Justitieutskottets betänkande nr 24 år 1971

JuU 1971: 24

Nr 24

Justitieutskottets betänkande i anledning av motion angående förbättrad
ersättning åt oskyldigt häktade.

Motionsyrkandet

I motionen 1971:330 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas — i den del,
punkten 8 d) i hemställan, som behandlas i detta betänkande — att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till förbättrad ersättning åt
häktade som frikänns från åtalet.

Gällande rätt

Enligt lagen (1945:118) om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade
eller dömda m. fl. utgår efter prövning av domstol under vissa
betingelser skadestånd av allmänna medel för förlust och lidande som
vållats av frihetsinskränkningar på grund av beslut eller domar som
sedermera ändrats eller upphävts. I fråga om bl. a. den som har häktats
eller anhållits är det en förutsättning för skadestånd att frikännande
dom har meddelats, åtalet nedlagts eller förundersökningen avslutats
utan åtal. Rätt till ersättning föreligger inte om den som åtgärden avsett
har försvårat utredningen eller själv uppsåtligen orsakat åtgärden
eller om det i annat fall med hänsyn till omständigheterna inte är skäligt
att ersättningen utgår. På grund av sistnämnda bestämmelse kan
skadestånd vägras i vissa fall då anledning till misstanke alltjämt kvarstår
mot den som blivit föremål för tvångsåtgärden.

Enligt lagen utgår ersättning för mistad arbetsförtjänst, för annat
intrång i näring och för nödiga kostnader. Om synnerliga skäl är därtill,
får ersättning utgå också för det lidande som intrånget i friheten
medfört

Motionsskälen

Motionärerna anser det självklart att den som frikänns från åtal
både skall få sina rättegångskostnader ersatta och erhålla rimlig ersättning
för den ekonomiska skada och det lidande som han tillfogats
därigenom att han varit berövad friheten under utredningen. Bakom
detta ställningstagande ligger motionärernas uppfattning att en misstänkt
person antingen skall anses förvunnen till ansvar för en viss
gärning och då underkastas påföljd av något slag eller frikännas från

Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 24

JuU 1971:24

gärningen och då sättas i samma situation som innan misstanken riktades
mot honom; några mellanformer kan inte accepteras.

Rörande de fullständiga motionsskälen hänvisas till motionen, s. 12 f.

Utredningen rörande ersättning för oriktiga frihetsberövanden

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande i december 1969 har chefen för
justitiedepartementet tillkallat en sakkunnig för översyn av lagstiftningen
om ersättning med anledning av oriktiga frihetsberövanden. I utredningsdirektiven
uttalas bl. a. följande.

1945 års lag om ersättning åt oskyldigt häktade eller dömda m. fl. bör
upphävas och ersättas av en ny lag som reglerar frågor om ersättning
vid alla former av oriktiga frihetsberövanden eller andra frihetsinskränkande
åtgärder. Huvudregeln i den nya lagen bör vara att den
som oförskyllt har blivit berövad eller lidit inskränkningar i sin personliga
frihet genom ett ingripande från samhällets sida, vilket sedermera
visar sig ha varit ogrundat, skall ha rätt till ersättning av det
allmänna. Ersättningsrätten bör i princip föreligga både när ingreppet
har skett med anledning av misstanke om brott eller när det uteslutande
haft karaktären av en social skyddsåtgärd. Att misstanke om
brott kvarstår mot någon som häktats eller anhållits men sedan ej
kunnat bindas vid brottet eller mot någon som undergått straff men
därefter frikänts, bör som regel inte få inverka på rätten till gottgörelse.

Vid utformningen av ett nytt system måste givetvis göras vissa begränsningar
i ersättningsrätten. Uppenbart är att den skadelidandes egen
medverkan skall beaktas som grund för jämkning av ersättningen enligt
allmänna regler om verkan av medvållande. I princip bör den skadelidande
kunna få full gottgörelse för direkta utgifter och kostnader som
ingreppet har föranlett. Men när det gäller förmögenhetsförluster i form
av förlorad arbetsinkomst eller utebliven vinst i näringsverksamhet och
liknande kan det finnas anledning att överväga särskilda begränsningar,
som t. ex. att endast inkomst intill viss nivå beaktas och att utebliven
vinst ersätts efter särskild skälighetsprövning. Frågor av delvis liknande
art aktualiseras i den pågående utredningen inom skadeståndskommittén
angående ersättning med anledning av personskada. Utredningsmannen
bör i dessa hänseenden samråda med kommittén.

Utskottet har inhämtat att utredningen beräknas vara avslutad under
år 1972.

Utskottet

I motionen 1971:330 yrkas, såvitt den behandlas i detta betänkande,
att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till förbättrad ersättning
åt häktade som frikänns från åtal.

Regler om ersättning av allmänna medel för förlust och lidande
som vållats genom ogrundade frihetsberövanden ges för närvarande i
1945 års lag om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda
m. fl. Som närmare framgår av redogörelsen ovan utreds sedan början

JuU 1971: 24

av år 1970 frågan om upphävande av nämnda lag och om införande av
ändrade, mer generösa regler för ersättning i anledning av oriktiga frihetsberövanden.
Utredningen beräknas vara avslutad under år 1972.

Med hänsyn till det anförda saknas enligt utskottets mening anledning
till någon riksdagens åtgärd till följd av motionsyrkandet.
Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1971:330 såvitt nu är i fråga.

Sockholm den 30 november 1971

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Närvarande: fru Kristensson (m), fröken Bergegren (s), fröken Mattson
(s), herrar Emulf (fp), Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson
i Malmö (s), Westberg i Ljusdal (fp), Nygren (s), fru Hjelm-Wallén (s),
herr Polstam (c), fru Nordlander (vpk), herrar Alf Pettersson i Malmö
(s) och Stjernström (c).

AB Egneilska Boktryckeriet, Stockholm 1971