Konstitutionsutskottets betänkande nr 40 år 1971 KU 1971:40

Nr 40

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av motion om skyldighet
för kommunstyrelse att redovisa icke slutbehandlade motioner.

Motionen

I detta betänkande behandlas motionen 1971: 5 av herr Sjöholm (fp)
om skyldighet för kommunstyrelse att redovisa icke slutbehandlade motioner.

Hemställan avser: »att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj:t
begära förslag till sådant tillägg i kommunallagen att kommunstyrelsen
ålägges att vid ett sammanträde varje år med kommunfullmäktige redovisa
samtliga ännu icke slutbehandlade motioner och det aktuella förhållandet
beträffande dessa».

I motionen anförs att till skillnad mot ordningen för motioners behandling
i riksdag och landsting kan i kommunfullmäktige motioner
lämnas obesvarade under åtskilliga år och inte sällan bli helt inaktuella.
Principen bör enligt motionären vara att alla motionsyrkanden skall
prövas utan onödig tidsutdräkt. En viss garanti mot alltför kraftig förhalning
skulle, anser motionären, ligga i en bestämmelse som ålägger
kommunstyrelsen att vid visst sammanträde med fullmäktige — lämpligen
det sista under året — redovisa det aktuella läget beträffande samtliga
ännu icke besvarade motioner.

Gällande ordning m. m.

Såsom motionären framhåller finns det f. n. inga bestämmelser som
tvingar kommunfullmäktige att inom viss tid behandla väckta
motioner. I 18 § kommunallagen (1953: 753) sägs endast att »kommunfullmäktige
skola meddela beslut i ärenden, som hänskjutits till dem av
högre myndighet, ävensom i fråga, som väckts genom framställning av
kommunstyrelsen eller annan kommunal nämnd eller genom motion av
fullmäktig». Vidare kan nämnas bestämmelserna i 19 och 21 §§ om beredningstvång
för ärenden som skall avgöras av fullmäktige. Några bestämmelser
som föreskriver redovisning inför kommunfullmäktige av
de aktuella beredningsförhållandena för ej slutbehandlade motioner finns
ej heller. Däremot har i många kommuner utbildats en praxis att i årliga
s. k. balanslistor förteckna och inför fullmäktige redovisa samtliga före en
viss tidpunkt väckta och ännu ej slutbehandlade motioner. I detta sammanhang
brukar ofta förekomma beslut om avskrivning av motioner

1 Riksdagen 1971. 4 sami. Nr 40

KU 1971: 40

2

vars syfte uppfyllts eller som i övrigt blivit inaktuella. Enligt vad utskottet
inhämtat överväger också kommunförbundet att vid utarbetandet
av s. k. normalarbetsordning för kommunfullmäktige rekommendera bestämmelser
om årlig redovisning inför fullmäktige av oavgjorda ärenden.
— Slutligen kan här erinras om det pågående arbetet inom den 1970
tillkallade utredningen rörande lagteknisk översyn av kommunallagarna
m. m. Detta syftar till att göra denna lagstiftning enklare och mera enhetlig.
I detta sammanhang har därför inte övervägts att föreslå införande
i kommunallagarna av här ifrågasatta bestämmelser.

För riksdagens och landstingens vidkommande är ordningen för motioners
behandling lagreglerad. En redogörelse för vad som därvid gäller
kan ha visst intresse för den nu behandlade frågan.

Beträffande riksdagen gällde intill år 1949 att varje ärende
måste avgöras vid samma riksdag varunder det väckts. Genom grundlagsändringar
nämnda år infördes emellertid bestämmelser i RO § 58
om bl. a. uppskov med ärendens behandling. Dessa regler innebär att
riksdagen kan till annan session eller till nästföljande riksdag uppskjuta
behandlingen av ärende, som ej berör riksstaten. Vidare kan ytterligare
uppskov beslutas, dock skall ärendet avgöras senast under nästföljande
riksdag. Uppskov till nästföljande riksdag må ej beslutas under år då
ordinarie val till riksdagen förrättas. Om det meddelas förordnande om
nyval enligt RF § 108 förfaller beslut om uppskov. Införandet av dessa
uppskovsregler åsyftade att ge riksdagen dels en möjlighet att rationellt
fördela arbetet mellan olika sessioner, dels ett maktmedel mot regeringen
om denna inte respekterar de stadgade propositionstiderna.

För landstingens vidkommande gäller fortfarande att ärenden
inte kan uppskjutas från ett landstingsmöte till ett annat. I 21 § landstingslagen
(1954: 319) sägs bl. a. att »rätt att väcka förslag vid landstingsmöte
tillkommer landstingskommunens förvaltningsutskott och annan
dess nämnd, ledamot av landstinget samt länsstyrelsen». Huvudregeln
är härvid att förslag skall ha inlämnats till landstingets kansli
senast två månader före mötets början, men landstinget kan, då synnerliga
skäl därtill föranleder, till behandling även uppta förslag som väckts
senare, dock sist på mötets första dag. Bestämmelserna torde innebära
att landstinget skall behandla förslag som väckts i rätt tid. Om anstånd
med ärendes behandling stadgas i 31 §, där det sägs att om minst en
tiondel av de närvarande förenar sig därom, skall med ärendets vidare
behandling anstå, dock ej utan landstingets medgivande längre än till
nästa dag då sammanträde hålls. Bordläggning får endast med vanlig
röstövervikt beslutas mera än en gång i samma ärende.

Tidigare riksdagsbehandling av närliggande fråga

Vid 1966 års riksdag väcktes ett motionspar (I: 250 och II: 322) med
hemställan om utredning av frågan om skyldighet för kommunala full -

KU 1971: 40

3

mäktigeförsamlingar att bereda och avgöra hos dem väckta frågor inom
viss föreskriven tid. Utskottet (KU 1966: 23) fann att något riksdagens
initiativ i den berörda frågan inte erfordrades och avstyrkte därför motionerna.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande anförde utskottet härvid
bl. a. följande:

Det är enligt utskottets mening otvivelaktigt, att vissa missförhållanden
förekommer hos de kommunala fullmäktige i form av alltför långa
beredningstider. Att väckta ärenden slutbehandlas inom rimlig tid är ett
självfallet önskemål. Emellertid är det utskottets uppfattning, att en tillfredsställande
ordning i berörda hänseende bör kunna åstadkommas
utan lagstiftningsåtgärder. Tydliga strävanden har sålunda framkommit,
bl. a. genom de kommunala förbunden, för att komma till rätta med
missförhållanden av angiven art. På flera håll har sålunda beredningstiderna
begränsats genom interna föreskrifter, balanslistor etc. Man bör
enligt utskottets mening kunna förvänta, att dessa strävanden kommer
att fortsätta, så att en allmän kommunal praxis utbildas. Utskottet vill
också peka på den kommunala revisionens betydelse i sammanhanget.

Utskottet

Enligt vad utskottet inhämtat har i allt fler kommuner utbildats
en praxis att årligen inför fullmäktige redovisa alla ännu icke slutbehandlade
motioner och det aktuella beredningsförhållandet för
dessa. En ofta begagnad metod har härvid varit att i fullmäktiges arbetsordning
införa bestämmelser härom. Utskottet har vidare inhämtat att
kommunförbundet överväger att införa sådana bestämmelser i den s. k.
normalarbetsordning för kommunfullmäktige som är under utarbetande
inom förbundet. En sådan rekommendation från kommunförbundets sida
kommer uppenbarligen att i hög grad tillgodose det i förevarande
motion uttalade önskemålet att begränsa beredningstidema för motioner.
Utskottet vill i detta sammanhang även peka på den kommunala revisionens
betydelse och erinra om möjligheterna att med utnyttjande av
interpellations- och frågeinstitutet påskynda visst ärendes behandling.
Med hänsyn till anförda förhållanden anser utskottet det inte vara påkallat
med ett initiativ från riksdagens sida i anledning av motionen.

Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1971: 5.

Stockholm den 2 november 1971
På konstitutionsutskottets vägnar
GEORG PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i Luttra (c), Adamsson*
(s), Nelander (fp), Henningsson (s), fru Thunvall (s), herrar Boo
(c), Johansson i Trollhättan (s), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c),
Andersson i Stockholm* (s), Wemer i Malmö (m), Svensson i Eskilstuna
(s), Norrby i Åkersberga (fp) och Schött (m).

* Ej närvarande vid justeringen.