Konstitutionsutskottets betänkanden 54—60 år 1971
KU 1971:
54—60
Nr 54
Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motioner om ökat
inslag av personval i valsystemet m. m.
I detta betänkande behandlas motionerna
1971:86 av herr Helén m. fl. (fp) såvitt avser hemställan punkt 1
och 2;
1971: 114 av herr Bohman m. fl. (m) såvitt avser hemställan punkt 1;
samt
1971: 559 av herr Wijkman och fru Mogård (m).
Hemställan avser
i motionen 1971: 86 punkt 1: »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer att grundlagberedningen får i uppdrag att så snabbt
som möjligt lägga fram alternativa förslag till hur personvalsmomentet
i det svenska valsättet kan öka»;
i motionen 1971: 86 punkt 2: »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställer att grundlagberedningen får i uppdrag att så snabbt
som möjligt publicera undersökningar av hur de politiska partierna
nominerar sina kandidater inför riksdagsvalen»;
i motionen 1971: 114 punkt 1: »att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj:t måtte hemställa att Kungl. Maj:t ger grundlagberedningen i uppdrag
att snarast framlägga förslag om ökat inslag av personval i valsystemet»;
i
motionen 1971: 559 punkt 1: »att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte
anhålla om direktiv till grundlagberedningen att före 1973 års val framlägga
förslag till ett nytt valsystem som ger väljarna väsentligt utökade
möjligheter att påverka personvalet»; samt
i motionen 1971: 559 punkt 2: »att riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte
anhålla att grundlagberedningen snarast undersöker möjligheterna att
få till stånd en offentlig redovisning av partiernas kandidatnomineringar
inför 1973 års riksdagsval».
Tidigare utredningar m. m.
I 1954 års direktiv till författningsutredningen anförs avslutningsvis
i fråga om valsättet att det är synnerligen angeläget att undersöka i vad
mån åtgärder kan vidtagas inom det proportionella valsystemets ram
för att ge valen en mera markerad karaktär av personval.
1 Riksdagen 1971. 4 sami. Nr 54—60
KU 1971: 54
2
Författningsutredningens arbete avslutades med betänkandena Sveriges
statsskick Del 1—4 (SOU 1963: 16—19), vari bl. a. ett nytt valsystem
med bestämmelser som syftade till starkare inslag av personval föreslogs.
Person valsmomentet möttes i flertalet yttranden av kritiska synpunkter
eller tveksamhet.
Grundlagberedningen skall enligt sina direktiv behandla valsystemets
utformning och framlägga utarbetat förslag till ny vallag. I grundlagberedningens
förslag till partiell författningsreform (SOU 1967: 26) togs
personmomentet inte närmare upp till behandling. Beredningen yttrade
därvidlag (s. 139): »I samband med den fullständiga överarbetningen av
vallagstiftningen blir det tillfälle att överväga bl. a. vilka åtgärder som
skulle kunna vidtas för att förstärka personmomentet i valen.»
Konstitutionsutskottet behandlade förslaget till partiell författningsreform
samt förslag till vissa ändringar i vallagarna och vissa grundlagsändringar
jämte 50 motionsärenden i sitt betänkande 1968: 20. Bl. a.
behandlades motionen 1968: II: 981 av herr Rubin (mbs) med förslag till
nytt valsystem som gynnar personval.
Utskottet uttalade i denna del (KU 1968: 20 s. 24):
De nya grundlagsreglerna om valsystemet kommer att på ett från principiell
synpunkt betydelsefullt sätt skilja sig från de nuvarande genom
att de utgår från att valet i första hand är ett val av parti, inte ett val
av person. De önskemål om ett ökat inslag av personval som ofta framförts
har inte i detta sammanhang kunnat tillgodoses. Utskottet erinrar
om att författningsutredningen nedlade betydande arbete på att söka
tillgodose dessa önskemål. Den reform som nu genomförs kommer snarast
att innebära ett steg i motsatt riktning. Emellertid kommer grundlagberedningen
under sitt fortsatta arbete, som bl. a. avser att utarbeta
förslag till en helt ny vallag, att pröva möjligheterna att åstadkomma
ett större mått av personval. I motionen II: 981 hemställs att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ett nytt valsystem med personval, lämpligen
på grundval av författningsutredningens förslag. Under hänvisning
till vad nyss sagts om grundlagberedningens arbete avstyrker utskottet
motionen.
Riksdagen följde utskottet.
Nomineringsregler och nomineringspraxis vid andrakammarvalen 1948
och 1952 har undersökts på uppdrag av författningsutredningen och
redovisats i betänkandet Kandidatnominering vid andrakammarval (SOU
1958: 6). Undersökningen avsåg uteslutande att konstatera det faktiska
tillvägagångssättet.
En redogörelse för valsättet i vissa främmande länder (Danmark, Finland,
Västtyskland, Storbritannien, Frankrike och Australien samt för
kandidatnomineringen vid de norska stortingsvalen) ingår i de av författningsutredningen
publicerade utredningarna Organisationer Beslutsteknik
Valsystem (SOU 1961:21).
Författningsutredningen uttalade härefter som sin uppfattning, att
KU 1971: 54
3
det inte fanns behov av någon reglering genom lag av de svenska partiernas
nomineringsförfarande. Utredningen anförde vidare (SOU 1963: 17
s. 49 f):
Att utredningen ej ansett sig kunna konstatera några utbredda, väsentliga
missförhållanden på nomineringsområdet och att den ej heller ansett
möjligt att ange allmänna riktlinjer för en önskvärd utveckling av
nomineringsförfarandet, är emellertid icke liktydigt med att frågan om
nomineringsförfarandet skulle vara löst för Sveriges vidkommande. Om
demokratiens problem här liksom i många andra sammanhang gäller,
att de över huvud taget icke löses en gång för alla. Samma formella
system kan i praktiken fungera både bra och dåligt, formellt skilda
system kan ge ungefär samma resultat. I detta läge blir det väsentliga
att uppmärksamt följa hur existerande system faktiskt fungerar.
Den verkställda undersökningen av de svenska partiernas nomineringsförfarande
torde redan i någon mån ha bidragit till att skärpa
uppmärksamheten inom detta område och genom sammanförda fakta
ge uppslag till reformer. För att främja en fortlöpande offentlig insyn
rörande partiernas kandidatnomineringar har utredningen därutöver
gjort en särskild framställning till regeringen efter samråd med de politiska
partierna.
Statistiska centralbyrån redovisade i Riksdagsmannavalen 1959—60,
del II, kandidatnomineringen vid andrakammarvalet 1960. Härvid lämnades
en fyllig textkommentar till tabeller över partiernas medlemsantal,
partiernas förfarande vid fömominering, beredning av förslag till kandidater
och fastställande av valsedlar, kvinnornas andel av valda och icke
valda kandidater, antalet av partierna använda valsedelstyper och uppställda
kandidater samt kandidaternas yrkesfördelning. I Riksdagsmannavalen
1961—1964 del II redovisade statistiska centralbyrån kandidatnomineringen
vid andrakammarvalet 1964 utan kommentarer. Tabellmaterialet
gällde förfarandet vid förnominering och beredning och fastställande
av valsedlar samt antalet av partierna använda valsedelstyper
och kandidaternas yrkesfördelning. Efter 1964 har statistiska centralbyrån
inte insamlat uppgifter om kandidatnomineringarna.
I samband med 1966 års val utfördes av den av de statsvetenskapliga
institutionerna vid landets universitet tillsatta kommunalforskningsgruppen
en undersökning avseende partiernas regler och praxis vid nominering
av kandidater vid kommunala val, såväl vid val till kommunernas
fullmäktigeförsamlingar som vid val till landsting. Resultatet av
undersökningen har publicerats 1971 som nummer tre i serien Den
kommunala självstyrelsen med titeln Partierna nominerar.
Arbetet med personvalsfrågan förs inom grundlagberedningen efter
två linjer. Dels prövas i vad mån personvalsfrågan kan angripas från
nomineringssidan, dels övervägs personvalsmomentets utformning i själva
valsättet. Sistnämnda överväganden sker med de bestämmelser som
gäller efter den partiella författningsreformen som grund. Inom beredningen
görs bedömningar av de tekniska och politiska konsekvenserna
1* Riksdagen 1971. 4 sami. Nr 54—60
\i
KU 1971: 54 4
av ett system där väljaren, sedan han valt parti, på något sätt på valsedeln
markerar den kandidat eller de kandidater som han röstar på.
Härvid analyseras den påverkan på nomineringarna, valkampanjerna
och valresultaten som en övergång till ett mera personvalsbetonat valsätt
skulle medföra. Grundlagberedningen har i sitt arbete med valsystemet
nära kontakt med 1965 års valtekniska utredning.
Kandidatnomineringarna har av grundlagberedningen uppmärksammats
bl. a. som ett led i behandlingen av valsystemet. En undersökning
utförs och skall främst av tidsskäl avse 1970 års riksdagsval. Den omfattar
samtliga valkretsar för de fem i riksdagen representerade partierna.
Huvudsyftet är därvid att belysa den enskilde partimedlemmens
medverkan och inflytande — eventuellt också den enskilde sympatisörens.
Grundlagberedningen avser att framlägga förslag i denna del under
första halvåret 1972.
Utskottet
Frågan om ökat inslag av personval i valsystemet, vilken aktualiseras
i förevarande motioner, behandlas av grundlagberedningen i enlighet
med dess direktiv. Då frågan inte närmare togs upp i förslaget till partiell
författningsreform, hänvisade beredningen till att den i samband
med den fullständiga överarbetningen av vallagstiftningen skulle få tillfälle
att överväga vilka åtgärder som kunde vidtas för att förstärka personmomentet
i valen.
Även frågan om kandidatnomineringar inom partierna har uppmärksammats
av grundlagberedningen som ett led i behandlingen av valsystemet.
Utredningen har låtit utföra och avser att inom kort publicera
en ingående undersökning av nomineringarna inför 1970 års riksdagsval.
Enligt vad utskottet inhämtat kommer grundlagberedningen att redovisa
sina undersökningar och överväganden om valsystemet under första
halvåret 1972. Utskottet finner därför inte erforderligt att nu föranstalta
om ytterligare utredning av de i motionerna aktualiserade valfrågorna.
Utskottet hemställer
att riksdagen avslår motionerna
1) 1971: 86 såvitt avser hemställan punkterna 1 och 2;
2) 1971: 114 såvitt avser hemställan punkt 1; samt
3) 1971:559.
Stockholm den 9 november 1971
På konstitutionsutskottets vägnar
GEORG PETTERSSON
KU 1971: 54
5
Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i Luttra (c), Henningsson
(s), Hemelius (m), fru Thunvall (s), herrar Boo (c), Johansson
i Trollhättan (s), Ahlmark (fp), Mossberg (s), Werner i Malmö (m),
Svensson i Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Fiskesjö (c), Gustavsson i Ängelholm*
(s) och Molin (fp).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp) vilka ansett
dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
Frågan om ett ökat inslag av personval i valsystemet har länge varit
föremål för diskussion. Författningsutredningen framförde 1963 en
intressant modell för personval i Sverige. I motion 1971: 86 omnämns
en annan möjlighet, som något påminner om det västtyska systemet, att
i valsystemet införa ett personvalsmoment. Några konkreta åtgärder
för att öka väljarnas möjligheter att påverka valet av person inom
ett parti har dock hittills ej vidtagits. Det är nu viktigt, att man på allvar
prövar olika modeller för att förstärka personvalsmomentet i vårt
politiska liv.
Med hänsyn till grundlagberedningens tidsschema synes det icke
vara möjligt att nu pålägga beredningen denna relativt tidsödande uppgift.
En särskild utredning bör därför tillsättas med uppgift att pröva
olika modeller för ett förstärkt personvalsinslag och presentera dessa
offentligt i syfte att stimulera debatten om personval.
Utöver åtgärder avseende valsystemet kan personvalsinslaget i det politiska
livet förstärkas också genom åtgärder på nomineringssidan. Frågor
kring kandidatnomineringen kan därför med fördel prövas av samma
utredning som undersöker personvalsinslaget i valsystemet.
dels att utskottet i stället för hemställan under 1 borde ha yrkat:
att riksdagen i anledning av motion 1971: 86 såvitt avser hemställan
punkterna 1 och 2 i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer,
att en särskild utredning tillsättes med uppgift att
pröva möjligheterna och lägga fram förslag till ett starkare
personvalsinslag i valsystemet.