Kulturutskottets betänkanden nr 22—25 år 1971

Nr 22

Kulturutskottets betänkande i anledning av motion om anläggande av en
rikssport- och friluftsanläggning.

I motionen 1971:484 av herr Johansson i Norrköping m.fl. (s, c, fp,
m) har hemställts att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa att Kungl. Majit tillsätter en utredningsman eller kommitté
som från rikssynpunkt utreder och granskar angelägenhetsgraden,
statens ekonomiska medverkan, den landstings- och kommunala sammankopplingen
samt organisationers och enskildas medverkan för genomförandet
av en rikssport- och friluftsanläggning som kan användas året
runt.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från socialstyrelsen,
statens naturvårdsverk och Riksidrottsförbundet. Se bilaga till detta
betänkande.

Utskottet

Av motionen framgår att man i Norrköping på enskilt initiativ, till
vilket kommunen anslutit sig, tagit upp frågan om anläggande på
Himmelstalundsfältet i staden av en stor sport-och friluftsanläggning för
riksändamäl. Mot den bakgrunden hemställes i motionen att riksdagen
hos Kungl. Majit anhåller om utredning och granskning av angelägenhetsgraden
av en rikssport- och friluftsanläggning som kan användas året runt
och om olika intressenters medverkan vid anordnandet av en dylik m. m.

Utskottet får med anledning av motionen först erinra om att riksstatsanslaget
Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m. är avsett bl. a. till
riksanläggningar för den samlade idrottsrörelsens behov och att årets
beslut beträffande detta anslag innebär, jämte annat, att stöd förutsatts
utgå till en ny riksanläggning utöver förut befintliga, nämligen ett
riksskidstadion i Falun. Det kan vidare konstateras att statsmakternas
intresse för ett ökat statligt stöd till idrotts- och friluftsanläggningar av
olika slag klart framgår bl. a. av årets beslut om en väsentlig anslagshöjning.

Frågan om en riksanläggning av den typ motionärerna angett och med
den lokalisering till Norrköping som de synes ha åsyftat bör enligt
utskottets mening ses i sammanhang med det utredningsuppdrag som
handhas av kommittén för planering av turistanläggningar och friluftsområden.
Denna kommitté har i sitt i september 1971 avlämnade betänkande
”Statligt lokaliseringsstöd till rekreationsanläggningar” (stencil Jo
1971:7) föreslagit att statligt ekonomiskt stöd skall få utgå till rekreationsanläggningar
inom särskilda primära rekreationsområden. Kommittén
har därvid anmält att den längre fram på basis av pågående

KrU1971

22-25

1 -Riksdagen 1971. 13 sami. Nr 22-25

KrU 1971:22

inventeringar kommer att föreslå lokalisering av ytterligare områden
utöver det i Jämtlands län, beträffande vilket den redovisat en översiktlig
planering i betänkandet ”Åre — utvecklingsplan för ett svenskt rekreationsområde”
(stencil Jo 1971:5).

Utskottet anser sig med hänsyn till vad som anförts om pågående
utredningsarbete inte böra biträda yrkandet i motionen om tillsättande
av en utredning med den allmänna inriktning som anges i motionens
hemställan. Utskottet hemställer därför

att riksdagen avslår motionen 1971:484.

Stockholm den 2 november 1971

På kulturutskottets vägnar

LENNART MATTSSON

Vid ärendets slutbehandling inom utskottet har närvarit herrar Mattsson i
Lane-Herrestad (c), Björk i Göteborg (s), Larsson i Vänersborg (s),
Källstad (fp), fru Sundström (s), herr Nilsson i Agnäs (m), fru Berglund (s),
herrar Sundman (c), Leander (s), tru Mogård (m), herrar Green (s),
Eriksson i Ulfsbyn (c), fru Ryding (vpk) och herr Andersson i Örträsk (s).

KrU 1971:22

Bilaga

Remissvar

Socialstyrelsen (20.9.1971)

Styrelsen, som anser att motion och idrott är av mycket stor betydelse
för stärkande av människors psykiska och fysiska hälsa, bedriver kontinuerligt
aktiviteter av informativ natur i syfte att stimulera och öka
allmänhetens intresse att deltaga i olika motionsprogram.

I fråga om riksanläggningar för motions- och idrottsverksamhet vill
styrelsen liksom i sitt yttrande den 20.10.69 över betänkandet Idrott åt
alla (SOU 1969:29) framhålla, att sådana anläggningar bör finnas inte
enbart för den organiserade idrottsverksamheten utan även för människor,
som inte är anslutna till någon idrottsverksamhet.

Styrelsen, som anser sig böra tillstyrka den av motionärerna föreslagna
utredningen, vill samtidigt i fråga om större anläggningar för dylik
verksamhet såsom sin mening framhålla, att sådana i första hand bör
tillskapas, där möjlighet till idrott och motion erbjuds alla över ett så
differentierat fält som möjligt.

Statens naturvårdsverk (27.7.1971)

Riksanläggningar för frilufts- och motionsaktiviteter behövs främst för
den samlade idrottsrörelsens centrala utbildningsverksamhet. Enligt statens
naturvårdsverks mening är detta behov redan väl tillgodosett, främst
genom de riksanläggningar, t. ex. Vålådalen, Boson, Lillsved och Falun,
till vilka årliga statliga bidrag utgår. Även andra liknande anläggningar har
fått rikskaraktär. Härutöver erbjuder en del hotellcentra en omfattande
motions- och friluftsservice.

Det torde snarast föreligga en viss konkurrens mellan de befintliga
anläggningarna, och det internationella intresse som föreliggande motion
hänvisar till, kan enligt verkets mening inte utgöra tillräckligt skäl för
statligt stöd till ytterligare anläggningar av rikskaraktär.

Den expanderande frilufts- och motionsaktiviteten medför i stället i
första hand ett behov av flera och mindre anläggningar för allmänhetens
rekreation i närmiljön, dvs. kommunala och regionala anläggningar. För
detta ändamål utgår stimulansbidrag från anslaget till anläggningsstöd åt
idrotten. Beträffande villkor m.m. för stödet till idrottsanläggningar
hänvisas till naturvårdsverkets publikation Statligt stöd till anläggningar
för idrott och friluftsliv.

Sveriges riksidrottsförbund (27.8.1971)

Enligt beslut av riksidrottsstyrelsen den 26 augusti 1971 vill RF anföra
följande.

1*-Riksdagen 1971. 13 sami. Nr 22-25

KrU 1971:22

Idrottsrörelsens riksanläggningar

Idrottsutredningen (SOU 1969:29) ansåg det vara en uppgift för staten
att stödja tillkomsten av och verksamheten vid sådana anläggningar som
står till den samlade idrottsrörelsens förfogande för centralt ledd verksamhet.
Idrottsinstitutet vid Boson och gymnastikfolkhögskolan vid
Lillsved är jämte Vålådalen de i dag befintliga riksidrottsanläggningarna.

Frågan om uppförande av ett Idrottens hus har varit aktuell under lång
tid. Även om denna fråga ännu inte kunnat lösas är den likväl trängande
och måste ges hög prioritet. Vidare har statsmakterna beslutat att
ekonomiskt stödja anläggandet av ett skidstadion i Falun.

Mot denna bakgrund finner RF att risk skulle föreligga att tillgängliga
och förväntade ekonomiska resurser för idrottsrörelsens nu befintliga och
planerade riksanläggningar skulle splittras om ytterligare riksanläggningar
beslutas innan ovan nämnda riksanläggningar blivit färdigutbyggda eller
ekonomiskt säkrade.

Norrköpingsprojekte t

Enligt vad som inhämtats skulle den i motionen åsyftade anläggningen
bl. a. omfatta takförsedd fotbollsarena för åretruntbruk med plats för
20 000 åskådare, parkeringsplats för 5 000 bilar, friidrottsarena för
20 000 åskådare, ishall för 10 000 åskådare, kombinerad isbana och
fotbollsplan, kursgård och motionshallar av olika slag samt läkarstation.

Om man ser projektet som en riksangelägenhet, vilket motionärerna
gör, torde den enda av delanläggningarna varav ett riksbehov syns
föreligga på längre sikt, vara ett takförsett fotbollsstadion.

I fråga om lokaliseringen av en eventuell sådan anläggning bör Svenska
fotbollsförbundets synpunkter tillmätas avgörande betydelse. Övriga
anläggningstyper finns redan på andra håll i landet. Sålunda finns för fri
idrott bl. a. Stockholms stadion, Ullevi i Göteborg och Malmö stadion för
att nämna de tre största och modernaste anläggningarna. Ishallar med
publikkapacitet över 10 000 åskådare finns i Malmö, Göteborg, Stockholm,
Södertälje och Gävle.

En ishall behövs säkerligen i Norrköping men knappast såsom riksanläggning.

Efter noggranna utredningar har beslut fattats om att utbygga Boson,
Lillsved och Vålådalen till centrala kursinstitut (riksanläggningar). Därutöver
finns på andra håll anläggningar lämpade såsom kursgårdar, exempelvis
Billingehus i Skövde, Frostavallen i Skåne och Hindås utanför
Göteborg. För närvarande syns inte behov föreligga av ytterligare kursgårdar
av detta slag, särskilt inte såsom riksanläggningar.

Kostnaderna för hela projektet i Norrköping har enligt uppgift angivits
till 40--50 mkr. Härav kommer på fotbollsarenan ca 15 mkr, på
friidrottsarenan ca 3,5 mkr och på ishallen ca 2,5 mkr. Dessa beräkningar
syns vara mycket optimistiska. Följande jämförelser — som dock inte är
helt adekvata — kan vara av intresse. För Söderstadion i Stockholm,
avsedd för fotboll och isidrott och med plats för ca 15 000 åskådare, har

KrU 1971:22

skisserats taköverbyggnad i olika alternativ. Kostnadsnivån har utan
närmare kalkylering bedömts ligga på 30-40 mkr. Den senast färdigställda
större idrottsplatsen i landet är Värendsvallen i Växjö för ca 1 5 000
åskådare. Den har kostat ca 8 mkr. För ishallen i Södertälje, som blev
färdig hösten 1970 och som rymmer ca 11 500 åskådare, uppgick
kostnaderna till 15 mkr.

I likhet med motionärerna finner RF att behovet av anordningar och
anläggningar för allmänhetens motionsaktiviteter året runt kommer att
öka, men det väsentligaste behovet torde avse sådana anordningar och
anläggningar, som bekvämt kan nås på bostadsorten. Det finns givetvis
också behov av internatanläggningar för motion, där man kan vistas en
eller annan vecka, men redan föreliggande utbud härav uppvisar en rik
flora.

Vad beträffar statligt stöd till det aktuella projektet vill RF redan nu
framhålla att i vad det beror på RF dess medverkan inte kan påräknas för
bidrag inom nuvarande ramar för anslag till riksanläggningar.

Även om RF som framgått ifrågasätter behovet av att hela det aktuella
projektet genomförs, ser RF gärna att en utredning företas om möjligheterna
att få till stånd en sport- och friluftsanläggning i Norrköping, varvid
som förutsättningar skulle gälla att anläggningen anpassas till regionens
behov och finansiering sker utan anläggningsstöd från staten.