Konstitutionsutskottets betänkande nr 36 år 1971
KU 1971:36
Nr 36
Konstitutionsutskottets betänkande i anledning av proposition med
förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m. m., jämte
följdmotioner.
I detta betänkande behandlas propositionen 1971: 30 med förslag till
lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m. m., jämte följdmotionema
1971: 1389—1395.
Propositionens hemställan
Sedan Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen (prop. 1971: 1 bil. 4
s. 41) föreslagit riksdagen att, i avvaktan på proposition om en omorganisation
av förvaltningsrättskipningen, för budgetåret 1971/72
beräkna till Regeringsrätten ett förslagsanslag av 5 900 000 kr. och till
Kammarrätterna ett förslagsanslag av 13 200 000 kr., har dessa frågor
upptagits i proposition 1971: 30 med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar,
m. m. I nämnda proposition har Kungl. Maj:t —
under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över justitieärenden
för den 20 mars 1970, den 14 januari 1971 och den 12 mars 1971
samt av lagrådets protokoll den 27 februari 1971 och den 8 mars 1971
ävensom av Kungl. Maj:ts skrivelse till kyrkomötet den 24 juli 1970
(nr 1) och kyrkomötets skrivelse den 22 september 1970 (nr 1) —
A. föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om allmänna förvaltningsdomstolar,
2) förvaltningslag,
3) förvaltningsprocesslag,
4) lag om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa
mål,
5) lag om ändring i lagen (1967: 64) om tillfällig ökning av regeringsrådens
antal,
6) lag om ändring i giftermålsbalken,
7) lag om ändring i lagen (1915: 434) om fullföljd av talan mot beslut
i vissa ärenden rörande äktenskaps ingående,
8) lag om ändring i föräldrabalken,
9) lag om ändring i jordförvärvslagen (1965: 290),
10) lag om ändring i lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten
att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag,
11) lag om ändring i lagen (1970: 998) om arrendenämnder och hyresnämnder,
12) lag om ändring i lagen (1933: 269) om ägofred,
1 Riksdagen 1971. 4 sami. Nr 36
KU 1971:36
2
13) lag om ändring i lagen (1952: 166) om häradsallmänningar,
14) lag om ändring i lagen (1952: 167) om allmänningsskogar i Norrland
och Dalarna,
15) lag om ändring i lagen (1950: 596) om rätt till fiske,
16) lag om ändring i lagen (1960: 130) om fiskevårdsområden,
17) lag om ändring i lagen (1938: 274) om rätt till jakt,
18) lag om ändring i vattenlagen (1918: 523),
19) lag om ändring i lagen (1919: 426) om flottning i allmän flottled,
20) lag om ändring i lagen (1929: 405) med vissa föreskrifter angående
tillämpningen här i riket av svensk-norska vattenrättskonventionen av
den 11 maj 1929,
21) lag om ändring i brottsbalken,
22) lag om ändring i lagen (1940: 358) med vissa bestämmelser till
skydd för försvaret m. m.,
23) lag om ändring i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt,
24) lag om ändring i lagen (1963: 193) om samarbete med Danmark,
Finland, Island och Norge angående verkställighet av straff m. m.,
25) lag om ändring i lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt
företag att idka näring här i riket,
26) lag om ändring i lagen (1887: 42 s. 1) angående handelsregister, firma
och prokura,
27) lag om ändring i lagen (1902: 71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser
om elektriska anläggningar,
28) lag om ändring i lagen (1942: 335) om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar,
29) lag om ändring i lagen (1919: 240) om fondkommissionsrörelse och
fondbörsverksamhet,
30) lag om ändring i lagen (1929: 116) om tillsyn över stiftelser,
31) lag om ändring i lagen (1936: 567) om domkapitel,
32) lag om ändring i lagen (1938: 96) om understödsföreningar,
33) lag om ändring i gruvlagen (1938: 314),
34) lag om ändring i lagen (1886: 46) angående stenkolsfyndigheter
m. m.,
35) lag om ändring i uranlagen (1960: 679),
36) lag om ändring i lagen (1966: 314) om kontinentalsockeln,
37) lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar,
38) lag om ändring i lagen (1941: 282) om sterilisering,
39) lag om ändring i lagen (1944: 133) om kastrering,
40) lag om ändring i lagen (1942: 350) om fornminnen,
41) lag om ändring i lagen (1960: 690) om byggnadsminnen,
42) lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,
43) lag om ändring i byggnadslagen (1947: 385),
44) lag om ändring i lagen (1947: 529) om allmänna barnbidrag,
KU 1971:36
3
45) lag om ändring i lagen (1964: 143) om bidragsförskott,
46) lag om ändring i lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse,
47) lag om ändring i lagen (1950: 272) om rätt för utländsk försäkringsanstalt
att driva försäkringsrörelse här i riket,
48) lag om ändring i lagen (1959: 73) med vissa bestämmelser om inländsk
försäkringsrörelse vid krig m. m.,
49) lag om ändring i lagen (1959: 118) om krigsansvarighet för liv- och
och invaliditetsförsäkring,
50) lag om ändring i arbetarskyddslagen (1949: 1),
51) lag om ändring i skogsförläggningslagen (1963: 246),
52) lag om ändring i kyrkomötesförordningen (1949: 174),
53) lag om ändring i lagen (1950: 382) om svenskt medborgarskap,
54) lag om ändring i lagen (1951: 308) om ekonomiska föreningar,
55) lag om ändring i lagen (1948: 218) om sambruksföreningar,
56) lag om ändring i bostadsrättslagen (1971: 000),
57) lag om ändring i religionsfrihetslagen (1951: 680),
58) lag om ändring i lagen (1954: 243) om yrkesskadeförsäkring,
59) lag om ändring i lagen (1961: 257) om besvär över försäkringsrådets
beslut,
60) lag om ändring i allmänna förfogandelagen (1954: 279),
61) lag om ändring i rekvisitionslagen (1942: 583),
62) lag om ändring i allmänna ransoneringslagen (1954: 280),
63) lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård,
64) lag om ändring i lagen (1955: 183) om bankrörelse,
65) lag om ändring i lagen (1955:416) om sparbanker,
66) lag om ändring i lagen (1956: 216) om jordbrukskasserörelsen,
67) lag om ändring i lagen (1956: 618) om allmänna sammankomster,
68) lag om ändring i luftfartslagen (1957: 297),
69) lag om ändring i strålskyddslagen (1958: 110),
70) lag om ändring i lagen (1926: 1) innefattande bestämmelser i anledning
av konventionen den 9 maj 1925 mellan Sverige och Finland angående
renar i gränsområdena,
71) lag om ändring i civilförsvarslagen (1960: 74),
72) lag om ändring i lagen (1939: 254) om skyldighet för kommun att
fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter,
73) lag om ändring i barnavårdslagen (1960: 97),
74) lag om ändring i lagen (1960: 408) om behörighet att utöva läkaryrket,
75) lag om ändring i lagen (1963: 251) om behörighet att utöva tandläkaryrket,
76) lag om ändring i lagen (1965: 61) om behörighet att utöva veterinäryrket
m. m.,
77) lag om ändring i lagen (1960: 409) om förbud i vissa fall mot verksamhet
på hälso- och sjukvårdens område,
KU 1971:36
4
78) lag om ändring i varumärkeslagen (1960: 644),
79) lag om ändring i patentlagen (1967: 837),
80) lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970: 485),
81) lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971: 000),
82) lag om ändring i brandlagen (1962: 90),
83) lag om ändring i skollagen (1962: 319),
84) lag om ändring i lagen (1962: 381) om allmän försäkring,
85) lag om ändring i namnlagen (1963: 521),
86) lag om ändring i lagen (1963: 537) om gravrätt m. m.,
87) lag om ändring i lagen (1964: 322) med vissa bestämmelser i anledning
av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet
m. m.,
88) lag om ändring i lagen (1964: 829) om skyldighet för vissa städer att
bidraga till statsverkets kostnader för domstolsväsendet,
89) lag om ändring i naturvårdslagen (1964: 822),
90) lag om ändring i statstjänstemannalagen (1965: 274),
91) lag om ändring i lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk
vård i vissa fall,
92) lag om ändring i lagen (1967: 940) angående omsorger om vissa psykiskt
utvecklingsstörda,
93) lag om ändring i lagen (1966: 301) om rättspsykiatrisk undersökning
i brottmål,
94) lag om ändring i lagen (1967: 531) om tryggande av pensionsutfästelse
m. m.,
95) lag om ändring i smittskyddslagen (1968: 231),
96) lag om ändring i miljöskyddslagen (1969: 387),
97) lag om ändring i jordhävdslagen (1969: 698),
98) lag om ändring i lagen (1970: 244) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar,
99) lag om ändring i lagen (1970:375) om utlämning till Danmark, Finland,
Island eller Norge för verkställighet av beslut om vård eller behandling,
100) lag om ändring i lagen (1970: 390) med vissa bestämmelser i anledning
av statens övertagande av lokalhållningen för de allmänna underrätterna,
101) lag om ändring i lagen (1970: 596) om förenklad aktiehantering,
102) lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970: 988),
103) lag om ändring i förordningen (1961: 313) om förfarandet i anmärkningsmål,
104) lag om ändring i familjebidragsförordningen (1946: 99),
105) lag om ändring i förordningen (1967: 882) om studiemedelsavgifter,
106) lag om ändring i lagen (1964: 731) om trafiknämnder,
107) lag om ändring i förordningen (1965: 852) om ackord och avskrivning
rörande vissa skatter,
KU 1971:36
5
108) lag om ändring i lagen (1920: 796) om val till riksdagen,
109) lag om ändring i kommunala vallagen (1930: 253),
110) lag om ändring i kommunallagen (1953: 753),
111) lag om ändring i kommunallagen (1957: 50) för Stockholm,
112) lag om ändring i lagen (1961: 436) om församlingsstyrelse,
113) lag om ändring i landstingslagen (1954: 319),
114) lag om ändring i militärersättningsförordningen (1950: 261),
115) lag om ändring i lagen (1970: 65) om Sveriges allmänna hypoteksbank
och om landshypoteksföreningar,
116) lag om ändring i förordningen (1968: 576) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa och om stadshypoteksföreningar,
117) lag om ändring i lagen (1956: 2) om socialhjälp,
118) lag om ändring i förordningen (1951: 442) om förhandsbesked i
taxeringsfrågor,
119) lag om ändring i förordningen (1957: 343) om oljelagring m. m.,
120) lag om ändring i förordningen (1957: 344) om oljeavgift m. m.,
121) lag om ändring i sjukvårdslagen (1962: 242),
122) lag om ändring i folkbokföringsförordningen (1967: 198),
123) förordning om ändring i förordningen (1970: 99) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten,
124) lag om ändring i lagen (1970: 296) om social centralnämnd m. m.;
B. begärt riksdagens yttrande över följande vid propositionen fogade
författningsförslag, nämligen förslag till
125) kungörelse om ändring i förordningen (1968: 564) om tillfällig handel,
126) kungörelse om ändring i vapenförordningen (1949: 340),
127) kungörelse om ändring i vägtrafikförordningen (1951: 648),
128) kungörelse om ändring i förordningen (1940: 910) angående yrkesmässig
automobil trafik m. m.,
129) kungörelse om ändring i allmänna ordningsstadgan (1956: 617),
130) kungörelse om ändring i hälsovårdsstadgan (1958: 663),
131) kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959: 612),
132) kungörelse om ändring i förordningen (1961: 568) om brandfarliga
varor,
133) kungörelse om ändring i brandstadgan (1962: 91),
134) kungörelse om ändring i mönstringsförordningen (1961: 87),
135) kungörelse om ändring i förordningen (1968: 70) med vissa bestämmelser
om injektionssprutor och kanyler,
136) kungörelse om ändring i hotellförordningen (1966: 742),
137) kungörelse om ändring i kungörelsen (1970: 113) om förevisning av
brandfarlig biograffilm;
C. föreslagit riksdagen att
a) godkänna de i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971 förordade rikt -
KU 1971:36
6
linjerna för organisationen av regeringsrättens kansli- och föredragandeorganisation,
b) bemyndiga Kungl. Majit att inrätta en ordinarie tjänst för chef för
regeringsrättens kansli med beteckningen r,
c) besluta att en kammarrätt i Göteborg inrättas den 1 januari 1972,
d) godkänna de i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971 förordade
riktlinjerna för kammarrättsorganisationen i övrigt,
e) bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en ordinarie tjänst för president
i kammarrätten i Göteborg med beteckningen o,
f) bemyndiga Kungl. Majit att den 1 januari 1972 inrätta dels nio ordinarie
tjänster för kammarrättslagman med beteckningen o i utbyte mot
nio sådana tjänster för kammarrättsråd och divisionsordförande i kammarrätten
i Stockholm, dels sex ordinarie tjänster för kammarrättslagman
med beteckningen o i kammarrätten i Göteborg,
g) bemyndiga Kungl. Majit att den 1 januari 1972 inrätta tjänster för
kammarrättsråd i Co 1 i kammarrätterna till det antal som förordats i
statsrådsprotokollet den 12 mars 1971,
h) till Regeringsrätten för budgetåret 1971/72 under andra huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 5 900 000 kr.,
i) till Kammarrätterna för budgetåret 1971/72 under andra huvudtiteln
anvisa efct förslagsanslag av 13 200 000 kr.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås tre nya lagar av central betydelse på den offentliga
förvaltningens område: lag om allmänna förvaltningsdomstolar,
förvaltningsprocesslag och förvaltningslag. Förslagen innebär dels att
rättskipningen i regeringsrätten och kammarrätt omorganiseras, dels att
allmänna förfaranderegler för förvaltningsdomstolar och förvaltningsmyndigheter
införs.
Genom förslagen flyttas tyngdpunkten i den domstolsmässiga besvärsprövningen
i förvaltningsärenden från regeringsrätten till kammarrätt.
Kammarrätt får ställning av allmän förvaltningsdomstol närmast under
regeringsrätten med i stort sett samma målområde som denna. I samband
därmed byggs kammarrättsorganisationen ut kraftigt. Sålunda skall det
i fortsättningen finnas två kammarrätter, den ena i Stockholm med Svealand
utom Värmland samt Norrland, östergötland och Gotland som
domkrets och den andra i Göteborg med återstoden av landet som domkrets.
Två av Stockholmskammarrättens avdelningar föreslås förlagda till
Sundsvall. Antalet avdelningar i kammarrätt ökas från f. n. 9 till 15.
Kammarrättsavdelningama föreslås organiserade efter hovrättsmönster
med en kammarrättslagman som ordförande och i princip ordinarie
kammarrättsråd som övriga ledamöter.
För regeringsrättens del innebär förslagen att domstolen huvudsakligen
får ställning av prejudikatinstans. Mål, sorn fullföljs från kammarrätt till
KU 1971:36
7
regeringsrätten, skall prövas av regeringsrätten bara om denna meddelar
prövningstillstånd.
Tillstånd skall meddelas, om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen
att frågan prövas av regeringsrätten eller om det föreligger synnerliga
skäl till sådan prövning, såsom att resning annars skulle kunna
ha beviljats. Som en konsekvens av regeringsrättens ändrade uppgifter
föreslås att antalet regeringsråd minskas från f. n. 22 till högst 18.
Vidare föreslås att den nuvarande ordningen, att regeringsrättens mål
bereds i statsdepartementen och föredras inför domstolen av tjänstemän
i departementen, skall upphöra. I stället inrättas ett eget kansli för regeringsrätten
i vilket särskilda föredragande för domstolen ingår.
Grundläggande regler om förfarandet i mål hos regeringsrätten och
kammarrätt föreslås meddelade i förvaltningsprocesslagen. Denna föreslås
bli tillämplig även hos länsrätt, länsskatterätt och mellankommunala skatterätten.
Syftet med lagen är bl. a. att underlätta för den enskilde att själv
föra sin talan vid förvaltningsdomstol.
Förfarandet i förvaltningsdomstol föreslås i princip vara skriftligt.
Muntlig förhandling skall kunna ingå i handläggningen, när det kan antas
vara till fördel för utredningen. Part föreslås få viss möjlighet att påverka
frågan huruvida muntlig förhandling skall komma till stånd. Enskild
part, som inställer sig vid muntlig förhandling, skall enligt förslaget
kunna få ersättning av allmänna medel för sin inställelse, om rätten
finner att han skäligen bör ersättas för inställelsen.
För förvaltningsdomstol föreslås gälla uttryckligt förbud att gå utöver
vad som har yrkats i målet. Möjlighet skall dock finnas för domstol att
utan yrkande besluta till det bättre för enskild, när det föreligger särskilda
skäl och det kan ske utan men för motstående enskilt intresse.
Förslaget till förvaltningslag är avsett att bilda grundvalen för förvaltningsmyndigheternas
handläggning av sina ärenden. Lagen syftar främst
till att stärka den enskildes rättssäkerhet i hans mellanhavanden med
myndigheterna. Vid utformningen av lagen har lagts särskild vikt vid att
den skall tillgodose behovet av förfaranderegler i första instans, att reglerna
skall vara så enkla och lättillgängliga sorn möjligt samt att lagen
inte får äventyra kravet på snabbhet och effektivitet i förvaltningen.
Förfarandereglema i förvaltningslagen föreslås uppdelade i två huvudavsnitt.
I det första ingår sådana regler som kan tillämpas i stort sett i
alla slag av förvaltningsärenden. Hit hör bl. a. regler om jäv, enskilds rätt
att anlita ombud eller biträde, myndighets skyldighet att vägleda den som
har gjort en ofullständig ansökan e. d., myndighets befogenhet att anlita
tolk och ordningen för anförande av besvär över myndighets beslut De
flesta av reglerna är nya som allmänna föreskrifter betraktade. Några av
reglerna, t. ex. reglerna om besvärstid, ersätter däremot nuvarande lagstiftning
i ämnet.
Det andra huvudavsnittet i förvaltningslagen föreslås innehålla sådana
KU 1971:36
8
bestämmelser som är av särskild betydelse i ärendea där det är fråga
om myndighetsutövning mot enskild, dvs. när myndighet utövar befogenhet
att för enskild bestämma om förmån, rättighet, skyldighet, disciplinär
bestraffning eller annat jämförbart förhållande. Sålunda föreslås
bl. a. bestämmelser om rätt för sökande, klagande eller annan part i ett
ärende att ta del av utredningsmaterialet i ärendet, myndighets skyldighet
att underrätta part om detta material, parts rätt att muntligen lämna
uppgift i ärende, myndighets skyldighet att ange skälen för beslut, varigenom
den avgör ärende, och att underrätta part om innehållet i sådant
beslut och om vad han skall iaktta vid klagan över beslutet. Samtliga
bestämmelser är nya som allmänna regler betraktade.
Propositionen innehåller dessutom förslag till konsekvensändringar till
lagen om allmänna förvaltningsdomstolar, förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen.
Ändringarna går bl. a. ut på att i olika specialförfattningar
föra in uttryckliga bestämmelser om huruvida besvär skall anföras
hos Kungl. Majit eller hos förvaltningsdomstol. Härvid överges den nuvarande
tekniken att beteckna även besvär, som skall prövas av regeringsrätten,
såsom besvär hos Kungl. Maj:t. I stället anges i sådant fall att
besvär skall anföras hos regeringsrätten. I konsekvens härmed kommer
i fortsättningen uttrycket att talan fullföljs hos Kungl. Maj:t i princip att
innebära att talan skall prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Som en konsekvens
av ett av syftena med förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen
— att åstadkomma enhetliga och generellt tillämpliga regler för
förfarandet hos förvaltningsmyndigheter resp. hos förvaltningsdomstolar
— har vidare de förfaranderegler som nu finns i olika specialförfattningar
i stor utsträckning utmönstrats. Denna anpassning av specialförfattningar
till förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen har hittills
slutförts beträffande ett 50-tal författningar. Avsikten är att arbetet därmed
skall fortsätta.
Lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1971, såvitt angår förfaranderegler
för länsrätt, länsskatterätt och mellankommunala skatterätten,
samt i övrigt den 1 januari 1972.
Propositionen består av tre delar. Del 1 innehåller de för riksdagen
framlagda författningsförslagen. Del 2 innehåller motiven och del 3
författningsförslagen i de i det följande berörda lagrådsremissema.
Motiven i del 2 utgörs främst av dels lagrådsremiss den 20 mars 1970
(s. 1—232) som huvudsakligen behandlar förvaltningsdomstolsreformen
och kompetensfördelningen mellan Kungl. Maj:t och förvaltningsdomstolarna
(författningsförslagen återfinns i del 3 s. 1—109), dels lagrådsremiss
den 14 januari 1971 (s. 238—666) som huvudsakligen avser
förslagen till lagreglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter och
förvaltningsdomstolar (författningsförslagen återfinns i del 3 s. 110—
206), dels lagrådets yttranden den 27 februari 1971 (s. 667—680) över
KU 1971:36
9
remissen den 20 mars 1970 och den 8 mars 1971 (s. 681—697) över
remissen den 14 januari 1971, dels den egentliga propositionen den
12 mars 1971 (s. 698—733) med slutliga ställningstaganden i samtliga
frågor. Del 2 innehåller också (s. 734—737) en tabellarisk översikt
över de olika författningsförslagen med angivande av författningens
nummer i propositionen och i lagrådsremissema. Såvitt gäller lag om
allmänna förvaltningsdomstolar och förvaltningsprocesslag redovisas därjämte
(s. 738) i särskilda tabeller paragrafvis propositionsförslagets motsvarigheter
i det till lagrådet remitterade förslaget.
Förfaittningsförslagen och deras motiv återges inte i detta betänkande.
I stället hänvisas till propositionen.
Motionerna
I ärendet har väckts sju följdmotioner, nämligen motionerna
1971: 1389 av herrar Boo och Svanström (båda c),
1971: 1390 av herrar Börjesson i Falköping och Norrby i Gunnarskog
(båda c),
1971: 1391 av herr Eskel m. fl. (alla s),
1971: 1392 av fru Jonäng (c),
1971: 1393 av fru Kristensson (m),
1971: 1394 av herr Oskarson m. fl. (alla m) och
1971: 1395 av herrar Winberg (m) och Olsson i Sundsvall (c).
Hemställan avser
i motionen 1971: 1389: »att vid utskottets behandling av Kungl. Maj:ts
proposition nr 30 beaktas vad i motionen anförts»,
i motionen 1971: 1390: »att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 30 beslutar att lagstiftningen skall träda i
kraft den 1 januari 1973, dock att den såvitt angår förfaranderegler
för länsrätt, länsskatterätt och mellankommunala skatterätten skall
träda i kraft den 1 juli 1971»,
i motionen 1971: 1391: »att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till
Kungl. Maj:t ge till känna vad i motionen anförts beträffande lekmannarepresentation
i kammarrättsorganisationen»,
i motionen 1971: 1392: »att riksdagen vid sin behandling av Kungl.
Maj:ts proposition nr 30 beslutar inrätta en kammarrätt i Göteborg
och en i Sundsvall, samt
att riksdagen bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta erforderliga tjänster
för den nya kammarrättsorganisationen»,
i motionen 1971:1393: »att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär sådan
utredning rörande lokaliseringen av den nya kammarrätten som
ovan föreslagits»,
i motionen 1971: 1394: »att riksdagen måtte
1. med bifall till propositionens förslag om ikraftträdandet såvitt
angår förfaranderegler för länsrätt, länsskatterätt och mellankom
-
KU 1971:36
10
munala skatterätter besluta att lagstiftningen i övrigt skall träda i
kraft den 1 januari 1973;
2. avslå förslaget om att två av Stockholmskammarrättens avdelningar
skall förläggas till Sundsvall;
3. i skrivelse till Kungl. Maj:t uttala att kammarrättsorganisationskommittén
får i uppdrag att närmare utröna förutsättningarna för
sammanträden med kammarrätten på skilda orter i Norrland i enlighet
med vad i motionen, anförts»,
i motionen 1971: 1395: »att riksdagen vid behandlingen av Kungl.
Maj :ts proposition 1971: 30
1. beslutar att en kammarrätt i Sundsvall inrättas 1.1.1972,
2. bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta en ordinarie tjänst för president
i kammarrätten i Sundsvall med beteckningen o, i utbyte mot
en sådan tjänst för kammarrättsråd och divisionsordförande i kammarrätten
i Stockholm,
3. (i anslutning till C. f) i hemställan) bemyndigar Kungl. Maj:t att
1.1.1972 inrätta sju ordinarie tjänster för kammarrättslagman med
beteckningen o i kammarrätten i Stockholm och en sådan tjänst för
kammarrättslagman med beteckningen o i kammarrätten i Sundsvall,
allt i utbyte mot åtta sådana tjänster för kammarrättsråd och
divisionsordförande i kammarrätten i Stockholm,
att vederbörande utskott utarbetar erforderliga ändringar av författningstexter.
»
Följdmotionerna avser alla den del av reformen som gäller omdaningen
av den domstolsmässiga besvärsprövningen. Motionerna tar upp
följande frågor:
1. Reglerna om prövningstillstånd för fullföljd till regeringsrätten
(1971:1389);
2. Frågan om lekmannamedverkan i kammarrätt (1971: 1391);
3. Lokaliseringen av den föreslagna kammarrätten för södra och
västra Sverige (1971: 1393);
4. Frågan om kammarrättsverksamhet i Sundsvall (1971: 1392, 1971:
1394 och 1971: 1395);
5. Frågan om tidpunkten för de föreslagna reformernas ikraftträdande
(1971: 1390 och 1971: 1394).
I det följande lämnas beträffande envar av de nämnda frågorna vissa
uppgifter, bl. a. hänvisningar till propositionen beträffande de i sammanhanget
aktuella lagförslagen och deras motiv m. m. Motionernas
huvudsakliga innehåll anges även. Därutöver hänvisar utskottet till de
tryckta motionerna.
1. Reglerna om prövningstillstånd för fullföljd till regeringsrätten
Lagförslag: 35 och 36 §§ förvaltningsprocesslagen (diel 1 s. 19).
Bestämmelserna innebär att prövningstillstånd fordras för att få mål
KU 1971:36
11
som avgjorts av kammarrätten som överinstans prövade av regeringsrätten.
Prövningstillstånd meddelas av regeringsrätten om det är av vikt
för ledning av rättstillämpningen att frågan prövas av regeringsrätten
(prejudikatdispens) eller om det föreligger synnerliga skäl till sådan prövning,
såsom att grund för resning föreligger eller att målets utgång i
kammarrätten uppenbarligen beror på grovt förbiseende eller grovt
misstag.
Motivering: Del 2 s. 72—80 (dep.chefen)
» 2 » 593 »
» 2 » 692—694 (lagrådet)
» 2 » 705 och 706 (dep.chefen)
(Nu gällande ordning: del 2 s. 7—8
Förvaltningsdomstolskommittén: del 2 s. 19—24
Remissyttrandena: del 2 s. 46—51)
Motionen 1971:1389: Någon form av ändringsdispens borde vara möjlig
att öppna. Utformningen bör prövas av utskottet.
Anm.: Motsvarande ändring av gällande bestämmelser om prövningstillstånd
för högsta domstolens vidkommande (se del 2 s. 11—12) har
föreslagits i prop. 1971: 45 med förslag till lag om ändring i rättegångsbalken
m. m. Förslaget har tillstyrkts av justitieutskottet (JuU 1971: 7).
2. Fråga om lekmannamedverkan i kammarrätt
Lagförslag: 11 § lagen om allmänna förvaltningsdomstolar (se även 10
och 12 §§ — del 1 s. 6).
Förslaget innebär att kammarrätten består av endast juristdomare (tre
eller fyra). Enda undantaget avser mål om fastighetstaxering.
Motivering: Del 2 s. 85 (dep.chefen)
(Kammarrättens nuvarande organisation: del 2 s. 10
Förvaltningsdomstolskommittén: del 2 s. 35—36
Remissyttrandena: del 2 s. 62—64)
Motionen 1971:1391: Det är betydelsefullt att i vart fall beträffande
vissa målgrupper lekmän bereds möjlighet att medverka i rättskipningen
i den föreslagna kammarrättsorganisationen. I första hand bör detta
gälla beträffande barnavårds- och nykterhetsvårdsmål. Domstolen bör
då vara sammansatt av tre juristledamöter och två personer med erfarenhet
av sociala frågor. Det sagda bör ges Kungl. Maj:t till känna.
Anm.: Enligt den av riksdagen tidigare i år antagna lagen om skatterätt
och länsrätt (prop. 1971: 14 och CU 1971:9) handläggs de med motionen
avsedda barnavårds- och nykterhetsvårdsmålen av länsrätt som
underinstans. I länsrätt dömer lagfaren ordförande och tre eller fyra
nämndemän.
3. Lokaliseringen av den föreslagna kammarrätten för södra och västra
Sverige
Lagförslag: 1 § tredje stycket lagen om allmänna förvaltningsdomstolar
(del 1 s. 4).
KU 1971:36
12
Enligt propositionens förslag skall det finnas två kammarrätter, därav
en för södra och västra Sverige med säte i Göteborg.
Motivering: Del 2 s. 85 nederst—87 (dep.chefen)
» 2 » 723—724 (kammarrättsorganisationskommittén
m. m.)
» 2 » 727—728 (dep.chefen)
(Förvaltningsdomstolskommittén: del 2 s. 32—33
Remissyttrandena: del 2 s. 61—62)
Motionen 1971:1393: Motionären ifrågasätter om den nya kammarrätten
för södra och västra Sverige bör få sitt säte i Göteborg. Tillväxten av
en storstadsregion som Göteborg måste enligt motionären begränsas.
Detta bör i första hand ske genom att nyetablering undviks. Ur denna
och övriga lokaliseringspolitiska synpunkter bör annan förläggning övervägas.
En utredning därom bör komma till stånd. Det får förutsättas att
förslag till erforderlig ändring i föreliggande lagförslag kan föreläggas
årets höstriksdag.
4. Frågan om kammarrättsverksamhct i Sundsvall
Lagförslag: 11 § första stycket andra punkten lagen om allmän förvaltningsdomstol
(del 1 s. 6).
Enligt propositionens förslag skall två avdelningar tillhörande Stockholmskammaxrätten
förläggas till Sundsvall (som en Norrlandsfilial).
Verksamheten där bör enligt förslaget börja samtidigt som förvaltningsdomstolsreformen
i övrigt träder i kraft, dvs. enligt förslaget den
1 januari 1972.
Motivering: Del 2 s. 87 (dep.chefen)
» 2 » 724 (kammarrättsorganisationskommittén m. m.)
» 2 » 727 (dep.chefen i samråd med chefen för fi
nan
sdep.)
(Förvaltningsdomstolskommittén: del 2 s. 33
Remissyttrandena: del 2 s. 61—62)
Motionerna: I motionerna 1971:1392 och 1395 begärs att den nya
kammarrättsorganisationen skall — i stället för den föreslagna filialen
i Sundsvall — tillföras en tredje självständig kammarrätt, främst för
Norrland, med säte i Sundsvall. I motionen 1971:1394 yrkas avslag
på förslaget att förlägga en kammarrättsfilial till Sundsvall. I stället bör
enligt motionärerna utredas möjligheterna att hålla kammarrättsting i
Norrland.
Anm.: Styrelsen för lokalavdelningen vid kammarrätten av Jurist- och
samhällsvetareförbundet har vid utskottets sammanträde den 27 april
1971 framfört synpunkter på vissa frågor om den nya kammarrättsorganisationen,
främst tidpunkten för föreslagen filialbildning. Enligt styrelsens
uppfattning bör denna anstå till dess erfarenheter vunnits av
förvaltningsrättsreformens verkningar.
KU 1971:36
13
5. Frågan om tidpunkten för de föreslagna reformernas ikraftträdande
Enligt propositionen skall den föreslagna reformen i sin helhet träda
i kraft den 1 januari 1972. I vissa delar föreslås den dock träda i kraft
redan dessförinnan, nämligen i de delar den avser eller berör de nya
länsrätterna och skatterätterna (länsskatterättema och den mellankommunala
skatterätten). Enligt propositionen föreslås därvidlag (lagförslagen
3, 8, 63, 73, 118, 122, 127 och 128 i del 1) ikraftträdande den
1 juli 1971, dvs. samma dag som lagen om skatterätt och länsrätt
enligt förslag i prop. 1971: 14 avsågs träda i kraft.
Motivering: Del 2 s. 91—92 (dep.chefen)
» 2 » 605 »
Motionerna: I motionerna 1971:1390 och 1394 uttrycks farhågor för att
den nya kammarrättsorganisationen inte skall kunna byggas upp och
få erforderlig slagkraft under den tid som återstår till årsskiftet. I båda
motionerna yrkas därför att riksdagen nu fattar beslut om den nya
organisationen men skjuter på ikraftträdandet ett år, dvs. till den 1 januari
1973. Enligt båda motionernas hemställan bör riksdagens beslut
innebära bifall till propositionens förslag om ikraftträdandet såvitt angår
förfaranderegler för länsrätt, länsskatterätt och mellankommunal skatterätt
medan lagstiftningen i övrigt träder i kraft 1.1.1973.
Anm.: Vid behandlingen av prop. 1971: 14 beslöt riksdagen (CU 1971:
9) att Kungl. Maj:t skulle bestämma om ikraftträdandet av lagen om
skatterätt och länsrätt. Beslut har därefter fattats att lagen skall träda
i kraft den 1 juli 1971.
Utskottet
Genom propositionen framläggs förslag till en genomgripande förvaltningsrättsreform.
Huvudförslagen avser dels en omorganisation av
förvaltningsrättskipningen, dels en lagreglering av förfarandet hos förvaltningsmyndigheter
och förvaltningsdomstolar samt dels översedda och
delvis nya regler för kompetensfördelningen mellan regeringen och förvaltningsdomstolarna
i fråga om administrativ besvärsprövning. Förslagens
bakgrund är det växande antalet förvaltningsavgöranden och
deras allt större betydelse för den enskilde. Syftet är främst att öka
den enskildes rättssäkerhet.
Den föreslagna förvaltningsdomstolsreformen innebär att kammarrätten
byggs ut från en specialdomstol för huvudsakligen skattemål till
en allmän förvaltningsdomstol närmast under regeringsrätten och att
regeringsrätten görs till en renodlad prejudikatinstans. Förslagen får ses
mot följande bakgrund.
Förvaltningsverksamhetens expansion har medfört en kraftigt ökad
arbetsbelastning hos bl. a. regeringsrätten. Trots att antalet regeringsråd
mer än tredubblats sedan 1945 och begränsningar införts i rätten att få
skattemål sakprövade har det inte lyckats att nedbringa den besvärande
KU 1971:36
14
målbalansen hos regeringsrätten. Detta har lett till allvarliga olägenheter
för förvaltningsrättskipningen, bl. a. långa väntetider för flera målgrupper,
i första hand skattemålen. De långa väntetiderna har medfört betydande
svårigheter för regeringsrätten att genom prejudicerande avgöranden
vägleda rättstillämpningen på lägre nivåer. Även i övrigt har
den stora arbetsbelastningen i regeringsrätten försvårat för domstolen
att fullgöra denna funktion. De prejudicerande beslutens värde minskar
sålunda om tiden inte medger utarbetande av fylliga och klargörande
motiveringar. Den nu gällande uppdelningen av regeringsrätten på inte
mindre än fyra avdelningar har också gjort det svårt för domstolen att
upprätthålla enhetlighet och konsekvens i rättskipningen.
Utskottet ansluter sig till den i ärendet allmänt omfattade meningen
att det är uppenbart att det behövs en genomgripande reform på regeringsrättens
område. I likhet med departementschefen och på de skäl
denne utvecklat finner utskottet att den bästa lösningen består i en uppdelning
av förvaltningsrättskipningens båda huvudfunktioner — att åstadkomma
materiellt riktiga avgöranden och att svara för prejudikatbildningen
— på två instanser. Detta bör — som föreslås i propositionen —
ske genom att en allmän mellaninstans närmast under regeringsrätten
får till uppgift att bära huvudansvaret för att materiell rättvisa skipas
i de enskilda fallen medan regeringsrätten i stället svarar för vägledande
avgöranden i rättsfrågor. Med en sådan uppdelning mellan förvaltningsdomstolarna
bör regeringsrätten få förutsättningar att snabbt pröva de
mål som fullföljs dit.
Även vad gäller den huvudprincip för reformen som innebär att man
anknyter till den nuvarande kammarrättsorganisationen vid uppbyggandet
av den nya allmänna mellaninstansen biträder utskottet propositionens
förslag.
Följdmotionerna i ärendet ifrågasätter inte reformens huvudprinciper.
De tar i stället upp den föreslagna förvaltningsdomstolsreformens
detaljutformning på vissa punkter. Utskottet kommer i det följande att
särskilt behandla de delar av förslagen som berörs av yrkanden eller
synpunkter i motionerna.
Ett väsentligt led i den föreslagna reformen avser införande av bestämmelser,
enligt vilka mål som fullföljs från kammarrätt till regeringsrätten
skall prövas av regeringsrätten bara om denna meddelar prövningstillstånd.
Bestämmelsernas utformning i förslaget har främst betingats
av önskemålet att regeringsrätten i första hand skall arbeta med
den prejudikatbildande verksamheten. Propositionens förslag innebär att
tillstånd skall meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen
att frågan prövas av regeringsrätten (prejudikatdispens). Vid sidan
av prejudikatfallen skall talan endast få fullföljas i undantagsfall. Förutsättningen
härför är att det finns synnerliga skäl att talan prövas av
regeringsrätten, såsom att resningsskäl föreligger eller att utgången i
KU 1971:36
15
kammarrätten uppenbart beror på grovt förbiseende eller grovt misstag.
I motionen 1971: 1389 sägs att de föreslagna reglerna om prövningstillstånd
är för snäva. Motionärerna anser att det bör vara möjligt att
öppna någon form av ändringsdispens, dvs. en rätt till överprövning
om det vid en förhandsbedömning befinnes att det förekommer anledning
till ändring av kammarrättens domslut.
I likhet med departementschefen anser utskottet det vara en nödvändig
förutsättning för reformen att dispensreglema utformas så att
den åsyftade funktionsfördelningen mellan den högsta instansen och
mellaninstansen förverkligas. Att prövningstillstånd skall kunna meddelas
av prejudikatskäl utan alltför snäv begränsning är då självklart.
Skall syftet med reformen kunna uppnås måste utrymmet för prövningstillstånd
vid sidan av prejudikatdispensen göras mycket begränsat.
Utskottet anser därför i likhet med departementschefen det uteslutet att
öppna möjlighet till någon form av ändringsdispens. En sådan ordning
skulle nämligen, som departementschefen uttalat, leda till en måltillströmning
till regeringsrätten av helt annan omfattning än den man behöver
räkna med om möjligheterna till prövningstillstånd är praktiskt
taget begränsade till prejudikatfallen. Därmed skulle de slutgiltiga avgörandena
i målen fördröjas samtidigt som svårigheterna skulle öka för
regeringsrätten att fullgöra sin prejudikatbildande uppgift. I ett system
med ändringsdispens skulle vidare regeringsrättens arbetsbörda ökas
genom att dispensprövningen måste bli betydligt mer omfattande jämfört
med en ordning där prövningen i huvudsak gäller endast förekomsten
av prejudikatfrågor.
Med hänsyn till det anförda och vad departementschefen i övrigt
andragit i denna del anser utskottet det inte vara med reformens huvudsyfte
förenligt att medge prövningstillstånd i vidare mån än som följer
av propositionens förslag. Enligt utskottets mening ger de föreslagna
bestämmelserna regeringsrätten möjlighet att bevilja prövningstillstånd
— förutom i prejudikatfallen — i alla sådana undantagssituationer, där
det skulle framstå som stötande för den allmänna rättskänslan om överprövning
inte kunde ske. Utskottet biträder därför — med avstyrkande
av motionen 1971: 1389 — propositionens förslag till utformning av
regler om prövningstillstånd vid fullföljd av talan från kammarrätt till
regeringsrätten.
Som departementschefen uttalat är det en ovillkorlig förutsättning
för förvaltningsdomstolsreformen att mellaninstansen får tillräcklig slagkraft
för att tillfredsställande svara för den slutliga rättskipningen i det
övervägande antalet mål. Utskottet ansluter sig därför till departementschefens
uppfattning att det är nödvändigt att bygga ut och förbättra den
nuvarande kammarrättsorganisationen i såväl kvantitativt som kvalitativt
hänseende.
Enligt propositionens förslag skall det i fortsättningen finnas två
KU 1971:36
16
kammarrätter, den ena i Stockholm med Svealand utom Värmland samt
Norrland, Östergötland och Gotland som domkrets och den andra i
Göteborg med återstoden av landet som domkrets. Stockholmskammarrätten
föreslås omfatta nio avdelningar, varav två föreslås förlagda
till Sundsvall. Göteborgskammarrätten föreslås omfatta sex avdelningar.
Avdelningarna föreslås organiserade efter hovrättsmönster med en kammarrättslagman
som ordförande och i princip ordinarie kammarrättsråd
som övriga ledamöter.
I dessa delar har åtskilliga motionsyrkanden framställts. Lokaliseringen
till Göteborg av en ny kammarrätt för södra och västra Sverige kritiseras
i motionen 1971: 1393 ur lokaliseringspolitiska synpunkter. Enligt motionären
bör annan förläggning av den nya kammarrätten övervägas.
Frågan om kammarrättsverksamhet i Sundsvall tas upp i motionerna
1971: 1392, 1394 och 1395. I två av motionerna (1392 och 1395) begärs
att den nya kammarrättsorganisationen skall tillföras en tredje,
självständig kammarrätt — främst för Norrland — med säte i Sundsvall.
I motionen 1971: 1394 yrkas avslag på förslaget att förlägga en
kammarrättsfilial till Sundsvall. I stället bör enligt motionärerna utredas
möjligheterna att hålla kammarrättsting i Norrland. Slutligen uttrycks
i motionerna 1971: 1390 och 1394 farhågor för att den nya kammarrättsorganisationen
inte skall kunna byggas upp och få erforderlig slagkraft
under den tid som återstår till årsskiftet. I båda motionerna yrkas
därför att riksdagen nu fattar beslut om den nya organisationen men
skjuter på ikraftträdandet ett år, dvs. till den 1 januari 1973.
Utskottet delar departementschefens uppfattning att den nya kammarrättsorganisationen
inte bör koncentreras till en enda plats. En
uppdelning på två enheter, därav en i Stockholm, som departementschefen
föreslår framstår därvid enligt utskottets mening som en lämplig
lösning i nuläget. Det finns visserligen åtskilliga skäl som talar för att
inrätta också en tredje kammarrätt, för Norrland. Denna skulle emellertid
åtminstone till en början knappast kunna omfatta mer än två
avdelningar. Att bilda en administrativt självständig kammarrätt av så
begränsad storlek torde — särskilt innan tillräcklig erfarenhet vunnits
av reformens allmänna verkningar — inte kunna tillstyrkas. Utskottet
kan därför inte ansluta sig till motionsyrkandena om inrättande redan
nu av en särskild fristående Norrlandskammarrätt. I stället bör propositionens
förslag om förläggning till Sundsvall av två avdelningar av kammarrätten
i Stockholm godtas. Därigenom bör enligt utskottets mening
kunna uppnås åtskilliga av de fördelar som en egen kammarrätt skulle
innebära för Norrland. Genom anknytningen till den stora Stockholmskammarrätten
bör det också vara möjligt att på ett tillfredsställande sätt
bemästra de praktiska svårigheter i skilda hänseenden som kan uppkomma
under de första åren efter reformens ikraftträdande. Så snart
erfarenheter av den nya kammarrättsorganisationen vunnits, bör enligt
KU 1971:36
17
utskottet förutsättningarna att omvandla filialen till en självständig kammarrätt
för norra Sverige prövas.
Av det sagda framgår att utskottet avstyrker yrkandet i motionen
1971: 1394 om avslag på propositionens förslag i fråga om filialbildning
i Sundsvall.
Att den kammarrätt som skall ha södra och västra Sverige till domkrets
förläggs till Göteborg är enligt utskottets mening riktigt. Härigenom
får den nya kammarrätten en ur såväl rent geografisk som befolkningsmässig
synpunkt central förläggning i domkretsen. En förläggning
till Göteborg bör även vara ägnad att underlätta en tillfredsställande
rekrytering till den nya kammarrätten. Utskottet kan därför inte tillstyrka
förslaget i motionen 1971: 1393 om utredning rörande lokaliseringen
av den nya kammarrätten.
De olägenheter som är förenade med nuvarande balansläge och
väntetider i regeringsrätten är så framträdande att reformen av förvaltningsdomstolsorganisationen
enligt utskottets mening bör komma till
stånd så snart som möjligt. Det är givet att en så genomgripande reform
fordrar ett noggrant förberedelsearbete. Utskottet är också medvetet
om att ett ikraftträdande redan vid årsskiftet 1971—1972, som föreslås
i propositionen, kan komma att medföra svårigheter i skilda hänseenden.
Med hänsyn till det förberedelsearbete som redan utförts och
under förutsättning att hithörande frågor prioriteras i erforderlig utsträckning
bör det likväl enligt utskottets mening vara möjligt att klara
en tillfredsställande uppbyggnad av den nya kammarrättsorganisationen
i Stockholm och Göteborg under tiden fram till årsskiftet. Utskottet
konstaterar att propositionens förslag vad gäller Sundsvall endast innehåller
en målsättning att kammarrättsverksamhet skall börja där den
1 januari 1972. Utskottet förutsätter att så sker endast om de särskilda
problem som kan vara förenade med filialbildningen då vunnit en tillfredsställande
lösning. Är så inte fallet bör förläggningen av filialverksamhet
till Sundsvall ske vid en senare tidpunkt.
Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört avstyrker utskottet yrkandet
i motionerna 1971: 1390 och 1394 om uppskov till den 1
januari 1973 med reformens genomförande.
Enligt propositionens förslag bör man vid utformningen av den nya
organisationen i huvudsak kunna bygga på nu gällande regler i fråga
om bl. a. ledamotsantal per avdelning och domförhet. Detta innebär
bl. a. att kammarrätt även efter reformens genomförande vid avgörande
av mål normalt kommer att bestå av tre yrkesdomare. I motionen
1971: 1391 sägs, att det är betydelsefullt att lekmän beredes möjlighet
att medverka i rättskipningen i den nya kammarrättsorganisationen och
att detta bör gälla i första hand barnavårds- och nykterhetsvårdsmålen.
Frågan om lekmannainflytandet i domstolarna har varit aktuell vid de
senaste årens riksdagar. 1969 beslöts sålunda en reform av de allmänna
KU 1971:36
18
underrätternas organisation som påtagligt förstärkte lekmannainflytandet
i underrätt. Principbeslutet vid 1970 års riksdag om inrättande
av länsrätter för att på länsplanet avdöma bl. a. administrativa barnavårds-
och nykterhetsvårdsmål innebär bl. a. att ett starkt lekmannainflytande
införs på ett helt nytt område. Länsrättsreformen avses träda
i kraft den 1 juli 1971. Härigenom tillgodoses önskemålen om lekmannainflytande
på den administrativa rättskipningen i underinstansen. Ett
lekmannainflytande i kammarrätt kan visserligen inte anses ha samma
betydelse som i underinstansen. Skäl kan dock anföras för införande
av en lekmannarepresentation även i kammarrätt. Åtskilliga praktiska
svårigheter är emellertid förenade med införande av en ordning med
nämnd eller annat lekmannainflytande i kammarrätt. Ett slutligt ställningstagande
till frågan kräver enligt utskottets mening ytterligare utredning
och bör ske först sedan erfarenheter vunnits av bl. a. länsrättsreformen.
Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att departementschefen
i propositionen 1971:45 angående fullföljd av talan till
högsta domstolen m. m. inte anser sig kunna utan ytterligare utredning
ta ställning till frågan om lekmannamedverkan vid rättskipningen i
hovrätt. I propositionen förklarar departementschefen att han avser att
vid senare tillfälle ta upp frågan om formerna för ett utredningsarbete
på bl. a. detta område.
Av det sagda framgår att utskottet inte är berett att nu tillstyrka en
ordning med lekmannamedverkan i rättskipningen i kammarrätt. Utskottet
förutsätter emellertid att frågan upptas till övervägande i samband
med bedömningen av det aviserade utredningsarbetet för hovrätternas
vidkommande.
Utöver det nu sagda har utskottet inte funnit anledning till erinran
eller eljest till något uttalande med anledning av propositionens förslag
till förvaltningsdomstolsreform. Inte heller vad gäller förslagen till ny
förfarandelagstiftning för förvaltningsmyndigheter och förvaltningsdomstolar
och till nya regler för kompetensfördelningen mellan regeringen
och förvaltningsdomstolarna har utskottet funnit anledning till erinran
eller särskilt uttalande. Även i övrigt lämnar utskottet propositionens
förslag utan erinran.
Hemställan
Utskottet hemställer
att riksdagen
1. med avslag på motionerna 1971: 1390 och 1971: 1394, båda
såvitt nu är i fråga, antar det i propositionen 1971: 30 framlagda
förslaget till lag om allmänna förvaltningsdomstolar (nr 1),
2. avslår motionerna 1971: 1390 och 1971: 1394 såvitt de avser
tidpunkten för de föreslagna reformernas ikraftträdande och
inte behandlats under 1,
KU 1971:36
19
3. förklarar motionerna 1971: 1392 och 1971: 1395, i vad de avser
inrättande av en kammarrätt i Sundsvall, besvarade med vad
utskottet anfört,
4. förklarar motionen 1971: 1391 besvarad med vad utskottet
anfört,
5. med avslag på motionen 1971: 1389 antar 36 § i det i propositionen
1971: 30 framlagda förslaget till förvaltningsprocesslag
(nr 3),
6. antar förslaget till förvaltningsprocesslag i vad det ej behandlats
under 5,
7. antar övriga i propositionen 1971:30 för riksdagens beslut
framlagda författningsförslag (nr 2 och 4—124),
8. i skrivelse till Kungl. Maj:t anmäler, att riksdagen inte funnit
anledning till erinran mot de för riksdagens yttrande i
propositionen 1971:30 framlagda författningsförslagen (nr
125—137),
9. godkänner de i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971 förordade
riktlinjerna för organisationen av regeringsrättens kanslioch
föredragandeorganisation,
10. bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta en ordinarie tjänst för
chef för regeringsrättens kansli med beteckningen r,
11. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1971: 1393 beslutar att en kammarrätt i Göteborg inrättas
den 1 januari 1972,
12. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1971: 1394 i vad den inte behandlats under 1 och 2
godkänner de i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971 förordade
riktlinjerna för kammarrättsorganisationen i övrigt,
13. bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta en ordinarie tjänst för
president i kammarrätten i Göteborg med beteckningen o,
14. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna
1971: 1392 och 1971: 1395, båda motionerna i vad
de inte behandlats under 3, bemyndigar Kungl. Maj:t att den
1 januari 1972 inrätta dels nio ordinarie tjänster för kammarrättslagman
med beteckningen o i utbyte mot nio sådana
tjänster för kammarrättsråd och divisionsordförande i kammarrätten
i Stockholm, dels sex ordinarie tjänster för kammarrättslagman
med beteckningen o i kammarrätten i Göteborg,
15. bemyndigar Kungl. Maj:t att den 1 januari 1972 inrätta
tjänster för kammarrättsråd i Co 1 i kammarrätterna tili det
antal som förordats i statsrådsprotokollet den 12 mars 1971,
KU 1971:36
20
16. för budgetåret 1971/72 under andra huvudtiteln anvisar
a) till Regeringsrätten ett förslagsanslag av 5 900 000 kr.,
b) till Kammarrätterna ett förslagsanslag av 13 200 000 kr.
Stockholm den 13 maj 1971
På konstitutionsutskottets vägnar
GEORG PETTERSSON
Närvarande: herrar Pettersson i Visby (s), Larsson i Luttra (c), Adamsson*
(s), Nelander (fp), Henningsson (s), Hemelius* (m), Johansson i
Trollhättan (s), Mossberg (s), Pettersson i Örebro (c), Wemer i Malmö
(m), Bergqvist (s), Gustavsson i Ängelholm (s), Molin (fp), Olsson i
Sundsvall (c) och Wictorsson (s).
* Ej närvarande vid justeringen.
Reservation
av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Hernelius (m), Pettersson i
Örebro (c), Wemer i Malmö (m), Molin (fp) och Olsson i Sundsvall (c),
vilka anfört:
Den i propositionen föreslagna omorganisationen av förvaltningsrättskipningen
innebär, att möjligheten till prövning i regeringsrätten praktiskt
taget inskränks till mål av prejudikatbildande karaktär samt till
mål där skäl för resning föreligger eller där målets utgång i kammarrätten
beror på grovt förbiseende eller grovt misstag. Detta är enligt
vår mening en alltför drastisk begränsning av fullföljdsrätten till högsta
instans. Ytterligare någon möjlighet till ändringsdispens borde därför
med hänsyn till den enskildes rättssäkerhet öppnas. Detta kan ske i
enlighet med det förslag som framförts i ett särskilt yttrande av en
ledamot av lagrådet och som innebär en smärre justering av 36 § i förslaget
till förvaltningsprocesslag. Ändringen innebär att det också i
andra fall än de ovan nämnda skall vara möjligt att medge prövningstillstånd
om intresset av enhetlighet i rättstillämpningen och hänsynen
till den enskildes rättstrygghet med styrka talar för en sådan fullföljd.
Med anledning av vad vi här anfört anser vi att utskottet under 5
bort hemställa
att riksdagen
5. med förklaring att riksdagen inte kunnat i oförändrat skick
anta 36 § i det i propositionen 1971: 30 framlagda förslaget
till förvaltningsprocesslag (författningsförslag nr 3) för sin del
— i anledning av motionen 1971: 1389 — antar 36 § i nämnda
förslag med den ändringen att paragrafen erhåller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:
KU 1971:36
21
Utskottets förslag
36 §
Kungl. Maj:ts förslag
Prövningstillstånd meddelas,
1. om det är av vikt för ledning
av rättstillämpningen att frågan
prövas av regeringsrätten eller
2. om det föreligger synnerliga
skäl till sådan prövning, såsom att
grund för resning föreligger eller
att målets utgång i kammarrätten
uppenbarligen beror på grovt förbiseende
eller grovt misstag.
Om prövningstillstånd meddelas
i ett av två eller flera likartade mål,
som samtidigt föreligger till bedömande,
får prövningstillstånd meddelas
även i övriga mål.
Meddelar regeringsrätten prövningstillstånd
för viss fråga, får
domstolen pröva även annan fråga
som besvären avser.
Prövningstillstånd meddelas,
1. om det är av vikt för ledning
av rättstillämpningen att frågan
prövas av regeringsrätten eller
2. om grund för resning föreligger,
om målets utgång i kammarrätten
uppenbarligen beror på
grovt förbiseende eller grovt misstag
eller om eljest synnerliga skäl
föreligger att målet prövas av regeringsrätten.
Om prövningstillstånd meddelas
i ett av två eller flera likartade mål,
som samtidigt föreligger till bedömande,
får prövningstillstånd meddelas
även i övriga mål.
Meddelar regeringsrätten prövningstillstånd
för viss fråga, får
domstolen pröva även annan fråga
som besvären avser.
Swntka Reproduktion* AB, Sthlm 1971