Konstitutionsutskottets betänkande nr 65 år 1971 KU 1971:65

Nr 65

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner angående
den gemensamma valdagen m. m.

I detta betänkande behandlas motionerna

1971: 86 av herr Helén m. fl. (fp), såvitt avser hemställan punkt 8;

1971: 524 av herr Andersson i Nybro m. fl. (c); samt

1971: 528 av herr Ekström (s).

Hemställan avser

i motion 1971: 86 punkt 8: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställer 8. om underlättande av att tillgängligt material om

de lokala frågornas roll i valet 1970 blir offentligt snarast möjligt»;

i motion 1971: 524: »att riksdagen begär att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder
för att förbereda en prövning av den gemensamma valdagen
enligt vad som anförts i motionen»; samt

i motion 1971: 528: »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer
att 1965 års valtekniska utredning genom tilläggsdirektiv får i
uppdrag att pröva frågan om att förlägga även kyrkofullmäktigevalen
till tredje söndagen i september månad vart tredje år med början 1976».

Gällande bestämmelser och deras tillkomst

I § 13 riksdagsordningen (RO) stadgas att val till riksdagen förrättas å
tid i september som föreskrivs i vallagen. Lagen (1920: 796) om val till
riksdagen innehåller bestämmelsen att ordinarie val till riksdagen förrättas
tredje söndagen i september.

Allmänna kommunalval skall enligt 11 § kommunala vallagen
(1930:253) förrättas, val av kommunfullmäktige och landstingsmän
samma dag som ordinarie val till riksdagen äger rum samt val av kyrkofullmäktige
tredje söndagen i oktober.

Frågan om ett valtekniskt samband mellan riksdagsval och kommunalval
analyserades av länsdemokratiutredningen i betänkandet Författningsfrågan
och det kommunala sambandet (SOU 1965: 54). Majoriteten
av utredningens ledamöter (fyra av sju) ansåg det nödvändigt
att vid utarbetandet av en ny författning finna en form för att bevara
valsambandet mellan riksdag och kommunalförvaltning och diskuterade
olika författningsmodeller med sådant samband men gav inte något
förord för något system. Minoriteten (tre av sju ledamöter) ansåg inte
att tillräckligt vägande argument förts fram för att ett samband mellan

1 Riksdagen 1971. 4 sami. Nr 65

KU 1971: 65

kommunalval och riksdagens sammansättning måste upprätthållas för
framtiden.

Grundlagberedningen diskuterade i förslaget till partiell författningsreform
(SOU 1967:26) sättet för riksdagens förnyelse (s. 109—112)
och fann att en gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval
var den enda lösning som kunde förena krav som betecknats såsom
oavvisliga, nämligen dels att hela riksdagen skulle förnyas på en gång,
dels att författningen skulle rymma någon form av samband mellan riksdagsval
och kommunalval. Grundlagberedningen förordade därför samtidiga
riksdags- och kommunalval i kombination med treåriga valperioder
för både riksdagen och kommunala församlingar.

I propositionen med förslag till författningsreform (1968: 27) anförde
departementschefen i fråga om den gemensamma valdagen bl. a. (s.
192—193):

Från en del håll har under remissbehandlingen uttryckts farhågor
för att en så fullständig samordning av riksdagsvalen och kommunalvalen
som gemensam valdag innebär skall leda till att de kommunala
frågorna i högre grad än hittills skall komma i bakgrunden. Denna oro
är naturlig, och jag saknar inte förståelse för den. Jag har emellertid
efter ingående överväganden kommit till slutsatsen att riskerna för en
ogynnsam utveckling i detta hänseende överskattats av den gemensamma
valdagens kritiker. Det finns enligt min bedömning ingen grund för att
tro att det skall bli några stora förändringar beträffande valrörelsernas
innehåll som följd av att det nuvarande sambandet mellan landstingsvalen
och valen till första kammaren ersätts med en sammankoppling
av annat slag mellan de allmänna kommunalvalen och riksdagsvalen.
Som Svenska kommunförbundet har framhållit i sitt remissyttrande kan
man utgå från att de politiska partierna känner sitt ansvar för den kommunala
självstyrelsen och beaktar behovet av en avvägning mellan rikspolitik
och kommunalpolitik i valrörelserna. I den mån det i kommunerna
förekommer lokala frågor som är omstridda och som kan fånga väljarnas
intresse, kommer dessa frågor att föras ut i valstriden även om
kommunalvalen hålls samtidigt med riksdagsvalen. Det råder inte några
delade meningar mellan partierna om det angelägna i att begagna alla
möjligheter att stimulera medborgarnas intresse för kommunalpolitiken
och hålla den kommunala demokratin levande.

Konstitutionsutskottet uttalade i sitt betänkande under rubriken Den
gemensamma valdagen och den kommunala demokratin i denna del
(KU 1968: 20 s. 9):

Det valtekniska sambandet mellan riksdagsvalen och de kommunala
valen är det led i det nu upptagna frågekomplexet som mest stått i centrum
för meningsbrytningarna i författningsdebatten. Valens samordning
till gemensam valdag har visat sig utgöra den enda lösning som
kunnat vinna anslutning från de skilda åsiktsriktningarna. Den har inte
från något håll framförts som ett önskemål i första hand men har befunnits
utgöra en kompromiss som i erforderlig utsträckning tillgodoser
intressen som från olika utgångspunkter framstått som vitala.

KU 1971: 65

Utskottet skall inte här ingå på den debatt sorn lett fram till förslaget
om gemensam valdag eller som förts kring detta. Utskottet godtar förslaget
som en kompromisslösning vilken är nödvändig för att en enkammarreform
nu skall kunna beslutas. Detsamma gäller mandatperiodernas
förkortning till tre år.

Oavsett de skiftande bedömningar som anlagts i övrigt har enighet
rått inom utskottet kring flera aspekter på de nu aktuella frågorna. Sålunda
har det framstått som en bestämd fördel med den föreslagna ordningen,
att någon oklarhet inte vidare kommer att råda om vilken rikspolitisk
betydelse de kommunala valen bör tillmätas, vilket kan bli förhållandet
med nuvarande system. Det står också klart att man med en
gemensam valdag undgår de risker för minskat valdeltagande som kan
vara förenade med kommunala val utan direkt rikspolitisk effekt, risker
vilkas storlek i och för sig gjorts till föremål för olika bedömningar.
Enighet råder emellertid å andra sidan också om att en samordning av
riksdagsvalen och de kommunala valen föranleder vissa farhågor för
att de kommunala frågorna skall komma mera i bakgrunden för intresset
än med nuvarande system och att en sådan konsekvens skulle
vara till nackdel för den kommunala demokratin.

Sedan den gemensamma valdagen accepterats har utskottet funnit
sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt sistnämnda problem, reformens
möjliga återverkningar på den kommunala demokratin.

Utskottet behandlade härefter vissa följdmotioner som tagit upp den
kommunala problematiken i sammanhanget ävensom några under allmänna
motionstiden väckta motioner med yrkanden om en översyn av
den kommunala demokratin från skilda synpunkter. Utskottet föreslog
att en arbetsgrupp med företrädare för de stora politiska partierna och
för de kommunala förbunden skulle tillsättas i anslutning till riksdagens
beslut om den partiella författningsreformen, med uppgift att kartlägga
arbetsuppgifterna och dra upp riktlinjerna för en samlad översyn av den
kommunala demokratin. Därvid framhöll utskottet särskilt att en sådan
arbetsgrupp och utredning självfallet inte fick utgöra hinder för partiella
reformer inom den kommunala självstyrelsen.

Reservation i fråga om förslagets huvudprinciper bl. a. beträffande
den gemensamma valdagen avgavs av en ledamot (c) som dock anslöt
sig till förslaget om tillsättande av en arbetsgrupp för att förbereda en
allmän översyn av den kommunala demokratin.

Utredningen om den kommunala demokratin tillkallades enligt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 20 mars 1970.

De kyrkliga valen

Frågan om lämpligaste tidpunkten för kyrkofullmäktigevalen har
varit under övervägande åtskilliga gånger alltsedan kyrkofullmäktigeinstitutionen
inrättades 1930, bl. a. genom motioner vid 1955 års riksdag.
Med anledning av dessa motioner hemställde riksdagen, att frågan om
en lämpligare tidpunkt för kyrkofullmäktigevalen skulle överlämnas till

KU 1971: 65

församlingsstyrelsekommittén för övervägande. I enlighet med riksdagens
hemställan uppdrogs 1956 åt församlingsstyrelsekommittén att vid fullgörandet
av dess utredningsuppdrag också överväga den här berörda
frågan. Kommittén framlade 1958 betänkande om ändrad tidpunkt för
kyrkofullmäktigevalen (SOU 1958:42). I betänkandet anförde kommittén,
att övervägande skäl talar för att de kyrkliga valen förläggs till
samma valdag som de borgerliga kommunalvalen samt att kyrkofullmäktigevalen
därvid förrättas åtskilt från de övriga valen, såvitt möjligt
i särskilt rum.

Betänkandet remissbehandlades men föranledde ej något förslag från
Kungl. Maj:t. I ett interpellationssvar i första kammaren den 11 december
1962 uttalade inrikesministern att han delade interpellantens
uppfattning, att det ständigt minskade deltagandet i kyrkofullmäktigevalen
var otillfredsställande från allmän synpunkt. Samtidigt nödgades
han dock konstatera, att de förslag som dittills framlagts för att råda bot
härpå inte kunnat accepteras.

Som svar på en enkel fråga erinrade statsrådet Lundkvist den 3 november
1966 om att författningsfrågan var föremål för fortsatta överväganden
inom grundlagberedningen och att beredningen enligt sina
direktiv bl. a. hade att undersöka olika alternativ i fråga om ett valtekniskt
samband mellan riksdagsval och borgerliga kommunalval. Detta
utredningsarbete borde enligt statsrådet inte kompliceras genom att
aktualisera en samordning även med kyrkofullmäktigevalen.

Valtekniska utredningens uppdrag omfattar enligt de senaste direktiven
(Riksdagsberättelse 1970 s. 45) de rent valtekniska reglerna rörande
riksdagsval samt kommunala val. Valen till de kyrkliga representationerna
nämns inte i direktiven.

Den år 1967 tillkallade kommunalvalskommittén har slutfört sitt arbete
med betänkandet Kommunala val (SOU 1971: 4). Beträffande de
kyrkliga valen erinrar kommittén om beredningen om stat och kyrka,
vars utredningsresultat enligt kommittén bör avvaktas, samt om valtekniska
utredningens uppdrag. Kommittén tillägger:

Härtill kommer dels att valkretsindelning mindre ofta förekommer
vid de kyrkliga valen, dels att det politiska inslaget vid dessa val inte
är lika framträdande som vid de borgerliga — flera partier går sålunda
ofta fram under gemensam partibeteckning — varför intresset av ett
församlings- eller samfällighetsmässigt proportionellt rättvisande valutslag
inte är så utpräglat vid dessa val. I den mån valkretsindelning inte
förekommer ger f. ö., som tidigare påpekats, den nuvarande valmetoden
ett proportionellt helt tillfredsställande resultat. Ytterligare bör framhållas
att de kyrkliga valen förrättas för sig, varför intresset av enhetliga
regler inte har samma tyngd som i fråga om val som förrättas samtidigt.

KU 1971: 65

Utskottet

I motionerna upptas några spörsmål i anslutning till den fr. o. m. 1970
års val gällande ordningen med gemensam valdag för riksdagsval och
kommunalval. Yrkandena avser dels offentliggörande av material om
de lokala frågornas roll i valet 1970, dels åtgärder för att förbereda en
omprövning av den gemensamma valdagen, dels slutligen ändring av
tidpunkten för val till kyrkofullmäktige.

Grundlagberedningen fann i förslaget till partiell författningsreform
att en gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval var den enda
lösning som kunde förena kraven att hela riksdagen skulle förnyas på
en gång samt att författningen skulle rymma någon form av samband
mellan riksdagsval och kommunalval.

Riksdagen godtog 1968 förslaget om gemensam valdag efter en partiöverenskommelse
vilken innefattade en kompromisslösning, som var
nödvändig för att en enkammarreform skulle kunna beslutas. Med hänsyn
till detta ställningstagande kan utskottet inte biträda yrkandet i motionen
1971: 524 om åtgärder för att förbereda en omprövning av den
gemensamma valdagen.

Inom den s. k. kommunalforskningsgruppen pågår med stöd av medel
från bl. a. utredningen om den kommunala demokratin undersökningar
som belyser de kommunala frågornas roll vid 1970 års val. Resultatet
av undersökningarna kommer att publiceras. De i motionen 1971: 86
framförda önskemålen bör vara tillgodosedda därmed, varför ytterligare
initiativ från riksdagens sida i denna del inte torde vara erforderliga.

1968 års beredning om stat och kyrka, som främst har att behandla
frågan om kyrkans framtida ställning i förhållande till staten, avser
enligt vad utskottet inhämtat att avge betänkande med slutligt ståndpunktstagande
under första halvåret 1972. Enligt utskottets mening bör
beredningens förslag avvaktas innan mera genomgripande ändringar i
valförfarandet vid kyrkliga val aktualiseras. Yrkandet i motionen
1971: 528 om utredning av frågan om att förlägga även kyrkofullmäktigevalen
till den gemensamma valdagen bör därför nu ej föranleda
någon åtgärd från riksdagens sida.

På grund av det anförda hemställer utskottet

att riksdagen avslår

1. motionen 1971:86, såvitt avser hemställan punkt 8,

2. motionen 1971:524,

3. motionen 1971: 528.

Stockholm den 16 november 1971

På konstitutionsutskottets vägnar
GEORG PETTERSSON

KU 1971: 65

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Adamsson (s), Henningsson*
(s), Hernelius* (m), fru Thunvall* (s), herrar Boo (c), Johansson i Trollhättan
(s), Ahlmark (fp), Mossberg (s), Pettersson i örebro (c), Svensson
i Eskilstuna (s), Karlsson i Malung* (s), Fiskesjö (c), Schött (m)
och Molin (fp).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservation

av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp), vilka anfört:

»Vid beslutet om partiell författningsreform 1968 framhölls från regeringen
att det inte fanns någon grund för att tro att den gemensamma
valdagen skulle leda till någon försvagning av den kommunala demokratin.
Justitieministern sade i propositionen 1968: 27 att 'riskerna för
en ogynnsam utveckling i detta hänseende överskattats av den gemensamma
valdagens kritiker’. I riksdagsdebatten påpekades dock från flera
håll de risker för en levande kommunal demokrati som var förenade
med den gemensamma valdagen.

I folkpartiets partimotion om närdemokrati till årets riksdag (1971: 86)
uttalades att erfarenheterna från 1970 års val talade mot systemet med
gemensam valdag. Det framhölls, att den rikspolitiska tendensen slagit
igenom nästan överallt och att TV-debatterna i riksfrågorna bidragit
till att dränka den lokala diskussionen. I motionen underströks, att de
undersökningar som gjorts om 1970 års val snabbt borde göras allmänt
tillgängliga.

Resultaten från dessa undersökningar (inom kommunalforskningsgruppen)
har under våren 1971 blivit tillgängliga. De visar, att det kommunalpolitiska
debattmaterialet i dagspressen under 1970 års valrörelse
var mindre än vid andrakammarvalet 1968 och vid kommunalvalet
1966. Särskilt anmärkningsvärd är minskningen av de kommunala inslagen
från andrakammarvalet 1968 till det gemensamma riks- och kommunalvalet
1970.

En undersökning inom samma forskningsgrupp av väljarnas intresse
och attityder visar, att ett flertal av väljarna ställde sig positiva till den
gemensamma valdagen. Andelen positiva sjunker dock starkt med stigande
intresse för och kunskaper om politik. De kunnigare, mera intresserade
och mera ideologiskt orienterade väljarna är således speciellt
negativa till systemet med gemensam valdag.

Avgörande är dock att de farhågor för den kommunala demokratin,
vilka avvisades av regeringen när systemet med gemensam valdag beslutades,
tyvärr har bekräftats. Med tanke på de vidgade uppgifterna
för kommunerna och det snabbt ökande intresset bland allmänheten
för lokala problem är det viktigt att dessa frågor inte kommer i skymundan
i valrörelserna. Därför bör systemet med gemensam valdag om -

KU 1971: 65

prövas, vilket begärs i motion 1971: 524, så att 1973 kan bli det sista
år då riksdags-, landstings- och kommunalval hålls samtidigt. Vid en
sådan omprövning, som kan ske i form av en särskild utredning, är det
självfallet nödvändigt att också ta upp mandatperiodernas längd.

Vi anser därför att utskottet i stället för hemställan under 1. och 2.
bort yrka

att riksdagen i anledning av motionerna 1971: 86 i nu aktuell del
samt 1971: 524 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om åtgärder
för att ersätta den gemensamma valdagen i syfte att
fördjupa den kommunala demokratin,
att dessa förslag läggs fram i så god tid att riksdagen kan fatta
beslut om sådana reformer före nästa val.»

Särskilt yttrande

1) av herrar Boo, Pettersson i Örebro och Fiskesjö (c):

Som framgår av utskottets betänkande beslöts den gemensamma valdagen
som en kompromiss mellan eljest oförenliga synpunkter på utformningen
av en enkammarreform. Att beslutet gav anledning till vissa
farhågor för den kommunala demokratin medgavs av alla partier. Detta
kom också till direkt uttryck i utskottsbetänkandet 1968 genom förslaget
om en arbetsgrupp för att förbereda en allmän översyn av den
kommunala demokratins problem. Dessa problem har ingalunda förlorat
sin aktualitet utan står i dag i förgrunden för diskussionerna om möjligheterna
att åstadkomma en förstärkt och fördjupad demokrati i vårt
land.

Centerpartiet har under en följd av år, redan långt före författningsreformen,
framfört krav på åtgärder för att stärka den kommunala demokratin.
Det var i första hand dessa krav som var pådrivande för riksdagsinitiativet
till en översyn av den kommunala demokratins problem.
Författningskompromissen med bl. a. gemensam valdag väckte från
denna synpunkt särskild tvekan inom centerpartiet. Den har emellertid
accepterats. Det är inte möjligt att nu gå ifrån den uppgörelse som träffats
utan denna måste för närvarande uppfattas som bindande och förpliktande.
Det syns nödvändigt att pröva den gemensamma valdagen
i två val, innan frågan om en ny ordning tas upp till övervägande. Annat
har inte heller avsetts med motionen 1971: 524. Den åsyftar endast att
åtgärder skall vidtas för att förbereda en omprövning så att en möjlighet
öppnas att undvika tre val på gemensam valdag, om detta skulle
befinnas önskvärt. Mot den bakgrund som angetts här och med hänsyn
till att grundlagberedningens arbete står inför sin snara avslutning har
vi ansett oss inte böra nu biträda motionens yrkande. Frågan får emellertid
ofrånkomligen tas upp till ny diskussion i senare sammanhang.

KU 1971: 65

2) av herrar Hernelius (m) och Schött (m):

Den partiella författningsreformen beslöts 1968 efter det att mellan
de stora partierna träffats en överenskommelse om huvudpunkterna.
Denna överenskommelse, som godkändes av riksdagens båda kamrar
med stora majoriteter, omfattade bland annat den gemensamma valdagen.
Det enda undantaget av betydelse från kompromissen rörde
kammarledamöternas antal, som det dåvarande högerpartiets företrädare
ville ha satt till högst 300. Denna ståndpunkt hade partiets representanter
förfäktat redan innan direktiven för grundlagberedningen formulerades,
och den ansågs icke hindersam för kompromissen i dess helhet.

Konstitutionsutskottet avfärdade icke farhågorna för ogynnsamma
följder av den gemensamma valdagen för den kommunala demokratin
som obefogade utan föreslog vissa åtgärder, bland annat en utredning
om den kommunala demokratin. Detta förslag bifölls, och utredningen
pågår. Att nu vidtaga förberedande åtgärder för att upphäva den gemensamma
valdagen bör enligt vår mening icke komma i fråga. Detta
oavsett vilken åsikt man än hyser om denna gemensamma valdag, till
vilken åtskilliga inom den meningsriktning vi företräder står negativa.
Ett sådant beslut om förberedelser för ett upphävande skulle därtill
uppfattas som ett avsteg från den gjorda överenskommelsen med därav
följande konsekvenser för hela det fortsatta grundlagsarbetet. Det
skulle vidare vara ägnat att minska allmänhetens tilltro till partiernas
önskan att stå fast vid ingångna avtal.

Denna ståndpunkt innebär icke att den gemensamma valdagen bör
vidhållas för all framtid. Men den innebär att den partiella reformen ej
bör rivas upp innan vidare erfarenheter av densamma vunnits samt
innan det stora reformarbetet hunnit få sin fortsättning.

TRYCKERIBOLAGET IVAR HÄGGSTRÖM AB. STOCKHOLM 1971