Konstitutionsutskottets betänkande nr 37 år 1971

KU 1971: 37

Nr 37

Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av 1970 års revisionsutrednings
betänkande »Statsrevisionen. Uppgift, organisation och
verksamhet» jämte följdmotioner.

Ärendet

I detta betänkande behandlas den av talmanskonferensen tillsatta 1970
års revisionsutrednings betänkande »Statsrevisionen. Uppgift, organisation
och verksamhet», dagtecknat den 17 februari 1971, samt de följdmotioner,
som väckts i anledning av talmanskonferensens skrivelse till
kammaren med överlämnande av betänkandet, nämligen 1971: 1386 av
fru Eriksson i Stockholm m. fl. (s + c + fp + m) och 1971:1387 av
herrar Tobé (fp) och Grebäck (c).

Hemställan i motionerna avser

i motionen 1971:1386: »att §§ 7 och 18 i utredningens förslag till
instruktion utgår» och

i motionen 1971:1387: »att riksdagen beslutar om sådan ändring i
förslaget till instruktionen för statsrevisionen att de bestämmelser som
rör den särskilda delegationen utgår».

Betänkandet

I betänkandet lämnas följande sammanfattning av innehållet:

Sedan vissa partiella reformer beträffande riksdagens revisorers organisation
och arbete genomförts enligt beslut av riksdagen 1967 och
1969, har förevarande utredning tillsatts på våren 1970 av talmanskonferensen
på framställning av revisorerna. Utredningen har uppfattat
sitt uppdrag så, att den haft att på grundval av de erfarenheter som
vunnits av reformerna 1967 och 1969 forma en lösning av revisorernas
organisationsfrågor på lång sikt.

Utredningen har inte funnit skäl att avvika från själva principerna i
1967 och 1969 års beslut. Verksamheten under de senaste åren betecknar
utredningen som en i det väsentliga positiv försöksverksamhet,
vilken lagt grunden för en långsiktig vidareutveckling.

Utredningen konstaterar att en förstärkning av riksdagsrevisionen
ligger väl i linje med det allmänna konstitutionella reformarbetet och
att någon begränsning av granskningsrätten inte har satts i fråga. Att i

1 Riksdagen 1971. 4 sami. Nr 37

KU 1971:37

2

princip en dubbel kontroll förekommer, dels genom organ som sorterar
under Kungl. Majit, dels genom ett organ som tillhör riksdagen, är en
konsekvens av det parlamentariska systemet. Någon uppdelning av verksamhetsfältet
mellan de skilda organen bör enligt utredningens mening
inte göras, men en viss samordning av deras insatser bör som hittills
eftersträvas på det praktiska planet. Riksdagsrevisionens arbetsfält föreslås
alltså även fortsättningsvis vara den statliga och statsunderstödda
verksamheten, utan formell begränsning.

Utredningen har ägnat ingående uppmärksamhet åt frågan om granskningsverksamhetens
omfattning och inriktning, särskilt de principer som
skall ligga till grund för urvalet av granskningsobjekt. Utgångspunkten
är att enligt 1967 års riksdagsbeslut större frågor av principiell och generell
innebörd bör studeras. Utredningen har försökt att analysera och
precisera vad som bör förstås därmed och har även i tio särskilda avsnitt
gett exempel på frågor som synes motsvara vad riksdagen avsett.

Utredningen föreslår att en närmare kontakt skapas mellan revisionen
och det löpande riksdagsarbetet genom att finansutskottet får befogenhet
att föreslå att riksdagen ger revisionen uppdrag att verkställa särskilda
utredningar.

I fråga om den yttre organisationen föreslår utredningen att revisorerna
ges benämningen statsrevisorer, vilken har gammal hävd, och att
den organisation som står under deras ledning kallas statsrevisionen.
Antalet revisorer bör vara oförändrat tolv. De nuvarande tre avdelningarna
bör avskaffas. I stället bör inrättas en delegation med vissa beredningsuppgifter,
framför allt i granskningsfrågor.

Statsrevisorernas huvuduppgifter bör vara att fastställa granskningsplan
samt att fatta beslut om remisser av granskningspromemorior, om
framställningar till Kungl. Maj:t och riksdagen och om föredragningar,
besök och resor såvitt gäller revisionen i dess helhet. Även i administrativa
ärenden av större räckvidd och principiell betydelse bör bestämmanderätten
ligga hos revisorerna.

I fråga om personalorganisationen föreslås att huvuddelen av det löpande
utredningsarbetet skall besörjas av fyra utredningsgrupper, envar
bestående av en revisionsdirektör/avdelningsdirektör samt en byrådirektör/
förste byråsekreterare. De båda nuvarande byråcheferna bör envar
leda två sådana grupper samt i övrigt biträda kanslichefen vid granskningsarbetets
ledning och planering samt vid uppsökandet av granskningsobjekt.
För sistnämnda funktion föreslås även en särskild tjänsteman
i avdelningsdirektörs ställning stå till kanslichefens förfogande.

I sak påverkas riksdagsordningens bestämmelser om revisorerna föga
av utredningens förslag. Vissa ändringar, företrädesvis av formell natur,
anses dock önskvärda. Bl. a. bör revisionens uppgift ges en mera tidsenlig
precisering och de föreslagna nya benämningarna införas. Ett utkast
till nytt grundlagsstadgande presenteras, men det förutsätts att det
kommer att prövas vidare i samband med arbetet på en författningsreform.

Övriga förslag bör enligt utredningens mening genomföras den 1 juli
1971. Utredningen framlägger ett förslag till ny instruktion och har
också utarbetat ett förslag till ny kungörelse om skyldighet att tillhandahålla
statsrevisionen handlingar, uppgifter och upplysningar m. m., avsedd
att ersätta den nu gällande kungörelsen, som utfärdades 1949 och
är föråldrad.

I övrigt hänvisas till det i 2 sami. tryckta betänkandet.

KU 1971:37

3

Motionerna

Motionen 1971: 1386 är undertecknad av bl. a. revisorernas ordförande,
förste vice ordförande och andre vice ordförande. I motionen
anförs, att ledamöter i den nuvarande revisionen befarar att svårigheter
kommer att uppstå för revisorerna att tillräckligt tränga in i ärendena
om man slopar avdelningssystemet. Efter riksdagens beslut om att granskningen
skall vara av mer generell och principiell innebörd krävs, sägs
det, att ledamöterna får tillfälle till en grundligare genomgång av ärendena.
Med en beredning på fem personer i stället för de nuvarande
avdelningarna blir det enligt motionärerna svårare att engagera alla
ledamöter av revisionen i granskningsarbetet. Motionärerna anser att
det bör kunna ankomma på revisorerna själva att i arbetsordning anta
bestämmelser för arbetets fördelning även bland ledamöterna. Bestämmelser
rörande frågan om arbetet skall fördelas på avdelningar eller
om en beredning skall inrättas enligt utredningens förslag bör, säger motionärerna,
därför inte införas i instruktionen.

Även i motionen 1971: 1387 kritiseras utredningens förslag om inrättande
av en särskild beredningsdelegation. Enligt motionärerna är det
onödigt att skapa tre grader av revisorer, »presidiet, meniga delegationsledamöter
och övriga revisorer». Presidiet bör i stället kunna utföra de
särskilda beredningsuppgifter som kan bli aktuella.

Utskottet

Riksdagens revisorer och deras verksamhet blev 1967 och 1969 föremål
för betydelsefulla reformer (KU 1967: 60, BaU 1967: 63, BaU
1969: 49). I anslutning till reformerna antogs ändrad lydelse av riksdagsordningens
stadgande om revisorerna, RO § 72, som trädde i kraft
1971. Vidare utfärdades en ny instruktion för revisorerna med giltighet
från den 1 januari 1968.

Huvudinnebörden i de berörda reformerna kan sammanfattas sålunda.
Den samlade berättelsen över granskningen av statsverket, som tidigare
skulle lämnas den 15 februari varje år, avskaffades. I stället slutförs
numera varje ärende för sig, varigenom en jämnare arbetsrytm
vinnes. För sina slutliga beslut i granskningsärendena fick revisorerna
en tredje handlingsmöjlighet utöver avskrivning och redovisning för riksdagen,
nämligen framställning till Kungl. Maj:t. Revisorerna fick också
befogenhet att själva inhämta remissyttranden och förklaringar över
upprättade granskningspromemorior. Riksdagen uttalade sig vidare för
ett mindre antal ärenden och en mera bestämd inriktning på frågor av
generell och principiell karaktär. I fråga om revisorernas ställning fastlade
riksdagen en principiell likställdhet med riksgäldsfullmäktige. I den

1* Riksdagen 1971. 4 sami. Nr 37

KU 1971:37

4

nya instruktionen fastslogs att huvuddelen av det förberedande arbetet
skulle ske inom ramen för ett avdelningssystem med tre avdelningar.
Vissa personalförstärkningar beslöts 1967 och 1969.1 anslutning till riksdagsbeslutet
1969 om personalorganisationen övergick revisorerna till
att bedriva sin verksamhet på grundval av en bestämd granskningsplan.

1970 års revisionsutredning tillsattes den 10 mars 1970, sedan riksdagens
revisorer i skrivelse till talmanskonferensen den 26 februari 1970
påkallat en allmän översyn av revisorsinstitutionens konstitutionella
ställning och uppgifter samt av personalorganisationens utformning. Utredningen
konstaterar i sitt betänkande »Statsrevisionen. Uppgift, organisation
och verksamhet» att dess förslag i huvudsak innebär ett fullföljande
av 1967 och 1969 års reformer på grundval av de allmänna
värderingar som kom till uttryck i 1967 års riksdagsbeslut.

I betänkandet föreslår utredningen bl. a. en ny lydelse av RO § 72.
Dess utformning har påverkats av ställningstaganden av utredningen i
fråga om bl. a. revisorernas benämning, antal och organisation. Vidare
framlägger utredningen förslag till ny instruktion och ny kungörelse,
avsedd att ersätta den nu gällande kungörelsen (1949: 357) angående
skyldighet att tillhandahålla riksdagens revisorer vissa handlingar och
upplysningar m. m. Därvid föreslås bl. a. införande av ett stadgande, enligt
vilket statligt revisionsorgan är skyldigt att verkställa de undersökningar
som riksdagens revisorer särskilt begär. Betänkandet innehåller
även förslag till ny personalorganisation, som bl. a. innebär en utökning
av den nuvarande organisationen med fem tjänstemän med handläggande
uppgifter. Utredningens förslag till ny instruktion innebär en
genomgripande ändring i revisorernas nuvarande arbetsformer. Utredningen
föreslår sålunda att avdelningssystemet skall avskaffas. För vissa
beredningsuppgifter bör i stället enligt utredningen inrättas en särskild
delegation, bestående av fem ledamöter och med revisorernas ordförande
som självskriven ordförande (7 och 18 §§ i utredningens instruktionsförslag).
Sistnämnda förslag godtas inte i följdmotionema.

Vid utskottets prövning av ärendet har allmän enighet rått om att
riksdagens revisorer utgör ett väsentligt led i riksdagens kontrollmakt,
som man bör slå vakt om. Enligt utskottets mening är de principer som
legat till grund för 1967 och 1969 års reformer riktiga. De bör också
vara väl ägnade att utgöra grunden för en vidareutveckling mot en förstärkning
av kontrollmakten.

Av vad utredningen anför i betänkandet framgår enligt utskottets
mening att revisorernas nuvarande personalorganisation är i behov av
ytterligare förstärkning. De förslag därom som betänkandet innehåller
(s. 27-31) finner utskottet väl motiverade och lämpliga att nu genomföra.
Utskottet tillstyrker därför utredningens förslag till ny personalorganisation
för riksdagens revisorer.

De konkreta förslag i övrigt som framläggs i betänkandet är enligt

KU 1971:37

5

utskottets mening delvis sådana att ställning till dem under alla förhållanden
måste tas vid en översyn av gällande grundlagsstadgande om revisorerna.
Frågan om riksdagens revisorer bör ha befogenhet att utöva
viss ledningsfunktion beträffande de under Kungl. Maj:t lydande revisionsorganen
berör även den grundlagsreglerade uppgiftsfördelningen
mellan Kungl. Maj:t och riksdagen. Grundlagberedningen avser att under
1972 framlägga förslag till en ny riksdagsordning. Som ett led i sitt
arbete i denna del måste beredningen också komma in på frågan om utformningen
av grundlagsstadganden om riksdagens revisorer. Enligt utskottets
mening talar starka skäl för att riksdagen i detta läge inte nu
bör ta ställning till revisionsutredningens förslag i dess helhet utan bör
avvakta grundlagberedningens fortsatta arbete på en ny riksdagsordning.
Därvid kan de berörda frågorna bedömas i ett större sammanhang,
vilket torde vara värdefullt. Ett dylikt uppskov med en slutlig bedömning
bör enligt utskottets mening inte heller föranleda några praktiska
olägenheter. En följd blir att nu gällande instruktion för revisorerna tills
vidare fortsätter att gälla och därmed även revisorernas nuvarande avdelningsindelning.
Härigenom tillgodoses också det huvudsakliga syftet
med följdmotionema i ärendet. I den mån någon instruktionsändring
skulle visa sig påkallad innan slutlig ställning tas i grundlagsfrågorna
kan givetvis sådan ändring företas. Utskottet erinrar om att fråga därom
- liksom övriga frågor i detta sammanhang - kan upptas av utskottet
med begagnande av dess initiativrätt. Utskottet avser sålunda
bl. a. att vid den översyn av riksdagsstadgan som utskottet skall företa
under höstsessionen i år föreslå att granskningen av riksdagens revisorers
berättelse - som nu ankommer på utskottet - skall överföras på
finansutskottet.

På grund av det anförda anser utskottet att riksdagen nu inte bör -utöver beslut om ändrad personalorganisation för riksdagens revisorers
kansli - fatta annat beslut än att anhålla hos Kungl. Maj:t om att utredningens
betänkande överlämnas till grundlagberedningen för vidare prövning
av i betänkandet behandlade frågor av betydelse för utformningen
av nya grundlagsstadganden om riksdagens revisorer eller eljest av
konstitutionell betydelse. Utskottet hemställer därför
att riksdagen

1) beslutar om ändrad personalorganisation för riksdagens revisorers
kansli i enlighet med vad som föreslås av 1970 års revisionsutredning
i betänkandet »Statsrevisionen. Uppgift, organisation
och verksamhet»,

2) anhåller hos Kungl. Maj:t att det ifrågavarande betänkandet
överlämnas till grundlagberedningen för vidare prövning av i
betänkandet behandlade frågor av betydelse för utformningen
av nya grundlagsstadganden om riksdagens revisorer eller eljest
av konstitutionell betydelse,

Kartong. S. 6 i reservationen stån Boo (c) och Wemer i Malmö (m)

KU 1971:37

6

3) förklarar motionerna 1971: 1386 och 1971: 1387 besvarade
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 19 maj 1971

På konstitutionsutskottets vägnar

GEORG PETTERSSON

Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i Luttra* (c), Adamsson
(s), Nelander (fp), Henningsson (s), Hemelius (m), Boo (c), Johansson
i Trollhättan (s), Mossberg (s), Wemer i Malmö (m), Svensson i
Eskilstuna (s), Bergqvist (s), Norrby i Åkersberga (fp), Olsson i Sundsvall
(c) och Wictorsson (s).

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av herrar Larsson i Luttra (c), Hemelius (m), Boo (c), Wemer i Malmö
(m) och Olsson i Sundsvall (c), vilka ansett att utskottets yttrande och
hemställan bort ha följande lydelse:

Riksdagens revisorer och (= utskottet) en bestämd gransk ningsplan.

1970 års revisionsutredning tillsattes av talmanskonferensen den 10
mars 1970, sedan riksdagens revisorer i skrivelse till konferensen påkallat
en allmän översyn av revisorsinstitutionens konstitutionella ställning
och uppgifter samt av personalorganisationens utformning. Utredningen
konstaterar i sitt betänkande »Statsrevisionen. Uppgift, organisation
och verksamhet», att den haft att arbeta mot bakgrunden av de reformer
som beslutats under senare år och av grundlagberedningens arbete
på en total författningsreform. I betänkandets första avsnitt har utredningen
fört en ingående diskussion av revisorsinstitutionens ställning
och av utredningsuppdragets innebörd. Syftet härmed har varit att klargöra
de framlagda förslagens sammanhang med de tidigare reformerna
och att förebygga, att förslagen kommit i strid med eller eljest föregripit
grundlagberedningens arbete. Betänkandet är enhälligt i denna del utom
på en mindre punkt, vilken skall beröras senare.

Utredningen utvecklar de skäl, som talar för att man bör bevara och
stärka revisorsinstitutionen, och konstaterar, att strävanden i denna riktning
ligger väl i linje med det allmänna konstitutionella reformarbetet.
Den uttalar vidare, att den inte funnit någon anledning att avvika från
de allmänna värderingar som kommit till uttryck i de tidigare riksdagsbesluten.
Dess förslag innebär i huvudsak ett fullföljande av 1967 och

1969 års reformer. Revisorernas arbete under de senaste åren kan enligt

KU 1971:37

7

utredningens bedömning betecknas som en i det väsentliga positiv försöksverksamhet,
som lagt grunden för en långsiktig vidareutveckling.
Utredningen har uppfattat sitt uppdrag så, att det avsett att forma en
lösning av revisorernas organisationsfrågor på lång sikt. Utredningen
anför vidare, att den självfallet i första hand haft att arbeta inom gällande
grundlagars ram, men att den inte kunnat undgå att komma in på
frågor som är reglerade i grundlag. I de senare delarna är förslagen,
framhåller utredningen, att uppfatta som synpunkter vilka får överlämnas
till grundlagberedningen. I betänkandet framläggs i enlighet härmed
dels förslag till ny instruktion och ny personalorganisation, vilka avses
träda i kraft den 1 juli 1971, dels utkast till nya grundlagsregler och till
ny kunglig kungörelse om revisionen, vilka avses bli föremål för vidare
prövning av grundlagberedningen resp. av Kungl. Maj:t.

Utskottet kan helt ansluta sig till vad utredningen sålunda enigt föreslagit.
Utskottet har i flera sammanhang understrukit riksdagens revisorers
betydelse som ett led i riksdagens kontrollmakt. Om det angelägna
i att slå vakt om denna institution torde allmän enighet råda. Utskottet
kan också på grundval av sin granskning av revisorernas verksamhetsberättelser
för de senaste åren ansluta sig till bedömningen, att huvudprinciperna
bakom 1967 och 1969 års reformer är bärkraftiga och bör
föras ut till en långsiktig lösning av revisorernas organisationsfrågor.
Med den utformning utredningens förslag erhållit kan de inte heller anses
föregripa grundlagberedningens överväganden utan bör kunna genomföras
på sätt utredningen förutsatt.

I betänkandets första avsnitt diskuteras också revisorernas granskningsområde.
Utredningen konstaterar, att det inte från något håll ifrågasatts
att begränsa detta område och att det inte är vare sig möjligt
eller önskvärt att göra någon uppdelning av området mellan revisorerna
och riksrevisionsverket. Att i princip en dubbel kontroll förekommer,
dels genom organ som sorterar under Kungl. Maj:t, dels genom ett organ
som tillhör riksdagen, är, framhåller utredningen, en konsekvens av det
parlamentariska systemet och inte märkligare än att JO och JK har i
huvudsak samma tillsynsområde. Även i denna del är utredningen enig,
och utskottet ansluter sig helt till vad som anförts.

På en punkt har emellertid som redan nämnts meningarna varit delade.
Majoriteten framhåller, att ökade granskningsmöjligheter för revisorerna
inom den statliga företagssektorn »är en reformfråga, som kan
förtjäna att tas upp till prövning i ett senare sammanhang». Mot detta
uttalande har tre ledamöter reserverat sig. Med hänsyn till den försiktiga
avfattning, som getts ifrågavarande uttalande och som inte innebär något
ställningstagande i sak, kan utskottet för sin del ansluta sig till vad utredningsmajoriteten
anfört.

I betänkandets andra avsnitt diskuterar utredningen granskningsverksamhetens
uppläggning och bedrivande. Utredningen erinrar bl. a. om ut -

KU 1971:37

8

skottets av riksdagen godkända uttalande 1967, att granskningen bör
inriktas på »frågor av principiell och generell innebörd». Huvuddelen av
avsnittet ägnas åt att konkretisera och precisera vad som bör avses härmed.
Utskottet finner denna framställning högst värdefull och väl ägnad
att ligga till grund för det framtida granskningsarbetet. över huvud saknar
utskottet erinran mot vad som utvecklats i detta avsnitt, om vilket
utredningen varit enig. Det bör antecknas att det här närmast gäller interna
frågor utan egentlig betydelse för grundlagberedningens arbete.
Någon mera djupgående förändring av revisionens arbetssätt åsyftas
inte.

I betänkandets tredje och fjärde avsnitt drar utredningen ut konsekvenserna
av sina överväganden med avseende på den interna organisationen
och arbetsfördelningen mellan revisorerna och kansliet. Bl. a.
föreslår utredningen att det nuvarande avdelningssystemet skall avskaffas
och att i stället en särskild beredningsdelegation skall inrättas för den
förberedande handläggningen av granskningsärendena. Mot detta förslag
riktas invändningar i följdmotionerna. Enligt utskottets mening bör
det överlämnas åt revisorerna själva att besluta om den ordning de finner
lämpligast. Det bör inte ges några föreskrifter i instruktionen om
vare sig avdelningar eller delegation. Detta överensstämmer med motionärernas
yrkande. I övrigt kan utskottet inte finna någon anledning
att avvika från utredningens förslag, som bl. a. innebär namnändringar
och en inte oväsentlig förstärkning av personalorganisationen.

Mot det framlagda instruktionsförslaget har utskottet inte funnit fog
för annan invändning än som följer av vad nyss sagts om avdelningar
och delegation. Utkastet till grundlagsändring bör som utredningen hemställt
överlämnas till grundlagberedningen.

Utredningen har även utarbetat ett utkast till ny kungörelse om skyldighet
för myndigheter och vissa andra att tillhandahålla revisionen
handlingar, uppgifter, upplysningar m. m. I detta utkast har utskottet
fäst sig vid en föreskrift om att statligt revisionsorgan skall vara skyldigt
att verkställa de undersökningar som revisionen särskilt begär. Vissa betänkligheter
har yppats i anledning av detta förslag. Avsikten torde inte
ha varit att ändra förhållandet mellan riksdagsrevisionen och de Kungl.
Maj:t underställda revisionsorganen. Mot detta talar att utredningen
föreslagit, att det i nuvarande instruktion intagna uttrycket att riksdagens
revisorer är en »statens överrevision» skall utgå och att riksrevisionsverkets
instruktion ålägger verket bl. a. att »tillhandagå riksdagens utskott
och revisorer med upplysningar, räkenskaper och handlingar». Det
kan emellertid finnas skäl att låta grundlagberedningen överväga, förutom
grundlagsregleringen av riksdagsrevisionen även frågan om förhållandet
till övriga statliga revisionsorgan. Det får ankomma på Kungl.
Maj:t att ta ställning till om detta är befogat. Utgångspunkten måste
emellertid vara att riksdagsrevisionens nuvarande befogenheter inte skall

KU 1971:37

9

beskäras.

Till sist vill utskottet anteckna, att vissa detaljfrågor kommer att tas
upp till behandling vid den översyn av riksdagsstadgan, som utskottet avser
att genomföra under höstsessionen. Bl. a. bör i enlighet med utredningens
förslag handläggningen av ärenden rörande revisionen inom
riksdagen överföras till finansutskottet.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1) godkänner de principer för riksdagsrevisionens organisation och
verksamhet som framlagts av 1970 års revisionsutredning i betänkandet
»Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet»,
i enlighet med vad utskottet anfört och med den ändring
som följer av bifall till motionerna 1971: 1386 och 1971: 1387,

2) antar det vid nämnda betänkande fogade instruktionsförslaget
med ändringarna, att 7 och 18 §§ utgår och att 8-17 och 19-22 §§ som en följd därav benämns 7-16 och 17-20 §§,

3) beslutar om ändrad personalorganisation enligt nämnda betänkande,

4) anhåller hos Kungl. Maj:t

a) att nämnda betänkande överlämnas till grundlagberedningen
för beaktande i samband med beredningens övervägande av
frågan om nya grundlagsregler om revisionen,

b) att den nya instruktionen utfärdas i Svensk författningssamling,

c) att 1949 års kungörelse angående skyldighet att tillhandahålla
riksdagens revisorer vissa handlingar och upplysningar m. m.
ersätts med annan författning med beaktande av vad som anförts
i förutnämnda betänkande.

Särskilt yttrande

av herrar Nelander och Norrby i Åkersberga (båda fp):

1970 års revisionsutredning avsåg att dess förslag skulle utmynna i en
ny instruktion för riksdagens revisorer. Under utskottsbehandlingen har
dock enighet nåtts om bibehållande av systemet med avdelningar inom
revisionen samt om att frågan om revisionens ställning gentemot riksrevisionsverket
bör prövas i ett vidare sammanhang. Förutsättningarna
för den av utredningen föreslagna instruktionen rubbas härigenom i sådan
omfattning att en överarbetning av instruktionsförslaget och dess
motiveringar är nödvändig. Denna överarbetning kan som utskottet
framhåller ske genom utskottets initiativrätt och i anslutning till grundlagberedningens
arbete med de aktuella författningspunktema.

Vi fäster stort avseende vid utskottets uttalande om en förstärkning
av riksdagens kontrollmakt, i vilken revisionen utgör ett väsentligt led.

ESSELTE TRYCK. STHLM 71 712156