är ett hårt slag att förlora
rätten att stanna på den plats där han kanske bott hela sitt liv och till
vilken han har en stark känslomässig anknytning. För att kunna undvika
personliga tragedier är det enligt motionären nödvändigt att garantier skapas
för att undantagshavares rätt alltid skyddas. Han yrkar därför att riksdagen
beslutar att i övergångsbestämmelserna till den nya lagen om exekutiv
försäljning av fast egendom upptas en punkt av följande lydelse: ”7. Enligt
äldre bestämmelser intecknad rätt till avkomst som avser tillhandahållande
av bostad är vid försäljningen skyddad utan särskilt förbehåll.”

Som motionären anför skall avkomsträtt inte kunna upplåtas efter det
att ,1B trätt i kraft. Enligt 8 § lagen (1970: 995) om införande av nya jordabalken
skall emellertid tidigare upplåtna rättigheter av denna typ stå kvar.
Av punkt 6 i de föreslagna övergångsbestämmelserna till lagen om exekutiv
försäljning av fast egendom framgår att nya lagen blir tillämplig i fråga om
avkomsträtt skall förbehållas eller uppoffras vid försäljningen. Som anförts
i det föregående kommer de nya reglerna om skydd för rättigheter vid försäljning
på auktion att medföra att rättigheter består i större utsträckning
än som är fallet för närvarande. Också undantagshavares ställning kommer
följaktligen att förbättras. Att bryta den gällande ordningen för att ytterligare
stärka just undantagshavarnas ställning kan skapa osäkerhet på fastighetsmarknaden
och bör enligt utskottets mening inte komma i fråga.

I motionen har till stöd för yrkandet särskilt framhållits den osäkerhet
för undantagshavaren som det s. k. löneprivilegiet (17 kap. 4 § HB) innebär
vid försäljning som sker under konkurs.

Problemet med lönefordringars framträdande rätt i förhållande till inteckningar
är för närvarande föremål för statsmakternas uppmärksamhet.
Sålunda uttalade föredragande departementschefen i propositionen till
1970 års riksdag med förslag till förmånsrättslag att det är en betydande
olägenhet att fastighetsinteckningar kan komma att bli nödlidande på
grund av löneprivilegiet samt att realkrediten med hänsyn till sin betydelse
på allt sätt bör åtnjuta rättsordningens skydd (prop. 1970: 142 s. 91). I sitt
utlåtande över propositionen med förslag till lag om statlig lönegaranti vid
konkurs (prop. 1970: 201) gav riksdagens första lagutskott uttryck åt samma
uppfattning (1LU 1970: 79 s. 30).

En promemoria om förhållandet i förmånsrättshänseende mellan löneprivilegiet
och fastighetsinteckningar har nu upprättats inom justitiedepartementet
(stencil 1971: 3). Det föreslås, med hänvisning till den statliga
lönegarantin vid konkurs, att vid exekutiv försäljning av fastighet under
konkurs fordringar som omfattas av löneprivilegiet inte skall beaktas. Förslaget
föreslås träda i kraft den 1 januari 1972. Promemorian remissbehandlas
för närvarande.

Med hänsyn till vad sålunda förekommit torde berörda problem komma

LU 1975: 11

147

att få sin lösning, varigenom den huvudsakliga grunden för motionsyrkandet
bortfaller.

På grund av vad ovan anförts bör motionen 1971: 1244 inte vinna bifall.

De delar av förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom, som
inte berörts i det föregående, föranleder inte något uttalande från utskottet.

övriga lagförslag

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot de under 2—11 upptagna
lagförslagen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

A. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1246, såvitt
avser yrkandet att försäljning under hand skall vara
en med offentlig auktion jämställd försäljningsform, antager
1 § och 57 § i det vid propositionen 1971:20 fogade förslaget
till lag om exekutiv försäljning av fast egendom,

B. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1245 antager
4 § andra stycket förslaget till lag om exekutiv försäljning
av fast egendom,

C. att riksdagen med avslag på motionen 1971: 1244 antager
övergångsbestämmelserna till förslaget till lag om exekutiv
försäljning av fast egendom,

D. att riksdagen antager

dels förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast egendom
i de delar som ej omfattas av hemställan under A—C,

dels de i propositionen under 2—11 angivna lagförslagen,

E. att riksdagen avslår motionen 1971: 1246 i vad den inte
kan anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört och
hemställt.

Stockholm den 27 april 1971
På lagutskottets vägnar
ERIK SVEDBERG

Vid detta ärendes behandling har närvarit: herrar Svedberg (s), Sundelin
(s), fröken Anderson i Lerum (s), herrar Lidgård (m), Börjesson i Falköping
(c), Sjöholm (fp)*, Winberg (m), Andersson i Södertälje (s), fru
Jonäng (c), herrar Israelsson (vpk), Olsson i Timrå (s)*, fru Olsson i Helsingborg
(c)*, herrar Stadling (s), Enlund (fp) och fru Nilsson i Sunne (s)*.

* Ej närverande vid betänkandets justering.

LU 1971:11

148

Reservation

vid utskottets hemställan under B av herrar Lidgård (m) och Börjesson
i Falköping (c), fru Olsson i Helsingborg (c) samt herr Winberg
(m), vilka ansett

a) att det avsnitt av utlåtandet som börjar på s. 144 med orden ”Utskottet
finner” och som slutar på s. 145 med orden ”inte bifallas” bort
ha följande lydelse.

Utskottet finner — med beaktande av vad Advokatsamfundet anfört
i sitt remissvar och de synpunkter som kommit till uttryck i ovan

nämnda yttrande av tre lagrådsledamöter — att förbudet i 4 § andra

stycket mot pantförskrivning av ägarhypotek utan överexekutors tillstånd
utgör ett ingrepp i äganderätten som, vägt mot de fördelar som
står att vinna, är helt opåkallat. Såsom motionärerna framhållit kan
ändamålet med den föreslagna bestämmelsen uppnås utan att äganderätten
kränkes, nämligen genom en föreskrift om skyldighet för ägaren
att lämna upplysning till överexekutor om och när eventuell pantsättning
sker av panträtt som han själv innehar.

På grund av vad sålunda anförts bör motionen 1971: 1245 vinna bifall.

b) att utskottet under B bort hemställa

att riksdagen — med förklaring att viss ändring bör göras
i 4 § förslaget till lag om exekutiv försäljning av fast

egendom — med bifall till motionen 1971: 1245 för sin

del antager 4 § andra stycket i följande såsom utskottets
förslag betecknade lydelse

(Kungl. Maj:ts förslag)

(Utskottets förslag)

Fastighetens ägare ■

4 §

— som utgår.

Fastighetens ägare skall på anmodan
överlämna pantbrev som
han innehar. Därefter får pantbrevet
ej pantförskrivas utan överexekutors
tillstånd.

Pantförskriver fastighetens ägare
pantbrev som han innehar skall
han underrätta överexekutor där -

om.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710028