Justitieutskottets betänkande nr 5 år 1971

JuU 1971: 5

Nr 5

Justitieutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret
1971/72 inom justitiedepartementets verksamhetsområde
jämte motioner.

DRIFTBUDGETEN

ANDRA HUVUDTITELN
Justitiedepartementet m. m.

1. Statsrådsberedningen. Justitiedepartementet. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts i propositionen 1971: 1, bilaga 4, under punkterna A 1
och A 2 (s. 5 och 6) framlagda förslag och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Statsrådsberedningen ett förslagsanslag av 2 765 000 kr.,

2. till Justitiedepartementet ett förslagsanslag av 11 330 000 kr.

2. Svensk författningssamling. Kungl. Maj:t har under punkten A 3
(s. 7) föreslagit riksdagen att till Svensk författningssamling för budgetåret
1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 1 100 000 kr.

Utskottet

Utskottet, som tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag, ser positivt på de
förändringar av författningssamlingen i redaktionellt och tryckeritekniskt
hänseende som departementschefen omnämner. Härtill vill utskottet
knyta förhoppningen att den nya ordningen också leder till att
de författningar, som skall införas i författningssamlingen, når abonnenterna
— och självfallet i görligaste mån även allmänheten — i
god tid före ikraftträdandet. Betydande risk föreligger eljest att verkställande
myndigheter, näringsliv och allmänhet till men för lagstiftningens
effektivitet ej får tillräckligt rådrum att förbereda sig för nya
regler. Utskottet vill i sammanhanget också understryka att författningar
inom rättskipningens område, vilka skall träda i kraft vid ett
årsskifte, bör komma ut i så god tid att de kan bli införda i lagboken
för det kommande året.

1 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 5

JuU 1971: 5

Utskottet hemställer

att riksdagen till Svensk författningssamling för budgetåret 1971/72
anvisar ett förslagsanslag av 1 100 000 kr.

3. Justitiekansler!! ni. fl. anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
under punkterna A 4—A 8 (s. 7—10) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Justitiekanslern ett förslagsanslag av 941 000 kr.,

2. till Lagberedningen ett reservationsanslag av 680 000 kr.,

3. till Fideikommissnämnden ett reservationsanslag av 84 000 kr.,

4. till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter ett förslagsanslag av
60 000 kr.,

5. till Kommittéer m. m. ett reservationsanslag av 9 360 000 kr.

4. Efterutbildning inom justitiedepartementets verksamhetsområde.

Kungl. Maj:t har under punkten A 10 (s. 14) föreslagit riksdagen att
till Efterutbildning inom justitiedepartementets verksamhetområde för
budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 200 000 kr.

Motion

I motionen 1971: 90 av herrar Andersson i örebro (fp) och Petersson
i Röstånga (fp) hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
ger till känna vad i motionen anförts beträffande förevarande anslag.

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

I motionen nr 90 anföres att genom rådhusrätternas förstatligande
möjligheterna försvunnit för nämndemännen i städer med rådhusrätt
att få ekonomiskt bidrag för att deltaga i kurser på rättsväsendets område
eller för att göra studieresor till anstalter inom kriminalvården eller
till andra liknande institutioner. Enligt motionärerna är dylik studieverksamhet
otvivelaktigt till nytta och förtjänt av stöd och uppmuntran,
varför bidrag för ändamålet bör kunna utgå ur förevarande anslag. Väsentligen
dessa synpunkter bör enligt motionärerna ges Kungl. Majit till
känna.

Utskottet vill först erinra om att inte endast rådhusrätternas förstatligande
utan även statens övertagande av lokalhållningen för de
allmänna underrätterna från tingshusbyggnadsskyldige innebär en förändring
som bör beaktas i förevarande sammanhang. I likhet med motionärerna
anser utskottet det kunna vara av värde att nämndemännen
genom studiebesök bibringas en ökad kännedom om verksamheten vid
främst kriminal- och ungdomsvårdens anstalter och institutioner. För

JuU 1971: 5

ändamålet bör det enligt utskottets mening finnas möjlighet att utnyttja
förevarande anslag. Någon kursverksamhet syftande till juridisk
utbildning av nämndemännen synes däremot ej lämplig med hänsyn till
den ställning såsom lekmän som nämndemännen intar inom rättegångsväsendet.
Utskottet vill härvidlag understryka att rättens ordförande
enligt rättegångsbalken är skyldig att vid överläggning till dom orientera
nämnden såväl om den föreliggande saken som om tillämpliga rättsregler.
En sådan ordning synes utskottet även vara den mest ändamålsenliga
formen för att tillförsäkra nämndemännen de erforderliga insikterna
om gällande rätt. Därest i samband med mer omfattande lagändringar
eller liknande någon särskild informationsverksamhet skulle befinnas
erforderlig, förutsätter utskottet att Kungl. Maj:t tager initiativ
härtill. Vad utskottet anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. till Efterutbildning inom justitiedepartementets verksamhetsområde
för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av
200 000 kr.,

2. i anledning av motionen 1971:90 ger Kungl. Majit till känna
vad utskottet ovan anfört angående informationsverksamhet för
nämndemän.

5. Extra utgifter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten
A 11 (s. 14) och hemställer

att riksdagen till Extra utgifter för budgetåret 1971/72 anvisar ett
reservationsanslag av 535 000 kr.

6. Ersättning för personskador på grund av brott. Kungl. Maj:t har
under punkten A 12 (s. 14—17) föreslagit riksdagen att

a) godkänna de grunder som förordats i statsrådsprotokollet för ersättning
för personskador på grund av brott,

b) till Ersättning för personskador på grund av brott för budgetåret
1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.

Motioner

I motionen 1971: 172 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas, såvitt nu är i
fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit hemställer att Kungl.
Majit framlägger förslag till ersättning för kroppsskada å polisman, inkluderande
ersättning för sveda och värk samt framtida men, i sådan
tid att bestämmelserna kan träda i kraft senast den 1 januari 1972
(yrk. B a).

I motionen 1971: 329 av herr Hedlund m. fl. (c) hemställes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit begär dels att en parlamentarisk

JuU 1971: 5

kommitté tillsättes för att göra en översyn av hela det skadeståndsrättsliga
problemkomplexet i syfte att åstadkomma ett fullgott skydd för
alla (yrk. 1), dels att kommittén får i uppdrag att skyndsamt framlägga
nytt förslag i fråga om ersättning av allmänna medel vid skada på
grund av brott (yrk. 2).

I motionen 1971: 330 av herr Helén m. fl. (fp) hemställes, såvitt nu är
i fråga, att riksdagen dels beslutar att ersättning för personskada på
grund av brott skall utgå med belopp som fastställes av domstol och
som motsvarar hela skadan (yrk. 5), dels hos Kungl. Majit begär utredning
angående ersättning jämväl vid annan skada på grund av brott än
personskada (yrk. 6).

I motionen 1971: 331 av herr Hernelius m. fl (m) yrkas att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Majit hemställer om utredning av frågan om vidgad
ersättning till offer för brott, omfattande såväl personsom egendomsskada.

Utskottet

Enligt det förslag rörande statlig ersättning för skador på grund av
brott som nu underställes riksdagen skall efter behovsprövning ersättning
av allmänna medel kunna ges till den som drabbats av personskada
genom brottslig handling. Förslaget tar i första hand sikte på att tillgodose
de socialt mest ömmande behoven. Om ersättningsbeloppet inte skulle
komma att uppgå till 300 kronor utgår ingen ersättning. Normalt skall
ej heller ersättning över 50 000 kronor komma i fråga. I varje fall tills
vidare skall ärendena handläggas inom justitiedepartementet.

Kungl. Maj:ts förslag utsattes för stark kritik i motionerna nr 329,
330 och 331. Förslaget anses i olika avseenden alltför restriktivt. Härvidlag
anföres bl. a. att ersättningssystemet bör omfatta inte bara personskador
utan också egendomsskador samt ideell skada i större utsträckning
än som förutsättes i förslaget. Kritiken gäller också principen
att den skadelidandes ekonomiska situation skall beaktas vid ersättningsprövningen
samt att därvid skall tillgodoses endast socialt ömmande
behov. Även det föreslagna maximibeloppet kritiseras. Frågan om vidgad
ersättning till offer för brott bör enligt samtliga motioner bli föremål
för ytterligare utredning. I avvaktan på ett nytt förslag bör enligt
motionerna nr 329 och 331 Kungl. Maj:ts förslag godtagas som ett provisorium.
I motionen nr 330 framställes utöver utredningskravet det yrkandet
att riksdagen skall besluta sådan ändring i det framlagda förslaget
att ersättning för personskada på grund av brott skall utgå med
belopp som fastställes av domstol och som motsvarar hela skadan. Enligt
motionen nr 329 bör utredningsuppdraget anförtros en parlamentarisk
kommitté vars uppgift föreslås bli att göra en översyn av hela
skadeståndsrätten.

I motionen nr 172 yrkas att riksdagen skall begära att Kungl. Majit

JuU 1971: 5

förelägger innevarande års riksdag förslag till ersättning för kroppsskada
å polisman.

Utskottet ser med tillfredsställelse att förslag nu framlägges om ersättning
av allmänna medel åt brottsoffer. Trots den successiva utbyggnaden
av socialförsäkringssystemet och trots den fortlöpande utvecklingen
av den s. k. skadeståndsförsäkringen — som nu beräknas
täcka cirka 3/4 av landets befolkning — och av andra försäkringar av
enskild eller kollektiv natur, finns behov av supplerande åtgärder från
samhällets sida. Den nu föreslagna ersättningsordningen bör enligt utskottets
mening i viss mån ses som en försöksverksamhet vilken, om
erfarenheterna visar sig goda, bör kunna utvecklas vidare. De begränsningar
och den restriktivitet som departementschefen förordar bör bedömas
med hänsyn härtill. Inom den angivna ramen måste systemet inrymma
vidsträckta möjligheter till diskretionär prövning i de enskilda
fallen för att ge de socialt önskvärda resultaten. Under sådana förhållanden
är det självfallet inte tänkbart att, som föreslås i motionen nr
330, utforma systemet så att ersättning skall utgå med belopp som fastställes
av domstol och som motsvarar hela skadan. Anledning att i detta
läge, innan erfarenheter vunnits av den föreslagna ordningen, förorda
tillsättandet aven ny utredning rörande frågan om ersättning av allmänna
medel åt brottsoffer föreligger inte. Ej heller finns skäl att i enlighet med
förslaget i motionen nr 329 begära att hela det skadeståndsrättsliga
problemkomplexet göres till föremål för översyn; arbetet på en ny skadeståndslagstiftning,
som pågått sedan åtskillig tid tillbaka, är nu i sitt slutskede,
och en lagrådsremiss med förslag till skadeståndslag med regler
om bl. a. arbetsgivares och arbetstagares skadeståndsansvar samt skadestånd
i offentlig verksamhet beräknas kunna bli offentliggjord innevarande
månad.

Vad slutligen gäller frågan om ersättning till polismän för kroppsskada
omfattar den nu framlagda ersättningsordningen även sådan skada.
Även det s. k. rymlingsanslaget under femte huvudtiteln kan utnyttjas
för att ersätta vissa dylika skador. Spörsmålet kommer enligt
vad utskottet erfarit också att behandlas i den nyssnämnda lagrådsremissen.
Icke heller i denna del erfordras således någon åtgärd från riksdagens
sida.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag på motionen
1971: 330 såvitt gäller yrkande 5 godkänner de grunder som
förordats i statsrådsprotokollet för ersättning för personskador på
grund av brott,

2. till Ersättning för personskador på grund av brott för budgetåret
1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 1 000 000 kr.,

JuU 1971: 5

3. avslår motionen 1971: 172 såvitt nu är i fråga,

4. avslår motionen 1971: 329, motionen 1971: 330 såvitt gäller yrkande
6 och motionen 1971: 331.

Polisväsendet

Under denna rubrik behandlas Kungl. Maj:ts förslag under punkterna
B 1—B 7 i följande ordning: B 1, B 6, B 2—B 5 och B 7.

7. Rikspolisstyrelsen. Kungl. Maj:t har under punkten B 1 (s. 20—23)
föreslagit riksdagen att till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1971/72 anvisa
ett förslagsanslag av 53 400 000 kr., varav 6 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Motion

I motionen 1971: 91 av herr Wiklund i Stockholm (fp) hemställes
att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag senast till nästa
års riksdag till åtgärder ägnade att genom insatser av polisnämndema
få till stånd en hela landet omfattande informations- och kontaktverksamhet
riktad till dels allmänheten i stort och de folkliga organisationerna,
dels samhällets olika sociala organ.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag tillstyrkes.

Frågor om polisnämndernas verksamhet berördes vid förra årets
riksdag i en motion, där det bl. a. yrkades att riksdagen skulle begära
en sådan översyn av polisväsendets organisation att polisnämnderna
förses med kanslier och får möjligheter att bedriva informationsverksamhet.
Efter hemställan av statsutskottet överlämnades motionen
till 1967 års polisutredning, som därefter behandlat hithörande frågor i
sitt betänkande Polisen i samhället (SOU 1970: 32). Frågan om medborgarinflytandet
på den lokala polisverksamheten tas där upp som en
av tre huvudpunkter, och polisutredningen föreslår i detta avseende att
lokala polisstyrelser med beslutanderätt inrättas i stället för de nuvarande
polisnämnderna.

Betänkandet har remissbehandlats och beredes nu inom justitiedepartementet
med sikte på att en proposition berörande bl. a. frågan om inrättande
av polisstyrelser skall avlämnas till årets riksdag. Utskottet
förutsätter att de i motionen berörda angelägna frågorna om utvidgad
informations- och kontaktverksamhet överväges vid det fortsatta arbetet
inom departementet. I rådande läge saknas enligt utskottets mening
anledning för riksdagen att göra något ytterligare uttalande i den
fråga som tagits upp i motionen.

JuU 1971: 5

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. till Rikspolisstyrelsen för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 53 400 000 kr., varav 6 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen,

2. avslår motionen 1971: 91.

8. Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader. Kungl. Maj:t har
under punkten B 6 (s. 27—31) föreslagit riksdagen att till Lokala
polisorganisationen: Förvaltningskostnader för budgetåret 1971/72 anvisa
ett förslagsanslag av 883 800 000 kr., varav 203 300 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

Motioner

I motionen 1971: 172 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas såvitt nu är
i fråga att riksdagen dels till Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av
895 800 000 kr., varav 204 000 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen
(yrk. A 2), dels i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till
känna vad i motionen i övrigt anförts angående polisväsendet (yrk.
B c delvis).

I motionerna 1971: 328 av herr Hedlund m. fl. (c) och 1971: 330 av
herr Helén m. fl. (fp) hemställes såvitt nu är i fråga att riksdagen
under punkten B 6 Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader
utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit anvisar 10 125 000 kr., avseende
225 polistjänster (yrk. 1 resp. yrk. 2).

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag innefattar medel för inrättande av 400 nya
tjänster för polismän och för anställande av 150 nya tjänstemän i övrigt.
Av polismanstjänsterna avses 10 för tjänstgöring vid polischefskanslier,
225 för övervakningstjänst, 25 för trafikövervakning, 75 för utredningsverksamhet
samt 65 för vikariats- och förstärkningstjänstgöring.
De nya tjänsterna i övrigt är avsedda att till övervägande del tas
i anspråk för arbetsuppgifter som kan föras över från polisutbildade
tjänstemän till biträdespersonal.

I motionerna har föreslagits anslagsökningar för att möjliggöra mer
långtgående personalförstärkningar. Motionen nr 172 innefattar yrkande
att anvisa ytterligare 12 milj. kr. för att — utöver Kungl. Maj:ts
förslag — inrätta 400 polismanstjänster och anställa 220 andra tjänstemän.
Vid anslagsberäkningen har motionärerna förutsatt en minskning
av förekommande övertidsersättningar. Vidare har de i särskilt yrkande
— behandlat under punkt 9 nedan — framställt förslag om höjning
av anslaget till Inköp av motorfordon m. m. för att anpassa fordonsvolymen
till det av dem föreslagna antalet polismän.

JuU 1971:5

I motionerna nr 328 och 330 föreslås en ökad medelsanvisning av
10 125 000 kr., beräknad för 225 polismän utöver Kungl. Maj:ts förslag.
I särskilt yrkande — behandlat under punkten 11 nedan — föreslås
därjämte en höjning av utrustningsanslaget.

Motionärerna motiverar de föreslagna förstärkningarna främst med
att brottsutvecklingen är mycket oroande och att arbetstidsförkortningen
— som för polisväsendets del, i den mån det ej redan skett, genomföres
den 1 januari 1972 — medför ett avsevärt arbetskraftsbortfall.

Av tillgängligt statistiskt material — väsentligen redovisat i utskottets
betänkande 1971: 6 — framgår att brottsligheten successivt ökat under
hela 1960-talet. Under år 1970 har antalet brottsbalksbrott ökat i högre
grad än tidigare, eller med 17,9 procent i förhållande till 1969, då den
särskilda aktionen mot narkotikabrottsligheten medförde en mindre
ökning än den genomsnittliga, ökningen under 1970 är särskilt påtaglig
beträffande tillgrepps- och bedrägeribrotten och då framför allt i
fråga om checkbedrägerierna. Även de grövre våldsbrotten har ökat
kraftigt, särskilt i storstäderna.

Utskottet anser det synnerligen angeläget att polisen har resurser för
att med kraft möta denna utveckling och för att i övrigt kunna fullgöra
sina uppgifter. Möjligheterna härtill har också betydligt förbättrats
senare år genom den omfattande upprustning av polisväsendet som
skett i fråga om både materiel och personal. Här må endast nämnas
att enbart under de senaste fyra budgetåren den lokala polisorganisationen
tillförts nära 1 600 tjänster, varav ca 1 250 polismanstjänster.
Även ett intensivt rationaliseringsarbete, bland annat genom ökad användning
av modern datateknik, har bidragit till att förenkla och effektivisera
polisverksamheten. Utskottet vill emellertid understryka att varaktiga
garantier mot en utbredd kriminalitet i framtiden inte kan skapas
enbart genom förstärkning av polisens brottsförebyggande och
brottsbekämpande verksamhet. Härför erfordras åtgärder på en mycket
bred front, där ansvaret inte endast vilar på samhällsorganen utan insatser
också kräves av de enskilda medborgarna. Dessa synpunkter utvecklas
närmare i utskottets betänkande 1971:6.

I fråga om förstärkningen av polisverksamheten måste enligt utskottets
mening till en början beaktas att den ekonomiska utvecklingen nödvändiggör
en mycket restriktiv budgetpolitik och en återhållsamhet
beträffande utgifterna på den offentliga sektorn. Med hänsyn till det
totala bruttotillskottet av tjänster inom statsförvaltningen enligt årets
statsverksproposition innebär redan förslaget att tillföra polisväsendet
550 nya tjänster en stark prioritering av polisverksamheten. Hänsyn
måste vidare tas till de kraftiga förstärkningar av polisens personella
och tekniska resurser som enligt vad nyss sagts har ägt rum de senaste
åren och till det rationaliseringsarbete som ständigt pågår. Härvidlag
bör särskilt nämnas det förslag rörande polisdistriktens interna organi -

JuU 1971: 5

sation som beräknas kunna bli genomfört inom kort och det successiva
överförandet av uppgifter, som är av icke renodlat polisiär natur, till
annan personal. I sammanhanget kan icke heller bortses från de försämrade
möjligheterna till rekrytering av polisaspiranter. Enligt vad utskottet
inhämtat är rekryteringsläget för närvarande sådant att det torde
vara ovisst om man med bibehållna kvalitetskrav kan tillgodose ett
större behov än det som svarar mot beräknad personalavgång och yrkade
tjänster enligt enligt Kungl. Maj:ts förslag. Mot denna bakgrund
anser utskottet att Kungl. Maj:ts förslag i fråga om den lokala polisorganisationen
innebär én tillfredsställande avvägning. Utskottet har vid
detta ställningstagande även beaktat verkningarna av den arbetstidsförkortning
som för polisens del inträder den 1 januari 1972. Arbetskraftsbortfallet
bör, ehuru rent siffermässigt betydande, kunna begränsas
genom rationaliseringsvinster. Utskottet tillstyrker således Kungl.
Maj:ts förslag och avstyrker motionerna nr 172, 328 och 330 såvitt de
avser anslaget till den lokala polisorganisationen.

Motionen nr 172 upptar i förevarande del också vissa spörsmål angående
polisens ställning i samhället och samhällets brottsförebyggande
verksamhet. Motionärerna uttalar bl. a. att försöksverksamhet med
kvarterspoliser givit goda resultat och att det finns anledning att ytterligare
pröva ett sådant system eller ett system med särskilda ansvarsområden
för enskilda polismän. I fråga om den brottsförebyggande verksamheten
anföres att samhället har möjlighet att påverka medborgarna
genom undervisning och fostran i skolan, och motionärerna anser det
värdefullt att polisen medverkar härvid i ökad omfattning.

Utskottet vill i denna del anföra att motionärernas önskemål i det
förstnämnda hänseendet i viss utsträckning kan komma att bli tillgodosedda
när det förslag rörande polisdistriktens interna organisation som
ovan berörts blir genomfört. I avvaktan härpå och på den proposition
i anledning av polisutredningens ovannämnda betänkande SOU 1970: 32
som aviserats till 1971 års riksdag bör någon riksdagens åtgärd i anledning
av motionen i denna del inte ifrågakomma. Beträffande yrkandet
i övrigt delar utskottet motionärernas uppfattning angående värdet
av polisens medverkan i skolundervisningen. Ej heller i denna del påkallar
emellertid motionen någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionerna
1971: 172 såvitt gäller yrkandet A 2, 1971: 328 och 1971:
330, båda såvitt nu är i fråga, till Lokala polisorganisationen:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 883 800 000 kr., varav 203 300 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen,

JuU 1971: 5

2. avslår motionen 1971: 172, i vad gäller yrkandet B c såvitt nu
är i fråga.

9. Polisverket: Inköp av motorfordon m. m. Kungl. Maj:t har under
punkten B 2 (s. 23—25) föreslagit riksdagen att

a) medge att, enligt vad som förordats i statsrådsprotokollet, beställningar
får läggas ut till ett värde av högst 3 000 000 kr., att betalas med
början tidigast under budgetåret 1972/73,

b) till Polisverket: Inköp av motorfordon m. m. för budgetåret 1971/
72 anvisa ett reservationsanslag av 33 700 000 kr., varav 20 200 000 kr.
att avräknas mot automobilskattemedlen.

Motioner

I motionen 1971: 172 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas såvitt nu är
i fråga att riksdagen till Polisverket: Inköp av motorfordon m. m. för
budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 38 700 000 kr.,
varav 24 200 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen (yrk. A
1). Av den föreslagna ökningen av anslaget belöper enligt motionen
4 100 000 kr. på ökat antal motorfordon och 900 000 kr. på anskaffande
av en helikopter.

I motionen 1971: 638 av herr Glimnér m. fl. (c) hemställes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning och
förslag till utbyggnad av sjöpolisverksamheten i våra kust- och sjöområden.

Utskottet

Av den i motionen nr 172 under förevarande punkt yrkade anslagsökningen
avser 4,1 milj. kr. kostnaden för det antal motorfordon som
enligt motionen erfordras för att anpassa fordonsvolymen till det i
samma motion begärda antalet nya polismän. Under punkten 8 ovan
har utskottet avstyrkt motionärernas yrkande om arbetskraftsförstärkningar
utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit. Med hänvisning härtill och
då erinran inte finns mot Kungl. Maj:ts anslagsberäkning avstyrker utskottet
motionen även i nu förevarande del.

Yrkandet i samma motion angående anskaffande av ytterligare en
helikopter motiveras av behovet att effektivisera trafikövervakningsarbetet
och anknyter till vad rikspolisstyrelsen begärt i sin anslagsframställning.
Styrelsen har liksom föregående år bedömt polisväsendets
totala behov av egna helikoptrar till åtta. Med hänsyn till bl. a. det
statsfinansiella läget har styrelsen begränsat yrkandet till att omfatta
endast ytterligare en helikopter, varigenom totalt sju helikoptrar skulle
komma att tillhöra polisväsendet. Anslagsposten har av styrelsen placerats
i prioritetsgrupp III. I likhet med styrelsen anser utskottet att
värdefulla insatser med helikopter kan göras inte bara i trafiksäker -

JuU 1971: 5

hetsarbetet utan också bl. a. vid brottsspaning samt vid jakt- och fiskekontroll
och räddningstjänst särskilt i fjälltrakterna. Prioriteringarna
inom polissektorn får emellertid tills vidare sätta ett i och för sig angeläget
tillskott av en helikopter i andra hand. I enlighet härmed bör
motionsyrkandet inte bifallas.

Förslaget i motionen nr 638 beträffande sjöpolisverksamheten går i
huvudsak ut från behovet av ytterligare polisbåtar. I motioner anföres att
sjöpolisverksamheten f. n. är i hög grad koncentrerad till Stockholmsoch
Göteborgsregionerna samt att behovet av övervakning av bl. a.
nöjestrafiken är stort i flera kust- och sjöområden. Av rikspolisstyrelsens
petita framgår att det stigande antalet fritidsbåtar medfört att polisens
arbetsuppgifter till sjöss ökat kraftigt samt att också allmänhetens
krav på polisiära tjänster ökat. Liksom styrelsen anser utskottet
därför i princip att polisen bör tillföras båtar för uppgifter såväl längs
kusterna som i de större insjöarna. Det bör emellertid beaktas att styrelsen
med hänsyn till det statsfinansiella läget icke begärt fortsatt anslag
för anskaffande av båtar, och enligt utskottets mening får sjöpolisverksamheten
byggas ut i den takt prioriteringssynpunkterna medger.
Redan med nuvarande resurstilldelning bör enligt utskottets mening tillfälliga
lokala behov i viss utsträckning kunna tillgodoses genom omdisponering
av båtar. I sammanhanget vill utskottet erinra om första lagutskottets
uttalande i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1970: 31 angående
vikten av att de uppgifter som åvilar tullverkets kustbevakning
och polisen i större utsträckning samordnas. Utskottet finner någon riksdagens
åtgärd i anledning av motionen icke vara erforderlig.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. medger att, enligt vad som förordats i statsrådsprotokollet, beställningar
får läggas ut till ett värde av högst 3 000 000 kr., att
betalas med början tidigast under budgetåret 1972/73,

2. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1971: 172 såvitt nu är i fråga till Polisverket: Inköp av motorfordon
m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 33 700 000 kr., varav 20 200 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen,

3. avslår motionen 1971: 638.

10. Polisverket: Underhåll och drift av motorfordon m. ni. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten B 3 (s. 25 och 26) samt
hemställer

att riksdagen till Polisverket: Underhåll och drift av motorfordon
m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av
49 350 000 kr., varav 28 500 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

JuU 1971: 5

11. Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande
av brott mot rikets säkerhet m. m. Kungl. Maj:t har under punkten
B 4 (s. 26) föreslagit riksdagen att till Polisverket: Särskild polisverksamhet
för hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.
för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 35 300 000 kr.

Motion

I motionen 1971: 640 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
yrkas att riksdagen i skrivelse till regeringen hemställer att den del av
säkerhetspolisens organisation som innebär inblandning i inrikespolitiken
upplöses och att alla dess politiska register brännes samt att i enlighet
därmed anslaget till särskild polisverksamhet reduceras.

Utskottet

Den polisiära säkerhetstjänsten i Sverige ledes av en särskild avdelning
inom rikspolisstyrelsen, den s. k. säkerhetsavdelningen. Då säkerhetsärenden
handlägges i styrelsen, som har parlamentarisk förankring
genom sex av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter, deltar säkerhetsavdelningens
chef i sammanträdena. Frågor om förebyggande och hindrande
av brott mot rikets säkerhet ankommer på en byrå A under säkerhetsavdelningen.
Denna byrå sörjer också för utbildning i säkerhetsskydd,
personalkontroll och utlänningskontroll. Spaning och utredning av indikationer
på brott mot rikets säkerhet handlägges inom en byrå B. Vid
säkerhetsavdelningen finns ett för den särskilda polisverksamheten erforderligt
register.

I motionen nr 640 yrkas att riksdagen hos regeringen skall hemställa
att säkerhetspolisens organisation såvitt den innebär inblandning i inrikespolitiken
upplöses och att dess register brännes samt att förevarande
anslag reduceras i överensstämmelse härmed. Till stöd för yrkandet
anföres bl. a. att den s. k. politiska åsiktsregistreringen i Sverige
icke har upphört och att säkerhetspolisen fortsätter att kontrollera och
bokföra dem som arbetar för kapitalismens omvandling till socialism.

Utskottet vill erinra om att den parlamentariska nämnden i Wennerströmsaffären
i sitt utlåtande Handläggningen av säkerhetsfrågor (SOU
1968: 4) utförligt redovisat de synpunkter som kan anläggas på problemställningarna
kring det hos säkerhetsavdelningen vid rikspolisstyrelsen
förda registret och den därav berörda verksamheten. F. n. gäller enligt
personalkontrollkungörelsen (1969: 446), som trädde i kraft den 1 oktober
1969, att i registret får införas uppgifter som behövs för den
särskilda polisverksamheten. Anteckning i registret får icke göras enbart
av det skälet att någon genom tillhörighet till organisation eller
på annat sätt givit uttryck för politisk uppfattning. I övergångsbestämmelserna
till kungörelsen stadgas att uppgift som finns i registret när
kungörelsen träder i kraft icke får lämnas ut, om den är av sådan be -

JuU 1971: 5

skaffenhet att den enligt kungörelsen ej skulle få antecknas i registret.
Det föreskrives också att sådan uppgift skall avföras ur registret så
snart det kan ske.

Mot denna bakgrund finner utskottet, som lämnats en redogörelse
för grunderna för anslagsberäkningen och för den ifrågavarande polisverksamhetens
bedrivande, icke anledning till åtgärder av det slag motionärerna
åsyftar. Ej heller har utskottet någon erinran mot anslagsberäkningen.
På grund härav hemställer utskottet
att riksdagen

dels avslår motionen 1971: 640 såvitt gäller säkerhetspolisens
organisation och register, dels med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
samt med avslag på motionen 1971: 640 i övrigt till Polisverket:
Särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande
av brott mot rikets säkerhet m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 35 300 000 kr.

12. Polisverket: Diverse utgifter. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag under punkten B 5 (s. 26 och 27) samt hemställer

att riksdagen till Polisverket: Diverse utgifter för budgetåret 1971/
72 anvisar ett förslagsanslag av 1 500 000 kr.

13. Lokala polisorganisationen: Utrustning. Kungl. Maj:t har under
punkten B 7 (s. 31 och 32) föreslagit riksdagen att till Lokala polisorganisationen:
Utrustning för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag
av 11 700 000 kr., varav 1 650 000 kr. att avräknas mot
automobilskattemedlen.

Motioner

I motionerna 1971: 328 av herr Hedlund m. fl. (c) och 1971: 330 av
herr Helén m. fl. (fp) hemställes såvitt nu är i fråga att riksdagen under
punkten B 7 Lokala polisorganisationen: Utrustning anvisar 375 000
kr. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit (yrk. 2 resp. yrk. 3).

Utskottet

Den i motionerna föreslagna höjningen av anslaget utöver Kungl.
Maj:ts förslag avser utrustning för den ytterligare personal som föreslagits
i motionerna. Frågan om personalökningen har behandlats ovan
under punkten 8 (s. 7—10).

Med hänvisning till vad utskottet under nämnda punkt hemställt i
fråga om beräkning av medel för avlöningar m. m. inom polisverket avstyrkes
motionsförslagen.

JuU 1971: 5

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag
på motionerna 1971: 328 och 1971: 330, båda såvitt nu är
i fråga, till Lokala polisorganisationen: Utrustning för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 11700 000 kr.,
varav 1 650 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

14. Statens kriminaltekniska laboratorium. Polisenheter med särskild
budget. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna B 8
och B 9 (s. 32—35) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Statens kriminaltekniska laboratorium ett förslagsanslag av
4 175 000 kr.,

2. till Polisenheter med särskild budget ett förslagsanslag av 1 000
kr.

Åklagarväsendet

15. Riksåklagaren. Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna C 1 och C 2 (s. 36—
38) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Riksåklagaren ett förslagsanslag av 2 940 000 kr.,

2. till Läns- och distriktsåklagarmyndigheterna ett förslagsanslag
av 66 350 000 kr.

Domstolarna

16. Högsta domstolen m. m. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag
under punkten D 1 (s. 40) och hemställer

att riksdagen till Högsta domstolen m. m. för budgetåret 1971/72
anvisar ett förslagsanslag av 9 491 000 kr.

17. Regeringsrättens årsbok. Utskottet tillstyrker Kungl. Majt:s förslag
under punkten D 3 (s. 41) och hemställer

att riksdagen till Regeringsrättens årsbok för budgetåret 1971/72
anvisar ett förslagsanslag av 150 000 kr.

JuU 1971: 5

18. Hovrätterna. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:s förslag under punkten
D 5 (s. 42—44) och hemställer

att riksdagen

1. bemyndigar Kungl. Maj:t att vid Svea hovrätt inrätta en tjänst
som hovrättslagman i Co 4 och fyra tjänster för hovrättsråd i
Co 1,

2. till Hovrätterna för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 34 360 000 kr.

19. Underrätterna. Kungl. Maj:t har under punkten D 6 (s. 45—47)
föreslagit riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta en tjänst för rådman i Co 1
i Södra Roslags tingsrätt,

b) bemyndiga Kungl. Maj:t att inrätta tjänster i Ce 1 för teknisk ledamot
i fastighetsdomstol i tingsrätt som är fastighetsdomstol,

c) till Underrätterna för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag
av 192 563 000 kr.

Motion

I motionen 1971: 642 av fru Jonäng (c) och herr Olof Johansson i
Stockholm (c) hemställes ”att riksdagen måtte besluta om en undersökning
av rättsväsendets funktion vad gäller likhet inför lagen i enlighet
med vad som anförts i motionen”.

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

1 motionen nr 642 framhålles att det föreligger behov av en vetenskaplig
undersökning som tar sikte på de sociologiska sammanhangen
inom rättsvården. En undersökning bör därför enligt motionärerna göras
beträffande rättsväsendets funktion såvitt gäller likhet inför lagen.
Undersökningen bör behandla bl. a. frågor om sannolikheten för brott
i olika socialgrupper, straffmätningen från sociologisk synpunkt och det
sociala förhållandet mellan den tilltalade och hans domare.

Motioner med samma yrkande och motivering prövades av 1970 års
riksdag. Allmänna beredningsutskottet anförde i sitt av riksdagen godkända
utlåtande (ABU 1970: 13) bl. a. att den omfattande lagstiftningsverksamhet
som pågår på rättsvårdsområdet borde leda till vissa resultat
i enlighet med motionernas yttersta syfte. Någon riksdagens åtgärd
i anledning av motionerna ansågs därför inte vara erforderlig, men utskottet
underströk att kunskaperna om flera av de i motionerna upptagna
problemen var bristfälliga och att effektiva forskningsinsatser
krävdes för att klarlägga dem. De syften motionärerna ville vinna var
därför enligt utskottets mening bäst betjänta av att rättssociologin erhöll
goda resurser för forskningsarbete.

JuU1971: 5

Även justitieutskottet hyser uppfattningen att åtskilliga av de spörsmål
som beröres i motionen skulle behöva närmare belysas. I viss utsträckning
sker detta genom forskning inom universitetens ram. Så
t. ex. har nyligen publicerats en undersökning rörande vållande till annans
död i samband med trafikolycka, benämnd Likhet inför lagen,
vilket utförts vid kriminalvetenskapliga institutet vid Stockholms universitet.
Utskottet finner det angeläget att verksamhet av detta slag
uppmuntras och vidareutvecklas. Någon särskild undersökning av den
vittomfattande karaktär som föreslås i motionen anser sig emellertid
utskottet ej kunna förorda. Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen

a) bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta en tjänst för rådman i
Co 1 i Södra Roslags tingsrätt,

b) bemyndigar Kungl. Maj:t att inrätta tjänster i Ce 1 för teknisk
ledamot i fastighetsdomstol i tingsrätt som är fastighetsdomstol,

c) till Underrätterna för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 192 563 000 kr.,

2. att riksdagen avslår motionen 1971: 642.

20. Ersättningar till nämndemän m. m. Kungl. Maj:t har under punkten
D 7 (s. 47) föreslagit riksdagen att till Ersättningar till nämndemän
m.m.för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 15 100 000
kr.

Motion

I motionen 1971: 644 av herr Lindkvist m. fl. (s) yrkas att riksdagen
hemställer hos Kungl. Maj:t om åtgärder för att höja ersättningen
för fullgörandet av nämndemannauppdraget.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts
medelsberäkning.

Enligt kungörelsen (1967: 358) om ersättning till nämndemän m. fl.
äger nämndeman vid tjänstgöring i bl. a. allmän underrätt och expropriationsdomstol
erhålla dagarvode samt resekostnadsersättning och
traktamente. Dagarvode utgår med 75 kronor för varje sammanträdesdag
och i vissa fall även för resdagar. Samma regler gäller för ägodelningsnämndemän,
vattenrättsnämndemän och jurymän i tryckfrihetsmål
vid tjänstgöring i allmän underrätt och ägodelningsrätt.

I motionen nr 644 hemställes om åtgärder för att höja ersättningen

JuU 1971: 5

för nämndemannauppdrag. Till stöd för yrkandet åberopas att arvodet
ofta inte täcker det inkomstbortfall eller de extrakostnader som «i
förenade med uppdragets fullgörande, varför risk föreligger att rekryteringen
av nämndemän snedvrides. Proh1 »niet bör enligt motionärerna
lösas genom att arvodet antingen höjes, förslagsvis till 125 kronor, eller
Kombineras med ersättning för förlorad arbetsförtjänst.

I likhet med vad som framhållits då nämndemannaarvodets storlek
tidigare övervägts i riksdagen (SU 1957: 2, 1962: 2, 1967: 2) anser utskottet
att gottgörelsen bör bestämmas så att den icke förändrar uppdragets
karaktär av förtroendesyssla. Samtidigt är det emellertid angeläget
att nämndemännen inte nödgas att för fullgörande av sitt uppdrag
vidkännas sådana kostnader, att urvalet av nämndemän i realiteten begränsas
till sådana personer som äger ekonomiska förutsättningar att
mottaga uppdraget. Med beaktande härav och av den tid som förflutit
sedan arvodet senast höjdes anser utskottet att en omprövning av
ersättningen för nämndemannauppdraget nu är motiverad. Utskottet
förordar därför en översyn av gällande bestämmelser under beaktande
av hur ersättningsfrågorna lösts beträffande kommunala förtroendeuppdrag
och andra uppdrag av liknande natur. Översynen, som bör ske
skyndsamt, bör självfallet också omfatta vattenrättsnämndemän och
jurymän i tryckfrihetsmål.

I sammanhanget vill utskottet understryka vikten av att nämndemannauppdragen
i största möjliga utsträckning sprides på olika åldersgrupper
och yrkeskategorier.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. till Ersättningar till nämndemän m.m. för budgetåret 1971/72
anvisar ett förslagsanslag av 15 100 000 kr.,

2. i anledning av motionen 1971: 644 hos Kungl. Maj:t hemställer
om översyn av ersättningen till nämndemän m. fl. i enlighet med
vad utskottet ovan anfört.

21. Tekniska hjälpmedel m. m. vid domstolsväsendet m. fl. anslag. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna D 8—D 10 (s.
47—51) och hemställer
att riksdagen

1. godkänner att en organisationsnämnd för domstolsväsendet med
de uppgifter som angivits i statsrådsprotokollet inrättas den 1
juli 1971,

2. för budgetåret 1971/72 anvisar

a) till Tekniska hjälpmedel m. m. vid domstolsväsendet ett reservationsanslag
av 740 000 kr.,

f2 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 5

JuU 1971: 5

b) till Anskaffande av blanketter och fastighetsböcker m. m. för
domstolsväsendaf ett förslagsanslag av 885 000 kr.,

c) till Domstolsväsendets urSanisationsnämnd ett förslagsanslag
av 1 540 000 kr.

Rättegångsväsendet i allmänhet

22. Ersättning åt domare, vittnen och parter. Kungl. Maj:t har under
punkten E 1 (s. 52) föreslagit riksdagen att till Ersättning åt domare,
vittnen och parter för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av
26 750 000 kr.

Motioner

I motionen 1971: 174 av fru Lindberg (s) och fröken Bergegren (s)
yrkas ”att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa
om förslag till åtgärder som tillgodoser medborgarnas önskan om
borgerlig begravning, varvid särskilt beaktas behovet av officianter och
för ändamålet lämpliga lokaler”.

I motionen 1971: 330 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas såvitt nu är i
fråga (yrk. 8 b) att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till regler
om ersättning till förhörsvittnen vid förundersökning i brottmål (medborgarvittnen).

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag.

I motionen nr 174 framhålles att det på flertalet mindre orter i landet
saknas både officianter och lämpliga lokaler för borgerlig begravning,
och det ifrågasättes om inte den föreliggande kommunala befogenheten
på området borde genom lagstiftning utvidgas till en kommunal
skyldighet. Motionärerna anser vidare att den ersättning som bör
tillkomma begravningsförrättare kunde, som fallet är för särskilt förordnade
vigselförrättare, utgå av statsmedel. I motionsyrkandet hemställes
att riksdagen skall begära förslag till åtgärder som tillgodoser
medborgarnas önskan om borgerlig begravning, varvid särskilt bör beaktas
behovet av officianter och för ändamålet lämpliga lokaler.

Motioner rörande borgerlig begravning har tidigare behandlats av
riksdagen. En år 1953 väckt motion med begäran om utredning huruvida
officiellt bistånd av officiant kunde anordnas för icke-kyrklig begravning
lämnades av riksdagen utan bifall. Motioner till 1970 års riksdag
om statsbidrag för utgivande av vägledning angående borgerlig
begravning föranledde ingen anslagsanvisning. I sitt av riksdagen godkända
utlåtande över motionerna uttalade emellertid statsutskottet (SU
1970: 2 s. 2) att det förelåg behov av åtgärder för att bl. a. genom råd
och anvisningar bereda dem, som önskar anordna begravning utan re -

JuU 1971: 5

ligiösa inslag, möjlighet att förverkliga sin önskan. Åtgärder i sådant
syfte fick dock enligt utskottet närmast anses som ett allmänt kommunalt
intresse och låg också inom den kommunala befogenheten. Utskottet
uttalade vidare att allmänna anvisningar, som inte skapade en
ny ritualbildning, med god utformning kunde ha ett betydande värde
i angivet syfte. Enligt utskottets mening borde Kungl. Maj:t ha möjlighet
att för sådant ändamål lämna bidrag även av statsmedel i den mån
så erfordrades. Föreslagen anslagsanvisning borde dock inte komma i
fråga.

Under 1960-talet har i ett antal kommuner, exempelvis Stockholm,
Malmö, Helsingborg och Huddinge, fattats beslut innebärande dels att
anvisning skall lämnas på personer som kan vara lämpliga och villiga
att officiera vid borgerliga begravningar, dels att ersättningsordningen
för dem reglerats.

Frågor om jordfästning och begravning har utförligt behandlats av
kyrka—statutredningen dels i betänkandet Kyrklig organisation och förvaltning
(SOU 1967: 45), dels i slutbetänkandet (SOU 1968: 11), där
huvudmannaskapet för begravningsväsendet och religionsfrihetsproblematiken
närmare belyses. Kyrka—statutredningens material överväges
sedan 1968 av beredningen om stat och kyrka. Vid remissbehandlingen
av kyrka—statutredningens slutbetänkande har åtskilliga remissinstanser
framfört synpunkter på de praktiska problemen vid borgerlig begravning
(se SOU 1970: 2), och det kan antagas att frågor om begravningsväsendet
kommer att bli behandlade av beredningen under det fortsatta
utredningsarbetet. Av intresse i sammanhanget är också att Svenska
kommunförbundet efter framställning hösten 1970 från kyrkogårdsnämnden
i Stockholm kommer att göra en utredning för kartläggning
av samhällets åtaganden i samband med begravning.

1 motionen upptagna frågor är således uppmärksammade både på
kommunalt håll och av en statlig utredning. Med hänsyn härtill bör
motionen inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

1 motionen nr 330 upptages fråga om regler för ersättning till förhörsvittnen
vid förundersökning i brottmål (medborgarvittnen).

Enligt rättegångsbalkens bestämmelser om förundersökning i brottmål
skall vid förhör såvitt möjligt ett av undersökningsledaren anmodat trovärdigt
vittne närvara. Denna reglering har tillkommit i rättssäkerhetens
intresse och med hänsyn till angelägenheten av att vid behov kunna
styrka vad som framkommit vid förhöret. Kan förhörsvittne ej anskaffas
får förhör ändå hållas om det skulle vålla väsentlig olägenhet att
uppskjuta förhöret.

I motionen redogöres för betydelsen från olika synpunkter av förhörsvittnes
närvaro, och det anses att samhället måste engagera sig djupare
i denna fråga än genom att endast tillhandahålla ett lagstöd. Det
kan enligt motionärerna inte påräknas att uppgifterna som förhörsvittne

2f Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 5

JuU 1971: 5

skall fullgöras genom oavlönade insatser. Med hänsyn till att rättsväsendet
övergått till att vara en rent statlig uppgift anser motionärerna
att det måste åligga staten att sörja för ersättningen och hemställer att
riksdagen skall begära förslag till regler om ersättning till förhörsvittnen
vid förundersökning i brottmål (medborgarvittnen).

Kommunalt avlönade medborgarvittnen av det slag motionärerna
avser förekommer sedan 1957 i Göteborg, där 60 kommunalt valda
förhörsvittnen tjänstgör vid förundersökningar i brottmål. Anordningen
har, förutom med de ovan redovisade skälen för förekomsten av förhörsvittne,
motiverats med önskemålet att hos allmänheten stärka förtroendet
för de i förundersökningen verksamma polis- och åklagarmyndigheterna.

Vid 1967 års riksdag uttalade första lagutskottet i ett av riksdagen
godkänt utlåtande (1LU 1967: 28) i anledning av motioner rörande
medborgarvittnesinstitutionen, att utskottet fäste särskilt avseende vid
att polismästaren i Göteborg funnit erfarenheterna av medborgarvittnen
vara uteslutande positiva, bl. a. genom att lekmannainsynen i polisarbetet
ansetts ägnad att stärka allmänhetens förtroende för polisen. Utskottet
fann särskild utredning, som yrkats av motionärerna, inte vara
erforderlig men ansåg att Kungl. Maj:t i lämpligt sammanhang borde
ta upp spörsmålet till prövning. Ställningstagandet vidhölls vid 1970
års riksdag (1LU 1970: 9), då motioner med likartat yrkande som det
nu förevarande ansågs inte böra föranleda någon särskild framställning
från riksdagens sida.

Utskottet finner icke anledning att frångå berörda ställningstaganden.
Utskottet avstyrker således bifall till motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen

1. till Ersättning åt domare, vittnen och parter för budgetåret
1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 26 750 000 kr.,

2. avslår motionen 1971: 174,

3. avslår motionen 1971: 330 såvitt nu är i fråga.

23. Kostnader enligt lagen om fri rättegång m. fl. anslag. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkterna E 2—E 4 (s. 52—54)
och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Kostnader enligt lagen om fri rättegång ett förslagsanslag
av 14 000 000 kr.,

2. till Understöd för utomprocessuell rättshjälp ett förslagsanslag
av 3 300 000 kr.,

3. till Tormdalens rättshjälp sanstalt ett förslagsanslag av 490 000
kr.

JuU 1971: 5

Kriminalvården

24. Kriminalvårdsstyrelsen. Kungl. Maj:t har under punkten F 1 (s.
56—58) föreslagit riksdagen att till Kriminalvårdsstyrelsen för budgetåret
1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 17 544 000 kr.

Motioner

I motionen 1971: 172 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas såvitt nu är i
fråga att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till känna vad i
motionen anförts angående kriminalvården (yrk. B c delvis).

I motionen 1971: 330 av herr Helén m. fl. (fp) yrkas såvitt nu är i
fråga att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om parlamentarisk
utredning angående kriminalvårdens framtida utformning (yrk. 1).

I motionen 1971: 468 av herr Hedlund m. fl. (c) hemställes såvitt
nu är i fråga att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en översyn
av kriminalvårdens anstaltssystem och de behandlingsformer som tillämpas
för att möjliggöra en övergång till öppnare vårdformer och frivård
(yrk. 2).

I motionen 1971:643 av fru Jonäng m. fl. (c) hemställes att riksdagen
vid sin behandling av statsverkspropositionens justitiehuvudtitel
beslutar anslå 4 880 000 kr. för behandling av drogmissbrukare i allmänna
häkten, i kriminalvårdens anstalter och i frivården enligt den
förteckning av tjänster som återfinnes i motionen.

Utskottet

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande i januari 1967 tillkallades sakkunniga
för att utreda frågan angående lagstiftningen om behandling i
fångvårdsanstalt m. m. De sakkunniga, som antagit benämningen kommittén
för anstaltsbehandling inom kriminalvården (KAIK), skall enligt
direktiven förutsättningslöst pröva bl. a. olika problem som f. n.
regleras i lagen (1964: 541) om behandling i fångvårdsanstalt, såsom
principerna för de intagnas fördelning på olika anstalter, arbete och
arbetsersättning, rätt till brevväxling, besök och permission samt bestraffning
av disciplinära förseelser. Enligt direktiven bör särskilt uppmärksammas
frågan hur man skall kunna förena rättssäkerhetskraven
med önskemålet att reglerna utformas så att utvecklingen på området inte
binds eller hämmas på ett olyckligt sätt. Kommittén skall även göra
en översyn av lagstiftningen om behandlingen av häktade och anhållna
m. fl. Utredningen skall göras med utgångspunkt från det påföljdssystem
som tillskapats genom brottsbalken. En annan utgångspunkt är att
behandlingsreglerna bör anpassas till det moderna anstaltsbestånd som
håller på att växa fram. Anstaltssystemets uppbyggnad och organisation
i stort ligger alltså utanför utredningsuppdraget.

I fråga om kriminalvårdens nybyggnadsverksamhet vill utskottet erin -

Kartong S. 21, rad 6 Står: 330 av herr Helén m. fl. (fp) Rättat till: 172 av herr
Bohman m. fl. (m)

JuU 1971: 5

ra om det planeringsarbete som bedrives av fångvårdens byggnadskommitté.
Kommittén, som tillsattes år 1956, utgör ett parlamentariskt samordningsorgan
för sådan projektering av nybyggnader inom kriminalvården,
som Kungl. Majit uppdragit åt kommittén. Kommitténs parlamentariska
inslag består av fyra riksdagsledamöter, representerande olika
politiska partier, och är betingat av angelägenheten att ”riksdagen
på nära håll skall kunna följa verkställigheten av det omfattande investeringsprogrammet”
beträffande kriminalvårdens nybyggnadsverksamhet.
I övrigt består kommittén av representanter för olika berörda intressen,
nämligen kriminalvårdsverket, byggnadsstyrelsen, socialstyrelsen,
statskontoret, den beteendevetenskapliga forskningen och personalorganisationerna.
Kommitténs arbete bedrives så att utrednings- och
programarbetet sker i kommitténs regi medan projekteringen handhas
av byggnadsstyrelsen i löpande samverkan med kommittén, vilken har
ställning som beslutande organ i fråga om såväl projektering som detaljutformning.

I motionen nr 172 anger motionärerna — i avvaktan på KAIKis betänkande
— vissa riktlinjer för anstaltsvården, bl. a. i fråga om anstalternas
konstruktion, arbetsdriftens utformning, rätten till besök och
disciplinen inom anstalterna. Motionärerna yrkar att riksdagen skall ge
Kungl. Majit till känna vad de i dessa hänseenden anför.

Utskottet har inhämtat att KAIK inom några månader kommer att
avge betänkande över sitt utredningsuppdrag. Med hänsyn härtill bör
något uttalande nu inte göras från riksdagens sida i de frågor som omfattas
av motionsyrkandet. Utskottet avstyrker således bifall till motionen
nr 172 i nu berörd del.

I motionerna nr 330 och 468 framlägges förslag om översyn på kriminalvårdsfältet.
I motionen nr 330 yrkas på tillsättandet av en parlamentarisk
utredning angående kriminalvårdens framtida utformning
och i motionen nr 468 föreslås en översyn av kriminalvårdens anstaltssystem
och behandlingsformer för att möjliggöra en övergång till öppnare
vårdformer och frivård.

Den föreslagna utredningen bör enligt motionen nr 330 överväga hur
fångvårdsanstalten^ storlek och utformning kan påverka vård- och
rehabiliteringsmöjligheterna för de intagna samt utröna om inte en stor
del av det klientel som nu finns på ordinära fångvårdsanstalter med
bättre resultat skulle kunna vistas på anstalter av ungefär samma typ
som de nuvarande frivårdshemmen. Enligt motionärerna bör också prövas
om inte en större del av anstaltstiden kan utnyttjas till att påverka
den intagnes personlighet i rehabiliterande riktning. Utredningen anges
även böra ta upp de grundläggande frågeställningarna rörande sanktioner,
allmänprevention m. m.

Till stöd för yrkandet i motionen nr 468 anföres att det såväl i den
intagnes som i samhällets intresse är nödvändigt att kriminalvården

JuU 1971:5

förbättras så att vården får den avsedda rehabiliterande effekten. I sådant
syfte bör det ske en omfördelning av medel från anstaltsvården
till frivården. En revidering av föreliggande planer för förändringar i
anstaltsbeståndet måste också ske. Enligt motionärerna bör även andra
vägar prövas att nedbringa kostnaderna. Motionärerna uttalar sig också
för ett i Finland försöksvis tillämpat system där vård i öppna anstalter
med ett minimium av vaktpersonal kombineras med en påföljd vid
rymning som innebär att den avtjänade delen av strafftiden får verkställas
ånyo.

Motioner med samma eller liknande yrkande om utredning på kriminalvårdens
område har prövats vid 1969 och 1970 års riksdagar. I
sina av riksdagen godkända utlåtanden i dessa ärenden erinrade statsutskottet
(1969: 2 s. 15 f., 1970: 2 s. 10 f.) om det parlamentariskt förankrade
arbetet inom KAIK och fångvårdens byggnadskommitté samt
framhöll vidare att huvudmålet för verksamheten inom kriminalvården
— återanpassning i samhället — är fastslaget av statsmakterna och att
medlen härför är föremål för debatt, utredningar och forskning. Vissa
förhoppningar kunde enligt utskottets mening ställas på att pågående
forskning och undersökningar kan lämna värdefulla bidrag i fråga om
resocialiseringseffekter och specialpreventiva effekter av skilda handlingsmönster.
Samtidigt underströks att den grundläggande forskningen
hittills inte givit underlag för en debatt grundad på värderade och sammanställda
iakttagelser. På i huvudsak dessa skäl avstyrktes förslaget
om en parlamentarisk utredning rörande kriminalvården.

Justitieutskottet kan för sin del ansluta sig till de av statsutskottet
framförda synpunkterna. Utskottet vill särskilt framhålla att avgörande
steg har tagits för en planering av det kriminologiska forskningsarbetet,
i vårt land genom tillsättandet av kommittén för kriminologisk behandlingsforskning
och på det nordiska planet genom Nordiska rådets rekommendation
om en samordnad planering och styrning av den kriminologiska
forskningen. Forskningsplaneringen skall enligt direktiven
för kommittén inriktas på projekt som syftar till att söka mäta rehabiliteringseffekten
av olika behandlingsåtgärder. Därvid skall i första
hand sådana undersökningar komma i fråga som kan ge underlag för
ställningstaganden i fråga om kriminalvårdens praktiska utformning
under den närmaste tiden. Samtidigt bör kommittén eftersträva att sätta
in sitt planeringsarbete i ett större kriminalpolitiskt perspektiv. En forskning
efter dessa riktlinjer — syftande till att påvisa säkrare korrelationer
mellan behandlingsmetoder och behandlingsresultat — bör enligt utskottets
mening öka förutsättningarna att komma fram till en rationellt
utformad kriminalvård. Utskottet vill också understryka att KAIK:s
uppdrag, även om det enbart har avseende på anstaltsvården, också
nära berör frågorna om anstaltssystemets uppbyggnad och organisation,
eftersom anstalterna självfallet måste utformas så att de kan fun -

luU 1971: 5

gera i överensstämmelse med behandlingslagen och de övriga regler
som gäller för de intagnas vård och behandling. Även för frivården och
kriminalvården i dess helhet bör utredningsförslagen bli av betydelse,
i varje fall så till vida att de bör bana väg för korresponderande åtgärder
inom andra områden. I sammanhanget bör också understrykas
att det i den svenska kriminalpolitiken finns en medveten strävan att ersätta
anstaltsbehandling med kriminalvård i frihet och sluten anstaltsvård
med öppen. Planeringen sker också på sådant sätt att den önskvärda
integreringen mellan dessa olika vårdformer underlättas.

Under hänvisning till vad sålunda anförts anser utskottet att tillsättandet
av en utredning med de vittomfattande uppgifter som anges i motionerna
för närvarande inte bör komma i fråga. Utskottet avstyrker
således bifall till motionerna nr 330 och 468 i nu förevarande delar.

I motionen nr 643 hemställes om en resursförstärkning för utbyggnad
av behandlingsmöjligheterna för drogmissbrukare på fångvårdsanstaltema,
de allmänna häktena och inom frivården. Förstärkningen
föreslås väsentligen i form av ett antal tjänster för bl. a. läkare, psykologer,
assistenter, vårdare, skyddsassistenter och biträden och kräver
enligt motionärernas beräkningar ett anslag på 4 880 000 kr. Yrkandet
spänner över hela kriminalvårdsfältet — det berör anslagen under
punkterna F 1, F 2 och F 3 — men upptages i ett sammanhang under
förevarande punkt.

Motionsförslaget anknyter nära till de förslag som framlagts av narkomanvårdskommittén
i dess betänkande Narkotikaproblemet, del lil
(SOU 1969: 52) och som med vissa jämkningar upptagits i kriminalvårdsstyrelsens
petita. Bakgrunden till förslagen är den kraftiga ökningen
av antalet drogmissbrukare bland kriminalvårdsklientelet under de
fem senaste åren. Inom anstaltsklientelet uppgick antalet missbrukare
den 1 april 1970 till ca 1100 eller till 22 procent av antalet intagna.
Motsvarande antal inom frivårdsklientelet var drygt 2 300, eller 10 procent.
Även om utvecklingen under det senaste året i huvudsak synes ha
stagnerat, är läget enligt utskottets mening mycket oroande. Den behandlingscentral
för frivården som utskottet — utöver Kungl. Maj ris
förslag — under punkten 26 nedan tillstyrker bör ses som ett steg på
vägen mot ett adekvat behandlingsprogram för drogmissbrukarna inom
kriminalvårdsklientelet.

Härutöver anser sig utskottet icke för ändamålet kunna förorda
att några särskilda medel anvisas vid sidan av Kungl. Maj:ts förslag
till fortsatt utbyggnad av kriminalvårdens resurser. Utskottets förhoppning
är emellertid att de fortsatta övervägandena i anledning av narkomanvårdskommitténs
betänkanden skall leda till en allmän upprustning
av vården av drogmissbrukarna och över huvud taget medföra
en förbättring av samhällets möjligheter att komma till rätta med
narkotikamissbruket, åtgärder som självfallet även får positiva verk -

JuU 1971: 5

ningar för kriminalvårdsklientelet. I anslutning härtill vill utskottet
vända sig mot den förekommande tendensen att hänvisa narkotikamissbrukare
bland frivårdsklientelet till kriminalvården då hjälp påkallas;
kriminalvårdsfallen har samma rätt som andra medborgare till
vanlig sjuk- och socialvård.

I enlighet med det anförda avstyrker utskottet motionen nr 643.

Utskottet har ingen erinran mot Kungl. Maj:ts medelsberäkning.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1971: 643 såvitt nu är i fråga till Kriminalvårdsstyrelsen
för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 17 544 000
kr.,

2. avslår motionerna 1971: 172, 1971: 330 och 1971:468, samtliga
såvitt nu är i fråga.

25. Fångvårdsanstalterna. Kungl. Maj:t har under punkten F 2 (s. 58—
61) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna för budgetåret
1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 256 173 000 kr.

Motioner

I motionen 1971:467 av herr Hagberg m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
i skrivelse till regeringen hemställer att assistenternas arbetssituation
på fångvårdsanstalterna och normerna för beräkning av anstalternas
assistentbehov blir föremål för utredning och att förslag
om förbättringar förelägges riksdagen.

I motionen 1971:643 av fru Jonäng m. fl. (c) framställt yrkande
rörande medel till behandlingen av drogmissbrukare — avseende anslagen
under F 1, F 2 och F 3 — har redovisats ovan under punkten
24 (s. 21).

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag innebär bl. a. en förstärkning av anstaltspersonalen
under senare hälften av budgetåret med 35 tillsynsmanstjänster
och 130 vårdartjänster för att kompensera den överenskomna
förkortningen av arbetstiden till 40 timmar per vecka för vård- och tillsynspersonalen.
Medel har också beräknats för bl. a. tio tjänster som tillsynsman
eller vårdare och för två tjänster som biträde såsom förstärkningar
av personalen på vissa befintliga anstalter samt för 49 tjänster
för en ny öppen anstalt i Viskan och för sammanlagt 47 tjänster för
nya allmänna häkten i Gävle, Helsingborg, Härnösand och Mariestad.
Samtidigt har, som en följd av en planerad koncentration av anstalts -

JuU 1971: 5

systemet och därmed förenad avveckling av ett antal anstaltsplatser,
anslaget reducerats med ett belopp, motsvarande medel för ett 90-tal
tjänster. Ytterligare medel har anslagits för bl. a. idrotts-, bildningsoch
biblioteksverksamhet inom anstalterna. Sammanlagt innebär Kungl.
Maj:ts förslag, trots en stark återhållsamhet i förhållande till kriminalvårdsstyrelsens
äskanden, en höjning av anslaget till fångvårdsanstalterna
med drygt 27 milj. kr.

I motionen nr 467 hemställes att assistenternas arbetssituation på
fångvårdsanstalterna och normerna för beräkning av anstalternas assistentbehov
blir föremål för utredning och att förslag om förbättringar
förelägges riksdagen.

Behovet av ytterligare assistenter på fångvårdsanstalterna har länge
påtalats, och utskottet är medvetet om dessa tjänstemäns besvärliga
arbetsförhållanden. Frågan om anstalternas assistentbehov hänger emellertid
nära samman med anstaltsbehandlingens utformning. Då som
ovan angivits KAIK inom kort väntas framlägga förslag härom, kan utskottet
icke förorda en utredning i det av motionärerna angivna syftet.
Utskottet avstyrker således motionen nr 467.

Beträffande yrkandet i motionen nr 643 angående anslag till behandlingen
av drogmissbrukare hänvisar utskottet till sin bedömning under
punkt 24 ovan.

Mot Kungl. Maj:ts medelsberäkning har utskottet ingen erinran.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1.med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen
1971: 643 såvitt nu är i fråga till Fångvårdsanstalterna
för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag av 256 173 000
kr.,

2. avslår motionen 1971: 467.

26. Frivården. Kungl. Maj:t har under punkten F 3 (s. 62 och 63)
föreslagit riksdagen att till Frivården för budgetåret 1971/72 anvisa
ett förslagsanslag av 45 107 000 kr.

Motioner

I motionen 1971: 172 av herr Bohman m. fl. (m) hemställes såvitt
nu är i fråga att riksdagen till Frivården för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 48 607 000 kr. (yrk. A 3).

I motionen 1971: 330 av herr Helén m. fl. (fp) hemställes såvitt nu
är i fråga att riksdagen under F 3 Frivården utöver vad Kungl. Maj:t
föreslagit anvisar 1 200 000 kr., avseende tjänster för 20 skyddsassistenter
och 10 biträden (yrk. 4).

I motionen 1971:468 av herr Hedlund m. fl. (c) hemställes såvitt

JuU 1971: 5

nu är i fråga att riksdagen till Frivården för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 46 107 000 kr. (yrk. 1).

I motionen 1971:469 av herr Måbrink m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
i skrivelse till regeringen hemställer att frågan om skyddskonsulentdistriktens
organisation i Stockholm, Göteborg och Malmö, avseende
distriktens sammanslagning och anknytning till den kommunala
socialvårdens stadsdelsdistrikt med huvudkontor och lokalkontor, blir
föremål för en utredning och att förslag härom förelägges riksdagen.

I motionen 1971:470 av herr Måbrink m. fl. (vpk) hemställes att
riksdagen måtte besluta om sådan ändring av 28 kap. 4 och 5 §§ brottsbalken
att skyddstillsynens prövotid ändras från tre till ett år med
möjlighet till förlängning till maximalt tre år samt att vederbörande
utskott utarbetar nödvändig lagtext.

I motionen 1971: 471 av fru Nordlander m. fl. (vpk) yrkas att riksdagen
i skrivelse till regeringen hemställer om utredning av övervakningsnämndernas
sammansättning och arbetsuppgifter.

I motionen 1971: 637 av fru Dahl m. fl. (s) hemställes att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t begär en översyn av organisation,
sammansättning, verksamhetsformer och befogenheter för övervakningsnämnderna
samt skyddskonsulent- och övervakarorganisationen.

I motionen 1971: 639 av herr Hedin m. fl. (m, c, fp) hemställes att
riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte begära utredning och
förslag till höstriksdagen om former för en av staten stödd utökad
övervakarverksamhet inom de religiösa och i övrigt ideella organisationerna.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning under punkten F 3 innebär
en fortsättning av den omfattande utbyggnad av frivårdens allmänna
resurser som pågått under hela 1960-talet. Medel beräknas
bl. a. för ytterligare två skyddskonsulenter i anledning av en uppdelning
av Gävle och Luleå skyddskonsulentdistrikt. I övrigt tillföres
frivården bl. a. medel för 13 skyddsassistenter och 25 biträden. Den
totala personella förstärkningen enligt Kungl. Maj:ts förslag uppgår
till 43 tjänster.

Den nämnda uppdelningen av skyddskonsulentdistrikt överensstämmer
med ett förslag som upptagits i ett under 1970 avlämnat betänkande
av organisationsutredningen om kriminalvård i frihet (stencil
Ju 1970: 12). Förslag i detta betänkande har också delvis legat till
grund för kriminalvårdsstyrelsens i statsverkspropositionen redovisade

JuU 1971: 5

äskanden avseende bl. a. en omfattande satsning på en allmän utbyggnad
av frivården. Styrelsens anslagsframställningar innefattar vidare
bl. a. medel för tjänster och arvoden för en behandlingscentrai för
frivårdsklientelet i Stockholmsområdet.

Organisationsutredningen för kriminalvård i frihet har haft att utreda
bl. a. möjligheterna till en effektivisering av frivårdsarbetet genom
olika organisatoriska förändringar, behovet av ändringar av övervakningsnämndernas
verksamhetsområden och av indelningen i skyddskonsulentdistrikt.
I utredningens betänkande behandlas bl. a. också
övervakningsnämndernas sammansättning och beslutsformer, förläggningen
av nämndernas kanslier samt ersättningsgrunder för ledamöter i
övervakningsnämnd. Förslag framlägges också beträffande de s. k. frivårdsinspektörerna
och räjongassistenterna för samordning av anstaltsvård
och frivård. Vidare föreslås särskild utredning av frågan om en
sammanslagning av skyddskonsulentdistrikten i storstäderna till ett enda
distrikt med huvudexpedition och lokalkontor, anknutna till den kommunala
socialförvaltningens regionala indelningar av storstaden. Organisationsutredningens
betänkande har remissbehandlats och är nu föremål
för övervägande inom justitiedepartementet.

I motionerna nr 172, 330 och 468 framställes — bl. a. mot bakgrunden
av att frivården tillföres alltmer svårbehandlande fall med alkoholoch
narkotikaproblem — yrkanden om högre anslag till frivården än
Kungl. Maj ris förslag innehåller. Den i motionen nr 172 föreslagna
uppräkningen av anslaget — med 3,5 milj. kr. — avser främst att möjliggöra
inrättandet av den ovannämnda av kriminalvårdsstyrelsen föreslagna
behandlingscentralen för frivårdsklientelet i Stockholmsområdet.
Uppräkningarna enligt motionerna nr 330 och 468 utgör 1,2 milj.
kr. resp. 1 milj. kr.

Utskottet finner att de ökade svårigheterna vid behandlingen av frivårdsklientelet
i Stockholmsområdet, betingade bl. a. av koncentrationen
dit av psykiskt särpräglade och socialt utslagna oftast alkoholeller
narkotikaskadade klienter, ger anledning till djup oro. Det svårbehandlade
klientelet kräver kvalificerad hjälp. Eftersom nuvarande
organisation inte ger tillräckliga möjligheter härtill är enligt utskottets
mening en ytterligare förstärkning utöver vad som innefattas i Kungl.
Maj ris förslag ofrånkomlig. Utskottet vill därför tillstyrka kriminalvårdsstyrelsens
förslag om inrättandet av en behandlingscentrai för frivårdsklientelet
i Stockholmsområdet. Behandlingscentralen bör i huvudsaklig
överensstämmelse med vad kriminalvårdsstyrelsen anfört i
anslagsframställningarna för budgetåret 1971/72 förses med bl. a. en
akutvårdsavdelning, ett inackorderingshem, en socialmedicinsk sektion
och en social sektion. Inrättandet av centralen föranleder enligt kriminalvårdsstyrelsen
en upppräkning av anslaget F 3 Frivården med
1 613 573 kr., av anslaget F 5 Engångsanskaffning av inventarier m. m.

JuU 1971: 5

med 315 000 kr. och av anslaget F 7 Utbildning av personal m. fl. med
25 000 kr., eller med sammanlagt ca 2 000 000 kr. Utskottet tillstyrker
att riksdagen under förevarande anslag utöver vad Kungl. Majit föreslagit
beräknar 1 614 000 kr. En uppräkning av anslagen F 5 och F 7
föreslås nedan under punkterna 28 och 30. Med hänsyn till de betydande
inslagen av socialvårdande och framför allt sjukvårdande karaktär
i den planerade verksamheten vill utskottet betona nödvändigheten
av att vid projektets genomförande erforderligt samråd äger rum med
socialstyrelsen och att samordningen med sjukvården och socialvården
även i övrigt ägnas särskild uppmärksamhet. Det kan enligt utskottets
mening ifrågasättas vilket organ som är lämpligast som huvudman för
en verksamhet av ifrågavarande slag. Utskottet förutsätter därför att erfarenheterna
av verksamheten redovisas för riksdagen samt att i samband
därmed huvudmannaskapsfrågorna kan ytterligare övervägas.

I övrigt bör motionsyrkandena inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I motionerna nr 469, 471 och 637 framställes krav på utredning av
skilda frågor på frivårdens område. I motionen nr 469 yrkas sålunda
att frågan om skyddskonsulentdistriktens organisation i Stockholm, Göteborg
och Malmö blir föremål för utredning. I motionerna nr 471 och
637 hemställes om utredning av övervakningsnämndemas sammansättning
och arbetsuppgifter. Enligt motionen nr 637 bör en sådan utredning
också gälla skyddskonsulent- och övervakarorganisationen.

Som ovan anförts har organisationsutredningen under sitt arbete på
en effektivisering av frivårdsarbetet övervägt bl. a. indelningen i skyddskonsulentdistrikt.
Utredningen har också framlagt åtskilliga förslag rörande
skyddskonsulentorganisationen, innefattande bl. a. en avsevärd
förstärkning av den handläggande personalen. Rörande den i motionen
nr 469 upptagna frågan om skyddskonsulentdistriktens organisation i
storstäderna har utredningen gjort en framställning om prövning i särskild
ordning. Utredningens förslag är föremål för Kungl. Majits övervägande.
Någon riksdagens åtgärd i anledning av motionerna nr 637,
såvitt gäller skyddskonsulentorganisationen, och nr 469 är därför inte
erforderlig.

Även i motionerna nr 471 och 637 framställda yrkanden om övervakningsnämndernas
sammansättning och arbetsuppgifter är som ovan
framgått föremål för Kungl. Majits prövning. Inte heller dessa motionsyrkanden
påkallar därför någon riksdagens åtgärd.

I anslutning till yrkandet i motionen nr 637 om översyn av övervakarorganisationen
uttalar motionärerna att övervakarens roll bör förändras
från en övervakande och kontrollerande funktion till en kontaktskapande
och stödjande funktion samt föreslår en namnändring till
kontaktperson. Förslag om en liknande förändring av arbetsuppgifterna
har vid 1969 och 1970 års riksdagar på förslag av statsutskottet (SU
3 Riksdagen 1971. 7 sami. Nr 5

JuU 1971: 5

1969: 2 s. 22, 1970: 2 s. 13 f.) avvisats med hänvisning bl. a. till svårigheten
att realisera tanken utan att kontaktmannen kommer att fungera
som tjänstemän. Även frågan om ändring av benämningen övervakare
har tidigare behandlats av riksdagen; i första lagutskottets av riksdagen
godkända utlåtande 1969: 5 i anledning av motioner rörande sådan
ändring fann utskottet — även om syftet med motionerna ansågs förtjäna
beaktande — icke anledning till något initiativ från riksdagens
sida. Utskottet hänvisade till att socialutredningen — vars arbete alltjämt
pågår — torde komma att ta upp spörsmålet om benämningen
på dem som erhåller övervaknings- eller tillsynsuppdrag samt till att frågan
torde få övervägas allteftersom berörd lagstiftning ses över. Justitieutskottet
finner nu ej anledning att frångå riksdagens tidigare ställningstaganden.

I enlighet med vad sålunda anförts avstyrker utskottet bifall till motionerna
nr 471 och 637.

Härutöver vill utskottet i anledning av uttalanden i motionen nr 637
angående prövningen av ärenden enligt 6 § tredje stycket passkungörelsen
erinra om att 1969 års riksdag på förslag av första lagutskottet
(1LU 1969: 30) hemställt att regler utfärdas rörande besvär mot övervakningsnämnds
beslut i passärenden. Frågan är alltjämt beroende på
Kungl. Maj:ts prövning.

I motionen nr 470 hemställes om en förkortning från tre till ett år
av prövotiden för den som dömts till skyddstillsyn. Frågan beröres
också i den nyss behandlade motionen nr 637. Till stöd för yrkandet
anföres i motionen nr 470 bl. a. att en kortare prövotid skulle ge de
frivårdande organen möjlighet att inrikta sin verksamhet på de mera
tids- och arbetskrävande klientgrupperna. I motionerna åberopas också
att prövotiden vid villkorlig frigivning från fängelse som regel är ett år.

Enligt bestämmelserna i brottsbalken står den som dömts till skyddstillsyn
under prövotiden under övervakning. Om övervakning inte längre
är erforderlig skall övervakningsnämnden förordna om övervakningens
upphörande. Med hänsyn till detta stadgande, som enligt utskottets
mening bör tillämpas utan dröjsmål så snart behov av övervakning
ej längre föreligger, finner utskottet ej tillräckliga skäl att tillstyrka den
ifrågasatta lagändringen. Motionen bör således inte föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Motionen nr 639 upptar yrkande om skyndsam utredning och förslag
rörande en av staten stödd, utökad övervakarverksamhet inom religiösa
och övriga ideella organisationer. Till stöd för yrkandet åberopas bl. a.
svårigheterna att rekrytera tillräckligt antal lämpliga övervakare, vilket
haft till följd att alltför många uppdrag lagts på varje övervakare. I
motionen skisseras en institutionell övervakningsverksamhet inom organisationernas
ram. Utskottet finner det i hög grad angeläget att frivilliga
krafter inom de ifrågavarande organisationerna engagerar sig i frivårds -

JuU 1971: 5

verksamheten, vilket redan förekommer i icke obetydlig omfattning till
stor båtnad för samhällets resocialiserande strävanden. Det synes emellertid
kunna ifrågasättas om det är lämpligt att för ändamålet bygga
upp en särskild organisation vid sidan av den statliga administrationen,
som redan omfattar en grupp av över 10 000 frivilliga övervakare förutom
de tjänstemän inom bl. a. skyddskonsulentdistrikten som åtar sig
övervakningsuppdrag. Med hänsyn härtill kan utskottet inte tillstyrka
motionen.

Beträffande yrkandet i motionen nr 643 angående anslag till behandlingen
av drogmissbrukare hänvisar utskottet till sin bedömning under
punkt 24 ovan.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1.ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om inrättandet
av en behandlingscentrai för frivårdsklientelet i Stockholmsområdet,

2. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1971: 172,
1971: 330, 1971: 468 och 1971: 643, samtliga motioner såvitt nu
är i fråga, till Frivården för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 46 721 000 kr.,

3. avslår motionen 1971: 469,

4. avslår motionen 1971: 470,

5. avslår motionen 1971: 471,

6. avslår motionen 1971: 637,

7. avslår motionen 1971: 639.

27. Maskin- och verktygsutrustning m. m. Utskottet tillstyrker Kungl.
Maj:ts förslag under punkten F 4 (s. 63) och hemställer

att riksdagen till Maskin- och verktygsutrustning m. m. för budgetåret
1971/72 anvisar ett reservationsanslag av 2 385 000 kr.

28. Engångsanskaffning av inventarier m. m. Kungl. Maj:t har under
punkten F 5 (s. 64) föreslagit riksdagen att till Engångsanskaffning
av inventarier m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag
av 3 365 000 kr.

Utskottet

Under hänvisning till vad utskottet anfört under punkt 26 ovan
angående inrättandet av en behandlingscentral för frivårdsklientelet i
Stockholmsområdet tillstyrker utskottet en uppräkning av förevarande
anslag med 315 000 kr.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1971:172, 1971:330, 1971:468 och 1971:643, samtliga

JulJ 1971: 5

motioner såvitt nu är i fråga, tili Engångsanskaffning av inventarier
m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 3 680 000 kr.

29. Anskaffning, montering och transport av baracker m. m. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkten F 6 (s. 64) och hemställer att

riksdagen till Anskaffning, montering och transport av baracker
m. m. för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag
av 660 000 kr.

30. Utbildning av personal m. fl. Kungl. Maj:t har under punkten F 7
(s. 65) föreslagit riksdagen att till Utbildning av personal m. fl. för
budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 2 100 000 kr.

Utskottet

Under hänvisning till vad utskottet anfört under punkten 26 ovan angående
inrättandet av en behandlingscentral för frivårdsklientelet i
Stockholmsområdet tillstyrker utskottet en uppräkning av förevarande
anslag med 25 000 kr.

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1971: 172, 1971: 330, 1971: 468 och 1971: 643, samtliga
motioner såvitt nu är i fråga, till Utbildning av personal m. fl.
för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av
2 125 000 kr.

31. Kriminologisk forskning. Kungl. Maj:t har under punkten F 8
(s. 65) föreslagit riksdagen att till Kriminologisk forskning för budgetåret
1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 440 000 kr.

Motion

I motionen 1971: 172 av herr Bohman m. fl. (m) yrkas såvitt nu
är i fråga att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer att kriminologisk
forskning rörande allmänpreventionens betydelse snarast
igångsättes och att erforderliga resurser härför ställes till förfogande
(yrk. B b).

Utskottet

I motionen nr 172 framhålles att kunskapen om olika brottspåföljders
verkan är ytterst bristfällig och att det är angeläget att grundläggande
forskning igångsättes för att söka klarlägga vilken betydelse
olika påföljder har för laglydnaden och att forskningen intensifieras
när det gäller att fastställa allmänpreventionens effekt. Motionsyrkan -

JuU 1971: 5

det innefattar förslag att riksdagen skall hos Kungl. Maj:t hemställa
att kriminologisk forskning rörande allmänpreventionens betydelse
snarast igångsattes och att erforderliga resurser härför ställes till förfogande.

Motioner av samma innehåll behandlades av 1969 och 1970 års riksdagar
(SU 1969: 2 s. 24, 1970: 2 s. 14 f.). Statsutskottet erinrade därvid
om tillsättandet av den under punkten 24 ovan omnämnda kommittén
för systematisk forskningsplanering på kriminalvårdens område
och framhöll att, även om kommittén i första hand hade att ta upp
mer närliggande projekt än det som förordas i motionen, verksamheten
efter hand borde kunna utvidgas till kriminologin och angränsande
fält, varvid även nu ifrågavarande forskningskrav borde prövas. Utskottet
erinrade också om Sveriges engagemang i den kriminologiska
forskning som bedrives inom Förenta nationernas och Europarådets
ram. Någon riksdagens åtgärd för prioritering av forskningsuppgifterna
var enligt utskottets mening inte lämplig och motionerna avslogs
på utskottets förslag.

Justitieutskottet delar statsutskottets bedömning. Med hänvisning härtill
och till vad utskottet ovan under punkten 24 anfört angående den
intensifierade forskningsplaneringen på kriminalvårdens område avstyrker
utskottet bifall till motionen nr 172 i förevarande del.

Utskottet har ingen erinran mot Kungl. Maj:ts medelsberäkning.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. till Kriminologisk forskning för budgetåret 1971/72 anvisar ett
reservationsanslag av 440 000 kr.,

2. avslår motionen 1971: 172 såvitt nu är i fråga.

32. Frivillig kontaktverksamhet m. m. Krhninalvårdsenheter med särskild
budget. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna
F 9 och F 10 (s. 65—67) och hemställer
att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Frivillig kontaktverksamhet m. m. ett reservationsanslag av
100 000 kr.,

2. till Kriminalvårdsenheter med särskild budget ett förslagsanslag
av 1 000 kr.

Diverse

33. Bidrag till utgivande av författningskommentarer m. m. med flera
anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna
G 1—G 3 (s. 68 och 69) samt hemställer

JuU 1971: 5

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Bidrag för utgivande av författningskommentarer m. m. ett
reservationsanslag av 50 000 kr.,

2. till Bidrag till vissa internationella sammanslutningar m. m. inom
privaträttens område ett förslagsanslag av 100 000 kr.,

3. till Bidrag tilt Nordisk Domssamling ett reservationsanslag av
12 000 kr.

34. Hyresnämnderna. Vissa kostnader i anledning av allmänna val. Utskottet
tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag under punkterna G 5 och G 6
(s. 69—71) om hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Hyresnämnderna ett förslagsanslag av 10 970 000 kr.,

2. till Vissa kostnader i anledning av allmänna val ett förslagsanslag
av 500 000 kr.

KAPITALBUDGETEN

STATENS AFFÄRSVERKSFONDER
Domänverket

35. Förvärv av jordbruksfastigheter för kriminalvården. Utskottet tillstyrker
Kungl. Maj:ts förslag under punkten I: G 1 (s. 72) och hemställer att

riksdagen till Förvärv av jordbruksfastigheter för kriminalvården
för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av
1 000 kr.

STATENS ALLMÄNNA FASTIGHETSFOND

36. Polishus m. m. med flera anslag. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag under punkterna II: 1—4 (s. 72—78) och hemställer

att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisar

1. till Polishus m. m. ett investeringsanslag av 40 000 000 kr.,

2. till Byggnadsarbeten för domstolsväsendet ett investeringsanslag
av 3 000 000 kr.,

3. till Vissa byggnadsarbeten för kriminalvården ett investeringsanslag
av 10 000 000 kr.,

4. till Nybyggnad i kvarteret Kronoberg i Stockholm ett investeringsanslag
av 1 000 kr.

JuU 1971: 5

BEHANDLAD FRÅGA

37. Behandlad fråga. Kungl. Maj:ts förslag under punkten A 9 Centralnämnden
för fastighetsdata har bifallits av riksdagen på grundval
av civilutskottets betänkande nr 5, varom utskottet här

erinrar.

UPPSKJUTNA FRÅGOR

38. Uppskjutna frågor. Senare under sessionen kommer konstitutionsutskottet
att yttra sig beträffande Kungl. Maj:ts under följande punkter
framlagda förslag, nämligen

D 2 Regeringsrätten
D 4 Kammarrätterna
G 4 Bidrag till politiska partier,
vilket justitieutskottet här
anmäler.

Stockholm den 15 april 1971

På justitieutskottets vägnar
ASTRID KRISTENSSON

Vid detta ärendes slutbehandling har närvarit: fru Kristensson (m), fröken
Bergegren (s), fröken Mattson (s), herrar Dockered (c), Ernulf (fp),
Larfors (s), Johansson i Växjö (c), Jönsson i Malmö (s), Westberg i Ljusdal
(fp), Nygren (s), Schött (m), Polstam (c), fru Nordlander (vpk), herrar
Josefsson i Halmstad (s) och Alf Pettersson i Malmö (s).

Vid behandlingen av punkterna 1—6 samt 24—38 har herr Ernulf
(fp) ersatts av herr Petersson i Röstånga (fp). Vid behandlingen av punkterna
1—23 har fru Nordlander (vpk) ersatts av herr Hagberg (vpk).

Reservationer

vid punkten 6 (Ersättning för personskador på grund av brott)

1. beträffande utredning om vidgad ersättning m. m. av fru Kristensson
(m), herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal
(fp), Schött (m), Polstam (c) och Petersson i Röstånga (fp), vilka ansett

dels att den del av utskottets betänkande på s. 5 som börjar med
orden ”Utskottet ser” och slutar med orden ”riksdagens sida” bort ha
följande lydelse.

JuU 1971:5

Frågor om statlig ersättning till personer som åsamkas skador genom
brott har under det senaste decenniet upptagits till övervägande i riksdagen
så gott som varje år. Därvid har regelmässigt framhållits angelägenheten
av att de som blir offer för brott i största möjliga utsträckning
får gottgörelse för sina skador. Det förslag till ersättningsordning som
nu framlägges tillgodoser enligt utskottets mening inte de önskemål som
riksdagen uttalat. Mycket stark kritik har också framkommit vid förslagets
remissbehandling. Här må endast nämnas att förslaget avstyrkes
av LO, som ifrågasätter om förslaget verkligen fyller något egentligt
syfte, samt att flertalet av övriga elva remissorgan anser att förslaget
är för restriktivt i olika avseenden.

I och för sig är det givetvis ett framsteg att ersättning av statsmedel
skall kunna ges till dem som har drabbats av personskada genom brottslig
handling. Om man beaktar det grundskydd som socialförsäkringen
ger vid sjukdom och skadefall och samtidigt noterar att den föreslagna
ersättningsordningen för sin tillämpning förutsätter att skadan medfört
påtagliga ekonomiska svårigheter för den drabbade, står det emellertid
klart vilken obetydlig räckvidd promemorians förslag i realiteten
har. Än tydligare framstår detta genom att ersättning för sveda och
värk samt framtida men — som ej täcks av socialförsäkringen — i
princip ej skall utgå. Avståndstagandet i promemorian från tankegången
att staten bär ansvaret för skadeverkningar genom bristande övervakning
av ordningen i samhället eller genom otillräckligt förebyggande
av brott liksom hänvisningen till möjligheterna för den enskilde att teckna
privata försäkringar belyser ytterligare att förslaget inte innebär någon
lösning av det viktiga samhällsproblem det här gäller.

I överensstämmelse med yrkandena i motionerna nr 329, 330 och 331
anser sig utskottet därför böra förorda att spörsmålen om statlig ersättning
för skador genom brott blir föremål för förnyad utredning.
Utredningsarbetet bör, som föreslås i motionen nr 329, bedrivas i parlamentariska
former. Utskottet är icke berett att på det nu föreliggande
materialet ge bestämda anvisningar om hur de många spörsmål av delvis
mycket komplicerad natur som hänger samman med ett vidgat statligt
ersättningsansvar skall lösas. En riktpunkt för utredningen måste emellertid
vara att även egendomsskador och skador av ideell natur skall
kunna ersättas. Ett önskemål är också att allmänna skadeståndsrättsliga
regler i görligaste mån skall tillämpas vid ersättningsbedömningen
och att prövningen anförtros domstol eller domstolsliknande organ.

Utredningen bör bedrivas skyndsamt med beaktande av möjligheterna
att framlägga förslag till partiella reformer.

Önskemålen i motionen nr 329 att översynen skall omfatta hela det
skadeståndsrättsliga problemkomplexet anser sig utskottet ej böra biträda
med hänsyn till att det sedan länge pågående arbetet på ny skadeståndslagstiftning
nu uppgivits befinna sig i sitt slutskede; en lagråds -

JuU 1971: 5

remiss med förslag till skadeståndslag med regler om bl. a. arbetsgivares
och arbetstagares skadeståndsansvar samt skadestånd i offentlig verksamhet
beräknas bli offentliggjord innevarande månad.

Vad härefter gäller frågan om ersättning till polismän för kroppsskada
vill utskottet endast erinra om att 1967 års riksdag i skrivelse till
Kungl. Maj:t anhållit om förslag till bestämmelser härom i sådan tid
att reglerna kunde träda i kraft den 1 juli 1968 samt att 1968 års riksdag
i ny skrivelse understrukit angelägenheten av att spörsmålet snarast
möjligt fick sin lösning. Enligt utskottets mening framstår det som minst
sagt anmärkningsvärt att Kungl. Maj:t trots riksdagens sålunda uttalade
önskemål ännu icke framlagt förslag i ämnet. Vad utskottet i denna
del anfört bör ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att utskottet under punkterna 3. och 4. bort hemställa
att riksdagen

3. i anledning av motionen 1971: 172 såvitt nu är i fråga ger Kungl.
Maj :t till känna vad utskottet anfört rörande ersättning till polismän
för kroppsskada,

4. i anledning av motionen 1971:329, motionen 1971:330 såvitt
gäller yrkande 6 och motionen 1971: 331 hos Kungl. Maj:t hemställer
om utredning av frågan om vidgad ersättning till brottsoffer
i enlighet med vad utskottet anfört.

vid punkten 8 (Lokala polisorganisationen: Förvaltningskostnader)

2. beträffande medelsberäkningen av fru Kristensson (m), herrar Dockered
(c), Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal (fp),
Schött (m) och Polstam (c), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets betänkande som börjar på s. 8 med
orden ”Utskottet anser” och slutar på s. 9 med orden ”lokala polisorganisationen”
bort ersättas med text av följande lydelse.

Hur allvarlig situationen är belyses av uttalanden i rikspolisstyrelsens
i september 1970 avlämnade petita för nästkommande budgetår. Styrelsen
säger där att det med nuvarande resurser inte är möjligt att ge den
enskilde medborgaren tillfredsställande skydd till person och egendom
och uttalar vidare, i anslutning till redogörelse för den tilltagande våldsbrottsligheten,
att det måste betecknas som synnerligen otillfredsställande
att allmänheten, särskilt äldre personer, av fruktan för att bli överfallen
inte vågar ge sig ut på gator eller begagna allmänna transportmedel
under kvälls- och nattetid.

Utvecklingen efter den tidpunkt, då dessa konstateranden gjordes,
innebär en ytterligare försämring av förhållandena. Så t. ex. har övergreppen
mot passagerare och personal på tunnelbanan i Stockholm ökat

JuU 1971: 5

både i antal och svårighetsgrad. Våldsmentaliteten har tagit sig nya uttryck
i ökat antal bank- och postrån samt i terrordåd med internationell
anknytning. Läget på narkotikafronten inger allt djupare oro.

För att vända utvecklingen är det enligt utskottets mening nödvändigt
med åtgärder på bred front och en effektiv samordning av samhällets
insatser på rättsområdet. Dessa synpunkter utvecklas närmare i
den reservation som fogats till utskottets betänkande 1971: 6. Ett viktigt
inslag i en sådan satsning är självfallet en förstärkning av polisens
resurser. Inte minst angelägen är enligt utskottets mening en förbättrad
allmän övervakning, ägnad att förhindra brott och tillgodose de enskilda
människornas krav på rättssamhällets skydd. Brottsutvecklingen
kräver även en kraftig förstärkning av polisens utredningsverksamhet;
nuvarande låga uppklaringsprocent kan inte accepteras. Den allmänna
utvecklingen på trafikområdet och övervakningens betydelse för trafiksäkerheten
nödvändiggör också ökade personella resurser vid de trafikövervakande
enheterna.

Kungl. Maj:ts förslag på personalsidan motsvarar inte ens det arbetskraftsbortfall
som följer av den arbetstidsförkortning som inträder den
1 januari 1972. Enligt utskottets mening är det knappast försvarligt att
underskrida rikspolisstyrelsens förslag, som redan det innebär en nedsättning
av polischefernas och länsstyrelsernas äskanden med mer än
50 procent. Med hänsyn till de rationaliseringsvinster som kan väntas av
den pågående omorganisationen av polisdistriktens interna organisation
och genom överförandet av vissa polisuppgifter till annan personal har
utskottet emellertid i det rådande budgetpolitiska läget ansett sig kunna
begränsa förstärkningarna till 325 tjänster för polismän utöver Kungl.
Maj:ts förslag. Tjänsterna bör fördelas på polisdistrikten och på de
olika verksamhetsgrenarna i huvudsaklig överensstämmelse med rikspolisstyrelsens
prioritering. Med hänsyn till att en viss minskning av
kostnaderna för övertidsersättning kan förutsättas beräknar utskottet
anslagsbehovet utöver Kungl. Maj:ts förslag till 11,5 milj. kr. Ställningstagandet
medför också en mindre uppräkning av anslagen till Polisverket:
Inköp av motorfordon m. m. och Lokala polisorganisation: Utrustning.

dels att utskottets hemställan under 1. bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1971: 172, såvitt gäller yrkandet A 2, 1971: 328 och 1971:
330, båda såvitt nu är i fråga, till Lokala polisorganisationen:
Förvaltningskostnader för budgetåret 1971/72 anvisar ett förslagsanslag
av 895 300 000 kr., varav 206 000 000 kr. att avräknas
mot automobilskattemedlen.

JuU 1971: 5

vid punkten 9 (Polisverket: Inköp av motorfordon m. m.)

3. beträffande medelsberäkningen av fru Kristensson (m), herrar
Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal
(fp), Schött (m) och Polstam (c), vilka — under förutsättning av riksdagens
bifall till den ovan vid punkten 8 avgivna reservationen nr 2 — ansett dels

att det stycke på s. 10 i utskottets betänkande som börjar med
orden ”Av den” och slutar med orden ”förevarande del” bort ersättas
med text av följande lydelse.

Under punkten 8 ovan har utskottet i anledning av motionerna nr
172, 328 och 330 anvisat medel för inrättande av 325 tjänster för polismän
utöver Kungl. Maj:ts förslag. Med hänsyn härtill bör förevarande
anslag uppräknas med 3 300 000 kr. för att anpassa fordonsvolymen till
det sålunda beräknade antalet nya polismän.

dels att utskottet under 2. bort hemställa
att riksdagen

2. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionen 1971: 172,
såvitt nu är i fråga, till Polisverket: Inköp av motorfordon m. m.
för budgetåret 1971/72 anvisar ett reservationsanslag av
37 000 000 kr., varav 22 200 000 kr. att avräknas mot automobilskattemedlen.

vid punkten 11 (Polisverket: Särskild polisverksamhet för hindrande och
uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.)

4. beträffande säkerhetspolisens register, m.m. av herr Hagberg (vpk),
som ansett att utskottets betänkande under punkten 11 från och med
orden ”Utskottet vill” på s. 12 bort ersättas med text av följande lydelse.

Det kan icke bestridas att en politisk åsiktsregistrering ägt rum i
Sverige. Personer har avskedats från sina anställningar, vägrats anställning,
blivit föremål för kränkande åtgärder såsom husundersökningar
etc. enbart på grund av medlemskap eller sympatier för den kommunistiska
rörelsen eller eljest en socialistisk samhällsuppfattning. Fall har
förekommit då enbart personliga relationer eller släktskap till personer
med sådan anknytning eller misstanke i samma riktning utgjort grund
för sådan registrering och konsekvenserna därav.

Så länge icke dessa register — såsom påyrkas i motionen nr 640 —
helt förstörts under allsidig kontroll, måste detta förhållande tolkas som
att alltjämt samma bevekelsegrunder ligger till grund för ”den särskilda
polisverksamheten”. De i motionen åberopade intervjuuttalandena för
Svenska Dagbladet den 23 januari 1971 av SÄPO-chefen Hans Holmér

JuU 1971: 5

bekräftar att verksamheten fortfarande bedrives från nyss anförda utgångspunkter.

Mot denna bakgrund anser utskottet att yrkandena i motionen rörande
säkerhetspolisens organisation och politiska register bör bifallas och
att Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till medelsanvisning bör ogillas.
Erforderligt anslag för en i enlighet med vad utskottet anfört reducerad
verksamhet får Kungl. Maj:t begära genom förslag på tilläggsstat.

Utskottet hemställer
att riksdagen

dels i anledning av motionen 1971: 640 såvitt gäller medelsanvisningen
avslår Kungl. Maj:ts föreliggande förslag till anslag för
budgetåret 1971/72 till Polisverket: Särskild polisverksamhet för
hindrande och uppdagande av brott mot rikets säkerhet m. m.,
dels med bifall till samma motion i övrigt hos Kungl. Maj:t hemställer
att den del av säkerhetspolisens organisation som innebär
inblandning i inrikespolitiken upplöses och att alla dess register
brännes under allsidig kontroll ävensom ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet i övrigt anfört rörande medelsanvisningen.

vid punkten 13 (Lokala polisorganisationen: Utrustning)

5. beträffande medelsberäkningen av fru Kristensson (m), herrar
Dockered (c), Ernulf (fp), Johansson i Växjö (c), Westberg i Ljusdal
(fp), Schött (m) och Polstam (c), vilka — under förutsättning av riksdagens
bifall till den ovan vid punkten 8 avgivna reservationen nr 2 —
ansett

dels att det avsnitt på s. 13 i utskottets betänkande som börjar med
orden ”Den i” och slutar med orden ”avstyrkes motionsförslagen” bort
ersättas med text av följande lydelse.

Under punkten 8 ovan har utskottet i anledning av motionerna nr 172,
328 och 330 anvisat medel för inrättande av 325 tjänster för polismän
utöver Kungl. Maj:ts förslag. Med hänsyn härtill bör förevarande anslag
uppräknas med 540 000 kr.

dels att utskottet bort hemställa

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna
1971: 328 och 1971: 330, båda såvitt nu är i fråga, till Lokala
polisorganisationen: Utrustning för budgetåret 1971/72 anvisar
ett reservationsanslag av 12 240 000 kr., varav 1 750 000 kr. att
avräknas mot automobilskattemedlen.

JuU 1971: 5

vid punkten 22 (Ersättning åt domare, vittnen och parter)

6. beträffande medborgarvittnen av herrar Ernulf och Westberg i
Ljusdal (båda fp), vilka ansett

dels att det avsnitt på s. 20 i utskottets betänkande som börjar med
orden ”Vid 1967” och slutar med orden ”till motionen” bort ersättas
med text av följande lydelse.

Vid 1967 (= utskottet) till prövning. Ställningsta gandet

vidhölls vid 1970 års riksdag (1LU 1970: 9), då motioner med
likartat yrkande som det nu förevarande behandlades.

Justitieutskottet vidhåller första lagutskottets tidigare ställningstaganden
att frågan om behovet av särskilt valda, av statsmedel bekostade
förhörsvittnen vid förundersökning i brottmål bör bli föremål för prövning.
Då nu åtskilliga år förflutit sedan polisväsendet förstatligades och
mångårig erfarenhet av medborgarvittnesinstitutionen finns i en av våra
största kommuner, saknas anledning att dröja härmed. I enlighet med
det sagda bör den prövning, som enligt riksdagens tidigare uttalanden
bör komma till stånd i lämpligt sammanhang, nu verkställas så att regler
om ersättning till förhörsvittnen tillskapas. I enlighet med det sagda
bör motionsyrkandet bifallas.

dels att utskottet under 3. bort hemställa
att riksdagen

3. med bifall till motionen 1971: 330 såvitt nu är i fråga hos Kungl.
Maj:t begär förslag till regler om ersättning till förhörsvittnen
vid förundersökning i brottmål (medborgarvittnen).

vid punkten 24 (Kriminalvårdsstyrelsen)

7. beträffande utredning rörande kriminalvårdens utformning m. m.
av fru Kristensson (m), herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c),
Westberg i Ljusdal (fp), Schött (m), Polstam (c) och Petersson i Röstånga
(fp), vilka ansett

dels att det stycke i utskottets betänkande på s. 22 som börjar med
orden ”Utskottet har” och slutar med orden ”berörd del” bort utgå
samt att det avsnitt som börjar på s. 23 med orden ”Motioner med”
och slutar på s. 24 med orden ”förevarande delar” bort ersättas med
text av följande lydelse.

Det i motionerna nr 330 och 468 framförda förslaget om en utredning
rörande kriminalvårdens utformning bör bedömas mot bakgrund
av att riktlinjerna för kriminalvårdens verksamhet inte är klart uppdragna.
Visserligen har återanpassning i samhället uppsatts som ett huvudmål
men inom verksamheten finns åtskilligt av ett äldre system, där resocialiseringstanken
inte har någon framträdande plats. Forskning om

JuU 1971: 5

olika behandlingsmetoder och deras återanpassande verkan är självfallet
av stor betydelse men kan — bl. a. med hänsyn till den kriminologiska
forskningens begränsade resurser — knappast ensamt ge erforderligt
underlag för de ställningstaganden som nu måste göras beträffande
den framtida kriminalvården. Riktlinjer måste enligt utskottets
mening dras upp för en kriminalvård som innebär en medveten satsning
på rehalibiteringsaspekten och på frivården. En fast styrning måste
ske av reformvilja, forskningsinsatser, behandlingsmetoder och ekonomiska
resurser. Problematikens vikt och den uppmärksamhet frågorna
tilldrar sig i den allmänna debatten leder till att riktlinjerna måste dras
upp i parlamentarisk ordning.

Enligt utskottets mening bör därför snarast tillsättas en parlamentarisk
utredning rörande kriminalvårdens framtida utformning. Ställningstagandet
överensstämmer väsentligen med vad som föreslås i motionerna
nr 330 och 468 och ger även möjlighet till prövning av åtskilliga
av de frågeställningar angående kriminalvården som aktualiserats i
motionen nr 172. Den sålunda föreslagna utredningen bör självfallet
samarbeta med de utredningar som enligt vad ovan sagts nu är verksamma
på kriminalvårdsfältet. Anledning antaga att dessas arbete skulle
hindras eller försvåras av en ny utredning med angiven inriktning föreligger
emellertid inte enligt utskottets mening.

dels att utskottet under 2. bort hemställa
att riksdagen

2. i anledning av motionerna 1971:172, 1971:330 och 1971:468,
samtliga såvitt nu är i fråga, hos Kungl. Maj,t hemställer om tillsättandet
av en parlamentarisk utredning rörande kriminalvården
i enlighet med vad utskottet ovan anfört.

vid punkten 26 (Frivården)

8. beträffande medelsberäkningen av fru Kristensson (m), herrar
Westberg i Ljusdal (fp), Schött (m) och Petersson i Röstånga (fp), vilka
ansett

dels att det stycke i utskottets betänkande på s. 29 som börjar med
orden ”1 övrigt” och slutar med orden ”riksdagens åtgärd” bort ersättas
med text av följande lydelse.

Utskottet finner vidare i överenstämmelse med vad som anföres i
motionerna nr 172 och 330 det vara angeläget att den sedan flera
år pågående ökningen av den handläggande personalen inom frivården
sker i snabbare takt än vad Kungl. Maj:ts medelsberäkning ger
möjlighet till. Utskottet förordar därför en uppräkning av anslaget med
ytterligare 1,3 milj. kr., avseende 22 skyddsassistentstjänster och 12 biträdest
jänster.

JuU 1971: 5

dels att utskottet under 2. bort hemställa
att riksdagen

2. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1971:
172, 1971:330, 1971:468 och 1971:643, samtliga motioner såvitt
nu är i fråga, till Frivården för budgetåret 1971/72 anvisar
ett förslagsanslag av 48 021 000 kr.

9. beträffande övervakarverksamhet inom ideella organisationer av fru
Kristensson (m), herrar Dockered (c), Johansson i Växjö (c), Westberg
i Ljusdal (fp), Schött (m), Polstam (c) och Petersson i Röstånga (fp),
vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets betänkande som börjar på s. 30 med
orden ”Motionen nr 639” och slutar på s. 31 med orden ”tillstyrka motionen”
bort ersättas med text av följande lydelse.

Motionen nr 639 (= utskottet) organisationernas

ram. I likhet med motionärerna anser utskottet att det skulle vara lämpligt
att ytterligare aktivera de religiösa och de ideella organisationerna i
övrigt i ansvarstagande för kriminalvården i frihet. Som framhålles i
motionen skulle ett konkret samarbete mellan de rättsvårdande myndigheterna
och de ideella organisationerna kunna leda till att det blev
lättare att få fram erforderligt antal lämpliga övervakare. Man skulle
därigenom också kunna få övervakare med en värdefull förankring i
en organisation som själv har möjlighet att ta på sig ett direkt ansvar
för övervakning och rehabilitering. Som motionärerna närmare utvecklar
skulle ansvaret i första hand kunna läggas på organisationen, som sedan
i sin tur skulle kunna överlämna övervakaruppdrag åt en eller flera
personer samt under övervakningsnämnden ha tillsyn äver verksamheten.
Inom organisationen skulle självfallet finnas någon hel- eller
halvtidsanställd person, vilken skulle biträdas av frivilliga medhjälpare
och specialister vid anskaffning av arbete, bostad och anordnande av
särskild vård. Statsbidrag borde utgå under vissa villkor, t. ex. om organisationen
åtagit sig ett visst antal övervakaruppdrag.

Den sålunda och i övrigt enligt motionen skisserade verksamheten
bör enligt utskottets mening bli föremål för skyndsam utredning, förslagsvis
inom justitiedepartementet i samråd med skyddskonsulentorganisationen
och de organisationer och enskilda som har erfarenhet på
området. Förslag bör föreläggas innevarande års höstriksdag.

dels att utskottet under 7. bort hemställa
att riksdagen

7. med bifall till motionen 1971: 639 hos Kungl. Maj:t begär utredning
och förslag till höstriksdagen om former för en av staten
stödd utökad övervakarverksamhet inom de religiösa och i övrigt
ideella organisationerna.

JuU 1971: 5

vid punkten 31 (Kriminologisk forskning)

10. beträffande forskning angående allmänpreventionens betydelse
av fru Kristensson och herr Schött (båda m), vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets betänkande på s. 33 som börjar
med orden ”Motioner av” och slutar med orden ”förevarande del” bort
ersättas med text av följande lydelse.

Bristen på grundläggande forskningsunderlag för en bedömning av
sanktionssystemets allmänpreventiva effekt har kommit till uttryck såväl
i kontroversiella synpunkter inom kriminologin som i påtagliga motsägelser
inom strafflagstiftningen. Meningarna brytes mellan å ena sidan
de forskare och andra som helt eller delvis underkänner allmänpreventionens
betydelse samt å andra sidan de lagstiftare som tillmäter
allmänpreventionen nära nog avgörandet vikt vid utformningen av
sanktionssystemet på skilda områden.

Mot bakgrund härav framstår — som motionärerna understryker
— behovet av forskning rörande allmänpreventionens betydelse som
ytterligt angeläget. Inom den forskningsplanering som pågår inom den
under punkten 24 ovan nämnda kommittén för kriminologisk behandlingsforskning
eller på annat sätt bör Kungl. Maj:t låta dra upp riktlinjer
för hur sådan kriminologisk forskning skall bedrivas och föranstalta
om att erforderliga medel härför ställes till förfogande. Via nordiskt
samarbete — i enlighet med Nordiska rådets rekommendation — bör
ifrågavarande forskningsverksamhet kunna vidgas och bedrivas på samnordisk
grund. Denna utskottets uppfattning bör ges Kungl. Maj:t till
känna.

dels att utskottet under 2. bort hemställa
att riksdagen

2. i anledning av motionen 1971: 172 såvitt nu är i fråga ger
Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om forskning rörande
allmänpreventionens betydelse.

MARCUS BOKTR. STHLM 1971 710027