Konstitutionsutskottets betänkande nr 68 år 1971 KU 1971: 68

Nr 68

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om riksdagens
upplysningstjänst och experter i riksdagen.

Motionerna

I detta betänkande behandlas motionen 1971: 86 av herr Helén m. fl.
(fp), såvitt avser hemställan under B andra att-satsen, samt motionen
1971: 543 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c).

Hemställan avser

i motionen 1971: 86 i aktuell del: ”att riksdagens förvaltningskontors
styrelse och konstitutionsutskottet framlägger förslag om en utveckling
av riksdagens upplysningstjänst, så att den också kan tjänstgöra som ett
fristående utredningsinstitut, och att erforderliga medel föreslås härför”;
samt

i motionen 1971: 543: ”att denna motion delges grundlagberedningen
för prövning i dess fortsatta arbete”.

Under rubriken Fristående utredningsinstitut anförs i motionen 1971:
86 att ett väsentligt bidrag att stärka riksdagens ställning skulle vara att
kraftigt bygga ut riksdagens upplysningstjänst så att även mer omfattande
faktautredningar kan verkställas åt uppdragsgivarna. Genom en
väsentlig höjning av nuvarande anslag skulle ett fristående utredningsinstitut
kunna skapas.

I motionen 1971: 543 upptas frågan om hur riksdagen skall kunna få
tillgång till teknisk och vetenskaplig sakkunskap och expertis, som kan
ge vägledning för den politiska beslutsprocessen. Motionärerna uttalar
att riksdagen måste bli i stånd att sakligt behandla tekniskt svåra frågor
och att tillräckliga resurser måste stå till förfogande för riksdagens
granskning av framlagda förslag. Riksdagen bör därför enligt motionärerna
förses med möjligheter att ha tillgång till egen expertis som skulle
bli jämställd med regeringens.

Tidigare behandling av frågan m. m.

Riksdagen behandlade år 1968 motioner om riksdagens informationsbehov
avseende sakkunskap i tekniska och vetenskapliga spörsmål
väckta av herr Dahl (s), fru Segerstedt Wiberg (fp) (1968: I: 96), herr
Henningsson (s) och herr von Friesen (fp) (1968: II: 137).

Efter redogörelse för riksdagens upplysningstjänst, för den år 1967

1 Riksdagen 2971. 4 sami. Nr 68

KU 1971:68

ikraftträdda personalorganisationen, för Sällskapet Riksdagsmän och
forskare (RIFO) samt för utskottens möjligheter till remiss till myndigheter
anförde konstitutionsutskottet (KU 1968: 38), att den väckta frågan
i hög grad var betydelsefull. Utskottet fortsatte:

Den bör enligt utskottets mening upptas till övervägande på sätt motionärerna
förordat. Olika vägar är tänkbara för att få till stånd denna
prövning. Utskottet har funnit det mest ändamålsenligt att grundlagberedningen
upptar frågan under sin nu pågående allmänna översyn av
riksdagens arbetsformer. Vissa spörsmål med omedelbar anknytning till
den här aktuella problematiken kommer nämligen att behandlas under
denna översyn, bl. a. utskottsorganisationen.

Att frågan överlämnas till grundlagberedningen för övervägande får
emellertid inte innebära att den släpps ur sikte inom riksdagen. Den bör
i stället noga uppmärksammas i riksdagens arbete. Utskottet vill peka på
några av de möjligheter som redan i dag står riksdagen till buds för all
bredda och fördjupa sakbehandlingen av ärendena. Genom den väsentligt
förstärkta personalorganisation som nyligen genomförts har utskotten
fått ökade resurser för utredningsarbete och insamlande av informationer.
Utskottet har också möjlighet att engagera specialföredragande
med särskild sakkunskap i den mån det erfordras liksom att
inkalla experter för att lämna upplysningar och besvara frågor. De kan
även bereda motionärer tillfälle att infinna sig vid sammanträde och
redogöra för material och synpunkter som legat till grund för väckta
förslag men av tekniska skäl inte kunnat redovisas i motionerna. Genom
remissförfarande kan utskotten inhämta inte bara opinioner utan
även saklig information. Uppbyggnaden av riksdagens upplysningstjänst
utgör vidare ett viktigt led i strävandena att tillgodose informationsbehovet
inom riksdagen. Ett forum för kontakt med skilda vetenskapliga
arbetsfält har tillskapats genom Sällskapet Riksdagsmän och forskare.
Vissa institutioner och enskilda sammanslutningar, däribland Ingeniörsvetenskapsakademien
och Svenska Teknologföreningen, har också visat
ett intresse för kontakter i informationssyfte med riksdagen vilket bör
tillvaratas. Det framstår för utskottet som angeläget att dessa olika vägar
att tillföra sakbehandlingen av ärendena material och synpunkter
noga uppmärksammas inom de skilda riksdagsorganen.

Utskottet hemställde, att riksdagen måtte anhålla hos Kungl. Maj:t
om överlämnande av motionerna till grundlagberedningen för övervägande
av frågan om riksdagens informationsbehov. Riksdagen följde
utskottet.

Vid konstitutionsutskottets behandling av propositionen med förslag
till partiell författningsreform uttalade utskottet (KU 1968: 20 s. 49)
att utredning av organisationsfrågorna borde ske under medverkan av
även andra organ inom riksdagen än utskottet och hemställde att riksdagen
skulle fatta beslut härom samt att den nya utredningen borde utses
av talmanskonferensen.

Talmanskonferensen tillsatte våren 1969 en sådan kommitté som antog
benämningen 1969 års organisationsutredning. Den har avgivit betänkandet
Enkammarriksdagens förvaltnings- och personalorganisation.

KU 1971:68

Om upplysningstjänsten, som ursprungligen organiserades inom riksdagsbiblioteket
och som genom beslut av riksdagen 1966 inordnades
som en arbetsenhet inom riksdagens förvaltningskontor, uttalade utredningen
följande (s. 45):

Utredningen har tidigare uttalat att enligt dess mening upplysningstjänsten
även i fortsättningen bör vara inordnad i den centrala förvaltningsmyndigheten
i riksdagen. Upplysningstjänsten har enligt vad
som allmänt omvittnats fungerat utmärkt. Utredningen finner inte skäl
att föreslå någon ändring i sak i fråga om upplysningstjänsten. Utredningen
vill emellertid föreslå att enheten i stället benämnes ”Riksdagens
informationstjänst”.

Betänkandet behandlades av sammansatt konstitutions- och bankoutskott
(1970: 1) som förordade att benämningen riksdagens upplysningstjänst
skulle bibehållas åtminstone tills vidare och i övrigt inte anförde
något om upplysningstjänstens uppgifter eller omfattning.

1969 års organisationsutredning erinrade i sitt betänkande i april
1970 om utskottens personalorganisation om att den skulle återkomma
till frågan om behovet av och förutsättningarna för ökad information
om riksdagen och dess verksamhet. Efter övervägande fann utredningen
i skrivelse i oktober 1970 till talmanskonferensen att förslag i ämnet
inte lämpligen borde utarbetas då utan att riksdagen om något eller ett
par år borde föranstalta om en större undersökning av informationsfrågorna.
Talmanskonferensen godtog utredningens ståndpunkt.

Sedan det ifrågasatts att inrätta ytterligare tjänster inom upplysningstjänsten
beslöt riksdagens förvaltningsstyrelse i juni 1971 att tillsätta en
parlamentariskt sammansatt utredning med fem ledamöter för att göra
en förutsättningslös undersökning av upplysningstjänstens verksamhet.
Mot detta beslut reserverade sig en ledamot (fp) som ansåg att förvaltningsstyrelsen
borde avvakta riksdagens ställningstagande till motionen
1971: 86 i vad den avser riksdagens upplysningstjänst, innan
styrelsen tog några egna utredningsinitiativ.

Även andra utredningar inom riksdagen sysslar för närvarande med
informationsfrågor och därtill anknytande problem. En arbetsgrupp,
riksdagens ADB-utredning, har bl. a. i uppdrag att undersöka hur riksdagen
med hjälp av datateknik och på annat sätt skall kunna tillförskaffa
sig erforderlig sakkunskap särskilt i tekniska och vetenskapliga
spörsmål. Vidare har riksdagen låtit tillkalla en utredning rörande riksdagsbiblioteket
i vars uppdrag ingår att överväga bibliotekets ställning
inom riksdagsförvaltningen.

I samband med genomgången av riksdagens arbetsformer behandlar
grundlagberedningen även frågor om riksdagens informationsbehov.
Härvid kommer även frågan om riksdagens upplysningstjänst och dess
ställning att övervägas. Grundlagberedningen avser enligt vad utskottet
inhämtat att avge förslag under första halvåret 1972.

KU 1971:68

Utskottet

I motionerna hemställs om utbyggnad av riksdagens upplysningstjänst
samt om ökad tillgång till teknisk och vetenskaplig sakkunskap
och expertis för riksdagen.

Sedan motionerna väcktes har riksdagens förvaltningsstyrelse tillsatt
en parlamentariskt sammansatt utredning med fem ledamöter med uppgift
att göra en förutsättningslös undersökning av upplysningstjänstcns
verksamhet.

Frågan om förbättring av riksdagens tillgång till teknisk och vetenskaplig
information övervägs av grundlagberedningen i samband med
dess översyn av riksdagens arbetsformer. Enligt vad utskottet inhämtat
avser grundlagbcrcdningen att framlägga förslag under första halvåret
1972.

De i motionerna aktualiserade frågorna är sålunda föremål för överväganden
såväl av grundlagberedningen som av den av förvaltningsstyrelsen
nyligen tillsatta utredningen om upplysningstjänstens verksamhet.
Med hänsyn härtill bör motionerna nu inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna

1.1971: 86, såvitt avser hemställan under B andra att-satsen,
samt
2. 1971: 543.

Stockholm den 16 november 1971

På konstitutionsutskottets vägnar
GEORG PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Nelander (fp), Henningsson*
(s), fru Thunvall* (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan (s),
Pettersson i Örebro (c), Werner i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna (s),
Bergqvist (s), Karlsson i Malung* (s), Norrby i Åkersberga (fp), Schött
(m), Olsson i Sundsvall (c) och Wictorsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Nelander (fp) och Norrby i Åkersberga (fp), vilka ansett att
utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

I motionerna (= utskottet) upplysningstjänstens

verksamhet.

I motionen 1971: 86 föreslås bl. a. att riksdagens upplysningstjänst
skall byggas ut kraftigt och utvecklas till ett i praktiken fristående ut -

KU 1971: 68

redningsinstitut, som skulle kunna biträda enskilda riksdagsledamöter,
riksdagsgrupper och eventuellt även riksdagens utskott med mer omfattande
faktautredningar. Därigenom skulle också i viss utsträckning det
underläge reduceras, i vilket oppositionen befinner sig i förhållande till
den sittande regeringen när det gäller utredningsresurser.

Utskottet kan inte finna att den av förvaltningsstyrelsen tillsatta utredningen
syftar till en utvidgning av upplysningstjänstens verksamhet.
Den tillgodoser alltså på intet sätt motionskraven, varför motionen bör
bifallas av riksdagen.

Frågan om (= utskottet) 1972. Den i motionen

1971: 543 aktualiserade frågan är sålunda föremål för behandling. Med
hänsyn härtill bör motionen nu inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen med bifall till motionen 1971:86, såvitt avser
hemställan under B andra att-satsen, hemställer att riksdagens
förvaltningsstyrelse och konstitutionsutskott framlägger förslag
om en utveckling av riksdagens upplysningstjänst, så att
den också kan fungera som ett fristående utredningsinstitut,
och att erforderliga medel föreslås härför, samt

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 543.

MARCUS BOKTK. STHLM 1971 710024

■

Wsm

I k