Kulturutskottets betänkanden nr 19—21 år 1971

KrU 1971:

19-21

Nr 19

Kulturutskottets betänkande i anledning av motion angående informationen
om alkohol och narkotika.

I motionen 1971:807 av fru Jonäng (c) har hemställts att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Majit anhåller om skyndsam utredning och förslag
angående frågan om samordning av informationen om alkohol och
narkotika med skolöverstyrelsen som ansvarig myndighet.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen. Se bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Som socialstyrelsen påpekat i sitt yttrande över motionen har alkoholpolitiska
utredningen enligt sina direktiv att behandla bl. a. frågan om
undervisnings- och upplysningsverksamhet beträffande alkohol. Enligt
vad utskottet inhämtat kan man utgå från att utredningen med hänsyn
till det nära sakliga sambandet också kommer in på informationsfrågorna
beträffande narkotika. Utskottet som vill understryka vikten av samverkan
och samråd beträffande informationen om de beroendeframkallande
medlen anser sig med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår
inte böra föreslå riksdagen att hos Kungl. Majit anhålla om den i
motionen angivna utredningen. Utskottet avstyrker alltså motionen och
hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971:807.

Stockholm den 26 oktober 1971
På kulturutskottets vägnar
KAJ BJÖRK

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit herrar Björk i
Göteborg (s), Källstad (fp), fru Sundström (s), herr Nilsson i Agnäs (m),
fru Berglund (s), herrar Sundman (c), Zachrisson (s), fru Fraenkel (fp),
herr Leander (s), fru Mogård (m), herr Eriksson i Ulfsbyn (c), fru Ryding
(vpic), fröken Eliasson (c) och herr Andersson i Örträsk (s).

Riksdagen 1971. 13 sami. Nr 19-21

KrU 1971:19

2

Bilaga

Remissyttranden

Socialstyrelsen (26.8.1971)

Motionären har aktualiserat den i och för sig angelägna frågan om en
samordning av information om alkohol och narkotika. Det bör kanske i
sammanhanget påpekas att dessa frågor f. n. är föremål för alkoholpolitiska
utredningens överväganden och torde därvid få en i alla avseenden
allsidig belysning.

Det kan emellertid finnas anledning att dröja något vid motionärens
argumentering. Vid ett första påseende kan det synas angeläget att
koncentrera all information och upplysning om beroendeframkallande
medel till ett enda organ. En närmare granskning av frågekomplexet ger
dock vid handen att det är en annan infallsvinkel som är mera relevant.

Alkohol- och narkotikaproblem är icke självständigt förekommande
utan måste betraktas och bearbetas inom ramen för en större helhet. Alla
skäl talar för att upplysningsarbetet bör integreras med andra aktiviteter.
Informationen bör bl. a. finnas inom ramen för skolans undervisning, i
den kommunala ungdoms- och fritidsverksamheten, i folkrörelsernas
arbete samt bedrivas av de nya grupper och rörelser, som vuxit fram
under senare år. Jämsides härmed måste den inta en framskjuten plats i
samhällets allmänna sociala information och i hälsoupplysningen.

Enligt socialstyrelsens synsätt torde det icke vara möjligt att med
någon större framgång koncentrera informationsansvaret till en enda
myndighet. En sådan koncentration skulle i praktiken komma att
innebära allvarliga inskränkningar. Större vikt bör i stället ägnas åt frågan
i vilken utsträckning ännu fler myndigheter, folkrörelser och andra mera
aktivt kan engagera sig i olika upplysningsaktiviteter och i det förebyggande
arbetet. Samordning och samverkan är nödvändiga, men i allt arbete
måste hänsyn tas till de förutsättningar som föreligger i de konkreta
fallen.

Socialstyrelsen bedriver för sin del, främst via hälsovårdsupplysningsdelegationen,
ett relativt omfattande informationsarbete om de beroendeframkallande
medlen. Socialstyrelsen har därvid i första hand gjort
insatser på områden, som icke täcks in av andra organ eller myndigheter.
Form och innehåll får en nära anknytning till den övriga sociala
information och hälsoupplysning som bedrives. Socialstyrelsen har också
inom ramen för detta arbete påbörjat planeringen av informationsinsatser
på det näraliggande problemområdet med sömnmedel och lugnande
medel.

Vad som främst krävs för att komma till rätta med djupgående sociala
problem är insatser på social- och allmänpolitikens område. Alkohol- och
narkotikamissbruk är oftast ett av flera jämsides förekommande symtom
hos den enskilde. Det är av stor vikt att kartlägga bakomliggande faktorer
och bland en bredare allmänhet skapa positivare attityder gentemot
sociala avvikare och understryka det personliga ansvarets betydelse. Både
alkohol- och narkotikafrågorna måste sättas in mot ett samspel av

KrU 1971:19

3

bakgrundsfaktorer. Dessa aspekter måste också komma in i upplysningsarbetet
och nå fram till relevanta målgrupper.

Arbetet med olika målgrupper är centralt i allt upplysningsarbete. Just
målgruppsinriktningen torde förutsätta olika sändare av informationen.
Benägenheten hos en målgrupp att ta emot en information sammanhänger
delvis med vem som står som avsändare. Med tanke på raden av
angelägna målgrupper är det enligt socialstyrelsens uppfattning av synnerlig
vikt att både kanalvalet och sändarfrågan ägnas avsevärd uppmärksamhet.

Av centrala myndigheter är det främst skolöverstyrelsen och socialstyrelsen
som bedriver alkohol- och narkotikaupplysning. Därjämte förekommer
också åtskilliga aktiviteter från andra organs sida för både
viktiga personalkategorier och speciella målgrupper. Sedan gammalt
spelar CAN en central roll för att samordna informationsarbetet på
folkrörelsesidan. Det bör dock betonas att De kristna samfundens
nykterhetsrörelse (DKSN) under många år självständigt och framgångsrikt
bedrivit social information långt utanför de egna leden. De s. k.
R-förbunden kommer också in i bilden och måste i dag tillmätas avsevärd
vikt. På tobakssidan verkar Nationalföreningen för upplysning om tobakens
skadeverkningar (NTS) i nära samarbete med socialstyrelsen.

Allsidig informationsverksamhet kräver insatser från många håll. Därmed
uppnås också en ömsesidig stimulans och slagsida undvikes lättare
En mera allmän och objektiv information kan förekomma jämsides med
värderingsstyrda och opinionsbildande åtgärder på upplysningsområdet.

Vad som anförts innebär ingen polemik mot kraven pä samordning och
samarbete mellan olika organ. Redan nu förekommer detta i flera former,
beträffande narkotikaområdet är SBN (regeringens samarbetsorgan för
bekämpande av narkotikamissbruk) det viktigaste exemplet. Socialstyrelsen
och skolöverstyrelsen har inom den s. k. SMELL-gruppen (skolöverstyrelsens
och socialstyrelsens samarbetsgrupp rörande mellanöl) utarbetat
förslag till åtgärder för att tränga tillbaka mellanölsmissbruket. De olika
förslagen skall nu förverkligas och det har förutsatts att detta skall ske i
samverkan mellan flera centrala myndigheter och organ. Nu senast har
skolöverstyrelsen inbjudit socialstyrelsen att utse en representant i
skolöverstyrelsens ANT-grupp. Socialstyrelsen och skolöverstyrelsen ingår
också i PKMA (policykommittdn för mellanöl och andra alkoholfrågor).

Mellan CAN (centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning)
och socialstyrelsen förekommer regelbundna överläggningar och samråd
för att eliminera ev. risker för dubbelarbete. Socialstyrelsen har för sin
del de allra bästa erfarenheter av detta samarbete och önskar än en gång
betona den vikt folkrörelserna och deras gemensamma organ har för att
nå betydande målgrupper.

Socialstyrelsen har också i olika former samverkat eller samrått med
Ungdomsrådens samarbetskommitté, Kommunala fritidstjänstemäns riksförbund
och andra. För genomförandet av kurser och konferenser
inriktade på speciellt tunga målgrupper har ett viktigt samarbete inletts

KrU 1971:19

4

med Föreningen Norden och Riksförbundet Sveriges Fritids- och Hemgårdar
liksom med kommunala fritidsorgan ute i landet.

I syfte att finna nya vägar på informationsområdet har socialstyrelsen
vidare etablerat kontakter med Filmcentrum, Teatercentrum, Konstnärscentrum,
Författarcentrum, Riksutställningar och Systembolaget.

En granskning av faktiska förhållanden ger som synes vid handen att
det redan nu förekommer ett relativt omfattande samråd och samplanerande
när det gäller upplysningen om beroendeframkallande medel. Det
är dock klart att åtskilligt mera kan göras på detta område för att
ekonomiska, personella och andra resurser skall komma till maximal
nytta.

Om statsmakterna av några särskilda skäl skulle anse det angeläget att
ge en central myndighet i uppdrag att svara för informationen om
alkohol och narkotika förefaller det tveksamt om detta i praktiken är en
framkomlig väg med tanke på de många frivilliga organ och centrala
myndigheter, som redan nu ägnar avsevärd uppmärksamhet åt de beroendeframkallande
medlen genom informationsarbete, opinionsbildning,
materialproduktion, kurs- och konferensverksamhet, personalutbildning
etc. Dessutom är det uppenbart att en koncentration och centralisering
till ett enda organ lätt leder till ensidig specialisering nära knuten till det
samordnade organets specialinriktning. Detta gäller oavsett vilken
central myndighet, som är aktuell.

Av motionärens skrivning framgår inte helt klart om det är all alkoholoch
narkotikainformation som avses eller enbart den del för vilken olika
myndigheter har ett direkt ansvar. De synpunkter som redovisats i detta
remissvar har emellertid lämnats med tanke både på myndigheternas
upplysningsarbete om beroendeframkallande medel och informationen i
sin helhet på detta område.

Alkohol- och narkotikafrågorna berör många olika områden: uppsökande
verksamhet, vård och eftervård, lagstiftning, kontrollåtgärder,
opinionsbildning, undervisning och information, samhällsplanering, allmänhetens
attityder, förebyggande åtgärder bl. a. i form av allsidig
ungdoms- och fritidsverksamhet m. m. Med tanke på mångfalden av
uppgifter och de nödvändiga specialorganens eller organisationernas roll
torde man sannolikt få räkna med att informationsaspekterna till stor del
arbetas in i olika huvuduppgifter. Det torde också vara så att effektivitet
förutsätter flera koordinerande organ varvid respektive koordinator
ansvarar för samordningen inom ett bestämt insatsområde. När det gäller
sam rådsformer och samarbetets innehåll bör detta enligt socialstyrelsens
mening bli föremål för APU:s överväganden och förslag.

Skolöverstyrelsen (20.8.1971)

Samordning av alkohol- och narkotikainformation

De motiveringar för samordning av information om alkohol och
narkotika, som anförts av Centralförbundet för alkohol- och narkotika -

KrU 1971:19

5

upplysning (CAN) och som citerats i riksdagsledamoten Jonängs motion,
finner skolöverstyrelsen väl underbyggda, både av medicinsk och sociologisk
forskning samt av de senaste årens erfarenheter. Genom narkotikamissbrukets
förändrade struktur och dess utbredning till nya grupper av
människor har likheterna i problematik med alkoholmissbruket blivit
påtagliga. En samordnad information har allmer efterfrågats och blivit en
självklarhet. Institutioner som endast behandlat det ena medlet har ansett
sig behöva komplettera sin verksamhet med det andra. Centralförbundet
för nykterhetsundervisning, som för övrigt mycket tidigt behandlat
narkotiska medel i sin upplysningsverksamhet, har ansett det nödvändigt
att i verksamheten integrera en vidgad narkotikaupplysning och i enlighet
härmed ändrat sitt namn till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning
(CAN). Socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation
(HVUD), som från början behandlade narkotikafrågor men inte alkoholfrågor,
har utvidgat sin verksamhet att även omfatta alkohol. Nykterhetsrörelsen
har numera också ett narkotikapolitiskt program. I den nya
läroplanen för grundskolan inordnas alkohol och narkotika i gemensamma
huvudmoment.

Det är inte bara inom institutioner i Sverige som en samordning av
alkohol- och narkotikainformation ägt rum. För att börja med de
nordiska länderna har Statens Edruskapsdirektorat i Norge också fått till
uppgift att arbeta med narkotikaupplysning. Även i Finland sker alkoholoch
narkotikaupplysning från samma organ. Den internationella tendensen
visar en ökande integrering av alkohol- och narkotikaupplysning.
WHO:s expertorgan på detta område, nämligen expertkommittén för
frågor om mental hälsa, har i sin 14 :e rapport år 1967 rekommenderat
integration av upplysningsverksamheten om alkohol och narkotika. Expertkommittén
ansåg att beroende av alkohol och andra droger betraktas
som fasetter av ett problem i vilket psykiskt beroende av olika slag är den
gemensamma faktorn. 1 sitt yttrande över narkomanvårdskommitténs
betänkande har CAN en utförlig presentation av den internationella
utvecklingen, vilken åskådliggör, att man med få undantag funnit det
mest ändamålsenligt att alkohol-och narkotikainformation administreras
av en och samma institution.

Uppgifter för statliga myndigheter
Ansvarsfördelning mellan olika statliga myndigheter

Flera statliga organ har anledning att integrera alkohol- och narkotikafrågor
i sin verksamhet, skolöverstyrelsen i elevvård, undervisning i
skolor, lärarutbildning samt vuxenupplysning, socialstyrelsen i ungdomsvård,
vård för alkohol- och narkotikamissbrukare och i social planering.
Socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation, HVUD, har anledning
att integrera alkohol- och narkotikainformation i sin hälsoupplysning.
Vidare har riksskatteverket, systembolaget, rikspolisstyrelsen, trafiksäkerhetsverket,
kriminalvårdsstyrelsen och universitetskanslersämbetet olika

KrU 1971:19

6

uppgifter. Flera av de nämnda institutionerna måste ge undervisning om
alkohol och narkotika i sin utbildning av funktionärer.

I det vidsträckta fältarbete, som alkohol- och narkotikaupplysning
måste innebära, når statliga organ ensamma inte tillräckligt långt. Det är
viktigt att frivilliga organisationer medverkar vid opinionsbildningen. Det
är dock samhällets uppgift att på olika sätt stimulera organisationernas
arbete.

Anslagsäskanden och fördelning av anslag bör ligga på ett statligt
organ, som skaffar sig överblick av behoven. Detta statliga organ bör
också ha ansvaret för att informationsmetodiken förbättras genom ett
kontinuerligt pedagogiskt utvecklingsarbete, som bör genomföras i samråd
med de verkställande organen. Dessa uppgifter bör inte delas upp på
flera statliga organ, när det gäller samma verksamhetsområde.

För närvarande fördelar både skolöverstyrelsen och socialstyrelsen
medel till organisationer för alkohol- och narkotikaupplysning. SÖ har
till uppgift att fördela bidrag under anslagsposten ”Bidrag till nykterhetsorganisationer
m. m”. HVUD förfogar genom socialdepartementet över
anslag för fältarbete. Dessutom arbetar både CAN och HVUD med delvis
likartad kurs- och konferensverksamhet samt produktion av material,
CAN med SÖ som tillsynsmyndighet. Härigenom synes det bli svårt att
undvika dubbelarbete pä fältet mellan CAN, HVUD och de olika
organisationer som de samarbetar med. Exempel från andra länder har
visat, att den omständigheten att två statliga organ tilldelats likvärdiga
roller i fråga om alkohol- och narkotikaupplysning har lett till att man
konkurrerat om organisationernas sympatier. Dessutom blir möjligheterna
mindre att använda de relativt knappa medlen effektivt med två
anslagsgivande myndigheter.

Skolöverstyrelsens och CANs roll för närvarande i alkohol- och narkotikaupplysningen Skolöverstyrelsens

huvudsakliga uppgift i alkohol- och narkotikaupplysningen
kan beskrivas med följande rubriker:

• planering av skolans undervisning, lärarutbildning och lärarfortbildning

• pedagogiskt utvecklingsarbete och annat expertarbete för utveckling av
lämpliga metoder i alkohol- och narkotikaupplysning

• kontakt mellan aktuell forskning och upplysning

• anslagsäskanden rörande CAN, nykterhetsorganisationer och andra
organisationers alkohol- och narkotikaupplysning

• fördelning av statsbidrag

• tillsynsmyndighet för CAN

• kontakt med ungdomsorganisationer och nykterhetsorganisationer,
bl. a. genom konferenser med deras instruktörer

• kontakt med folkhögskolor, studieförbund, handikapporganisationer,
Riksförbundet hem och skola m. fl.

• kartläggning av alkohol- och narkotikabruk inom olika målgrupper.

KrU 1971:19

7

CAN har en verkställande funktion i flera grenar av SÖ:s verksamhet.
CAN har t. ex. en konsulent speciellt för skolundervisningen och en
konsulent för upplysningsarbetet genom ungdomsorganisationer och
andra ungdomsgrupper. CAN är remissorgan vid fördelning av anslag till
organisationer.

Några kommentarer skall anföras till ovanstående rubriker angående
det år 1971 aktuella arbetet.

Ett omfattande arbete äger rum på skolans område. Här ingår utformning
av läroplaner för skola och lärarutbildning, utarbetande av supplement
till grundskolans läroplan angående undervisning om alkohol,
narkotika och tobak, kontaktarbete och konferenser med regionala
ANT-kontaktpersoner, fortbildningspaket för studiedagar bland lärare
och annan personal inom skolan samt föräldrar, planering av grundutbildning
för lärare samt flera undersökningar om alkohol- och narkotikavanor.
SÖ har en särskild arbetsgrupp för alkohol-, narkotika- och tobaksfrågor.

Inom SÖ:s anslag för pedagogiskt utvecklingsarbete utförs målanalys
för grundskolans undervisning i ANT-frågor. Projektet har anförtrotts
pedagogiska institutionen i Göteborg. Denna målanalys skall utprövas
under hösten 1971 och bildar därefter utgångspunkt för ett annat
projekt, nämligen målskrivning och läromedelsutveckling för vuxengrupper,
planerat för perioden 1971/73. Medel från nämnda anslag 1971/72
går dessutom till ett projekt om attitydpåverkan av föräldrar, till en
tvärvetenskaplig arbetsgrupp för läromedelsframställning och till en
sammanställning om ungdom och narkotika. Under hösten 1971 genomförs
i samarbete med CAN, socialstyrelsen och sociologiska institutionen
vid Stockholms universitet en utvärdering av undervisning om mellanöl i
åk 5 och 7.

CAN har en betydande funktion även i skolans undervisning och i
lärarutbildningen. Aktuellt det senaste året är t. ex. stillfilm och elev- och
lärarmaterial om mellanöl, läromedel för lärarutbildningen, fortbildningsmaterial
för hemkunskapslärare, material för SÖ:s regionala ANT-kontaktpersoner,
läromedelsdokumentation, studiedagar och veckokurser för
lärare, metodikfilm för ANT-undervisningen. CAN är dessutom representerat
i SÖ:s arbetsgrupp för alkohol-, narkotika- och tobaksfrågor och i
SÖ 3 arbetsgrupp för ämnesteoretisk lärarutbildning rörande alkohol,
narkotika och tobak.

För undervisning om alkohol och narkotika inom folkhögskolor har
SÖ låtit utarbeta material i samråd med CAN, organisationernas instruktörer,
lärare och elever inom folkhögskolan. 1 samarbete med SÖ har ett
specialnummer av CAN:s tidskrift ”Alkoholfrågan” utformats, som särskilt
skall behandla folkhögskolan och ANT.

Ansvarig myndighet

I motionen föreslås SÖ som den ansvariga myndigheten för en
samordnad alkohol- och narkotikaupplysning.

KrU 1971:19

8

Den internationella tendensen till samordning av alkohol- och narkotikainformationen
har förstärkts under senare tid. Under 1971 har
Unesco tagit initiativ till samordning av upplysningen om narkotika i
olika länder. SÖ anser sig därför som upplysningsorgan ha särskild
anledning att noggrant överväga överstyrelsens roll i upplysningsarbetet
också om narkotika. SÖ kan endast uttala sig med utgångspunkt i det nu
aktuella läget. Till den alkoholpolitiska utredningens uppgifter hör att
föreslå organisation av alkoholupplysningen.

Det finns enligt SÖ:s uppfattning inte anledning att ändra på tidigare
riksdagsbeslut om skolöverstyrelsen som ansvarig statlig myndighet. Flera
skäl talar för SÖ som ett statligt huvudorgan för en samordnad alkoholoch
narkotikaupplysning.

Skolans undervisning måste för att få effekt understödjas och fortsättas
av en motsvarande opinionsbildning i vuxensamhället. Skolans och
vuxensamhällets upplysning bör samordnas vid utformning av mål och
metoder.

SÖ har genom särskilda arbetsgrupper noga planlagt skolans undervisning
om alkohol och narkotika och angivit mål och riktlinjer för denna
undervisning. Detta arbete utnyttjas vid planering av vuxenupplysning.
Projekt som innebär målskrivning och utprövning av verksamhetsformer
för både grundskola och vuxengrupper pågår.

En samordning av skolans undervisning och annan upplysning underlättar
materialframställning. De pedagogiska erfarenheter som görs vid
alkohol- och narkotikainformation för lärare och elever är överförbara till
upplysningsarbete bland andra grupper. Visst material för skolbruk och
lärarutbildning kan användas för andra grupper.

Av vikt för den ansvariga myndighetens funktioner är att det finns
kanaler till fältarbetet. SÖ har naturliga kanaler för kontakt med
folkrörelser och bildningsarbete, dels genom CAN, för vilken SÖ är
tillsynsmyndighet, dels genom sin folkbildningsbyrå.

CAN:s organisatoriska underlag breddas för närvarande. Under detta år
har KF, LO och Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle begärt medlemskap,
och underhandlingar med andra organisationer pågår.

Genom folkbildningsbyrån har SÖ kontinuerlig samverkan med folkhögskolor,
studieförbund, bildningsförbund, ungdomsorganisationer, handikapporganisationer,
och alkohol- och narkotikaupplysning integreras
därvid i det övriga samarbetet. Inom folkbildningsbyråns pedagogiska
nämnd pågår kontinuerligt samarbete med pedagogisk och sociologisk
forskning som avser vuxenutbildning.

Kontakt med andra statliga myndigheter upprätthålls genom olika
samarbetsorgan. Socialstyrelsen har en kontaktperson i skolöverstyrelsens
arbetsgrupp för alkohol-, narkotika-och tobaksfrågor. I samarbetsnämnden
i alkoholfrågan är SÖ representerad jämte de flesta institutioner som
arbetar med dessa frågor. 1 policykommittén angående mellanöl, PKMA,
ingår, utom riksskatteverkets alkoholbyrå, skolöverstyrelsen, socialstyrelsen
och universitetskanslersämbetet. Skolöverstyrelsen är också representerad
i sainarbetsorganet för bekämpande av narkotikamissbruk, SBN.

KrU 1971:19

9

Med hänvisning till vad SÖ i det föregående anfört tillstyrker överstyrelsen
de förslag som framläggs i motionen.